Justitieutskottets betänkande

2017/18:JuU24

Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i rättegångsbalken, lagen om införande av nya rättegångsbalken och lagen om målsägandebiträde. Lagändringarna syftar huvudsakligen till ett mer effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av resurserna när det gäller rättsliga biträden.

Förslaget innebär skärpta kompetenskrav för målsägandebiträden och krav på rättens tillstånd för att ett sådant biträde ska få sätta någon annan i sitt ställe. Vidare föreslås att ett målsägandebiträdes förordnande ska gälla till dess att tiden för att överklaga domen i målet har löpt ut. Ett målsägandebiträde ska dock kunna förordnas i hovrätten eller Högsta domstolen om det finns behov av det. Slutligen föreslås att dömda i brottmål får en viss ökad ersättningsskyldighet till staten för kostnader samt uttryckliga regler om när man ska få byta offentlig försvarare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

Utskottet föreslår även att riksdagen avslår ett motionsyrkande.

I betänkandet finns en reservation (L).

Behandlade förslag

Proposition 2017/18:86 Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden.

Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2017/18.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden

Reservation

Målsägandebiträden i mål om hedersrelaterade brott, punkt 2 (L)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Motion från allmänna motionstiden 2017/18

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:86 punkterna 1–3.

2.	Målsägandebiträden i mål om hedersrelaterade brott

Riksdagen avslår motion

2017/18:3586 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 7.

Reservation (L)

Stockholm den 3 maj 2018

På justitieutskottets vägnar

Annika Hirvonen Falk

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Annika Hirvonen Falk (MP), Helene Petersson i Stockaryd (S), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Anders Hansson (M), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Roger Haddad (L), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD), Lawen Redar (S), Sanne Lennström (S), Ellen Juntti (M), Pål Jonson (M), Rickard Nordin (C), Patrick Reslow (-) och Sultan Kayhan (S).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2017/18:86 Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden. I propositionen föreslår regeringen ändringar i rättegångsbalken, lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken och lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1, och regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Inga motioner har väckts med anledning av förslaget. I betänkandet behandlar utskottet ett motionsyrkande från allmänna motionstiden 2017/18. Förslaget i motionen återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Mer ändamålsenliga bestämmelser om rättsliga biträden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår ett motionsyrkande om målsägandebiträden i mål om hedersrelaterade brott.

Jämför reservationen (L).

Propositionen

Skärpta kompetenskrav för målsägandebiträden

Enligt gällande rätt ska den som förordnas till målsägandebiträde vara advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå. Även någon annan kan förordnas, om han eller hon bedöms lämplig för uppdraget. Vidare gäller att den som målsäganden själv har föreslagit ska förordnas om den föreslagna personen är lämplig och det inte finns särskilda skäl mot det (4 § första stycket lagen om målsägandebiträde som hänvisar till 26 § första stycket rättshjälpslagen [1996:1619]).

Regeringen föreslår i propositionen att det till målsägandebiträde ska få förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning. Det innebär att det endast är jurister som ska komma i fråga för uppdrag som målsägandebiträde. För att undvika att helt nyutexaminerade jurister förordnas som målsägandebiträden t.ex. i mål som rör sexualbrott föreslår regeringen att ett krav på kunskaper och erfarenhet införs. Dessutom föreslår regeringen att det införs ett krav på att den som förordnas, utöver att vara särskilt lämplig på grund av sina kunskaper och erfarenheter, även i övrigt måste vara särskilt lämplig för uppdraget.

Vidare anför regeringen att det bör framgå av lagtexten att om målsäganden har föreslagit någon som är behörig för uppdraget ska denne förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det. Ett sådant skäl kan vara att det föreslagna biträdet med hänsyn till sitt förhållande till saken eller till en annan part inte bör förordnas (prop. 2008/09:232 s. 20).

Substitution av målsägandebiträde

Det är enligt gällande rätt möjligt för ett målsägandebiträde att sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe, s.k. substitution, om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna (26 § tredje stycket rättshjälpslagen, till vilken 4 § andra stycket lagen om målsägandebiträde hänvisar). Rättens tillstånd krävs alltså inte för substitution så länge det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna och så länge den som tillfälligtvis ersätter det förordnade biträdet är advokat eller biträdande jurist.

I propositionen föreslår regeringen att ett målsägandebiträde inte ska få sätta någon annan i sitt ställe utan rättens tillstånd. Det innebär en ordning som motsvarar den som gäller för offentliga försvarare, som enligt 21 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken inte utan rättens medgivande får sätta någon annan i sitt ställe. Enligt regeringen är uppdraget som målsägandebiträde personligt och bygger på förtroende mellan målsäganden och biträdet. Det är därför en självklar utgångspunkt att det är biträdet som ska fullgöra uppdraget.

Målsägandebiträde i högre rätt

I propositionen anförs att det är viktigt att rättsväsendets resurser används på ett sådant sätt att målsägandebiträden förordnas i de situationer när det finns ett verkligt behov av det. Vidare framhåller regeringen att reformen En modernare rättegång, den s.k. EMR-reformen, har inneburit en genomgripande förändring av hovrättsprocessen och att reformen har medfört att den funktion målsägandebiträdet kan fylla vid huvudförhandlingen i hovrätten många gånger är begränsad. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att ett målsägandebiträdes förordnande som huvudregel bara ska gälla till dess att tiden för att överklaga domen i målet har löpt ut. Ett målsägandebiträde ska dock kunna förordnas i hovrätten eller Högsta domstolen om målsäganden har behov av det. För att få ett målsägandebiträde i högre rätt ska det krävas att de allmänna förutsättningarna för ett sådant förordnande är uppfyllda. Därutöver ska rätten beakta om målsäganden ska höras, vad som ska prövas i fråga om enskilt anspråk och om det finns något annat särskilt skäl.

Enligt nuvarande ordning kvarstår ett målsägandebiträdes förordnande i högre rätt i de fall tingsrättens dom överklagas endast i fråga om det enskilda anspråket. Regeringen anser inte att det finns skäl att ändra på denna ordning. Det är dock enligt regeringen lämpligt att det framgår direkt av paragrafen att den är tillämplig oavsett om det är tingsrättens eller hovrättens dom som överklagas endast i fråga om enskilt anspråk. Därför föreslår regeringen att lagtexten förtydligas i detta hänseende.

Ökad ersättningsskyldighet till staten för dömda i brottmål

Regeringen föreslår att ersättningsskyldigheten för dömda utvidgas till att omfatta även kostnader för provtagning och analys av saliv. Ersättningsskyldigheten ska även omfatta en misstänkt som godkänner ett strafföreläggande eller en ordningsbot.

Vidare anför regeringen att det är rimligt att en dömd person får stå för kostnaderna för försvararen om personens misskötsamhet leder till att en icke frihetsberövande påföljd undanröjs. Därför föreslås att ersättningsskyldighet för kostnad för offentlig försvarare ska gälla även i mål om undanröjande av villkorlig dom på grund av att den dömde inte har iakttagit vad som åligger honom eller henne, och i mål om undanröjande av skyddstillsyn på grund av att den dömde allvarligt har åsidosatt sina åligganden. Genom en hänvisning till 31 kap. rättegångsbalken blir samtliga bestämmelser i det kapitlet tillämpliga. En förutsättning för att den dömde ska bli ersättningsskyldig för kostnaderna för den offentliga försvararen bör alltså enligt regeringen vara att åklagaren har framgång med sin talan och att påföljden faktiskt undanröjs och en ny påföljd bestäms. Om en påföljd inte undanröjs bör det likställas med en frikännande dom vid bedömningen av ersättningsskyldigheten. Den föreslagna hänvisningen till 31 kap. rättegångsbalken innebär också att den dömdes inkomst- och förmögenhetsförhållanden är avgörande för om och i så fall hur stor del av kostnaden för försvararen som den dömde ska ersätta.

Byte av offentlig försvarare

I propositionen föreslår regeringen att det införs bestämmelser som uttryckligen reglerar möjligheten att byta offentlig försvarare. Ett byte av offentlig försvarare ska få beslutas av rätten om det finns särskilda skäl. Om en offentlig försvarare har bytts ut en gång ska ett nytt byte bara få ske om det finns synnerliga skäl.

Vidare föreslås att en särskild bestämmelse om möjligheten att överklaga beslut om byte av biträde och försvarare införs i 49 kap. 5 § 7 rättegångsbalken.

Slutligen föreslår regeringen att lagtexten om entledigande av offentlig försvarare utformas som för de andra biträdena, dvs. en offentlig försvarare får entledigas om det finns skäl för det. Regeringen framhåller att någon ändring i förhållande till tidigare praxis inte är avsedd.

Motionen

I partimotion 2017/18:3586 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att utgångspunkten vid brott med hedersrelaterade motiv bör vara att brottsoffret ska få möjlighet att välja ett målsägandebiträde med dokumenterad kompetens i frågor om hedersrelaterade brott. Motionärerna anför att vid brott med hedersrelaterade motiv är offret ofta i en särskilt utsatt situation även under själva rättsprocessen. Det ställer särskilda krav på brottsoffrets målsägandebiträde, eftersom det kan behövas särskild kompetens.

Utskottets ställningstagande

Propositionen har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet anser att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas. Med detta föreslår utskottet att riksdagen antar de lagförslag som läggs fram i propositionen.

Vad gäller det förslag som framställs i motion 2017/18:3586 (L) yrkande 7 noterar utskottet att regeringen i propositionen föreslår att det ska framgå av lagtexten att om målsäganden har föreslagit någon som är behörig för uppdraget ska denne förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det. Vidare föreslås att endast den som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget ska få förordnas som målsägandebiträde. Mot den bakgrunden anser utskottet att motionsyrkandet får anses åtminstone huvudsakligen tillgodosett genom de nu föreslagna ändringarna i lagen om målsägandebiträde. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Reservation

Målsägandebiträden i mål om hedersrelaterade brott, punkt 2 (L)

av Roger Haddad (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3586 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 7.

Ställningstagande

Vid brott med hedersrelaterade motiv är offret ofta i en särskilt utsatt situation även under själva rättsprocessen. Det ställer särskilda krav på brottsoffrets målsägandebiträde, eftersom det kan behövas särskild kompetens. Utgångspunkten bör enligt min mening vara att brottsoffret ska få möjlighet att välja ett målsägandebiträde med dokumenterad kompetens i frågor om hedersrelaterade brott. De nu föreslagna lagändringarna skapar bättre förutsättningar för en sådan ordning, men det är viktigt att följa upp att så också sker i praktiken.