Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förbättra järnvägen mellan Linköping och Kalmar samt järnvägen och riksväg 35 mellan Västervik och Linköping, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Regionen sydöstra Östergötland och nordvästra Kalmar län har urgamla band sinsemellan, mellan kommunerna Linköping och Kalmar och mellan Linköping och Västervik som ändpunkter och orterna Åtvidaberg, Överum och Gamleby däremellan.
Både Stångådals- och Tjustbanorna är mycket viktiga järnvägar som är i stort behov av upprustning. Deras betydelse för Kalmar och Östergötland och för många kommuner är stor och behovet av snar upprustning är betydande.
Denna motion skrivs när det visar sig att det under planperioden fram till 2029 inte finns några pengar avsatta i Trafikverkets infrastrukturplan vare sig till Stångådalsbanan, Tjustbanan eller riksväg 35. Det är upprörande.
Regeringen bör därför i sin kommande proposition till riksdagen komplettera Trafikverkets planförslag med att rejäla resurser också satsas på järnvägar och väg enligt ovan.
Stångådalsbanan är mera känd än förbindelserna mellan Linköping och Västervik, varför jag utvecklar argumentation för de senare.
Mellan Linköping och Västervik går riksväg 35 ner till Gamleby och sedan fortsätter E22 till Västervik. Den sekelgamla järnvägen löper från Linköping till Bjärka-Säby (del av Stångådalsbanan) och därifrån via Åtvidaberg och Gamleby till Västervik.
Vägsträckan Linköping–Västervik är drygt 10 mil. Riksväg 35 är bitvis bra men bitvis en krokig 70 km-väg i stort behov av att rätas ut och övergå till två-plus-ett-väg. (Mellan Linköping och Åtvidaberg avses glädjande nog detta att ske på några vägavsnitt inom en femårsperiod.) Stora sträckor återstår dock att åtgärda, t ex söder om Åtvidaberg, som också måste bli 2+1-väg. Det är mycket angeläget att detta kan ske så snart som möjligt.
För den framtida utvecklingen av främst Västervik men även Åtvidaberg med omnejd är järnvägen mellan Västervik och Linköping (Tjustbanan) betydelsefull. Banans längd är 116 km, och den har trafikerats utan eldrift i många decennier. Banan är i mycket stort behov av upprustning.
Restiden mellan Västervik och Linköping är idag 1 timme och 44 minuter. Med preciserade och delvis utredda upprustningsåtgärder kan banan förbättras och restiden kortas till 1 timme och 24 minuter, detta till en beräknad kostnadsram av 950 miljoner kronor. I ett längre perspektiv kan restiden förkortas till under timmen om bandelen Åtvidaberg–Överum rätas och förnyas, detta till en beräknad ytterligare kostnad av runt 1 500 miljoner kronor.
En bättre järnvägsförbindelse skulle för Västerviks och även Åtvidabergs del möjliggöra arbets- och studiependling, skapa en större och mer robust arbetsmarknad och därmed möjliggöra en nödvändig regionförstoring för regionens framtida utveckling och överlevnad. Resandevolymen på järnvägen skulle mångdubblas gentemot dagens begränsade resenärsantal. Därtill uppnås miljöfördelar för både person- och godstrafiken.
Dessa fördelar gäller även för Stångådalsbanan mellan Linköping och Kalmar.
|
Staffan Danielsson (C) |
|