Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en proportionalitetsprincip vid fackliga stridsåtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Den svenska modellen är en hörnsten på svensk arbetsmarknad och i arbetsrätten. Två parter representerar arbetstagare och arbetsgivare – och förhandling däremellan sker utan inblandning från staten. Detta är en modell som rätt använd fungerar väl.
Tyvärr har vi på senare år sett flera exempel på fackförbund som använt orimliga aktioner för att få sin vilja igenom i förhandlingar. Det handlar bland annat om så kallade sympatistrejker – där medlemmar även i icke påverkade fackförbund hotar om strejk. I teorin skulle alltså tågförare i Stockholm kunna tas ut i strejk för att påverka ett antal elektriker i Skåne, vilket står bortom proportionalitet.
I statens offentliga utredning Medling och lönebildning (1998:141) slås det fast att en proportionalitetsprincip skulle kunna införas för att säkerställa att relationen mellan en stridsåtgärd och skadan den orsakar är proportionerlig. En stridsåtgärd som på ett tydligt sätt inte uppfyller det kriteriet ska kunna förklaras olovlig. Detta är också ordningen i flera andra länder, likt förbud av sympatistrejker och förbud av stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag.
Att värna den svenska modellen behöver inte stå i motsättning till att värna svenska företag, de anställda eller avtalsfriheten. Men det faller på sin orimlighet att tvinga fram konkurser genom sympatiåtgärder som inte är proportionerliga.
Den bästa lösningen vore självklart om parterna på egen hand kom överens om en proportionalitetsprincip, men i ett läge där detta förefaller omöjligt bör regeringen ha lagstiftning redo som ett verktyg för att uppnå harmoni på arbetsmarknaden. Det gynnar både företagsamheten och säkrar att fackförbunden har en legitim roll i den svenska modellen.
|
Jesper Skalberg Karlsson (M) |
|