Förslag till riksdagsbeslut
Trots lagstiftning sedan 1979 har stora delar av kollektivtrafiken runt om i landet inte anpassats för funktionshindrade. Inte heller har samhället i stort gjort mycket för att underlätta för dessa vilket medför problem i funktionshindrades vardag. Inte alltför sällan är det kostnaden som stoppar anpassningen.
FN har riktlinjer i sin standardregel för full delaktighet och jämlikhet, som ger förutsättningar för att även personer med funktionshinder ska ha möjlighet att delta på olika villkor i samhällslivet. I Sverige stiftades även lagen om handikappanpassad kollektivtrafik (1979:558), som föreskriver att kollektivtrafiken skall tillgängliggöras även för funktionshindrade. Ett år senare kompletterades lagen med en förordning om handikappanpassad kollektivtrafik (1980:398). I andra paragrafen går det att läsa:
Anpassningen ska ske i den takt och i den omfattning som bedöms skälig med hänsyn till syftet och till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna hos dem som utövar trafiken.
På grund av att texten i andra paragrafen är öppen för tolkning är tillgänglighetsanpassningen inom kollektivtrafiken långt ifrån färdig, 34 år efter att lagen för första gången stiftades. Detta medför stora problem för många med funktionshinder då flera aktörer som utövar kollektivtrafiken prioriterar annat.
Även inom andra samhällsområden är det svårt för funktionshindrade att ta sig runt eller leva ett normalt liv. Regeringen bör utreda möjligheten för att införa ett stimulansbidrag till kommuner som tillgänglighetsanpassar kollektivtrafiken samt ett stimulansbidrag för generell anpassning för funktionshindrade.
|
Markus Wiechel (SD) |
|