Förslag till riksdagsbeslut
Möjligheten att spendera den första tiden med sitt nyfödda barn är en förmån vi ska värna i Sverige. Barn är en fantastisk gåva och vår framtid. Deras välmående måste gå före andra intressen. Alltför ofta i svensk debatt nedvärderas barnen på ett mycket olämpligt sätt och framställs som en kvinnofälla och kanske till och med ett straff som genererar att föräldrarna fängslas i ett tvång att ta hand om dem. Denna syn på barn måste motverkas och barnperspektivet med barnets bästa i centrum måste vara fokus i familjepolitiken. Barn är olika och familjer har olika förutsättningar. Att tvångskvotera och tvinga nyblivna föräldrar ut i arbetslivet är raka motsatsen till såväl barnvänlig, kvinnovänlig, jämställdhetsvänlig som familjevänlig politik.
Vissa barn har exempelvis behov av att amma länge och andra kortare. För en del mammor är det otroligt viktigt att få amma upp till ett år och för andra fungerar andra lösningar lika bra. En del vill ta ut mindre pengar och göra det möjligt att vara hemma längre än ett år och andra börja arbeta efter ett år. Det är inte upp till politiker att avgöra dessa frågor; det måste vara upp till varje familj.
Om målsättningen med kvotering är att motverka skillnader i löneutveckling, pension, eller att det påverkar anställningsbarheten när man är i ålder för familjebildning är det denna typ av diskriminering som måste motverkas, istället för att anpassa sig efter den. Därför menar jag att rätt väg istället för tvångskvotering är att utreda hur vi kan minimera de ekonomiska konsekvenserna av att ta ut föräldraledighet. Av vikt är också att ge tydlig information om vilka rättigheter man som arbetstagare har vid familjebildning samt vilka skyldigheter arbetsgivare har.
Oavsett detta är min övertygelse att varje familj har den fulla kompetensen att själva avgöra vad som är bäst för barnets välmående samt mest förmånligt för varje familj.
|
Julia Kronlid (SD) |
|