Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersätta dagens friskvårdsbidrag via arbetsgivaren med en avdragsrätt för kostnader för utförd träning och tillkännager detta för regeringen.
Friskvårdsbidrag via arbetsgivaren är en uppskattad förmån för många motionärer. Det gör det möjligt för fler att få tillgång till träning i anslutning till arbetet, vilket bidrar med såväl bättre hälsostatus som välbefinnande hos den enskilda.
Genom regelbunden träning genom arbetslivet kan anställda inte bara förväntas få en bättre grundkondition, bättre immunförsvar och därmed minskad risk för sjukdomar och sjukfrånvaro som följd. Motion och träning kan även vara förebyggande för arbetsrelaterade skador, exempelvis risk för belastnings- och förslitningsskador eller övervikt och relaterade sjukdomar som uppkommer genom stillasittande arbeten.
Undersökningar visar dessvärre att många som har tillgång till dagens friskvårdsförmån inte utnyttjar den. Enligt en Sifo-undersökning bland allmänheten som Viktväktarna lät genomföra i januari 2017 är det 37 procent av dem som har tillgång till friskvårdsbidrag som aldrig utnyttjar det. Det är enligt undersökningen vanligare att män avstår från att utnyttja förmånen än kvinnor.
Tidigare undersökningar visar också att bortåt en tredjedel av de som får del av förmånen ändå inte utnyttjar den för aktiv träning. Det rör vanligtvis när förmånen används för någon form av medlemskap på ett gym eller liknande, då ett medlemskap i sig inte är någon garanti för utförd träning.
Nackdelen med friskvårdsförmånen är vidare att den bara omfattar anställda hos arbetsgivare som erbjuder den. Enligt Sifo-undersökningen har endast omkring hälften av de tillfrågade i undersökningen möjlighet att få del av förmånen via sin arbetsgivare. I den grupp som inte har förmånen finns såväl anställda hos andra arbetsgivare liksom de som har annan försörjning eller står utan arbetsgivare. Dagens friskvårdsförmån har därför begränsad verkan när det gäller att uppmuntra förebyggande träning och hälsoarbete i den bredare befolkningen.
Det finns även andra brister i dagens friskvårdsförmån. Exempelvis finns det populära idrotter som golf och ridning som är undantagna. Båda dessa idrotter har påvisat hälsofrämjande effekter på utövarna. Ett utlåtande i Skatterättsnämnden har för första gången medgivit friskvårdsavdrag för golf som sker enligt s k pay-and-play där man betalar för en runda golf, och inte för medlemskap i en golfklubb. Fallet väntas gå till Högsta förvaltningsdomstolen för avgörande senare under 2017.
Oavsett utfallet i det målet är det hög tid att se över friskvårdsförmånens utformning och begränsningar. Förmånen borde kunna omfatta fler, och därmed bli mer utnyttjad och ge större effekt i hela befolkningen. Förmånen bör dessutom omformas så att den bara kan användas för utförd träning – inte för medlemskap i idrottsföreningar eller gym. Genom ett avdrag för kostnader för utförd träning skulle ett system kunna byggas som säkerställer att skattesubventionen inte går till spillo. Inspiration till detta skulle kunna hämtas från dagens RUT- och ROT-tjänster, där den som deltar i en motionsaktivitet får ett avdrag direkt vid betalning. Med ett sådant system skulle friskvårdsavdraget inte bara kunna omfatta fler motionsidrotter, det skulle också bli mer rättvist och nå fler som är i behov av motion för sin hälsa och sitt allmänna välbefinnande.
Regeringen bör därför snarast utreda hur dagens friskvårdsbidrag kan ersättas med ett mer träffsäkert friskvårdsavdrag för alla.
|
Lars-Axel Nordell (KD) |
|