|
|
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid
Sammanfattning
I detta utlåtande granskar utskottet ett diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (KOM(2017) 315) och föreslår att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
Diskussionsunderlaget är ett av fem dokument som presenteras som en uppföljning till EU-kommissionens vitbok om EU:s framtid. I underlaget analyserar kommissionen rådande tendenser och säkerhetshot. Utifrån analysen presenterar kommissionen tre olika scenarier för vägen mot en säkerhets- och försvarsunion. Dokumentet innehåller inga konkreta förslag på beslut eller lagstiftning utan ska ligga till grund för vidare diskussion mellan medlemsstaterna.
Försvarsutskottet har yttrat sig över diskussionsunderlaget.
Utrikesutskottet välkomnar att det förs en öppen debatt kring den framtida utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och framhåller att denna debatt bör vara så inkluderande som möjligt. Utskottet anser att EU-samarbetet har en viktig roll i att värna vår gemensamma säkerhet och att det är av central betydelse att försvara och stärka det europeiska samarbetet. Den europeiska globala strategin bör vara ramen för EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska agerande, och utskottet vill peka på vikten av att denna strategi fortsätter att genomföras. Utskottet stöder ambitionen att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken men understryker, i likhet med försvarsutskottets yttrande, att samarbetet ska vara mellanstatligt och att säkerhets- och försvarspolitiken är medlemsstaternas kompetensområde. Samarbetet bör även bidra till att stärka unionens sammanhållning.
I utlåtandet finns två motivreservationer (en gemensam av M, C, L och KD och en av SD).
Granskade dokument
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (KOM(2017) 315).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Dokumentets huvudsakliga innehåll
Regeringskansliets faktapromemoria
1.Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid – motiveringen (M, C, L, KD)
2.Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid – motiveringen (SD)
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (V)
Bilaga 1
Förteckning över granskade dokument
Bilaga 2
Försvarsutskottets yttrande 2017/18:FöU1y
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid |
Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna
Reservation 1 (M, C, L, KD) – motiveringen
Reservation 2 (SD) – motiveringen
Stockholm den 26 oktober 2017
På utrikesutskottets vägnar
Kenneth G Forslund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kenneth G Forslund (S), Karin Enström (M), Sofia Arkelsten (M), Markus Wiechel (SD), Margareta Cederfelt (M), Pyry Niemi (S), Göran Pettersson (M), Krister Örnfjäder (S), Björn Söder (SD), Birgitta Ohlsson (L), Yasmine Posio Nilsson (V), Sofia Damm (KD), Maria Andersson Willner (S), Anders Österberg (S), Ola Johansson (C), Emma Nohrén (MP) och Marie-Louise Rönnmark (S).
Ärendet och dess beredning
EU-kommissionen presenterade den 7 juni 2017 ett diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (KOM(2017) 315). Samma dag inkom den svenska översättningen till riksdagen. Kammaren har med stöd av 9 kap. 20 § riksdagsordningen hänvisat dokumentet till utrikesutskottet för granskning och utlåtande.
Utskottet fick den 28 september 2017 en föredragning av utrikesrådet Anna-Karin Eneström om ett permanent strukturerat samarbete inom ramen för EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik.
Utskottet har gett övriga utskott möjlighet att yttra sig över dokumentet. Ett yttrande har lämnats av försvarsutskottet.
Regeringen har inkommit med en faktapromemoria om dokumentet (2016/17:FPM114).
Bakgrund
EU-kommissionen lade den 1 mars 2017 fram en vitbok om EU:s framtid. I vitboken aviserades att ett antal diskussionsunderlag om olika politikområden skulle utarbetas. Det aktuella dokumentet om det europeiska försvarets framtid är det fjärde av dessa diskussionsunderlag. Utskottet behandlade kommissionens vitbok i sin helhet i utlåtande 2016/17:UU18.
Dokumentets huvudsakliga innehåll
I underlaget analyserar kommissionen rådande tendenser och säkerhetshot. Utifrån analysen presenterar kommissionen tre olika scenarier för vägen mot en säkerhets- och försvarsunion. Dokumentet innehåller inga konkreta förslag på beslut eller lagstiftning utan ska ligga till grund för vidare diskussion mellan medlemsstaterna. EU-kommissionen hänvisar även till flera pågående processer såsom arbetet med det försvarspaket som Europeiska rådet ställde sig bakom i december 2016, den europeiska globala strategin, den europeiska försvarshandlingsplanen och samarbete med Nato.
Diskussionsunderlaget
Enligt kommissionen är många av de hot vi står inför i dag gränsöverskridande och hanteras bäst genom ökat samarbete. Den europeiska säkerheten måste därmed stärkas. Det framhålls att kombinationen av mjuk och hård makt är en av EU:s starka sidor. Som faktorer som påverkar säkerhetsläget nämns bl.a. läget vid EU:s östra gräns, situationen i Afrika söder om Sahara, de ökade migrationsflödena, klimatförändringar m.m. Vidare nämns förändringen av det transatlantiska partnerskapet, vilket innebär att EU måste ta ett större ansvar för den egna säkerheten. Utifrån analysen presenterar EU-kommissionen tre olika scenarier för vägen mot en säkerhets- och försvarsunion. Kommissionen menar inte att medlemsstaterna måste välja ett av dessa scenarier utan att de visar på olika ambitionsnivåer.
- Säkerhets- och försvarssamarbete
Det första scenariot innebär att medlemsstaterna samarbetar oftare än tidigare men att samarbetet fortsätter att vara mestadels frivilligt och att EU kompletterar medlemsstaternas insatser. Solidariteten bedöms från fall till fall och tolkas av varje enskild medlemsstat. EU fortsätter att skicka ut militära och civila insatser, och de mest kapabla medlemsstaterna kan gå före i större insatser. Samarbetet med Nato fortsätter i princip att utvecklas som i dag. Informationsutbytet mellan medlemsstaterna ökar när det gäller icke-konventionella hot och EU har en stöttande roll. Försvarssamarbete fortsätter att vara ett politiskt mål på sikt, och samarbetet ökar bl.a. när det gäller utveckling av viss teknik, ökad insyn i försvarsplaneringen, ett nytt försvarsforskningsprogram och en ny europeisk försvarsfond. Försvarsindustrin förutses vara splittrad och EU:s säkerhets- och försvarspolitik fortsätter att bygga på frivilliga nationella bidrag. Enligt EU-kommissionen begränsar detta scenario EU:s förmåga att ta sig an de mest krävande uppdragen.
- Delad säkerhet och delat försvar
I det andra scenariot uppvisar medlemsstaterna betydligt större ekonomisk och operativ solidaritet än i dag och bygger upp en större samsyn kring hotbilder. EU och Nato samarbetar mer systematisk. Vidare förutses mer omfattande internationella kapacitetsbyggande insatser, intensivare insatser i kampen mot terrorism och hybridhot samt effektivare och tåligare krishanteringsstrukturer. Medlemsstaterna ökar samarbetet vad gäller den inre säkerheten och underrättelser delas och sammanställs systematiskt. Den europeiska gräns- och kustbevakningen byggs ut och samverkar med försvarsstyrkorna. Samarbetet ökar även när det gäller energiförsörjning, hälsohot och rymdfrågor. På försvarsområdet blir samarbete regel snarare än undantag, och de nationella försvarsplaneringarna anpassas i högre utsträckning. Samarbetet kring komplexa plattformar ökar. Gemensamma strukturer för planering, ledning och logistik inrättas på EU-nivå, och en gemensam militär kultur främjas. Europeiska program används för att utveckla teknik bl.a. inom artificiell intelligens, bioteknik och superdatorer. Ytterligare steg tas för en inre marknad för försvarsmateriel.
- Gemensamt försvar och gemensam säkerhet
I det tredje och mest långtgående scenariot tas ytterligare steg mot ett gemensamt försvar och gemensam säkerhet i enlighet med artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen. Solidaritet och ömsesidigt bistånd blir regel. EU fungerar som ett komplement till Nato. De internationella insatserna blir mer avancerade och säkerhetshot övervakas och analyseras gemensamt. Beredskapsplanering sker på EU-nivå. De nationella väpnade styrkorna integreras ytterligare och genomför regelbundet gemensamma övningar så att en europeisk militär kultur växer fram. EU antar sektoriella strategier för den inre säkerheten och samordnar scenarier och insatser. Stående europeiska sjöstridskrafter och underrättelsetillgångar understödjer den europeiska kust- och gränsbevakningen. En europeisk civilskyddsstyrka inrättas. Vidare synkroniseras medlemsstaternas försvarsplanering helt och hållet. Kapaciteten utvecklas i nära samarbete och gemensamma upphandlingar av viss kapacitet sker genom EU-budgeten. En genuin europeisk försvarsmarknad finns på plats, och en europeisk försvarsforskningsbyrå inrättas.
Regeringskansliets faktapromemoria
Regeringen välkomnar en diskussion om utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Regeringen understryker dock, i enlighet med vad som föreskrivs i EU:s fördrag, att säkerhets- och försvarspolitik är medlemsstaternas kompetensområde, d.v.s. ett mellanstatligt projekt. Regeringens hållning är att fokus bör vara på den medlemsstatsstyrda process om säkerhet och försvar som inleddes hösten 2016 i och med lanseringen av EU:s globala strategi. Regeringen framhåller att det är ett grundläggande svenskt intresse att EU även i fortsättningen ska kunna lämna ett avgörande bidrag till fred, demokrati och försoning inom Europa.
Vidare anser regeringen att Europa i dag står inför de största och mest komplexa säkerhetspolitiska utmaningarna på mycket länge och att Europa behöver hantera omfattande kriser i öst och i syd, ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i vårt eget närområde, påverkansoperationer och cyberangrepp, klimatförändringar och terroristhot. Europas säkerhet och välstånd påverkas mer direkt än tidigare av konflikter i EU:s grannskap. Regeringen anser att det i detta läge är av central betydelse för Sveriges säkerhet att försvara och stärka det europeiska samarbetet. I linje med detta verkar regeringen aktivt för att stärka EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik med fokus på en ökad europeisk förmåga för civil och militär krishantering, understödd av ett fördjupat samarbete om civila kapaciteter och försvarskapaciteter.
Sammanfattning av försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet välkomnar en framtidsdiskussion om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och anser att det är angeläget för EU att samarbeta om globala utmaningar och utveckla det pågående samarbetet. Ett adekvat totalförsvarssamarbete är i sammanhanget viktigt. Försvarsutskottet betonar att försvarssamarbetet bör ha en mellanstatlig karaktär och att säkerhets- och försvarspolitiken är medlemsstaternas kompetensområde. Vidare anser försvarsutskottet att Sverige bör verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU. I yttrandet finns en gemensam avvikande mening (M, C, L och KD) samt en avvikande mening (SD).
Utrikesutskottets ställningstagande
Utskottet delar kommissionens analys av en omvärld med nya och komplexa säkerhetspolitiska utmaningar, inte minst i unionens närområde. Sambandet mellan den yttre och den inre säkerheten blir allt starkare. Utskottet instämmer i att de utmaningar som finns kräver en bred verktygslåda som kombinerar olika typer av instrument och att den bredd EU har i detta avseende är en styrka. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att den europeiska globala strategin bör vara ramen för EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska agerande, och utskottet vill peka på vikten av att denna strategi fortsätter att genomföras.
Utskottet anser, i likhet med betänkande 2016/17:UU10, att EU-samarbetet har en viktig roll i att värna vår gemensamma säkerhet och att det är av central betydelse att försvara och stärka det europeiska samarbetet. Hot mot fred och säkerhet avvärjs i gemenskap och samverkan med andra stater och organisationer. Europeiska rådet slog vid sitt möte i december 2016 fast att Europa behöver ta större ansvar för sin egen säkerhet och ställde sig bakom en ny ambitionsnivå för den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken. Redan i dag pågår flera olika processer för att stärka EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, bl.a. genomförandet av den globala strategin, ett nytt försvarsforskningsprogram, en ny europeisk försvarsfond och ett permanent strukturerat samarbete. Utskottet stöder ambitionen att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken men understryker, i likhet med försvarsutskottets yttrande, att samarbetet ska vara mellanstatligt och att säkerhets- och försvarspolitiken är medlemsstaternas kompetensområde. Vidare bör samarbetet bidra till att stärka unionens sammanhållning. Utskottet instämmer även i vad försvarsutskottet anför om en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.
Utskottet ställer sig positivt till att det pågår ett arbete med att förstärka såväl EU:s militära som civila krishanteringsinsatser. Utskottet konstaterar att Sverige hittills har bidragit till samtliga civila och militära krishanteringsinsatser inom EU. Liksom i betänkande 2016/17:UU10 vill utskottet lyfta fram att dessa insatser är ett konkret uttryck för unionens vilja och förmåga att bidra till fred och säkerhet. En gemensam säkerhets- och försvarspolitik som omfattar en effektiv krishanteringsförmåga och förmår att hantera säkerheten både utanför och inom unionen är avgörande för en bibehållen säkerhetsordning i Europa.
EU-kommissionen presenterar i diskussionsunderlaget olika scenarier för hur den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken kan utvecklas men tar inte ställning för en specifik inriktning och lägger heller inte fram några konkreta förslag. Utskottet välkomnar att det förs en öppen debatt kring den framtida utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och framhåller att denna debatt bör vara så inkluderande som möjligt. Utskottet ser därför positivt på att regeringen har hållit ett s.k. EU-sakråd med berörda organisationer om frågorna. Utskottet avser att följa upp de konkreta förslag som denna diskussion utmynnar i och som faller inom utskottets beredningsområde.
Utskottet instämmer även i övriga delar av försvarsutskottets yttrande 2017/18: FöU1y.
|
1. |
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid – motiveringen (M, C, L, KD) |
av Karin Enström (M), Sofia Arkelsten (M), Margareta Cederfelt (M), Göran Pettersson (M), Birgitta Ohlsson (L), Sofia Damm (KD) och Ola Johansson (C).
Ställningstagande
Utifrån det försämrade säkerhetsläget är frågan om det europeiska försvarets framtid alltmer viktig. Europas säkerhet påverkas inte bara av den ryska aggressionen mot Ukraina och annekteringen av Krim. Det handlar också om framtiden för den transatlantiska länken mellan Europa och USA och om sönderfallet i Europas södra grannskap. Även utvecklingen i mer avlägsna delar av världen kommer i förlängningen att påverka Europas säkerhet.
Vad Europa kan göra för att stärka säkerheten genom ett fördjupat och utökat samarbete är därför av största vikt. EU ska ta sig an de stora gränsöverskridande utmaningarna och kunna hantera många olika hot och risker. Sverige kan, och ska, vara drivande i att utveckla samarbetet på de områden där det finns uppenbara samarbets- och effektiviseringsvinster och där vi genom samarbete kan höja såväl våra enskilda försvarsförmågor som den EU-gemensamma försvarsförmågan.
Regeringen bör vara mer proaktiv i arbetet med det europeiska försvaret än vad som varit fallet. Hittills har den svenska regeringen kommit sent in i processen i ett läge när arbetet med det europeiska försvaret har tagit fart på allvar. Såväl samarbetet inom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) som samarbetet när det gäller forskning och förmågor har det senaste året tagit allt fastare form.
Det är viktigt att påpeka att det europeiska försvarssamarbetet inte är ett självändamål. Till exempel ska det inte dubblera sådant som Nato redan gör. Sedan Natotoppmötet i Warszawa 2016 finns det dock en gemensam deklaration från Nato och EU om hur de två organisationerna ömsesidigt ska stärka sitt strategiska partnerskap. Vi vill inte att EU bygger murar och stänger ute Storbritannien när de har lämnat unionen. Brittisk delaktighet i europeisk säkerhet är viktig även i framtiden, inte minst för den transatlantiska länken.
Vi är positiva till att EU utvecklas inom försvars- och säkerhetsområdet. Vi vill dock inte ge upp beslutsrätten över vårt nationella försvar. Vi vill inte se en gemensam EU-armé. Samarbetet bör i stället fördjupas på områden som t.ex. underrättelsearbete, cyber, gemensam förmågeutveckling, bättre insatsförmåga, lägesbilder och transportkapacitet, d.v.s. områden som är realistiska och fyller samarbetet med ett verkligt innehåll. Utvecklingen av det gemensamma försvaret ska heller inte innebära nya stora kostnader, utan resurser bör om möjligt i stället tas från andra budgetområden.
Från Alliansens sida vill vi se möjligheterna och definiera hur Sverige, med våra perspektiv och vår historia, kan bidra till ett bättre europeiskt försvarssamarbete. Inte minst handlar det om hur Sveriges intressen kan tillvaratas i det allt tätare samarbetet. Det finns i dag en vilja hos de flesta länder att fördjupa och förstärka samarbetet, och många av strukturerna finns nu på plats. Nu är det upp till de enskilda medlemsländerna att utnyttja den möjligheten.
Då måste Sverige, och ytterst den svenska regeringen, kunna peka ut relevanta prioriteringar för att vi ska kunna vara med och påverka. Inte minst är det av vikt att samarbetet inte utformas så att det missgynnar unionens små och medelstora länder eller så att den svenska försvarsindustrin missgynnas till förmån för t.ex. de stora medlemskapsländernas försvarsindustrier. Här gäller det att vara aktiv i ett tidigt skede och kunna bidra med ett reellt mervärde för att påverka utvecklingen i en önskvärd riktning.
|
2. |
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid – motiveringen (SD) |
av Markus Wiechel (SD) och Björn Söder (SD).
Ställningstagande
Sverige bör vara mycket försiktigt med att delta i säkerhets- eller försvarssamarbeten inom ramarna för den europeiska unionen. De tre olika scenarier för vägen mot en säkerhets- och försvarsunion som kommissionen presenterar innehåller samtliga en väg mot mer överstatlighet och integrerade försvarsstrukturer. Även om både regeringen och utskottet understryker att säkerhets- och försvarspolitik är medlemsstaternas kompetensområde, d.v.s. ett mellanstatligt projekt, är det naivt att tro att vägen framåt inom EU kommer vara annat än i mer överstatlig riktning.
Att bygga upp en EU-struktur för säkerhet och försvar är att bygga en dubblerande funktion till befintliga samarbeten, inklusive Nato. Länge har de flesta utanför EU:s maktbyråkrati motsatt sig en dubblering, men under senare år har EU:s byråkrater haft framgångar
Frankrikes förre president Hollande markerade en förändring när han talade inför EU-parlamentet 2013: ”EU bör införa ett gemensamt försvar och tala med en röst gentemot omvärlden.” (Sveriges Radio (SR) den 5 februari 2013). Ett ännu större steg på vägen var när EU-parlamentet röstade för ett gemensamt EU-försvar med siffrorna 369–255 (http://www.votewatch.eu/en/term8-european-defence-union-motion-for-resolution-vote-resolution.html). Ledamöterna från de svenska borgerliga allianspartierna röstade i den omröstningen för ett gemensamt EU-försvar, inkluderande ett militärt EU-högkvarter och fasta militära EU-strukturer.
En förutsättning för att Sverige ska delta i EU:s säkerhets- eller försvarssamarbeten är att inga permanenta strukturer inrättas, som kan utvecklas i överstatlig riktning, Istället för att investera i olika parallella samarbeten är det bättre att satsa helt på befintliga strukturer. EU-alternativet lyfts fram som delvis mellanstatligt, men det är en illusion. Ett EU-försvar kan inte bli annat än överstatligt i det långa loppet.
Sverige bör dessutom inte bidra till att militarisera EU. I stället bör Sverige söka regionala samarbeten, främst med Finland.
När det gäller försvarsindustrin är det viktigt att betona att svensk försvarsindustri effektivt hittar samarbetspartner på egen hand. Sverige bör vara hemmapart när vi exporterar försvarsmateriel. I exempelvis Gripenaffären med Brasilien och den möjliga Gripenaffären med Indien skulle det vara till skada för Sverige om det var EU som stod som säljare. Det vore ytterst illa om EU agerade koncernledning för medlemsländernas försvarsindustrier.
Den europeiska försvarsfonden har en ”EU-ambitionsnivå” och flera industrikonsortier ska bildas runt projekt som stridsflyg eller stridsvagnar. Varje projekt ska ha en ”lead nation”, d.v.s. ett land som går i täten. Vad får det för betydelse för dem som inte är ”lead nation”? Här ska vi komma ihåg att EU-maskineriet länge har talat om att Sverige är för litet för att bygga stridsflyg, vilket vi bevisat motsatsen till. Sverige är fullt kompetent att bygga effektiva industrisamarbeten utan EU. Vi har en särskilt stark och viktig försvarsindustri, och vi har all anledning att sätta ned foten och stå emot EU:s maktbyråkrater.
De politiska riktlinjer som EU-kommissionens ordförande Juncker tagit fram för ett gemensamt EU-försvar bör helt lämnas därhän och inte beslutas eller genomföras. ”Lissabonfördraget erbjuder medlemsländerna möjligheten att samordna sitt försvar i form av ett permanent strukturerat samarbete.” (Juncker, Jean-Claude (2014) En ny start för EU. Politiska riktlinjer, kap. 9, s. 10). Juncker avslöjar sig ofta i sina utlåtanden om hur långtgående detta projekt är: ”Med en egen armé skulle Europa kunna reagera mer trovärdigt på ett hot mot freden i en medlemsstat eller ett grannland” (Reuters World News den 8 mars 2015).
En sådan här långtgående strävan kan man inte vara med på delvis. Det vore mycket naivt att tro. Det är antingen eller. Sveriges nuvarande regering verkar förstå farorna, men väljer ändå att kliva ombord på EU-alternativet. Det säger vi nej till.
|
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (V) |
Yasmine Posio Nilsson (V) anför:
För Vänsterpartiet är den militära alliansfriheten central. Det är genom en självständig utrikespolitik och en internationell trovärdighet vi har möjlighet att bygga säkerhet tillsammans med andra.
I arbetet för en säkrare värld krävs en insikt om att framtidens hotbild är annorlunda än vad den varit historiskt.
Samtidigt ska man vara försiktig med att måla upp en felaktig bild av det europeiska säkerhetsläget. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till en utveckling som innebär en ökad militarisering av EU och ett närmande till Nato. En sådan utveckling vore olycklig, inte minst ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Vi ser i dag hur starka krafter inom EU arbetar för att militarisera unionen. De utgörs framför allt av federalisterna i unionen som vill bygga ett militariserat Europas förenta stater.
Sverige har tidigare intagit en kritisk inställning till militariseringen av EU. Vårt lands historia med mer än två hundra år av fred är unik och den militära alliansfriheten en central förklaring. Vänsterpartiet ser därför med stor oro på hur regeringen tycks ändra position i denna fråga.
Bilaga 1
Förteckning över granskade dokument
Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (KOM(2017) 315).
Bilaga 2
Försvarsutskottets yttrande 2017/18:FöU1y
