|
|
Ny strålskyddslag
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ny strålskyddslag, följdändringar i vissa andra lagar samt ändringar i patientsäkerhetslagen och tullagen.
I propositionen föreslås att den nuvarande strålskyddslagen (1988:220) upphävs och ersätts med en ny strålskyddslag. EU:s strålskyddsdirektiv genomförs med den nya strålskyddslagen.
Den föreslagna lagen innehåller nya och ändrade bestämmelser om de grundläggande principerna för strålskyddet. Lagen innehåller även bestämmelser om att verksamhetsutövare ska ha tillräckliga resurser och om krav på finansiell säkerhet samt bestämmelser om ökat skydd för arbetstagare. Lagen innehåller även nya och ändrade bestämmelser om utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön och justerade krav på tillstånd för verksamheter med joniserande strålning. Förslaget innebär inga nya krav i fråga om icke-joniserande strålning.
Regeringen föreslår att bestämmelserna i den nya strålskyddslagen om kosmetiskt solarium träder i kraft den 1 september 2018. Övriga delar av strålskyddslagen och ändringarna i andra lagar föreslås träda i kraft den 1 juni 2018.
Inga följdmotioner har väckts med anledning av propositionen. I anslutning till detta ärende behandlas dock åtta yrkanden från allmänna motionstiden 2017/18 om samordning av radonfrågor, radiofrekvent strålning, vagabonderande strömmar, krav på oberoende härdkylning och lokala säkerhetsnämnder. Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:94 Ny strålskyddslag.
Åtta yrkanden från allmänna motionstiden 2017/18.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2017/18
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
4 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
5 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods
6 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)
7 Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Ny strålskyddslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. strålskyddslag,
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1998:1706) om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
4. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
5. lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods,
6. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),
7. lag om ändring i tullagen (2016:253).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:94 punkterna 1–7.
|
2. |
Samordning av radonfrågor |
Riksdagen avslår motion
2017/18:2642 av Lars Eriksson (S).
|
3. |
Radiofrekvent strålning |
Riksdagen avslår motionerna
2017/18:3020 av Jan Lindholm (MP),
2017/18:3021 av Jan Lindholm (MP) yrkandena 1 och 2 samt
2017/18:3368 av Jan Lindholm (MP).
|
4. |
Vagabonderande strömmar |
Riksdagen avslår motion
2017/18:1684 av Jan Lindholm (MP).
|
5. |
Krav på oberoende härdkylning |
Riksdagen avslår motion
2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 20.
|
6. |
Lokala säkerhetsnämnder |
Riksdagen avslår motion
2017/18:1171 av Jörgen Warborn (M).
Stockholm den 22 mars 2018
På försvarsutskottets vägnar
Allan Widman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Allan Widman (L), Peter Jeppsson (S), Beatrice Ask (M), Alexandra Völker (S), Mikael Jansson (SD), Jan R Andersson (M), Anders Schröder (MP), Lotta Olsson (M), Paula Holmqvist (S), Lotta Johnsson Fornarve (V), Mikael Oscarsson (KD), Mattias Ottosson (S), Lars Püss (M), Teres Lindberg (S), Robert Stenkvist (SD), Lena Emilsson (S) och Peter Helander (C).
Ärendet och dess beredning
Europeiska ministerrådet antog ett nytt strålskyddsdirektiv den 5 december 2013, dvs. rådets direktiv 2013/59/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Eur-atom.
Direktivet är ett minimidirektiv vilket ger medlemsstaterna möjlighet att föreskriva strängare skyddsåtgärder om inte något annat uttryckligen anges i bestämmelserna (jfr punkt 5 i preambeln till strålskyddsdirektivet). Medlemsstaterna ska införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra direktivet senast den 6 februari 2018.
Som ett led i genomförandet av direktivet gav regeringen i uppdrag till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) att utreda vilka författningsändringar på lag-, förordnings- och föreskriftsnivå som är nödvändiga för Sveriges genomförande av direktivet.
SSM fick också i uppdrag att – i samråd med Arbetsmiljöverket, Boverket och Folkhälsomyndigheten samt efter samråd med Sveriges geologiska undersökning (SGU) och övriga berörda myndigheter samt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) – analysera och föreslå ett effektivt regelverk som genomför de delar i direktivet som rör naturligt förekommande radioaktiva ämnen, inklusive radon. Vidare fick SSM i uppdrag att – i samråd med Arbetsmiljöverket, Boverket och Folkhälsomyndigheten samt efter samråd med SGU och övriga berörda myndigheter samt med SKL och organisationer – göra en översyn av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och vid behov föreslå en effektivare ansvarsfördelning gällande expertis, tillsyn och åtgärder m.m. För de delar av uppdraget som rör beredskapsrelaterade frågor fick SSM också i uppdrag att samordna arbetet med det regeringsuppdrag som SSM fått tillsammans med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och länsstyrelserna i Hallands, Uppsala, Kalmar, Skåne och Västerbottens län den 23 januari 2014 om beredskap för radiologiska och nukleära händelser (dnr. Fö2014/00150/SSK). Remissvaren och en sammanställning av remissvaren finns tillgängliga på Miljö- och energidepartementet (M2016/01794/Ke).
Regeringen har inhämtat och följt Lagrådets förslag inför färdigställandet av propositionen. I förhållande till lagrådsremissen har också vissa författningstekniska, språkliga och redaktionella ändringar gjorts i propositionen.
Inga följdmotioner har väckts med anledning av propositionen.
I anslutning till detta ärende behandlas åtta yrkanden från den allmänna motionstiden 2017/18 om samordning av radonfrågor, radiofrekvent strålning, vagabonderande strömmar, krav på oberoende härdkylning och lokala säkerhetsnämnder.
Bakgrund
Svensk lagstiftning
Den nu gällande strålskyddslagen (1988:220) utvidgade tidigare beslutat skydd genom att lagens syfte inkluderar skyddet av människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning. Lagen omfattar såväl joniserande strålning som icke-joniserande strålning. Joniserande strålning uppkommer bl.a. vid radioaktiva sönderfall. Elektromagnetiska fält och optisk strålning är exempel på icke-joniserande strålning. Riskerna med icke-joniserande strålning har uppmärksammats först de senaste årtiondena, trots att elektricitet och radioteknik har använts i över ett sekel.
Både naturlig strålning och av människan framställd eller förorsakad strålning faller inom lagens tillämpningsområde. Lagen bygger dock på samma grundprinciper som den tidigare lagstiftningen, vilket innebär att strålningsverksamhet ska stå under samhällets kontroll genom en särskild myndighet.
Lagstiftning på europeisk nivå
Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) undertecknades tillsammans med Romfördraget 1957. Enligt artikel 30 ska gemenskapen fastställa grundläggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Sådana normer, Basic Safety Standards, fastställdes i direktiv för första gången 1959 och har sedan reviderats vid flera tillfällen, senast 2013.
Sekundärlagstiftningen under Euratomfördraget har följt Internationella strålskyddskommissionens (International Commission on Radiological Protection, ICRP) tidigare rekommendationer genom bl.a. direktiv 96/29/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av allmänhetens och arbetstagares hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.
Reviderat direktiv
ICRP publicerade 2007 nya grundläggande rekommendationer för strålskydd som ersatte de tidigare från 1991. Mot bakgrund av detta genomförde kommissionen en omfattande granskning av gemenskapens strålskyddslagstiftning.
Kommissionen lade fram sitt förslag till direktiv den 29 september 2011 och framförde även ytterligare ett antal skäl till revideringen av lagstiftningen:
• att skyddet för arbetstagare i specifika yrkesgrupper var otillräckligt
• att hälsoskyddet för patienter och allmänheten inte följde den senaste tekniska utvecklingen
• att hälsoskyddet för allmänheten mot naturliga strålkällor var otillräckligt
• att bestämmelserna var utspridda på flera direktiv och rekommendationer som tillkommit vid olika tillfällen under 1990- och 2000-talet.
Den 5 december 2013 antog EU:s ministerråd det nya strålskyddsdirektivet, dvs. rådets direktiv 2013/59/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning. Strålskyddsdirektivet syftar till att ge grundläggande krav för strålskydd av allmänheten, patienter och arbetstagare mot faror med joniserande strålning.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den nuvarande strålskyddslagen (1988:220) upphävs och ersätts med en ny strålskyddslag. Flera av bestämmelserna i den nuvarande strålskyddslagen förs in i den nya strålskyddslagen med endast språkliga och redaktionella ändringar. Vissa av de bestämmelser som i dag finns i förordning eller i myndighetsföreskrifter har sådan grundläggande betydelse för strålskyddet att de föreslås tas in i lagen.
EU:s strålskyddsdirektiv genomförs med den nya strålskyddslagen. Direktivet gäller endast joniserande strålning medan den föreslagna lagen omfattar både joniserande och icke-joniserande strålning.
Den föreslagna lagen innehåller nya och ändrade bestämmelser om de grundläggande principerna för strålskyddet. Lagen innehåller även bestämmelser om att verksamhetsutövare ska ha tillräckliga resurser och om krav på finansiell säkerhet samt bestämmelser om ökat skydd för arbetstagare. Bestämmelserna om ökat skydd för arbetstagare gäller främst i verksamheter och åtgärder som bedrivs och vidtas i en omgivning med joniserande strålning och i radiologiska nödsituationer. Lagen innehåller även nya och ändrade bestämmelser om utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön och justerade krav på tillstånd för verksamheter med joniserande strålning. Förslaget innebär inga nya krav i fråga om icke-joniserande strålning.
Regeringen föreslår att bestämmelserna i den nya strålskyddslagen om kosmetiskt solarium träder i kraft den 1 september 2018, i linje med tidigare beslut av riksdagen (prop. 2016/17:55, bet. 2016/17:FöU9, rskr. 2016/17:177). Övriga delar av strålskyddslagen och ändringarna i andra lagar föreslås träda i kraft den 1 juni 2018.
Ny strålskyddslag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ny strålskyddslag, följdändringar i vissa andra lagar samt ändringar i patientsäkerhetslagen och tullagen.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att den nuvarande strålskyddslagen upphävs och ersätts med en ny strålskyddslag. Flera av de nuvarande bestämmelserna förs in i den nya lagen med endast språkliga och redaktionella ändringar. Nedan redovisas några av de nya bestämmelserna.
Regeringen föreslår att när uttrycket ”joniserande strålning” används i lagen avses partikelstrålning eller elektromagnetisk strålning som har tillräcklig energi för att jonisera materia. När uttrycket ”icke-joniserande strålning” används i lagen avses optisk strålning, elektromagnetiska fält eller ultraljud.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få meddela föreskrifter om undantag från strålskyddslagen i fråga om radioaktivt material, tekniska anordningar som kan alstra strålning, byggnadsstrukturer och områden och i fråga om verksamheter och åtgärder som bedrivs eller vidtas i en omgivning med joniserande strålning.
Regeringen föreslår också att denna eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om berättigande av metoder, åtgärder och verksamheter, optimering av strålskyddet och de stråldoser som inte får överskridas för en enskild person under en viss tidsperiod (dosgränser).
I fråga om radon föreslår regeringen att en fastighetsägare ska, i fråga om bostäder och lokaler som allmänheten har tillträde till, optimera strålskyddet genom att vidta åtgärder så att radonhalten hålls så låg som det är möjligt och rimligt.
I propositionen föreslås också att den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning ska begränsa uppkomsten av radioaktivt avfall, utsläpp av radioaktiva ämnen och exponering av miljön så långt som det är möjligt och rimligt med hänsyn till befintlig teknisk kunskap samt ekonomiska och samhälleliga faktorer.
Den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning eller verksamhet i en omgivning med joniserande strålning ska ha tillräckliga ekonomiska, administrativa och personella resurser för att kunna fullgöra de skyldigheter som följer av lag, föreskrifter eller villkor, föreslås vidare i propositionen.
I fråga om skydd för arbetstagare mot skadlig verkan av strålning föreslår regeringen att de bestämmelser i strålskyddslagen som rör arbetstagare även ska gälla inhyrd arbetskraft, lärlingar, praktikanter, studerande och dem som har tilldelats särskilda uppgifter vid en radiologisk nödsituation. Regeringen föreslår vidare att den som är under 18 år inte får sysselsättas i en verksamhet med joniserande strålning eller i en radiologisk nödsituation.
Enligt propositionen ska den som sysselsätter någon se till att en arbetstagare som har exponerats för joniserande strålning med en stråldos som överskrider en dosgräns som gäller för arbetstagare i en verksamhet med joniserande strålning eller visar tecken på en skada som kan misstänkas vara föranledd av joniserande strålning genomgår en läkarundersökning. Foster och barn som ammas ska skyddas mot att exponeras för joniserande strålning.
Regeringen föreslår vidare att den som utför arbetsuppgifter i en radiologisk nödsituation i förväg ska informeras om relaterade hälsorisker och tillgängliga skyddsåtgärder. Endast den som frivilligt har åtagit sig arbetsuppgifterna ska få sysselsättas i en radiologisk nödsituation där det är sannolikt att arbetstagaren kommer att exponeras för stråldoser som överstiger de dosgränser som gäller för arbetstagare i verksamhet med joniserande strålning. Exponeringen av arbetstagare i radiologiska nödsituationer ska övervakas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska enligt propositionen få meddela föreskrifter om avvikelser från denna lag som avser totalförsvaret. Regeringen motiverar detta med att det kan finnas behov av undantag från kravet på frivillighet, särskilt i allvarliga eller omfattande radiologiska nödsituationer.
Regeringen föreslår vidare att det ska vara förbjudet att tillsätta eller genom bestrålning bilda radioaktiva ämnen vid tillverkning av livsmedel, djurfoder, leksaker, smycken eller kosmetika. Det ska även vara förbjudet att importera eller exportera sådana varor till eller från ett land utanför EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
I propositionen föreslås att när en verksamhet avvecklas eller flyttas ska de åtgärder som behövs för att möjliggöra friklassning av byggnadsstrukturer och områden vidtas så snart det är möjligt och rimligt.
Den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning som kan innebära utsläpp av radioaktiva ämnen till luft eller vatten eller att allmänheten eller miljön på annat sätt exponeras för joniserande strålning ska mäta eller på annat sätt övervaka exponeringen och utsläppen, föreslår regeringen.
I fråga om tillstånd föreslår regeringen bl.a. att den nuvarande strålskyddslagens grundläggande bestämmelser om tillstånd och om begränsningar vid prövning av tillstånd tas in i den nya lagen. Det förtydligas att det i huvudsak är förbjudet att utan tillstånd bedriva verksamhet med joniserande strålning.
Enligt förslaget förtydligas i lagen att det är förbjudet att utan särskilt tillstånd slutförvara radioaktivt avfall eller att i Sverige mellanlagra utländskt radioaktivt avfall i avvaktan på slutförvaring. Den särskilda tillståndsplikten gäller inte slutförvaring i Sverige av radioaktivt avfall som uppkommit eller har sitt ursprung i Sverige men har behandlats eller upparbetats utomlands.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om tillstånds- eller anmälningsplikt för verksamheter som på grund av att de bedrivs i en omgivning med joniserande strålning kan innebära risk för skador på människors hälsa eller miljön, enligt propositionen.
Regeringen föreslår vidare att ett tillstånd för en verksamhet där en människa exponeras för joniserande strålning vid avbildning utan medicinskt syfte endast får ges om exponeringen sker med stöd av rättegångsbalken, lagen om straff för smuggling eller utlänningslagen eller om det annars finns särskilda skäl.
I fråga om finansiella säkerheter föreslår regeringen bl.a. att ett tillstånd ska kunna villkoras med att den som avser att bedriva en tillståndspliktig verksamhet ställer en finansiell säkerhet för de kostnader för avfallshantering och återställningsåtgärder som verksamheten kan orsaka. Säkerheten ska vara betryggande och kan ställas efter hand. Säkerheten prövas av tillståndsmyndigheten.
Enligt strålskyddsdirektivet ska medlemsstaterna upprätta ett inspektionssystem för att kontrollera efterlevnaden av kraven i direktivet. Regeringen föreslår att tillsynsmyndighetens rätt till tillträde för provtagning, undersökningar och andra åtgärder som behövs för tillsynen gäller fastigheter, byggnader, utrymmen och andra anläggningar samt transportmedel där verksamhet enligt denna lag bedrivs. Rätten till tillträde gäller inte bostäder, enligt förslaget.
Regeringen anför att en tillsynsmyndighet bör få besluta om rättelse på verksamhetsutövarens bekostnad om en verksamhetsutövare underlåter att vidta en åtgärd som denne är skyldig att vidta.
I fråga om ansvarsbestämmelser föreslår regeringen att överträdelser av bestämmelser som är straffbelagda enligt den nuvarande strålskyddslagen ska, med undantag av överträdelser av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, vara straffbelagda också enligt den nya lagen. Även överträdelser av de bestämmelser som tidigare reglerats i föreskrifter men nu förs in i strålskyddslagen ska vara straffbelagda.
Med anledning av förslaget om ny strålskyddslag föreslår regeringen också att det görs följdändringar i lagen om kärnteknisk verksamhet, minerallagen och lagen om transport av farligt gods. Propositionen föreslår också ändringar i patientsäkerhetslagen och tullagen.
Regeringen föreslår att bestämmelserna i den nya strålskyddslagen om kosmetiskt solarium träder i kraft den 1 september 2018. Övriga delar av strålskyddslagen och ändringarna i andra lagar föreslås träda i kraft den 1 juni 2018. Genom den nya strålskyddslagen upphävs den nuvarande strålskyddslagen. Beslut som fattats i enskilda fall med stöd av den upphävda lagen ska fortsätta att gälla och anses beslutade med stöd av motsvarande bestämmelser i den nya strålskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, enligt regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att det inte har väckts några motioner i ärendet. Utskottet tillstyrker förslagen på de skäl som anförs i propositionen.
Samordning av radonfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om samordning av radonfrågor. Utskottet hänvisar till pågående arbeten.
Motionen
Lars Eriksson (S) anför i motion 2017/18:2642 att det i dag är flera myndigheter som på olika sätt har ansvar för radonfrågan även om Strålskyddsmyndigheten (SSM) är samordnande myndighet. Motionären föreslår att samordningen av myndigheter som ansvarar för radon bör ses över av regeringen.
Bakgrund
Gällande ordning
SSM arbetar bl.a. med riskbedömningar, tillsynsvägledning och information till kommuner och andra myndigheter. Myndigheten erbjuder utbildningar inom området och driver även ett kalibreringslaboratorium för radonmätningar.
Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder är den lokala myndighet som har den operativa tillsynen i befintliga bostäder och lokaler för allmänna ändamål. I kommunernas ansvar ingår att ta reda på om det finns olägenhet för människors hälsa. Kommunernas byggnadsnämnder har tillsynsansvar för nybyggnation och ansvar för att radonfrågor beaktas i översiktsplaner och detaljplaner. Det är i första hand kommunen man ska vända sig om man har frågor om radon.
Folkhälsomyndigheten har fastställt riktvärdet för befintliga bostäder samt för skolor, förskolor och offentliga lokaler. Riktvärdet ligger till grund för kommunens bedömning av om det finns olägenhet för människors hälsa i byggnader till följd av radon. Folkhälsomyndigheten vägleder också kommunerna i deras tillsynsarbete när det gäller hälsoskydd.
Boverket har fastställt gränsvärden vid nybyggnation för radon i inomhusluften och för gammastrålning. Detta finns beskrivet i Boverkets byggregler (BBR). Boverket har även allmänna råd om hur byggnader ska utformas för att förebygga radonproblem. Boverket ansvarar för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö, där radon ingår.
Arbetsmiljöverket fastställer de hygieniska gränsvärdena på arbetsplatser för arbete under jord, arbete i inredda bergrum samt för arbete ovan jord. Arbetsmiljöverket bedriver tillsyn gentemot arbetsplatser.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) kartlägger radioaktivitet i berg, jord och grundvatten. SGU ger råd till kommuner och andra aktörer när det gäller markradon och naturlig strålning.
Swedac är Sveriges ackrediteringsorgan. Det granskar och godkänner laboratorier och mätföretag som utför mätningar av radon i luft och i dricksvatten.
Livsmedelsverket handhar både gränsvärden för stora producenter (SLV FS 2001:30) och rekommendationer för små producenter (Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning) när det gäller radioaktivitet i dricksvatten.
Tidigare behandling
I betänkande 2016/17:FöU9 välkomnade utskottet det arbete som regeringen och SSM bedrev för att motverka att lungcancer orsakas av radon i bostäder. Utskottet avsåg att följa den fortsatta beredningen i Regeringskansliet av SSM:s utredning om hur EU:s strålskyddsdirektiv ska genomföras i svensk lagstiftning, inklusive SSM:s särskilda utredning för att föreslå en effektiv ansvarsfördelning mellan myndigheterna på området. Där föreslogs bl.a. att uppgiftsfördelningen mellan de centrala myndigheter som har uppgifter inom radonområdet inte skulle förändras och att SSM skulle ha en samordnande roll på central nivå när det gäller radonfrågorna, en roll som omfattade såväl policyfrågor som information och utbildning. Utskottet såg inte skäl vid det rådande tillfället att vidta ytterligare åtgärder varför motionsyrkandena avstyrktes. Frågan behandlades även i betänkande 2014/15:FöU6.
Pågående arbete
I propositionen om en ny strålskyddslag anger regeringen att regleringen av radon är uppdelad på flera myndigheter och att det därför krävs tydlig information från i huvudsak de centrala myndigheterna för att tydliggöra vilket regelverk som gäller för berörda.
Utskottet har inhämtat information från SSM om att det i strålskyddsdirektivet (2013/59/EUROATOM) finns krav på att EU:s medlemsländer ska ta fram en nationell handlingsplan för arbetet med radon. SSM har inte erhållit något formellt uppdrag från regeringen att samordna myndigheternas radonarbete men myndigheten har sedan i början av 2017 på eget initiativ samordnat – i samverkan med Folkhälsomyndigheten, SGU, Arbetsmiljöverket, Boverket, Livsmedelsverket och Swedac – arbetet med en nationell handlingsplan för radon och implementering av de förslag som finns i handlingsplanen. SSM har en sammankallande roll för tillhörande arbetsgrupp. Det pågår en diskus-sion för närvarande om SSM:s samordningsroll ska skrivas in i myndighetens instruktion.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på det arbete som både regeringen och SSM bedriver för att motverka de hälsofaror som radon kan ge upphov till. Utskottet instämmer med regeringen i propositionen om en ny strålskyddslag att det krävs tydlig information från de centrala myndigheterna för att tydliggöra vilket regelverk som gäller för berörda då regleringen av radon är uppdelad på flera myndigheter. Att SSM redan vidtagit åtgärder för att i samverkan samordna radonarbetet bland ansvariga myndigheter är lovvärt. Utskottet avser att följa frågan om myndighetens framtida samordningsroll.
Utskottet ser inte skäl för närvarande att föreslå ytterligare åtgärder på området varför den aktuella motionen avstyrks.
Radiofrekvent strålning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandena om radiofrekvent strålning. Utskottet hänvisar till det rådande forskningsläget och redan befintliga möjligheter inom ramen för den kommunala självstyrelsen.
Motionerna
Jan Lindholm (MP) menar i motion 2017/18:3020, liksom i motion 2017/18:3021 (yrkande 1), att ny forskning stärker de vetenskapliga beläggen för att strålning från mobiltelefoner, dvs. radiofrekvent strålning (RFR), bör klassas i samma cancerkategori som dioxin, tobak, asbest och ett flertal andra kemiska ämnen. Då trådlös teknik i dag används i stort sett i alla skolmiljöer föreslår motionären att regelverk bör utformas för att förskolor och grundskolor så långt som möjligt kan befrias från radiofrekvent strålning.
I motion 2017/18:3021 understryker Jan Lindholm (MP) vidare riskerna med radiofrekvent strålning och menar att både SSM och Folkhälsomyndigheten bör öka sin kompetens på området. Motionären föreslår sålunda att regeringen bör få en tydlig signal av riksdagen om att följa kunskapsläget kring påverkan från radiofrekvent strålning (yrkande 2).
Jan Lindholm (MP) anför i motion 2017/18:3368 att mängder av forskare runt om i världen är oroade över den omfattande utbyggnad som skett av strålningskällor i närmiljöer. I takt med utbyggnaden av 5G-nätet höjer ytterligare ett stort antal forskare sitt varnande finger. Riskerna är inte utredda, hävdar de. Motionären föreslår att utbyggnaden av 5G bör läggas på is – med andra ord att ett s.k. moratorium bör införas – till dess övertygande studier finns som visar på att tekniken inte kan skada människor, växter och djur, detta enligt EU:s försiktighetsprincip.
Bakgrund
Pågående arbete
I propositionen om en ny strålskyddslag anges att det finns forskningsstudier som har observerat statistiska samband mellan exponering även för svaga elektromagnetiska fält och vissa former av cancer, såsom hjärntumörer och barnleukemi. Det är dock oklart om det rör sig om ett orsakssamband. Någon växelverkansmekanism som kan förklara sambanden och hur cancern uppkommer, eller om sambandet beror på en samvariation med en annan faktor, har ännu inte kunnat fastställas. Det saknas även stöd från djurförsök.
SSM:s webbplats anger att det är osannolikt att radiovågor från mobiltelefoner medför ökad risk för hjärntumör eller andra allvarliga hälsorisker. När det gäller barn är osäkerheten om möjliga långtidseffekter större. SSM rekommenderar därför försiktighet vid användning av mobiltelefon. Användning av mobiltelefon under graviditeten innebär låg exponering för radiovågor till fostret och det finns inget vetenskapligt stöd för att så låg exponering medför hälsorisker för fostret, anför SSM.
I maj 2011 genomförde Världshälsoorganisationens (WHO) forskningsorgan för cancer, International Agency for Research on Cancer (IARC), en granskning av publicerad forskningslitteratur för att bedöma sannolikheten för att radiovågor skulle kunna orsaka cancer. Resultatet blev att radiovågor klassades som möjligen cancerframkallande, vilket är den svagaste misstankegraden.
Sedan 2011 har det publicerats ett antal epidemiologiska studier som noggrant analyserat risken för hjärntumörer och andra tumörer i huvudet kopplade till mobilanvändning. Sammantaget tyder inte dessa studier på någon sådan koppling och misstanken har därför försvagats ytterligare, enligt SSM. Det finns inte heller stöd i cancerstatistiken för att det kraftigt ökade användandet av mobiltelefoner skulle öka risken för hjärntumör.
För tumörtyper med långa latenstider, 15–20 år eller längre, är det vetenskapliga underlaget fortfarande alltför begränsat för att kunna göra en robust riskbedömning. När det gäller barn är underlaget ännu mer begränsat, vilket ökar osäkerheten kring möjliga långtidseffekter, men tillgänglig litteratur tyder inte på någon ökad risk, anför SSM.
I fråga om 5G-nätet anger SSM till utskottet att det ännu så länge inte finns speciellt mycket forskning publicerad i vetenskapliga tidskrifter som behandlar hälsoaspekter med de frekvenser som 5G förväntas arbeta med. Det finns dock inget som utifrån nuvarande kunskap tyder på några betydande hälsorisker så länge gällande riktvärden respekteras. SSM:s vetenskapliga råd följer den forskning som görs och som kommer att göras för aktuella 5G-frekvenser.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser – liksom tidigare i t.ex. betänkande 2016/17:FöU9 – att det mot bakgrund av det rådande forskningsläget inte finns skäl för närvarande att föreslå ytterligare åtgärder i fråga om radiofrekvent strålning.
Utskottet noterar dock att en viss osäkerhet råder om långtidseffekterna av användandet av mobiltelefoner och trådlösa nätverk. Utskottet avser därför att följa frågan om radiofrekvent och elektromagnetisk strålning och dess potentiella hälsoeffekter. Utskottet anser fortsatt att det med hänvisning till den kommunala självstyrelsen är möjligt för enskilda kommuner att besluta om och inrätta lågstrålande områden om man anser det behövas. Samtliga mo-tionsyrkanden avstyrks.
Vagabonderande strömmar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om vagabonderande strömmar. Utskottet hänvisar till det rådande forskningsläget.
Motionen
Jan Lindholm (MP) anför i motion 2017/18:1684 att man bör komma till rätta med s.k. vagabonderande strömmar. Begreppet används för att beskriva fenomenet att returströmmen i en elkrets kan ta andra vägar än de tänkta och skapa oönskade fenomen i form av magnetfält. Detta kan leda till korrosion i fjärrvärmenät och bland vattenledningar, bristande elkvalitet och en påverkan på människors hälsa, menar motionären som föreslår att åtgärder bör vidtas som avskaffar problemet med vagabonderande strömmar.
Bakgrund
Tidigare behandling
Redan i betänkande 2013/14:FöU6 noterade utskottet att SSM hade genomfört en studie av lågfrekventa magnetfält från bl.a. kraftledningar, transformatorstationer, hushållsapparater och vagabonderande strömmar i bostäder (SSM 2012:69). I rapporten angavs att magnetfältsnivåerna i stort sett var oförändrade sedan den föregående mätningen 1994. SSM framhöll i samma rapport att vagabonderande strömmar kunde ge betydande bidrag till magnetfälten i bostäder och var en trolig orsak till att magnetfälten i bostäder kunde uppvisa kraftiga dygnsvariationer. Värdena i de mätningar som genomförts låg emellertid långt under referensvärdet. Enligt SSM kunde resultaten användas som vägledning vid utformningen av försiktighetsstrategier när det gäller allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält i bostäder.
Vidare konstaterades att det i Svensk standard för elinstallationer i byggnader (SS 436 40 00) anges att elinstallationer ska utföras så att de inte orsakar brand, korrosion eller elektromagnetiska störningar. Standarden är enligt Elsäkerhetsverket även tillämplig på elinstallationer för eldistribution, dvs. yttre nät, och myndigheten har framhållit att åtgärder mot vagabonderande strömmar har vidtagits på frivillig basis av t.ex. vatten- och fjärrvärmedistributörer, delvis påskyndat av de skador på näten som vagabonderande strömmar kan leda till. Motionen avstyrktes.
Pågående arbete
Utskottet har inhämtat information från SSM om att misstanken om förhöjd risk för barnleukemi för barn som exponeras för förhöjda magnetfält baseras på att stora sammanställningar av epidemiologiska studier samstämmigt har observerat ett samband. Sambandet är dock för svagt för att med säkerhet påvisa ett orsakssamband. Det har inte heller gått att finna något robust stöd från djur- eller cellstudier för ett samband. WHO:s cancerforskningsgrupp IARC har därför klassat lågfrekventa magnetfält som möjligen cancerframkallande.
SSM anger att kraftledningar och transformatorstationer alstrar samma typ av strålning (50 Hz magnetfält) som vagabonderande strömmar. Vagabonderande strömmar ger knappast någon exponering i närheten av gällande referensvärden någonstans i en bostad men kan mycket väl ge klart förhöjda magnetfält i hela eller delar av en bostad på ett liknande sätt som exempelvis en kraftledning, dock något mera läges- och tidsberoende. SSM följer fortlöpande internationella forskningsrön och anser inte att den har skäl för tillfället att följa upp sin tidigare studie om magnetfält i bostäder.
Utskottets ställningstagande
Liksom det uttryckts flera gånger tidigare anser utskottet inte heller denna gång att några nya fakta tillkommit i fråga om hälsofaror relaterade till förekomsten av vagabonderande strömmar. Information från SSM om att myndigheten fortlöpande följer internationella forskningsrön i frågan men inte anser att den i dagsläget har skäl att följa upp sin tidigare studie om magnetfält i bostäder (SSM 2012:69) har noterats av utskottet som inte ser skäl att föreslå några ytterligare åtgärder i dagsläget. Fenomenet ska dock inte underskattas. Försiktighetsstrategier när det gäller allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält i bostäder kan därför vara relevanta. Motionen avstyrks.
Krav på oberoende härdkylning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om krav på oberoende härdkylning. Utskottet hänvisar i huvudsak till genomfört arbete.
Motionen
I motion 2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) anförs att enligt ett beslut från SSM ska svenska kärnkraftsbolag senast 2020 ha genomfört åtgärder för s.k. oberoende härdkylning, dvs. ett kylsystem som fungerar även om elen skulle slås ut. De äldre reaktorerna som planeras bli tagna ur drift inom den närmsta framtiden ska dock få dispens från detta krav och man ska då i stället sätta in ”kompensatoriska åtgärder”. Detta är en mycket märklig ordning, menar mo-tionärerna som föreslår att alla svenska kärnkraftsreaktorer bör omfattas av kravet på oberoende härdkylning (yrkande 20).
Bakgrund
Pågående arbete
SSM beslutade i december 2014 om villkor för oberoende härdkylning vid kärnkraftverk, dvs. ett system med en oberoende kraftkälla som pumpar in vatten och som träder in om övriga kylsystem inte fungerar. De svenska kärnkraftverken ska senast 2020 ha infört oberoende system för kylning av reaktorhärden. För de reaktorer som kraftbolagen ämnade ta ur drift de närmsta åren efter 2020 fanns det möjlighet för bolagen att ansöka om ändring av villkoren på kraven att installera ett system för oberoende härdkylning (SSM2012–3023).
Utskottet har inhämtat information från SSM om att alla de sex nuvarande reaktorer som ska vara kvar i kommersiell drift efter 2020 kommer att få ett oberoende system för kylning av reaktorhärden. De övriga två reaktorer som i dagsläget är i kommersiell drift kommer att läggas ned 2019 respektive 2020. Eftersom den slutgiltiga installationen av oberoende härdkylning tar tid att slutföra har övergångslösningar införts under 2017, även för de reaktorer som ska läggas ned. Det är således inte längre aktuellt att ge dispens för villkoren för oberoende härdkylning för de reaktorer som ska tas ur drift.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar – liksom det gjorde i betänkande 2016/17:FöU13 – SSM:s beslut om att de svenska kärnkraftverken senast 2020 ska ha ett oberoende system för kylning av reaktorhärden och att en övergångslösning redan nu har införts.
Utskottet anser att det inte finns skäl att föreslå ytterligare åtgärder på området eftersom det har vidtagits åtgärder för de två snart nedlagda reaktorerna som motsvarar övergångslösningarna avseende övriga reaktorer och det inte längre är aktuellt att ge dispens för villkoren för härdkylning. Motionsyrkandet avstyrks.
Lokala säkerhetsnämnder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om lokala säkerhetsnämnder. Utskottet hänvisar till att kärntekniklagen är under översyn, ett arbete som inte bör föregripas.
Motionen
Jörgen Warborn (M) lyfter i motion 2017/18:1171 fram de lokala säkerhetsnämnderna vid de kärntekniska anläggningarna vilka är sammansatta av lokala politiker från det geografiska område som utgör beredskapszon vid respektive kärnteknisk anläggning. Respektive kommun nominerar personer, och regeringen tillsätter nämnden. Slutbetänkandet av Strålsäkerhetsutredningen (SOU 2011:18) föreslår att sammansättningen av de lokala säkerhetsnämnderna ändras så att representanter för intresseorganisationer ska kunna nomineras till nämnderna. Detta skapar en uppenbar risk att nämnderna kan utvecklas till plattformar för olika sakpolitiska intressen, menar motionären som i stället förordar en ordning som innebär att allmänheten och lokala miljöorganisa-tioner ska kunna bjudas in till vissa öppna möten så att möjlighet finns att ställa frågor kring säkerhet och beredskap.
Vidare föreslås i slutbetänkandet en minskning av antalet ledamöter från nuvarande maximalt 13 till högst 9 ledamöter. Då en del kommuner har flera grannkommuner och regioner som berörs försvåras behovet av en bred förankring om antalet ledamöter minskas. Antalet ledamöter i nämnderna bör kunna vara olika till antalet beroende på dessa förhållanden. Lämpligen anges antalet ledamöter till lägst nio och högst tretton, menar motionären som sammanfattningsvis föreslår att inför en eventuell proposition på området bör det ovan anförda beaktas.
Bakgrund
Pågående arbete
Utskottet har tidigare inhämtat information från Miljö- och energidepartementet om att Strålsäkerhetsutredningen nu betraktas som färdigberedd inom Regeringskansliet. Utredningen ledde dels till ändringar i strålskyddsförordningen (1988:293) om ett förbud mot att utan tillstånd införa, tillverka, förvärva, inneha, använda, överlåta eller upplåta starka laserpekare (SFS 2013:1044), dels till att riksdagen kom att anta regeringens förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) i enlighet med proposition 2016/17:55 (bet. 2016/17:FöU9, rskr. 2016/17:177). Därigenom blir det förbjudet fr.o.m. den 1 september 2018 att yrkesmässigt låta någon som inte har fyllt 18 år sola i ett kosmetiskt solarium. Dessa ändringar förs nu in i den nya strålskyddslagen.
Regeringen beslutade dock i juni 2017 att en särskild utredare ska undersöka behovet av ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) och förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet och vid behov även föreslå ändringar i strålskyddslagen och nödvändiga följdändringar i miljöbalken och finansieringslagstiftningen (dir. 2017:76). Lokala säkerhetsnämnder behandlas i kärntekniklagen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2018.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är mot bakgrund av den pågående utredningen som ser över kärntekniklagen inte berett att föregripa det arbetet genom att föreslå ytterligare åtgärder för tillfället i fråga om lokala säkerhetsnämnder, liksom det uttrycktes i betänkande 2016/17:FöU13. Motionen avstyrks.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:94 Ny strålskyddslag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till strålskyddslag.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1706) om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253).
Motioner från allmänna motionstiden 2017/18
2017/18:1171 av Jörgen Warborn (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inför en eventuell proposition på området ska motionens intentioner om LSN-sammansättning beaktas och tillkännager detta för regeringen.
2017/18:1684 av Jan Lindholm (MP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av åtgärder som avskaffar problemet med vagabonderande strömmar och tillkännager detta för regeringen.
2017/18:2642 av Lars Eriksson (S):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över samordningen av myndigheter som ansvarar för radon och tillkännager detta för regeringen.
2017/18:3020 av Jan Lindholm (MP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utforma regelverk som innebär att förskolor och grundskolor så långt möjligt befrias från RFR och tillkännager detta för regeringen.
2017/18:3021 av Jan Lindholm (MP):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reducera barns exponering för radiofrekvent strålning i skolan och förskolan och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa kunskapsläget kring påverkan från radiofrekvent strålning och tillkännager detta för regeringen.
2017/18:3368 av Jan Lindholm (MP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett moratorium för 5G och tillkännager detta för regeringen.
2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V):
20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla svenska kärnkraftsreaktorer bör omfattas av kravet på oberoende härdkylning och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
1 Förslag till strålskyddslag
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1706) om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
4 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
5 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods
6 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)
7 Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
