Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om användningen av villkorlig frigivning och tillkännager detta för regeringen.
Idag beviljas som huvudregel villkorlig frigivning då fängelse valts som påföljd efter två tredjedelar av den avtjänade strafftiden. Justitieutskottet har tidigare tillkännagivit för regeringen att den villkorliga frigivningen vid återfall i likartad brottslighet bör skärpas, och regeringen har aviserat en utredning med uppdraget att överväga förändringar för villkorlig frigivning. Det välkomnar vi eftersom villkorlig frigivning används mer eller mindre undantagslöst vid fängelsestraff som överstiger en månad.
Vi menar att detta är en olycklig användning av institutet. Istället bör villkorlig frigivning endast komma ifråga då den intagna uppvisar god skötsamhet och en vilja att återanpassa sig. Institutet villkorlig frigivning bör användas som incitament för bättre skötsamhet och återanpassning. Inte som en huvudregel utan undantag. Huvudregeln bör vara att den fulla strafftiden avtjänas i fängelse.
Den som uppvisar god skötsamhet och vilja till återanpassning ska dock kunna komma ifråga för villkorlig frigivning. Det är viktigt att den villkorliga frigivningen sker på ett rättssäkert sätt och inte blir föremål för godtycke i vilket den intagne inte kan förutse vad som förväntas för att villkorlig frigivning ska kunna ske.
Utredningen bör därför i samråd med Kriminalvården utforma förslag över vilka kriterier som ska gälla för villkorlig frigivning. Kriterierna ska bygga på uppvisad skötsamhet och vilja till återanpassning. Kriterierna ska vidare vara tydliga och förutsägbara för den intagne. Varje kriminalvårdsanstalt ska tydligt kunna redogöra för vad som förväntas av den intagne för att villkorlig frigivning ska kunna ske. Villkorlig frigivning ska aldrig kunna komma i fråga i de fall den intagne uppvisar misskötsamhet, begår ny brottslighet under strafftiden eller genomför rymning eller rymningsförsök.
|
Carl-Oskar Bohlin (M) |
Erik Bengtzboe (M) |