Justitieutskottets betänkande

2017/18:JuU27

 

Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lagändringar som innebär att vissa principer som finns i praxis och bestämmelser som finns i förordningar regleras i lag. Syftet är att stärka domstolarnas oberoende och opartiska ställning, och enligt regeringen medför förslagen en ökad transparens som kan bidra till stärkt rättssäkerhet, minskad sårbarhet för enskilda domstolar och effektivare handläggning.

Förslagen innebär bl.a. följande.

       Ordförandeskapet vid kollegial handläggning, dvs. när flera lagfarna domare deltar i rätten, regleras i lag. Lagregleringen motsvarar i stort ordningen som redan tillämpas, men innebär även att tidigare ordinarie domare får vara ordförande i tingsrätten och förvaltningsrätten om det finns särskilda skäl.

       Lagregleringen av ordförandeskapet omfattar även Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, mark- och miljödomstolarna, patent- och marknadsdomstolarna, Migrationsöverdomstolen och Arbetsdomstolen.

       Omröstningsreglerna ändras så att det tydligt framgår i vilka situationer ordföranden har utslagsröst och att ordföranden ska säga sin mening sist av de lagfarna domarna.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag om att det i lag införs grundläggande bestämmelser om fördelning av mål och ärenden mellan enskilda domare samt mer enhetliga behörighetskrav för särskilda ledamöter i domstol och om att bestämmelsen om hovrättens tillsyn över tingsrätterna tas bort.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

Behandlade förslag

Proposition 2017/18:88 Ordförandeskapet i domstol vid kollegial hand­läggning.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

4. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

7. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

8. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

9. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

10. lag om ändring i lagen (2007:73) om tingsrätts behörighet i vissa fall,

11. lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar,

12. lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:88 punkterna 1–12.

 

Stockholm den 17 april 2018

På justitieutskottets vägnar

Tomas Tobé

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Tobé (M), Mats Pertoft (MP), Helene Petersson i Stockaryd (S), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Anti Avsan (M), Susanne Eberstein (S), Johan Hedin (C), Anders Hansson (M), Adam Marttinen (SD), Roger Haddad (L), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD), Lawen Redar (S), Sanne Lennström (S), Patrick Reslow (-) och Sultan Kayhan (S).

 

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2017/18:88 Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning.

Utskottet redovisar i bilaga 1 regeringens förslag till riksdagsbeslut. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.

 

Utskottets överväganden

Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Propositionen

Fördelning av mål mellan domare

I propositionen föreslås att grundläggande bestämmelser om fördelning av mål och ärenden ska införas i lag. I dag finns föreskrifter om fördelning av mål i vissa av förordningarna med instruktion för domstolarna. Denna ordning har kritiserats av bl.a. JO, som gett uttryck för att bestämmelser om lottning av mål och ärenden bör ha sin utgångspunkt i bestämmelser i lag (JO 2008/09 s. 42).

Sedan 2011 anges i grundlag att en rättegång ska genomföras rättvist och att ingen annan myndighet än domstol får bestämma hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domares (2 kap. 11 § andra stycket och 11 kap. 3 § andra meningen regeringsformen). Den senare bestämmelsen innebär att domstolarna vid fördelningen av mål och ärenden bara har att rätta sig efter rättsregler i lag och inte får ta emot direktiv om hur fördelningen ska ske i ett särskilt fall (prop. 2009/10:80 s. 129). Därmed kan föreskrifter om fördelning av mål och ärenden inte meddelas i förordning. Enligt en övergångsbestämmelse till grundlagsändringen behåller dock äldre föreskrifter om fördelning av dömande uppgifter mellan domare sin giltighet tills vidare.

Enligt propositionen ska lagbestämmelser om fördelning av mål och ärenden så långt som möjligt vara utformade så att de kan tillämpas i samtliga domstolar, oavsett domstolstyp och organisationsform. Regeringen föreslår att en fördelning av mål och ärenden mellan enskilda domare ska vara baserad på objektiva kriterier som domstolen fastställt i förväg. Fördelningen får inte vara ägnad att påverka målens eller ärendenas utgång. Dessa två viktiga principer återfinns även i Europarådets rekommendation CM/Rec (2010)12 om domares självständighet, effektivitet och ansvar och ger tydligt uttryck för kravet på en oberoende och opartisk rättskipning.

I propositionen föreslås inga särskilda regler om hur mål ska fördelas i en  jävssituation. Regeringen skriver att ett rättssäkert förfarande garanteras av de befintliga jävsbestämmelserna, tillsammans med de föreslagna bestämmelserna om fördelningsordningens transparens och principen att fördelningen inte får vara ägnad att påverka målens eller ärendenas utgång.

Ordförandeskapet vid kollegial handläggning

Bestämmelser om ordförandeskapet bör införas i lag

Regeringen föreslår att det bör införas bestämmelser i lag om vem som är behörig och vem som ska utses att vara ordförande när fler än en lagfaren domare ingår i rätten.

I tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt förekommer det att flera lagfarna domare deltar i handläggningen av ett mål eller ärende, s.k. kollegial handläggning. När flera domare ingår i rätten ska en av de lagfarna domarna vara rättens ordförande. Med ordförandeskapet följer vissa särskilda befogenheter och skyldigheter som övriga domare som ingår i rätten inte har. Ordföranden ska t.ex. avgöra om yngre åhörare ska nekas tillträde till en offentlig förhandling och upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden (5 kap. 2 och 9 §§ rättegångsbalken). Vilka kategorier av domare som är behöriga att vara ordförande vid kollegial handläggning framgår för tingsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna av respektive domstolskategoris instruktioner (22 § förordningen [1996:381] med tingsrättsinstruktion, 23 § förordningen [1996:379] med hovrättsinstruktion respektive 22 och 22 a §§ förordningen [1996:380] med kammarrättsinstruktion). För förvaltningsrätterna saknas bestämmelser om vem som är behörig att vara ordförande.

När det gäller frågan om vem av de lagfarna domarna som ska vara ordförande, när fler än en av dem är behörig att vara det, bygger rättegångsbalkens omröstningsregler på principen att det är den främste i rätten som ska vara ordförande. Av denna princip följer att den domare som har högst befattning ska vara ordförande. Företrädet mellan domare med samma befattning bestäms i praktiken med utgångspunkt i den s.k. senioritetsprincipen, som innebär att en i tjänsten äldre domare går före en yngre.

Eftersom ordföranden har en särställning vid kollegial handläggning bör det av uttryckliga bestämmelser framgå vem som är behörig att vara ordförande och vem som ska vara ordförande bland flera behöriga lagfarna domare.

Enligt 11 kap. 2 § regeringsformen ska bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen i deras organisation och om rättegången meddelas i lag. Regeringen gör bedömningen att bestämmelser om vilka kategorier av domare som kan vara ordförande vid kollegial handläggning och regler om hur ordföranden utses hör till det obligatoriska lagområdet. Regeringen anser därför att bestämmelser om ordförandeskapet vid kollegial handläggning i domstol bör införas i lag.

Behörigheten att vara ordförande i tingsrätten, hovrätten, förvaltningsrätten och kammarrätten

Regeringen föreslår att behörig att vara rättens ordförande vid kollegial handläggning i tingsrätten, hovrätten, förvaltningsrätten och kammarrätten är den som är eller har varit ordinarie domare i den aktuella domstolen eller i en domstol av samma slag, eller den som regeringen för en viss tid har anställt som befordrad domare i domstolen eller i en domstol av samma slag. Behörig att vara ordförande i tingsrätten och förvaltningsrätten är också den som är eller har varit ordinarie domare i en hovrätt respektive kammarrätt.

Att även underrätterna föreslås få förordna den som har varit ordinarie domare till ordförande är en förändring i förhållande till nu gällande bestämmelser. Regeringen uppger att den föreslagna ändringen medför större flexibilitet och underlättar för domstolarna att få pensionerade chefsdomare att ställa upp på att tjänstgöra.

Vem som ska utses till ordförande i tingsrätten, hovrätten, förvaltningsrätten och kammarrätten

Vem som ska vara ordförande är en fråga av sådan betydelse att den bör följa på förhand givna principer som skapar en grundläggande förutsebarhet. I propositionen föreslås att nu gällande principer alltjämt ska vara huvudregel, nämligen att den av de lagfarna domarna som har högst befattning ska vara rättens ordförande. Bland lagfarna domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid vara ordförande.

Om det finns särskilda skäl föreslås vidare att någon annan av de behöriga domarna än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid får vara ordförande. Enligt regeringen bör det finnas en möjlighet att frångå huvudregeln om att den av de lagfarna domarna som har högst befattning ska vara rättens ordförande när det finns sakliga och objektiva skäl.

Vem som ska utses till ordförande i de högsta domstolarna

I dag är frågan om vem av justitieråden som ska vara ordförande oreglerad. Enligt propositionen har det dock framkommit att det i praktiken inte finns några svårigheter med att avgöra vilket justitieråd som ska vara ordförande. Regeringen hänvisar till de högsta domstolarnas särskilda ställning och till att den rådande ordningen fungerar väl och föreslår att regleringen av ordförandeskapet i de högsta domstolarna bör motsvara vad som hittills har gällt i praktiken. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att om rätten består av fler än en ledamot ska den ordinarie ledamot som har högst befattning vara ordförande. Bland ordinarie ledamöter med samma befattning ska den som har längst anställningstid vara ordförande.

Ordförandeskapet i Arbetsdomstolen och de särskilda domstolarna

Regeringen föreslår att bestämmelser om ordförandeskapet vid kollegial handläggning i Arbetsdomstolen ska införas i lag. När domstolen sammanträder med fler än en lagfaren domare är en ordförande eller en vice ordförande behörig att föra ordet. Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska då föra ordet. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid föra ordet.

För patent- och marknadsdomstolarna och mark- och miljödomstolarna ska det i lag anges att de allmänna bestämmelserna om ordförandeskapet vid kollegial handläggning i tingsrätten respektive hovrätten ska tillämpas.

Bestämmelser ska införas i lag om att den som är kammarrättspresident eller kammarrättslagman är behörig att vara ordförande när Migrationsöverdomstolen dömer i förstärkt sammansättning.

Omröstningsreglerna förtydligas

Enligt bestämmelser i rättegångsbalken ska en överläggning hållas innan en dom beslutas (17 kap. 9 § och 30 kap. 7 §). Det finns inte några särskilda föreskrifter om hur överläggningen ska gå till. Om det framkommer olika uppfattningar vid överläggningen ska omröstning ske. Enligt rättegångsbalkens omröstningsregler ska den yngste i rätten yttra sig först. Om målet har beretts av viss ledamot ska dock han eller hon säga sin mening först. Därefter ska ledamöterna yttra sig allteftersom de har säte i rätten. Med yngste och den ordning ledamöterna har säte i rätten avses ledamöternas befattning och tjänstgöringstid. Enligt nuvarande ordning är det alltså endast dessa kriterier som har betydelse för i vilken ordning de lagfarna ledamöterna ska säga sin mening. Eftersom domstolarna i nu aktuella proposition föreslås få möjlighet att under vissa förutsättningar utse någon annan till ordförande än den som har högst befattning eller längst tjänstgöringstid, kan det uppstå osäkerhet om vilken domare som ska yttra sig sist. Regeringen anser att bestämmelserna därför bör ändras på så sätt att det framgår att ordföranden ska säga sin mening sist.

Hur resultatet av rättens omröstningar ska fastställas, dvs. röstsamman-räkningen, regleras för tvistemålens del i 16 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken. Av 3 § följer att varje ledamot av rätten har en röst och att absolut majoritet gäller. Ordföranden har utslagsröst om den mening han eller hon har röstat för samlar hälften av rösterna. Förslaget om möjlighet för domstolarna att under vissa angivna förutsättningar göra undantag från huvudregeln om vem som bland flera behöriga domare ska utses till ordförande kan skapa oklarhet kring vem som har utslagsröst när det i rätten finns en ledamot med högre befattning än ordföranden, eller en ledamot med samma befattning som ordföranden men som har längre tjänstgöringstid. Regeringen anför i propositionen att ordföranden bör ha utslagsröst i dessa situationer och föreslår att detta uttryckligen bör framgå av lagtexten.

Regleringen av domstolarnas uppgifter och benämningen av tingsrättens domkrets

Regeringen föreslår att det för Högsta förvaltningsdomstolen ska införas en bestämmelse om att domstolen är första domstol i de mål där detta föreskrivs i lag. För Högsta domstolen finns i 3 kap. 3 § andra stycket andra meningen rättegångsbalken en generell bestämmelse som anger att domstolen, utöver de uppgifter som räknas upp i paragrafen, i övrigt är första domstol i de mål där detta föreskrivs i lag. Någon motsvarande bestämmelse för Högsta förvaltningsdomstolen finns dock inte i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Regeringen anför att det är lämpligt att en sådan införs.

I propositionen föreslås vidare att bestämmelsen om hovrättens tillsyn över de domstolar som hör under hovrätten ska tas bort. Regeringen anför att bestämmelsen inte står i överensstämmelse med principen att varje domstol ska vara självständig och att bestämmelsen dessutom i allt väsentligt inte längre är i bruk (obsolet).

Slutligen föreslår regeringen att domsaga tas bort som synonym beteckning för tingsrättens domkrets. Regeringen uppger att det område som domstolarna har jurisdiktion över bör benämnas på ett enhetligt sätt och att det därför finns skäl att genomgående ta bort det ålderdomliga ordet domsaga som synonym för tingsrättens domkrets.

Enhetliga behörighetskrav för särskilda ledamöter i domstol

Regeringen föreslår att den som ska tjänstgöra som särskild ledamot i en mark- och miljödomstol ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig, i konkurs eller ha förvaltare enligt föräldrabalken. Vidare föreslås att konkursfrihet bör införas som ytterligare ett behörighetskrav för värderingstekniska ledamöter i fastighetstaxeringsmål i förvaltningsrätten.

Regeringen anför att skillnader i behörighetskrav för olika typer av domare endast bör finnas om de är sakligt motiverade. Det finns inte några skäl som motiverar att det saknas behörighetskrav för särskilda ledamöter i mark- och miljödomstolar och att det inte ställs något krav på konkursfrihet för värderingstekniska ledamöter i förvaltningsrätten. För att kraven på dessa kategorier av domare ska motsvara de som gäller för övriga domare bör enligt regeringen sådana behörighetskrav införas.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2018.

Utskottets ställningstagande

Propositionen har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet finner att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas. Med detta föreslår utskottet att riksdagen antar de lagförslag som läggs fram i propositionen.

 

 

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2017/18:88 Ordförandeskapet i domstol vid kollegial handläggning:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:73) om tingsrätts behörighet i vissa fall.

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.

 

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag