Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att medvetenhet och kunskap om religionens roll i utvecklingsarbetet måste öka, både på politisk nivå och på myndighetsnivå, och tillkännager detta för regeringen.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen presenterar i höstens budget den största biståndsbudgeten någonsin för Sverige. Det är glädjande att biståndets andel av bruttonationalinkomsten (BNI) når målet om 1 procent.
Att biståndsbudgeten ökar är välkommet och angeläget. Biståndet behövs mer än någonsin och budgetmedlen kommer att användas för att möta vår tids största utmaningar: den humanitära krisen, hållbar utveckling, fred och mänskliga rättigheter, SRHR och jämställdhet samt uppfyllandet av Agenda 2030.
Samtidigt är inte storleken på budgetmedlen om 1 procent av BNI det enda målet. Minst lika viktigt är hur biståndsanslagets medel används. Sverige har under årens lopp utvecklat en genomtänkt strategi för fattigdomsbekämpning och utveckling. En enig riksdag har dessutom antagit en politik för global utveckling. Det innebär att alla politikområden som påverkar kampen mot fattigdom måste fungera samstämmigt och styras av målet att minska fattigdomen.
Bistånd är en katalysator för ökad jämlikhet, framtidstro och välfärd men också ett sätt att bekämpa korrumperade och odemokratiska styrelseskick. Tillsammans med insatser på andra områden skapar bistånd förutsättningar för utveckling.
Det finns dock ett perspektiv i biståndsarbetet där Sverige kan ta ut steglängden och stärka politiken för global utveckling. Det är inom fältet religion och utveckling. Vi kan konstatera att religionen spelar en stor roll i många människors liv. Religionernas betydelse ser dessutom ut att öka i världen. I fattiga länder är kyrkan, moskén eller templet ibland den enda bärande strukturen i samhället. Om bistånd och utvecklingsarbete ska vara effektivt måste religionen bli en väsentlig del av analys och underlag för våra utvecklingsstrategier.
I svenskt utvecklingssamarbete saknas tyvärr ofta kunskap om religion, vilket blir ett hinder för ett effektivt bistånd. Frågor som jämställdhet, utbildning, hiv och aids och andra hälsofrågor kan inte hanteras utan att religionen ses som en väsentlig faktor. Många religiösa organisationer är mycket engagerade i socialt arbete. En stor del av alla sjuk- och hälsovårdsinsatser utförs i många länder av kyrkor och andra religiösa organisationer. Utan kunskap om eller tillgång till dessa arenor blir biståndet ineffektivt. Det blir ett hinder för ett konstruktivt utvecklingssamarbete i många länder.
Sverige är ett utpräglat sekulärt land och ofta betraktas religionen som något privat, som en fritidsaktivitet bland många andra. Alltför ofta saknas förståelsen för att religion är en grundval i många människors liv. Vi är övertygade om att mycket mer kan göras för att utnyttja den potential som finns i det religiösa engagemanget. Relationen mellan religion och utveckling kan utvecklas och utforskas ytterligare och kunskapen bör omsättas i handling.
Frågan om religion och utveckling är viktig på många håll i världen. Världsbanken, FN:s befolkningsfond (UNFPA), den engelska biståndsmyndigheten DFID, norska UD och många fler driver forskningsprojekt inom området och satsar dessutom på att tillföra resurser till olika religiösa organisationer.
Vi menar att medvetenhet och kunskap om religionens roll i utvecklingsarbetet måste öka, både på politisk nivå och myndighetsnivå. Först då kan utvecklingsarbetet nå sin fulla potentiella kraft.
|
Thomas Strand (S) |
Eva-Lena Gustavsson (S) |