Förslag till riksdagsbeslut
De flesta kan ställa sig bakom att det är positivt med återvinning, och att sådant rent av borde uppmuntras. Kompostering är ett exempel där man som fastighetsägare dessutom kan nyttja hushållsavfall i sin trädgård, och göra någonting positivt av det avfall som annars skulle behöva transporteras bort. Idag finns dock en onödig regel i avfallsförordningen (45 §) som tvingar fastighetsägare att anmäla kompostering till berörd kommun. Så länge fastighetsägaren som komposterar sitt hushållsavfall inte gör det på ett sätt som skadar naturen eller på annat sätt stör sin omgivning borde det inte vara något hinder för vederbörande att göra så.
Regler som dessa är totalt onödiga och ingenting som främjar en positiv hantering av avfall, snarare tvärt om. I ett flertal kommuner hamnar likaså komposterbart avfall fortfarande tillsammans med andra sopor, vilket innebär att det bränns som allt annat skräp. Då vi bör ta tillvara jordens resurser och uppmuntra människor till ett hållbart leverne bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att avskaffa tillståndskravet för kompostering i avfallsförordningen.
I takt med att allt fler fordon på våra vägar drivs av biogas går utvecklingen med detta drivmedel framåt med stormsteg och vi blir också generellt sett allt bättre på att använda oss av vårt avfall. Det finns dock förbättringspotential.
Animaliska restprodukter, såsom kadaver och slaktavfall, innehåller inga höga halter av miljöfarliga ämnen såsom tungmetaller. Detta avfall lämpar sig därför bra för biogasproduktion och det finns många aktörer som mer än gärna skulle utöka sin verksamhet för att utnyttja sina restprodukter.
Dessvärre är det inte tillåtet att producera biogas av allt animaliskt avfall idag eftersom delar av de animaliska restprodukterna anses ha en smittorisk enligt Bovine spongiforme encephalopathy (BSE). Förbudet har sin bakgrund i galna ko-sjukan, som spred sig som en löpeld på 1990-talet. Allt eftersom tiden går utan att avfallet kan användas förlorar vi stora mängder energi, varför regeringen bör påbörja ett arbete för att möjliggöra biogasproduktion av slaktavfall och kadaver.
Vi kan vara stolta över att Sverige håller världsklass i fråga om att återvinna aluminiumburkar och pet-flaskor. Idag återvinns omkring 91 procent av aluminiumburkarna och 85 procent av pet-flaskorna som säljs. Det är oerhört bra siffror, men det innebär samtidigt att flera hundra miljoner burkar och flaskor inte kommer in i kretsloppet igen och vi får aldrig ge upp ambitionen att bli ännu bättre. Inte minst med tanke på hur mycket energi som går åt för att tillverka nya flaskor och burkar.
Många som är ute och promenerar eller går runt i city för att handla bär med sig burkar och/eller flaskor med något drickbart. När man druckit upp letar man efter den närmaste papperskorgen eller soptunnan för att slänga flaskan/burken.
I flera kommuner finns det idag flera behållare uppsatta i närheten av soptunnorna som är ämnade för pantbara flaskor och burkar. Returpack ligger bakom projektet och har tidigare erbjudit kommuner dessa behållare helt kostnadsfritt och dessutom målade för att passa olika kommuners ändamål.
Kort sagt ligger Sverige i många avseenden i framkant när det kommer till att återanvända pet-flaskor och burkar men med tanke på att vi reser allt mer, inte minst till våra nordiska grannländer, finns det mycket som inte går att panta och därför slängs i vanliga soptunnor. Handeln mellan olika länder ökar konsekvent, och inte minst i våra städer som gränsar till andra länder är det vanligt att resor görs enbart i syfte att införskaffa diverse olika drycker i andra länder. Som exempel på detta uppgår den svenska gränshandeln till cirka 23 miljarder om året, vilket också visar att det växer starkare än annan detaljhandel i landet. Med anledning av detta borde regeringen snarast arbeta för att införa ett gemensamt pantsystem i hela Norden för att senare verka för ett utvecklat system i hela Europa.
|
Markus Wiechel (SD) |
|