Förslag till riksdagsbeslut
Bristen på bostäder drabbar främst de unga, barnfamiljer och nyanlända. Trots ett bostadsbyggande som ännu går på högvarv är det många grupper som har mycket svårt att etablera sig på bostadsmarknaden varaktigt och till schyssta villkor. Många bostadsbolag beskriver en situation med trångboddhet och svarthandel med ”kontrakt” på bostäder som inte existerar, eller är i närheten att kunna kallas för en fullvärdig bostad. Det finns en omfattande kritik mot de delar i EBO-lagstiftningen som gjort detta möjligt och det finns anledning att se över och förändra lagen och stärka kommunernas rätt och möjlighet till insyn.
Utgångspunkten bör alltid vara att alla människor ska kunna bosätta sig fritt och göra egna val. Men de praktiska problemen som uppstår både i form av att personer skriver sig på brevlådor och enorm trångboddhet i vissa lägenheter måste hanteras mycket bättre. Vissa kommuner erbjuder ett dåligt boende för att sedan hjälpa nyanlända att flytta till andra kommuner. Och för andra uppstår problem när ett tiotal familjer kan ha skrivit sig i en lägenhet men sedan inte alls kommer till kommunen. Kommuner där ett betydande antal asylsökande bosatt sig med stöd av EBO önskar kompenseras genom minskning av den kommunplaceringskvot dessa förväntas tillgodose.
Lagstiftningen om EBO handlar bara om asylsökande men den stora gruppen är de som flyttar efter asyltiden. Det är där de flesta svartkontrakten och annat uppstår. Det mesta av det tas bort genom att vi lägger kommunplaceringen redan vid dag ett – om man placeras för att bo i en kommun redan under asyltiden försvinner mycket av incitamenten att flytta vidare.
För asylsökande och nyanlända som vill skaffa ett eget boende ska kommuner ha möjlighet att granska att lägenheten uppfyller minimikrav på bland annat boyta per person och andra grundläggande krav på samma nivå som det boende Migrationsverket erbjuder. Om boendet inte når upp till den nivån ska ersättningen till de nyanlända kunna sänkas eller dras in.
|
Ola Johansson (C) |
|