Förslag till riksdagsbeslut
Det svenska medborgarskapet har dessvärre blivit allt mer urholkat. Trots det bör det stå utan tvivel för samtliga beslutsfattare att de som har ett svenskt medborgarskap ska vara stolta över det. Att få svenskt medborgarskap bör vara en stor upplevelse, vilket ska synas i samband med medborgarskapsceremonier och på medborgarskapsbeviset. Att som nybliven svensk medborgare få ett brev på posten med ett utskrivet papper som bevisar medborgarskapet duger inte, det bör vara ett prydligt diplom värt att visa upp. Riksdagen bör ge regeringen i uppgift att återkomma med förslag på hur symbolvärdet i det svenska medborgarskapet kan stärkas.
Sverigedemokraterna tror på assimilering, framför integration. Det är en i allra högsta grad synd idé och var för inte alls särskilt länge sedan fullt naturligt i Sverige. Att personer som väljer att bosätta sig i vårt land också anpassar sig bör vara lika självklart som det är i andra länder, och det borde även vara självklart i de fall då en person blir svensk medborgare. Det är viktigt att påpeka att anpassning inte främst är ett ansvar som ligger på samhället, även om samhället kan hjälpa till genom att ställa krav. Anpassningen ligger främst på den enskilda individen, och för att fler ska eftersträva att assimilera sig bör också medborgarskapet få ett ökat värde. Idag ger svenskt medborgarskap rättigheter som att exempelvis rätt att bo och arbeta i Sverige, ha rösträtt vid riksdagsval samt söka jobb som polis, militär eller domare. Med medborgarskapet bör också skyldigheter följa, och av den anledningen måste medborgarskapet uppgraderas med fler krav i bland annat språkkunskaper och grundläggande kunskaper om hur det svenska samhället är uppbyggt och fungerar. Alla svenska medborgare bör veta vad deras rättigheter och skyldigheter är, vilket är fullt naturligt i de flesta västländer. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att ta fram förslag till hur kraven för svenskt medborgarskap kan öka.
På flera olika sätt har svenskarna lyckats skapa sig ett varumärke internationellt. Vi förknippas ofta med kvalitet, mänskliga rättigheter och ingenjörskunskap. Flera tongivande personer från vårt land har deltagit vid olika internationella samtal där fredssamtal har ägt rum och där lösningar på konflikter diskuterats. I en allt mer globaliserad värld lär inte de internationella kontakterna minska, utan snarare tvärt om – och då är det viktigt att vi också tar tillvara det som ses som självklart i de allra flesta av världens länder. I Sverige har den ökade internationaliseringen medfört att nationella särdrag och symboler har hamnat utanför fokus. Det är ur ett globalt perspektiv en ganska unik företeelse, vilket är tydligt om man ser en amerikansk president på tv eller för den delen en brittisk monark. Vid dessa tillfällen finns ofta en nationalsymbol, som den amerikanska flaggan framför eller bakom podiet.
Lyckligtvis finns den svenska fanan upphängd i riksdagens plenisal sedan en tid tillbaka, även om den inte riktigt sitter nära talarstolen eller talmannens plats, dit kamerorna oftast är riktade. Den bör naturligtvis vara placerad på ett sätt så att den syns när tidningarna eller nyhetskanalerna gör sina reportage. För att våra företrädare ska kunna företräda vårt land både internationellt och nationellt behöver vi stärka den nationella förankringen och våra medborgares nationalkänsla. Riksdagen bör ge regeringen i uppgift att ta fram förslag för att öka nationalkänslan genom mer exponering av nationalsymboler i samband med officiella sammanhang.
Vår flagga kan ses som den absolut starkaste symbolen för vårt land. Det är en symbol som är tänkt att omfamna samtliga medborgare i Sverige, och som vi bör bära med stolthet. 1971 avskaffades det tidigare grundlagsfästa förbudet att skända nationalsymboler, och efter det har vi sett hur det allt oftare sker flaggbränningar och andra provocerande aktioner mot våra nationalsymboler. Detta bör inte under några omständigheter accepteras och riksdagen bör omedelbart ge regeringen i uppgift att kriminalisera skändande av nationalsymboler.
Rent juridiskt saknar Sverige idag en officiell nationalsång. Du gamla, du fria skriven av Richard Dybeck (1844) anses i praktiken vara Sveriges nationalsång, men saknar officiellt politiskt beslut så det baseras egentligen enbart på tradition. Vi använder den idag som nationalsång vid både officiella tillställningar såsom statsbesök och vid sportevenemang där Sverige deltar. Den utmärker sig även som världens enda nationalsång som inte enbart hyllar det egna landet, utan i vårt fall hela Norden. Riksdagen bör uppmana regeringen att en gång för alla anta Du gamla, du fria som Sveriges nationalsång.
|
Markus Wiechel (SD) |
|