|
Konstitutionsutskottets betänkande
|
Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät, lag om upphävande av lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen, lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap, lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län, lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän och lag om ändring i kommunallagen (2017:725). Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.
Genom ändringarna blir det möjligt att föra en modern och aktiv politik för hela landet som inriktas på att regionerna ska ges möjligheter att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar. Det behövs enligt utskottet, som också framhåller att det är bra att den demokratiska förankringen av det regionala utvecklingsarbetet stärks och tydliggörs genom att landstingen övertar det regionala utvecklingsansvaret enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län.
Utskottet framhåller att en enhetlighet i det regionala utvecklingsansvaret har ett värde i sig. Utskottet menar att resultatet av de utredningar som regeringen tillsatt om totalförsvarsverksamhet respektive aviserat om ledning och ansvarsförhållanden behövs för att ta ställning till frågan om ansvarsfördelningen i totalförsvarsarbetet. Därför föreslår utskottet att riksdagen avslår en motion om att lagändringarna inte ska gälla Stockholms läns landsting.
Utskottet föreslår att riksdagen antar proposition 2017/18:206 och avslår motionen.
I betänkandet finns en reservation (M).
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:206 Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar. En följdmotion.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar
Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar (M)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1) lag om upphävande av lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät,
2) lag om upphävande av lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen,
3) lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap,
4) lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län,
5) lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän,
6) lag om ändring i kommunallagen (2017:725).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:206 punkterna 1–6 och avslår motion
2017/18:4146 av Andreas Norlén m.fl. (M).
Reservation (M)
Stockholm den 7 juni 2018
På konstitutionsutskottets vägnar
Andreas Norlén
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Norlén (M), Björn von Sydow (S), Hans Ekström (S), Veronica Lindholm (S), Jonas Millard (SD), Marta Obminska (M), Jonas Gunnarsson (S), Per-Ingvar Johnsson (C), Agneta Börjesson (MP), Dag Klackenberg (M), Emanuel Öz (S), Fredrik Eriksson (SD), Mia Sydow Mölleby (V), Tuve Skånberg (KD), Laila Naraghi (S), Lisbeth Sundén Andersson (M) och Birgitta Ohlsson (L).
Ärendet och dess beredning
Regeringen föreslår i proposition 2017/18:206 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät, lag om upphävande av lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen, lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap, lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län, lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän samt lag om ändring i kommunallagen (2017:725).
Våren 2014 tillkännagav riksdagen för regeringen att den borde återkomma med ett förslag till en helhetslösning för den regionala organisationen (bet. 2013/14:KU30 punkt 4, rskr. 2013/14:158). I denna fråga reserverade sig M, FP, C och KD.
Regeringen bedömer (prop. s. 21) dels att ansökningarna från berörda landsting om att överta det regionala utvecklingsansvaret kan anses utgöra såväl lokala som regionala initiativ, dels att det genom förslaget uppnås en enhetlig organisation för det regionala utvecklingsansvaret.
Regeringen redovisar i propositionen ärendets beredning fram till dess att propositionen beslutades. Av denna redovisning framgår att Stockholms, Kalmar, Blekinge, Södermanlands, Värmlands, Dalarnas och Västerbottens läns landsting ansökt hos regeringen om att få överta det regionala utvecklingsansvaret för respektive län enligt lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. I samtliga landsting har landstingsfullmäktige beslutat om ansökan. Landstingens beslut har föregåtts av ett remissförfarande i frågan, som omfattat kommunerna i respektive län.
Mot denna bakgrund har promemoriorna Regionalt utvecklingsansvar i Stockholms, Kalmar och Blekinge län (Ds 2017:20) och Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar (Ds 2017:61) tagits fram inom Finansdepartementet. Promemoriorna har remissbehandlats.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslag som är likalydande med lagförslagen i propositionen. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
En följdmotion har väckts med anledning av propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län ansvarar landstingen i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skåne, Hallands, Västra Götalands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län samt Gotlands kommun för insatser för att skapa en hållbar regional tillväxt och utveckling samt för upprättande och fastställande av länsplaner för regional transportinfrastruktur. Landstingen i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Södermanlands, Värmlands, Dalarnas och Västerbottens län har hos regeringen ansökt om att få överta det regionala utvecklingsansvaret i sina respektive län. I propositionen föreslås att lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län ändras så att lagen omfattar samtliga län. Förslaget innebär även att landstingen får besluta att landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige respektive regionstyrelsen. Vid val ska dock beteckningen landstingsfullmäktige alltjämt användas.
Eftersom lagen således kommer att omfatta samtliga län föreslås att dess rubrik ändras till lagen om regionalt utvecklingsansvar och att vissa följdändringar görs i den lagen samt i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap, lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän och kommunallagen (2017:725). Vidare föreslås att lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen och lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät ska upphöra att gälla.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.
Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag i propositionen och avslår motionen.
Jämför reservationen (M).
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att landstingen i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Södermanlands, Värmlands, Dalarna och Västerbottens län ska överta det regionala utvecklingsansvaret i respektive län.
Som skäl för förslaget anför regeringen (prop. s. 19) att det behövs en modern och aktiv politik för hela landet som inriktas på att regionerna ska ges möjligheter att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar. Detta gäller såväl städer och stadsregioner, tätorter och tätortsregioner av olika storlek som olika typer av landsbygd och landsbygdsregioner (prop. 2016/17:1 utg.omr. 19 avsnitt 2.7.1). Vidare anser regeringen att den demokratiska förankringen av det regionala utvecklingsarbetet stärks och tydliggörs genom att landstingen övertar det regionala utvecklingsansvaret enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Regeringen konstaterar att kommuner och landsting är jämställda i den meningen att den ena gruppen inte är överordnad den andra (prop. 2009/10:80 s. 209). Enligt regeringen innebär förslaget således inte att den kommunala självstyrelsen riskerar att urholkas.
Särskilt om Stockholms län
Några remissinstanser har avstyrkt förslaget när det gäller Stockholms län. Stockholms kommun har bl.a. framfört att det finns en bristande lokal förankring för förslaget i Stockholms län, medan regeringen bedömer (prop. s. 20) att de ansökningar som behandlas i propositionen kan anses utgöra såväl lokala som regionala initiativ. Regeringen framhåller att förslaget ger en enhetlig och tydligare organisation och att ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar ger regeringen bättre förutsättningar att utveckla regionernas roll och på så sätt stärker förutsättningarna för lokal och regional utveckling i hela landet. En enhetlighet i det regionala utvecklingsansvaret har således enligt regeringen ett värde i sig.
När det gäller totalförsvarsaspekten instämmer regeringen (prop. s. 20) med Länsstyrelsen i Stockholms län i att totalförsvarsaspekten är viktig och anför att regeringen har beslutat att återuppta arbetet med en aktiv sammanhållen totalförsvarsplanering. I mars 2017 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté (dir. 2017:31). Kommittén har bl.a. i uppdrag att kartlägga de regelverk som syftar till att skydda totalförsvarsverksamhet mot yttre hot och analysera om det finns behov av författningsåtgärder vad gäller ansvarsförhållandet mellan staten, kommunerna och enskilda. Därutöver anser regeringen att det finns behov av att utreda hur ansvaret inom totalförsvaret ska fördelas. Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att se över ledning och ansvarsförhållanden inom det civila försvaret på central, regional och lokal nivå. I detta ligger också hur det civila försvaret ska samordnas med det militära försvaret inom ramen för totalförsvaret. Utifrån vad som framkommer i dessa utredningar avser regeringen att återkomma i frågan om ansvarsfördelningen i totalförsvarsarbetet, vilket även kan komma att aktualisera en översyn av uppgifter som landstingen har enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län, i de delar som berör totalförsvaret.
Kommittén för förbättrat skydd för totalförsvarsverksamhet
Regeringen gav den 23 mars 2017 i uppdrag till en parlamentarisk kommitté att kartlägga det regelverk som syftar till att skydda totalförsvarsverksamhet mot yttre hot (dir. 2017:31). Utifrån kartläggningen ska kommittén analysera det befintliga regelverket och bedöma om det finns behov av författningsåtgärder vad gäller ansvarsförhållandet mellan staten, kommunerna och enskilda.
Kommittén ska därutöver
– analysera vissa frågor som rör skyddslagen och skyddsförordningen
– analysera möjligheterna till statlig förköpsrätt av viss fast egendom
– bedöma om åtgärder behöver vidtas för att åstadkomma ett ökat skydd för totalförsvaret vid överlåtelse och upplåtelse av viktigare infrastruktur, såsom hamnar, flygplatser, energianläggningar och förmedlingsstationer för telekommunikation, och
– lämna sådana författningsförslag som är behövliga och lämpliga.
Kommittén för förbättrat skydd för totalförsvarsverksamhet lämnade i mars 2018 delbetänkandet Några frågor i skyddslagstiftningen (SOU 2018:26). De huvudsakliga förslagen innebär i korthet (SOU 2018:26 s. 11) att skyddslagens uppräkning av möjliga skyddsobjekt utvidgas något. Utöver att objekt för posthantering, livsmedelsförsörjning och försörjning med andra förnödenheter av betydelse för Sveriges försörjningsberedskap tillförs uppräkningen, införs en möjlighet att besluta om militära fordon som skyddsobjekt. Dessutom utsträcks tiden för Försvarsmaktens beslutanderätt i fråga om tillfälliga skyddsobjekt. Förslaget innebär också att regeringen ges en ökad flexibilitet när det gäller att utöka skyddslagens tillämpningsområde under extraordinära förhållanden. Slutligen innebär förslaget ett förtydligande av skyddslagens tillträdesförbud i förhållande till drönare och andra obemannade farkoster samt en uttrycklig befogenhet för skyddsvakter att ingripa mot dessa om det behövs för att fullgöra bevakningsuppgiften.
Kommitténs uppdrag ska i övriga delar slutredovisas senast den 1 april 2019.
Motionen
Andreas Norlén m.fl. (M) yrkar i kommittémotion 2017/18:4146 att riksdagen beslutar att 3 § första meningen av lagen om regionalt utvecklingsansvar ska lyda ”Denna lag gäller för landstingen, dock inte för Stockholms läns landsting”.
Motionärerna anför bl.a. att huvudstadsregionen på många sätt skiljer sig från övriga delar av landet. Funktioner i huvudstaden är inte sällan av nationell betydelse. Av den anledningen har huvudstäder ofta en särställning även i andra länder. Medan det i övriga delar av landet kan finnas skäl att delegera ansvar till regionala organ är det motiverat att låta en statlig myndighet ansvara för avvägningar rörande huvudstaden när det gäller frågor av nationell betydelse.
När det gäller Sveriges totalförsvar anför motionärerna bl.a. att Stockholms län har en särskilt viktig ställning ut ett totalförsvarsperspektiv. I Stockholm finns bl.a. den centrala statsledningen, ledningen för Försvarsmakten, finansiella centrum och huvudkontoren för många stora medieföretag. Länsstyrelsen är länets högsta civila totalförsvarsmyndighet och har god kompetens och förmåga att tillvarata totalförsvarsintressena inom sina ansvarsområden. Både vid bedömningen av vilka projekt som bör prioriteras och vid utformningen av olika projekt är det mycket angeläget att totalförsvarsintressena beaktas. Under höjd beredskap kan det handla om allt från att trupptransporter ska kunna ske till att Stockholm ska kunna utrymmas. En viktig fråga som rör utformningen av ett projekt är robusthet; t.ex. avgör en bros bärighet hur många tunga fordon som samtidigt kan passera över bron. För att nationella totalförsvarsintressen i Stockholmsregionen ska kunna tillvaratas på bästa sätt är det bättre att ansvaret för den regionala infrastrukturplaneringen även i fortsättningen hanteras av Länsstyrelsen i Stockholm.
Motionärerna anför vidare att det tillvägagångssätt som regeringen föreslår, att först överföra ansvar till landstinget för att sedan göra en bedömning av vilken som är den lämpliga ansvarsfördelningen, är en bakvänd ordning generellt sett, men utifrån ett totalförsvarsperspektiv särskilt betänkligt vad gäller Stockholms län. Självklart bör man först utreda hur ansvarsfördelningen ska se ut och sedan genomföra eventuella förändringar.
Motionärerna invänder även att det i sig talar emot förslaget att Länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms kommun i sina remissvar framfört att det finns en bristande lokal förankring för förslaget. Särskilt noterar motionärerna att Stockholms kommun, länets största kommun, motsätter sig förslaget.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar regeringens förslag om ett enhetligt regionalt utvecklingsarbete. De föreslagna ändringarna gör det möjligt att föra en modern och aktiv politik för hela landet som inriktas på att regionerna ska ges möjligheter att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar. Det behövs. Det är också bra att den demokratiska förankringen av det regionala utvecklingsarbetet stärks och tydliggörs genom att landstingen övertar det regionala utvecklingsansvaret enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län.
När det gäller Stockholms län vill utskottet framhålla att en enhetlighet i det regionala utvecklingsansvaret har ett värde i sig. Som regeringen anfört är totalförsvarsaspekten viktig. Utskottet välkomnar de utredningar som regeringen tillsatt om totalförsvarsverksamhet respektive aviserat om ledning och ansvarsförhållanden; när resultatet av dessa utredningar föreligger finns ett underlag för att ta ställning till frågan om ansvarsfördelningen i totalförsvarsarbetet.
Med det sagda tillstyrker utskottet proposition 2017/18:206 och avstyrker motion 2017/18:4146.
av Andreas Norlén (M), Marta Obminska (M), Dag Klackenberg (M) och Lisbeth Sundén Andersson (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1) lag om upphävande av lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät,
2) lag om upphävande av lagen (2002:34) om samverkansorgani länen,
3) lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap,
4) lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län med den ändringen att 3 § första meningen ska lyda ”Denna lag gäller för landstingen, dock inte Stockholms läns landsting.”,
5) lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän,
6) lag om ändring i kommunallagen (2017:725).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:206 punkterna 1–3, 5 och 6 samt motion
2017/18:4146 av Andreas Norlén m.fl. (M) och
bifaller delvis proposition 2017/18:206 punkt 4.
Ställningstagande
Huvudstadsregionen skiljer sig på många sätt från övriga delar av landet. Funktioner i huvudstaden är inte sällan av nationell betydelse. Av den anledningen har huvudstäder ofta en särställning även i andra länder. Medan det i övriga delar av landet kan finnas skäl att delegera ansvar till regionala organ är det motiverat att låta en statlig myndighet ansvara för avvägningar rörande huvudstaden när det gäller frågor av nationell betydelse.
När det gäller Sveriges totalförsvar har Stockholms län en särskilt viktig ställning ut ett totalförsvarsperspektiv. I Stockholm finns bl.a. den centrala statsledningen, ledningen för Försvarsmakten, finansiella centrum och huvudkontoren för många stora medieföretag. Länsstyrelsen är länets högsta civila totalförsvarsmyndighet och har god kompetens och förmåga att tillvarata totalförsvarsintressena inom sina ansvarsområden. Både vid bedömningen av vilka projekt som bör prioriteras och vid utformningen av olika projekt är det mycket angeläget att totalförsvarsintressena beaktas. Under höjd beredskap kan det handla om allt från att trupptransporter ska kunna ske till att Stockholm ska kunna utrymmas. En viktig fråga som rör utformningen av ett projekt är robusthet; t.ex. avgör en bros bärighet hur många tunga fordon som samtidigt kan passera över bron. För att nationella totalförsvarsintressen i Stockholmsregionen ska kunna tillvaratas på bästa sätt är det bättre att ansvaret för den regionala infrastrukturplaneringen även i fortsättningen hanteras av Länsstyrelsen i Stockholm.
Det tillvägagångssätt som regeringen föreslår, att först överföra ansvar till landstinget för att sedan göra en bedömning av vilken som är den lämpliga ansvarsfördelningen, är en bakvänd ordning generellt sett men utifrån ett totalförsvarsperspektiv särskilt betänkligt vad gäller Stockholms län. Självklart bör man i stället först utreda hur ansvarsfördelningen ska se ut och sedan genomföra eventuella förändringar.
Emot att låta förslaget gälla Stockholms läns landsting talar även att Länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms kommun i sina remissvar har framfört att det finns en bristande lokal förankring för förslaget. Vi noterar särskilt att Stockholms kommun, länets största kommun, motsätter sig förslaget.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:206 Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunallagen (2017:725).
2017/18:4146 av Andreas Norlén m.fl. (M):
Riksdagen beslutar att 3 § första meningen lagen om regionalt utvecklingsansvar ska lyda: ”Denna lag gäller för landstingen, dock inte Stockholms läns landsting”.
Bilaga 2
