Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över huruvida offentliga medel bör gå till kostsamma arenabyggen och tillkännager detta för regeringen.
Vi är många som uppskattar elitidrott. Att ta med barn och familj eller vänner, och vara på plats och se favoritlaget spela. Eller att titta på enskilda tävlande, i simning, friidrott eller något annat. Elitidrotten gör också att många unga sporras till att träna och tävla i olika idrotter. Vilket dels är bra för den egna utvecklingen, men också är en förutsättning för att framtida elitidrottare ska växa fram.
Något som dock blivit ett allt större problem, är att allt fler kostsamma arenor det senaste decenniet byggts med skattepengar. Detta gäller främst för fotboll och ishockey, men det finns också andra exempel på anläggningar som näppeligen kan försvaras utifrån ett medborgarbehov.
Ofta kommer önskemål från idrottsklubbarna själva, som uppvaktar kommunen och menar att behovet finns av en upprustning, tillbyggnad eller rentav nybyggnad. Kostnaden handlar inte sällan om tiotals eller till och med hundratals miljoner kronor.
Det kommunala stödet kan ske på olika sätt. Att subventionera mark är ett, att köpa namnrättigheten till arenan en annan, att kommunen äger arenan och hyr ut den till klubben ett tredje. Oavsett vilket så är det medborgarna som får betala, och detta oavsett om man delar passionen eller inte.
Ett problem i sammanhanget är de stora förbunden, som exempelvis Svenska fotbollförbundet och Svenska ishockeyförbundet, som ställer egna krav på standard för fotbolls- respektive ishockeyarenor. Detta gör att kostnaderna ökar, och pressen på klubbarna att få kommunal finansiering ökar än mer.
Det ligger i medborgarnas intresse att skattemedel används varsamt. Kostsamma arenabyggen tillhör inte välfärdens kärna, utan bör klara sig på kommersiell grund.
|
Rasmus Ling (MP) |
|