|
|
EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om kompletteringar i svensk lag till EU:s förordning om penningmarknadsfonder. Förordningen syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och skapa en hög skyddsnivå för investerare genom införandet av regler som styr etablering, förvaltning och marknadsföring av penningmarknadsfonder. Förordningen är, liksom alla EU-förordningar, direkt tillämplig i varje medlemsstat, men förutsätter att vissa nationella bestämmelser införs. De fonder som omfattas av förordningen är både sådana som regleras i Ucitsdirektivet (i Sverige värdepappersfonder) och sådana som avses i AIFM-direktivet (s.k. alternativa investeringsfonder), när medlen i fonderna investeras i kortfristiga tillgångar med målsättningen att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bevara värdet av investeringen.
I propositionen behandlas också ett par andra värdepappersmarknadsfrågor, som inte har samband med EU-förordningen om penningmarknadsfonder. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett förtydligat bemyndigande i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel. Vidare ställer sig utskottet bakom de lagförslag som tillgodoser krav som följer av delegerade akter till Mifid II samt de lagförslag som innebär att tillämpningsområdet för bestämmelser om investeringsrådgivning utvidgas till att även omfatta rådgivning till professionella kunder.
De lagändringar som avser kompletteringar till förordningen om penningmarknadsfonder föreslås träda i kraft den 21 juli 2018, övriga lagändringar den 1 juli 2018.
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:148 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
4. lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
5. lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:148 punkterna 1–5.
Stockholm den 3 maj 2018
På finansutskottets vägnar
Fredrik Olovsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Elisabeth Svantesson (M), Monica Green (S), Maria Plass (M), Oscar Sjöstedt (SD), Jörgen Andersson (M), Ingemar Nilsson (S), Emil Källström (C), Janine Alm Ericson (MP), Niklas Wykman (M), Dennis Dioukarev (SD), Mats Persson (L), Jakob Forssmed (KD), Niklas Karlsson (S), Björn Wiechel (S), Adnan Dibrani (S) och Håkan Svenneling (V).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2017/18:148 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknads-fonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor. Förslaget innehåller de lagändringar som krävs på nationell nivå till följd av ikraftträdandet av EU:s förordning om penningmarknadsfonder. Förordningen trädde i kraft den 20 juli 2017, men flertalet av förordningens bestämmelser ska tillämpas i medlemsstaterna först fr.o.m. den 21 juli 2018.
I propositionen finns också förslag till lagändringar som inte har samband med förordningen om penningmarknadsfonder. Det föreslås bl.a. en ändring av bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det handlar om vilka åtgärder en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet. Propositionen innehåller också lagförslag relaterade till Mifid II, bl.a. ett utvidgat tillämpningsområde för bestämmelser om investeringsrådgivning. Därutöver ingår lagförslag med anledning av vissa krav som följer av det delegerade direktivet och en delegerad förordning till Mifid II.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslaget har granskats av Lagrådet, som lämnade förslaget utan invändning.
Finansutskottet har haft överläggningar med regeringen om kommissionens förslag till förordning om penningmarknadsfonder vid flera tillfällen, senast i april 2016. Vidare informerades finansutskottet av regeringen om förslaget till förordning i januari 2017.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Bakgrund
Penningmarknadsfonder är fonder vars medel placeras i penningmarknads-instrument. Tillgångarna utgörs av likvida värdepapper med korta löptider. Genom dessa fonder får finansiella företag, icke-finansiella företag och stater tillgång till kortfristig finansiering, vilket i sin tur kan påverka den reala ekonomin. Samtidigt innebär det ett effektivt sätt för investerare i dessa fonder att sprida sin kreditrisk och exponering, i stället för att enbart förlita sig på bankinlåning. Penningmarknadsfonder bidrar därmed till att skapa likviditet i det finansiella systemet.
Händelser under finanskrisen 2008 visade dock att vissa egenskaper hos penningmarknadsfonder gör dem sårbara under stressade marknads-förhållanden. Det visade sig att penningmarknadsfonder då kan bidra till att risker i hela det finansiella systemet sprids eller förstärks. När priset på en tillgång som medlen i en penningmarknadsfond har placerats i börjar falla, kan det bli svårt att tillgodose investerares begäran om att omedelbart lösa in fondandelar och samtidigt behålla värdet på fondandelen. Denna situation kan vara särskilt allvarlig när det gäller penningmarknadsfonder med s.k. fast eller stabilt nettotillgångsvärde, då den skulle kunna leda till uttagsanstormningar med omfattande makroekonomiska konsekvenser. Mot den bakgrunden publicerade EU-kommissionen ett förslag till reglering av penningmarknadsfonder den 4 september 2013. Efter förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet antogs förordningen i juni 2014.
Innehållet i förordningen om penningmarknadsfonder
Syfte och tillämpningsområde
Förordningen om penningmarknadsfonder syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och skapa en hög skyddsnivå för investerare. Bestämmelserna i förordningen bygger på Ucitsdirektivet[1] och AIFM-direktivet[2]. Dessa direktiv utgör de rättsliga ramarna som styr etableringen, förvaltningen och marknadsföringen av värdepappersfonder respektive alternativa investeringsfonder. Förordningen innebär att särskilda regler för penningmarknadsfonder införs utöver, och i vissa fall ska gälla i stället för, de regler som finns i Ucitsdirektivet och AIFM-direktivet.
De fonder som omfattas av förordningen är både sådana som regleras i Ucitsdirektivet (i Sverige värdepappersfonder) och sådana som avses i AIFM-direktivet (s.k. alternativa investeringsfonder), där medlen i fonderna investeras i kortfristiga tillgångar och vars målsättning det är att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan eller bevara värdet av investeringen. Med kortfristiga tillgångar avses finansiella tillgångar med en löptid på högst två år.
Auktorisation och marknadsföring
I förordningen ställs krav på att samtliga fonder som omfattas av förordningen och som förvaltas inom EU eller är etablerade eller marknadsförs där, ska vara auktoriserade som penningmarknadsfonder. En penningmarknadsfond ska enligt förordningen auktoriseras som något av följande: en penningmarknadsfond med rörligt nettotillgångsvärde, en statspappersbaserad penningmarknadsfond med fast nettotillgångsvärde eller en penningmarknadsfond med lågvolatilt nettotillgångsvärde. Förvaltare av befintliga Ucitsfonder och alternativa investeringsfonder som omfattas av förordningen ska senast den 21 januari 2019, dvs. inom sex månader efter det att förordningen ska börja tillämpas, lämna in en ansökan om auktorisation till den behöriga myndigheten för fonden. Den behöriga myndigheten ska därefter inom två månader från det att en fullständig ansökan kommit in fatta beslut i frågan om auktorisation.
Placeringsbestämmelser och kreditkvalitetsbedömning
Förordningen innehåller bestämmelser om vilka tillgångar som utgör godtagbara tillgångar för penningmarknadsfonder samt krav på diversifiering av tillgångarna och begränsningar när det gäller koncentration. I syfte att säkerställa att medlen placeras i tillgångar av hög kvalitet finns även krav på att förvaltaren av fonden inrättar ett förfarande för intern kreditkvalitetsbedömning.
Likviditets- och riskhantering
I förordningen finns bestämmelser om hantering av risker i penningmarknadsfonder. Olika begränsningar när det gäller portföljens genomsnittliga löptid respektive livslängd gäller beroende på om penningmarknadsfonden är kortfristig eller om den är standardiserad. I förordningen finns också krav på strategier för att lära känna kunden och på regelbundna stresstester. Dessa bestämmelser syftar till att bättre kunna förutse risken för stora uttag från penningmarknadsfonden och därmed kunna säkerställa en lämplig likviditets- och riskhantering.
Penningmarknadsfonder får enligt förordningen inte ta emot s.k. externt tillskott från en tredje part. Syftet med ett externt tillskott är att upprätthålla likviditet i en penningmarknadsfond eller stabilisera nettotillgångsvärdet. Samtidigt ökar ett externt tillskott spridningsrisken mellan penningmarknadsfonder och resten av finanssektorn, eftersom sådana tillskott inte alltid kan garanteras. Den osäkerhet som detta innebär kan göra penningmarknadsfonder mer sårbara för uttagsanstormningar, särskilt under perioder av finansiell instabilitet.
Värdering och krav på likviditetshantering
Förordningen innehåller bestämmelser om hur tillgångar i penningmarknadsfonder ska värderas, exempelvis att tillgångarna ska värderas dagligen och om möjligt till marknadsvärde.
I syfte att minska systemrisken får penningmarknadsfonder med fast nettotillgångsvärde enligt förordningen endast drivas i unionen som statspappersbaserade penningmarknadsfonder. För dessa fonder ställs det i förordningen krav på särskilda förfaranden för likviditetshantering. Kraven gäller även för penningmarknadsfonder med lågvolatilt fondandelsvärde. Kraven innebär bl.a. att de likviditetströskelvärden som gäller på veckobasis ska bevakas särskilt, och att vissa åtgärder ska vidtas om trösklarna passeras. Sådana åtgärder kan bli aktuella om det är många andelsägare som begär inlösen och kan t.ex. bestå i tillämpningen av likviditetsavgifter eller inlösenspärrar.
Informationskrav, rapportering och tillsyn
Förordningen innehåller transparenskrav som innebär att viss information ska lämnas till investerare och rapportering ske till behöriga myndigheter. Behöriga myndigheter ska överföra informationen till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som ska skapa en central databas över alla penningmarknadsfonder. För att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka, övervaka och hantera risker på marknaden ställs det även krav på kvartalsvis rapportering.
I förordningen finns bestämmelser om behöriga myndigheters tillsyn och befogenheter och om samarbete mellan myndigheter. Det ställs även krav på medlemsstaterna att fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och åtgärder.
EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag om kompletteringar i svensk lag till EU:s förordning om penningmarknadsfonder. Förordningen syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och skapa en hög skyddsnivå för investerare genom införandet av regler som styr etablering, förvaltning och marknadsföring av penningmarknads-fonder.
Riksdagen antar också regeringens lagförslag som tillgodoser krav som följer av delegerade akter till Mifid II samt de lagförslag som innebär att tillämpningsområdet för bestämmelser om investeringsrådgivning utvidgas till att även omfatta rådgivning till professionella kunder.
Propositionen
Kompletteringar i svensk lag till EU:s förordning om penningmarknadsfonder
Ändringar görs i befintliga lagar
Den svenska lagstiftningen på fondområdet består i huvudsak av lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagarna genomför Ucitsdirektivet respektive AIFM-direktivet i svensk rätt. Förordningen om penningmarknadsfonder bygger på de båda direktiven och är avsedd att tillämpas i tillägg till dessa direktiv. En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Det är endast när svensk rätt kan anses strida mot förordningen eller när det i förordningen föreskrivs en skyldighet eller möjlighet att vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet eller när det behövs andra nationella åtgärder till stöd för förordningens syfte som ändringar i svensk rätt aktualiseras.
Regeringen föreslår mot den bakgrunden att EU:s förordning om penningmarknadsfonder kompletteras genom att vissa ändringar görs i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
I lagen om värdepappersfonder respektive lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder införs en upplysning om att det i förordningen om penningmarknadsfonder finns kompletterande och avvikande bestämmelser om penningmarknadsfonder och förvaltare av dessa fonder.
Vidare införs i lagen om värdepappersfonder en upplysning om att vissa placeringsbestämmelser i den lagen inte gäller för en värdepappersfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder.
I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder införs ett undantag från vissa placeringsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder för en specialfond som har auktoriserats som penningmarknadsfond enligt förordningen om penningmarknadsfonder.
Hänvisningen i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till regler om förvärv av egna aktier i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 20 oktober 2012 ersätts med en hänvisning till motsvarande regler i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017. Orsaken är att det förstnämnda direktivet har upphört.
För att säkerställa att ändringar i förordningen om penningmarknadsfonder får omedelbart genomslag är hänvisningarna till förordningen i de bestämmelser som föreslås dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Eftersom ändringar i EU-direktiv bör leda till överväganden av lagstiftaren om huruvida lagtexten behöver ändras bör hänvisningar till sådana EU-rättsakter göras statiska, dvs. avse direktivet i den lydelse som gäller vid en viss tidpunkt.
Behörig myndighet
Det krävs enligt regeringen inga lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Finansinspektionen ska exempelvis pröva ansökningar om auktorisation och utöva tillsyn över penningmarknadsfonder, fondbolag och AIF-förvaltare. Av förordningen följer att Finansinspektionen även ska övervaka att beteckningen penningmarknadsfond eller liknande beteckningar inte används för värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder om de inte uppfyller kraven i förordningen. Finansinspektionen har även befogenhet att återkalla en auktorisation av en penningmarknadsfond, om de krav som gäller inte uppfylls.
Tillsyn och ingripanden
Enligt förordningen om penningmarknadsfonder ska de behöriga myndigheterna ha alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt förordningen. Det handlar bl.a. om att berörda myndigheter ska ha befogenhet att genomföra inspektioner på plats eller att kräva att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av den tillhandahåller information utan dröjsmål. Enligt förordningen ska vidare medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner och andra åtgärder som ska gälla vid överträdelser av förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. De sanktioner och åtgärder som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Regeringen anser att det finns ett tydligt behov av att utvidga Finansinspektionens befogenheter och föreslår att inspektionens befogenhet att begära uppgifter och upplysningar för övervakningen av att lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följs ska utvidgas till att även omfatta andra författningar som reglerar verksamheten. Genom att bestämmelserna utformas på så sätt att det anges att Finansinspektionens befogenhet gäller för övervakning av att de författningar som reglerar verksamheten följs innebär det dessutom att bestämmelserna inte behöver ändras på nytt om det på EU-nivå införs ytterligare regler om värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder eller förvaltare av sådana fonder.
Förordningens regler om den behöriga myndighetens befogenhet att genomföra platsundersökningar och att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en penningmarknadsfond eller förvaltaren av den fortsätter att följa förordningen kräver enligt regeringens bedömning inte någon lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller reglerna om sanktioner och åtgärder vid överträdelser av förordningen.
Avgifter
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Det ska även införas en bestämmelse i lagen om värdepappersfonder om att Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt den lagen. Vidare ska enligt förslaget fondbolag och svenska AIF-förvaltare betala årliga avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt förordningen. Skyldigheten att betala en årlig avgift ska även gälla förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana penningmarknadsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt förordningen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om avgifterna.
Förtydligande av bemyndigandet som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel
Den 1 januari 2018 trädde ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft som innebär att en AIF-förvaltare kan få ett särskilt tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet om förvaltaren avser att föra investeringssparkonto (prop. 2017/18:5, bet. 2017/18:FiU16, rskr. 2017/18:45). Samma möjlighet infördes för fondbolag enligt lagen om värdepappersfonder. Efter att lagändringarna utfärdats har det uppmärksammats att bemyndigandena fått olika utformning i de båda lagarna utan att någon skillnad i sak i fråga om föreskriftsrätten varit avsedd.
Mot den bakgrunden föreslår regeringen att bemyndigandet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder justeras så att lydelsen överensstämmer med motsvarande bemyndigande i lagen om värdepappersfonder. Bemyndigandet om vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla kravet om att medel som tas emot med redovisningsskyldighet omedelbart ska avskiljas, ska därmed ändras till att avse vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta om förvaltaren tar emot medel med redovisningsskyldighet.
Frågor relaterade till Mifid II
Utvidgat tillämpningsområde för investeringsrådgivning
Den 3 januari 2018 trädde nya bestämmelser om rådgivning på finansmarknadsområdet i kraft. De nya reglerna är en av flera åtgärder för att uppnå en likartad reglering för alla aktörer som utför rådgivning på finansmarknadsområdet, och innebär att fondbolag och AIF-förvaltare som till en icke-professionell kund lämnar råd om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet ska tillämpa bestämmelser om investeringsrådgivning i lagen om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna gäller bl.a. intressekonflikter, kompetenskrav för personal och ersättningar som betalas till och tas emot från tredje part.
För att uppnå en mer likartad reglering på finansmarknadsområdet bör enligt regeringen samma regler gälla i förhållande till alla kunder oavsett om de är icke-professionella eller professionella kunder. Fondbolag och svenska AIF-förvaltare bör därför, i likhet med värdepappersinstitut, tillämpa bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden när de lämnar råd om andelar i fonder till sina kunder oavsett vilken kundkategori det är fråga om. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om investeringsrådgivning som gäller för fondbolag och svenska AIF-förvaltare ska tillämpas vid sådan rådgivning till alla kunder, dvs. inte bara till icke-professionella kunder. Detsamma ska gälla för förvaltningsbolag och utländska AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige.
Bemyndigande att meddela föreskrifter
De bestämmelser som fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa vid investeringsrådgivning genomför regler i Mifid II i svensk rätt. Reglerna i direktivet kompletteras av detaljerade regler i det delegerade direktivet respektive i den delegerade förordningen till Mifid II. Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka åtgärder fondbolag och AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som gäller när de utför rådgivning om andelar i fonder inom ramen för sin fondverksamhet.
Tillhandahållande av information om klagomål
I den delegerade förordningen till Mifid II finns kompletterande bestämmelser till reglerna i Mifid II om hantering av klagomål. Syftet med kraven i den delegerade förordningen är att göra finansmarknaderna mer transparenta och säkra samt förbättra investerarnas förtroende och deltagande på dessa marknader. De syftar även till att öka de finansiella marknadernas stabilitet och tillförlitlighet.
Regeringen föreslår ett bemyndigande i lagen om värdepappersmarknaden som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur värdepappersinstitut ska fullgöra skyldigheten att tillhandahålla Finansinspektionen information om klagomål och hantering av klagomål enligt den delegerade förordningen till Mifid II.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De lagändringar som avser kompletteringar till förordningen om penningmarknadsfonder föreslås träda i kraft den 21 juli 2018. Regeringen föreslår också vissa övergångsbestämmelser. Ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som vid ikraftträdandet förvaltar en värdepappersfond vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen men för vilken det även krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder, ska få fortsätta förvalta fonden t.o.m. den 21 januari 2019. För att fortsätta förvalta fonden efter det datumet krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Detsamma ska gälla en AIF-förvaltare som vid ikraftträdandet har tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond för vilken det även krävs auktorisation enligt förordningen om penningmarknadsfonder. Om en ansökan om auktorisation har lämnats in till Finansinspektionen senast den 21 januari 2019, ska fondbolaget respektive AIF-förvaltaren dock få fortsätta förvalta fonden till dess att ansökan har prövats slutligt.
Övriga lagändringar, som rör dels föreskrifter om hantering av redovisningsmedel, dels frågor relaterade till Mifid II, föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Förslagens konsekvenser
Konsekvenser av kompletteringar till EU:s förordning om penning-marknadsfonder
Förordningen och de kompletteringar i svensk rätt som föreslås berör fondbolag, förvaltningsbolag, AIF-förvaltare, investerare, Finansinspektionen och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Finansinspektionen uppskattar att det på den svenska marknaden i september 2017 fanns 28 penningmarknads-fonder under Finansinspektionens tillsyn som totalt förvaltade ett kapital på ungefär 200 miljarder kronor. Av dessa var 27 värdepappersfonder och en fond en specialfond. Fonderna förvaltades av 15 olika fondbolag respektive en AIF-förvaltare. Fondernas nettotillgångsvärde varierade i storlek från ca 49 miljoner kronor till ca 39 miljarder kronor.
När det gäller förordningens konsekvenser för dessa företag hänvisar regeringen till kommissionens konsekvensanalys. Där görs bedömningen att de krav som ställs i förordningen kommer att skapa visst administrativt merarbete och ytterligare kostnader för förvaltare av penningmarknadsfonder. I kommissionens konsekvensanalys kvantifieras kostnaderna för bl.a. riskhantering. Utöver de krav på auktorisation, kreditkvalitetsbedömningar, värdering och andra krav, som på grund av förordningen blir direkt tillämpliga, kan placeringsbestämmelserna innebära att fondbolag, förvaltningsbolag eller AIF-förvaltare måste anpassa portföljerna genom att t.ex. avyttra vissa innehav eller byta namn och placeringsinriktning på fonder.
Regeringen konstaterar att förordningen inte ger något utrymme att ta särskilda hänsyn till små företag vid utformningen av förslagen. Det merarbete och de kostnader som orsakas av kraven i förordningen kan enligt regeringen ställas mot nyttan av det som förordningen syftar till, dvs. ökad finansiell stabilitet, ökat investerarskydd och en robust marknad för kortfristig finansiering.
Kostnaden för Finansinspektionens nya uppgifter med anledning av förslagen i denna proposition, utöver prövningen av ansökningar om auktorisation för vilka avgifter tas ut av de sökande, bedöms som marginell och ska hanteras inom befintliga budgetramar.
Förordningen om penningmarknadsfonder kan medföra konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna, eftersom Finansinspektionens beslut enligt förordningen kan överklagas dit. När det gäller den eventuella måltillströmning som kan tillkomma gör regeringen bedömningen att den blir ytterst marginell.
Konsekvenser av förtydligat bemyndigande om föreskrifter om hantering av redovisningsmedel
Genom den föreslagna lagändringen klargörs att någon skillnad i sak inte är avsedd mellan vad som ska gälla för fondbolag respektive AIF-förvaltare i fråga om möjligheten för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Detta innebär att tillämpningsområdet förtydligas, vilket enligt regeringen är till fördel för såväl myndigheter som enskilda.
Konsekvenser av att även rådgivning till professionella kunder blir föremål för regler om investeringsrådgivning
Enligt regeringen är det svårt att avgöra vilken påverkan det får för fondbolag och AIF-förvaltare att även rådgivning till professionella kunder blir föremål för regler om investeringsrådgivning. Förslaget innebär att fondbolag och AIF-förvaltare kommer att behöva avgöra om den kontakt de har med en professionell kund utgör rådgivning eller försäljning. Förslaget förändrar dock inte gränsdragningen mellan rådgivning och försäljning. Enligt regeringen förväntas därför inte den administrativa bördan öka nämnvärt när det gäller försäljning av fondandelar till professionella kunder.
Eftersom syftet med förslagen är att reglerna ska vara likartade för alla aktörer som tillhandahåller rådgivning på finansmarknadsområdet finns det inte något utrymme för mildare krav och därmed inte heller för särskild hänsyn till små fondbolag eller AIF-förvaltare.
Förslagen innebär att Finansinspektionen kommer att behöva utfärda föreskrifter. Detta arbete förväntas inte påverka Finansinspektionens verksamhet i någon större utsträckning. Eventuella ökade kostnader ska enligt regeringen hanteras inom myndighetens befintliga budgetramar.
Konsekvenser av den delegerade förordningen till Mifid II
Den typ av löpande rapportering från värdepappersinstitut om klagomål från kunder och hantering av klagomål som avses i den delegerade förordningen till Mifid II kommer enligt regeringen att innebära kostnader för de berörda företagen. De svenska företag som berörs av förslagen utgörs i januari 2018 enligt uppgift från Finansinspektionen av 109 värdepappersbolag och 73 kreditinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse. Vidare finns 39 utländska värdepappersföretag från andra länder inom EES med filial i Sverige. Storleken på värdepappersbolagen kan variera från små bolag med ett fåtal anställda och en relativt okomplicerad verksamhet till större internationellt verksamma bolag med en omfattande verksamhet.
Det går enligt regeringen inte att dra några säkra slutsatser om hur mycket kostnaderna kommer att uppgå till för att uppfylla de nu aktuella kraven i den delegerade förordningen till Mifid II. Den största kostnaden kommer att avse den initiala it-kostnaden för att få rapporteringssystemet på plats. För mindre värdepappersbolag kommer it-kostnaden sannolikt att innebära en proportionerligt sett större kostnad jämfört med för de större bolagen. Eftersom kravet gäller enligt en EU-förordning finns det inte någon möjlighet att göra nationella avvikelser eller något utrymme för alternativa tillvägagångssätt. Särskilda hänsyn behöver enligt regeringen emellertid tas till små företag när Finansinspektionen utformar sina föreskrifter, framför allt med anledning av den initiala it-kostnaden.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om kompletteringar i svensk lag till EU:s förordning om penningmarknadsfonder. Förordningen syftar till att förstärka den finansiella stabiliteten och skapa en hög skyddsnivå för investerare genom införandet av regler som styr etablering, förvaltning och marknadsföring av penningmarknadsfonder. Lagändringarna ska träda i kraft samma dag som förordningens bestämmelser börjar tillämpas i medlemsstaterna, dvs. den 21 juli 2018.
Utskottet ställer sig också bakom regeringens lagförslag om ett förtydligat bemyndigande i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som gäller föreskrifter om hantering av redovisningsmedel. Vidare tillstyrker utskottet de lagförslag som tillgodoser krav som följer av delegerade akter till Mifid II samt de lagförslag som innebär att tillämpningsområdet för bestämmelser om investeringsrådgivning utvidgas till att även omfatta rådgivning till professionella kunder. Sistnämnda lagändringar ska träda i kraft den 1 juli 2018.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:148 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om penningmarknadsfonder och ett par andra värdepappersmarknadsfrågor:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen (2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Bilaga 2
