Förslag till riksdagsbeslut
Sveriges riksdag fastställde 2009 i stor enighet de kulturpolitiska målen: ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.”
För att uppnå målen ska kulturpolitiken främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor. Studieförbund, amatörkultur och föreningar engagerar och ger möjligheter till utveckling och att förverkliga sig själv. Det är många ideella krafter som engagerar sig, unga som gamla, kvinnor och män, nysvenskar och den som bott hela sitt liv på orten, landsbygdsbor liksom stadsbor. Det är i bygdegårdarna, Folket hus och Våra Gårdar som kulturen frodas.
Myndigheten för kulturanalys har presenterat en rapport om svenska folkets kulturvanor, Kulturfakta 2017:2 – Socioekonomiska analyser och tidstrender. I rapporten nämns varken folkbildningen eller samlingslokaler, trots vikten av dessa för kulturens spridning och utveckling i hela landet. När det gäller tillgänglighet så konstateras det bara i fotnot att ”Tillgänglighet till kultur för funktionshindrade är också en viktig aspekt här. SOM-formulären har dock inga frågor om detta.”
Tanken med rapporten är att den bland annat ska ligga till grund för fortsatt utveckling av kulturpolitiken. Att den då saknar både aspekten vad gäller bildning liksom den infrastruktur för kulturen som samlingslokaler utgör. Avsaknaden av fakta kring tillgängligheten till kultur för den som har en funktionsnedsättning, är även det en stor brist.
Per Lodenius (C) |
|