Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av lagar och regelverk samt hur tillämpning sker för att underlätta för näringsverksamhet på landsbygden och tillkännager detta för regeringen.
Att kunna verka och leva på landsbygden är en förutsättning för ett öppet landskap och ett levande näringsliv överallt i Sverige. Vi vill att människor ska kunna finna sin utkomst även utanför städer och större samhällen. I allt högre grad är olika turistverksamheter, gårdsförsäljning och andra besöksmål nödvändiga för att utveckla näringslivet på landsbygden. Om verksamheterna ska ha en chans att locka till sig besökare måste det finnas rimliga regler för att underlätta skyltning till dessa verksamheter. Idag är regelverket snårigt och upplevs godtyckligt och ofta mycket restriktivt.
Tillstånd för att sätta upp en skylt fås antingen hos Trafikverket, länsstyrelsen eller kommunen beroende på var skylten ska finnas. Olika hänsyn tas och avgift ska erläggas. Om skylten kräver tillstånd prövar länsstyrelsen om skylten kan komma att påverka trafiksäkerheten negativt. Detta görs efter samråd med Trafikverket och Polismyndigheten. Dessutom görs en prövning enligt lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning (LGS) om skylten inte enbart ska monteras tillfälligt. En prövning enligt LGS sker av alla ”tavlor, skyltar, inskrifter eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål”. Prövningen sker utifrån en bedömning om skylten kan komma att inverka menligt på landskapsbilden.
En näringsidkare vill sätta upp en reklamskylt på en åker cirka 70 meter från vägen. Eftersom det är mer än 50 meter från vägområdet krävs inget tillstånd enligt väglagen. Däremot krävs tillstånd enligt LGS. Ansökan lämnas till länsstyrelsen tillsammans med ansökningsavgift: 3 700 kronor.
Trafikverket menar att många skyltar innebär en trafikfara och det är inte ovanligt att skyltar därför plockas bort av verket. I och strax utanför städerna är det reklamskyltar överallt och dessa anses inte utgöra någon trafikfara. Skillnaden i hur skyltning bedöms och beslutas är ibland svår att förstå.
Regelverket är snårigt och regelverket bör därför bli enklare och tillämpas mer enhetligt i hela Sverige och anpassas till modernt näringsliv, turism och landsbygd. En översyn av gällande lagar vore önskvärd.
|
Katarina Brännström (M) |
|