Förslag till riksdagsbeslut
De svenska public service-bolagen har, något förenklat uttryckt, två uppdrag: dels produktion (alternativt inköp) av programinnehåll, dels att distribuera detta via olika tekniska plattformar. Public service-bolagen producerar och sänder ett stort antal program av olika typer. Nyheter, underhållning, dokumentärer och barnprogram är exempel på programtyper som sänds.
I SVT:s definition av begreppet public service ligger bland annat att garantera medborgarna ett brett utbud av program och tjänster via tv, webb och andra publiceringsformer. I public service-uppdraget ryms också att SVT:s verksamhet bedrivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.
Utbudet ska präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund. För att säkerställa grundförutsättningarna för public service dvs dess oberoende och självständighet bör granskningsnämndens uppdrag att årligen bedöma om public service-företagen har levt upp till sina uppdrag förändras så att bedömningen grundas på utomstående granskning och revision inte som idag när granskningen görs utifrån redovisningar som SVT, SR och UR själva lämnar in till nämnden.
Sverige har idag många kommersiella radio- och tv-kanaler och mångfalden ökar dessutom i takt med att olika webbtjänster utvecklas. Public service bör inte konkurrera med kommersiella aktörer. I grunden är konkurrens av godo men public service-kanalerna konkurrerar inte på samma villkor som de kommersiella eftersom de inte är beroende av kommersiella intäkter i samma utsträckning.
I takt med att allt fler kommersiella kanaler etablerar sig genom olika teknikplattformar så finns det en mångfald av aktörer som såväl kan producera som sända exempelvis olika typer av underhållningsprogram. Därmed minskar också behovet av exempelvis underhållningsprogram producerade inom public service-bolagen. Public service-kanalerna bör, förutom nyheter, dokumentärer och barnprogram få ett tydligt uppdrag att bidra till att göra olika former av kulturevenemang och föreställningar tillgängliga för tittare över hela landet.
Public service-uppdraget som sådant bör renodlas så att public service blir värdigt dess eget namn – med fokus på samhällsinformation såsom nyheter, faktaprogram, samhällsdebatt, vetenskap m.m. snarare än stora underhållningssatsningar. Det behövs en modernisering och uppdatering av begreppet som är anpassat till den mångfald av kommersiella radio- och tv-kanaler som idag finns.
Regeringen bör framöver sträva efter att formulera public service-bolagens uppdrag på ett sätt som inte begränsar deras uppdrag till specifika tekniska distributionskanaler. Konkret handlar detta om att exempelvis webbtjänster bör räknas in i public service-uppdraget. Det bör exempelvis inte vara nödvändigt att ett program ska sändas i såväl markbundet nät för att andan i sändningsuppdraget ska anses fullgjort.
Det finns vissa typer av program som kan sändas exklusivt på webben utan att ha sänts i marknätet och public service-uppdraget kan ändå anses fullgjort. Det kan handla om program med mycket smalt ämnesinnehåll eller insatser på ett minoritetsspråk. Public service-bolagen är i grunden en leverantör av innehåll, där slutkonsumenten ska kunna välja teknisk plattform.
|
Maria Stockhaus (M) |
Camilla Waltersson Grönvall (M) |