Förslag till riksdagsbeslut
För att Sverige ska kunna ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 krävs att all politik inriktas på detta mål. Förutom viktiga komponenter som en aktiv arbetsmarknadspolitik och en modern utbildningspolitik, behövs också ett gott företagsklimat.
Att förbättra företagsklimatet kan göras på många sätt. Många företagare upplever att regler och regleringar i Sverige är krångliga och minskar möjligheten att växa. De två regeringarna Reinfeldt hade som mål med regelförenklingsarbetet att åstadkomma en märkbar skillnad i företagens vardag. Dock förefaller inte de flesta företagare tycka att reglerna blivit enklare. Enligt rapporten Effektivare regelverk med fokus på tillväxthinder i Sverige 2014 från Näringslivets Regelnämnd upplever de flesta företag att situationen inte förändrats sedan året innan och istället tycker fler företag än färre att reglerna blivit krångligare. Under de senaste två åren har trenden inte brutits. Kort sagt kan en konstatera att tre regeringar i följd har haft regelförenklingar i fokus, men har inte lyckats nå resultat givet att undersökningen lyckas mäta vad den avser.
För att kunna minska företagens regelbörda är det viktigt att alltid granska nya förslags effekter för de berörda företagen. Enligt Riksrevisionens granskning följs inte ”grundläggande krav i konsekvensförordningen, och motsvarande regler för Regeringskansliet och kommittéerna, när det gäller att redovisa förslagens effekter för företag”.
Det är nödvändigt att dessa konsekvensutredningar genomförs, samt att företagens kostnader är en vital del av de samma. Det är därför av vikt att regeringen tillser att myndigheter genomför de stipulerade utredningarna, samt att detsamma görs av regering och riksdag.
Dagens företag är skyldiga att lämna uppgifter till olika myndigheter. Även om uppgifterna inte i sig är betungande är mängden och de olika formerna just betungande. Ett sätt att åtgärda detta som har föreslagits av Näringslivets Regelnämnd är att ”inrätta ett gemensamt register för företagsdata så att samma eller liknande uppgifter inte behöver lämnas in flera gånger till olika myndigheter”.
Att upprätta ett register för företagsdata skulle i mångt och mycket vara ett paradigmskifte, där företagen får en kontakt för olika former av datainsamling och sedan får de olika myndigheterna kommunicera sinsemellan. Detta skulle innebära en lättnad för företag i Sverige.
Frågan har utretts, men hur den ska lösas i praktiken verkar inte vara helt enkelt. Det är dock av vikt att frågan löses och företagens hantering underlättas.
EU-lagstiftning i form av direktiv ger ofta stora frihetsgrader för nationella lagstiftare och är ofta utformade som minimiregler. Inom vissa områden är det av stor vikt att ha hårdare regler än vad EU-direktiv kräver och det har Sverige gjort genom historien. Detta är inget att skämmas över, utan snarare något att vara stolt över. Det är dock av vikt att om regelgivaren överskrider direktivets miniminivå så ska det tydligt beskrivas och effekterna för företagen ska analyseras och redovisas i ett offentligt dokument.
Samtidigt finns flera exempel när myndigheter i Sverige haft en snabbare tidplan än många andra EU-länder, vilket lett till implementering av regler, som senare kom att ändras. Myndigheter måste i möjligaste mån försäkra sig om att implementeringen sker på ett sätt att svenska företag får likvärdiga möjligheter att konkurrera på en europeisk marknad. Kort sagt ska vi ha hårdare regler på de områden där det finns goda skäl, exempelvis på miljö- och kemikalieområdet, men inte ha dito regler för att vi har effektivare myndigheter.
|
Mathias Tegnér (S) |
|