Förslag till riksdagsbeslut
Åsikterna om varg i Sverige går starkt isär. I en demokrati är det inget problem med stora skillnader i åsikter i en fråga men det är problematiskt när beslut och handling inte följs åt.
Det finns de som anser att varg inte hör hemma i vår miljö och som driver tesen att den vargstam som nu finns i landet kommer från inplanterade vargar. Ofta sammanhänger den åsikten med uppfattningen att vargen utgör ett orimligt stort problem när det gäller den skada som vargen åstadkommer. Det handlar om att vargen tar för många älgar, renar och får. Ibland förekommer även kritik mot att vargen tar hundar.
En annan uppfattning är att älgstammen är ett hot mot skogsbruket och att det därför är bra med varg. De som i första hand försvarar åsikten att varg är ett viktigt inslag i vår natur anser att vargen, liksom övriga stora rovdjur, behövs för att skapa balans i naturen. Man hävdar även att det är viktigt med genetiskt friska vargar och ser ett stort problem i att stammen är så liten att problem med inavel ökar.
Enligt vargforskaren Håkan Sand så avlider ungefär hälften av de vargar som årligen dör i Sverige på grund av olovlig jakt. Som medlemsland i EU är vi skyldiga att följa EU-lag och därmed även det art- och habitatdirektiv som är överordnat svensk lag och som förbjuder jakt på rödlistade arter som exempelvis varg.
Det politiska dilemmat är att vi har beslut som inte följs. Sverige ska följa EU-lag och vi har beslut på att Sverige ska ha en livskraftig vargstam. Förvaltningen är delegerad regionalt till förvaltningsdelegationer som har till uppgift att förvalta på så vis att vargstammen uppnår genetisk diversitet och därmed långsiktig livskraft i motsättning till den utarmning och inavel som nu sker.
För att vägleda delegationernas arbete med förvaltningen av vargbeståndet i deras respektive förvaltningsområde bör riksdagen tydligt uttala att målet är en livskraftig, genetiskt frisk och icke inavlad vargstam. Även om detta redan är den beslutade inriktningen så är det uppenbart att den inte nått fram varför ett sådant beslut måste förtydligas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin uppfattning.
Att hälften av de vargar som årligen avlider dör på grund av tjuvjakt är ett stort problem. Förutsättningen för att kunna nå en genetiskt frisk vargstam är att rätt varg avlivas om varg ska avlivas. Nu kan man dra slutsatsen att det som sker är det motsatta. De genetiskt sett mest värdefulla exemplaren tycks vara de som har minst möjlighet att överleva den olaga jakten. För att ändra på detta krävs troligen både mer resurser och en strängare lagstiftning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin uppfattning.
Brott mot EU:s art- och habitatdirektiv ska självklart beivras. Tyvärr är det ovanligt att jaktbrott kan bevisas och att de som jagat olagligt fälls för sitt brott. Här krävs metodutveckling och mer resurser innan det är för sent. Idag finns troligen inte fler än 190 vargar i landet mot det politiskt uppsatta målet om 300 vargar som anses vara den minsta nivån för att en genetiskt frisk stam skall klara sig. En metod jag i äldre motioner förfäktat är att all så kallad licensjakt skulle förbjudas så länge som en enda varg dödas olagligt. Det rimliga vore att enbart skyddsjakt tillåts till dess stammen uppnått önskad numerär och genetisk kvalitet. Naturvårdsverket måste få ett tydligt uppdrag och även ett mandat att snarast utveckla förvaltningsformer och regelverk som gör att EU:s art- och habitatdirektiv åtföljs i praktiken. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin uppfattning.
|
Jan Lindholm (MP) |
|