Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omfördela resurser för att möjliggöra ett mer proaktivt fredsbyggande arbete och tillkännager detta för regeringen.
I en värld fylld av militärakademier, flygbaser, flottbaser, attackdrönare, kärnvapenbestyckade ubåtar och vapenexporterande industrier, så är en oerhörd ekonomisk och politisk makt knuten till det som kommit att kallas det militärindustriella komplexet och som redan USA:s president Eisenhower varnade för 1961.
Antalet krig i världen, såväl inom som mellan länder, har dock minskat. Samtidigt har kostnaderna för militär verksamhet ökat globalt och är idag mer än 10 gånger större än det samlade biståndet.
Det som satsas på att i teori och praktik ta fram nya verktyg för byggandet av fred utgör några tusendels promille av de globala rustningskostnaderna. Det handlar om fredsforskning, civila fredskårer och enskilda fredsaktivister engagerade i förebyggande och medlande uppdrag. Om redan denna rännil av resurser framgångsrikt på många håll i världen lyckas förebygga och stävja konflikter med icke-våldsmetoder, så kräver det ingen större fantasi att föreställa sig hur stora och systematiska satsningar på icke-våld skulle kunna bli till en hävstång mot en annan värld.
De militära lösningarnas logik företräds av försvarsdepartement och krigsministerier i så gott som samtliga av FN:s 194 medlemsstater. Det är högt på tiden att artikel 2 i FN-stadgan, som ställer krav på varje medlemsland att lösa konflikter utan våldsanvändning, växlas ut i praktisk handling.
Fredsbyggande innebär att bygga förutsättningar för att konflikter inte uppstår. Den migration som tilltagit de senaste åren och som skapar konflikter på många håll har sin grund i praktisk resursbrist. Fredsdepartementet skulle kunna ansvara för den delen av Sveriges biståndsarbete som inte har inriktning på att undsätta när konflikten uppstått utan på den del som har till syfte att förhindra att konflikt uppstår. En tydligare inriktning på förebyggande insatser menar jag får konsekvensen att fred konkret byggs.
En sådan omställning till ett ökat inslag av förebyggande fredsbygge kan troligen inte nå framgång som en ensidig svensk åtgärd. Det krävs en global uppslutning från bidragande länder för att fred skall kunna byggas i konfliktländer. Det är därför en stor och viktig inledande uppgift att ta fram detta förebyggande fredsbyggande perspektiv. För att klara det krävs en ansvarig myndighet och det bör vara ett fredsdepartement. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att omfördela resurser för att möjliggöra detta mer proaktiva arbete.
|
Jan Lindholm (MP) |
|