Förslag till riksdagsbeslut
Förutom de kommunala bostadsbolagen äger även många kommuner och landsting bostadsrätter i fristående bostadsrättsföreningar. Syftet har ofta varit att kunna erbjuda särskilt utsatta kommunmedlemmar och barnfamiljer ett tillfälligt boende i de fall behovet inte kunnat mötas genom kommunens egna hyresrätter. Behovet har på så sätt varit relativt konstant och kommuner har därför historiskt inte deltagit i plötsliga, storskaliga köp av bostadsrätter.
I och med det storskaliga och mycket dåligt planerade asylmottagande som denna och förra regeringen valt att utsätta Sverige för, har ett oproportionerligt ansvar för mottagandet av asylsökande landat på kommunerna. Många kommuner har ansett sig tvungna att hastigt köpa ett stort antal bostadsrätter för att inhysa asylsökande.
Sverigedemokraterna ser inga principiella hinder för att kommuner ska kunna äga bostadsrätter för icke tillfälliga behov. Däremot anser vi det djupt omoraliskt att kommuner gör plötsliga storskaliga inköp för att lösa tillfälliga behov, som inte avser kommunmedlemmar och dessutom i många fall rättfärdigar detta genom rent spekulationssyfte.
Att använda kommunmedlemmarnas egna skattepengar för att konkurrera ut samma medlemmar på en redan överhettad bostadsmarknad är inget mindre än förkastligt. Ett sätt att minska inköpen och tvinga kommuner att hitta alternativa lösningar är att ta bort undantaget som stadgar att bostadsrättsföreningar inte får vägra kommuner och landsting medlemskap, därför bör regeringen återkomma med en proposition om sådan ändring av bostadsrättslagen (1991:614).
Sedan slutet av 1970-talet har det varit omöjligt för bostadsrättsföreningar att vägra kommuner och landsting medlemskap i bostadsrättsföreningar de fall dessa förvarat bostadsrätten. Sverigedemokraterna är tveksamma till att ett sådant ingrepp i föreningsfriheten är förenligt med grundlagen. Föreningsfriheten stadgas i 2 kap. 1 § p 4 regeringsformen och artikel 11 Europakonventionen, dessa regler gäller även bostadsrättsföreningar. I båda fallen får föreningsfriheten inskränkas, dock inte för vilket syfte som helst. Europakonventionen stadgar att föreningsfriheten får inskränkas bland annat med hänsyn till rikets eller allmän säkerhet, och enligt regeringsformen för att förbjuda bland annat militära sammanslutningar.
Att tillfälligt behöva bostäder till asylsökande kan omöjligt vara ett tillräckligt skäl för att inskränka föreningsfriheten. Huruvida så är fallet måste naturligtvis i sista hand avgöras av Europadomstolen. Regeringen bör därför, för att undvika en framtida rättsprocess och försäkra sig om att Sveriges medborgare verkligen kan tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter, redan nu efterfråga ett klargörande från Europadomstolen.
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
Josef Fransson (SD) |