Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det svenska näringslivets villkor och tillkännager detta för regeringen.
Svensk industri är inte död, tvärtom har den nog aldrig mått bättre. Svensk industri har visat sig vara i högsta grad flexibel och anpassningsbar med hög lönsamhet, och totalt antal sysselsatta är tilltagande. Det finns dock ett problem med detta och det är att sysselsättningen och betydelsen har minskat under lång tid inom landet, medan den totalt sett har ökat, vilket betyder att tillväxten för svensk industri i huvudsak sker i andra länder. Detta är något vi bör bekymra oss över. Svensk industri har också en väsentlig betydelse för tjänstesektorn, då den växande delen i tjänstesektorn ofta har en direkt koppling till industrisektorn. Det betyder att om konkurrensvillkoren inte uppfylls inom landets gränser för svensk industri, och därmed tränger ut densamma till andra länder, så riskerar detta i samma stund tränga undan den mest lönsamma delen av tjänstesektorn. Detta är att ta på allvar.
Av den anledningen bör vi se över alla faktorer som påverkar konkurrenskraften för det svenska näringslivet. Inte bara för att behålla svensk industri, utan för att behålla svenska tjänsteföretag. Samtidigt är det uppenbart att det också är grunden för att locka utländska investeringar till landet. Här krävs en grundlig analys för vilka hinder och vilka hämmande faktorer som existerar, inom arbetsmarknadsområdet, skattesystemet, gällande skattenivåer, bostadsmarknaden, möjligheter till finansiering, byråkratiska hinder och försvåranden av verksamheterna, som några av de allra viktigaste faktorerna. Vi måste få bättre rörlighet på arbetsmarknaden och bättre incitament för utbildning, bildning och förkovran, kompetenshöjning och fortsatt strävan. Vi måste också förbättra möjligheterna till kompetensförsörjning i ett bredare perspektiv, det vill säga genom arbetskraftsinvandring. Vi bör införa arbetsvisum, investeringsvisum och entreprenörsvisum, som några exempel på hur vi kan bejaka vår öppenhet mot omvärlden, frihandel, globalisering och internationalisering.
Vi måste utforma och förändra skattesystemet så att det gynnar värdeskapande genom arbete och företagande, så att det gynnar utbildning och förkovran, och så att det gynnar investeringar och långsiktighet framför kortsiktig spekulation. Vi bör också gynna investeringar med eget kapital relativt via spekulation och lånat kapital. Skattenivåerna måste också anpassas relativt andra länder för investeringar och entreprenörskapsambitioner. Det måste också vara attraktivt att investera i den egna bildningen för att skapa konkurrenskraft i ett längre perspektiv. Bildning och kompetensutveckling måste vara tillgänglig och attraktiv både ur ett arbetstagar- och arbetsgivarperspektiv. Det måste vara möjligt att flytta till jobb, det måste vara möjligt och hållbart ekonomiskt att bygga där jobben finns, och det måste kunna planeras inom rimlig tid. Det är dock inte bara direkta ekonomiska konsekvenser som hämmar tillväxt, även onödig byråkrati och regelkrångel kan försämra konkurrenskraften i hög utsträckning.
Det finns många samspelande faktorer för god konkurrenskraft och långsiktig tillväxt, därför måste vi utropa en målsättning om att tillskapa ett bättre näringslivsklimat. Värdet av den frågan måste höjas, vi måste rikta större fokus på näringslivsklimatet, i ett större och längre perspektiv, och dess betydelse för värdeskapande. Av den anledningen borde man införa en årlig revision av hur näringslivsklimatet påverkats av den förda politiken, relativt samhällsutvecklingen och relativt andra länder. Av samma anledning borde en konsekvensbeskrivning införas i budgetdokumentet för varje enskilt år och varje enskilt förslag och förändring. Tidigare fanns en deklaration för sysselsättningseffekter för givna förslag, vilket tyvärr tagits bort. Detta skulle kunna fungera som modell för att deklarera konsekvenserna för näringslivsklimatet för varje enskilt förslag och sammantaget. Sysselsättningsmåttet är bra och borde återinföras, men är inte tillräckligt, exempelvis kan ensidig fokus på sysselsättning dölja att samtliga tillkommande sysselsättningar sker i offentlig sektor medan den samtidigt sjunker i privat sektor. Det skulle i sådana fall försåtligt ge en skev bild av en långsiktigt hållbar ekonomi, och inte ge en korrekt bild av det gemensamma värdeskapandet. Det skulle i så fall inte heller nödvändigtvis ge en korrekt bild av skattebasens hållbarhet. Därför bör man införa system, analyser och konsekvensbeskrivningar av förändringar i näringslivsklimatet över tid, kortsiktigt och långsiktigt för den föreslagna politiken.
|
Jörgen Andersson (M) |
|