Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten till säkrare val för cyklister och tillkännager detta för regeringen.
Vanligen saknas cykelvägar på den svenska landsbygden. Många landsvägar är dessutom smala och en väl tilltagen vägren är ovanligt. Precis som gångtrafikanter är cyklister oskyddade, men eftersom de färdas i samma riktning som motorfordon utsätter de sig för betydligt större risker. Till skillnad från en gångtrafikant som på långt håll ser ett mötande fordon hinner inte en cyklist agera när ett upphinnande fordon snabbt närmar sig bakifrån för att sedan i hög fart passera bara någon meter från cyklisten.
I trafiksäkerhetsarbetet ingår en rad åtgärder. Det är exempelvis rimligt att anta att ett ökat användande av cykelhjälm är en viktig anledning till att antalet döda cyklister i trafiken är relativt litet. Att utbyggnaden av cykelbanor i städer och tätbebyggda områden har varit påtaglig under senare år är likaså en anledning. Däremot har inte alls samma utbyggnad kunnat ses på landsbygden. Åtminstone gäller inte detta i normalfallet.
Alliansregeringen fokuserade på åtgärder för cykeltrafik i länsplanerna så sent som 2014. Åtgärder motsvarande minst 3,4 miljarder kronor, minst 10 procent av länsplanerna, satsades för att öka andelen gång- och cykelresor. Detta är i linje med den dåvarande regeringens uppdrag i planeringsdirektiven att åtgärda bristerna i infrastrukturen för cykeltrafik. En stor del av satsningarna avsattes till statlig medfinansiering av kommunala vägnät. På så sätt möjliggjordes länsplanerna att planering av cykeltrafik i större utsträckning hanteras på lokal och regional nivå vilket den dåvarande regeringen uppmuntrade. Men trots denna satsning kvarstår problemet med säkerheten för cyklister.
Den nuvarande regeringen har aviserat att man satsar på stadsmiljöavtal, som medfinansierar lokala och regionala kollektivtrafikprojekt, men det är viktigt att den aviserade cykelstrategin uppmärksammar detta problem.
För att utöka säkerheten för cyklister på landsvägar eller andra platser där det saknas ändamålsenliga cykelvägar och högsta tillåtna hastighet är 70 km/h eller högre bör möjligheten att tillåta cykling på vänster sida av vägen ses över. En förutsättning för att göra översynen är att ansvarig myndighet gör bedömningen att denna åtgärd kan ha positiv effekt för trafiksäkerheten för samtliga trafikslag. Effekterna för trafiken i stort av att tillåta cyklister att göra säkrare val i trafiken måste naturligtvis noggrant beaktas före ett genomförande.
|
Mikael Cederbratt (M) |
|