Förslag till riksdagsbeslut
Den svenska militära alliansfriheten har tjänat landet väl sedan den rådande utrikespolitiska linjen infördes 1814. Det är viktigt att bidra till avspänning i det militärt strategiska område där Sverige befinner sig. Det är därför viktigt att Sverige inte ingår i en militär allians som kan rubba balansen i vårt närområde. Därför ska Sverige stå utanför stormakters militärallianser.
Avtalet med Nato, samförståndsavtal om värdlandsstöd, bidrar till ökad instabilitet i vår region och det ställer frågan på sin spets om vi är en oberoende aktör mellan Nato samt Ryssland och deras allierade. Sverige bör istället upprusta sitt försvar med målsättningen om att 2,5 % av BNP ska vara uppnått inom 10 år, med beredskap att göra ytterligare upprustningar. Vidare ska Sverige ingå ett defensivt försvarsförbund med Finland för att ytterligare höja tröskelnivån samt vår möjlighet att kunna vinna ett defensivt krig mot en stormaktsaggression.
Vi ska självfallet stå upp mot Ryssland när de begår flagranta brott mot folkrätten, lika som vi ska stå upp mot USA när de gör detsamma. Lika självklart är det att vi fortsätter våra tekniska och övningsmässiga samarbeten med olika västländer och Nato. Detta eftersom att dessa idag inte utgör potentiella säkerhetspolitiska hot, vilket Ryssland däremot gör. Även om Ryssland utgör ett potentiellt hot mot oss är de inte fiender till Sverige, vilket man får bilden av när man lyssnar till retoriken från olika aktörer i Sverige. Både Ryssland och vissa länder i Nato anammar en klassisk imperialistisk utrikespolitisk doktrin. Detta är något som bidrar till en mer instabil och osäker värld.
Sverige ska bibehålla sin utrikes- och säkerhetspolitiska flexibilitet. Det defensiva försvarsförbundet med Finland ska enbart stadga att vi är beredda att fullt ut stödja varandra med alla till buds stående medel, såväl militära som civila, vid en aggression som riktas mot något av våra länder. Oavsett om aggressionen är småskalig och subversiv, typexempel Ukraina eller om den är av en reguljär karaktär, typexempel Georgien. Däremot ska det försvarsförbundet i så liten utsträckning som möjligt begränsa våra suveräna länders möjlighet att agera i andra utrikes- och säkerhetspolitiska frågor som inte är kopplat till vår region.
Det bör upprättas en tidsplan för ett fullständigt försvarsförbund mellan Sverige och Finland, det sista ordet för om Sverige och Finland fullt ut ska ta steget till ett försvarsförbund fattas utav det svenska folket. Upprustning av den egna totalförsvarsförmågan är viktigast, vi ska heller inte inskränka vår militära förmågebredd om vi ingår ett försvarsförbund med Finland. Senast 2019, exakt ett år efter valet 2018, bör svenska folket få besluta om Sverige och Finland bör ingå ett försvarsförbund med varandra. Tiden där emellan ska användas för att ytterligare fördjupa det svensk-finska försvarssamarbetet. Därefter ska den svenska regeringen, förutsatt att svenska folket röstat ja, arbeta för att snarast ingå ett fördrag med Finland som stipulerar att vi är bundna att fullt ut stötta varandra med alla till buds stående medel vid krigsfara, skymningsläge samt regelrätta krigshandlingar från tredje part. Gemensam försvarsplanering för mark-, marin- samt luftstridskrafter ska arbetas fram.
Vi anser att samförståndsavtalet om värdlandsstöd bör rivas upp omgående. Vidare ska en tydlig deklaration utgå där Sverige förklarar att svenskt landterritorium, territorialvatten samt luftrum inte får användas av något land i vare sig freds- eller krigstillstånd i regionen, såvida inte gemensamma övningar genomförs mellan Sverige och tredje part. Sverige ska däremot klargöra att vi är beredda att upphäva detta om Sverige anser att svensk eller finsk säkerhet är hotad. Skulle Sverige bedöma att vi vill försvara de Natoanslutna nordiska länderna så ska självfallet detta göras i samverkan med andra, det kommer lösas där och då. Med hänsyn till att vi övar med varandra kommer det knappast vara olösligt. Förutsatt att vi har rustat upp vår försvarsförmåga kommer inte samma snäva tidsförhållanden föreligga, som gäller nu med vår undermåliga försvarsförmåga.
Det bör dock inte vara någon självklarhet för de Natoanslutna nordiska länderna att vi kommer till deras hjälp. Det beror på omständigheterna, en direkt aggression mot de nordiska Natoanslutna länderna bör utlösa en svensk krigsförklaring mot angripande part. Väljer däremot de nordiska Natoanslutna länderna att hedra artikel 5 i ett läge där ett Natoanslutet land hamnat i krig med Ryssland, där Sverige bedömer att det Natoanslutna landet varit med och provocerat fram eller där det är oklart vem som inlett krigshandlingarna, så förhåller sig läget annorlunda. Det finns vissa länder med en imperialistisk agenda bland de Natoanslutna länderna, det är för tydlighetens skull inte de baltiska staterna som utpekas. Däremot finns det andra länder och främst Turkiet som har en imperialistisk agenda. Dessutom har Turkiet en mycket konfrontativ attityd och en auktoritär regering, Sverige ska aldrig i något läge offra svenska liv för att försvara Turkiet.
|
Jeff Ahl (SD) |
|