Förslag till riksdagsbeslut
Klimatutmaningarna är vår tids största utmaning. I detta spelar världens lantbrukare en central roll. Fattiga bönder i utvecklingsländerna är de som först och hårdast drabbas av klimatförändringarna. I förlängningen riskerar detta att leda till svält, fattigdom och ökade konflikter i redan utsatta områden, och klimatflyktingar. Därför måste pengar satsas på att klimatanpassa produktionen i de områden som drabbas hårt av klimatförändringarna, för att kunna klara exempelvis värme och torka. Det kan handla om utveckling av nya torktåliga växtsorter eller nya odlingsmetoder som gör att produktionen bättre kan klara ett förändrat klimat.
Drygt 75 procent av världens fattiga bor på landsbygden, av dessa är 80 procent beroende av lantbruket för sin överlevnad. Ett starkt och fungerande lantbruk innebär dels tryggad livsmedelsförsörjning i områden som i dag saknar tillräckligt näringsriktig kost och där behoven är som störst, men är också den viktigaste motorn för lokal och nationell ekonomisk tillväxt i många länder. Det har nämligen visat sig att för de fattigaste länderna i världen så är tillväxt som kommer från lantbruket betydligt mer effektiv än tillväxt från andra sektorer. Ett hållbart lantbruk är således en viktig nyckel till fattigdomsbekämpning i världen.
Lantbruket för tyvärr en undanskymd roll i den internationella fattigdomsbekämpningen och klimatarbetet, och lantbrukets organisationer förbises ofta i internationella sammanhang. Ska vi långsiktigt kunna skapa hållbara ekonomier i utvecklingsländerna så måste lantbrukets och böndernas organisationers status höjas i det internationella klimatarbetet och fattigdomsbekämpningen.
En viktig del i att utveckla lantbruket i fattiga regioner handlar även om att stärka kvinnornas delaktighet i exempelvis bondeorganisationer, men också stärka rätten att äga och nyttja jordbruksmark. I dag står kvinnor för ungefär 80 procent av matproduktionen i länder söder om Sahara men de äger endast två procent av marken. Kvinnor nås inte heller i samma utsträckning som män av insatser och är inte heller med i beslutande organ i samma utsträckning som män. Att stärka kvinnornas möjlighet att bestämma över sin produktion och själva kontrollera sin ekonomi är alltså en mycket viktig uppgift i fattigdomsbekämpningen. Ett modernare och effektivare lantbruk är därtill troligen en av de mest effektiva jämställdhetsåtgärderna, eftersom kvinnornas hårda manuella slit utgör merparten av arbetsinsatsen i utvecklingsländernas lantbruksproduktion.
|
Kristina Yngwe (C) |
|