Förslag till riksdagsbeslut
Sverige utvecklas och förändras ständigt och så ska det fortsätta. Dagens arbetsmarknad ser inte längre ut som den gjorde för 35 år sedan, då den senaste större reformen av lagen om anställningsskydd (LAS) genomfördes. Numera är få människor benägna att stanna hela sin yrkesverksamma tid på samma jobb och en större rörlighet efterfrågas. Trots det har vi en lagstiftning som anger att enda vägen till anställningstrygghet är att stanna på samma arbete så länge som möjligt. Våra regler överlämnar också ett stort ansvar till arbetsmarknadens parter, ett ansvar som de inte alltid bär upp.
Vi måste vara beredda att ompröva det trygghetsbegrepp som har varit styrande för svensk arbetsmarknadslagstiftning sedan 1980-talet. Regelverket ska inte bara formas för att skydda dem som är inne på marknaden, utan också för att välkomna dem som står utanför. Ju fler som jobbar, desto starkare och tryggare blir Sverige.
Med dagens arbetsmarknadsregler är det den som har varit anställd kortast tid på en arbetsplats som först blir av med sitt arbete vid uppsägningar. Detta är problematiskt av flera skäl: Dels på grund av att unga och utrikes födda ofta är de som varit anställda kortast tid på en arbetsplats. Dels på grund av att lagstiftningen bidrar till att anställda med erfarenhet drar sig för att byta jobb. Vid personalomställning tvingas företagen att rätta sig efter andra faktorer än kompetens och lämplighet. Det är inte rättvist. Mindre företag kan numera göra vissa undantag från turordningsreglerna, men detta råder inte bot på arbetsmarknadens problem i stort. Det riskerar snarare att bidra till att företag tvekar inför att växa sig större. Turordningsreglerna bör istället helt tas bort så att alla företag, oavsett storlek, har incitament att nyanställa.
För att klara arbetslösheten måste vi öppna upp vår arbetsmarknad för fler enkla jobb. I dagsläget har Sverige lägst andel enkla jobb inom Europeiska unionen och detta kan ställas i relation till exempelvis Tyskland där den här typen av jobb bidrar till att hålla nere arbetslösheten. Istället har regeringen valt en annan väg och går i motsatt riktning, här minskas RUT-avdraget och skatter på arbete höjs.
Sverige har tagit emot historiskt många flyktingar som måste beredas plats på den svenska arbetsmarknaden, därtill har vi en hög ungdomsarbetslöshet. Alla som kan ska jobba. De som redan har utbildning ska få snabb och säker validering. Men arbetsmarknaden måste vara öppen även för dem som saknar gymnasieutbildning. För det måste väl ändå vara bättre att människor går till ett lågavlönat arbete än att de går på bidrag?
Arbetsmarknadens parter tar inte sitt ansvar när de kommer överens om alltför höga minimilöner. Därför bör snarast utredas hur lagstiftningen kan förändras för att underlätta för att fler enkla jobb ska kunna växa fram.
|
Sofia Fölster (M) |
Maria Malmer Stenergard (M) |