Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av barnperspektivet vid utredningar av sexuella övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
När ett barn utsatts för brott är barnets egen berättelse om vad som har hänt viktig för rättegångsprocessen. Många gånger är barnets berättelse det som rätten har att fatta beslut utifrån. Rättens uppgift blir att bedöma berättelsens trovärdighet och tillförlitlighet.
Att brott mot barn är särskilt svåra att utreda, är såväl poliser, åklagare som domare överens om. När övergrepp mot små barn polisanmäls finns inga särskilda regler för vilka beviskrav som ställs. Beviskraven är desamma. Det är bra att vi har höga beviskrav men problemet är att barn inte alltid uttrycker sig som vi är vana vid att man ska uttrycka sig. Barn har till exempel mycket svårt för tidsangivelse, det vill säga att ange när i tiden saker har hänt, vilken dag, månad eller årstid. Detta gäller särskilt om ett brott har begåtts långt tillbaka i tiden. I den bästa av världar borde barn därför alltid få berätta vad som har hänt i nära anslutning till händelsen, men tyvärr blir det ofta inte så. Det är sällan en anmälan går så snabbt. När barnet väl förhörs får det svårt att berätta om det som hänt på ett trovärdigt och tillförlitligt sätt. Risken är då att domstolen anser att barnets vittnesmål är för vagt.
Forskare som forskar om hur man förhör barn som misstänks ha utsatts för brott menar att många nivåer i rättsapparaten behöver öka sin kunskap om hur barn fungerar, tänker och berättar, för att kunna ge barn en rättssäker prövning. Barn under 15 år förhörs mycket sällan i rätten. Istället spelas ett videoinspelat förhör in med barnet och presenteras sedan för rätten. Problemet med denna metod är att det som presenteras för rätten är ett förinspelat förhör som har hållits i ett tidigare skede av utredningen, där kanske inte de frågor som senare visat sig ha betydelse för utredningen ställts.
Vi behöver se till att varje gång ett misstänkt övergrepp anmäls så finns det kompetens om barns problem med tidsuppfattningen. Vid polisanmälningar om sexuella övergrepp mot barn bör den advokat som barnet tilldelas ha specialkunskap om hur barn fungerar, tänker och berättar och om barns reaktioner på sexuella övergrepp. Det krävs även en kompetenshöjning hos domare när det gäller kunskap om hur barn fungerar.
För att stärka barns ställning behöver det göras en översyn av hur rättsprocesser om sexuella övergrepp mot barn kan förbättras. Det är oerhört viktigt att barn som är brottsoffer inte hamnar i underläge på grund av sin ålder. Vi behöver därför se över barns juridiska ställning och införa krav på att alla instanser inom rättsväsendet har rätt kompetens och ett barnperspektiv när de utreder sexuella brott mot barn.
|
Hans Hoff (S) |
|