Motion till riksdagen
2017/18:2840
av Annika Qarlsson och Rickard Nordin (båda C)

Samtycke och oaktsamhetsrekvisit

---

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa samtyckeslagstiftning och ett oaktsamhetsrekvisit för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att polis, åklagare, domare och nämndemän ska genomgå utbildning rörande våld i nära relationer och sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Ord står ofta mot ord i våldtäktsmål, utan annan bevisning. Ofta medger dock gärningsmannen att han haft sexuellt umgänge med offret men att offret varit med på det. Bevisning av våldtäkt är ofta en mycket svår uppgift för åklagaren, vilket inte minst syns i de skrämmande låga uppklaringssiffror som redovisas runt om i landet. Idag ligger ansvaret på den som blir utsatt för övergreppet. Självklart måste det vara så, även lagtekniskt, att ansvaret ligger på var och en att försäkra sig om att det är en ömsesidig akt.

Därför borde det vara självklart att alla sexuella handlingar som inte sker med samtycke ska vara straffbara. En samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning visar tydligt att ansvaret läggs på gärningsmannen och inte på offret. För att ytterligare tydliggöra detta bör även ett oaktsamhetsbrott avseende våldtäkt införas, liknande den norska modellen. En sådan lag skulle fånga in de fall där gärningsmannen borde förstått men där det inte går att bevisa uppsåt. Med ett oaktsamhetsbrott kan vi, utan att sänka beviskraven, få fler fällande domar.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid har tagit fram ett spårsäkringspaket för vården att använda vid första mötet efter en våldtäkt för att dokumentera till grund för fortsatt utredning och åtal. Men för att säkra hela kedjan från vården via polisen till domstol krävs att alla berörda har utbildning i de mekanismer som påverkar offrets agerande. Nyligen presenterad forskning visar att så många som 7 av 10 fått en frysreaktion, d v s varit oförmögna att göra motstånd.

Personer som i sina yrkesroller möter offret, från första anmälan tills fallet avslutas, måste förstå att deras bemötande är det som kan göra skillnad om offret orkar genomföra anmälan hela vägen och för att hela sanningen kommer fram. Det finns en stor skillnad mellan olika delar av landet hur man arbetar med de här frågorna, och det kan man också se i utfallet. Därför är det viktigt att den kunskap som finns kommer alla till del och att det inte är frivilligt utan ett krav för att jobba med den här typen av brott. 

Annika Qarlsson (C)

Rickard Nordin (C)