Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bilkörning och mobiltelefoni och tillkännager detta för regeringen.
Det forskas en hel del om orsakerna till att den vikande olyckstrenden nu tycks ha vänt uppåt med exempelvis en ökning av antalet dödade i trafiken med 4 procent från 2015 till 2016. En faktor som allt oftare lyfts fram är det ökade användandet av mobiltelefoner i trafiken.
Oavsett om trafikanten går, skjuter en barnvagn framför sig, cyklar eller framför ett motordrivet fordon som en elektrisk rullbräda, en segway eller en normal bil så är det nog inte någon som motsäger påståendet att en mobil i sådana sammanhang kan ta uppmärksamheten från trafiksituationen. Hur många är det som inte har upplevt situationer där hen nästan krockat med en annan gående på en trottoar. Det naturliga vore kanske därför att totalförbjuda all mobilanvändning i trafiken oavsett trafikslag.
Det behöver inte vara enbart bilförarens mobilanvändning som förorsakar olyckor utan det kan lika väl vara en oförsiktig cyklist eller fotgängare som med sitt beteende kopplat till mobilen tvingar en bilist till en häftig undanmanöver som leder till skador på kanske en tredje person. Men en så kraftfull inskränkning som ett totalt förbud i trafiken är nog i dagsläget med det kunskapsunderlag vi har inte rimligt. Förbud ska även vara möjliga både att följa upp och beivra vilket kan vara svårt med ett så omfattande förbud.
Däremot har vi redan restriktioner mot mobilanvändning för bilförare som skulle kunna skärpas. Efterlevnaden av regler mot mobilanvändning vid bilkörning skulle även kunna förbättras om polisen drev kampanjer med övervakning och dokumentation som räcker för fällande domar.
Polisen anser kanske att dom har viktigare uppgifter att sköta men vårdskador på grund av trafikolyckor är kostsamma. Över 100 000 vårddagar årligen uppskattas ha sitt ursprung i trafikolyckor. Förutom kostnaden för de skadades produktionsbortfall så har vi försäkringsbolagens kostnader för vårddagar som det är svårt att få uppgift om men det torde handla om hundratals miljoner årligen. Man får inte glömma bort att utöver antalet vårddagar så tillkommer i många fall ett antal dagars konvalescens i hemmet innan hen kan återgå i produktionen/arbetet.
Polisen får i årets budget ökade tillskott främst med anledning av ökad gängkriminalitet med fler skjutningar, ett ökat våld främst mot kvinnor och att allt fler anmälningar av olika slag inte hinner utredas. Det är självklart bra men om samhällets resurser skall räcka till i det längre perspektivet så hjälper det inte att öka insatserna för att ta hand om problemen när de redan uppstått. Ska vi på sikt få rimliga kostnader för att lösa alla de problem vi har i vårt samhälle så måste vi även lägga krut på att förebygga.
Trafikolyckor och därtill hörande vårdkostnader, kostnader för tillfälliga produktionsbortfall vid mindre skador, kostnader för livslångt omsorgsbehov vid alvarliga skador med gravt försämrad livskvalitet för den drabbade med anhöriga, kostnader för utredning av olyckor, kostnader för iordningställande av trafikapparaten när den skadats vid en trafikolycka osv summerar till mycket stora belopp för hela samhället.
Miljöpartiets perspektiv på många frågor handlar om hushållning och att förebygga att kostnader uppstår. Ett hållbart samhälle förutsätter att vi alla lever med ett förbyggande sätt att tänka. Vi har emellertid bestämt att även självförvållade skador är det allmännas ansvar att ta hand om. Vi kallar det för en del av vårt solidariska sätt att vara mot varandra.
Ett konkret sätt att visa den aktsamheten mot varandra är att avstå mobilanvändning vid bilkörning. Jag har tidigare motionerat om totalförbud, men utan framgång. Det blev en mjukare linje med viss begränsning och restriktivitet som vann riksdagens gillande. Tiden har gått och vi vet att mobilen fortfarande kan kopplas till trafikolyckor. Jag har även blivit klokare och föreslår därför inte heller ett totalförbud som jag vet inte kommer att gillas.
Ett mindre precist förslag har större möjligheter att vinna riksdagens gillande varför jag i stället väljer att föreslå ökad restriktivitet och uppföljning. Riksdagen bör därför ge regeringen uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder som kan bidra till att mobilanvändning vid bilkörning så långt möjligt upphör. Det kan som ovan nämnts handla om kampanjer som var rädd om din medtrafikant, teknik för övervakning och dokumentation, straffskärpning samt många andra åtgärder.
|
Jan Lindholm (MP) |
|