Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt register över bisamhällen och tillkännager detta för regeringen.
Odling och jordbruk är beroende av insekter för pollinering. I en levande och frisk biotop så finns det naturliga pollinerare. Ungefärligen två tredjedelar av pollineringsarbetet i Sverige utförs av dessa gratisarbetare som den levande naturen står för. Många odlare väljer dock att komplettera med humlesamhällen eller biodling för att på så vis hjälpa till med att höja pollineringsgraden. Honungsbin som biodlingsföretagen arbetar med uppskattas bidra med en tredjedel av all pollinering i vårt jordbruk.
De svenska honungsbina producerar ungefär 3 000 ton honung årligen vilket motsvarar ungefär hälften av den honung som efterfrågas av konsumenterna i Sverige. Även i skogslandskapet är pollinering en förutsättning för alla de vilda bär som många älskar att plocka. Pollineringen i skogslandskapet sker huvudsakligen av vilda pollinerare men här skulle fler bisamhällen för honungsproduktion kunna bidra till att möjliggöra en större skörd.
Genom en ökad användning av honungsbin för pollinering såväl i jordbruket som i skogen skulle den årliga honungsproduktionen kunna mer än fördubblas och motsvara efterfrågan. I Sverige finns drygt 13 000 organiserade biodlare. Många av dem flyttar runt sina bisamhällen dels för pollineringsuppdrag hos olika odlare, exempelvis för fruktträd och i rapsodlingar, och dels för att hitta platser där bina kan hitta lämplig föda.
För att underlätta en mer rationell hantering av bisamhällen skulle ett nationellt register över bisamhällen och deras position, egenskaper m.m. underlätta. I Sverige finns inget sådant. De tre länen Skåne, Stockholm och Gotland har digitala register, resten av landet har enbart manuella register som förs av respektive länsstyrelse. Det är inte rationellt.
Norge, England och Italien har nationella digitala biregister. MSB har bidragit till projekt för att öka kunskapen och kännedomen om bisamhällen. Motivet för dem är beredskapsmotiv. Vid ett krisläge kan det vara avgörande för försörjningen att en rationell användning ur pollineringssynpunkt är möjlig av de bisamhällen som finns i landet. Ett register skulle även kunna vara användbart om det utformas för det syftet i kampen mot parasiter och olika sjukdomar i bisamhällena. Med bättre kunskap så kan biodlarna lättare flytta sina bisamhällen även för att undvika smittspridning.
Ett nationellt biregister över bisamhällen med uppgifter om uppställningsplatser, så kallade bigårdar, information om storlek, eventuella skador, arter, sjukdomar m.m. som finns tillgängligt digitalt för alla biodlare skulle förbättra mycket. Jordbruksverket borde ha ett stort intresse av att driva detta eftersom jordbruket är den stora vinnaren på fungerande honungsproduktion med honungsbin. Detta bör riksdagen uppmärksamma regeringen på som en viktig fråga för Jordbruksverket att arbeta med.
|
Jan Lindholm (MP) |
|