Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om införande av kommunalpolis och tillkännager detta för regeringen.
Sverige befinner sig i ett mycket besvärligt läge. Brottsligheten ökar, våldet blir grövre, hot mot målsäganden och vittnen i ökande omfattning, allt färre brott klaras upp, och i vissa geografiska områden är situationen så allvarlig att en del börjar betrakta dem som förlorat territorium. Människors oro leder till att förtroendet för rättssystemet sjunker, och inom poliskåren sprider sig en uppgivenhet som leder till att fler poliser lämnar yrket. Detta i en tid av internationell oro, med terrorhot och en växande våldsbejakande extremism som gör att polisverksamheten istället skulle behöva förstärkas. Bristen på respekt för de demokratiska institutionerna är så allvarlig att risken för systemkollaps är påtaglig.
Sedan mitten av 1960-talet har polisväsendet i Sverige varit en enbart statlig uppgift. Otaliga omorganisationer har gjorts, men samtliga inom ramen för en helstatlig polisorganisation. Den senaste omorganisationen har motiverats utifrån att den ger ökad effektivitet och en helhetssyn i hela landet. Men den har dessvärre lett till att polisen har fjärmat sig ännu mer från medborgarna, och det har gått ut över den lokala förankringen och det lokala brottsförebyggandet arbetet. Allt fler orter står helt utan polis långa tider, och i glesbygden har insatstiderna blivit helt orimliga. Som ett resultat av detta har de senaste månaderna flera kommunalråd krävt införandet av kommunal polis. Redan i dag anser sig en del kommuner behöva kompensera frånvaro av polis på orten med till exempel inhyrda bevakningsbolag. Dessa kan fylla en viss funktion, men har inte polisiära befogenheter, och kan aldrig ersätta en lokalt förankrad polis.
Betydelsen av polisens lokala förankring i områdena de har ansvaret för att skydda kan inte understrykas nog. Omfattande polisforskning visar hur viktigt detta är. Polisen måste verka i ett område under längre tid för att skaffa sig kunskap och kännedom om såväl människorna i området som de lokala problemen. Den totala avsaknaden av lokal polis gör Sverige, om inte unikt, så i alla fall olikt många andra jämförbara länder, där det ofta finns såväl nationell som lokal polis.
Lösningen på problemet är inte en återgång till en mer eller mindre renodlad kommunal polisorganisation. Men för att skapa lokal förankring, och därigenom öka tryggheten och minska människors oro, bör det inrättas kommunal polis som ett komplement till den nationella polisen.
Den kommunala polisen ska i första hand kunna ägna sig åt brottsförebyggande arbete, och åt att bekämpa de så kallade vardagsbrotten (även kallade mängdbrott), vilka i dag nedprioriteras till förmån för de grövre brotten, när resurserna inte räcker till. Kommunala poliser kommer att stärka förtroendet mellan allmänheten och polisen, och på så sätt bidra till att återupprätta förtroendet för rättssystemet.
|
Boriana Åberg (M) |
|