Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lagändring och tillkännager detta för regeringen.
Sexualbrott mot barn är ett betydande problem i samhället. Pedofiler är mästare på att läsa av barns osäkerhet och deras behov av närhet och bekräftelse. Likt andra som hemfallit åt missbruk är pedofiler ytterst skickliga i att manipulera sig själva och sin omgivning. Pedofili klassificeras som en psykisk störning som innebär vardagliga fantasier, impulser eller handlingar som oftast är svåra att rå på. En del lever ut dem i den mån de kan. Andra söker aktivt hjälp för att skydda sin omgivning. Dock kan en del hjälpsökande pedofiler anse att de inte får någon adekvat hjälp förrän möjligtvis en skada skett vilket givetvis är mycket beklagligt.
De barn som drabbas av sexövergrepp och våldtäkter går med minnesbilder och fasor för resten av livet. Föga förvånande fråntas dessa i de flesta fall ett fullgott liv med svårighet att leva i ett tillitsfullt framtida förhållande. Konsekvenserna av att utnyttjas sexuellt som barn kan medföra ett livslångt socialt handikapp, i värsta fall med självmord som följd. Barns rättigheter måste därför oaktat stå i centrum för samhällets skydd i det att vuxna har skyldighet att skydda dem från sexförbrytare. I de fall förbrytare dömts för sex mot barn torde det vara en självklarhet inom samhällsvården att pedofiler inte riskerar barns liv och hälsa ytterligare genom att tillåta datorer på inrättningarna. Enligt min mening lockar detta till återfall i brott. Datorerna möjliggör för patienten att återigen leva ut sina sexuella fantasier och i värsta fall på nytt planera och begå allvarliga övergrepp eller våldtäkter.
Jag anser att samhällets ambition vad gäller att skydda våra barn från sexuella övergrepp och våldtäkter ska vara av högsta prioritet. Barns behov av samhällets beskydd bör därför stå före pedofilers behov av integritet och rätt till datorer inom rättspsykiatrin. Enligt regeringens psykiatriutredning som lämnades till regeringen den 3 april 2012 avsågs en lagändring ske i det att chefsöverläkare gavs ansvar till individuell bedömning gällande beslag av dator av patienten. Enligt min mening torde detta medverka till ett ensidigt och tungt ansvar på berörd personal då det närmast är omöjligt att förutse vilka dömda sexförbrytare som kommer att återfalla i brott eller inte. I dag är det dock fritt fram för sexualförbrytare på anstalt att ha fri tillgång till internet.
Enligt min mening, utifrån brottets allvarlighetsgrad, borde det därför inte anses vara ett alltför stort intrång i den tvångsvårdades vardag att nekas tillgång till smartphones eller internet. Fortfarande existerar det människor i vår tidsålder som lever ett fullgott liv utan vare sig internet eller mobiltelefoner i det att dagstidningar, radio och tv anses fullt tillräckliga för ett fönster till omvärlden. Det finns även många barn i vår omvärld som inte har möjlighet till elektronisk kommunikation utan att nödvändigtvis fara illa i sin personliga utveckling.
Utifrån motionens intentioner anses det därmed vara nödvändigt med en lagändring för att säkerställa barnperspektivet och därmed öka allmänhetens förtroende för rättssamhället. Jag anser därför att dömda sexualförbrytare som tvångsvårdas inte ska ha tillgång till elektronisk kommunikation.
|
Margareta Larsson (-) |
|