Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om adoption av vuxna och tillkännager detta för regeringen.
Dagens föräldrabalk (4 kap.) som berör adoption tar inte särskild hänsyn till det faktum att adoption av vuxna är ett faktiskt fenomen som existerar. Det kan exempelvis ske när ett barn vuxit upp med fosterföräldrar och efter att ha fyllt 18 år vill bli adopterad av dessa, då det inte längre föreligger någon naturlig kontakt med de biologiska föräldrarna.
Adoption av vuxna är visserligen inte så ofta förekommande, men när det sker handlar det om en väl genomtänkt handling där båda parterna, det vill säga adoptanten och adoptivbarnet, vet vad de vill. Därför är det märkligt att det vid vuxenadoptioner gäller samma regler som vid adoption av minderåriga. Lagen uttrycker att den ena maken får ensam anta adoptivbarn bara om den andre vistas på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. I fall där det vuxna adoptivbarnet har uppfostrats bara av den ena maken, som exempelvis har varit fosterförälder eller sammanboende med barnets biologiska förälder, omöjliggörs adoption.
Alternativen är då att avstå från att formalisera förälder–barn-förhållandet eller att adoptivföräldern skiljer sig. Med tanke på att dagens lagstiftning inte korrelerar med verkligheten behöver föräldrabalken moderniseras och uppdateras till att tydligt skilja på adoption av barn och adoption av vuxna. Detta skulle medföra en tydligare och klarare skiljelinje i synen på adoption av vuxna.
Regeringen bör därför överväga att se över 4 kap. 3 § föräldrabalken i syfte att i högre utsträckning möjliggöra adoption av vuxna som har fyllt 18 år och som uppfyller kriterierna i 4 kap. 6 § föräldrabalken.
|
Boriana Åberg (M) |
|