Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om adoptioner och tillkännager detta för regeringen.
Cirka 25 000 barn i Sverige placeras, av olika skäl, utanför hemmet varje år. Intentionen är god och behovet att skapa större trygghet är stort. Samtidigt kan detta också skapa rotlöshet hos barnen, som inte vet var de ska tillbringa tiden framöver. Inte sällan får de här barnen svårt med anknytning, kamrater och skolgång.
Under 2016 adopterades 1 957 personer i Sverige, som har Sverige som födelseland. De adopterade barnen från Sverige ska sättas i relation till de omkring 25 000 som placeras i fosterfamiljer eller på institution varje år. Varför adopterar Sverige, som är ett av de största adoptionsländerna i världen relativt sett, inte fler svenska barn, när det finns många barn vars situation föranleder placering utanför hemmet?
Enligt undersökningar som utredningen Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) refererar till kan de flesta adoptivbarn förhålla sig till sin bakgrund utan att deras psykiska hälsa påverkas av adoptionen. Separationen från den biologiska modern kan skapa anknytningsproblem hos barnet, men ju tidigare adoptionen sker, desto mindre är risken för anknytningsproblem. Detta talar för tidiga adoptioner.
Prognoserna för placerade barn är däremot sämre. Skolresultaten är väsentligt sämre än för andra barn. Av dem som placerades före 10 års ålder är 71 procent behöriga att läsa vidare på gymnasiet efter grundskolan, vilket ska jämföras med 86 procent bland unga generellt. Bland dem som placerades efter 12 års ålder är resultaten ännu sämre, bara 55 procent är behöriga till gymnasiet. Detta är allvarligt, eftersom fullgjord skolgång är den enskilt viktigaste faktorn för att det ska gå bra för barnen i vuxenlivet.
Fler nationella adoptioner skulle kunna ge fler barn rimliga livsvillkor. Därför bör regeringen se över möjligheten att öppna för fler inhemska adoptioner genom att se över föräldrabalken i detta hänseende.
|
Helena Bouveng (M) |
|