Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens tidigare nollvision gällande vräkningar av barn har visat sig relativt verkningslös då det fortfarande råder stor skillnad mellan samtliga kommuner vad gäller ingripande. För att regeringen ska tas på allvar krävs en betydande strategi inom landets kommuner samt stärkt lagstiftning. Förutom otydliga ansvarsroller och samverkansproblem mellan myndigheter kvarstår en brist inom socialtjänsten, nämligen en tremånadersregel som är uppbackad av socialstyrelsen. Detta innebär att den hjälpsökandes ekonomi granskas tre månader tillbaka för prövning av ekonomiskt bistånd eller inte.
Denna regel blir många gånger djupt missvisande med ett moraliskt pekfinger i det att samhället inte alla gånger är relevant. I dag kan en familjs ekonomi i dagsläget lätt slås sönder på mindre än en månad utifrån ett snabbt förändrat samhälle i arbetsliv och sociala omständigheter. Det kan handla om människor som från början lever på marginalen men plötsligt utsätts för separationer och i detta, ekonomiska skulder. Det kan handla om människor som blir sjuka eller arbetslösa och i och med detta hamnat mellan stolarna i försäkringssystemet. Det är tämligen vanligt med byråkratiskt krångel vid överlappningssystem i socialförsäkringar varför en katastrof är överhängande om inte inkomsterna kommer in som de ska. En annan grupp som är illa ute är de som arbetar inom otrygga och lågavlönade anställningsformer som varierar månad för månad. Dessa arbeten är inom en sektor som kvinnor ofta arbetar inom.
Som vi kunnat se enligt regeringens nollvision av barnvräkningar ställdes aldrig krav på kommunerna att arbeta vräkningsförebyggande. 2016 vräktes 387 barn i Sverige men trots att antalet vräkningar tycks minska går det inte att med säkerhet säga att problemet håller på att lösas. En trolig förklaring till minskningen är en ansträngd bostadsmarknad. Barnfamiljer i riskzonen kan helt enkelt sakna en bostad att vräkas från. Samtidigt vet ingen vart de flyttar då en sådan kontroll inte görs enligt Sten-Åke Stenberg, professor i sociologi.
Pia Kjellbom, doktor i socialt arbete, menar att socialtjänstens arbete ibland tycks frisera statistiken. Hon menar att kronofogden och socialtjänsten kan vara väldigt aktiva i att förmå familjer att flytta innan vräkningen kommit till för att undvika en prick i registret, men menar samtidigt att de ändå får en prick. Enligt socialstyrelsens öppna jämförelse är det bara 23 % av kommunerna som har alla de vräkningsförebyggande åtgärderna på plats, enligt Barnombudsmannen.
Enligt en arbetsgrupp som tillsattes den 20 maj 2010 av barn- och äldreminister Maria Larsson gick att utläsa att 80% ensamstående kvinnor med barn vräks. Det handlar därmed inte om störningar i bostaden. Vidare visade det sig att vräkningar verkställdes till 90 procent utifrån hyresskulder. Det är enligt min mening nödvändigt att fokusera på barnperspektivet när en sådan här allvarlig händelse sker varför socialtjänstens tremånadersregel bör tas bort. I socialtjänstens uppdrag ska enligt min mening även ingå att utreda barnens framtida eller eventuella boende.
Att socialtjänsten därefter följer upp familjen är ett viktigt förlopp med tanke på att barn är inblandade.
|
Margareta Larsson (-) |
|