|
|
Nya regler om betaltjänster
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens lagförslag om nya regler för betaltjänster. Av lagtekniska skäl föreslår dessutom utskottet en mindre lagändring.
I propositionen föreslås ändringar huvudsakligen i betaltjänstlagen för att genomföra andra betaltjänstdirektivet. Syftet med lagändringarna är att utveckla marknaden för elektroniska betalningar och skapa bättre förut-sättningar för säkra och effektiva betalningar. Termen betaltjänst utvidgas till att även omfatta betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Tillämpningsområdet utökas i fråga om geografiskt område och valutor. Betaltjänstleverantörer ges tillgång till betalkonto hos kreditinstituten på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder och i den omfattning som krävs för att de effektivt ska kunna tillhandahålla betaltjänster. Det införs även nya bestämmelser som reglerar frågor om säkerhet och hantering av risker.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2018.
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:77 Nya regler om betaltjänster.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Nya regler om betaltjänster |
Riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster med den ändringen att förslaget i de delar det avser 4 a kap. 5 § utgår,
2. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
3. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078),
4. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ,
5. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),
6. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
7. lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
b) antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (2017:342) om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:77 punkterna 1–7.
Stockholm den 22 mars 2018
På finansutskottets vägnar
Fredrik Olovsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Elisabeth Svantesson (M), Monica Green (S), Maria Plass (M), Ingela Nylund Watz (S), Oscar Sjöstedt (SD), Jörgen Andersson (M), Emil Källström (C), Janine Alm Ericson (MP), Niklas Wykman (M), Marie Granlund (S), Dennis Dioukarev (SD), Ulla Andersson (V), Jakob Forssmed (KD), Niklas Karlsson (S), Björn Wiechel (S) och Said Abdu (L).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2017/18:77 Nya regler om betaltjänster.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut framgår av bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Lagrådet har granskat lagförslagen, och regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag och synpunkter. Efter Lagrådets granskning har ändringar gjorts i förslagen till 3 kap. 18 a och 20 §§ och 8 kap. 21 § lagen (2010:751) om betaltjänster, i 1 § marknadsföringslagen (2008:486) samt i 3 kap. 19 a och 21 §§ lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Regeringen bedömer att dessa ändringar både författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Av lagtekniska skäl har utskottet gjort en mindre ändring av regeringens lagförslag i 4 a kap. 5 § i lagen om betaltjänster. Utskottets lagförslag redovisas i bilaga 3.
Utskottet noterar att det i avsnitt 2.6 i propositionen saknas ett tredje stycke till 3 kap. 19 § lagen om elektroniska pengar, i lagens nuvarande lydelse.
I ärendet har det inkommit en skrivelse från Svenska Bankföreningen (dnr 1398-2017/18) och en skrivelse från Mastercard (dnr 1382-2017/18).
Bakgrund
I Sverige har betalningsförmedling traditionellt hanterats inom bankväsendet, och bankernas kontosystem utgör grunden för betalningssystemet. Numera förmedlas betalningar även av företag i andra branscher.
En betalning är en överföring av ett penningbelopp från en avsändare till en mottagare. Den kan vara kontantbaserad eller kontobaserad. Den kan gälla stora betalningar eller massbetalningar. Med stora betalningar avses överföringar av betydande belopp, över 10 miljoner kronor.
De vanligaste sätten att betala i Sverige är med kort, autogiro, gireringar och kontanter. Kontobaserade betalningar innebär att medel flyttas mellan två konton i en eller två banker genom t.ex. en girering, en överföring med autogiro eller en kortbetalning. Vid girering används ett särskilt bank- eller plusgironummer för identifiering av mottagaren, samtidigt som det vanligtvis också anges ett OCR-nummer som gör det möjligt för mottagaren att identifiera betalningen. Autogiro innebär att betalningsmottagaren och betalningsavsändaren har ingått avtal om automatisk debitering av betalarens bankkonto. Betalning med bankkort kan ske antingen med betalkort eller med kreditkort. Om betalkort används samlar kortutgivaren inköpen för en viss period och fakturerar sedan kortinnehavaren det sammanlagda beloppet för perioden. Ett kreditkort ger kortinnehavaren möjlighet att betala skuldbeloppet i efterhand. För att kontobaserade betalningar ska kunna genomföras krävs att en eller flera mellanhänder medverkar. Under senare år har det utvecklats andra sätt att genomföra betalningar, t.ex. via mobiltelefoner. Ett exempel på en mobil betaltjänst är applikationen Swish. För att Swish ska fungera krävs att både avsändaren och mottagaren är anslutna till Swish med sina respektive bankkonton i någon av de deltagande bankerna.
Kontobaserade betalningar hanteras i olika betalningssystem. Alla stora banker och clearingorganisationer i Sverige deltar i Riksbankens betalningssystem RIX.
Massbetalningar mellan bankerna hanteras i Sverige i bankgirosystemet som drivs av Bankgirocentralen (BGC). På uppdrag av Svenska Bank-föreningen driver BGC Dataclearingen, som är ett system för bl.a. vanliga banköverföringar från konto till konto. BGC driver sedan 2012 även betalningssystemet Betalningar i Realtid (BiR). I detta system genomförs clearing och avveckling i realtid, vilket innebär att pengar kan flyttas direkt mellan olika konton.
Första betaltjänstdirektivet
Till grund för det nuvarande svenska regelverket om betaltjänster ligger första betaltjänstdirektivet[1]. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom betaltjänstlagen och lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument[2]. Betaltjänstlagen innehåller bestämmelser om betaltjänster som tillhandahålls i Sverige och utförs inom EES i euro eller i någon annan av EES-ländernas valutor. Dessutom finns bestämmelser om betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, tillståndskrav, rörelseregler, informationskrav, behandling av personuppgifter, tillträde till betalningssystem samt tillsyn och ingripanden.
I lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument regleras de skyldigheter som en kontohavare har vid användningen av ett betalningsinstrument och vilket betalningsansvar som gäller vid obehöriga transaktioner.
Andra betaltjänstdirektivet
I november 2015 antog Europaparlamentet och rådet andra betaltjänstdirektivet[3]. Genom direktivet upphävs första betaltjänstdirektivet och de reglerna har förts över till andra betaltjänstdirektivet. Andra betaltjänstdirektivet handlar om att utveckla en EU-omfattande marknad för elektroniska betalningar och att skapa bättre förutsättningar för säkra och effektiva betalningar. I skälen till direktivet anges bl.a. att likvärdiga driftsvillkor bör säkerställas för både befintliga och nya aktörer på marknaden genom åtgärder som gör det möjligt för nya betalningsmetoder att nå ut till en större marknad. Enligt kommissionen bör detta öka effektiviteten inom betalningssystemet och leda till större valfrihet och bättre insyn när det gäller betaltjänster, samtidigt som konsumenternas förtroende för en harmoniserad betalningsmarknad stärks.
I andra betaltjänstdirektivet utvidgas termen betaltjänst till att omfatta även betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Tillämpnings-området utökas också i fråga om geografiskt område och valutor. Direktivet ger betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer rätt till tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder och i den omfattning som krävs för att dessa företag effektivt och obehindrat ska kunna tillhandahålla betaltjänster. Direktivet innehåller också flera nya regler om säkerhet och hantering av risker i samband med betaltjänstleverantörers kommunikation med betaltjänstanvändare, t.ex. i fråga om en betalningstransaktion.
I september 2009 antog Europaparlamentet och rådet det s.k. e-penning-direktivet[4]. E-penningdirektivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2011:755) om elektroniska pengar som innehåller bestämmelser om utgivning av elektroniska pengar samt om institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare.
I andra betaltjänstdirektivet regleras genomförandet av betalnings-transaktioner där medlen är elektroniska pengar enligt definitionen i
e-penningdirektivet. Däremot regleras själva utgivningen av elektroniska pengar i e-penningdirektivet. I andra betaltjänstdirektivet görs flera ändringar i e-penningdirektivet. Ändringarna rör främst frågor om tillståndskrav och andra rörelsekrav, men det görs även ändringar i e-penningdirektivets tillsyns- och övergångsbestämmelser.
Rättsakter, riktlinjer och rekommendationer
Enligt andra betaltjänstdirektivet har kommissionen bemyndigats att anta ett antal delegerade akter och genomförandeakter. Genomförandeåtgärderna består främst av s.k. tekniska standarder som utarbetas av Europeiska bankmyndigheten (Eba). Eba får även utfärda riktlinjer och rekommendationer till behöriga myndigheter och finansiella företag.
Nya regler om betaltjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag om nya regler om betaltjänster samt utskottets lagförslag i bilaga 3.
Propositionen
Allmänna utgångspunkter
Andra betaltjänstdirektivet är ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att handlingsutrymmet för medlemsstaterna att anta avvikande regler är begränsat. Regeringen anser att en utgångspunkt vid genomförandet av direktivet bör vara att det i svensk rätt inte bör ställas upp några krav som går längre än kraven i direktivet om det inte finns starka skäl för det. De nya termer och uttryck som införs med anledning av andra betatjänstdirektivet bör enligt regeringen så nära som möjligt ansluta till de termer och uttryck som används i direktivet. Vidare anser regeringen att hänvisningarna till EU-förordningar i de bestämmelser som föreslås bör vara dynamiska, dvs. avse förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningar till EU-direktiv bör dock vara statiska, dvs. avse direktivet i den vid en viss tidpunkt gällande lydelsen. Det stämmer också överens med den hänvisningsteknik som har använts i propositioner under senare tid.[5] För att genomföra andra betaltjänstdirektivet i svensk rätt föreslår regeringen ändringar i lagen om betaltjänster, lagen om elektroniska pengar, lagen om utländska filialer m.m., bokföringslagen, lagen om europakooperativ, marknadsföringslagen och lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Vidare föreslås att lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument ska upphöra att gälla och att bestämmelserna i den lagen förs över till lagen om betaltjänster.
Definitioner
Andra betaltjänstdirektivet innehåller ett antal definitioner av termer och uttryck. Många av definitionerna finns även i första betaltjänstdirektivet och har i svensk rätt genomförts i betaltjänstlagen. Regeringen anser att om de nya definitionerna saknar motsvarighet i svensk rätt och är av vikt för genomförandet av direktivet, bör definitionerna tas in i betaltjänstlagen. I propositionen föreslås bl.a. att följande begrepp förklaras:
• betaltjänst
• betalningsinitieringstjänst
• kontoinformationstjänst
• kontoförvaltande betaltjänstleverantör
• kontobaserad betalning
• autentisering
• stark kundautentisering
• personlig behörighetsfunktion
• känslig betalningsuppgift
• grupp
• elektroniskt kommunikationsnät
• elektronisk kommunikationstjänst
• inlösen av transaktionsbelopp
• betalningsinstrument och utgivning av betalningsinstrument
• kapitalbas
• kreditinstitut
• utländskt kreditinstitut
• obehörig transaktion
• säker kommunikation.
Regeringen föreslår att i definitionen av betaltjänster i betaltjänstlagen utmönstras den nuvarande betaltjänsten genomförande av betalnings-transaktioner där betalaren godkänner transaktionen med någon form av utrustning för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknik och betalningen sker till systemoperatören som endast fungerar som mellanhand. Termen transaktioner ersätts med termen åtgärder och termen utfärdande med termen utgivning. Förvaltningsrätten i Stockholm efterfrågar exempel på vilka andra åtgärder än transaktioner som skulle omfattas av den ändrade definitionen. Regeringen anför att ändringen skulle kunna omfatta åtgärder som t.ex. öppnande och avslutande av ett betalkonto. Definitionen av betaltjänster utvidgas till att omfatta även betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Med betalningsinitieringstjänst avses en tjänst för att på begäran av betaltjänstanvändaren initiera en betalningsorder från ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör. Sådana tjänster tillhandahålls bl.a. av Trustly och Klarna. Med kontoinformationstjänst avses en onlinetjänst för att tillhandahålla sammanställd information om ett eller flera betalkonton som betaltjänstanvändaren har hos en eller flera andra betaltjänstleverantörer. Exempel på en sådan tjänst är applikationen Tink.
Tillämpningsområde
Aktörer
Andra betaltjänstdirektivet innehåller regler om vilka personer – betaltjänstleverantörer – och aktiviteter som omfattas av direktivet. Kategorierna motsvarar i stort sett dem som anges i första betaltjänstdirektivet och i e-penningdirektivet. Definitionen av betaltjänstleverantör i betaltjänstlagen utvidgas till att även omfatta filialer till institut för elektroniska pengar från länder utanför EES. Dessa företag ska få tillhandahålla betaltjänster i Sverige utan tillstånd enligt betaltjänstlagen.
Det finns en möjlighet enligt andra betaltjänstdirektivet att undanta vissa institut från hela eller delar av direktivet, exempelvis Svenska skepps-hypotekskassan. Regeringen anser dock att något sådant undantag inte bör införas. Samma bedömning gjordes när första betaltjänstdirektivet infördes.
Geografiska begränsningar och betaltjänster i olika valutor
Andra betaltjänstdirektivet är liksom första betaltjänstdirektivet tillämpligt på betaltjänster som tillhandahålls inom unionen. Det innehåller också regler om det geografiska tillämpningsområdet och vid transaktioner i olika valutor som skiljer sig från reglerna i första betaltjänstdirektivet. Regeringen gör följande bedömning av vilka ändringar i betaltjänstlagen som detta föranleder.
Betaltjänstlagen gäller för betalningstransaktioner i euro eller i någon annan av EES-ländernas valutor när såväl betalarens som betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer, eller i förekommande fall den enda betaltjänst-leverantören i betaltjänsttransaktionen, hör hemma inom EES. Enligt regeringens bedömning bör inte de nya reglerna i den delen föranleda någon lagstiftningsåtgärd.
Betaltjänstlagen föreslås gälla även för betalningstransaktioner i andra valutor än euro eller någon annan av EES-ländernas valutor. När en betalningstransaktion genomförs i en annan valuta än euro eller någon annan av EES-ländernas valutor och både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer hör hemma inom EES ska det dock gälla undantag för vissa bestämmelser i betaltjänstlagen. Det ska också gälla om det bara är en betaltjänstleverantör i betalningstransaktionen och denne hör hemma inom EES. Undantag ska gälla för bestämmelser som rör information om maximal genomförandetid för en betaltjänst innan avtal ingås eller en betalningstransaktion innan den genomförs, och överförda eller mottagna belopp samt om genomförandetid och valuteringsdag.
Det finns en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva kortare maximitider för genomförandet av nationella betalningstransaktioner. Samma möjlighet fanns också enligt första betaltjänstdirektivet. Regeringen väljer nu, liksom vid införandet av första betaltjänstdirektivet, att inte utnyttja den möjligheten.
Regeringen anser, i enlighet med vad som följer av andra betal-tjänstdirektivet, att betaltjänstlagen i sin helhet som huvudregel ska vara tillämplig även på betalningstransaktioner där endast betalarens eller betalningsmottagarens betaltjänstleverantör hör hemma inom EES. Det bör enligt regeringen gälla oavsett i vilken valuta som transaktionen genomförs. Vissa av reglerna i direktivet ska dock inte tillämpas på dessa transaktioner.
Undantag från tillämpningsområdet
Samhället förses med kontanter genom den s.k. kontanthanteringskedjan. Kedjan består av ett antal aktörer, både offentliga och privata, som på olika sätt gör det möjligt för allmänheten och företag att få tillgång till och använda sig av kontanter. Kontanthanteringskedjan i Sverige består främst av Riksbanken, BDB Bankernas Depå AB (BDB), företag som tillhandahåller kontantautomater och s.k. värdebolag. BDB är i dagsläget det enda företag som har rätt att lämna in och hämta ut kontanter hos Riksbanken. I Sverige är de dominerande värdebolagen på marknaden Loomis Sverige AB (Loomis) och Nokas Värdehantering AB. Dessa bolags verksamheter består bl.a. i att de hämtar, lämnar och kontrollräknar kontanter, t.ex. butikers dagskassor, och sätter in behållningen på kundernas konto. Utöver värdetransporter, dvs. fysiska transporter av kontanter, sköter dessa bolag alltså även hanteringen av kontanter i uppräkningscentraler, även kallade värdedepåer. I depåerna räknas, äkthetskontrolleras och sorteras sedlarna från dagskassorna.
Den del av kontanthanteringskedjan som avser yrkesmässig fysisk transport av sedlar och mynt, inbegripet insamling, hantering och leverans av dessa, undantas från andra betaltjänstdirektivet. Detsamma gäller enligt första betaltjänstdirektivet, men nu har undantaget förtydligats. Undantaget i betaltjänstlagen för yrkesmässig, fysisk transport av kontanter ska uttryckligen omfatta även hantering av kontanter som har samband med transporten. Undantaget ska dock inte omfatta uppräkningsverksamhet.
I andra betaltjänstdirektivet undantas särskilda betalningsinstrument som endast kan användas i begränsad omfattning – i ett begränsat nätverk – från direktivets tillämpningsområde. Undantaget har fått en ändrad lydelse i förhållande till motsvarande undantag i första betaltjänstdirektivet. Regeringen föreslår att undantaget ska preciseras i betaltjänstlagen så att det anges att det ska vara fråga om ett mycket begränsat sådant utbud.
I andra betaltjänstdirektivet finns också ett undantag från direktivet för betalningstransaktioner som genomförs via en leverantör av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster, där leverantören fungerar som mellanhand, om betalningstransaktionerna faktureras på leverantörens faktura och
- avser inköp av digitalt innehåll och röstbaserade tjänster eller
- genomförs från eller via elektronisk utrustning för välgörenhetsändamål eller för inköp av biljetter.
Undantagen ska gälla bara om värdet på de enskilda betalningstransaktionerna inte överstiger ett belopp motsvarande 50 euro och betalningstransaktionernas sammanlagda värde för en abonnent inte överstiger ett belopp motsvarande 300 euro per månad.
Detta undantag har ändrats i förhållande till motsvarande undantag i första betaltjänstdirektivet. Regeringen föreslår att undantaget införs i betaltjänstlagen.
Enligt andra betaltjänstdirektivet tillämpas direktivet inte på tekniska stödtjänster som t.ex. tillhandahållande av terminaler eller annan utrustning, behandling, lagring och autentisering av uppgifter, integritetsskyddande tjänster och it-tjänster. Ett motsvarande undantag finns i första betaltjänstdirektivet. Undantaget i andra betaltjänstdirektivet är dock inte tillämpligt för betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. Undantaget i betaltjänstlagen för tekniska tjänster som stöder betal-tjänstleverantörens verksamhet med betaltjänster utan att leverantören av tekniska tjänster vid något tillfälle kommer i besittning av medel, ska inte omfatta betalningsinitieringstjänster eller kontoinformationstjänster.
I andra betaltjänstdirektivet undantas vissa tjänster avseende uttag av kontanter i uttagsautomater. Men för att en tjänst som endast möjliggör uttag av kontanter med hjälp av uttagsautomater ska undantas från betaltjänstlagen ska den som tillhandahåller tjänsten lämna information om eventuella uttagsavgifter och växelkurs innan uttaget görs och när kontanterna lämnas ut. Detta föreslår regeringen ska anges i betaltjänstlagen.
Regeringen föreslår också att undantaget i betaltjänstlagen för betalningstransaktioner som sker genom en handelskommissionär utvidgas till att omfatta även betalningstransaktioner som sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handelsagent eller liknande uppdragstagare, som för endast betalarens eller betalningsmottagarens räkning förhandlar eller ingår avtal om köp eller försäljning av varor eller tjänster.
Anmälan om och register över verksamhet som omfattas av vissa undantag
Regeringen föreslår att den som driver en verksamhet som avser tjänster som baseras på betalningsinstrument som enbart kan utnyttjas inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe eller i fråga om ett mycket begränsat varu- eller tjänsteutbud ska anmäla detta till Finansinspektionen om det sammanlagda värdet av de betalningstransaktioner som genomförts under de senaste tolv månaderna överstiger ett belopp motsvarande 1 miljon euro. Även den som driver verksamhet som avser vissa andra betalningstransaktioner ska anmäla det till Finansinspektionen. Upplysningar om verksamheten och därmed sammanhängande omständig-heter ska lämnas till Finansinspektionen om inspektionen begär det.
Vidare föreslår regeringen att Finansinspektionen, om förutsättningarna för undantag är uppfyllda, ska registrera den som har gjort en anmälan om undantag och föra in en beskrivning av de verksamheter som anmälts enligt bestämmelserna om undantag i betaltjänstlagen i det register som inspektionen för enligt den lagen. Finansinspektionen ska underrätta Eba om den information som förs in i registret.
Tvingande bestämmelser
En betaltjänstleverantör ska få komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelse från vissa särskilt angivna bestämmelser i betaltjänstlagen som rör obehöriga transaktioner. Regeringen föreslår att det i betaltjänstlagen tas in en bestämmelse som innebär att avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i den lagen är till nackdel för en konsument ska vara utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.
Tredjepartsbetaltjänstleverantörer
I andra betaltjänstdirektivet införs regler om s.k. tredjepartsbetal-tjänstleverantörer. Därmed har termen betaltjänst fått en delvis ny och ändrad innebörd. Genom direktivet blir denna marknad reglerad, vilket inte är fallet i dag. En leverantör av betalningsinitieringstjänster kommer att vara tvungen att identifiera sig mot banken när en betalning genomförs. Detta kommer att innebära att bankerna kommer att kunna se att en betalningstransaktion utförs med en betalningsinitieringstjänst. Det kan de inte i dag.
Leverantörer av betalningsinitieringstjänster
Regeringen anser att det för att genomföra andra betaltjänstdirektivet om tillståndsplikt för leverantörer av betalningsinitieringstjänster bör anges i betaltjänstlagen att den som tillhandahåller betalningsinitieringstjänster inte får undantas från tillståndsplikt.
Tillstånd att tillhandahålla betalningsinitieringstjänster får bara ges om företaget har en ansvarsförsäkring som täcker det geografiska område inom vilket företaget driver sin verksamhet, eller annan jämförbar garanti som täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av verksamheten. Ett betalningsinstitut som bara tillhandahåller betalnings-initieringstjänster ska ha ett startkapital som motsvarar minst 50 000 euro och en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet. Svenska Bankföreningen önskar ett förtydligande av hur den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska kunna ta del av ansvarsförsäkringen. Regeringen anser dock att det inte finns anledning att reglera detta i betaltjänstlagen.
Information
Andra betaltjänstdirektivet, liksom första betaltjänstdirektivet, innehåller regler om vilken information som ska lämnas till betaltjänstanvändaren eller hållas tillgänglig av betaltjänstleverantören i samband med enstaka betalningstransaktioner som inte omfattas av ett ramavtal. Informationen ska vara lätt att förstå och uttryckas klart och lättbegripligt (artikel 44). I andra betaltjänstdirektivet har lagts till ytterligare informationskrav som ställs särskilt på leverantörer av betalningsinitieringstjänster. Företaget Trustly Group AB anser att det bör framgå av lagen att leverantören av betalningsinitieringstjänsten uppfyller informationskravet genom att tillgängliggöra informationen eftersom en leverantör av en sådan tjänst inte alltid har kontaktuppgifter till kunden. Regeringen menar dock att termen tillhandahålla, som är den som anges i lagtexten, även innefattar att hålla information tillgänglig på en plats som betalaren har tillgång till.
Utöver den information som varje betaltjänstleverantör ska lämna innan ett ramavtal ingås med en betaltjänstanvändare, ska en leverantör av betalningsinitieringstjänster lämna information till betaltjänstanvändaren om hur ett godkännande att initiera en betalningsorder eller genomföra en betalningstransaktion ges och hur det kan återkallas, och om leverantörens ansvar för initiering eller genomförande av transaktioner. Svenska Bankföreningen vill att det tydliggörs att omfattningen av den information som ska ges till betaltjänstanvändaren är beroende av vilken typ av betaltjänstleverantör det rör sig om. Regeringen anser dock att det saknas skäl att ytterligare förtydliga detta.
Betalaren ska enligt andra betaltjänstdirektivet lämna sitt samtycke till att en betalningstransaktion genomförs direkt till sin kontoförvaltande betaltjänstleverantör, via betalningsmottagaren eller via en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Samtycket ska lämnas uttryckligen. Konsumentverket anser att det, för att stärka konsumentskyddet, behövs en uttrycklig bestämmelse om att en återkallelse av ett godkännande att genomföra en serie betalningstransaktioner får till följd att varje betalningstransaktion därefter ska anses vara icke auktoriserad. När första betaltjänstdirektivet genomfördes i svensk rätt fann regeringen att det inte behövdes någon sådan uttrycklig bestämmelse. Regeringen gör samma bedömning när det gäller andra betaltjänstdirektivet.
Betaltjänstanvändaren ska i förhållande till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ha rätt att använda sig av betalningsinitieringstjänster om det berörda betalkontot är tillgängligt online. Denna rätt ska gälla oberoende av om det finns ett avtal om detta mellan leverantören av betalningsinitieringstjänster och den kontoförvaltande betaltjänstleverantören.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantörens skyldigheter
När den kontoförvaltande betaltjänstleverantören har tagit emot en betalningsorder från leverantören av betalningsinitieringstjänster och betalaren uttryckligen godkänt betalningstransaktionen, ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ge leverantören av betalningsinitieringstjänster all tillgänglig information om initieringen och genomförandet av betalningstransaktionen. Informationen ska lämnas omedelbart efter det att betalningsordern har tagits emot från leverantören av betalningsinitieringstjänsten. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska behandla en betalningsorder som tas emot från en leverantör av betalningsinitieringstjänster på samma sätt som en betalningsorder som tas emot direkt från betalaren när det gäller val av tidpunkt, prioritering och avgifter, om det inte finns objektiva skäl för en annan behandling.
Åtkomst till betalkonto
En kontoförvaltande betaltjänstleverantör ska få vägra en leverantör av en betalningsinitieringstjänst åtkomst till ett betalkonto endast om den kontoförvaltande betaltjänstleverantören av skäl som är objektivt motiverade och tillräckligt underbyggda gör bedömningen att leverantören av betalningsinitieringstjänster obehörigen har fått åtkomst till betalkontot eller obehörigen har initierat en betalningstransaktion från betalkontot. En kontoförvaltande betaltjänstleverantör som vägrar en leverantör av betalningsinitieringstjänster åtkomst till ett betalkonto ska på avtalat sätt underrätta betaltjänstanvändaren om att åtkomst till betalkontot har vägrats och om skälen för detta. Betaltjänstanvändaren ska informeras innan åtkomst till betalkontot vägras eller så snart som möjligt därefter. Någon information till betaltjänstanvändaren får dock inte lämnas om det skulle vara oförenligt med andra föreskrifter. Detsamma gäller om det är motiverat av säkerhetsskäl att inte lämna underrättelsen. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska medge åtkomst till betalkontot så snart det inte längre finns skäl för vägran. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har vägrats åtkomst till ett betalkonto och om skälen för detta. Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen, Trustly Group AB och Tink AB lyfter frågan om betaltjänstanvändaren ska kunna lämna besked till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören om att denne inte önskar att vissa leverantörer av betalningsinitieringstjänster ska få ha åtkomst eller tillträde till dennes betalkonto. Regeringen framhåller att betaltjänstanvändarens uttryckliga godkännande är en förutsättning för att initiera en betalningstransaktion via en leverantör av sådana tjänster (artikel 66.2 i andra betaltjänstdirektivet). Det stämmer också överens med grunden för att vägra åtkomst som anges i direktivet (artikel 68.5), nämligen att leverantören har icke auktoriserad tillgång till betalkontot. Det är alltså kunden som ska ha kontroll och mandat att bestämma över vilka aktörer som ska få tillgång till kontoinformation. Om en betaltjänstanvändare som tidigare lämnat ett meddelande till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören att en viss leverantör inte ska ha åtkomst till kontot sedan lämnar ett godkännande till leverantören, får det senare meddelandet uppfattas som ett återtagande av det tidigare meddelandet. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska då inte ha rätt att vägra åtkomst.
Om villkoren i betaltjänstleverantörens ramavtal med betalaren är uppfyllda, får betalarens betaltjänstleverantör inte vägra att utföra en godkänd betalningsorder som initierats av en leverantör av betalningsinitieringstjänster, såvida inte utförandet av betalningsordern skulle strida mot någon annan lag.
Underrättelse vid vägran att initiera en betalningstransaktion
En betaltjänstleverantör som vägrar att initiera en betalningstransaktion ska underrätta betaltjänstanvändaren om detta på avtalat sätt snarast möjligt och senast vid slutet av nästföljande bankdag eller, om betalningen initierats av eller via en betalningsmottagare, senast vid den tidpunkt som betalningsordern enligt avtal ska överföras till betalarens betaltjänstleverantör. Av underrättelsen ska om möjligt skälen för vägran framgå liksom vilket förfarande som tillämpas för att rätta till fel som kan ha föranlett vägran. Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för underrättelsen om det finns skälig grund för vägran och leverantören enligt ett ramavtal med betal-tjänstanvändaren får ta ut en sådan avgift.
Återkallelse av en betalningsorder
När en betalningstransaktion initieras av en leverantör av betalningsinitieringstjänster ska betalaren inte få återkalla betalningsordern efter det att betalaren har gett sitt godkännande att initiera betalningstransaktionen till leverantören av betalningsinitieringstjänster. Efter denna tidpunkt ska betalningsordern få återkallas endast om detta har avtalats mellan betaltjänstanvändaren och berörd betaltjänstleverantör. Trustly Group AB vill ha ett förbud mot att den kontoförvaltande betaltjänstleverantören erbjuder betalaren att avbryta en initierad transaktion. Den föreslagna bestämmelsen ger dock, enligt regeringen, inte utrymme för sådana erbjudanden, och det saknas därför skäl att införa ett sådant uttryckligt förbud.
Bevisbörda m.m.
Det behöver, enligt regeringen, inte införas någon uttrycklig bestämmelse om vilken part som har bevisbördan för att en betalningstransaktion godkänts och genomförts korrekt. Förvaltningsrätten i Stockholm och Svenska Bankföreningen anser att direktivets regler om bevisbördans placering bör komma till uttryck i lag. Regeringen hänvisar till genomförandet av första betaltjänstdirektivet och den bedömning regeringen gjorde då.[6] Regeringen uttalade då bl.a. att det enligt allmänna principer är leverantören som har bevisbördan för de förhållanden som anges i direktivet och att omständigheterna ingår i det som betaltjänstleverantören måste visa utan att någon uttrycklig regel om detta behövs. Regeringen finner inte skäl till att göra någon annan bedömning när det gäller den motsvarande regeln i andra betaltjänstdirektivet.
Om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har orsakat att en obehörig betalningstransaktion kunnat genomföras ska leverantören ersätta den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos betaltjänstleverantören.
Om en betalningstransaktion inte har genomförts eller genomförts bristfälligt och den har initierats av betalaren via en leverantör av betalningsinitieringstjänster ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören betala tillbaka beloppet i betalningstransaktionen till betalaren eller återställa det debiterade betalkontots ställning till den som det skulle ha haft om den bristfälligt genomförda betalningstransaktionen inte hade ägt rum. De bestämmelser i betaltjänstlagen som reglerar när återbetalning inte behöver ske ska vara tillämpliga även när betalningen har initierats via en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Om en leverantör av betalnings-initieringstjänster har orsakat att en betalningstransaktion inte genomförts eller genomförts bristfälligt ska leverantören ersätta den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos den kontoförvaltande betaltjänstleverantören.
Betaltjänstanvändaren ska underrätta den kontoförvaltande betaltjänst-leverantören om att en transaktion genomförts felaktigt även om det är en leverantör av betalningsinitieringstjänster som har initierat transaktionen.
Leverantörer av kontoinformationstjänster
Undantag från tillståndsplikt och krav på ansvarsförsäkring
Regeringen bedömer att för att reglerna i andra betaltjänstdirektivet om undantag från tillståndsplikt för leverantörer av kontoinformationstjänster ska anses genomförda i svensk rätt bör det i betaltjänstlagen anges att den som endast tillhandahåller kontoinformationstjänster ska undantas från tillståndsplikt. En fysisk eller juridisk person som är leverantör av kontoinformationstjänster får undantas från tillståndsplikt och i stället registreras under vissa förutsättningar. Förutsättningarna ska vara att det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med gällande regelverk och att företrädarna för den juridiska personen inte tidigare har gjort sig skyldiga till ekonomisk brottslighet, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och i övrigt är lämpliga. Ytterligare förutsättning för att en sådan leverantör ska få registreras ska vara att förtaget har en ansvarsförsäkring som täcker det geografiska område inom vilket företaget driver sin verksamhet eller en jämförbar garanti som täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av verksamheten. I Finansinspektionens register över registrerade betaltjänstleverantörer ska det även föras in uppgifter om de registrerade betaltjänstleverantörer som inte längre uppfyller villkoren för registrering. Kravet på ansvarsförsäkring ska även gälla som förutsättning för tillstånd som betalningsinstitut för en betaltjänstleverantör som endast tillhandahåller kontoinformationstjänster. Svenska Bankföreningen vill ha en vägledning om hur banker och andra kontoförvaltande betaltjänstleverantörer ska kunna ta del av ansvarsförsäkringen. Regeringen anser dock inte att det finns anledning att i betaltjänstlagen reglera hur en ansvarsförsäkring ska tas i anspråk.
Undantag från vissa krav i direktivet
Leverantörer av kontoinformationstjänster ska inte omfattas av kraven i betaltjänstlagen om ägarprövning, startkapital och kapitalkrav, bevarande av uppgifter samt revision och redovisning. De ska inte heller omfattas av skyldigheten dels att anmäla ombud för tillhandahållande av betaltjänster, dels att anmäla att man uppdragit åt någon annan att utföra ett visst arbete eller vissa operativa funktioner som ingår i deras verksamhet med betaltjänster. Dessa leverantörer behöver inte heller säkerställa att ombud som agerar för deras räkning eller etablerade filialer genom vilka verksamheten drivs informerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande. Leverantörer av kontoinformationstjänster ska inte omfattas av bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Leverantörer av kontoinformationstjänster ska dock omfattas av kraven på huvudkontor och hemvist i Sverige. De ska även omfattas av bestämmelserna om hantering av klagomål och om sanktioner i betaltjänstlagen och av befintliga förfaranden för alternativ tvistlösning. Finansinspektionen anser att möjligheten att utöva tillsyn över personer som inte har hemvist eller huvudkontor i Sverige är starkt begränsad och anser att det finns en risk att leverantörer av kontoinformationstjänster väljer att ansöka om undantag från tillståndsplikt i den medlemsstat där kraven på företaget är lägst och tillsynsmyndigheternas tillsyn är begränsad. Regeringen konstaterar att en registrerad betaltjänstleverantör enligt andra betaltjänstdirektivet måste ha antingen sitt huvudkontor eller sin hemvist i Sverige för att kunna ansöka om undantag från tillståndsplikten och registreras av Finansinspektionen. Med hänsyn till detta finner regeringen att det inte kan anses vara förenligt med direktivets syfte att undanta leverantörer av kontoinformationstjänster från hemvistkravet. Förvaltningsrätten i Stockholm anför att det bör utredas om det är förenligt med direktivet och dess ändamål att låta leverantörer av konto-informationstjänster omfattas av reglerna om klagomålsförfaranden, förfaranden för alternativ tvistlösning och sanktioner. Regeringen anser att det inte skulle vara rimligt om användare av kontoinformationstjänster inte skulle ha tillgång till klagomålsförfaranden och förfaranden för alternativ tvistlösning. Vidare kan det enligt regeringen inte vara förenligt med direktivets syfte att leverantörer av kontoinformationstjänster skulle vara undantagna från nationella bestämmelser om tillsynsmyndigheternas möjlighet att besluta om sanktioner. Regeringen finner därför att leverantörer av kontoinformationstjänster bör omfattas av samtliga tillämpliga bestämmelser om klagomålsförfaranden samt förfaranden för alternativ tvistelösning och sanktioner. Det bör därför inte införas några undantag för leverantörer av kontoinformationstjänster när det gäller dessa bestämmelser i betaltjänstlagen eller andra lagar.
Närliggande tjänster och kontoinformationstjänster i andra länder
Svenska leverantörer av kontoinformationstjänster som undantagits från tillståndsplikt ska ha rätt att tillhandahålla kontoinformationstjänster i andra länder efter att ha underrättat Finansinspektionen om detta. Om verksamheten drivs genom anlitande av ombud eller etablering av en filial, ska det förfarande som gäller betalningsinstitut tillämpas. Utländska betaltjänstleverantörer som hör hemma inom EES och som i hemlandet undantagits från tillståndsplikt ska inte behöva tillstånd av Finansinspektionen för att tillhandahålla kontoinformationstjänster i Sverige. Finansinspektionen ska ha möjlighet att genomföra platsundersökningar hos en sådan utländsk betaltjänstleverantör. Leverantörer av kontoinformationstjänster bör enligt regeringen få tillhandahålla närliggande tjänster och driva annan verksamhet. Någon uttrycklig bestämmelse i betaltjänstlagen anser regeringen inte behövas.
Informationskrav vid utförandet av enstaka tjänster
Innan ett avtal om en enstaka leverans av en kontoinformationstjänst ingås, ska en leverantör av kontoinformationstjänster informera betal-tjänstanvändaren om vilka uppgifter användaren ska lämna för att kontoinformationstjänsten ska kunna utföras korrekt, hur lång tid det längst tar att utföra tjänsten och det sammanlagda avgiftsbelopp som användaren ska betala till leverantören för tjänsten. Leverantören ska också ge betaltjänstanvändaren detaljerad information om avgiftsbeloppet när de olika avgifterna lätt kan särskiljas och redovisas separat. Leverantören ska också göra samma information tillgänglig för användaren som inför det att ett ramavtal ingås. Informationen ska tillhandahållas på ett lättillgängligt sätt och vara tydlig och lätt att förstå. Den ska vara på svenska eller på något annat språk som parterna kommer överens om.
Informationskrav vid ramavtal
I andra betaltjänstdirektivet finns regler om vilken information som en betaltjänstleverantör ska lämna till betaltjänstanvändaren innan ett ramavtal avseende betaltjänsten sluts. Regeringen föreslår att bestämmelserna i betaltjänstlagen om avgifter för information ska gälla även för leverantörer av kontoinformationstjänster. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att frågan om förslaget är förenligt med direktivet bör utredas närmare. Regeringen anser att det skulle framstå som anmärkningsvärt om leverantörer av kontoinformationstjänster skulle ha möjlighet att ta ut avgift för information som de enligt direktivet är skyldiga att lämna sina användare. Detta kan enligt regeringen inte vara direktivets syfte. I likhet med utredningen finner därför regeringen att även dessa aktörer som huvudregel inte bör ha rätt att ta ut avgift för den information som de har en skyldighet att förse sina användare med. Bestämmelserna i betaltjänstlagen om avgifter för information bör därför gälla även för leverantörer av kontoinformationstjänster.
Bevisbörda m.m.
Regeringen bedömer att det inte behöver anges i betaltjänstlagen att betaltjänstleverantören har bevisbördan för att den har uppfyllt sin informationsplikt enligt den lagen. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det finns en risk för att den uttryckliga regeln i direktivet inte genomförs på ett tillräckligt tydligt sätt om den inte kommer till uttryck i lag. Regeringen menar dock att det får anses följa av allmänna principer att en part som åläggs att lämna viss information också har att visa att skyldigheten har fullgjorts. Därför ingår omständigheterna i det som betaltjänstleverantören har bevisbördan för utan att det krävs någon uttrycklig bestämmelse i lag.
En betaltjänstanvändare ska ha rätt att använda kontoinformationstjänster om det berörda betalkontot är tillgängligt online. Denna rätt ska gälla oberoende av om det finns ett avtal om detta mellan leverantören av kontoinformationstjänster och den kontoförvaltande betaltjänstleverantören.
En leverantör av kontoinformationstjänster får inte tillhandahålla tjänster utan betaltjänstanvändarens uttryckliga godkännande. En sådan leverantör får inte begära känsliga betalningsuppgifter som är kopplade till betalkontot eller använda, ha tillgång till eller lagra uppgifter för andra ändamål än för att genomföra den kontoinformationstjänst som uttryckligen begärs av betaltjänstanvändaren.
Leverantören av kontoinformationstjänster ska endast ha rätt till tillgång av information från angivna betalkonton och sådana betalningstransaktioner som hör till kontona. Leverantören av kontoinformationstjänster ska kommunicera på ett säkert sätt med den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Datainspektionen tar upp frågan om vilket regelverk för person-uppgiftsbehandling som en leverantör av kontoinformationstjänster har att följa. Regeringen anför att dessa leverantörers hantering av personuppgifter i samband med tillhandahållandet av sina tjänster som huvudregel faller inom personuppgiftslagens (1998:204) tillämpningsområde. Personuppgiftslagen är subsidiär i förhållande till annan lagstiftning. Det innebär att om det i annan lagstiftning finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen ska de bestämmelserna gälla. I betaltjänstlagen finns sådan särreglering, men dessa specialbestämmelser är inte tillämpliga på leverantörer av konto-informationstjänster eftersom de inte genomför betalningstransaktioner. Om en sådan leverantör driver en verksamhet som är tillståndspliktig enligt kreditupplysningslagen finns emellertid specialbestämmelser i den lagen, som leverantören har att följa. Tink AB tar upp frågan om vilken information som leverantörer av kontoinformationstjänster ska ha tillgång till. Regeringen anför att den närmare avgränsningen av vad som utgör ett betalkonto bör göras med utgångspunkt i att ett betalkonto ska vara avsett för utförande av betalningstransaktioner och att avgörande för bedömningen således är kontots syfte och funktion. Tillgången till annan typ av information regleras inte i direktivet. Direktivet utgör inte heller något hinder för sådan tillgång. Betaltjänstleverantörernas tillgång till sådan information kommer därför även i fortsättningen att vara ett område där det råder avtalsfrihet. Om behov skulle uppstå kan regeringen dock komma att ta initiativ i frågan för att konsumenterna även i fortsättningen ska kunna få tillgång till ett brett utbud av tjänster.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantörens skyldigheter m.m.
Regeringen föreslår att den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska behandla en begäran om uppgifter som överförs via en leverantör av kontoinformationstjänster på samma sätt som en begäran direkt från betaltjänstanvändaren, om det inte finns objektiva skäl för en annan behandling. Vidare föreslår regeringen att den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska kommunicera på ett säkert sätt med leverantören av betalningsinitieringstjänster.
En kontoförvaltande betaltjänstleverantör ska bara få vägra en leverantör av kontoinformationstjänster tillträde till ett betalkonto om den konto-förvaltande leverantören av skäl som är objektivt motiverade och vederbörligen styrkta gör bedömningen att leverantören av kontoinformationstjänster har obehörigt tillträde till betalkontot. Innan den kontoförvaltande betaltjänstleverantören vägrar tillträde till ett betalkonto ska leverantören på avtalat sätt underrätta betaltjänstanvändaren. I underrättelsen ska skälen för vägran anges. Om användaren inte kan underrättas innan tillträde vägras, ska en underrättelse lämnas så snart som möjligt efter vägran. Betaltjänstanvändaren får inte underrättas om en underrättelse är oförenlig med andra föreskrifter. Detsamma gäller om det är motiverat av säkerhetsskäl att inte lämna underrättelsen. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska medge tillträde till betalkontot så snart det inte längre finns skäl för vägran. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om en leverantör av kontoinformationstjänster har vägrats tillträde till ett betalkonto. I underrättelsen ska skälen för vägran anges. Eftersom reglerna i direktivet är desamma för leverantörer av betalnings-initieringstjänster som för leverantörer av kontoinformationstjänster bör samma regler gälla. När det gäller leverantörer av kontoinformationstjänster bör dock termen tillträde till ett betalkonto användas.
Obehöriga transaktioner
Reglerna i första betaltjänstdirektivet om ansvar för obehöriga transaktioner har genomförts i lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Regler om vilka skyldigheter som gäller för den leverantör som utfärdar ett betalningsinstrument har genomförts i betaltjänstlagen.
Reglerna i andra betaltjänstdirektivet bör genomföras i betaltjänstlagen
Regeringen föreslår att de bestämmelser som i svensk rätt genomför reglerna i andra betaltjänstdirektivet om skyldigheter i samband med utgivande och användande av betalningsinstrument samt om ansvar vid obehöriga transaktioner samlas i betaltjänstlagen. Enligt regeringen kan det finnas ett värde i att samla de bestämmelser som genomför andra betaltjänstdirektivet i en och samma lag. För en sådan lösning talar enligt regeringen att direktivet innehåller nya regler som även gäller ansvaret för obehöriga transaktioner när en leverantör av betalningsinitieringstjänster medverkar vid transaktionen samt när betalningsmottagaren eller dennes betaltjänstleverantör inte krävt stark kundautentisering. Bestämmelserna i lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument förs över till ett eget kapitel i betaltjänstlagen. Regeringen föreslår att lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument upphävs. Den lagen ska dock fortfarande gälla i fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet.
Skyldigheter vid utgivning och användning av betalningsinstrument
Betaltjänstleverantören ska se till att villkoren för utgivning och användning av betalningsinstrument är objektiva, icke-diskriminerande och proportionella. Regeringen anser att frågan om en betaltjänstleverantörs villkor för utgivning och användning av betalningsinstrument i det enskilda fallet uppfyller de angivna kraven får prövas av Finansinspektionen och ytterst avgöras av rättstillämpningen.
Betaltjänstanvändaren ska
– skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet
– vid vetskap om att betalningsinstrumentet har kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören
– i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet.
Betaltjänstleverantören ska se till att de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet inte görs tillgängliga av leverantören för andra än den betaltjänstanvändare som har rätt att använda betalningsinstrumentet.
Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse i betaltjänstlagen om att det ska vara avgiftsfritt för betaltjänstanvändaren att anmäla till betaltjänstleverantören att betalningsinstrumentet har kommit bort eller obehörigen använts. Betaltjänstleverantören får dock ta ut en avgift för de kostnader som är direkt hänförliga till ersättandet av betalningsinstrumentet.
Ansvar vid obehöriga transaktioner
Om det har genomförts en obehörig transaktion från en kontohavares konto, ska kontohavarens betaltjänstleverantör, som huvudregel, återställa kontot till den ställning det skulle ha haft om den obehöriga transaktionen inte genomförts. Återställandet ska ske omedelbart och senast i slutet av den bankdag som inträffar efter det att leverantören har fått kännedom om den obehöriga transaktionen. Om det finns anledning att misstänka att transaktionen är obehörig, har betaltjänstleverantören dock rätt till en skälig tid för att undersöka saken. Om kontot inte återställs omedelbart eller senast i slutet av den bankdag som inträffar efter det att betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen, ska leverantören skriftligen underrätta Finansinspektionen om anledningen. Svenska Bankföreningen anser att uttrycket ”har fått kännedom om transaktionen” i lagtexten bör ändras till ”har noterat den obehöriga transaktionen”. Regeringen bedömer dock att termen kännedom är lämpligare än noterat för att beskriva vilken vetskap betaltjänstleverantören ska ha om transaktionen, men att det i lagtexten bör tydliggöras att det handlar om en obehörig transaktion.
När ett konto ska återställas efter en obehörig transaktion ska valuteringsdagen för kreditering av kontohavarens konto bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades. Vidare ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören återställa kontot, även om den obehöriga transaktionen har initierats av en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Om obehöriga transaktioner har kunnat genomföras till följd av att kontohavaren inte har skyddat sin personliga behörighetsfunktion, ska kontohavaren ansvara för beloppet, dock högst 400 kronor. Om obehöriga transaktioner har kunnat genomföras till följd av att kontohavaren genom grov oaktsamhet har brutit mot de förpliktelser som gäller för användning av betalningsinstrument, ska kontohavaren ansvara för hela beloppet. I konsumentförhållanden ska ansvaret vid grov oaktsamhet begränsas till högst 12 000 kronor. Har konsumenten handlat särskilt klandervärt, ska han eller hon dock ansvara för hela beloppet. Det bör enligt regeringen anges i betaltjänstlagen.
Om stark kundautentisering inte har använts för en elektronisk betalningstransaktion som omfattas av bestämmelserna om stark kundautentisering, ska kontohavarens betaltjänstleverantör ansvara för hela beloppet för de obehöriga transaktionerna. Detta ska dock inte gälla om betalaren genom svikligt förfarande har orsakat eller bidragit till de obehöriga transaktionerna. Om betalningsmottagaren eller dennes betaltjänstleverantör inte har krävt stark kundautentisering, ska den part som inte krävt detta ersätta kontohavarens betaltjänstleverantör för den förlust som drabbat denne.
Nuvarande bestämmelser i lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument om kontohavarens ansvar efter det att han eller hon anmält till betaltjänstleverantören att betalningsinstrumentet ska spärras förs över till betaltjänstlagen. Detsamma gäller bestämmelserna om kontohavarens ansvar vid sena underrättelser och kontohavarens ansvar för andra, enligt kontoavtalet behöriga, personers handlande. Det är den kontoförvaltande betaltjänstleverantören som ska underrättas om en obehörig betalningstransaktion av kontohavaren, även om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har initierat den obehöriga transaktionen.
Tillträde till betalningssystem och tillgång till betaltjänster hos kreditinstitut
Tillträde till betalningssystem
Andra betaltjänstdirektivet innehåller regler om betaltjänstleverantörers rätt att få tillträde till betalningssystem. Reglerna motsvarar i allt väsentligt reglerna i första betaltjänstdirektivet. Regeringen föreslår att deltagare i ett betalningssystem enligt lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden som ger en betaltjänstleverantör som inte är deltagare i systemet möjlighet att sända överföringsorder genom systemet, ska ge även andra betaltjänstleverantörer som begär det motsvarande möjlighet. Detta ska ske på ett objektivt, icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Tillträde ska inte få hindras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att skydda betalningssystemets finansiella och operativa stabilitet. Det ska inte heller vara tillåtet att diskrimera betaltjänstleverantörer på grund av den juridiska form i vilken deras verksamhet drivs. Om en begäran om tillträde nekas, ska deltagaren ge betaltjänstleverantören skälen för detta. Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot en deltagare i ett betalningssystem för överträdelse av bestämmelserna i betaltjänstlagen om tillträde och mot ett kreditinstitut för överträdelse av bestämmelserna om tillgång till betalkonto.
Tillgång till betalkontotjänster hos kreditinstitut
Andra betaltjänstdirektivet innehåller en ny regel i förhållande till första betaltjänstdirektivet som innebär att ett betalningsinstitut ska ha rätt till tillgång till kreditinstitutens betalkontotjänster på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder. Sådan tillgång ska ges i den omfattning som krävs för att betaltjänstleverantörer obehindrat och effektivt ska kunna tillhandahålla sina betaltjänster. Ett kreditinstitut ska meddela Finansinspektionen om en betaltjänstleverantör nekas tillgång till institutets betalkontotjänster och skälen för detta. Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot kreditinstitut för överträdelse av bestämmelserna i betaltjänstlagen om tillgång till betalkontotjänster.
Avgifter för betaltjänster och förbud mot vissa avgifter
Regeringen föreslår att bestämmelsen i betaltjänstlagen om att betalaren och betalningsmottagaren ska betala de avgifter som deras respektive betaltjänstleverantör tar ut för en betalningstransaktion ändras så att den gäller även för betalningstransaktioner som medför valutaväxling. Regeringen gör bedömningen att reglerna i andra betaltjänstdirektivet om avgiftsuttag i samband med tillhandahållande av betaltjänster i övrigt ryms inom gällande rätt och inte kräver någon lagstiftningsåtgärd. Förbudet i betaltjänstlagen för en betalningsmottagare att ta ut en avgift av betalaren vid användning av ett betalningsinstrument bör kvarstå oförändrat.
Operativa risker, säkerhetsrisker och autentisering
Andra betaltjänstdirektivet innehåller flera nya regler om säkerhet och hantering av risker i samband med betaltjänstleverantörers kommunikation med betaltjänstanvändare, t.ex. i fråga om en betalningstransaktion.
Hantering av operativa risker och säkerhetsrisker
Regeringen föreslår att en betaltjänstleverantör ska ha ett system med lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som leverantören tillhandahåller. Inom ramen för detta system ska betaltjänstleverantören reglera hur incidenter ska hanteras. En betaltjänstleverantör ska till Finansinspektionen rapportera vilka operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som leverantören tillhandahåller och vilka åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa risker. Betaltjänstleverantören ska till Finansinspektionen lämna statistiska uppgifter om svikliga förfaranden som har ägt rum i samband med användningen av leverantörens betaltjänster. Konsumentverket anser att rapporteringsskyldigheten bör avse samtliga kortreklamationer och beviljade kortreklamationer, men regeringen bedömer att rapporteringsskyldigheten i detta avseende bör utformas i enlighet med direktivet och motsvara sådana uppgifter som ska tillhandahållas Eba och ECB.
Incidentrapportering
Regeringen föreslår att en betaltjänstleverantör så snart det kan ske ska underrätta Finansinspektionen om en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident som uppkommit i verksamheten. Om incidenten påverkar eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen, ska betaltjänstleverantören så snart det kan ske informera betaltjänstanvändarna om incidenten och om de åtgärder som kan vidtas för att begränsa risken för skada. Riksbanken anser att det är viktigt att den utan onödigt dröjsmål får del av information om allvarliga incidenter i betalningssystemet och att därför både Finansinspektionen och Riksbanken bör utses till behöriga myndigheter när det gäller rapportering om allvarliga operativa incidenter och säkerhetsincidenter. Regeringen anger att Finansinspektionen enligt förslaget ska vara skyldig att så snart det kan ske lämna sådan information till Riksbanken och att Riksbankens behov av information i det här avseendet bör tillgodoses genom den information som Finansinspektionen ska lämna. Det finns därför inte finns skäl att utse Riksbanken till behörig myndighet.
När Finansinspektionen har tagit emot en underrättelse om en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident ska inspektionen så snart det kan ske informera Riksbanken och andra berörda svenska myndigheter, Eba och ECB.
Autentisering
I andra betaltjänstdirektivet har uttrycket stark kundautentisering införts. Stark kundautentisering definieras i direktivet som en autentisering som grundas på användning av två eller flera element, kategoriserade som kunskap (något som bara användaren vet), innehav (något som bara användaren har) och unik egenskap (något som användaren är), som är fristående från varandra så att det faktum att någon har kommit över ett av elementen inte äventyrar de andra elementens tillförlitlighet, och som är utformad för att skydda autentiseringsuppgifternas sekretess. Regeringen föreslår följande. En betaltjänstleverantör ska tillämpa stark kundautentisering när betalaren loggar in på sitt betalkonto online, initierar en elektronisk betalningstransaktion eller genomför någon åtgärd på distans som kan innebära en risk för svikligt förfarande eller andra former av missbruk. För elektroniska betalningstransaktioner som genomförs på distans ska betaltjänstleverantören tillämpa stark kundautentisering som kopplar transaktionen till ett specifikt belopp och en specifik betalningsmottagare. Kraven på stark kund-autentisering ska inte gälla om annat följer av tekniska standarder som antagits av kommissionen. En kontoförvaltande betaltjänstleverantör som tillhandahåller betaltjänstanvändaren ett betalkonto som är tillgängligt online ska göra det möjligt för tredjepartsbetaltjänstleverantörer att förlita sig på den autentisering som den kontoförvaltande betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren. När stark kundautentisering tillämpas ska betaltjänstleverantören vidta särskilda åtgärder för att skydda betal-tjänstanvändarens personliga behörighetsfunktioner mot obehörig åtkomst och förvanskning.
Alternativ tvistlösning, tillsyn och sanktioner
Regeringen föreslår att det i betaltjänstlagen ska anges att en betaltjänstleverantör ska ha lämpliga och effektiva förfaranden för hantering av klagomål för betaltjänstanvändare. Reglerna i andra betaltjänstdirektivet om behöriga myndigheter och deras befogenheter kräver enligt regeringen inte någon lagstiftningsåtgärd. Det följer av betaltjänstlagen att det är Finansinspektionen som har tillsynsansvar, och i den lagen anges också vilka befogenheter som inspektionen har i denna egenskap. Finansinspektionen uppfyller således redan i dag de krav som ställs upp för att en myndighet ska anses vara behörig myndighet enligt direktivet. Regeringen konstaterar att Finansinspektionen i betaltjänstlagen anges som behörig myndighet och anser inte att det finns skäl att införa en annan ordning.
Verksamhet över gränserna och tillhandahållande av betaltjänster genom ombud eller filial i Sverige
Uppdragsavtal och tillhandahållande av tjänster genom ombud i Sverige eller ett annat land inom EES
I andra betaltjänstdirektivet finns regler om vad som ska gälla när ett betalningsinstitut avser att tillhandahålla betaltjänster genom ombud och vilka förutsättningar som ska gälla för utkontraktering av verksamhet. Regeringen föreslår att ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör som vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud, utöver de uppgifter som ska lämnas enligt gällande rätt, ska lämna uppgifter till Finansinspektionen om vilka betaltjänster som ombudet har i uppdrag att tillhandahålla och, om sådana uppgifter finns, ombudets unika identifikationskod eller identifikations-nummer.
Beslut i fråga om registrering av ett ombud ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot. Innan registrering har gjorts får ombudet inte tillhandahålla betaltjänster. Lagrådet anser att det av bestämmelsen bör framgå att Finansinspektionen ska göra en allmän prövning av om det anmälda ombudet är lämpligt innan registrering sker. Regeringen anser dock att det inte finns stöd i direktivet för att den behöriga myndigheten ska göra en sådan allmän prövning av ombudets lämplighet.
Regeringen föreslår att om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör avser att ändra i en verksamhet som någon annan har fått i uppdrag att utföra, ska institutet eller leverantören anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Kravet i andra betaltjänstdirektivet om att ett betalningsinstitut eller en registrerad betal-tjänstleverantör utan onödigt dröjsmål ska underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om eventuella ändringar i användningen av ombud är enligt regeringen uppfyllt genom gällande svensk rätt.
Verksamhet över gränserna
Enligt andra betaltjänstdirektivet ska ett betalningsinstitut som avser att tillhandahålla betaltjänster genom att utöva etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat lämna vissa uppgifter till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Regeringen föreslår att ett betalningsinstitut eller en betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster som avser att tillhandahålla betaltjänster i ett annat land inom EES genom ombud, utöver de uppgifter som ska lämnas när ett ombud ska anlitas, ska lämna uppgifter om betaltjänstleverantörens namn och adress samt i vilket land verksamheten ska drivas. Avser det att tillhandahålla betaltjänster genom en filial i ett annat land inom EES ska Finansinspektionen underrättas innan verksamheten påbörjas. Betalningsinstitutet eller betaltjänstleverantören som tillhandahåller kontoinformationstjänster ska även underrätta Finansinspektionen om vilken dag tillhandahållandet av betaltjänster genom ombudet påbörjas i det andra landet. Detsamma ska gälla ett betalningsinstitut eller en betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster som avser att tillhandahålla betaltjänster genom en filial. Ett betalningsinstitut eller en betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster som avser att från Sverige tillhandahålla betaltjänster i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Regeringen anser att kravet i andra betaltjänstdirektivet att ett betalningsinstitut eller en betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster som avser att utkontraktera operativa betal-tjänstfunktioner på andra enheter i värdmedlemsstaten ska meddela detta till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat är uppfyllt genom gällande svensk rätt.
Utbyte av information mellan Finansinspektionen och behöriga myndigheter i andra länder inom EES
Finansinspektionen ska enligt regeringens förslag inom en månad vidarebefordra den information som betaltjänstleverantören lämnar i fråga om vilken dag som verksamheten genom ombud eller från en filial i ett annat land inom EES kommer att påbörjas till den behöriga myndigheten i värdlandet. Efter att ha tagit emot en underrättelse från en behörig myndighet i ett annat land inom EES om att ett utländskt företag avser att tillhandahålla betaltjänster i Sverige, ska Finansinspektionen inom en månad lämna relevanta uppgifter till myndigheten i det andra landet om det utländska företagets planerade tillhandahållande av betaltjänster här i landet. Om betaltjänster ska tillhandahållas genom ett ombud eller från en filial, ska underrättelsen också innehålla uppgift om huruvida Finansinspektionen har skälig anledning att anta att anlitandet av ombudet respektive inrättandet av filialen kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Finansinspektionen ska vägra att registrera ett svenskt betalningsinstituts ombud eller filial i ett annat land inom EES, eller återkalla en utförd registrering, om det inte är lämpligt att betaltjänstleverantören anlitar ombudet eller inrättar filialen. Finans-inspektionen ska vid denna bedömning beakta den information som inspektionen tagit emot från den behöriga myndigheten i det andra landet. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i det andra landet inte har samma uppfattning i frågan om registrering, ska inspektionen underrätta den andra myndigheten om skälen för beslutet i fråga om registrering.
Tidpunkt för registreringsbeslut och rätt att inleda verksamhet
Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en underrättelse togs emot från ett betalningsinstitut eller en betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster om att betaltjänstleverantören avser att tillhandhålla betaltjänster genom ett ombud eller en filial i ett annat land inom EES underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet och betaltjänstleverantören om sitt beslut i fråga om registrering. Ett utländskt företag får tillhandahålla betaltjänster genom ombud eller filial i Sverige efter det att Finansinspektionen har tagit emot ett beslut från den behöriga myndigheten i det land där företaget hör hemma om att ombudet eller filialen har registrerats av den myndigheten. Bestämmelsen i betaltjänstlagen om att ett utländskt företag får tillhandahålla betaltjänster i Sverige från sitt hemland så snart Finansinspektionen har tagit emot en underrättelse från behörig myndighet i företagets hemland som anger vilka betaltjänster företaget avser att tillhandahålla i Sverige ska utmönstras.
När Finansinspektionen har tagit emot en anmälan om att ett betalningsinstitut eller en betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster avser att ändra en verksamhet i ett annat land, ska inspektionen inom en månad från det att anmälan togs emot underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om ändringen.
Tillsyn när verksamhet drivs i ett annat land inom EES
Regeringen föreslår att utländska betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster i Sverige från en filial eller genom ett ombud ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär. Detsamma ska gälla utländska företag som tillhandahåller kontoinformationstjänster från en filial eller genom ett ombud i Sverige. Om Finansinspektionen begär det ska utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige genom ett ombud utse en central kontaktpunkt här i landet. Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland om ett utländskt företag som i Sverige tillhandahåller betaltjänster från en filial eller genom ett ombud inte driver denna verksamhet i enlighet med bestämmelserna i betaltjänstlagen.
Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har underrättat Finansinspektionen om att en svensk betaltjänstleverantör som tillhandahåller kontoinformationstjänster överträtt föreskrifter i det landet, ska Finansinspektionen ingripa om det finns förutsättningar för det. Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet och de behöriga myndigheterna i övriga berörda länder inom EES om vilka åtgärder som vidtas. En sådan underrättelse ska även lämnas om Finansinspektionen vidtar åtgärder mot ett svenskt betalningsinstitut efter en underrättelse från en behörig myndighet i ett annat land inom EES om att institutet överträtt föreskrifter i det landet.
I sin tillsynsverksamhet ska Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av betalkontodirektivet och av andra betaltjänstdirektivet, samarbeta och utbyta information med motsvarande behöriga myndigheter inom EES. Samarbete och informationsutbyte ska även ske med ECB, kommissionen och Eba och andra behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med unionsrätt som är tillämplig på betaltjänstleverantörer.
Övriga frågor
Ägarprövning och krav på företagets ledning
För att få tillstånd att driva verksamhet som betalningsinstitut ska den som ska ingå i företagets styrelse, vara verkställande direktör eller vara ersättare för någon av dem, utöver att vara lämplig för en sådan uppgift även ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett sådant företag. Enligt regeringen krävs det inte någon ytterligare lagstiftningsåtgärd för att genomföra reglerna i andra betaltjänstdirektivet om ägarprövning för betalningsinstitut.
Skyddskrav
Andra betaltjänstdirektivet innehåller regler om s.k. skyddskrav som innebär att ett betalningsinstitut som tillhandahåller vissa betaltjänster ska skydda de medel som har tagits emot av en betaltjänstanvändare eller genom en annan betaltjänstleverantör för genomförande av betalningstransaktioner. De krav på åtgärder för att skydda betaltjänstanvändares medel som anges i betaltjänstlagen föreslås vara tillämpliga oavsett vilket belopp som har tagits emot.
Registerfrågor
För att genomföra andra betaltjänstdirektivet bör det enligt regeringen i betaltjänstlagen anges att Finansinspektionen ska föra in uppgifter om tillstånd som återkallats och om de registrerade betaltjänstleverantörer som inte längre uppfyller villkoren för registrering. Det bör också anges att Finansinspektionen så snart det kan ske ska underrätta Eba om den information som förs in i registret.
Betalningstransaktioner där transaktionsbeloppet inte är känt i förväg
Regeringen föreslår att om en kortbaserad betalningstransaktion initieras av eller via betalningsmottagaren och det exakta beloppet inte är känt vid tidpunkten för betalarens godkännande av genomförandet av betalningstransaktionen, ska betalarens betaltjänstleverantör få reservera medel på betalarens betalkonto endast för täckning av transaktionen och om betalaren har godkänt det exakta belopp som reservationen avser. Betalarens betaltjänstleverantör ska frigöra de medel som har reserverats på betalarens betalkonto så snart det kan ske efter att betaltjänstleverantören tagit emot information om betalningstransaktionens exakta belopp eller tagit emot betalningsordern. Lagrådet påpekar att terminologin i betaltjänstlagen för att uttrycka att ett visst handlande ska ske så snabbt som möjligt inte är enhetlig och föreslår att de olika uttryckssätten genomgående ersätts med uttrycket så snart det kan ske. Regeringen instämmer med Lagrådet.
Besked om tillgängliga medel på betalarens betalkonto
Enligt regeringen bör den kontoförvaltande betaltjänstleverantören, på begäran av en betaltjänstleverantör som har gett ut ett kortbaserat betalningsinstrument, omedelbart ge ett klart besked om huruvida det belopp som krävs för genomförande av en kortbaserad betalningstransaktion är tillgängligt på betalarens betalkonto om
- betalarens betalkonto är tillgängligt online vid tidpunkten för begäran
- betalaren uttryckligen har godkänt att den kontoförvaltande betaltjänstleverantören lämnar ett sådant besked.
Begäran ska inte ge den kontoförvaltande betaltjänstleverantören rätt att reservera medel på betalarens betalkonto. På begäran av betalaren ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören underrätta betalaren om identiteten på den betaltjänstleverantör som begärt beskedet om tillgängliga medel samt om det svar som lämnats. Den betaltjänstleverantör som har gett ut ett kortbaserat betalningsinstrument får begära ett besked om tillgängliga medel om
- betalaren uttryckligen har godkänt att en sådan begäran görs
- betalaren har initierat betalningstransaktionen genom att använda ett kortbaserat betalningsinstrument som getts ut av betaltjänstleverantören.
Svaret får inte lagras eller användas i andra syften än för genomförande av den kortbaserade betalningstransaktionen. En betaltjänstleverantör som begär ett besked om tillgängliga medel ska tillämpa säker kommunikation och innan besked begärs autentisera sig gentemot den kontoförvaltande betaltjänst-leverantören. Reglerna ska inte gälla betalningstransaktioner som initieras genom kortbaserade betalningsinstrument där det lagras elektroniska pengar.
Återbetalning av betalningstransaktioner som initierats av eller via en betalningsmottagare
Regeringen föreslår att vid återbetalning av betalningstransaktioner som initierats av eller via en betalningsmottagare ska valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot. De villkor för återbetalning som anges i betaltjänstlagen och som avser att betalningstransaktionens exakta belopp inte angavs i samband med godkännandet av betalningstransaktionen och att beloppet överstiger det belopp som betalaren rimligen kunde förvänta sig med hänsyn till sitt tidigare utgiftsmönster och andra relevanta omständigheter, ska inte gälla för autogireringar som omfattas av Sepa-förordningen[7]. Regeringen anser att rätten till villkorslös återbetalning inte bör utvidgas till att omfatta andra autogireringar än de som omfattas av Sepa-förordningen.
Tidpunkt för när medel ska finnas tillgängliga för betalningsmottagaren
Det bör enligt regeringen förtydligas i betaltjänstlagen att kravet att betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska säkerställa att betalningstransaktionens belopp ställs till betalningsmottagarens förfogande så snart som möjligt efter det att beloppet krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto även gäller betalningar inom en och samma betaltjänstleverantör. Detta ska gälla när det hos betaltjänstleverantören inte görs någon valutaväxling, eller görs en växling mellan euro och någon annan av EES-ländernas valutor eller mellan sådana andra valutor. Det faller sig enligt regeringen naturligt att betalningsbeloppet från betalningstransaktioner som innehåller annan valutaväxling också ställs till mottagarens förfogande så snart som möjligt.
Felaktiga unika identifikationskoder
Regeringen föreslår att betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska bistå betalarens betaltjänstleverantör i dennes försök att få tillbaka medlen i fall där en felaktig unik identifikationskod har använts i en betalningstransaktion och lämna all tillgänglig information som är relevant för att medlen ska kunna återfås. Om det, trots att betalarens betaltjänstleverantör har vidtagit skäliga åtgärder för att få tillbaka de medel som betalningstransaktionen avsåg, inte är möjligt att få tillbaka medlen, ska betaltjänstleverantören på skriftlig begäran ge betalaren all tillgänglig information som betalaren behöver för att kunna inleda ett rättsligt förfarande för att få tillbaka medlen.
Valuteringsdag och ansvar vid felaktigt genomförda betalningstransaktioner
I andra betaltjänstdirektivet har det i förhållande till första betaltjänstdirektivet tillkommit vissa regler om när valuteringsdagen ska inträffa vid kreditering av betalarens respektive betalningsmottagarens konto. Regeringen föreslår att om betalarens betaltjänstleverantör ansvarar för genomförandet av en betalningstransaktion som initierats av betalaren och transaktionen inte genomförts eller genomförts bristfälligt, ska vid återbetalning av den felaktigt genomförda transaktionen valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot. Om det är betalningsmottagarens betaltjänstleverantör som ansvarar för att betalningstransaktionen genomförs korrekt, ska valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens konto bestämmas till senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts korrekt. Om en betalningstransaktion genomförs för sent ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, på begäran av betalarens betaltjänstleverantör som agerar på betalarens vägnar, se till att valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens konto bestäms till senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalningstransaktionen hade genomförts korrekt. Det arbete som betalarens betaltjänstleverantör är skyldig att utföra för att spåra en betalningstransaktion som genomförts bristfälligt ska vara avgiftsfritt för betalaren.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör överför en betalningsorder som har initierats av eller via mottagaren för sent i förhållande till de tidsfrister som gäller, ska beloppet valuteras på betalningsmottagarens betalkonto senast den dag då det skulle ha valuterats om betalningsordern hade överförts korrekt. Om en betalares betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för en inte genomförd eller bristfälligt genomförd betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren, ska, vid återbetalning eller återställande av det debiterade kontots ställning, valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot. Skyldigheten enligt betaltjänstlagen för betalarens betaltjänstleverantör att betala tillbaka betalningstransaktionens belopp när leverantören är ansvarig för en inte genomförd eller bristfälligt genomförd transaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren ska inte gälla om transaktionen genomförts för sent men betalarens betaltjänstleverantör kan visa att betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ändå har tagit emot beloppet. I sådant fall ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör valutera beloppet på betalningsmottagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts korrekt. Det arbete som betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är skyldig att utföra för att spåra en betalningstransaktion som genomförts bristfälligt ska vara avgiftsfritt för betalningsmottagaren.
Rätt till återkrav
Enligt andra betaltjänstdirektivet har en betaltjänstleverantör rätt till ersättning för förluster från en annan betaltjänstleverantör eller mellanhand om ansvaret för förluster eller betalda belopp till följd av betalningstransaktioner som genomförts obehörigen eller som inte genomförts eller genomförts bristfälligt kan hänföras till den andra betaltjänstleverantören eller mellanhanden. Det som tillkommit i andra betaltjänstdirektivet i förhållande till första betaltjänstdirektivet är att reglerna även omfattar ersättning som betalats ut till följd av obehöriga transaktioner. Regeringen föreslår därför att rätten till återkrav även ska omfatta transaktioner som genomförs obehörigen.
Ramavtal
Regeringen föreslår att innan ett ramavtal om betaltjänster ingås med en användare ska betaltjänstleverantören när det gäller kortbaserade betalningsinstrument även lämna information om de rättigheter som följer av artikel 8.2 i EU-förordningen om förmedlingsavgifter. Betaltjänstleverantören ska även informera användaren om vilka åtgärder betaltjänstleverantören vidtar för att på ett säkert sätt underrätta betaltjänstanvändaren om obehörig användning och säkerhetsrisker. Rätten för betaltjänstanvändaren att avgiftsfritt säga upp ett ramavtal ska börja gälla redan sex månader efter det att avtalet ingåtts.
Information om avgifter i vissa fall
Regeringen föreslår att en betaltjänstanvändare ska vara skyldig att betala en avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument för en betalnings-transaktion endast om betaltjänstleverantören informerar användaren om det sammanlagda avgiftsbeloppet innan transaktionen påbörjas.
Information i samband med valutaväxling
Om valutaväxling erbjuds före påbörjandet av en betalningstransaktion i en uttagsautomat, föreslår regeringen att information om alla avgifter och om den växelkurs som kommer att användas vid transaktionen ska ges till och godkännas av betalaren innan en betaltjänstanvändare genomför en betalningstransaktion i automaten.
Behandling av personuppgifter
Regeringen bedömer att reglerna i andra betaltjänstdirektivet om behandling av personuppgifter inte kräver någon lagstiftningsåtgärd. Datainspektionen och Finansinspektionen anser att det bör övervägas om Datainspektionen i stället för Finansinspektionen är den myndighet som bör ha ansvaret för frågor om personuppgifter och it-säkerhet. Regeringen konstaterar att Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i betaltjänstlagen följs och att detta inbegriper bl.a. behandling av personuppgifter. Att Finansinspektionen har ett sådant ansvar är inte unikt för betaltjänstområdet. Detsamma gäller även på andra delar av finansmarknadsområdet, exempelvis penningtvättslagen. Regeringen konstaterar vidare att frågan om uppdelning av tillsynsansvaret mellan Finansinspektionen och Datainspektionen inte är en fråga som bör hanteras inom ramen för förevarande lagstiftningsärende.
Information till konsumenter
Regeringen anser att marknadsföringslagen ska tillämpas om information inte lämnas i enlighet med de bestämmelser i betaltjänstlagen som
– avser informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster och rör valutaväxling eller förhandsinformation som ska lämnas vid enstaka betalningstransaktioner och vid ingående av ramavtal
– avser information om tjänster och avgifter vid tillhandahållande av betalkonto.
Betaltjänstleverantörer ska se till att informationsmaterial om konsumenters rättigheter som utarbetats av Europeiska kommissionen görs tillgängligt för betaltjänstanvändare.
Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter
Enligt andra betaltjänstdirektivet får en behörig myndighet hänskjuta ett ärende till Eba för tvistlösning i vissa situationer. Någon möjlighet för de behöriga myndigheterna att hänskjuta frågor till Eba för bindande medling finns inte i första betaltjänstdirektivet. Sådan möjlighet finns dock i flera andra EU-rättsakter på finansmarknadsområdet. Regeringen föreslår att Finans-inspektionen ska få hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Eba för lösning av tvister i det gränsöverskridande samarbetet.
Några redovisningsfrågor
Regeringen föreslår att ett europakooperativ som tillhandahåller betaltjänster ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. Bokföringslagen och lagen om utländska filialer m.m. ska ändras så att hänvisningar till betalningsinstitut som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tas bort.
Ändringar i lagen om elektroniska pengar
Lagen om elektroniska pengar bör enligt regeringen ändras så att den överensstämmer med betaltjänstlagen när det gäller bestämmelser som är tillämpliga i verksamheter med betaltjänster och som rör anlitande av ombud, anmälningsplikt vid ändring av verksamhet, vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen när verksamheten drivs över gränserna och på vilket sätt dessa uppgifter ska överlämnas till behöriga myndigheter i andra länder, skyldighet för utländska företag att lämna uppgifter till Finansinspektionen, utbyte av information mellan behöriga myndigheter när aktörer som driver verksamhet över gränserna överträtt föreskrifter, registerfrågor samt möjligheten för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Eba.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Ikraftträdande
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Bestämmelserna i betaltjänstlagen om att tredjepartsbetaltjänstleverantörer och betaltjänst-leverantörer som ger ut kortbaserade betalningsinstrument ska identifiera respektive autentisera sig gentemot den kontoförvaltande betaltjänst-leverantören, om säker kommunikation och om stark kundautentisering ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Övergångsbestämmelser
Betaltjänstleverantörer som driver verksamhet med stöd av gällande reglering
Den som vid ikraftträdandet av ändringarna i betaltjänstlagen har tillstånd att driva verksamhet som betalningsinstitut ska enligt regeringens förslag få fortsätta verksamheten t.o.m. den 1 november 2018. För att fortsätta verksamheten efter det datumet ska det krävas ett nytt tillstånd. Om en ansökan om tillstånd för verksamheten lämnas in före den tidpunkten, ska den berörda personen dock få fortsätta verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt. Den som vid ikraftträdandet av lagändringarna är beviljad undantag från tillståndsplikt (registrerad betaltjänstleverantör) ska få fortsätta verksamheten t.o.m. den 1 maj 2019. För att fortsätta verksamheten efter det datumet ska det krävas att ett nytt undantag beviljas eller tillstånd meddelas. Om en ansökan om tillstånd eller undantag från tillståndsplikt för verksamheten lämnas in före den tidpunkten, ska den berörda personen dock få fortsätta verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt. Om Finansinspektionen bedömer att förutsättningarna för att meddela tillstånd eller bevilja undantag är uppfyllda, ska inspektionen meddela tillstånd eller bevilja undantag oavsett om någon ansökan om det gjorts eller inte. Finansinspektionen ska informera den berörda personen innan tillstånd meddelas eller undantag beviljas. Den som vid ikraftträdandet av lagändringarna har tillstånd att som betalningsinstitut tillhandahålla s.k. systemoperatörstjänster ska få fortsätta verksamheten t.o.m. den 1 maj 2020. För att fortsätta verksamheten efter det datumet ska det krävas ett nytt tillstånd. Om en ansökan om tillstånd för verksamheten lämnas in före den tidpunkten, ska den berörda personen dock få fortsätta verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt. Om Finansinspektionen finner att den juridiska personen uppfyller kraven i betaltjänstlagen på kapitalbas, ska inspektionen meddela tillstånd att tillhandahålla betaltjänster som avser genomförande av betalningstransaktioner där överföringen av medel inte täcks av ett kreditutrymme. Detta gäller oavsett om någon ansökan om tillstånd gjorts eller inte.
Tredjepartsbetaltjänstleverantörer
Regeringen föreslår att den som vid ikraftträdandet av ändringarna i betaltjänstlagen driver verksamhet som leverantör av betalnings-initieringstjänster eller kontoinformationstjänster ska få fortsätta verksamheten t.o.m. den 1 november 2018. För att fortsätta verksamheten efter det datumet ska det krävas tillstånd eller undantag från tillståndsplikt. Om en ansökan om tillstånd eller undantag från tillståndsplikt för verksamheten lämnas in före den tidpunkten, ska den berörda personen dock få fortsätta verksamheten till dess att ansökan prövats slutligt. En kontoförvaltande betaltjänstleverantör som när de tekniska standarderna för stark kundautentisering och säkra öppna kommunikationsstandarder ska börja tillämpas ännu inte uppfyller de tekniska standarderna ska inte få missbruka det förhållandet för att blockera eller förhindra användningen av betalningsinitierings- eller kontoinformationstjänster.
Uppräkningsverksamhet
Den som vid ikraftträdandet av ändringarna i betaltjänstlagen driver uppräkningsverksamhet ska enligt regeringens förslag få fortsätta verksamheten t.o.m. den 1 november 2018. För att fortsätta verksamheten efter det datumet ska det krävas tillstånd eller undantag från tillståndsplikt. Om en ansökan om tillstånd eller undantag från tillståndsplikt för verksamheten lämnas in före den tidpunkten, ska den berörda personen dock få fortsätta verksamheten till dess att ansökan prövats slutligt.
Befintliga avtal
Förslaget innebär att lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument ska gälla i fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet. Sådana ändringar i ramavtal som syftar till att införa villkor i enlighet med de krav som följer av de nya bestämmelserna ska, oavsett vad som stadgas i avtalet, kunna genomföras genom att betaltjänstleverantören meddelar betaltjänstanvändaren om ändringarna minst en månad före den dag då de föreslås börja tillämpas. Ändringar som gynnar betaltjänstanvändaren får genomföras utan att denne meddelas i förväg. Om betaltjänstanvändaren inte godkänner de föreslagna ändringarna ska användaren meddela leverantören detta före det datum då ändringen föreslås träda i kraft.
Lagen om elektroniska pengar
Den som vid ikraftträdandet av ändringarna i lagen om elektroniska pengar har tillstånd att driva verksamhet som institut för elektroniska pengar ska enligt regeringens förslag få fortsätta verksamheten t.o.m. den 1 november 2018. För att få fortsätta verksamheten efter det datumet ska det krävas ett nytt tillstånd. Om en ansökan om tillstånd för verksamheten lämnas in före den tidpunkten, ska den berörda personen dock få fortsätta verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt. Om Finansinspektionen bedömer att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda, ska inspektionen meddela tillstånd oavsett om någon ansökan om det gjorts eller inte. Finansinspektionen ska informera den berörda personen innan tillstånd meddelas.
Lagen om europakooperativ och penningtvättslagen
Enligt regeringens bedömning behövs det inte några övergångsbestämmelser till ändringarna i lagen om Europakooperativ och penningtvättslagen.
Förslagets konsekvenser
Förslagets syfte och alternativa lösningar
Syftet med andra betaltjänstdirektivet är att skapa bättre förutsättningar för säkra och effektiva betalningar och på så sätt öka skyddet för konsumenterna i samband med betalningstransaktioner. Direktivet är bindande för medlemsstaterna och måste genomföras i nationell rätt när det gäller det resultat som ska uppnås. Om inte Sverige anpassar gällande rätt är risken att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att genomföra direktivet är alltså inte något alternativ. Som nämnts tidigare är direktivet ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv. Möjligheterna till alternativa lösningar är därmed begränsade. Det finns dock valmöjligheter i direktivet som regeringen föreslår ska utnyttjas vid genomförandet i svensk rätt. Det gäller bl.a. förbudet att ta ut tilläggsavgifter och kontohavarens ansvar för obehöriga transaktioner. Flera remissinstanser har invändningar mot utredningens konsekvensanalys. Det gäller bl.a. Regelrådet, Näringslivets Regelnämnd, Företagarna och Svenska Bankföreningen.
Berörda företag och andra aktörer
Tillämpningsområdet för andra betaltjänstdirektivet utökas i förhållande till första betaltjänstdirektivet. De nya aktörerna är tredjeparts-betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betalningsinitieringstjänster eller kontoinformationstjänster. Enligt Finansinspektionens bedömning finns det uppskattningsvis två till fem svenska aktörer som driver verksamhet som består i att tillhandahålla betalningsinitieringstjänster och en till tre svenska aktörer som driver verksamhet som består i att tillhandahålla kontoinformationstjänster. Förslagen i denna proposition påverkar även kontoförvaltande betaltjänstleverantörer. Det finns inget register över vilka de är, men de aktörer som i dagsläget har tillstånd att tillhandahålla betalkort är i huvudsak 34 kreditmarknadsbolag, 41 bankaktiebolag, 2 medlemsbanker, 47 sparbanker, 35 betalningsinstitut, 78 registrerade betaltjänstleverantörer, 6 institut för elektroniska pengar och 1 registrerad utgivare av elektroniska pengar. Enligt Finansinspektionen är det dock långt ifrån alla dessa aktörer som tillhandahåller betalkonton och de kommer därför inte att påverkas av förslagen. Det utvidgade tillämpningsområdet innebär även att företag som ägnar sig åt s.k. uppräkningsverksamhet omfattas av krav på tillstånd för att få tillhandahålla sina tjänster. I Sverige finns två dominerande värdebolag som innefattar omräkningsverksamhet, Nokas Värdehantering AB och Loomis Sverige AB. Utöver dessa aktörer berörs även Finansinspektionen, Konkurrensverket, Riksbanken, Sveriges Domstolar och Allmänna reklamationsnämnden.
Konsekvenser för företagen
Aktörer som kommer att omfattas av ett tillståndskrav eller krav på registrering
De företag som driver verksamhet som består i att tillhandahålla betalningsinitieringstjänster respektive kontoinformationstjänster agerar i dag på en oreglerad marknad. Leverantörer av betalningsinitieringstjänster kommer att omfattas av ett tillståndskrav och leverantörer av kontoinformationstjänster av ett registreringskrav. Värdebolagens uppräkningsverksamhet föreslås inte längre undantas från tillståndskravet i betaltjänstlagen. De aktörer som kommer att omfattas av ett tillståndskrav eller ett registreringskrav kommer att behöva ansöka om detta hos Finansinspektionen. Det kommer att innebära administrativa kostnader för företagen. Regeringen gör bedömningen att kostnaden för tillstånd och tillsyn samt övriga finansiella krav på tillståndspliktiga betaltjänstleverantörer kan bli förhållandevis betungande och medföra stora kostnader för mindre företag som tillhandahåller denna typ av tjänst.
Krav på hantering av risker och kommunikation
Andra betaltjänstdirektivet innehåller nya regler om hur företag ska hantera risker i sin verksamhet och i vilka former de ska kommunicera med sina kunder (betaltjänstanvändarna) och med varandra i samband med t.ex. en betalningstransaktion. Företagen kommer att behöva inrätta system med lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker. Vidare måste de med vissa intervall rapportera risker, allvarliga operativa incidenter, säkerhetsincidenter och bedrägerier som har genomförts i samband med användandet av olika betalningsinstrument. Inrättandet av system av beskrivet slag innebär kostnader för företagen. Detsamma gäller för rapporteringsskyldigheten. Enligt regeringen är det dock inte möjligt att bedöma hur stora dessa kostnader blir. De kommer sannolikt att bli mer kännbara för de mindre företagen.
Regeringen har kontaktat Svenska Bankföreningen i syfte att uppskatta de kostnader som kan uppkomma för de kontoförvaltande betaltjänst-leverantörerna. Sammantaget kan det enligt uppskattningen innebära investeringar på totalt minst 100 miljoner kronor för de kontoförvaltande betaltjänstleverantörerna på den svenska marknaden. Ökade kostnader för företagen torde i sin tur leda till att kostnaden för betaltjänstanvändarna kommer att öka, t.ex. i form av ökade avgifter för att få använda sig av företagens tjänster. Mot detta ska dock, enligt regeringens mening, vägas de effekter av ökad konkurrens som förslaget förväntas innebära, och som kan ge lägre kostnader för betaltjänstanvändarna.
Konsekvenser för kontoförvaltande betaltjänstleverantörer
Kostnader kommer bl.a. att uppkomma för de kontoförvaltande betaltjänstleverantörerna för att inrätta system som kan kommunicera med leverantörer av betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster. De kan bestå av licens-, utvecklings-, drift-, underhålls- och supportkostnader. Bankernas befintliga system kan också behöva uppgraderas. Enligt Bankföreningen är anpassningskostnader svåra att uppskatta, men den sammanlagda kostnaden kan förväntas vara 30–50 miljoner kronor för en genomsnittlig svensk bank. De kontoförvaltande betaltjänstleverantörerna måste också utveckla system som kan hämta in information, i realtid, från det register som Finansinspektionen ska föra enligt betaltjänstlagen. Även dessa kostnader är enligt regeringen svåra att uppskatta.
Konsekvenser för små företag
Det är enligt regeringen möjligt att de krav som ställs med anledning av genomförandet i svensk rätt av andra betaltjänstdirektivet kan komma att bli särskilt betungande för små företag med begränsade resurser. Regeringen konstaterar dock att andra betaltjänstdirektivet inte ger något utrymme att införa mildare krav för små företag. Det är därför inte möjligt att ta särskild hänsyn till små företag vid utformningen av förslagen i propositionen.
Påverkan på konkurrensförhållanden
Regeringen tror att förslagen i propositionen kommer att medföra en ökad konkurrens på marknaden för betaltjänster. Förslagen innebär att bankkunder – både privatkunder och företag – kan låta tredjepartsleverantörer utföra finansiella tjänster åt dem. De kontoförvaltande betaltjänstleverantörerna blir skyldiga att ge tredjepartsleverantörer åtkomst till sina kunders betalkonton. Tredjepartsleverantörerna kan därmed använda bankernas data och infrastruktur som plattform för sina finansiella tjänster. Det kan komma att förändra värdekedjan för betaltjänster, och det kommer enligt regeringen att få stor betydelse för vilka affärsmodeller som är lönsamma och vem som har kontakt med kunden. Regeringen menar dock att det är svårt att på förhand beskriva hur marknaden kommer att utvecklas. Förslagen omfattar inte tredjepartsleverantörers tillgång till annan information än sådan från betalkonton. Tillgången till annan typ av information kommer således även i fortsättningen att vara ett område där det råder avtalsfrihet.
Konsekvenser för Finansinspektionen, Konkurrensverket och Riksbanken
Finansinspektionen kommer enligt förslaget att få utökat tillsynsansvar. När det gäller ansökningar bedömer regeringen att det rör sig om en marginell ökning. Finansinspektionen uppskattar att arbetsuppgifterna motsvarar ytterligare två till tre medarbetare på heltid och utöver detta att det tillkommer kostnader för systemstöd för rapportering på cirka en halv miljon kronor per år. Även Konkurrensverket bedöms få en ökad arbetsinsats. Regeringen anser att eventuella merkostnader som kan uppstå på grund av detta ryms inom befintliga budgetramar.
För Riksbankens del bedöms förslagen i propositionen inte medföra någon ökad arbetsinsats eller kostnader.
Konsekvenser för domstolarna och Allmänna reklamationsnämnden
De ökade kraven på beslut av Finansinspektionen i olika frågor torde enligt regeringen endast medföra en marginell ökning av antalet mål och ärenden i de allmänna förvaltningsdomstolarna. De nya reglerna när det gäller obehöriga eller bristfälligt genomförda betalningstransaktioner kan leda till att det uppkommer tvister mellan leverantörer av betalningsinitieringstjänster och kontoförvaltande betaltjänstleverantörer om vem som är ansvarig för en transaktion. De nya reglerna bedöms dock inte leda till någon betydande ökning av antalet tvistemål i allmän domstol. Regeringen konstaterar att förslagen bl.a. innebär att fler verksamheter kommer att bli föremål för tillståndsplikt men att de merkostnader som kan bli aktuella ryms inom Sveriges Domstolars och Allmänna reklamationsnämndens befintliga budgetramar. Det bedöms därför inte föreligga något behov av resurstillskott till domstolarna med anledning av förslagen i propositionen.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Regeringen bedömer att förslagen sammantagna får positiva effekter på samhällsekonomin i stort. Att fler företag än i dag kommer att stå under Finansinspektionens tillsyn kommer att bidra till ökad säkerhet för konsumenter och andra betaltjänstanvändare. Det kan leda till minskad risk för att betaltjänstanvändare utsätts för t.ex. bedrägeri eller andra brott och missbruk i samband med betalningstransaktioner. Regeringen konstaterar att värdebolagens uppräkningsverksamhet fyller en viktig funktion för konsumenterna och samhället och att en väl fungerande kontanthantering är av stort samhällsintresse. Det är dock enligt regeringen svårt att på förhand förutse vilka konsekvenser som förslagen kan få för värdebolagen och om kontanthanteringen kommer att påverkas. Regeringen upplyser om att Riksbankens ansvar för kontanthanteringen, kontantförsörjningen och beredskapen i betalningssystemet ska behandlas i Riksbanksutredningens översyn av det penningpolitiska ramverket och riksbankslagen (dir. 2016:114).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att EU:s andra betaltjänstdirektiv bör genomföras i svensk lagstiftning på det sätt som regeringen föreslår. Med anledning av Svenska Bankföreningens skrivelse konstaterar utskottet att reglerna i 3 kap. 1 § penningtvättslagen självklart ska gälla även framgent. När det gäller skrivelsen från Mastercard anser utskottet att regeringen har tolkat direktivet på ett rimligt och väl avvägt sätt. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer hur de nya reglerna tillämpas.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med en mindre ändring. Regeringens förslag till ändring i 4 a kap. 5 § lagen om betaltjänster bör av lagtekniska skäl utgå ur lagförslaget, för att i stället läggas fram genom en ändring av en tidigare ändringslag. Utskottets förslag framgår av bilaga 3.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:77 Nya regler om betaltjänster:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078).
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar.
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bilaga 2
Bilaga 3
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:342) om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs att 4 a kap. 5 § lagen (2010:751) om betaltjänster i stället för lydelsen enligt lagen (2017:342) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
|
Lydelse enligt SFS 2017:342 |
Utskottets förslag |
4 a kap.
5 §
|
En betaltjänstleverantör ska i rimlig tid innan den ingår ett avtal om betalkonto ge konsumenten en förteckning över de mest representativa tjänsterna som är knutna till betalkonton i Sverige och, i den utsträckning betaltjänstleverantören tillhandhåller dessa tjänster, informera konsumenten om avgifterna för dem. Informationen ska lämnas i pappersform eller på annat varaktigt medium. Betaltjänstleverantören ska också hålla förteckningen och en ordlista som minst omfattar de begrepp som fastställts i förteckningen tillgängliga för konsumenten. Betaltjänstleverantören ska, utöver de informationskrav som följer av 4 kap. minst en gång per år ge konsumenten kostnadsfri information om aktuella avgifter och räntesatser för de tjänster som är knutna till betalkontot. Betaltjänstleverantören och konsumenten ska komma överens om på vilket sätt avgifterna ska redovisas. Redovisningen ska lämnas i pappersform om konsumenten begär det. |
|
|
|
Om information inte lämnas i en-lighet med denna paragraf, ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. |