|
|
Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till lag om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling.
I propositionen föreslår regeringen en ny lag om elektroniska fakturor som utfärdas till följd av offentlig upphandling. Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling. Det blir bl.a. obligatoriskt för upphandlande myndigheter och enheter att acceptera elektroniska fakturor i de format som överensstämmer med den nya europeiska standard som har tagits fram enligt direktivet. Bestämmelserna i lagen ska enligt förslaget inte tillämpas om det skulle innebära en risk att uppgifter som omfattas av sekretess röjs eller en risk för skada i övrigt av säkerhetskänslig verksamhet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2019.
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:153 Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling
Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling (C)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Direktiv
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag (2018:000) om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling,
2. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:153 punkterna 1 och 2.
Stockholm den 7 juni 2018
På finansutskottets vägnar
Fredrik Olovsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Elisabeth Svantesson (M), Monica Green (S), Maria Plass (M), Ingela Nylund Watz (S), Oscar Sjöstedt (SD), Jörgen Andersson (M), Ingemar Nilsson (S), Janine Alm Ericson (MP), Niklas Wykman (M), Dennis Dioukarev (SD), Mats Persson (L), Ulla Andersson (V), Jakob Forssmed (KD), Niklas Karlsson (S), Björn Wiechel (S) och Per Åsling (C).
Ärendet och dess beredning
I proposition 2017/18:153 Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling föreslår regeringen en ny lag om elektroniska fakturor som utfärdas till följd av offentlig upphandling och en ändring i mervärdesskattelagen (1994:200). Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet som inte hade några invändningar mot förslagen.
I april 2014 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling, nedan kallat e-faktureringsdirektivet. Enligt e-faktureringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att upphandlande myndigheter och enheter tar emot och behandlar elektroniska fakturor i de format som överensstämmer med den nya europeiska standard som tagits fram enligt direktivet. I denna del ska direktivet vara genomfört senast den 18 april 2019. Under förhandlingarna om direktivet upprättades en faktapromemoria som överlämnades till riksdagen (2012/13:FPM142). Förslaget i KOM(2013) 449 subsidiaritetsprövades av finansutskottet den 19 september 2013. Utskottet ansåg att förslaget inte stred mot subsidiaritetsprincipen.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Bakgrund
Elektroniska fakturor
Utvecklingen inom EU
En papperslös offentlig förvaltning är ett viktigt mål för EU och dess medlemsstater, men elektronisk fakturering tillämpas för närvarande i liten omfattning i Europa. Flera medlemsstater, bl.a. Danmark, Finland, Sverige och Österrike, har i olika avseenden gjort elektroniska fakturor obligatoriska vid offentlig upphandling i hela eller delar av den offentliga sektorn. Dessa initiativ är dock baserade på nationella standarder och är inte fullt kompatibla med varandra. Enligt kommissionen kan införandet av en gemensam standard för elektronisk fakturering i den offentliga sektorn förhindra ytterligare splittring av den inre marknaden och underlätta införandet av elektroniska fakturor i de medlemsländer som ännu inte har infört detta.
Utvecklingen i Sverige
Ekonomistyrningsverket (ESV) har under lång tid haft i uppdrag att analysera, främja och stötta arbetet med införande av elektronisk handel (e-handel) i staten.
Regeringen har beslutat att inrätta en ny myndighet med uppgift att utveckla, samordna och stödja digitaliseringen av den offentliga sektorn. Den 7 december 2017 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten (dir. 2017:117). Av direktivet framgår att ESV:s uppgift när det gäller e-handel i staten ska överföras till den nya myndigheten för digitalisering av den offentliga sektorn.
Uppföljningen på området visar enligt regeringen att statliga myndigheter i Sverige fortfarande har en relativt liten andel elektroniska fakturor. För första halvåret 2017 uppgick de till 57 procent av de fakturor som de svenska statliga myndigheterna tog emot. I Norge och Danmark var motsvarande andel 70 respektive 99 procent.
Regeringen anför att den strävar efter att öka digitaliseringen, både hos myndigheter och i samhället i övrigt. Digitala tjänster ska, så långt det är möjligt och där det är relevant, vara förstahandsvalet för den offentliga sektorns kontakter med medborgare, organisationer och företag. Vidare bör företagens uppgiftslämnande till statliga myndigheter i första hand ske elektroniskt.[1]
E-faktureringsdirektivet
Direktivets bestämmelser
Direktivet ska tillämpas på elektroniska fakturor som utfärdas till följd av utförda kontrakt på vilka något av upphandlingsdirektiven är tillämpligt. Undantag görs i vissa fall för elektroniska fakturor som utfärdas till följd av utförda kontrakt som omfattas av direktiv 2009/81/EG, om upphandlingen och utförandet av kontraktet har sekretessbelagts eller inte får ske utan särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med gällande lagar och andra författningar i en medlemsstat.
I artikel 3 beskrivs bl.a. fastställandet av en europeisk standard för den semantiska datamodellen, dvs. en strukturerad och logiskt sammanhängande uppsättning termer och deras innebörd, som specificerar en elektronisk fakturas basinnehåll.
I artikel 11 anges att medlemsstaterna senast 18 månader efter offentliggörandet av hänvisningen till den europeiska standarden för elektronisk fakturering i Europeiska unionens officiella tidning ska anta, offentliggöra och tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheten i artikel 7 att ta emot och behandla elektroniska fakturor. Offentliggörandet skedde den 17 oktober 2017. Detta innebär att direktivet ska vara genomfört senast den 18 april 2019. Medlemsstaterna får skjuta upp tillämpningen för sina upphandlande myndigheter och enheter under den centrala nivån maximalt 30 månader efter offentliggörandet av hänvisningen.
Fakturastandarden
Enligt e-faktureringsdirektivet ska kommissionen offentliggöra hänvisningar till den europeiska standarden för elektronisk fakturering i Europeiska unionens officiella tidning, tillsammans med en förteckning över ett begränsat antal syntaxer. Standarden och syntaxerna ska utarbetas av den europeiska standardiseringsorganisationen CEN. I Sverige har Svensk standard (Sis) ansvarat för en arbetsgrupp där svenska intressenter har deltagit. CEN utfärdade formellt standarden och förteckningen över syntaxer den 28 juni 2017, med referensen EN 16931. För svensk del innebär den nya standarden enbart marginella justeringar i jämförelse med de format som används i dagsläget.
Reglering av fakturors innehåll och hantering
Statliga myndigheters elektroniska fakturahantering
Sedan den 1 juli 2008 ska alla myndigheter hantera inkommande och utgående fakturor elektroniskt enligt 21 f § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. ESV har utfärdat föreskrifter till den regleringen.
En myndighet ska enligt ESV:s föreskrifter vid sin hantering av elektroniska fakturor ha kapacitet att hantera fakturor enligt standarden SFTI Svefaktura 1.0, enligt specifikationen SFTI Basic Invoice version 1.0, och enligt standarden SFTI Svefaktura BIS 5A 2.0. Enligt ändringar i föreskrifterna, som beslutades i december 2015, ska myndigheterna senast den 1 november 2018 kunna använda Peppols (Pan-European Public Procurement On-Line) infrastruktur för att skicka och ta emot elektroniska meddelanden. Eftersom formaten i Svefaktura och Peppols faktura bygger på Universal Business Language 2.1 ISO/IEC (UBL) kommer ändringarna med anledning av den nya standarden enligt regeringens bedömning att bli av mindre karaktär.
Faktura enligt mervärdesskattelagen m.m.
Enligt 1 kap. 17 § mervärdesskattelagen avses med faktura ett dokument eller meddelande i pappersform eller i elektronisk form som uppfyller villkoren för fakturor i 11 kap. samma lag eller, om faktureringsreglerna i ett annat EU-land är tillämpliga enligt vad som följer av artikel 219 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet), som uppfyller villkoren för fakturor i det landet.
De nya reglerna innebär att det står parterna fritt att använda antingen pappersfakturering eller elektronisk fakturering, under förutsättning att den som utfärdar eller tar emot en faktura vid tidpunkten för utfärdandet kan säkerställa ursprungets äkthet, samt innehållets integritet och läsbarhet vad gäller fakturan. Samma krav gäller således för pappersfakturor och elektroniska fakturor.
Regler om vad en faktura ska innehålla finns även i ett flertal andra författningar som exempelvis aktiebolagslagen (2005:551), lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. och ellagen (1997:857).
Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling som bl.a. innebär att det som huvudregel blir obligatoriskt för upphandlande myndigheter och enheter att acceptera elektroniska fakturor i de format som överensstämmer med den nya europeiska standard som tagits fram enligt direktivet.
Jämför det särskilda yttrandet (C).
Propositionen
Genomförande av EU:s direktiv om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling
En ny lag om elektroniska fakturor
För att e-faktureringsdirektivet på ett korrekt sätt ska kunna införlivas i svensk rätt krävs enligt regeringen att upphandlande myndigheter och enheter när skyldiga att ta emot och behandla elektroniska fakturor som överensstämmer med den europeiska standarden. Eftersom regleringen riktar sig mot såväl enskilda som kommuner och landsting måste bestämmelserna meddelas genom lag. I sitt remissvar föreslår Arbetsgivarverket att bestämmelserna placeras inom upphandlingsregelverket, men regeringen konstaterar att upphandlingslagstiftningen tar sikte på hur upphandlingar ska genomföras. Ett krav på leverantörers agerande efter att avtal har ingåtts är därför inte naturligt i den lagstiftningen. Regeringen föreslår därför att det införs en ny lag om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling. Lagen ska tillämpas på fakturor som en leverantör utfärdar till en upphandlande myndighet eller enhet till följd av offentlig upphandling enligt någon av upphandlingslagarna. Det införs en definition av begreppet elektroniska fakturor i den nya lagen. Enligt förslaget ska upphandlande myndigheter och enheter vara skyldiga att ta emot och behandla elektroniska fakturor som överensstämmer med den europeiska standarden för elektronisk fakturering.
Lagens tillämpningsområde
E-faktureringsdirektivet omfattar endast elektroniska fakturor som utfärdas till följd av utförda kontrakt på vilka något av upphandlingsdirektiven är tillämpligt. Syftet med den nya lagen är att uppnå en övergång till elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling. Regeringen bedömer därför att kravet på elektronisk fakturering inte bör kopplas till någon specifik upphandlingsform (över eller under tröskelvärden respektive direktupphandlingar) utan bör omfatta alla fakturor som en leverantör utfärdar till en upphandlande myndighet eller enhet till följd av en offentlig upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU), lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS), lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) eller lagen om upphandling av koncessioner (LUK).
Skyldigheten att ta emot och behandla elektroniska fakturor
Enligt direktivet är medlemsstaterna skyldiga att säkerställa att upphandlande myndigheter och enheter tar emot och behandlar elektroniska fakturor som uppfyller den europeiska standarden. Därför föreslår regeringen en sådan skyldighet i den nya lagen och anger att det finns olika sätt att uppfylla kravet, exempelvis genom att köpa Statens servicecenters tjänster för fakturahantering.
En elektronisk fakturas innehåll
Syftet med lagen är att åstadkomma en reglering som ska säkerställa en övergång till elektronisk fakturering till följd av offentlig upphandling, snarare än att fastslå vad en elektronisk faktura ska innehålla. Någon reglering i lagen av vad en elektronisk faktura ska innehålla, som Malmö kommun och Svenska Bankföreningen föreslår, anser regeringen därför inte nödvändig.
Krav på elektroniska fakturor från leverantörer
Regeringen föreslår att fakturor som en leverantör utfärdar till en upphandlande myndighet eller enhet ska vara elektroniska fakturor som överensstämmer med den europeiska standarden för sådana fakturor, om inte annan standard för elektronisk fakturering har avtalats.
Syftet med e-faktureringsdirektivet
Kommissionen har satt upp målet att elektronisk fakturering ska bli den dominerande faktureringsmetoden inom EU senast 2020. E- faktureringsdirektivet etablerar en gemensam europeisk standard för den semantiska datamodellen för en elektronisk fakturas basinnehåll. Målet är att undanröja handelshinder som uppstår till följd av att det finns nationella regler och standarder som skiljer sig åt och att säkerställa att system kan fungera tillsammans och kommunicera med varandra. En övergång till elektroniska fakturor kan enligt regeringen leda till en effektivare och snabbare faktureringsprocess med sänkta administrativa kostnader.
Syftet med lagen om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling
Som nämnts ovan ställer inte e-faktureringsdirektivet några krav på att leverantörer till upphandlande myndigheter och enheter ska använda den europeiska standarden för elektroniska fakturor. De upphandlande myndigheterna och enheterna måste dock enligt direktivet ta emot och behandla sådana fakturor. Det innebär att de måste inrätta de system som krävs för att ta emot elektroniska fakturor, oavsett om några sådana fakturor skickas eller inte. Regeringen anser att för att målet om en papperslös offentlig förvaltning ska uppnås räcker det inte att myndigheter kan ta emot elektroniska fakturor. Det krävs också att leverantörer faktiskt skickar sina fakturor elektroniskt.
Inget undantag för vissa kategorier av leverantörer
Att göra undantag för vissa kategorier av leverantörer kan enligt regeringen göra att det uppstår gränsdragningsproblem. Det är dock viktigt att förslaget utformas så att även små företag så enkelt som möjligt kan uppfylla kraven och att stödinsatser utformas med de små företagens förutsättningar i åtanke. Kravet på elektroniska fakturor föreslås gälla för fakturor som utfärdas till följd av offentliga upphandlingar som påbörjats efter det att lagen har trätt i kraft. Detta innebär en successiv övergång till elektroniska fakturor, vilket bedöms underlätta övergången. Förslaget innebär att fakturor från alla de aktörer som utfärdar fakturor till följd av offentlig upphandling omfattas av kravet, oavsett vilken typ av organisation som utfärdar fakturorna. Kravet gäller alltså även fakturor som en myndighet i egenskap av leverantör utfärdar till en annan myndighet, om fakturan utfärdas till följd av en offentlig upphandling. Den föreslagna regleringen och de upphandlingsrättsliga reglerna i övrigt kompletteras av lagvalsreglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelse (Rom I). Regeringen bedömer därför att det inte behövs någon särskild reglering av vilket lands regler som ska gälla.
Inget utökat krav på fakturering
Kravet på elektronisk faktura till följd av offentlig upphandling gäller endast inköp som betalas mot faktura. Inköp som betalas kontant omfattas alltså inte av kravet.
Kraven som följer av den föreslagna lagen innebär inte något utökat krav på fakturering, utan endast att om fakturering görs ska den göras elektroniskt. Den föreslagna regleringen medför således ingen faktureringsskyldighet för finansiella tjänster som i dag inte finns enligt mervärdesskattelagen.
Om standarden
I e-faktureringsdirektivet ställs vissa grundkrav på den europeiska standarden för elektronisk fakturering. Den ska vara tekniskt neutral och kompatibel med relevanta internationella standarder för elektronisk fakturering. Vidare ska den bl.a. ta hänsyn till behovet av skydd för personuppgifter och de särskilda behoven hos små och medelstora företag och hos upphandlande myndigheter och enheter under den centrala nivån.
Kommissionen har genomfört ett test av standardens praktiska tillämpning för slutanvändare. Testet visade att den europeiska standarden EN 16931 – 1:2017 fyller sitt syfte och möter de kriterier som finns angivna i artikel 3 i e-faktureringsdirektivet. Regeringen anser att testet visar att den risk som framförts av flera remissinstanser i fråga om standardens praktiska användning är begränsad.
Standardiseringskommittén inom CEN har enats om att inte inkludera Edifact som obligatoriskt format. Detta hindrar inte att en myndighet eller en leverantör avtalar om att även fortsättningsvis använda Edifact som standard för elektronisk fakturering.
Möjlighet att avtala om annan standard
Som huvudregel bör de elektroniska fakturorna överensstämma med den europeiska standarden, men det finns undantag om det inte skulle vara kostnadseffektivt att byta till den europeiska standarden. Oavsett vilken standard som avtalas krävs att leverantören och den upphandlande myndigheten eller enheten kommer överens om hur fakturan ska översändas. Denna information bör framgå av avtalet mellan parterna. De lagar som styr all offentlig upphandling bygger på fem grundprinciper: icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande.
Med den nya lagen om elektroniska fakturor står det fortfarande upphandlande myndigheter och enheter fritt att ställa krav på elektroniska fakturor enligt en viss standard. Ett krav på fakturering enligt annan standard än den europeiska standarden måste vara likabehandlande, icke-diskriminerande och proportionerligt.
Översändandet av elektroniska fakturor
Den europeiska standarden omfattar informationsinnehåll och tekniskt format (syntax) för elektroniska fakturor. Standarden reglerar emellertid inte översändandet av elektroniska fakturor. I Sverige och i stora delar av Europa dominerar den s.k. fyrahörnsmodellen. Den innebär att avsändare och mottagare använder operatörstjänster för att översända elektroniska fakturor och andra affärsmeddelanden. Leverantörer som normalt använder sig av en annan standard för elektronisk fakturering måste säkerställa att fakturan konverteras och valideras innan den skickas till en upphandlande myndighet eller enhet så att den överensstämmer med den nya europeiska standarden. Avsändaren har möjlighet att använda en tredje parts tjänster för översättning mellan den egna syntaxen och en syntax i förteckningen utan att detta uttryckligen anges i lagtexten.
Undantag
Även om huvudregeln enligt den föreslagna regleringen är att fakturor som utfärdas till en upphandlande myndighet eller enhet ska vara elektroniska kan det förekomma att fakturor är olämpliga att hantera elektroniskt av sekretesskäl eller säkerhetsskäl. Enligt artikel 1 första stycket i e- faktureringsdirektivet ska direktivet tillämpas på elektroniska fakturor som utfärdas till följd av utförda kontrakt på vilka något av upphandlingsdirektiven är tillämpligt. E-faktureringsdirektivet ger alltså medlemsstaterna ett visst utrymme att reglera undantag från kravet på att myndigheter och enheter ska ta emot elektroniska fakturor. Regeringen föreslår att bestämmelserna i den nya lagen inte ska tillämpas i de fall användande av elektronisk faktura skulle innebära risk att röja uppgifter som omfattas av sekretess eller skada i övrigt för säkerhetskänslig verksamhet. Skyldigheten att hantera utgående beställningar av varor och tjänster elektroniskt enligt förordningen (2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte gäller inte för vissa myndigheter. Eftersom det inte på förhand kan fastslås att en viss myndighets samtliga inkommande fakturor uppfyller kriterierna för undantag enligt direktivet bedömer regeringen att det kan vara mindre lämpligt att utforma ett undantag i författningstext som på samma sätt som i den nämnda förordningen undantar specifika myndigheter från lagens tillämpning, något som Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen förespråkar. Regeringen anser dock att det finns ett behov av undantag för vissa fakturor som är olämpliga att hantera elektroniskt. Det pågår för närvarande en översyn av säkerhetsskyddslagstiftningen som bl.a. syftar till att utvidga lagens tillämpningsområde för att uppnå ett bättre skydd för Sveriges säkerhet.[2] Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2019. Enligt regeringen är det viktigt att skyddet för känsliga uppgifter säkerställs vid elektronisk överföring. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. kartlägga behovet av att förebygga att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller i övrigt säkerhetskänslig verksamhet utsätts för risker i samband med bl.a. utkontraktering och föreslå olika förebyggande åtgärder, t.ex. tillståndsprövning (Ju 2017:32).
Vite
Regeringen föreslår att den myndighet som regeringen bestämmer ska ges rätt att förelägga en leverantör att se till att de fakturor som leverantören utfärdar och som omfattas av bestämmelserna i den nya lagen överensstämmer med den europeiska standarden för elektronisk fakturering, om inte någon annan standard har avtalats. Ett beslut om föreläggande får enligt förslaget förenas med vite.
En upplysningsbestämmelse i mervärdesskattelagen
Regeringen föreslår att det i mervärdesskattelagen införs en hänvisning till den nya lagen om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling.
Förslagen är förenliga med EU-rätten
Enligt regeringens bedömning är föreslagen i propositionen förenliga med EU-rätten.
Stöd till upphandlande myndigheter och enheter samt till leverantörer
Regeringen bedömer att en statlig myndighet bör ges i uppdrag att tillhandahålla stöd i form av bl.a. informations- och utbildningsinsatser till såväl upphandlande myndigheter och enheter som leverantörer till den offentliga sektorn.
Behovet av stöd
Regeringen konstaterar att den nya lagen kommer att påverka ett stort antal aktörer. Det är därför enligt regeringen viktigt att säkerställa att offentlig verksamhet inte går miste om goda affärer på grund av att leverantörer inte kan leverera elektroniska fakturor. För myndigheter finns enligt ESV:s föreskrifter krav på att dessa ska vara anslutna till Peppols infrastruktur senast i november 2018, och det finns behov av stöd till myndigheterna när det gäller anslutningen och hanteringen av Peppol.
Flera remissinstanser anser att det av konkurrensskäl är olämpligt att ESV ska tillhandahålla utbildning till det privata näringslivet. Regeringen bedömer dock att för de minsta företagen kan tillgång till kostnadsfritt stöd vara en avgörande förutsättning för att regleringen inte ska få negativa konsekvenser för konkurrensen i offentliga upphandlingar.
En ny myndighet med uppgift att utveckla, samordna och stödja digitalisering av den offentliga sektorn
ESV har sedan 2006 haft i uppdrag av regeringen att analysera, främja och stötta arbetet med införandet av elektroniska fakturor och beställningar i staten. Dessutom har ESV haft i uppdrag att medverka till att främja arbete med gränsöverskridande lösningar och tjänster för e-handel. Regeringen anger i propositionen att den har beslutat att inrätta en ny myndighet med uppgift att utveckla, samordna och stödja digitaliseringen av den offentliga sektorn.[3] ESV:s uppdrag att främja arbetet med e-handel i staten ska överföras till den nya myndigheten. Myndigheten för digitalisering av den offentliga sektorn kommer fr.o.m. den 1 september 2018 att överta ansvaret för e-handelsarbetet och rollen som Peppolmyndighet. Med anledning av detta anser regeringen att ESV inte ska vara den statliga myndighet som får uppdraget att tillhandahålla stöd.
Användningen av leverantörsportaler
Som framgår ovan är myndigheter skyldiga att erbjuda kostnadsfri tillgång till en leverantörsportal för leverantörer som inte själva har möjlighet att skicka elektroniska fakturor. Regeringen bedömer dock att det inte finns skäl att utveckla eller anskaffa en gemensam leverantörsportal för den offentliga sektorn. Affärsmässigt kan det finnas risker med att enbart en lösning används av hela den offentliga sektorn, konkurrensen minskar, och vissa aktörer kan riskera att slås ut. Det kan också finnas en risk för sårbarhet om den offentliga sektorn blir beroende av en enda aktör. Marknaden för tredjepartstjänster förväntas enligt regeringen utvecklas, och detsamma gäller även leverantörernas mognadsgrad. Om en leverantör har större volymer fakturor kan det enligt regeringen vara effektivt att använda tilläggstjänster till företagets ekonomi- och faktureringssystem.
Uppgiftsskydd
Regeringen bedömer att den kommande dataskyddsförordningen, kompletterande nationella bestämmelser till denna och offentlighets- och sekretesslagen uppfyller kraven på uppgiftsskydd vid elektronisk fakturering. Det behövs därför enligt regeringen ingen ytterligare reglering.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att den nya lagen om elektroniska fakturor till följd av upphandling ska träda i kraft den 1 april 2019. Vidare föreslår regeringen att bestämmelserna i 4 och 7 §§ inte ska gälla fakturor som har utfärdats till följd av offentliga upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet.
Konsekvenser
Enligt regeringen finns det en stor samhällsekonomisk nytta i en övergång till elektronisk fakturering till följd av offentliga upphandlingar. Den största effekten bedöms uppstå hos de offentliga fakturamottagarna. Mot bakgrund av de tidsbesparingar som elektronisk fakturering möjliggör för leverantörerna förväntas regleringen även medföra en minskning av företagens administrativa kostnader.
Modell för bedömning av regleringens konsekvenser
Syftet med regleringen är att uppnå en övergång till elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling. Som redan nämnts bedömer regeringen att det inte räcker med att enbart genomföra e-faktureringsdirektivet. Regleringen måste även omfatta en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att ta emot elektroniska fakturor och en skyldighet för leverantörer att skicka sådana. För konsekvensanalysen har regeringen använt en ekonomisk modell. Modellen jämför utvecklingen i tre scenarier där baslinjen är förväntad utveckling med oförändrad reglering. Konsekvenserna har analyserats genom intervjuer med såväl leverantörer som upphandlande myndigheter och enheter samt med stöd av en rapport från kommissionen.[4]
Vilka som påverkas av regleringen
Regleringen påverkar samtliga upphandlande myndigheter och enheter. Dessutom berör den samtliga upphandlande varu- och tjänsteleverantörer till den offentliga sektorn. Vidare berörs företag som tillhandahåller faktureringstjänster, tredjepartsoperatörer/VAN-operatörer som sköter konvertering mellan olika format, kommunikation, säkerhet och övervakning av trafiken, inklusive banker, företag som tillhandahåller it-konsulttjänster, försäljning av programvara och underhåll av datasystem, samt postföretag. Regeringen anger att det i dag saknas en samlad statistik över vilka företag som levererar varor och tjänster till de upphandlande myndigheterna och enheterna men att antalet kan uppskattas till drygt 250 000 företag.[5] Cirka 85 procent utgörs av mikroföretag, dvs. företag med färre än tio anställda.
Konsekvenser för företag
Leverantörer som ännu inte har skaffat kompetens eller någon teknisk lösning för att hantera e-fakturor enligt regleringen måste göra detta. Regeringen bedömer att omkring 5 procent av de medelstora företagen, 10 procent av de små företagen och 80 procent av mikroföretagen behöver göra förändringar i sina verksamheter till följd av regleringen. Med tanke på de tidsbesparingar som e-fakturering möjliggör för leverantörerna förväntas regleringen totalt sett minska de administrativa kostnaderna för företagen. Den positiva effekten på företagens administrativa kostnader varierar med företagens storlek. Mikroföretag förväntas enligt regeringen få minst positiv effekt av regleringen. Regeringen konstaterar att för det enskilda företaget utgör digitaliseringen en verklighet som företaget behöver förhålla sig till oavsett regleringen. Regleringen bedöms i övrigt inte ge någon större konkurrens-påverkande effekt för berörda företag. Det kan enligt regeringen inte uteslutas att regleringen som sådan kommer att medföra att nya företag skapas. Företag som tidigare inte har haft någon verksamhet kopplad till leverantörsfakturering till den offentliga sektorn kan också komma att etablera sig på denna marknad.
Konsekvenser för statliga myndigheter, kommuner och landsting samt andra upphandlande myndigheter och enheter
Regeringen menar att regleringen förväntas minska de administrativa kostnaderna för alla typer av upphandlande myndigheter och enheter. Regleringen förväntas dock medföra ökade kostnader för omorganisering och omställning av personal. Det gäller bl.a. kostnader när personal ska byta arbetsuppgifter, som exempelvis medarbetare som arbetar med skanning av fakturor. Denna förändring kan dock frigöra arbetskraft för kärnverksamheten och på sikt leda till besparingar. Kostnader förväntas också minska för lokaler/utrymme för arkivering och för skanningsutrustning.
I 14 kap. 3 § regeringsformen anges att en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som motiverat den. Kravet att ta emot elektroniska fakturor följer av e-fakturadirektivet och påverkar den kommunala självstyrelsen. Inskränkningen går emellertid inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har motiverat den. Den kommunala finansieringsprincipen gäller när riksdagen, regeringen eller en myndighet fattar bindande beslut om ändrade regler för verksamhet. Kommuner och landsting ska enligt denna princip kompenseras för ökade kostnader eller minskade intäkter. Den kommunala finansieringsprincipen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder som tar sikte på kommunala verksamheter. Principen omfattar inte åtgärder som inte direkt tar sikte på kommunsektorn men som ändå får ekonomiska effekter för sektorn. Kravet på att ta emot elektroniska fakturor gäller för hela den offentliga sektorn. Bedömningen är därför enligt regeringen att förslaget inte omfattas av den kommunala finansieringsprincipen. Kostnads-minskningen bedöms på sikt överstiga kostnaderna för investeringen.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Regeringen uppskattar att regleringen skapar en positiv samhällsekonomisk nytta om närmare 1 400 miljoner kronor under en sjuårsperiod. En övergång till elektronisk fakturering innebär enligt regeringen en högre grad av spårbarhet för ekonomiska transaktioner, vilket i förlängningen kan bidra till en lägre grad av ekonomisk brottslighet i form av exempelvis skatteundandragande.
Konsekvenser för arbetslösheten och sysselsättningen
Genom att effektiviteten ökar och postgången minskar förväntar sig regeringen att regleringen får en positiv effekt på produktiviteten i samhället. Till en början kan den dock resultera i en negativ effekt på sysselsättning och arbetslöshet.
Konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor
Sysselsättningseffekten av regleringen bedöms kunna ge vissa begränsade konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor, något mer negativ för kvinnor än för män. Regeringen är dock osäker på bedömningen.
Konsekvenser för miljö och klimat
Regeringen uppskattar att den minskade postgången skulle motsvara ett utsläpp om ca 10 000 ton koldioxid under en sjuårsperiod. De miljömässiga effekterna av förslaget motsvarar 4 miljoner kronor under en sjuårsperiod.
Utskottets ställningstagande
Det har inte väckts någon motion med anledning av propositionen. Utskottet anser att EU:s direktiv om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling bör genomföras på det sätt som regeringen föreslår i propositionen. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
|
Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling (C) |
Per Åsling (C) anför:
Digitalisering av samhället är något vi på alla plan ska bejaka och underlätta. Sverige och svenska företag ska ligga långt fram i den digitala ekonomin. Digitaliseringen innebär även potentiellt stora besparingar och effektiviseringar för det offentliga. Men en besparing och effektivisering för det allmänna får inte tas ut som en kostnad på företagen. Utvecklingen mot det digitala får inte bygga upp trösklar för företag som inte kan, har råd eller har tid att göra snabba omställningar i sin verksamhet. För företagaren ligger fokus på verksamheten och att sälja produkter i första hand. Därefter ska den alltmer omfattande administrativa bördan hanteras – en börda som under de senaste åren ökat påtagligt. Centerpartiet ser återigen hur regeringen väljer att genomföra en EU-lagstiftning och samtidigt gå längre än vad ett direktiv kräver. Särskilt de allra minsta företagen kan av såväl kostnadsskäl som brist på tillräcklig it-kompetens ha svårt att göra snabba omställningar i sin verksamhet. Det är rätt och riktigt att nu även kommuner, landsting och andra upphandlande enheter måste kunna ta emot elektroniska fakturor. Men att företagen, oavsett storlek, ska tvingas in i den elektroniska fakturahanteringen är fel. Många frågor är fortfarande obesvarade, och gemensamma standarder saknas. Tvingande och vitessanktionerade krav på leverantörer är alltför långtgående.
Företagen upplever redan i dag offentlig upphandling som alltför krånglig. Särskilt de mindre företagen avskräcks från att delta. Jag kan också se i undersökningar att företagare upplever att regelverken blivit än krångligare på senare år. Fokus måste ligga på att försöka få fler företag att delta i upphandlingsförfaranden – till gagn för såväl medborgarna och samhället i stort som näringslivet – inte på att som med det aktuella förslaget ytterligare spä på den administrativa bördan. Förslagets effekter för småföretagen bör analyseras noga i samband med genomförandet av direktivet. Om betydande svårigheter uppstår för företagen bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag på anpassningar av lagstiftningen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:153 Elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag (2018:000) om elektroniska fakturor till följd av offentlig upphandling.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Bilaga 2
Bilaga 3
