Finansutskottets betänkande

2017/18:FiU22

Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen om verksamheten i Internationella valutafonden (IMF) 2016 och 2017 till handlingarna. Institutionen har en central roll i det finansiella skyddsnätet, och utskottet delar regeringens syn att det är viktigt att värna ett starkt IMF med tillräckliga resurser för att främja global finansiell stabilitet.

I betänkandet redogörs för aktuella bedömningar av den finansiella stabiliteten från ansvariga myndigheter. Utskottet anordnade också en öppen utfrågning om finansiell stabilitet och makrotillsyn den 23 januari 2018 med finansmarknadsministern och företrädare för Riksrevisionen, Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Anteckningar från denna utfrågning ingår som en bilaga i betänkandet.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen avslår samtliga här behandlade motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående arbete. Motionsyrkandena handlar bl.a. om makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, kontanthantering och betaltjänster, struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, finansiell rådgivning, penningtvätt samt inkassoverksamhet.

I betänkandet finns 12 reservationer (M, SD, C, V och KD).

Behandlade förslag

Skrivelse 2017/18:52 Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden 2016 och 2017.

Ett åttiotal yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2017/18.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens skrivelse om verksamheten i IMF 2016 och 2017

Ansvariga myndigheters bedömningar av finansiell stabilitet

Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning

Kontanthantering och betaltjänster

Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden

Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar

Regelverket kring penningtvätt

Kreditupplysning och inkassoverksamhet

Reservationer

1.Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, punkt 2 (M)

2.Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, punkt 2 (SD)

3.Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, punkt 2 (KD)

4.Kontanthantering och betaltjänster, punkt 3 (C)

5.Kontanthantering och betaltjänster, punkt 3 (V)

6.Kontanthantering och betaltjänster, punkt 3 (KD)

7.Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (M)

8.Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (SD)

9.Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (C)

10.Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (V)

11.Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, punkt 5 (M)

12.Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, punkt 5 (SD)

Särskilt yttrande

Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, punkt 5 (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Motioner från allmänna motionstiden 2017/18

Bilaga 2
Offentlig utfrågning om finansiell stabilitet och makrotillsyn den 23 januari 2018

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Regeringens skrivelse om verksamheten i IMF 2016 och 2017

Riksdagen lägger skrivelse 2017/18:52 till handlingarna.

2.	Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:77 av Sara-Lena Bjälkö och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:488 av Olle Felten (SD),

2017/18:540 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:542 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:741 av Yilmaz Kerimo (S),

2017/18:1201 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1746 av Olle Felten m.fl. (SD) yrkandena 1–4,

2017/18:2290 av Markus Wiechel (SD),

2017/18:2561 av Jan R Andersson (M),

2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 36 och

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 47.

Reservation 1 (M)

Reservation 2 (SD)

Reservation 3 (KD)

3.	Kontanthantering och betaltjänster

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:59 av Lars-Axel Nordell och Larry Söder (båda KD),

2017/18:171 av Jeff Ahl (SD),

2017/18:668 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2017/18:762 av Catharina Bråkenhielm (S),

2017/18:1018 av Lotta Finstorp (M),

2017/18:1090 av Monica Haider och ClasGöran Carlsson (båda S),

2017/18:1358 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S),

2017/18:1401 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M),

2017/18:1741 av Olle Felten och Mikael Eskilandersson (båda SD) yrkandena 1–4,

2017/18:1833 av Hannah Bergstedt m.fl. (S),

2017/18:1985 av Hans Rothenberg (M),

2017/18:2637 av Carina Ohlsson och Hillevi Larsson (båda S),

2017/18:2715 av Lars Mejern Larsson och Hans Hoff (båda S),

2017/18:2929 av Sten Bergheden (M),

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 11 och 12,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkande 8,

2017/18:3114 av Saila Quicklund (M),

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 6 och 7,

2017/18:3741 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 3 och

2017/18:3855 av Eskil Erlandsson m.fl. (C) yrkande 15.

Reservation 4 (C)

Reservation 5 (V)

Reservation 6 (KD)

4.	Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:92 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD),

2017/18:597 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S),

2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:1180 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2017/18:1238 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S),

2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:2363 av Boriana Åberg (M),

2017/18:2869 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) yrkande 4,

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 10,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkandena 1, 2, 6 och 7,

2017/18:3264 av Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M),

2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3,

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–5,

2017/18:3499 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C),

2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3728 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C) och

2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2.

Reservation 7 (M)

Reservation 8 (SD)

Reservation 9 (C)

Reservation 10 (V)

5.	Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:71 av Markus Wiechel (SD),

2017/18:547 av Dennis Dioukarev (SD) yrkandena 1 och 2 samt

2017/18:3213 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 20.

Reservation 11 (M)

Reservation 12 (SD)

6.	Regelverket kring penningtvätt

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:2312 av Anders Hansson (M) och

2017/18:2716 av Hans Hoff (S).

7.	Kreditupplysning och inkassoverksamhet

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:1564 av Johnny Skalin (SD),

2017/18:2540 av Lars-Axel Nordell (KD) yrkande 2 och

2017/18:3203 av Mats Green m.fl. (M).

Stockholm den 13 mars 2018

På finansutskottets vägnar

Fredrik Olovsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Elisabeth Svantesson (M), Ingela Nylund Watz (S), Oscar Sjöstedt (SD), Jörgen Andersson (M), Niklas Wykman (M), Marie Granlund (S), Dennis Dioukarev (SD), Mats Persson (L), Jakob Forssmed (KD), Niklas Karlsson (S), Björn Wiechel (S), Anette Åkesson (M), Peter Helander (C), Rasmus Ling (MP), Mathias Tegnér (S) och Karin Rågsjö (V).

Redogörelse för ärendet

Inledningsvis behandlas regeringens skrivelse om verksamheten i Internationella valutafonden (IMF) 2016 och 2017 (skr. 2017/18:52). Skrivelsen, som bl.a. handlar om institutionens arbete med monetär och finansiell stabilitet, har tagits fram av regeringen som svar på ett tillkännagivande från riksdagen under förra riksmötet. Inga motioner har lämnats med anledning av skrivelsen.

Därefter följer ett avsnitt som redogör för ansvariga myndigheters bedömningar av den finansiella stabiliteten.

De följande avsnitten i betänkandet behandlar tematiskt ett åttiotal motionsyrkanden om finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor från allmänna motionstiden 2017/18. Motionerna handlar om makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, kontanthantering och betaltjänster, struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, penningtvätt samt kreditupplysning och inkassoverksamhet. En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1.

Den 23 januari 2018 anordnade finansutskottet en öppen utfrågning om finansiell stabilitet och makrotillsyn. I utfrågningen medverkade finansmarknadsminister Per Bolund, Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen, riksgäldsdirektör Hans Lindblad, riksbankschef Stefan Ingves och riksrevisor Ingvar Mattson. Anteckningar från utfrågningen finns i bilaga 2 i betänkandet. Utfrågningen publiceras även som en fristående publikation i rapportserien Rapporter från riksdagen (2017/18:RFR8).

Utskottets överväganden

Regeringens skrivelse om verksamheten i IMF 2016 och 2017

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Utskottet välkomnar  att regeringen i enlighet med riksdagens tillkännagivande lämnat en skrivelse om verksamheten i Internationella valutafonden (IMF). Det är angeläget att riksdagen får regelbunden och adekvat information om utvecklingen och verksamheten i de internationella finansiella institutioner där Sverige är medlem. De gäller inte minst IMF:s och övriga institutioners arbete med frågor som rör finansiell stabilitet. Utskottet anser att det framstår som en rimlig ordning att regeringen presenterar en renodlad IMF-skrivelse vartannat år och en mer omfattande skrivelse som inkluderar både IMF och andra institutioner vartannat år.

Skrivelsen

Riksdagen har i ett tillkännagivande anfört att regeringen, i en särskild skrivelse, ska redovisa arbetet med frågor som rör finansiell och monetär stabilitet inom Internationella valutafonden (IMF) och andra internationella finansiella institutioner (bet. 2016/17:FiU22 punkt 1, rskr. 2016/17:186). Regeringen avser att i en skrivelse vartannat år redogöra för arbetet inom IMF (med start 2018) och vartannat år redogöra för arbetet inom såväl IMF som andra internationella finansiella institutioner (med start 2019). Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Skrivelsen är uppdelad i områden som är valda med utgångspunkt i regeringens prioriteringar för det internationella ekonomiska samarbetet, det internationella arbetet med finansiell och monetär stabilitet samt de frågor som har präglat IMF:s verksamhet under redovisningsperioden.

Ekonomisk och finansiell utveckling

År 2016 uppgick den globala tillväxten till 3,2 procent, vilket var den lägsta sedan den globala finanskrisen. Från mitten av 2016 stärktes dock världsekonomin, både i höginkomstländer och i tillväxtekonomier. Enligt IMF väntas den globala tillväxten stiga till 3,6 procent 2017 och till 3,7 procent 2018, vilket är en upprevidering i förhållande till prognoserna från april 2017. Detta förklaras bl.a. av ökade investeringar, ökad världshandel och industriproduktion och stärkt förtroende på de finansiella marknaderna. IMF framhåller att den nuvarande positiva konjunkturen i världsekonomin, efter flera år med svag tillväxt, skapar en möjlighet att genomföra viktiga reformer för att åstadkomma en mer hållbar tillväxt på sikt.

IMF:s initiativ för finansiell och monetär stabilitet

Sedan våren 2016 har det pågått omfattande diskussioner i IMF om det globala finansiella skyddsnätet och hur detta kan förstärkas. Diskussionerna har utgått från erfarenheterna av den globala finanskrisen, som bröt ut 2008. Diskussionerna har bl.a. berört IMF:s resursbehov, utlåningsfaciliteter och dess förhållande till de regionala finansieringsarrangemangen. En av de viktigaste slutsatserna från diskussionen är att det globala finansiella skyddsnätet har ökat betydligt i omfattning de senaste åren. Samtidigt har skyddsnätet blivit mer fragmenterat, och stora delar av nätet täcker enbart vissa länder. Framför allt bedöms skyddsnätet vara svagt i vissa tillväxtländer. Många länder förlitar sig dessutom på stora valutareserver som försäkring i händelse av ekonomisk och finansiell kris. Valutareserver utgör ett relativt kostsamt skydd eftersom riskerna och kostnaderna inte delas mellan länder. IMF anser att dess nuvarande resurser bör ses som ett minimum.

Förslag om nya faciliteter och om hur IMF:s roll i det globala finansiella skyddsnätet kan stärkas har diskuterats. Ett övergripande syfte med de nya faciliteterna är att de ska komplettera IMF:s traditionella krisutlåning och förebygga kriser. I juli 2017 godkändes ett nytt program för bilateral policyrådgivning av IMF:s styrelse. Programmet kan liknas vid ett IMF-program utan finansiering. Faciliteten är tillgänglig för alla medlemsländer och syftar till att dels signalera ett lands åtagande om att genomföra reformer, dels möjliggöra finansiering från offentliga och privata långivarare. Faciliteten innebär också en närmare dialog mellan IMF och programlandet genom att översynerna av landets ekonomiska politik, regelverk och ekonomiska utveckling blir tätare än vid institutionens reguljära övervakning genom s.k. artikel IV-konsultationer.

Mot bakgrund av de regionala finansieringsarrangemangens ökade betydelse i det globala finansiella skyddsnätet godkände IMF:s styrelse i juni 2017 ett antal principer för hur samarbetet med och koordineringen av dessa arrangemang ska utformas. Principerna syftar både till att stärka samarbetet och att göra det mer enhetligt, med beaktande av de betydande olikheter som finns bland olika regionala finansieringsarrangemang.

För att bättre förebygga finansiella kriser har IMF under redovisnings-perioden även stärkt sin analys och övervakning av den finansiella sektorn, bl.a. genom att bättre integrera den finansiella sektorn och realekonomin i övervakningen.

IMF har vidare sett över sitt policyramverk för hantering av internationella kapitalflöden. Slutsatsen av översynen är att ramverket har fungerat väl, men att institutionen ytterligare ska analysera vilken roll makrotillsynen bör ha i hanteringen av volatila kapitalflöden och för de finansiella risker som flödena kan ge upphov till. Dessa lärdomar ska sedan integreras i institutionens övervakning, inklusive dess policyrekommendationer.

Regeringens prioriteringar: Regeringen anser att det för en liten öppen ekonomi som Sverige är viktigt att det globala finansiella skyddsnätet är förutsägbart, heltäckande och tillhandahåller skydd på likvärdiga villkor och i likvärdig omfattning. Med hänsyn till IMF:s mandat och dess globala medlemskap har institutionen en central roll i det finansiella skyddsnätet. Vid en förstärkning av skyddsnätet bör därför institutionen även fortsättningsvis ha en central roll. Det är enligt regeringen också viktigt att värna ett starkt IMF, eftersom Sverige och flera länder i vårt närområde inte omfattas av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), utan endast av EU:s mindre facilitet, betalningsbalansstödet. För att främja global finansiell stabilitet är det enligt regeringen viktigt att IMF:s utlåningsfaciliteter svarar mot medlemsländernas förändrade behov och att institutionen även fortsättningsvis har tillräckliga resurser för att bedriva denna verksamhet.

IMF:s övervakning av den globala ekonomin

IMF övervakar och utvärderar medlemsländernas ekonomiska och finansiella utveckling och deras ekonomiska politik för att upprätthålla finansiell och monetär stabilitet samt förebygga kriser i det internationella finansiella och monetära systemet. Institutionen övervakar även ekonomisk och finansiell utveckling samt ekonomisk politik på regional och global nivå.

Den ökade ekonomiska och finansiella integrationen har ökat riskerna för spridning av finansiella och ekonomiska störningar mellan länder. År 2016 och 2017 har IMF därför arbetat för att förbättra övervakningen av globala och regionala trender, bl.a. genom att stärka kompetensen hos personalen. Kompetensförstärkningen gäller särskilt rådgivning i samband med artikel IV-konsultationer om frågor som är kritiska för makroekonomisk stabilitet. Initiativ har även tagits för att öka institutionens förståelse för kopplingen mellan den finansiella sektorn och realekonomin och för att bättre integrera denna förståelse i artikel IV-konsultationerna.

Bland de huvudrisker som IMF har identifierat under de senaste åren kan nämnas Kinas skulduppbyggnad, USA:s penningpolitiska åtstramning, ökad protektionism, brexit, den europeiska banksektorns strukturproblem och sårbarheter i tillväxtekonomier. Enligt IMF medför stimulanserna i Kinas ekonomi en högre tillväxt, men de ökar samtidigt skuldnivån, vilket medför risker för den finansiella stabiliteten. En kraftig inbromsning i den kinesiska ekonomin kan få stora negativa effekter på världsekonomin. Vidare kan en snabbare penningpolitisk åtstramning än väntat i USA leda till stigande räntor för lån med långa löptider och stramare finansiella förutsättningar i omvärlden. Det kan i sin tur leda till fallande tillgångspriser och kapitalutflöden från tillväxtekonomier. Det finns även en stor politisk osäkerhet kopplad till brexit. Protektionistiska strömningar kan skapa hinder för handel och påverka den ekonomiska utvecklingen negativt. Det finns också strukturproblem som behöver åtgärdas i den europeiska banksektorn. Låg lönsamhet och en hög andel dåliga lån kommer sannolikt att vara ett problem även framöver. Samtidigt gynnar den starka konjunkturen bankerna, som har kunnat stärka sina balansräkningar något.

Andra faktorer som IMF har identifierat som risker för den globala tillväxten och den finansiella stabiliteten är en omfattande finansiell avreglering och en varaktigt låg inflation. För att säkerställa en hållbar tillväxt i höginkomstländer anser institutionen att det krävs att länderna genomför strukturella reformer, fortsätter att anpassa sin penningpolitik och för en försiktig finanspolitik.

Regeringens prioriteringar: Regeringen anser att IMF har en mycket viktig roll i att analysera utvecklingen och göra prognoser för den internationella ekonomin, föreslå åtgärder för att stärka ekonomin i enskilda länder och globalt, förmedla forskning och kunskap samt utgöra ett forum för diskussion om en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Vidare anser regeringen att IMF fyller en viktig funktion genom att institutionen, med en hög grad av integritet och oberoende, utvärderar och lämnar rekommendationer om enskilda länder och den globala ekonomin. Nästan alla världens länder är representerade i institutionen, och dess styrelse utgör därför ett lämpligt forum för att utvärdera och diskutera länders ekonomiska politik. Det är viktigt för regeringen att IMF ständigt anpassar sin roll och sin expertis till förändringar och utmaningar i världsekonomin.

IMF:s bedömning av Sveriges ekonomi

IMF genomför årligen en översyn av den svenska ekonomin genom en artikel IV-konsultation. I rapporten från november 2017 lyfter IMF bl.a. fram de strukturella problemen på bostadsmarknaden, behovet av ytterligare makrotillsynsåtgärder och risken för att inflationen inte långsiktigt når målet på 2 procent, som huvudsakliga ekonomiska utmaningar för Sverige. IMF noterar det ökande byggandet av bostäder i Sverige, men anser att bostadsmarknaden har stora strukturella problem.

För att komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden anser IMF att flera åtgärder är nödvändiga. De höga byggkostnaderna behöver sänkas genom förenklade byggprocesser och förbättrad konkurrens i byggsektorn. Det stöd till bostadsbyggande som regeringen har infört bör utökas. En förbättrad regional infrastruktur kan också avlasta de stora städernas bostadsmarknader. IMF anser vidare att bruksvärdessystemet bör fasas ut för att förbättra matchningen av utbud och efterfrågan på bostäder. Institutionen förordar även högre skatt på privatägda fastigheter, förändrad kapitalvinstbeskattning och minskade ränteavdrag. Dessa åtgärder skulle enligt institutionen bidra till att effektivisera bostadsmarknaden och dämpa den höga efterfrågan på köpta bostäder och därmed också den privata skuldsättningen.

Hushållens sårbarhet ökar när de privata skulderna fortsätter att växa. Enligt institutionen kan ett förstärkt amorteringskrav bidra till att begränsa de makroekonomiska risker som följer av att hushållen tar allt större lån i förhållande till sina inkomster. IMF anser också att ytterligare åtgärder bör övervägas om det bedöms nödvändigt, t.ex. ett tak för respektive hushålls skuld i förhållande till dess inkomst.

Det krävs enligt institutionen tydligare tecken på en inflationsökning innan Riksbanken kan lätta på de penningpolitiska stimulanserna.

I rapporten lyfter också IMF fram områden där det skett en positiv utveckling i Sverige. Tillväxten är stark och institutionen förutser en minskad arbetslöshet. IMF anser att det finns flera lovande nya initiativ från bl.a. arbetsmarknadens parter för att komma till rätta med den höga arbetslösheten i gruppen utrikesfödda. De offentliga finanserna visar överskott och den finanspolitiska inriktningen är sund, med en svagt expansiv budget för 2018. Budgetens inriktning stärker enligt IMF klimat- och miljöarbetet, minskar ojämlikheterna och främjar integrationen av nyanlända på arbetsmarknaden.

Regeringens kommentar: Regeringen delar IMF:s bedömning att det finns utmaningar för den svenska ekonomin, men delar inte fullt ut IMF:s uppfattning om vilka åtgärder som behöver vidtas, exempelvis när det gäller hyressättning och fastighetsbeskattning. För att stimulera utbudet av bostäder krävs enligt regeringen reformer för att skapa bättre förutsättningar för en ökad nybyggnation och för att främja en större rörlighet på bostadsmarknaden. Regeringen har redan vidtagit flera åtgärder i syfte att stimulera utbudet av bostäder. Åtgärder har även vidtagits för att dämpa riskerna med de ökande privata skulderna.

IMF:s utlåning

Under budgetåret 2017 godkändes elva reformprogram inom ramen för den ordinarie utlåningen, till ett totalt belopp om 18,6 miljarder SDR[1]. Totalt uppgick IMF:s utestående ordinarie utlåning till 48,3 miljarder SDR i juni 2017. Flera länder som fick stöd från IMF i början av den globala finanskrisen återbetalar nu sina lån, vilket bidrar till en minskning av utestående lån. De biståndssubventionerade lånen (till fattigare länder) låg samtidigt på totalt 6,3 miljarder SDR i juni 2017. IMF:s totala utestående utlåning ligger fortfarande på en högre nivå än före den globala finanskrisen, trots en viss global ekonomisk återhämtning. Mot bakgrund av det fortsatt osäkra världsekonomiska läget, och det stora finansieringsbehovet i låg- och medelinkomstländerna, är det svårt att bedöma behovet av finansiering under de närmaste åren.

Regeringens prioritering: Regeringen framhåller att utlåningen är en viktig del i IMF:s arbete att verka för finansiell och monetär stabilitet. Institutionens utlåning bör enligt regeringen återspegla dess uppdrag och kompetensfördelar. Det innebär att IMF bör fokusera på de områden där institutionen har sin grundkompetens, samtidigt som utlåningen bör anpassas efter behoven i världsekonomin. Att utlåningen nu minskar något är rimligt mot bakgrund av att behovet av finansiellt stöd i världsekonomin har avtagit efter den globala finansiella krisen.

IMF:s resurssituation

För att IMF ska kunna fullgöra sitt uppdrag och bl.a. verka för finansiell och monetär stabilitet behöver institutionen ha tillräckliga resurser. Institutionen har påbörjat ett mer omfattande arbete med att se över kvotresurserna inom ramen för den femtonde kvotöversynen, som ska slutföras till oktober 2019. En viktig fråga i översynen blir att fastställa hur stor utlåningskapacitet IMF bör ha framöver.

IMF:s nuvarande resurser uppgår totalt till 978 miljarder SDR, varav något mindre än hälften består av permanenta resurser, s.k. kvoter. Resterande del består av temporära resurser i form av NAB (New Arrangement to Borrow) och bilaterala lån. De temporära resurserna kan inte garanteras på lång sikt.

IMF bedömer att de nuvarande resurserna är tillräckliga för de kommande två till tre åren, tack vare förlängningen av de temporärt lånade resurserna under denna tidsperiod.

Regeringens bedömning: Regeringen anser att IMF ska ha tillräckliga resurser för att även i ekonomiskt och finansiellt turbulenta perioder kunna främja finansiell och monetär stabilitet och positiv ekonomisk utveckling i medlemsländerna. Detta är viktigt för att skapa förtroende på de internationella finansmarknaderna och för att IMF ska kunna hantera krissituationer. Av legitimitetsskäl och för att säkerställa förutsägbarheten är det också viktigt att kvoterna, som är kopplade till medlemsländernas rösträtt, utgör den största delen av IMF:s utlåningskapacitet.

Inflytandefrågor och styrningsfrågor

I slutet av 2015, efter flera år av politisk låsning, godkände USA:s kongress 2010 års beslut i IMF om en ökning av kvotresurserna. Det innebar att beslutet kunde träda i kraft i januari 2016. Eftersom kvoterna i stor utsträckning avgör medlemsländernas röststyrka påverkade ikraftträdandet även medlemmarnas inflytande i IMF. Exempelvis ökade låg- och medelinkomstländernas röststyrka med nära 3 procentenheter, och Kinas röststyrka gick från att vara den sjätte till den tredje största i IMF efter USA och Japan.

En annan del av 2010 års överenskommelse bestod i att minska de europeiska höginkomstländernas representation i IMF:s styrelse med två styrelseplatser, till förmån för låg- och medelinkomstländerna. Den största delen av detta åtagande är redan uppfyllt genom sammanslagningar av europeiska valkretsar och ökad rotation mellan länder på styrelseplatsen i vissa europeiska valkretsar. Hur återstående delen av åtagandet ska uppfyllas väntas behandlas på nytt under hösten 2018.

IMF har som ambition att ha en diversifierad personalkår, både vad gäller kön och ursprung. Till 2020 har institutionen t.ex. som mål att minst 30 procent av personalen på seniora tjänstemannapositioner ska vara kvinnor och att minst 21 procent ska komma från underrepresenterade regioner. Institutionen har även signalerat att det så småningom kan behövas en höjning av budgeten för att säkerställa en hög kompetens inom alla verksamhetsområden.

Regeringens prioriteringar: Regeringen välkomnar att 2010 års kvotöversyn har trätt i kraft. Det innebär en stabilare resursbas för IMF och att röststyrkan i IMF bättre speglar länders positioner i världsekonomin, vilket är viktigt för institutionens legitimitet. Inför den kommande kvotöversynen anser regeringen att en heltäckande bedömning av institutionens resursbehov bör ligga till grund för en eventuell kvothöjning. Fördelningen av nya resurser till IMF bör baseras på såväl länders ekonomiska storlek som deras andel av inter-nationell handel och finansiella flöden. Det bör även finnas en koppling mellan frivilliga finansiella bidrag till institutionen (t.ex. bilaterala lån) och ländernas representation.

Vidare stödjer regeringen ambitionen att öka diversifieringen och jämställdheten bland IMF:s personal och valkretsarnas representanter. När 2020 års mål har uppnåtts bör enligt regeringen mer ambitiösa mål slås fast. Regeringen är framöver beredd att överväga en marginellt utökad budget för institutionen, under förutsättning att det finns välgrundade argument för att den breddade verksamheten kräver det.

Viktiga framtida frågor i IMF

Under senare år har övergripande frågor kopplade till IMF:s uppgift att förebygga och hantera ekonomiska och finansiella kriser diskuterats inom institutionen. Ambitionen har varit att dra lärdom av tiden före, under och efter den globala finanskrisen för att förbättra institutionens möjligheter att förebygga liknande kriser framöver. Lärdomarna kan också bidra till att utveckla IMF:s verktyg i form av lån och andra stödåtgärder. Denna diskussion kommer att vara central även fortsättningsvis och inbegripa bl.a. följande frågor:

• behovet av utökad övervakning av den finansiella sektorn samt dess kopplingar till realekonomin och de offentliga finanserna

• behovet av kontinuerlig utvärdering av IMF:s utlåningsfaciliteter och balansen mellan förebyggande kreditlinor och krislån

• behovet av närmare samarbete med regionala finansieringsarrangemang för att säkerställa att de olika delarna i det globala finansiella skyddsnätet fungerar effektivt tillsammans.

Mot bakgrund av inbromsningen av produktivitetsutvecklingen under åren efter finanskrisen kommer reformer för att främja ökad produktivitet att vara en viktig fråga för IMF framöver. Frågan om möjligheter och risker kopplade till en ökad digitalisering av världsekonomin, inte minst finansmarknaderna, kommer också att vara viktig. IMF kommer bl.a. att förstärka sin analysverksamhet och bevakningen av hot mot den digitala ekonomin i form av t.ex. kriminell verksamhet och teknologiska sårbarheter.

För att säkerställa att de lånefaciliteter som erbjuds till låginkomstländer på ett effektivt sätt uppfyller sitt syfte ska en översyn av dessa faciliteter genomföras 2018.

Det är fortfarande oklart vilka frågor den amerikanska administrationen kommer att driva i IMF. Det är bl.a. osäkert om USA kommer att acceptera en ökning av kvotresurserna.

Under de senaste åren har IMF breddat sin övervaknings-, program- och analysverksamhet till områden som tidigare ansetts ligga utanför institutionens mandat. Till dessa områden hör jämlikhet, jämställdhet, migration, klimatförändring och korruption. IMF:s ledning anser att delar av dessa områden omfattas av institutionens mandat, eftersom de har relevans för länders makroekonomiska utveckling och tillväxt. Arbetet inom dessa områden kommer att fortsätta parallellt med en diskussion om hur arbetet ska avgränsas.

Regeringens prioriteringar: Regeringen anser att det är positivt att lärdomar från krisåren om bl.a. kopplingen mellan finansmarknader, den reala ekonomin och offentliga finanser får genomslag i verksamheten samt att institutionen bygger kapacitet för att hantera nya riskområden.

Regeringen har kontinuerligt uttryckt stöd för att IMF arbetar med makro-ekonomiska aspekter av t.ex. inkluderande tillväxt, jämställdhet och klimatförändring. Det är enligt regeringen mycket positivt att IMF nu fördjupar sin analytiska och operativa förmåga på dessa områden. Samtidigt är det viktigt att verksamheten håller sig inom IMF:s mandat och att samarbete med andra institutioner och ansvarsfördelningen mellan dem sker på ett resurseffektivt sätt.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet framhöll i föregående års betänkande i form av ett tillkännagivande till regeringen är det angeläget att riksdagen får regelbunden och adekvat information om utvecklingen och verksamheten i de internationella finansiella institutioner där Sverige är medlem (bet. 2016/17:FiU22, punkt 1). De gäller inte minst IMF:s och övriga institutioners arbete med frågor som rör finansiell stabilitet. Institutionerna spelar en viktig roll i dagens sammanlänkade ekonomiska värld, och Sverige bidrar med omfattande resurser till institutionernas verksamheter. Mot den bakgrunden välkomnar utskottet att regeringen nu i enlighet med riksdagens tillkännagivande lämnat en skrivelse om verksamheten i IMF med den inriktning som utskottet skisserade i betänkandet. Utskottet menar att skrivelsen ger en bra överblick över IMF:s arbete och också över regeringens prioriteringar och bedömningar i förhållande till detta arbete. Utskottet anser också att det framstår som en rimlig ordning att regeringen presenterar en renodlad IMF-skrivelse vartannat år och en mer omfattande skrivelse, som inkluderar både IMF och andra institutioner, vartannat år.[2]

Utskottet delar i stort regeringens prioriteringar och bedömningar i förhållande till verksamheten i IMF, som redogörs för i skrivelsen. För en liten öppen ekonomi som Sverige är det viktigt att det globala finansiella skyddsnätet är förutsägbart och heltäckande. IMF har en central roll i det finansiella skyddsnätet, och utskottet delar regeringens syn att det är viktigt att värna ett starkt IMF med tillräckliga resurser för att främja global finansiell stabilitet. IMF har också en viktig roll i att analysera och övervaka den globala ekonomin samt att förmedla forskning och kunskap.

Utlåningen är en viktig del i IMF:s arbete att verka för finansiell och monetär stabilitet. Utskottet håller med regeringen om att institutionens utlåning bör fokusera på de områden där institutionen har sin grundkompetens, samtidigt som utlåningen bör anpassas efter behoven i världsekonomin. Att utlåningen nu minskar något är rimligt mot bakgrund av att behovet av finansiellt stöd i världsekonomin efter den globala finansiella krisen har avtagit.

Utskottet delar också regeringens syn att fördelningen av nya resurser till IMF bör baseras på såväl länders ekonomiska storlek som deras andel av internationell handel och finansiella flöden. Det bör även finnas en koppling mellan frivilliga finansiella bidrag till institutionen (t.ex. bilaterala lån) och ländernas representation.

Utskottet kan också tycka att det är rimligt att regeringen framöver är beredd att överväga en marginellt utökad budget för institutionen, under förutsättning att det finns välgrundade argument för det.

Slutligen anser utskottet liksom regeringen att det är positivt att lärdomar från krisåren om bl.a. kopplingen mellan finansmarknader, den reala ekonomin och offentliga finanser får genomslag i IMF:s verksamhet samt att institutionen bygger kapacitet för att hantera nya riskområden.

Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Ansvariga myndigheters bedömningar av finansiell stabilitet

I detta avsnitt redogörs för ansvariga myndigheters aktuella bedömningar av finansiell stabilitet. Finansiella stabilitetsrådet, där Finansinspektionen (FI), Riksbanken och Riksgäldskontoret (RGK) samt företrädare för regeringen ingår, träffas i normalfallet två gånger per år.[3] Nedan redogörs för diskussionen enligt protokollet från rådets senaste möte. I avsnittet redogörs vidare för de ansvariga myndigheternas bedömningar av finansiell stabilitet. Både FI och Riksbanken publicerar två stabilitetsrapporter per år, i maj/juni respektive november/december. RGK publicerar ingen särskild stabilitetsrapport, men relevanta stabilitets- och riskbedömningar finns i statsupplåningsrapporterna som publiceras tre gånger per år, den senaste i februari 2018.

Finansiella stabilitetsrådets mötesprotokoll

Finansiella stabilitetsrådets senaste möte ägde rum den 5 december 2017. Av mötesprotokollet framgår att rådet diskuterade stabilitetsläget. I dagsläget är utvecklingen på de finansiella marknaderna förhållandevis stabil och den globala ekonomin utvecklas starkt. Den svenska ekonomin är i ett läge med hög tillväxt, låga räntor och låga riskpremier. Denna utveckling har pressat upp priset på t.ex. aktier, obligationer och fastigheter. I ett sådant läge ökar sannolikheten för stora prisfall i dessa tillgångar. Det kan i sin tur leda till turbulens på finansiella marknader och fördyra och i värsta fall försvåra svenska bankers finansiering. Då den svenska banksektorn är stor, sammanlänkad och i betydande grad använder sig av marknadsfinansiering är det därför viktigt att svenska banker har tillräcklig motståndskraft i termer av kapital och likviditetsbuffertar.

Bostadspriserna har ökat under en längre period till följd av efterfrågan driven av bl.a. stark sysselsättning, stigande inkomster och fallande räntor, samtidigt som utbudet av bostäder tidigare vuxit långsamt. Men sedan mitten av 2017 har det skett en viss prisnedgång. En sådan utveckling är rimlig efter den långa och stora prisuppgången och den ökning i utbudet som nu sker.

Stabilitetsrådet diskuterade konsekvenser av det ökade byggandet. I grunden är det positivt för svensk ekonomi att byggandet ökat, men det är viktigt att det som byggs anpassas till efterfrågan i form av rätt storlek, rätt ställe och rätt pris. Mer sårbara bostadsutvecklare kan få problem när priserna faller. Det behöver dock inte vara något större problem för ekonomin som helhet när tillväxten är hög och arbetslösheten låg.

De höga bostadspriserna och att fler äger sin bostad till följd av det höga bostadsbyggandet driver upp hushållens skulder, vilka fortfarande utgör den största sårbarheten i svensk ekonomi. Allt fler svenska hushåll har höga skulder, vilket gör makroekonomin mer sårbar i en framtida kris då högt skuldsatta hushåll förväntas dra ned sin konsumtion kraftigt. Myndigheterna är överens om att det är bra att förslaget om ett skärpt amorteringskrav kommer på plats. Samtidigt ökar blankokrediter till hushållen snabbt, vilket påkallar extra uppmärksamhet framöver.

Myndigheterna diskuterade även risker kopplade till den svenska kommersiella fastighetssektorn som det svenska banksystemet har betydande exponeringar mot.

Myndigheterna är eniga om att bankerna behöver tillräcklig motståndskraft i form av likviditets- och kapitalbuffertar. Hög lönsamhet i svenska banker bidrar till motståndskraft.

Av protokollet framgår också att stabilitetsrådet diskuterade kommande reglering på EU-nivå och internationellt som har betydelse för kapital- och likviditetskrav samt krav på efterställda skulder.

Inför stabilitetsrådets nästa möte i juni 2018 kommer rådets medlemmar att fortsätta diskutera flera av de frågor som avhandlades på mötet, bl.a. hushållens skuldsättning och utvecklingen i bostadsbyggandet samt bankernas exponering mot fastighetsmarknaden.

Finansinspektionens stabilitetsbedömning

FI:s senaste stabilitetsrapport publicerades den 29 november 2017.[4] Av rapporten framgår att den svenska ekonomin fortfarande går starkt och att räntorna är extremt låga, vilket bidragit till höga tillgångspriser och låga riskpremier. I takt med att räntorna globalt stiger framöver finns en risk för att riskpremierna ökar och att tillgångspriserna faller, vilket kan leda till stress för det finansiella systemet. Det är därför enligt FI viktigt att de svenska storbankerna har tillfredsställande motståndskraft och att livförsäkringsföretagen är finansiellt starka. Trots att bostadspriserna bromsat in och till och med fallit något fortsätter hushållens skulder att öka. Riskerna kopplade till höga bostadspriser och hushållens stora skulder är därmed fortsatt höga, enligt FI.

Ändrade kapitalkrav kan ge ny spelplan: Det svenska banksystemet är stort, sammanlänkat och domineras av fyra storbanker. Bankerna är beroende av marknadsfinansiering, vilket gör systemet sårbart. FI bedömer att svenska banker överlag har tillfredsställande motståndskraft och förmåga att upprätthålla samhällskritiska funktioner även under turbulenta förhållanden. Kapitalnivåerna är höga i förhållande till riskerna i verksamheten. Bankernas kapital består till stor del av buffertar som kan användas som tillfälliga stötdämpare i krislägen. FI framhåller att bankernas kapitalkrav kommer att se annorlunda ut framöver. Revideringar i EU-regelverket för kapitaltäckning och kommande standarder från Baselkommittén om begränsningar av de interna modellerna och ett golv för de riskvägda tillgångarna innebär att spelplanen ändras och att kapitalkraven behöver utvecklas. FI bestämmer de tillkommande kapitalkraven i pelare 2 utifrån de befogenheter som lagen ger. FI anser att kapitalkraven ska vara riskbaserade, transparenta och innehålla betydande buffertar som kan användas vid förluster. Kapitalkraven ska även ta höjd för de systemrisker som t.ex. är kopplade till storlek och sammanlänkning.

Nya utmaningar för finansiella infrastrukturföretag: Värdepappers-marknaderna spelar en central roll för den finansiella stabiliteten då de både prissätter och allokerar risker och kapital. Det är främst ränte- och valutamarknaderna som är systemviktiga. Trots en relativt stabil utveckling på värdepappersmarknaderna finns det enligt FI vissa tecken på begränsad marknadslikviditet. Det kan göra dessa marknader sårbara i stressade situationer. För att värdepappersmarknaderna ska fungera krävs en väl fungerande infrastruktur med clearing och avveckling av betalningar utan störningar. Infrastrukturföretagen ställs inför både regulatoriska och tekniska anpassningar framöver. Den svenska marknaden för central motpartsclearing har ett fåtal aktörer. Koncentrationen av motpartsrisk, och den operativa sammanlänkning som ett sådant system innefattar, innebär risker för en mycket snabb spridning av störningar. FI kommer att följa utvecklingen för att bättre bedöma riskerna för den finansiella infrastrukturen och den finansiella stabiliteten.

Förändringar i ränteläget påverkar försäkringsföretagen: Försäkrings-sektorn förvaltar stora tillgångar, framför allt för att täcka framtida pensioner. Förändringar i ränteläget har stor påverkan på företagens ställning. Trots att livförsäkringsföretagen har goda förutsättningar att klara kapitalkraven vid en kraftig börsnedgång kan en sådan situation leda till att de gör stora omallokeringar av sina tillgångar, vilket kan förstärka en börsnedgång och pressa ned räntorna. Denna risk är enligt FI särskilt relevant i dagsläget eftersom det finns tecken på begränsad likviditet på räntemarknaden.

FI har lämnat ett förslag till regeringen om kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag, som bl.a. ska förhindra att företagen tvingas göra stora ogynnsamma omallokeringar i en stressad situation.

Behov av att skärpa amorteringskravet: FI konstaterar att den kraftiga prisuppgången på bostadsmarknaden har vänt under hösten 2017. Det unika ekonomiska läget i Sverige med låga räntor, höga tillgångspriser och hög ekonomisk tillväxt fortsätter att driva upp skulderna hos hushåll och icke-finansiella företag. Att bostadspriserna dämpats kan enligt FI ses som ett sundhetstecken, givet att det sker i en miljö med goda ekonomiska förutsättningar. Men trots dämpningen bedömer FI att de makroekonomiska riskerna kopplade till hushållens stora och växande skulder fortfarande är förhöjda. Därför kvarstår behovet av det skärpta amorteringskravet.

Förhöjda risker i kommersiella fastigheter: Historiskt har kommersiella fastigheter spelat en central roll i många finansiella kriser. Belåningsgraderna i sektorn har sjunkit men skuldbördan i förhållande till driftnettot ligger på historiskt höga nivåer. Störningar i form av stigande räntor eller minskade hyresintäkter kan därför leda till problem. FI bedömer riskerna kopplade till sektorn som betydande och kommer att fortsätta följa och analysera utvecklingen.

Riksbankens stabilitetsbedömning

Riksbankens senaste stabilitetsrapport publicerades den 22 november 2017.[5] I rapporten konstateras att den ekonomiska återhämtningen i omvärlden och i Sverige har fortsatt och att de finansiella marknaderna överlag har utvecklats relativt stabilt. Under de kommande åren väntas konjunkturen vara stark i Sverige, understödd bl.a. av expansiv penning‐ och finanspolitik.

Dämpning i bostadspriserna men hushållens skulder fortsätter öka: Ett ökat utbud av bostäder och en mer dämpad prisökningstakt bedöms bidra till en mer stabil utveckling på bostadsmarknaden och långsammare ökning av hushållens skulder. Om större obalanser mellan utbud och efterfrågan uppstår kan det emellertid resultera i snabba och stora korrigeringar av de högt uppdrivna bostadspriserna, vilket innebär risker för finansiell och makroekonomisk stabilitet.

De svenska hushållens skulder har fortsatt att öka snabbare än deras inkomster. Riksbanken bedömer att skuldkvoten kommer att fortsätta stiga även framöver. Även hushållens lån för konsumtion har sedan mitten av 2016 ökat allt snabbare. Andelen konsumtionslån utgör dock endast en liten del av hushållens totala skulder. Det är framför allt mindre banker med mer riskfylld utlåning och större andel dåliga lån som driver ökningen i dessa lån.

Hushållen är känsliga för störningar: Riksbanken anser att hushållens höga och stigande skuldsättning i nuläget utgör den största risken för svensk ekonomi. Det är därför angeläget att fortsätta med åtgärder som ökar motståndskraften i hushållssektorn och minskar riskerna. Det behövs enligt Riksbanken bostadspolitiska åtgärder för att åstadkomma en bättre fungerande bostadsmarknad som kan minska riskerna på längre sikt. Det behövs även skattereformer som bidrar till en balanserad ökning av bostadspriserna och som minskar hushållens vilja eller förmåga att skuldsätta sig. Riksbanken stödjer det skärpta amorteringskravet. Riksbanken anser också att det är ett steg i rätt riktning att ge FI ytterligare verktyg för makrotillsyn, men menar att kravet på regeringens medgivande minskar flexibiliteten. Det är enligt Riksbanken även önskvärt att myndigheter och kreditgivare får tillgång till bättre anonymiserade data på hushållsnivå för att kunna fördjupa analyserna av risker hos hushållen och i det finansiella systemet.

Sårbarheter och risker i banksystemet: Det finns också betydande sårbarheter och risker i det svenska banksystemet, bl.a. kopplade till den stora exponeringen mot fastighetsmarknaden. Detta gör bankerna känsliga för ett fall i bostadspriserna. Det finns även sårbarheter kopplade till det svenska banksystemets storlek och koncentration. En förändring om Nordea flyttar till Finland är att Sveriges formella ansvar för banken minskar. Det är enligt Riksbanken viktigt att flytten av Nordea inte leder till ökade finansiella stabilitetsrisker, genom t.ex. minskade kapital‐ och likviditetskrav för banken, och att Finland kan axla det ansvar som följer av flytten till en bankunion som ännu inte är helt komplett.

Bankernas likviditetsreserver: Sverige har en stor gränsöverskridande banksektor med betydande åtaganden i utländsk valuta. Om bankerna har svag motståndskraft mot likviditetsstress kan det således innebära väsentliga risker för den finansiella stabiliteten. Riksbanken anser att det är angeläget att bankerna själva försäkrar sig genom att hålla tillräckliga likviditetsreserver. Det bör därför ställas krav på de svenska bankernas likviditetstäckningsgrad (LCR) i svenska kronor och i alla väsentliga valutor. Det är även viktigt att storbankerna fortsätter att minska sina strukturella likviditetsrisker, exempelvis genom att finansiera sig på längre löptider.

Lämpligt med bruttosoliditetskrav på 5 procent: Mot bakgrund av sårbarheter och risker i banksystemet är det angeläget att storbankerna har tillräckligt mycket kapital. Riksbankens bedömning är att det bör införas ett bruttosoliditetskrav på de svenska storbankerna på 5 procent, som ett komplement till de riskvägda kapitalkraven.

Därtill planeras det på internationell nivå för kompletterande regleringar som kan innebära ytterligare kapitalkrav för ett antal banker framöver. Riksbanken välkomnar nya regler som bidrar till att stärka den globala finansiella stabiliteten och därför är viktiga för Sverige, eftersom Sverige har en stor banksektor och samtidigt är en liten och öppen ekonomi. Riksbanken anser att det är viktigt att nationella tillsynsmyndigheter har möjlighet att ställa ytterligare krav utöver vad de internationella regleringarna kräver.

Riksgäldskontorets stabilitetsbedömning

Riksgäldskontorets (RGK) senaste prognos publicerades den 21 februari 2018.[6] Enligt rapporten leder en fortsatt stark tillväxt i svensk ekonomi till att statsbudgeten väntas visa överskott på 80 miljarder kronor 2018 och 45 miljarder kronor 2019.

Läget på de finansiella marknaderna är i stora drag är ungefär detsamma som i samband med myndighetens förra prognos från oktober 2017. Utvecklingen präglas fortfarande av den expansiva penningpolitiken som i hög utsträckning har bidragit till den ekonomiska återhämtningen i världsekonomin efter finanskrisen och eurokrisen. Penningpolitiken blir nu långsamt mindre expansiv i takt med att den globala konjunkturen stärks. Räntemarknaderna präglas ännu av låga räntor och riskpremier, även om räntorna på tioåriga statsobligationer på flera håll har stigit under den senaste tiden, bl.a. till följd av förväntningar om snabbare stigande styrräntor. I den lågräntemiljö som har rått under de senaste åren har dock enligt RGK sannolikheten ökat för att obalanser har byggts upp på olika tillgångsmarknader. Även de finansiella förhållandena i Sverige är alltjämt gynnsamma för realekonomin, trots den senaste tidens turbulens på aktiemarknaden. Riskpremierna på räntemarknaden är generellt låga liksom de räntor som hushåll och företag möter. Efter att ha fallit flera månader i rad under hösten 2017 finns enligt RGK tecken på att bostadspriserna stabiliserade sig i januari 2018.

Till följd av det större budgetöverskottet minskar RGK upplåningen i statsobligationer till 30 miljarder kronor i årstakt, vilket är den lägsta auktionsvolymen sedan 2007. RGK bedömer att en ytterligare minskning av upplåningen i statsobligationer inte är lämplig då det skulle riskera att leda till högre upplåningskostnader och sämre låneberedskap på sikt.

Under de senaste åren har likviditeten på marknaden för statsobligationer gradvis försämrats på grund av ett antal samverkande faktorer. Finansmarknadsregleringar, sänkta emissionsvolymer och Riksbankens obligationsköp har enligt RGK bidragit till att situationen blivit alltmer ansträngd. Den försämrade likviditeten i statspappersmarknaden har bl.a. visat sig i markant ökad efterfrågan på RGK:s marknadsvårdande repofacilitet[7] det senaste halvåret.

Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om makrotillsyn och frågor som rör hushållens skuldsättning. Utskottet hänvisar till vidtagna åtgärder och pågående arbete när det gäller att klargöra ansvar och befogenheter för makrotillsyn och finansiell stabilitet. Utskottet konstaterar också att flera initiativ tagits för att hantera risker med hushållens höga skuldsättning.

Jämför reservation 1 (M), 2 (SD) och 3 (KD).

Motionerna

Olle Felten m.fl. (SD) framhåller i kommittémotion 2017/18:1746 att ledningsstrukturen kring arbetet med finansiell stabilitet bör stärkas (yrkande 1). Ansvaret för arbetet med finansiell stabilitet är uppdelat på tre myndigheter, Finansinspektionen (FI), Riksbanken och Riksgäldskontoret (RGK). Huvudproblemet med nuvarande ordning är enligt motionärerna bristande samsyn kring verklighetsbeskrivning, inriktningsbeslut och vilka åtgärder som är lämpliga i en given situation. Motionärerna anser vidare att organisationen av makrotillsynen bör ses över och förtydligas (yrkande 2). Regelverket för myndigheterna i Finansiella stabilitetsrådet bör förtydligas så att det klart framgår vilka moment respektive myndighet har huvudansvaret för. Dessutom bör Finansiella stabilitetsrådet bli ett forum för samverkan med en gemensam beslutsprocess, som också presenterar en gemensam rapport om finansiell stabilitet (yrkande 3). Slutligen anför motionärerna att myndigheternas befogenheter och verktyg bör utvecklas och göras tillgängliga för respektive myndighet att hantera under eget ansvar (yrkande 4).

Flera motioner tar upp frågor om amorteringskrav, bolånetak m.m. kopplat till hushållens skuldsättning.

I partimotion 2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 36 anförs att lånetak och amorteringskrav kan begränsa hushållens belåning och framtida risker för att lågkonjunkturer ska fördjupas. Motionärerna ser behovet av denna typ av åtgärder men också baksidan av desamma. Regleringen är inte ett självändamål utan en nödvändig konsekvens av en dysfunktionell bostadsmarknad. Eventuella ytterligare förstärkningar av amorteringskrav eller andra kompletterande åtgärder bör noggrant övervägas utifrån såväl behov som effekt på människors möjlighet att efterfråga boende samt behovet av kapital för finansiering av nybyggnation. Det är enligt motionen också viktigt att följa amorteringskravets effekter på hushållens övriga sparande.

Markus Wiechel (SD) efterfrågar i motion 2017/18:2290 en översyn av amorteringskravet. Det är enligt motionären problematiskt att fler lånar mer än vad de på sikt klarar av att hantera. Av den anledningen bör regeringen se över det befintliga amorteringskravet och göra eventuella förändringar så att bankerna ges incitament att avtala om högre amorteringsgrad även i de fall en låntagare har relativt låga lån.

Dennis Dioukarev (SD) anser i motion 2017/18:540 att möjligheterna att införa ett räntetak för kreditgivare bör utredas. Ett räntetak skulle enligt motionären bl.a. leda till att kreditgivare förbättrar sin riskbedömning.

Samma motionär, dvs. Dennis Dioukarev (SD) anför i motion 2017/18:542 att möjligheten till statliga startlån till unga vuxna bör utredas. Med ett startlån med räntebetalningar till gynnsamma villkor skulle bristen på eget kapital kunna överbryggas under en period.

Yilmaz Kerimo (S) framhåller i motion 2017/18:741 att dagens bolånetak inte tar tillräcklig hänsyn till unga hushålls situation. Ett alternativ till bolånetaket vore enligt motionären ett obligatoriskt amorteringskrav vid större bostadslån.

Sotiris Delis (M) anser i motion 2017/18:1201 att en överskuldsättningskommission för de svenska hushållens skulder bör tillsättas. Syftet ska vara att få en samlad bild över situationen, följa upp riskutvecklingen, fokusera på orsakerna till överskuldsättning och föreslå åtgärder för dess hantering.

Caroline Szyber m.fl. (KD) tar i kommittémotion 2017/18:3652 yrkande 47 upp frågan om hur effekten av bolånetaket kan hanteras för ägarlägenheter. Ägarlägenheter missgynnas enligt motionärerna i förhållande till bostadsrätter där en stor del av bostadens skuld administreras genom föreningen. En avsevärt större totalskuldsättning accepteras för en bostadsrättsinnehavare än för en innehavare av en ägarlägenhet. Detta missförhållande behöver rättas till så att de båda boendeformerna får rättvisa villkor, anser motionärerna.

Sara-Lena Bjälkö och Jonas Millard (båda SD) vill enligt motion 2017/18:77 låta utreda en begränsning av bankers möjlighet att begära borgen vid bostadslån. En sådan begränsning skulle enligt motionärerna öka bankernas incitament att förorda lån med amortering och minska incitamenten till överutlåning på bostäder.

I motion 2017/18:488 anför Olle Felten (SD) att finansiella institut borde ges ett större ansvar för kapitalförluster i samband med nedskrivning av säkerheter för bostadslån. Om ett stort antal låntagare tvingas sälja sin bostad till underpris kan följden bli en svår lågkonjunktur som ytterligare spär på problematiken.

Jan R Andersson (M) framför i motion 2017/18:2561 att banker och andra kreditinstitut borde vara skyldiga att årligen redovisa vilka borgensåtaganden och fullmakter deras kunder har i form av en årlig engagemangsrapport. Svenskarnas belåning ökar och många privatpersoner har även borgensåtaganden som inte alltid är kända för dem själva, anför motionären.

Utskottets tidigare behandling

Flera av motionerna tar upp liknande frågor som utskottet behandlat tidigare, senast under föregående riksmöte (bet. 2016/17:FiU22). Riksdagen avslog motionerna i enlighet med utskottets förslag, bl.a. med hänvisning till en kommande proposition om FI:s verktyg för makrotillsyn och att den parlamentariska riksbankskommittén har i uppdrag att utreda Riksbankens ansvar för finansiell stabilitet. Utskottet hänvisade också till att flera initiativ tagits för att hantera risker med hushållens skuldsättning.

Kompletterande information

Ansvaret för finansiell stabilitet delas mellan regeringen, Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret

Ansvaret för att främja och upprätthålla finansiell stabilitet delas mellan regeringen, FI, Riksbanken och RGK. Regeringen är övergripande ansvarig för utformningen av ramverket för finansiell stabilitet och är också den instans som mest uttalat har att ta till vara skattebetalarnas intresse när den finansiella stabiliteten är hotad.

FI ansvarar för tillsynen av finansiella institut i Sverige. De använder bl.a. stresstester för att bedöma bankernas förmåga att klara av påfrestningar vid finansiella kriser. FI:s ansvar för makrotillsynen innebär att myndigheten ska vidta åtgärder för att motverka finansiella obalanser i syfte att stabilisera kreditmarknaden, men med beaktande av åtgärdernas effekt på den ekonomiska utvecklingen. Den 1 februari 2018 trädde ny lagstiftning i kraft som innebär att FI ges ytterligare verktyg för makrotillsyn (prop. 2017/18:22, bet. 2017/18:FiU19, rskr. 2017/18:120). De verktyg som kan införas – i form av FI: föreskrifter – är olika slag av begränsningar av kreditgivning till hushåll och företag. Det gäller framför allt begränsningar av hur stora lån och ränteutgifter som kredittagare kan anses klara av i förhållande till sina ekonomiska förutsättningar. FI ska begära regeringens medgivande innan ytterligare verktyg för makrotillsyn införs.

Ett av Riksbankens uppdrag är att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Det innebär att Riksbanken ska verka för stabilitet i det finansiella systemet och se till att det går att göra betalningar på ett säkert och effektivt sätt. Vid en finansiell kris kan Riksbanken tillföra likviditet i det finansiella systemet. Riksbanken arbetar också för att förebygga finansiella kriser, bl.a. genom kommunikation samt genom analyser och övervakning av det finansiella systemet. I den parlamentariska riksbanksutredningens uppdrag ingår att tydliggöra Riksbankens ansvar för finansiell stabilitet (dir. 2016:114). Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2019.

Också RGK har som resolutions- respektive stödmyndighet en central roll i statens åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten. RGK planerar hur banker i kris ska hanteras, och om resolution av en bank måste inledas ska myndigheten säkerställa att bankens kritiska verksamhet kan drivas vidare. I uppdraget som stödmyndighet ingår att ge lånegarantier och kapitaltillskott till solventa banker. RGK hanterar även insättningsgarantin och stabilitetsfonden.

I Finansiella stabilitetsrådet träffas företrädare för regeringen och de tre ansvariga myndigheterna regelbundet för att diskutera frågor som rör finansiell stabilitet och hur man kan motverka finansiella obalanser.  Regeringen och myndigheterna i rådet beslutar självständigt inom sina respektive ansvarsområden vilka åtgärder som ska vidtas.

Riksrevisionens granskning av makrotillsynen och myndigheternas samverkan kring finansiell stabilitet

Riksrevisionen har granskat makrotillsynen och myndigheternas samverkan kring finansiell stabilitet (RIR 2018:2). Riksrevisionens övergripande slutsats i rapporten är att den svenska makrotillsynen i många delar följer Europeiska systemrisknämndens (ESRB) rekommendationer, men att den har avvikande inslag som regeringen och FI bör beakta för att säkerställa att tillsynen genomförs så effektivt som möjligt. Riksrevisionen bedömer att samverkan i makrotillsynsfrågor mellan myndigheterna till stora delar fungerar bra, men att samverkan kring valet av makrotillsynsinstrument till vissa delar präglas av begränsningar. Det saknas, inom ramen för Finansiella stabilitetsrådet, heltäckande jämförelser av effektiviteten hos olika typer av åtgärder som kan bidra till den finansiella stabiliteten. Riksrevisionen lämnar ett antal rekommendationer, bl.a. att

• regeringen bör förtydliga målet för FI:s makrotillsynsuppdrag och samtidigt klargöra hur FI ska väga olika mål mot varandra

• regeringen bör tillhandahålla underlag för sina ställningstaganden till de makrotillsynsåtgärder som kräver dess medgivande, och således komplettera FI:s analyser med makroekonomiska och fördelningspolitiska analyser

• de myndigheter som har till uppgift att bidra till den finansiella stabiliteten bör fortsätta att utveckla samarbetet kring valet av instrument, så att fler typer av åtgärder analyseras och jämförs i syfte att uppnå finansiell stabilitet på ett effektivt sätt.

Regeringen ska lämna en skrivelse till riksdagen med anledning av Riksrevisionens rapport senast i maj 2018. Skrivelsen kommer att beredas i finansutskottet och behandlas av riksdagen under nästa riksmöte.

Ett skärpt amorteringskrav träder i kraft den 1 mars 2018

Den 13 november 2017 fattade FI:s styrelse beslut om ett förslag till skärpt amorteringskrav. Regeringen godkände det skärpta amorteringskravet den 30 november 2017. Skärpningen innebär att nya bolånetagare med bolån som överstiger 4,5 gånger bruttoinkomsten ska amortera minst 1 procent av skulderna utöver det befintliga amorteringskravet[8]. Syftet med regleringen är att öka de svenska hushållens motståndskraft mot makroekonomiska störningar. De nya reglerna träder i kraft den 1 mars 2018.

Åtgärder för att motverka överskuldsättning

I januari 2017 trädde lagändringar i kraft i syfte att stärka konsumenternas ställning och främja en välfungerande bolånemarknad (prop. 2015/16:197, bet. 2016/17:CU5, rskr. 2016/17:32). Åtgärderna ska även bidra till att minska problemen med överskuldsättning. Regelverket innebär bl.a. att konsumenten får tydligare information, bättre insyn i hur räntan bestäms och viss betänketid att överväga ett erbjudande om en bostadskredit. Det har också införts skärpta regler för rådgivning om bostadskrediter.

Vidare lämnade regeringen i januari 2018 en proposition med förslag på lagändringar som ska leda till rimligare villkor för snabblån och andra högkostnadskrediter och till att färre människor hamnar i överskuldsättning på grund av dessa lån (prop. 2017/18:72). Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2018. Propositionen bereds i civilutskottet och ska beslutas av riksdagen under våren.

Bostadsformen ägarlägenhet i förhållande till bostadsrätt

Statsrådet Heléne Fritzon besvarade en skriftlig fråga av riksdagsledamoten Caroline Szyber (KD) om ägarlägenheter den 22 november 2017 (skriftlig fråga 2017/18:240). Frågeställaren tog bl.a. upp att mer kapital måste bindas vid nyproduktion av ägarlägenheter i jämförelse med bostadsrätter, vilket medför ett högre pris för det enskilda hushåll som köper. Statsrådet anförde bl.a. att beredningen av frågor om ägarlägenheter pågår i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottet centralt med en tydlig och funktionell ansvarsfördelning när det handlar om att främja och upprätthålla finansiell stabilitet, detta inte minst mot bakgrund av att finansiella obalanser kan leda till betydande negativa effekter för svensk ekonomi och det finansiella systemet. Ansvaret för finansiell stabilitet delas mellan regeringen och tre myndigheter, varav en av myndigheterna (Riksbanken) ligger under riksdagen. Genom Finansiella stabilitetsrådet sker numera också ett mer formaliserat samråd mellan myndigheterna, där åtgärder för att motverka uppbyggnaden av finansiella obalanser diskuteras. Även om myndigheterna har delvis olika perspektiv och tonvikt i sina bedömningar uppfattar utskottet att det samtidigt finns en relativt bred samsyn kring exempelvis sårbarheter i systemet.

I slutet av förra året beslutade riksdagen i bred politisk samsyn om lagändringar som ger Finansinspektionen ytterligare verktyg för makrotillsyn. Detta nya regelverk är enligt utskottet ett viktigt led i att förtydliga ansvar och befogenheter inom makrotillsynen och i arbetet med att upprätthålla finansiell stabilitet. Den 23 januari höll utskottet en öppen utfrågning om finansiell stabilitet och makrotillsyn. I den utfrågningen medverkade förutom regeringen och ansvariga myndigheter även Riksrevisionen, som nyligen granskat myndigheternas samverkan kring finansiell stabilitet. En slutsats i Riksrevisionens granskning är att myndigheternas samverkan till stora delar fungerar bra, men att det också finns vissa brister. Utskottet kommer att få anledning att återkomma till dessa frågor längre fram i samband med att regeringen lämnat sin svarsskrivelse till riksdagen om Riksrevisionens granskning. Vidare vill utskottet påminna om att den parlamentariska riksbanksutredningen har i uppdrag att tydliggöra Riksbankens ansvar för finansiell stabilitet.     

Flera av motionerna tar upp problem som hänger ihop med hushållens skuldsättning. Risker med hushållens skuldsättning har återkommande lyfts fram av såväl regeringen som de ansvariga myndigheterna, men också av internationella institutioner som t.ex. Internationella valutafonden (IMF). Hushållens höga skuldsättning är en risk som kan hota den realekonomiska utvecklingen och på sikt även den finansiella stabiliteten. Utskottet kan samtidigt konstatera att en rad initiativ tagits för att motverka och hantera denna typ av risker. Det handlar om bl.a. bolånetak, riskviktsgolv för bolån och amorteringskravet för nya bolån. Amorteringskravet har dessutom förstärkts ytterligare fr.o.m. den 1 mars 2018. Det har också införts en rad åtgärder för att motverka överskuldsättning. Nya regler sedan 2017 innebär bl.a. att konsumenten får tydligare information och bättre insyn i hur räntan bestäms. För närvarande bereder riksdagen också förslag på lagändringar som ska leda till rimligare villkor för snabblån och andra högkostnadskrediter och därigenom motverka överskuldsättning till följd av sådana lån.

Utskottet anser samtidigt att det är viktigt att följa upp vilka effekter exempelvis amorteringskravet får. I propositionen om ytterligare verktyg för makrotillsyn framhöll regeringen att det finns skäl att följa upp hur väl de verktyg för makrotillsyn som kan aktualiseras uppfyller sitt syfte. Utskottet anser i likhet med regeringen att en sådan uppföljning och utvärdering bör ske först när ett enskilt verktyg tillämpats under en sådan tid att det finns ett tillräckligt bedömningsunderlag.

När det gäller villkoren för ägarlägenheter kan det konstateras att det är en fråga som för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Utskottet avstyrker mot den bakgrunden de här aktuella motionerna.

Kontanthantering och betaltjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om kontanthantering och andra betaltjänster. I Sverige har kontanter i mycket snabb takt ersatts av elektroniska betalningar. Utskottet anser att utvecklingen i grunden är positiv, men det finns samtidigt grupper i samhället som kommer i kläm. Här hänvisar utskottet främst till att den parlamentariska riksbanksutredningen ska behandla frågan om ansvaret för kontanthanteringen.

Jämför reservation 4 (C), 5 (V) och 6 (KD).

Motionerna

En rad motioner tar upp frågor som rör kontanthantering och betaltjänster i samhället.

Eskil Erlandsson m.fl. (C) framhåller i kommittémotion 2017/18:3855 yrkande 15 att ansvaret för en fungerande kontanthantering på landsbygden bör förtydligas. Avstånden till kontantuttag, betalningsförmedling och dagskassehantering är i många delar av Sverige långa och innebär i praktiken en klyvning av landet. Det får enligt motionärerna konsekvenser för såväl entreprenörskap som jobbskapande.

Enligt kommittémotion 2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 11 bör bankerna åläggas att upprätthålla en viss kontanthantering. Vidare bör regeringen enligt motionärerna tillsätta en utredning för att överväga om storbankerna kan åläggas krav på att upprätthålla bankomater på landsbygden (yrkande 12).

I partimotion 2017/18:3456 efterfrågar Jonas Sjöstedt m.fl. (V) ett tydligare politiskt ansvar för att komma till rätta med kontanthanteringen. Regeringen bör enligt motionärerna införa regler som ålägger bankerna en skyldighet att tillhandahålla och ta emot kontanter (yrkande 6). Vidare bör föreningar och företag omfattas av rätten att öppna betalkonton med grundläggande funktioner (yrkande 7).

I motion 2017/18:3741 yrkande 3 framhåller Penilla Gunther m.fl. (KD) vikten av god offentlig, finansiell och kommersiell service i hela landet. På små orter med högt besökstryck säsongsvis behövs enligt motionen även betalningslösningar som innefattar tillgång till kontanter, t.ex. uttagsautomater. Det är också viktigt att utveckla betalningsmöjligheter via sms eller internet för att åka med kollektivtrafiken eller betala för parkering.

Lars-Axel Nordell och Larry Söder (båda KD) anser i motion 2017/18:59 att det i bankers uppdrag bör ingå att kunna hantera kontanta medel. Enligt motionärerna vore det rimligt att ställa krav på bankerna att tillhandahålla minst ett bankkontor med full kontanthantering per kommun.

Jeff Ahl (SD) framhåller i motion 2017/18:171 att banker och näringsidkare bör förbjudas att inte ha kontanthantering eller begränsa möjligheten för konsumenter att använda kontanter. Därutöver bör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och övriga ansvariga myndigheter för totalförsvaret informera om vikten av att hushåll innehar en viss summa i kontanter för att klara en situation där vitala delar av samhällets funktioner slås ut.

I motion 2017/18:668 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S) anförs att kontanter som betalningsmedel är en demokratifråga. I en tid när allt fler banktjänster digitaliseras är det viktigare än någonsin att äldre som saknar tillgång till internetbank inte utesluts från viktiga samhällsfunktioner. För att vända utvecklingen föreslår motionärerna att regeringen utreder hur rätten att använda kontanter som betalningsmedel i Sverige kan förtydligas.

Catharina Bråkenhielm (S) framhåller i motion 2017/18:762 behovet av en översyn av regelverket för hanteringen av kontanter i samhället. Det är enligt motionären viktigt att övergången till ett kontantlöst samhälle får ta tid. När det blir problem och dyrare att använda kontanter drabbas bl.a. äldre och människor på landsbygden, och samhället måste därför ta ansvar för en fortsatt kontanthantering.

I motion 2017/18:1018 av Lotta Finstorp (M) efterfrågas en översyn av hur en fungerande kontanthantering på landsorten ska kunna åstadkommas. Motionären pekar på att exempelvis många landsbygdsföretag och föreningar har problem med att hantera växelkassor och insättning från kontant försäljning.

Monica Haider och ClasGöran Carlsson (båda S) efterfrågar i motion 2017/18:1090 en översyn av bankernas ansvar för kontanthantering. Utvecklingen med kontantfria banker slår särskilt hårt mot landsbygden, anför motionärerna.

Enligt motion 2017/18:1358 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S) bör det skyndsamt presenteras åtgärder för att återställa den statliga styrningen vid omställningen av betalningssystemet. Staten måste börja styra omställningen av betalningssystemet från kontanter till elektroniska tjänster så att företag, föreningar och medborgare ges vettiga villkor, reella valmöjligheter och en bra service, anser motionärerna.

Olle Felten och Mikael Eskilandersson (båda SD) framhåller i motion 2017/18:1741 att kontanter ska vara ett giltigt betalningsmedel i hela Sverige (yrkande 1). Vidare bör enligt motionärerna kontanters roll som betalnings-medel regleras i lag (yrkande 2) och Riksbanken ges ett stärkt ansvar för kontanthanteringen (yrkande 3). Slutligen anser motionärerna också att bankerna ska vara skyldiga att hantera kontanter (yrkande 4).

Hannah Bergstedt m.fl. (S) anför i motion 2017/18:1833 att bankerna drar sig undan kontanthanteringen och att detta drabbar framför allt äldre och företag inom handeln särskilt i glesbygd. Motionären vill därför se att regeringen tar initiativ i syfte att åstadkomma en fungerande kontanthantering i hela landet.

I motion 2017/18:1985 av Hans Rothenberg (M) framhålls att en minskad användning av kontanter och övergång till digitala betalningssystem gör samhället sårbart. Motionären anser därför att människor som lever och verkar i Sverige även framöver bör tillförsäkras möjligheten att använda sig av kontanter som ett fullvärdigt betalningsmedel.

Carina Ohlsson och Hillevi Larsson (båda S) menar i motion 2017/18:2637 att det är uppenbart att bankerna inte lever upp till betaltjänstdirektivet och svensk lagstiftning utifrån direktivet. Lagstiftningen är ny men riksdagen borde enligt motionärerna uppmärksamma regeringen på att det behövs åtgärder mot kreditinstitutens orimliga avgifter för ideella föreningar.

Lars Mejern Larsson och Hans Hoff (båda S) framhåller i motion 2017/18:2715 vikten av att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster också på landsbygden. Nedläggningar av lokala bankkontor innebär att kunskapen om företagens och hushållens lokala kompetens och betalningsförmåga försvinner. Därför bör banklagstiftningen enligt motionärerna ses över för att säkerställa kontant- och kreditförsörjningen i hela samhället.

Också Sten Bergheden (M) lyfter i motion 2017/18:2929 fram vikten av att kontanthanteringen fungerar på landsbygden. Om inte bankerna själva tar sitt samhällsansvar bör det övervägas att bankerna enligt lag åläggs skyldighet att tillhandahålla en rimlig kontanthantering i hela landet.

I motion 2017/18:2962 yrkande 8 anför Valter Mutt m.fl. (MP) att bankerna i syfte att förenkla för privatpersoner och småföretag, ska åläggas att hantera kontanter som garanterar alla en rimlig servicenivå.

Saila Quicklund (M) anser i motion 2017/18:3114 att regeringen bör beakta Landsbygdskommitténs förslag om att lagen om betaltjänster bättre behöver tillgodose kunders behov av betaltjänster och kontanthantering.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) efterfrågar i motion 2017/18:1401 en ordning där hela skulden syns vid betalning av kreditkortsfakturor över internet.

Utskottets tidigare behandling

Liknande motionsförslag har utskottet behandlat tidigare, senast under föregående riksmöte (bet. 2016/17:FiU22). Riksdagen avslog motionerna i enlighet med utskottets förslag, med hänvisning till dels att den parlamentariska riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda ansvaret för kontanthanteringen, dels betalkonto- respektive betaltjänstedirektivets genomförande i svensk rätt.

Kompletterande information

Nuvarande ansvarsfördelning för kontanthanteringen

Kontanthanteringen är ett delat ansvar mellan flera olika aktörer såsom banker och andra företag samt Riksbanken, länsstyrelserna och Post- och telestyrelsen. Det är i första hand marknaden själv som tillhandahåller dessa tjänster, medan staten ska övervaka att kontanthanteringen fungerar.

Enligt riksbankslagen ska Riksbanken svara för landets försörjning av sedlar och mynt. Hur mycket kontanter som används i samhället styrs sedan av allmänhetens efterfrågan. På Riksbanken finns ett kontanthanteringsråd, vilket är ett forum för att diskutera frågor om kontanthanteringen i samhället. Förutom Riksbanken består rådet av representanter från banker, kontantdepåbolag, värdetransportbolag, detaljhandel, fackföreningar och berörda myndigheter.

Landets 21 länsstyrelser har i uppdrag att bevaka om tillgången till vissa grundläggande betaltjänster motsvarar samhällets behov och genomföra stöd- och utvecklingsinsatser för att förbättra samhällets tillgång till dessa.

Statens ansvar omfattar endast de orter och den landsbygd där behoven av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden. Länsstyrelsen i Dalarnas län samordnar länsstyrelsernas arbete och ansvarar för att sammanställa och redovisa länsstyrelsernas insatser i en årlig rapport till regeringen. Av den rapport som lämnades för 2017 framgår att tillgången till grundläggande betaltjänster bedöms ha brister i samtliga län. Problemen är inte begränsade till glesbygden utan förekommer även i vissa tätorter. Antalet länsstyrelsefinansierade betaltjänsteombud var ca 36 stycken 2017, vilket är en fördubbling jämfört med februari 2016.

Riksbanksutredningen ska behandla frågan om kontanthanteringen

Den parlamentariska riksbanksutredningen har bl.a. i uppdrag att överväga dels hur Riksbankens ansvar för en väl fungerande kontanthantering i hela landet bör tydliggöras i lag, dels Riksbankens roll och ansvar för kontanttillgången i hela landet och kostnaderna för denna (dir. 2016:114). Kommittén ska lämna sitt förslag senast den 31 maj 2019.

Betalkontodirektivet och betaltjänstedirektivet i svensk rätt

Den 1 juni 2017 trädde de lagändringar i kraft som genomför betalkontodirektivet i svensk rätt (prop. 2016/17:129, bet. 2016/17:FiU33, rskr. 2016/17:237). Genom lagändringarna ges fler konsumenter rätt att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner, och därmed möjlighet att t.ex. betala med kort och att göra kontantuttag i uttagsautomater, i kortterminaler och hos ombud. Betalkontodirektivet ställer inte upp några krav på att kontanter ska kunna hanteras över disk, utan det är tillräckligt att uttag och insättning kan göras i automater.

I januari 2018 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag till lagändringar för att genomföra det andra betaltjänstedirektivet i svensk rätt (prop. 2017/18:77). Lagändringarna syftar till att utveckla marknaden för elektroniska betalningar och skapa bättre förutsättningar för säkra och effektiva betalningar. Propositionen ska beredas i finansutskottet och behandlas av riksdagen under våren 2018.

Utskottets ställningstagande

Anpassningen till en minskad kontantanvändning och kontanthantering har gått mycket snabbt i Sverige jämfört med i de flesta andra länder. Kontanter har i stor utsträckning ersatts av olika former av elektroniska betalningar. Den ökade användningen av elektroniska betaltjänster tyder på att både kunder och handel har högt förtroende för och ser stor nytta med betaltjänsterna. Förändringen innebär också minskade risker med kontanthanteringen och effektivare transaktioner. I samband med att betalkontodirektivet under förra året genomfördes i svensk rätt har även fler konsumenter fått rätt att öppna ett betalkonto, och därmed fått möjlighet att betala med kort och göra kontantuttag. Dessutom syftar det andra betaltjänstdirektivet, där regeringen nyligen lämnat en proposition till riksdagen, till att utveckla marknaden för elektroniska betalningar och skapa bättre förutsättningar för säkra och effektiva betalningar.

Utskottet anser att utvecklingen mot ökade elektroniska betaltjänster i grunden är positiv, även om det också finns grupper i samhället som har svårt att hantera de nya tekniska lösningarna eller saknar tillgång till dem. I första hand är det marknaden som ska tillgodose behovet av grundläggande tjänster medan staten endast träder in för att säkerställa servicen i de fall marknaden inte kan göra det. Förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika delar av landet, och det är enligt utskottet centralt att arbetet med att hitta lösningar utgår från regionala och lokala förutsättningar. Här har ju också den parlamentariska riksbanksutredningen i uppdrag att se över Riksbankens roll och ansvar för kontanttillgången i hela landet och kostnaderna för denna. 

Med hänvisning till detta avstyrks de aktuella motionerna.

Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner som rör strukturen och konkurrensen på bank- och finansmarknaden. Utskottet hänvisar till pågående arbete på såväl EU-nivå som nationell nivå med syftet att främja konkurrens och transparens. Det handlar bl.a. om regelförenklingar för mindre institut. Utskottet motsätter sig försäljning av aktieinnehavet i SBAB och anser att bolaget har en viktig roll i att stärka konkurrensen och bidra till en sund och transparent marknad i hela landet.

Jämför reservation 7 (M), 8 (SD), 9 (C) och 10 (V).

Motionerna

I kommittémotion 2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3 framhålls att de senaste årens skärpta regler för bank- och finansföretag innebär en risk för en minskad konkurrens på bank- och finansmarknaderna. Mindre aktörer har svårare att bygga upp och bekosta nödvändig kompetens jämfört med stora. Därför anser motionärerna att Finansinspektionen (FI) bör få ett särskilt uppdrag att se över hur regelverket i banksektorn kan förenklas för små aktörer så att konkurrensen kan öka. Dock ska det ske på ett sådant sätt att tillförlitligheten i bankverksamhet inte äventyras.

I flera motioner lyfts särskilt frågor om sparbankernas konkurrenskraft fram.

Jonas Sjöstedt m.fl. (V) framför i partimotion 2017/18:3456 yrkande 5 att en parlamentarisk bankstrukturutredning bör tillsättas. Som deluppdrag bör utredningen se över hur de lokala sparbankernas konkurrenskraft kan stärkas. Det handlar om de lokala sparbankernas möjligheter att konkurrera med storbankerna och bidra till utvecklingen av det lokala näringslivet. Det behövs enligt motionärerna lag- och regeländringar och även stöd till uppstart av nya sparbanker samt bättre möjligheter för sparbankerna att stärka sin kapitalbas.

Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S) anför i motion 2017/18:597 att sparbankerna bör ges möjligheter att konkurrera på samma villkor som andra banker. Sparbankerna saknar i dag möjligheten att ta in externt kapital, vilket enligt motionärerna försämrar förutsättningarna för att utveckla verksamheten.

I motion 2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP) framhålls vikten av lokal banknärvaro. På det fåtal orter i landet där det i dag finns lokala sparbanker är deras närvaro av stor betydelse för bygdens utveckling anför motionären, som anser att staten bör ta ansvar för banknärvaro i hela landet.

Valter Mutt m.fl. (MP) framhåller i motion 2017/18:2962 att de lokala sparbankernas villkor bör förbättras (yrkande 1). Det är viktigt att regelverket tar hänsyn till de olika bankernas förutsättningar. Motionärerna vill vidare att det utreds hur en CDFI-plattform kan upprättas i Sverige (yrkande 2). CDFI (Community Development Financial Institution) är en form av kreditinstitut inriktade på lån och ekonomisk rådgivning till privatpersoner och mindre företag som har svårt att få lån av det konventionella bankväsendet. Motionärerna anser vidare att det bör införas en lag som separerar affärsbanker från investmentbanker och samtidigt begränsar den statliga bankgarantin till de förra (yrkande 6). Slutligen anser motionärerna att Sveriges banksystem på lokal, regional och statlig nivå bör diversifieras så att en högre andel av bankerna blir offentligt och kooperativt ägda (yrkande 7).

Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) förordar i motion 2017/18:3499 regeländringar som möjliggör för sparbanker att ta in externt kapital (yrkande 1). Det skulle ge sparbankerna helt andra möjligheter till vidareutveckling och expansion, och därmed främja konkurrensen på den svenska bankmarknaden. Motionärerna efterfrågar också ett i övrigt proportionerligt och ändamålsenligt bankregelverk (yrkande 2). På sikt skulle sådana lagändringar bidra till att det även i framtiden finns starka banker utanför storstadsregionerna, anser motionärerna.

En rad motioner tar upp frågor med koppling till SBAB och utlåning i glesbygd.

I partimotion 2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) framhålls att regeringen bör fastställa ägardirektiv på så sätt att SBAB ska upprätthålla god service och goda villkor i hela landet och därigenom bli ett samhällsnyttigt företag (yrkande 1). Vidare anförs i motionen att SBAB bör få i uppdrag att se över hur företaget kan bidra till att finansiera lån för företag på landsbygden och vilka särskilda aspekter som då bör beaktas (yrkande 2). SBAB bör också få i uppdrag att aktivt rikta sig till kooperativ (yrkande 3) samt att aktivt arbeta med att utveckla lösningar för produktutveckling för små och medelstora företag i syfte att vara ett komplement till marknaden (yrkande 4).

I motion 2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD) anförs att SBAB bör gå in som garant och investera i Sveriges glesbygd med utlåningsgaranti. Förslaget kan enligt motionärerna leda till ökad utbyggnad av t.ex. företagslokaler, vilket i sin tur kan ge arbetstillfällen och ökad inflyttning.

Sven-Olof Sällström (SD) menar i motion 2017/18:3671 att SBAB bör användas för en fungerande bolånemarknad även i glesbygd (yrkande 1). Då det i stora delar av Sveriges glesbygd är svårt att få låna till sin bostad på den ordinarie bolånemarknaden är nybyggnationer ovanliga. Det leder till en negativ spiral med förfallna fastigheter och dålig prisutveckling. Regeringen bör enligt motionären om nödvändigt även anpassa avkastningskraven på SBAB (yrkande 2).

I motion 2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C) framhålls att företag med kreditbehov som är belägna på landsbygden i högre grad än andra företag får riskera kreditvärdig egendom. Motionärerna anser därför att lagstiftning och regelverk bör ses över i syfte att utjämna sådana risker i företagande som beror på var i landet företaget är beläget och den därav skiftande kreditvärderingen.

Jesper Skalberg Karlsson (M) framhåller i motion 2017/18:1180 att regeringen bör se över möjligheten att sälja statens aktieinnehav i SBAB. Enligt motionären bör inte staten ha långtgående närvaro på privata marknader om det inte finns särskilda skäl. Också i motion 2017/18:1238 av Sotiris Delis (M) anförs att regeringen bör se över möjligheten att sälja statens aktieinnehav i SBAB. Bolaget är en betydande aktör på bolånemarknaden, och motionären menar att det är viktigt för den ekonomiska stabiliteten att staten inte bidrar till en osund utveckling av hushållens skuldsättning och huspriser. Även Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M) efterfrågar i motion 2017/18:3264 en försäljning av statens innehav i SBAB. Då staten utövar kontroll och tillsyn över kreditmarknaden bör den inte samtidigt ha en ägarroll i ett bolag med sådan verksamhet. Staten bör därför renodla sin roll, enligt motionärerna.

I kommittémotion 2017/18:2941 yrkande 10 framhåller Håkan Svenneling m.fl. (V) att det bildats ett finansgeografiskt gap mellan städerna och landsbygden. Då FI samtidigt inte har någon regionalt indelad finansmarknadsstatistik saknas kunskap om regionala variationer och hur de finansiella marknadernas arbete med kapitalförsörjning ser ut. Mot den bakgrunden anser motionärerna att Statistiska centralbyrån (SCB) bör ges i uppdrag att ta fram förslag på hur finansmarknadsstatistiken kan redovisas storleksindelat och uppdelat på kommunerna. Det bör också säkerställas att aktuella indikatorer för kapitalförsörjningen regelbundet tas fram.

I kommittémotion 2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2 efterfrågas möjligheten för den som byter bank att behålla sitt kontonummer. Det skulle enligt motionärerna vara ett litet steg till en flexiblare marknad för banker och även gynna konsumenterna som får bättre villkor och kan ställa högre krav på sin bank. Också Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD) efterfrågar i motion 2017/18:92 flyttbara bankkontonummer. Det skulle underlätta för kunder att använda sin konsumentmakt och därmed också bidra till att öka konkurrensen mellan banker, framhåller motionärerna. I motion 2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S) framhålls att regeringen bör se över behovet av att införa en rätt att behålla kontonummer vid byte av bank.

I kommittémotion 2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1 anförs att banker som upprepade gånger medverkar till aggressiva skatteupplägg ska förlora sin rätt att få verka som bank i Sverige. Detta bör enligt motionärerna lagregleras.

Per Åsling och Helena Lindahl (båda C) föreslår i motion 2017/18:3728 att regeringen utreder förutsättningarna för att underlätta etablering av s.k. försäkringsrelaterade instrument (Insurance Linked Securities, ILS). Bland annat behöver skattevillkoren för specialföretag, som är den underliggande företagskonstruktion som används för att sätta upp en transaktion, klargöras. Huvudsakligen innebär ILS att investerare erbjuds att köpa obligationer där köpesumman utgör säkerhet för ett specificerat försäkringsåtagande. Att göra Sverige till en hemvist för sådana instrument skulle enligt motionärerna innebära förbättrad tillgång till försäkringskapital för svenska aktörer, underlätta klimatanpassningen av samhället och göra Sverige till ett ännu mer attraktivt centrum för finansiella tjänster.

I motion 2017/18:2363 av Boriana Åberg (M) efterfrågas en översyn av lagen om Svenska skeppshypotekskassan för att underlätta finansiering av rederiverksamhet. De nuvarande reglerna begränsar enligt motionären utlåningsverksamheten under lågkonjunktur när marknadsvärdena på fartyg är nedpressade.

Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) anför i motion 2017/18:2869 yrkande 4 att den finansiella sektorn bör utveckla riktlinjer för att motverka särbehandling av företagare utifrån kön.

Utskottets tidigare behandling

Flera av motionsförslagen har utskottet behandlat tidigare, senast under föregående riksmöte (bet. 2016/17:FiU22). Riksdagen avslog motionerna i enlighet med utskottets förslag, främst med hänvisning till genomförda åtgärder och pågående arbete på såväl EU-nivå som nationell nivå för att främja konkurrensen på bank- och finansmarknaden. Motionsyrkanden om att sälja SBAB avstyrktes av utskottet med hänvisning till att SBAB har en viktig roll i att stärka konkurrensen och bidra till en sund och transparent marknad.

Motionsförslag om försäkringsrelaterade instrument behandlades i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet (prop. 2015/16:9, bet. 2015/16:FiU7, rskr. 2015/16:38). Riksdagen avslog motionen i enlighet med utskottets förslag. Utskottet konstaterade att det genom Solvens II-direktivet införs bestämmelser om specialföretag, och därmed ansåg man att yrkandet i denna del var tillgodosett. Vidare ansåg utskottet att det i dagsläget inte fanns skäl att utreda andra bolagsformer eller skatteregler på det sätt som föreslogs i motionen.

Kompletterande information

Åtgärder på nationell nivå och EU-nivå för att främja konkurrensen på bankmarknaden

I budgetpropositionen för 2018 konstaterar regeringen att den svenska bankmarknaden till stor del är koncentrerad till de fyra storbankerna (prop. 2017/18:1 utg.omr. 2). Stigande bruttomarginaler på bolån och storbankernas högre avkastning på eget kapital indikerar enligt regeringen att konkurrensen på den svenska bankmarknaden inte är tillräcklig. I budgetpropositionen redovisar regeringen vidare olika åtgärder som vidtagits för att öka konkurrensen på bankmarknaden. Här nämns bl.a. regler som innebär större öppenhet kring hur bolåneräntor sätts. Vidare har kraven skärpts för företag som förmedlar och ger råd om bolån; det är t.ex. längre tillåtet att kräva att en konsument också köper andra finansiella produkter för att bli beviljad ett bolån.

Regeringen hänvisar också till att det pågår ett regelförenklingsarbete på EU-nivå inom ramen för förslagen i bankpaketet. EU-kommissionen presenterade i slutet av 2017 flera förslag till stärkt bankreglering, det s.k. bankpaketet. Förslagen handlar dels om att genomföra ett antal nya och reviderade globala standarder för kapitaltäckning och krishantering, dels att se över de befintliga reglerna på dessa områden så att de blir ändamålsenliga och effektiva. Kommissionen har sett över det nuvarande regelverket för att se i vilken utsträckning det kan anpassas för att minska den administrativa bördan för små institut med mindre komplex verksamhet. Ändringsförslagen innebär framför allt lägre krav på dels rapportering till behöriga myndigheter, dels vilken information som ska publiceras offentligt för små institut.

Regeringen anser att initiativet från kommissionen att göra regelverket mer proportionerligt och minska omotiverad börda, inte minst för de mindre instituten, är mycket välkommet (se regeringens fakta-PM 2016/17:FPM39). Det är dock samtidigt viktigt enligt regeringen att eventuella förändringar blir noggrant avvägda så att regelverket även i framtiden speglar riskerna i bankernas verksamhet. Förslagen gäller hela EU men är samtidigt en del av arbetet med bankunionen. Frågorna som rör bankpaketet har varit uppe för överläggning i finansutskottet den 17 januari 2017 och för information den 26 oktober 2017.

Vidare, som ett led i att slutföra skapandet av EU:s kapitalmarknadsunion, lämnade kommissionen i december 2017 förslag om att anpassa regelverket för kapitaltäckning i värdepappersbolag till deras verksamhet och risker (se regeringens fakta-PM 2017/18:FPM43). Frågorna var uppe i finansutskottet för överläggning den 25 januari 2018.

Utredning om eventuellt deltagande i EU:s bankunion

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska analysera innebörden av ett eventuellt svenskt deltagande i EU:s bankunion (dir. 2017:123). Utredaren ska redovisa för- och nackdelar samt de risker som är förknippade med att delta i eller kvarstå utanför bankunionen. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2019.

Sparbankernas konkurrenssituation

I svaret på en skriftlig fråga från riksdagsledamoten Lars Mejern Larsson (S) tar finansmarknadsminister Per Bolund upp sparbankernas konkurrenssituation (skriftlig fråga 2017/18:468). Enligt ministern är sparbanksrörelsens konkurrenssituation något som regeringen är medveten om och arbetar med i olika delar, t.ex. i arbetet med att se över proportionaliteten i regelverket för bankernas kapitaltäckning. Ministern hänvisar här också till det arbete som pågår på EU-nivå där ett av syftena är just att försöka minska den administrativa bördan för mindre banker. Ministern anför vidare att han i detta arbete haft kontakt med Sparbankernas Riksförbund för att få en bättre förståelse för deras situation och vilka förändringar som skulle vara gynnsamma. Regeringen arbetar enligt ministern för att små banker inte ska uppleva att deras verksamhet begränsas av alltför betungande administrativa krav, utan att alla aktörer som har en sund och lönsam affärsmodell, oavsett storlek, ska ha förutsättningar att agera på marknaden.

SBAB:s uppdrag och verksamhet

SBAB Bank AB erbjuder lån och sparande till privatpersoner, bostadsrättsföreningar och fastighetsbolag i Sverige. SBAB har inget särskilt beslutat samhällsuppdrag. Av 2017 års redogörelse för företag med statligt ägande framgår att bankens strategi sedan hösten 2014 är att fokusera på sin kärnprodukt, bolån, kompletterad med ett sparkonto (skr. 2016/17:140).

Enligt statens ägarpolicy för 2017 ska de statliga bolagen agera långsiktigt, effektivt och lönsamt samt ges förmåga att utvecklas. Bolagen ska agera föredömligt inom området hållbart företagande och i övrigt agera på ett sätt så att de åtnjuter offentligt förtroende. Den svenska regeringens förvaltningsprinciper följer i huvudsak OECD:s riktlinjer för bolagsstyrning av statligt ägda företag, vilket bl.a. innebär att statens roll som ägare är tydligt avskild från statens övriga roller.

Kapitalförsörjning i glesbygd

I budgetpropositionen för 2018 skriver regeringen att företags behov av externt kapital i första hand ska tillgodoses på den privata marknaden, men att det finns områden där det kan finnas skäl till marknadskompletterande offentliga finansieringsinsatser (prop. 2017/18:1, utg.omr. 19). Regeringen pekar på att de regionala företagsstöden fyller en viktig funktion i områden där marknaden inte fungerar tillfredsställande eller som viss kompensation för kostnadsnackdelar i exempelvis områden med mycket långa avstånd. De regionala företagsstöden ska enligt regeringen även fortsättningsvis utvecklas för att ge bättre möjligheter för det regionala tillväxtarbetet. Vidare ska de företagsstöd som endast kan beviljas i det särskilda stödområdet utvecklas för att bättre hantera gleshetsproblematiken med permanenta nackdelar som exempelvis sämre möjligheter att ta del av riskvilligt kapital och sämre realsäkerheter.

Frågor om s.k. landsbygdslån har behandlats i en utredning om kreditgarantier för bostadsbyggande, som överlämnades till regeringen i december 2017 (SOU 2017:108). I syfte att finansiera bostadsbyggande i hela landet föreslår utredningen bl.a. att statliga marknadsfinansierade topplån ska erbjudas där det inte går att få tillräcklig finansiering på den ordinarie kreditmarknaden. Statliga Almi föreslås få uppdraget att hantera dessa lån utifrån samma grundläggande principer som Almi i dag utgår från vid långivning till små och medelstora företag.

Finansmarknadsstatistik

Finansmarknadsstatistiken sammanställs av SCB på uppdrag av Riksbanken och redovisas månadsvis i publikationen Finansmarknadsstatistik. Finansmarknadsstatistiken är inte regionalt indelad. Statistiken visar tillgångar och skulder för monetära finansinstitut (MFI, ett samlingsnamn för bl.a. banker, bostadsinstitut och finansbolag), utvecklingen av penningmängd, ut- och inlåning till hushåll och företag, finansinstitutens fordringar och skulder mot utlandet och ut- och inlåningsräntor. Undersökningen baseras på uppgifter från samtliga banker och kreditmarknadsbolag som klassificeras som ett MFI. I december 2017 var dessa 194 stycken. Primäruppgifterna är skyddade av sekretesslagen, vilket innebär att statistiken inte får röja de enskilda institutens uppgifter.

Krav på att banker ska ha rutiner för byte av betalkonton

När betalkontodirektivet genomfördes i svensk rätt infördes ett krav i lagen om betaltjänster att betaltjänstleverantörer ska ha rutiner för byte av betalkonton inom Sverige (se prop. 2016/17:129, bet. 2016/17:FiU33, rskr. 2016/17:237). Medlemmarna i Svenska Bankföreningen har sedan tidigare enats om gemensamma rutiner för bankbyte. Regeringens bedömning i propositionen var att dessa rutiner fungerar väl. Bytesrutinerna omfattar inte bara konton utan även andra tjänster.

Enligt betalkontodirektivet (artikel 28.1) ska kommissionen senast i september 2019 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av betalkontodirektivet. Rapporten ska inkludera en bedömning av lönsamheten i ett genomförande av en fullständig unionsomfattande nummerportabilitet för betalkonton.

Svenska skeppshypotek

Skeppshypotek är inte ett aktiebolag utan en egen associationsform med offentligrättslig ställning. Verksamheten regleras i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan. Skeppshypoteks uppgift är att medverka till föryngringen och moderniseringen av den svenska handelsflottan och lämnar i huvudsak långfristiga lån. Nyutlåningen uppgick under 2016 till 876 miljoner kronor och året dessförinnan till 2,6 miljarder kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att små och medelstora företag inom bank- och finansmarknadsområdet måste ges goda möjligheter att växa och att bidra till en sund konkurrens. Som regeringen noterade senast i budgetpropositionen för 2018 finns indikationer på att konkurrensen på den svenska bankmarknaden inte är tillräcklig. Den svenska banksektorn är i hög grad koncentrerad till de fyra storbankerna, som fortfarande står för huvuddelen av såväl inlåningen som utlåningen. Samtidigt har en rad åtgärder vidtagits i syfte att öka konkurrensen, exempelvis större öppenhet kring hur bolåneräntor sätts och krav på rutiner för att underlätta byte av bank. Det pågår också ett regelförenklingsarbete på EU-nivå som bl.a. syftar till att göra regelverket mer proportionerligt och minska omotiverad börda inte minst för de mindre instituten. Det är enligt utskottet samtidigt viktigt att eventuella regelförändringar som görs avvägs noggrant så att regelverket även i framtiden avspeglar riskerna i institutens verksamhet.

Också sparbankerna har enligt utskottet en viktig roll i att bidra till konkurrensen på bankmarknaden. De står genom sin lokala närvaro också för viktig kunskap och kreditförsörjning för invånare och företag i små och medelstora samhällen. När det gäller just sparbankernas konkurrenssituation har utskottet uppfattat att det är något regeringen är medveten om och arbetar med i olika delar. Sparbankerna gynnas också av det nämnda arbetet med att minska regelbördan för mindre institut.

Vidare har även SBAB enligt utskottet en viktig roll i att stärka konkurrensen och bidra till en sund och transparent marknad gentemot sina kunder, oavsett var i landet de bor. Det är viktigt att SBAB, liksom alla statliga bolag, agerar föredömligt och transparent samt att hållbarhetsfrågorna integreras i det löpande arbetet. Utskottet ser i nuläget ingen anledning vare sig till att staten skulle sälja sitt aktieinnehav i SBAB eller till att bolaget skulle ges ett specifikt samhällsuppdrag.

När det gäller frågor om kapitalförsörjningen i glesbygd anser utskottet att t.ex. företags behov av externt kapital i första hand bör tillgodoses på den privata marknaden. Dock finns det även områden där det kan finnas särskilda skäl till marknadskompletterande offentliga finansieringsinsatser, exempelvis genom regionala företagsstöd. Här har utskottet noterat att regeringen avser att fortsätta utveckla denna typ av marknadskompletterande stöd för att hantera glesbygdsproblematiken och ge bättre förutsättningar för det regionala tillväxtarbetet. Därutöver har en statlig utredning om kreditgarantier för bostadsbyggande nyligen föreslagit s.k. landsbygdslån i syfte att finansiera bostadsbyggande i hela landet.   

I en motion efterfrågas regionalt indelad finansmarknadsstatistik på kommunnivå. Utskottet bedömer att en regional indelning försvåras av att statistiken baseras på uppgifter från knappt 200 institut. Att kommunindela statistiken på ett så begränsat antal institut är knappast möjligt, särskilt som statistiken av sekretesskäl inte får röja de enskilda institutens uppgifter.

Skattefusk och aggressiv skatteplanering skadar en fri och rättvis konkurrens och undandrar samhället stora inkomster. Sådant beteende måste därför motverkas hos banker såväl som hos andra aktörer, anser utskottet. Utskottet uppfattar samtidigt att regeringen redan har en hög politisk prioritering på att motverka denna typ av skadliga företeelser. 

Inte heller övriga motionsyrkanden om olika utredningar och översyner av befintlig lagreglering är något utskottet ställer sig bakom.

Mot den bakgrunden avstyrks samtliga här aktuella motioner.

Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om finansiell rådgivning och begränsning av flyttavgifter. Utskottet hänvisar bl.a. till att nya regler för finansiell rådgivning i Mifid II syftar till att stärka kundskyddet vid investeringsrådgivning. Utskottet hänvisar också till pågående arbete med reformering av premiepensionssystemet.

Jämför reservation 11 (M) och 12 (SD) samt det särskilda yttrandet (V).

Motionerna

Kommittémotion 2017/18:3213 yrkande 20 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) handlar om villkoren för finansiella rådgivare. Det nya EU-direktivet MiFID II ger ett skyddande regelverk för att använda sig av titeln oberoende rådgivare och skärpta regler vid intressekonflikter mellan distributörer och fondemittenter m.m. Motionärerna motsätter sig provisionsförbud och förbud mot att finansiera distribution av fonder genom fondavgifter. Ett provisionsförbud riskerar att omöjliggöra nyetablering, förutom att många mindre aktörer slås ut. Regelverket ska dock vara strikt mot oseriösa aktörer, och tillsynen betydande. I stället för förbud bör enligt motionärerna Finansinspektionen (FI) agera mot aktörer som inte lever upp till kraven.

I motion 2017/18:71 av Markus Wiechel (SD) efterfrågas en opartisk kontroll av PPM-rådgivare. PPM-rådgivare är enligt motionen svåra att granska eftersom det inte finns någon opartisk kontroll av den redovisning som görs av fonders utveckling över tid. Många pensionssparare saknar samtidigt tid och kunskap att själv förvalta pengarna i PPM-systemet och förlitar sig därför på andra förvaltare.

Dennis Dioukarev (SD) uppmärksammar i motion 2017/18:547 negativa inlåsningseffekter till följd av flyttavgifter för pensionsförsäkringar. Motionären hänvisar till att flyttavgifterna höjts av flera livförsäkringsföretag de senaste åren. För att åtgärda problemen vill motionären se regelförändringar som innebär att flyttavgiften ska begränsas till att täcka de nödvändigaste kostnaderna för administration (yrkande 1). Utöver detta bör enligt motionären även möjligheten att ta ut höga flyttavgifter efter nyteckning begränsas efter tid (yrkande 2).

Kompletterande information

Nya regler om marknader för finansiella instrument

I augusti 2017 trädde de regeländringar i kraft som genomför EU-direktivet och förordningen om marknader för finansiella instrument, Mifid II och Mifir (prop. 2016/17:162, bet. 2016/17:FiU35, rskr. 2016/17:353). Syftet med regelverket är bl.a. att öka kundskyddet på värdepappers-marknadsområdet samt ge FI bättre förutsättningar att utöva en effektiv tillsyn. De nya reglerna innefattar utökade investerarskyddsregler och provisionsförbud i vissa fall. Ett värdepappersinstitut som utför investeringstjänster eller sidotjänster får bara ta emot tredjepartsersättning (t.ex. provision) om

• ersättningen/förmånen är utformad för att höja kvaliteten på tjänsten

• ersättningen/förmånen inte hindrar institutet från att uppfylla sin skyldighet att ta till vara kundens intressen

• kunden informerats om ersättningens/förmånens förekomst, art och belopp.

I det fall ett värdepappersinstitut har informerat kunden om att rådgivningen ges på oberoende grund gäller provisionsförbud, dvs. institutet får inte ta emot och behålla ersättningar eller förmåner från tredje part. Förbudet gäller även när ett värdepappersinstitut tillhandahåller portföljförvaltning. Vidare gäller att en rådgivare som tillhandahåller investeringsrådgivning på oberoende grund endast får ge råd om andras produkter. I sistnämnda fall går kraven i den svenska regleringen utöver direktivets krav.[9] Värdepappersutredningen föreslog ett mer långtgående provisionsförbud än det i direktivet. Regeringen ansåg dock att det bl.a. skulle kunna leda till att företag med egen distribution gynnades framför företag utan egen distribution samt att små aktörer riskerade att slås ut från marknaden.

Försäkringsdistributionsdirektivet ska genomföras i svensk rätt

I försäkringsdistributionsdirektivet finns nya regler om kundskydd och hantering av intressekonflikter som ska tillämpas vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter och som i stort sett är likalydande med reglerna i Mifid II. Reglerna möjliggör bl.a. en reglering av tredjepartsersättningar på marknaden för finansiell rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter som liknar den för värdepappers-instituten. Regeringen har aviserat att en proposition som genomför försäkringsdistributionsdirektivet ska lämnas till riksdagen i april 2018. Propositionen ska beredas i finansutskottet.

Pågående reformering av premiepensionssystemet

Pensionsgruppen har enats om att genomföra en rad reformer av premiepensionssystemet.[10] Reformerna syftar dels till att underlätta för fler sparare att få en hög avkastning på sitt sparande, dels till att öka säkerheten inom premiepensionen. Åtgärderna för att underlätta för fler sparare att få en hög avkastning på sitt sparande kommer att ske med utgångspunkt i de förslag som lämnas i betänkandet Fokus premiepension (SOU 2016:61). Åtgärderna för att öka säkerheten kommer att ske med utgångpunkt i Pensionsmyndighetens svar på ett regeringsuppdrag om stärkt konsumentskydd inom premiepensionen (Fi2016/04460/FPM).

Av budgetpropositionen för 2018 framgår att Pensionsgruppen kommer att utreda hur premiepensionssystemet ska vara utformat i framtiden parallellt med nämnda reformer (prop. 2017/18:1, utg.omr. 2). Regeringen har aviserat att en proposition om ett tryggare och mer hållbart premiepensionssystem kommer att lämnas till riksdagen i april 2018.

Flytträtt vid pensionssparande

För att förbättra flytträtten för pensionssparare remitterade Finansdepartementet i augusti 2017 en promemoria med förslag som syftar till att underlätta möjligheten att flytta pensionssparande. Förslaget innebär bl.a. att det preciseras vilka typer av avgifter som försäkringsföretagen får ta ut vid en flytt av försäkringssparandet. Förslaget har remissbehandlats, men ingen proposition är ännu aviserad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag om ett direktivnära genomförande av Mifid II i samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition i juni 2017. Syftet med det nya regelverket är bl.a. att stärka kundskyddet vid investeringsrådgivning och att minska risken för intressekonflikter. Reglerna innebär provisionsförbud i vissa fall, som redogjorts för ovan. Om ett mer långtgående förbud (som det värdepappersutredningen föreslog) skulle ha införts bedömer utskottet, liksom regeringen gjorde i propositionen, att det skulle ha kunnat leda till att mindre aktörer slås ut. Utskottet vill i det här sammanhanget också påminna om att de nya reglerna ska utvärderas när de tillämpats under en tid, för att bedöma om det kvarstår problem på marknaden.

Vidare kommer utskottet under våren att behandla en proposition som genomför försäkringsdistributionsdirektivet, och som bl.a. innehåller skärpta regler vid finansiell rådgivning av försäkringsbaserade produkter. Dessutom har pensionsgruppen enats om en reformering av premiepensionssystemet, som bl.a. handlar om att stärka konsumentskyddet inom premiepensionen. Utskottet kommer därmed att få anledning att återkomma till dessa frågor.

Slutligen, när det gäller frågan om flyttavgifter för pensionsförsäkringar, kan det konstateras att det pågår en beredning i Regeringskansliet av ett förslag som syftar till att underlätta möjligheten att flytta pensionssparande.

Därmed avstyrks motionerna.

Regelverket kring penningtvätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om penningtvätt. Utskottet hänvisar till genomförda lagstiftningsåtgärder och pågående direktivändringar i syfte att bekämpa penningtvätt.

Riksdagen

Motionerna

Anders Hansson (M) framhåller i motion 2017/18:2312 att penningtvättslagen bör utvidgas till att omfatta sakförsäkringar. Det motiveras med att det enligt motionären finns ett systematiskt missbruk av försäkringssystemet som kostar försäkringsbolagen stora pengar och medför att kriminella nätverk kan fortsätta tvätta sina pengar.

Hans Hoff (S) efterlyser i motion 2017/18:2716 ett tydligare regelverk för Finansinspektionens (FI) tillsyn över banker som inte följer penningtvätts-lagstiftningen. FI kan dra in en banks tillstånd om en bank inte följer eller grovt åsidosätter gällande lagstiftning. Enligt motionären har det visat sig att lagstiftningen inte är tillräckligt tydlig så att FI kan vidta motsvarande åtgärd när en bank bryter mot penningtvättsreglerna.

Utskottets tidigare behandling

Motionerna tar upp samma frågor som riksdagen behandlat tidigare, senast under förra riksmötet (bet. 2016/17:FiU22). Riksdagen avslog motionerna i enlighet med utskottets förslag. Utskottet hänvisade till genomförda och pågående lagändringar i syfte att bekämpa penningtvätt.

Kompletterande information

Ny lag om penningtvätt gäller sedan augusti 2017

De senaste åren har en rad nya regleringsåtgärder kommit på detta område, främst på det internationella planet. Sedan augusti 2017 gäller en ny lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (prop. 2016/17:173, bet. 2016/17:FiU32, rskr. 2016/17:341). Genom denna nya lag och ändringar i ett antal rörelselagar genomförs EU:s fjärde penningtvättsdirektiv och merparten av de internationella åtaganden som Sverige gjort på området. Den nya lagen syftar till att förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det nya regelverket innebär att kraven skärps ytterligare på finansiella företag att bedöma hur stor risken är att de används för penningtvätt och finansiering av terrorism. Företagen ska anpassa sina rutiner och andra åtgärder till de risker de har identifierat. FI:s föreskrifter innehåller även nya krav på funktioner för regelefterlevnad, intern kontroll och egenskaper hos det visselblåsningssystem som alla företag måste ha. De nya reglerna innebär också att företag under tillsyn ska lämna nödvändiga uppgifter till FI för att myndigheten ska kunna riskklassificera dem.

Det har också nyligen inrättats en samordningsfunktion hos Polismyndigheten för att åstadkomma en effektiv samordning och informationsförsörjning på detta område mellan det stora antalet involverade myndigheter och andra aktörer.

Det fjärde penningtvättsdirektivet, som nu genomförts i svensk lagstiftning, antogs på EU-nivå i maj 2015. Kommissionen har därefter även lämnat förslag på vissa revideringar av direktivet i syfte att ytterligare stärka det europeiska ramverket för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.[11] Kommissionens förslag förhandlas för närvarande inom EU.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet redogjort för ovan har det kommit en rad nya lagändringar under de senaste åren i syfte att motverka penningtvätt, både på det administrativa och på det straffrättsliga området. Ett omfattande nytt regelverk som genomför det fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt trädde i kraft i augusti 2017. Detta nya regelverk innebär att ramverket för att bekämpa penningtvätt har förstärkts ytterligare. I än högre grad än tidigare genomsyras regelverket av ett riskbaserat förhållningssätt. Det betyder att åtgärder främst ska sättas in där riskerna för penningtvätt är som störst. Vidare pågår det förhandlingar på EU-nivå om revideringar av penningtvättsdirektivet i syfte att ytterligare stärka det europeiska ramverket för bekämpning av penningtvätt.

Mot den bakgrunden avstyrks motionerna.

Kreditupplysning och inkassoverksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om kreditupplysning och inkassoverksamhet. Utskottet hänvisar bl.a. till att det under förra året kommit nya regler på plats som mer effektivt ska kunna motverka systematiska bedrägerier med bluffakturor.

Motionerna

I motion 2017/18:1564 av Johnny Skalin (SD) förordas att systemet för förfallna fakturor borde göras mer överskådligt och generellt. Det bör enligt motionären ske genom att inkassoföretagen alltid ska ha en tidsfrist på 30 dagar för betalning av inkassokrav. Vidare bör enligt motionären bevisbördan för kravet läggas på indrivaren.

Lars-Axel Nordell (KD) skriver i motion 2017/18:2540 yrkande 2 att omfattningen av bedrägerier med bluffakturor ökar. I dag får företag betalningsanmärkningar redan vid ansökan om betalningsföreläggande, oavsett om en sådan ansökan är riktig eller inte. För mindre företag, där betalningsanmärkningar har stor påverkan på hur företaget bedöms, leder det till att företagen betalar fakturor som inte borde betalas. Enligt motionären borde kreditupplysningslagen ändras så att även företag och inte bara privatpersoner omfattas av regeln om att fakturan måste vara välgrundad för att kreditupplysningar ska få lämnas.

Mats Green m.fl. (M) anser i motion 2017/18:3203 att det bör införas starkare kontroller av inkassoverksamhet och hårdare krav för tillståndsbedömning i kampen mot bluffakturor. Detta är enligt motionärerna angeläget så att oseriösa och kriminella aktörer hindras från att starta egna inkassoverksamheter.

Utskottets tidigare behandling

Motionerna tar upp samma frågor som riksdagen i allt väsentligt behandlat tidigare, senast under förra riksmötet (bet. 2016/17:FiU22). Riksdagen avslog motionerna i enlighet med utskottets förslag. Utskottet hänvisade bl.a. till pågående lagstiftningsarbete för att hantera delar av den problematik som lyftes fram i motionerna.

Kompletterande information

Gällande regler för inkassoverksamhet

Inkassoverksamhet regleras av inkassolagen (1974:182) som kompletteras med bestämmelser i inkassoförordningen (1981:956) och myndighets-föreskrifter. Som en allmän grundregel gäller att inkassoverksamhet ska bedrivas enligt god inkassosed. Gäldenären får inte vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd.

Nya regler för att motverka systematiska bluffakturor

Sedan juli 2017 gäller en ny straffbestämmelse i brottsbalken för grovt fordringsbedrägeri.[12] Bakgrunden till den nya bestämmelsen är att bedrägerier med s.k. bluffakturor ansetts vara ett allvarligt problem för både enskilda och samhället. Denna typ av bedrägerier har dessutom vållat svårigheter i rättstillämpningen, som har sin grund i att den straffrättsliga regleringen på detta fält inte varit lämpligt avpassad till omfattande systematiska förfaranden. I förlängningen har detta inneburit att brottslighetens systematik och samlade negativa effekt inte i tillräcklig utsträckning beaktats vid rubricering av brotten och inte heller fått tillräckligt genomslag vid straffmätningen. Det är för att komma till rätta med detta som den nya bestämmelsen i brottsbalken införts. Vad som därigenom straffbelagts är att i vilseledande syfte rikta betalningsuppmaningar till en vidare krets av mottagare.

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottet angeläget att från samhällets sida motverka oseriös inkassoverksamhet, inte minst oriktiga krav och fakturabedrägerier. Enligt gällande lagstiftning ska inkassoverksamhet bedrivas enligt god inkassosed, och gäldenären får inte utsättas för onödig skada eller otillbörliga inkassoåtgärder. Det har dock inte hindrat att oseriösa aktörer systematiskt använt sig av s.k. bluffakturor, som vållat svårigheter i rättstillämpningen. Under förra året har dock nya regler kommit på plats som mer effektivt ska kunna motverka denna typ av systematiska bedrägerier. Det har utskottet redogjort för i avsnittet ovan. 

Därmed avstyrks motionerna.

Reservationer

1.	Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, punkt 2 (M)

av Elisabeth Svantesson (M), Jörgen Andersson (M), Niklas Wykman (M) och Anette Åkesson (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 36 och

avslår motionerna

2017/18:77 av Sara-Lena Bjälkö och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:488 av Olle Felten (SD),

2017/18:540 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:542 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:741 av Yilmaz Kerimo (S),

2017/18:1201 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1746 av Olle Felten m.fl. (SD) yrkandena 1–4,

2017/18:2290 av Markus Wiechel (SD),

2017/18:2561 av Jan R Andersson (M) och

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 47.

Ställningstagande

Lånetak och amorteringskrav kan begränsa hushållens belåning och därmed framtida risker för att lågkonjunkturer ska fördjupas. Samtidigt riskerar de att skapa ytterligare trösklar till eget boende för personer som står långt ifrån bostadsmarknaden. Vi ser behovet av denna typ av åtgärder men också baksidan av desamma. Det är viktigt att understryka att regleringen inte är ett självändamål utan en nödvändig konsekvens av en dysfunktionell bostadsmarknad. När marknaden mår bättre bör därför varje reglering prövas för att bedöma om det fortfarande finns ett behov av den.

Ytterligare åtgärder bör noggrant övervägas utifrån såväl effekter på människors möjlighet att efterfråga boende som konsekvenser för finansiering av nybyggnation. I andra änden av ett bolån som inte beviljas kan mycket väl finnas en bostad som inte byggs, vilket paradoxalt nog riskerar att förvärra bostadsbristen, höja bostadspriserna och ytterligare öka behovet av åtgärder för att minska människors belåning.

Avslutningsvis anser vi att det är viktigt att följa upp amorteringskravets effekter på hushållens övriga sparande.

Mot den bakgrunden tillstyrker vi motion 2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 36.

2.	Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, punkt 2 (SD)

av Oscar Sjöstedt (SD) och Dennis Dioukarev (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:1746 av Olle Felten m.fl. (SD) yrkandena 1–4 och

avslår motionerna

2017/18:77 av Sara-Lena Bjälkö och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:488 av Olle Felten (SD),

2017/18:540 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:542 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:741 av Yilmaz Kerimo (S),

2017/18:1201 av Sotiris Delis (M),

2017/18:2290 av Markus Wiechel (SD),

2017/18:2561 av Jan R Andersson (M),

2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 36 och

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 47.

Ställningstagande

Ansvaret för makrotillsynen och för att upprätthålla finansiell stabilitet är uppdelat på tre olika myndigheter: Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden. I debatten och mellan dessa myndigheter framkommer inte sällan olika uppfattningar om vem som har ansvaret för vad. Därmed riskerar arbetet med finansiell stabilitet att få väsentligt sämre effekt än vad som skulle kunna uppnås med en bättre ordning.

Vi anser att organisationen av makrotillsynen bör ses över och förtydligas. För de områden där det även fortsättningsvis är praktiskt med ett delat ansvar mellan myndigheterna ska det klart framgå vilka olika moment respektive myndighet har huvudansvar för, och hur myndigheterna ska samverka för att åstadkomma en gemensam syn. Finansiella stabilitetsrådet bör bli ett forum för samverkan med en gemensam beslutsprocess.

Finansiella stabilitetsrådet bör också vara avsändare av en gemensam rapport om finansiell stabilitet, i vilken de olika ansvarsområdena delas upp på respektive ansvarig myndighet och där områden med gemensamt eller delat ansvar också framgår tydligt. Det bör vara en strävan att i rapporten presentera en gemensam bild med en röst utåt.

Vidare är det viktigt att respektive myndighet ges tillräckliga befogenheter och ansvar för att kunna agera tillräckligt kraftfullt och i tid.

Finansiella stabilitetsrådet bör utvecklas till en plattform för diskussioner och gemensamma beslut myndigheterna emellan. Processen för överväganden och beslut måste också fortsättningsvis vara transparent i delar där det inte motverkar sitt syfte, dvs. att bygga finansiell stabilitet.

Regeringen bör utreda de områden vi här har tagit upp och återkomma med förslag på åtgärder. Det kan vara lämpligt att delar av frågorna hanteras av Riksbanksutredningen. Andra delar bör dock hanteras separat eftersom de inte enbart har fokus på Riksbankens verksamhet.

Mot den bakgrunden tillstyrker vi motion 2017/18:1746 av Olle Felten m.fl. (SD) yrkandena 1–4.

3.	Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning, punkt 2 (KD)

av Jakob Forssmed (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 47 och

avslår motionerna

2017/18:77 av Sara-Lena Bjälkö och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:488 av Olle Felten (SD),

2017/18:540 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:542 av Dennis Dioukarev (SD),

2017/18:741 av Yilmaz Kerimo (S),

2017/18:1201 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1746 av Olle Felten m.fl. (SD) yrkandena 1–4,

2017/18:2290 av Markus Wiechel (SD),

2017/18:2561 av Jan R Andersson (M) och

2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 36.

Ställningstagande

Ägarlägenheter missgynnas i dag i förhållande till bostadsrätter. En viktig fråga är hur effekten av bolånetaket kan hanteras för ägarlägenheter. För bostadsrätter administreras en stor del av bostadens skulder genom föreningen, vilket innebär att en avsevärt större totalskuldsättning accepteras för en bostadsrättshavare än för en innehavare av en ägarlägenhet. Jag anser att det bör övervägas att förutsättningarna för bostadslån på ägarlägenheter jämställs med vad som gäller för bostadsrätter så att de båda boendeformerna får rättvisa villkor.

Mot den bakgrunden tillstyrker jag motion 2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 47.

4.	Kontanthantering och betaltjänster, punkt 3 (C)

av Peter Helander (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3855 av Eskil Erlandsson m.fl. (C) yrkande 15 och

avslår motionerna

2017/18:59 av Lars-Axel Nordell och Larry Söder (båda KD),

2017/18:171 av Jeff Ahl (SD),

2017/18:668 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2017/18:762 av Catharina Bråkenhielm (S),

2017/18:1018 av Lotta Finstorp (M),

2017/18:1090 av Monica Haider och ClasGöran Carlsson (båda S),

2017/18:1358 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S),

2017/18:1401 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M),

2017/18:1741 av Olle Felten och Mikael Eskilandersson (båda SD) yrkandena 1–4,

2017/18:1833 av Hannah Bergstedt m.fl. (S),

2017/18:1985 av Hans Rothenberg (M),

2017/18:2637 av Carina Ohlsson och Hillevi Larsson (båda S),

2017/18:2715 av Lars Mejern Larsson och Hans Hoff (båda S),

2017/18:2929 av Sten Bergheden (M),

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 11 och 12,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkande 8,

2017/18:3114 av Saila Quicklund (M),

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 6 och 7 samt

2017/18:3741 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 3.

Ställningstagande

Den lokala servicen är ofta en förutsättning för att en mindre ort på landsbygden ska kunna fungera. I många delar av Sverige är dock avstånden till kontantuttag, betalningsförmedling och dagskassehantering långa, vilket i praktiken innebär en klyvning av landet. Företagare med verksamhet i glesbygd eller där internetuppkopplingen är bristfällig har helt andra utmaningar än företagare som är verksamma i eller nära större orter. Det får konsekvenser för såväl entreprenörskap som jobbskapande. Ett tydligare ansvar för kontanthanteringen och en påskyndad utbyggnad av bredband skulle avsevärt förbättra möjligheterna till olika betalningsmetoder i alla delar av Sverige. Det var också anledningen till att Centerpartiet var med och drev igenom att den parlamentariska Riksbanksutredningen även ska behandla frågan om ansvaret för kontanthanteringen. Ansvaret för en fungerande kontanthantering på landsbygden måste förtydligas.

Därmed tillstyrker jag motion 2017/18:3855 av Eskil Erlandsson m.fl. (C) yrkande 15.

5.	Kontanthantering och betaltjänster, punkt 3 (V)

av Karin Rågsjö (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 11 och 12 samt

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 6 och 7 samt

avslår motionerna

2017/18:59 av Lars-Axel Nordell och Larry Söder (båda KD),

2017/18:171 av Jeff Ahl (SD),

2017/18:668 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2017/18:762 av Catharina Bråkenhielm (S),

2017/18:1018 av Lotta Finstorp (M),

2017/18:1090 av Monica Haider och ClasGöran Carlsson (båda S),

2017/18:1358 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S),

2017/18:1401 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M),

2017/18:1741 av Olle Felten och Mikael Eskilandersson (båda SD) yrkandena 1–4,

2017/18:1833 av Hannah Bergstedt m.fl. (S),

2017/18:1985 av Hans Rothenberg (M),

2017/18:2637 av Carina Ohlsson och Hillevi Larsson (båda S),

2017/18:2715 av Lars Mejern Larsson och Hans Hoff (båda S),

2017/18:2929 av Sten Bergheden (M),

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkande 8,

2017/18:3114 av Saila Quicklund (M),

2017/18:3741 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 3 och

2017/18:3855 av Eskil Erlandsson m.fl. (C) yrkande 15.

Ställningstagande

Allt fler kreditinstitut har slutat hantera kontanter över disk, och de institut som har kvar kontanthanteringen begränsar i allt större utsträckning antalet kontor där detta erbjuds. Den här utvecklingen drivs delvis av att efterfrågan på kontanter har minskat under de senaste åren. Men samtidigt är det många som upplever problem med att utföra betaltjänster. Det gäller inte minst mindre, kontantberoende företag på landsbygden, exempelvis inom besöksnäring och handel. Jag menar att det krävs ett tydligare politiskt ansvar för att komma till rätta med den bristande kontanthanteringen. Det bör införas en skyldighet för bankerna att tillhandahålla och ta emot kontanter.

Vidare ligger Sverige i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater. Exempelvis har många människor, däribland många äldre, mer än två mil till sin närmaste bankomat. Bankomaterna är i dag organiserade i ett gemensamt bolag som ägs av de fem största bankerna. Storbankernas dominerande ägande gör det svårt och dyrt för nya aktörer att etablera bankomattjänster i Sverige. När dessa banker stängt kontoren på landsbygden har det ofta inneburit att också bankomaten har försvunnit. En utredning bör tillsättas för att ta reda på hur det kan ställas krav på att storbankerna  tillhandahåller bankomater på landsbygden.

Ett annat problem är att företag inte omfattas av samma rätt till betalkonton med grundläggande funktioner som enskilda konsumenter. Detta påverkar föreningslivet och tillväxten för företagare negativt och har också kritiserats av såväl Riksbanken som Finansinspektionen. Jag anser att föreningar och företag bör omfattas av rätten att öppna betalkonton med grundläggande funktioner.

Mot den bakgrunden tillstyrker jag motionerna 2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 11 och 12 och 2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 6 och 7. 

6.	Kontanthantering och betaltjänster, punkt 3 (KD)

av Jakob Forssmed (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3741 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 3 och

avslår motionerna

2017/18:59 av Lars-Axel Nordell och Larry Söder (båda KD),

2017/18:171 av Jeff Ahl (SD),

2017/18:668 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S),

2017/18:762 av Catharina Bråkenhielm (S),

2017/18:1018 av Lotta Finstorp (M),

2017/18:1090 av Monica Haider och ClasGöran Carlsson (båda S),

2017/18:1358 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S),

2017/18:1401 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M),

2017/18:1741 av Olle Felten och Mikael Eskilandersson (båda SD) yrkandena 1–4,

2017/18:1833 av Hannah Bergstedt m.fl. (S),

2017/18:1985 av Hans Rothenberg (M),

2017/18:2637 av Carina Ohlsson och Hillevi Larsson (båda S),

2017/18:2715 av Lars Mejern Larsson och Hans Hoff (båda S),

2017/18:2929 av Sten Bergheden (M),

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 11 och 12,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkande 8,

2017/18:3114 av Saila Quicklund (M),

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 6 och 7 samt

2017/18:3855 av Eskil Erlandsson m.fl. (C) yrkande 15.

Ställningstagande

För att hela Sverige ska leva krävs att det finns en grundläggande offentlig och kommersiell servicenivå också i gles- och landsbygdskommuner samt i förortsområden. För att öka samordningen mellan myndigheter och förbättra samverkan mellan offentliga och kommersiella aktörer bör regelverken ses över i syfte att åstadkomma en god offentlig, finansiell och kommersiell service i hela landet. På små orter med högt besökstryck säsongsvis behövs även betalningslösningar som innefattar tillgång till kontanter, t.ex. genom att det finns uttagsautomater och möjlighet till kortbetalning. Det är också viktigt att utveckla digitala betalningsmöjligheter, t.ex. via sms eller internet, för att åka med kollektivtrafiken eller betala för parkering.

Därmed tillstyrker jag motion 2017/18:3741 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 3.

7.	Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (M)

av Elisabeth Svantesson (M), Jörgen Andersson (M), Niklas Wykman (M) och Anette Åkesson (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3 och

avslår motionerna

2017/18:92 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD),

2017/18:597 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S),

2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:1180 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2017/18:1238 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S),

2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:2363 av Boriana Åberg (M),

2017/18:2869 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) yrkande 4,

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 10,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkandena 1, 2, 6 och 7,

2017/18:3264 av Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M),

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–5,

2017/18:3499 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C),

2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3728 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C) och

2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2.

Ställningstagande

Under de senaste åren har det skett flera skärpningar av regelverken för bank- och finansföretag. Skärpningarna har tillkommit som svar på finanskrisen och för att bidra till stabilare bankföretag och finansmarknad. Det är rimligt att kraven har skärpts. Samtidigt innebär fler och hårdare regler en risk för minskad konkurrens. Mindre aktörer har svårare än stora att bygga upp och bekosta den nödvändiga kompetens som krävs för att följa regelverken. Därför anser vi att regeringen bör ge Finansinspektionen i uppdrag att se över hur regelbördan kan reduceras för mindre aktörer för att öka konkurrensen på bank- och finansmarknaden. Dock ska det ske på ett sådant sätt att tillförlitligheten till bankverksamheten inte äventyras.

Vi tillstyrker därmed motion 2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3.

8.	Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (SD)

av Oscar Sjöstedt (SD) och Dennis Dioukarev (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2017/18:92 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD),

2017/18:597 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S),

2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:1180 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2017/18:1238 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S),

2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:2363 av Boriana Åberg (M),

2017/18:2869 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) yrkande 4,

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 10,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkandena 1, 2, 6 och 7,

2017/18:3264 av Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M),

2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3,

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–5,

2017/18:3499 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C),

2017/18:3728 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C) och

2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2.

Ställningstagande

I stora delar av Sveriges glesbygd är det mycket svårt att få låna till sin bostad på den ordinarie bolånemarknaden. Det får en rad negativa följder, exempelvis att människor med en i övrigt sund ekonomi hänvisas till dyra blankolån. Men det får också negativa följder på hela den lokala bostadsmarknaden. De objekt som kommer ut till försäljning får färre intresserade spekulanter och därmed ett lägre försäljningspris. Det sänker värdet på omgivande fastigheter och även boendes vilja att investera i underhåll, tillbyggnader och nybyggnad. Resultatet blir en negativ spiral med dålig prisutveckling, bristande underhåll och förfallna fastigheter. Vi anser att regeringen genom statens ägardirektiv bör använda SBAB för en fungerande bolånemarknad även i glesbygd. Eventuella merkostnader för administration och högre risk bör täckas genom uppläggningsavgifter och ränta. Vi menar också att regeringen bör se över avkastningskravet på SBAB för att stimulera en fungerande bostadsmarknad även i glesbygd. I övrigt ska SBAB göra en sedvanlig kreditvärdering och avstå när personen inte anses kreditvärdig.

Mot den bakgrunden tillstyrker vi motion 2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD).

9.	Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (C)

av Peter Helander (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2 och

avslår motionerna

2017/18:92 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD),

2017/18:597 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S),

2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:1180 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2017/18:1238 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S),

2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:2363 av Boriana Åberg (M),

2017/18:2869 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) yrkande 4,

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 10,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkandena 1, 2, 6 och 7,

2017/18:3264 av Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M),

2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3,

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–5,

2017/18:3499 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C),

2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD) yrkandena 1 och 2 samt

2017/18:3728 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C).

Ställningstagande

Att byta mobilabonnemang är i dag lätt, eftersom kunden har rätt att ta med  sitt gamla telefonnummer. Det är praktiskt inte minst därför att många tjänster är knutna till det specifika numret. Samma sak borde i viss mån gälla kontonumret i din bank. Autogiron och e-fakturor är många gånger knutna inte bara till en person utan också till ett visst kontonummer. Det betyder att det är tidskrävande och krångligt för den som byter bank, eftersom det kräver omregistrering av olika autogiron m.m. Jag anser att rätten till nummerportabilitet – dvs. möjligheten att behålla kontonummer för den som byter bank – bör garanteras, som ett litet steg mot en flexiblare bankmarknad. Det skulle även gynna konsumenterna, som får bättre villkor och kan ställa högre krav på sin bank.

Mot den bakgrunden tillstyrker jag motion 2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2.

10.	Struktur och konkurrens på bank- och finansmarknaden, punkt 4 (V)

av Karin Rågsjö (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 10 och

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–5 och

avslår motionerna

2017/18:92 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD),

2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD),

2017/18:597 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S),

2017/18:1180 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2017/18:1238 av Sotiris Delis (M),

2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S),

2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:2363 av Boriana Åberg (M),

2017/18:2869 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) yrkande 4,

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP) yrkandena 1, 2, 6 och 7,

2017/18:3264 av Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M),

2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 3,

2017/18:3499 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C),

2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3728 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C) och

2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2.

Ställningstagande

I Sverige finns såväl privata som offentliga aktörer som tillhandahåller kapitalförsörjning. Generellt sett råder det ingen brist på utvecklingskapital, utan det som saknas är mer samordning och renodling av de statliga myndigheternas och bolagens verksamheter. Staten har en viktig marknadskompletterande roll.

I stället för att avveckla sin utlåning i stora delar av landet borde SBAB komplettera marknadens bristande utlåning på landsbygden. Regeringen bör därför ändra ägardirektiven på så sätt att SBAB ska åläggas att upprätthålla god service och goda villkor i hela landet och därigenom bli ett samhällsnyttigt företag. För mindre kooperativ kan kapitalförsörjning vara en särskild utmaning, och SBAB bör därför få i uppdrag att aktivt rikta sig till kooperativ. SBAB bör också få i uppdrag att se över hur de kan bidra till att finansiera lån för företag på landsbygden och vilka särskilda aspekter som bör beaktas i detta. Dessutom bör SBAB få i uppdrag att aktivt arbeta med att utveckla lösningar för produktutveckling för små och medelstora företag i syfte att utgöra ett komplement till marknaden och stödja hållbara investeringar.

På landsbygden kan kapitalförsörjningen vara särskilt problematisk, inte minst för mindre företag. Där fyller de lokala sparbankerna en viktig funktion. Sparbankernas förankring i lokalsamhället innebär att de har goda kunskaper om det samhälle, de företag och de människor som finns och verkar där. De kan också antas gynna lokalt förankrade projekt och affärsidéer i högre utsträckning, vilkas vinster i förlängningen går tillbaka till bygden och på så sätt bidrar till ett mer aktivt lokalsamhälle. De lokala sparbankernas möjligheter att konkurrera med storbankerna och bidra till utvecklingen av det lokala näringslivet bör därför stärkas. Det behövs lag- och regeländringar och även stöd till att starta nya sparbanker. Därutöver behöver sparbankerna ges bättre möjligheter att stärka sin kapitalbas. Som ett led i att bredda bankkonkurrensen och ge människor större möjlighet att välja alternativ till de stora affärsbankerna bör regeringen verka för utökade möjligheter till statliga kreditgarantier. Regeringen bör också tillsätta en parlamentarisk bankstrukturutredning, med deluppdraget att se över hur de lokala sparbankernas konkurrenskraft kan stärkas.

Finansinspektionen har i dag ingen regionalt indelad finansmarknadsstatistik, vilket innebär att det saknas kunskap om regionala variationer och hur de finansiella marknadernas arbete med kapitalförsörjning ser ut. Därför bör SCB ges i uppdrag att ta fram förslag på hur finansmarknadsstatistiken kan redovisas storleksindelat och uppdelat på kommunerna. Dessutom bör det säkerställas att aktuella indikatorer över kapitalförsörjningen regelbundet tas fram.

Slutligen vill jag även lyfta upp frågan om skatteflykt. Skatteflykt och skattebrott är ett stort samhällsproblem som drar undan betydande resurser från samhället och skadar en fri och rättvis konkurrens. Bankernas roll i aggressiv skatteplanering är en fråga som debatteras internationellt. Jag anser att regeringen bör ta fram lagförslag som innebär att banker som upprepade gånger medverkar till aggressiva skatteupplägg förlorar sin rätt att verka som bank i Sverige.

Mot den bakgrunden tillstyrker jag motionerna 2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–5, 2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 10 och 2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V) yrkande 1.

11.	Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, punkt 5 (M)

av Elisabeth Svantesson (M), Jörgen Andersson (M), Niklas Wykman (M) och Anette Åkesson (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3213 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 20 och

avslår motionerna

2017/18:71 av Markus Wiechel (SD) och

2017/18:547 av Dennis Dioukarev (SD) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det nya EU-direktivet, Mifid II, ger ett skyddande regelverk för att använda sig av titeln oberoende rådgivare och skärpta regler vid intressekonflikter mellan distributörer och fondemittenter m.m. Regelverket bör enligt vår uppfattning vara hårt och strikt mot oseriösa aktörer, och tillsynen behöver vara betydande. Dock får inte konkurrens och mångfald offras. Vi motsätter oss ett regelrätt provisionsförbud och förbud mot att finansiera distribution av fonder genom fondavgifter. Ett provisionsförbud riskerar i praktiken att omöjliggöra nyetablering och skulle dessutom innebära att många mindre aktörer riskerar att slås ut. Det finns en uppenbar risk att provisionsförbud gynnar storbanker på mindre bankers bekostnad. Vår utgångspunkt är att de nya reglerna bör ha fokus på hög transparens för att minska riskerna för missbruk och därmed stärka konsumenternas ställning i kontakter med banker, värdepappersbolag, försäkringsbolag och olika förmedlare av sparprodukter.

Mot den bakgrunden tillstyrker vi motion 2017/18:3213 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 20.

12.	Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, punkt 5 (SD)

av Oscar Sjöstedt (SD) och Dennis Dioukarev (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:547 av Dennis Dioukarev (SD) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2017/18:71 av Markus Wiechel (SD) och

2017/18:3213 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 20.

Ställningstagande

Fri konkurrens är grunden för en effektiv marknad. Om marknaden inte fungerar som den ska är risken att kostnaden läggs på konsumenten i form av högre priser. Under senare tid har det uppmärksammats att många livförsäkringsföretag har chockhöjt flyttavgifterna för vissa pensions-försäkringar i syfte att låsa in missnöjda kunder som annars skulle ha flyttat sitt pensionskapital till andra, mer förmånliga alternativ. Dessa negativa inlåsningseffekter har uppmärksammats i Konkurrensverkets rapport Flyttavgifter på livförsäkringsmarknaden (2016:12). I linje med rapportens förslag anser vi att flyttavgiften bör täcka de nödvändigaste kostnaderna för administration upp till 0,017–0,051 som andel av prisbasbeloppet. Utöver detta bör även möjligheten att ta ut höga flyttavgifter efter nyteckning tidsbegränsas. Exempelvis bör flyttavgifterna begränsas till fem år för fond-/depåförsäkring samt till åtta till tio år för traditionell livförsäkring.

Vi tillstyrker därmed motion 2017/18:547 av Dennis Dioukarev (SD).

Särskilt yttrande

Finansiell rådgivning och flyttavgifter för pensionsförsäkringar, punkt 5 (V)

Karin Rågsjö (V) anför:

Jag står bakom utskottsmajoritetens uppfattning när det gäller att avstyrka motionerna under denna punkt. Dock vill jag framhålla att premiepensionssystemet är ett misslyckande. Systemet är både mycket dyrt och ett främmande inslag i det offentliga pensionssystemet. Valfriheten som så många talar om innebär att var och en av oss blir spekulant på börsen, samtidigt som de förvaltande kapitalinstituten tjänar miljardtals kronor på svenska pensionssparare. Pensionsmyndigheten har också tvingats att stänga av fonder sedan tusentals pensionssparare har lurats på stora belopp. Det är en sak att människor själva kan välja att förvalta sina pengar i riskabla fonder, en helt annan när alla mer eller mindre tvingas att göra det. Jag menar att det är fel att det spekuleras med pensionärernas pengar på detta sätt, och att avgiften till premiepensionssystemet i stället borde tillföras inkomstpensionssystemet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2017/18:52 Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden 2016 och 2017.

Motioner från allmänna motionstiden 2017/18

2017/18:59 av Lars-Axel Nordell och Larry Söder (båda KD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det i bankers uppdrag ska ingå att kunna hantera kontanta medel och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:71 av Markus Wiechel (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra en opartisk kontroll av PPM-rådgivning och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:77 av Sara-Lena Bjälkö och Jonas Millard (båda SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en begränsning av bankers möjlighet till borgen vid bostadslån och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:92 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra bankkontonummer flyttbara och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:171 av Jeff Ahl (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att banker och näringsidkare bör förbjudas att inte ha kontanthantering eller begränsa möjligheten för konsumenter att använda kontanter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:359 av Stefan Jakobsson och Robert Stenkvist (båda SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SBAB bör gå in som garanter och investera i Sveriges glesbygd med utlåningsgaranti och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:488 av Olle Felten (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa lagstöd för att ge finansiella institut ett större ansvar för kapitalförluster i samband med nedskrivning av säkerheter för bostadslån och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:540 av Dennis Dioukarev (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa ett räntetak för kreditgivare och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:542 av Dennis Dioukarev (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till statliga startlån till unga vuxna och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:547 av Dennis Dioukarev (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att administrationskostnaden ska vara 0,017–0,051 PBB vid flytt och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheten att ta ut flyttavgifter efter tid ska begränsas till fem år för fond-/depåförsäkring samt åtta till tio år för traditionell livförsäkring och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:597 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sparbankernas möjligheter att konkurrera på samma villkor som andra banker och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:668 av Suzanne Svensson och Peter Jeppsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av regelverket kring kontanter och hur dessa ska kunna användas som betalningsmedel i Sverige och ger regeringen i uppdrag att se över hur detta skulle kunna förtydligas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:741 av Yilmaz Kerimo (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta unga hushålls situation när regelverket kring bolånetak utformas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:762 av Catharina Bråkenhielm (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av regelverket för hanteringen av kontanter i samhället och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1018 av Lotta Finstorp (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur en fungerande kontanthantering i landsorten ska kunna åstadkommas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1090 av Monica Haider och ClasGöran Carlsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att närmare se över bankernas ansvar för kontanthantering och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1148 av Momodou Jallow m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram lagstiftning som innebär att banker som upprepade gånger medverkar till aggressiva skatteupplägg ska förlora sin rätt att få verka som bank i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1180 av Jesper Skalberg Karlsson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten att sälja Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1201 av Sotiris Delis (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en överskuldsättningskommission beträffande de svenska hushållens skulder och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1238 av Sotiris Delis (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten för staten att avyttra innehavet i SBAB, i sin helhet eller i form av en majoritetspost, och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1358 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt presentera åtgärder för att återställa den statliga styrningen vid omställning av betalningssystemet från kontanter till elektroniska tjänster så snart utredningen lämnat sitt förslag, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:1399 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att behålla sitt kontonummer vid byte av bank och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1401 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kreditkortsfakturor och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1564 av Johnny Skalin (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förfallna fakturor och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1711 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om statens ansvar för lokal banknärvaro och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1741 av Olle Felten och Mikael Eskilandersson (båda SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontanter ska vara ett giltigt betalningsmedel i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontanters roll som betalningsmedel bör lagregleras och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Riksbanken bör ges ett stärkt ansvar för kontanthanteringen och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bankerna ska påföras en skyldighet att hantera kontanter och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1746 av Olle Felten m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka ledningsstrukturen kring arbetet med finansiell stabilitet och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att organisationen av makrotillsynen bör ses över och förtydligas och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en gemensam rapport om finansiell stabilitet och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om myndigheternas ansvar och befogenheter och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1833 av Hannah Bergstedt m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till en fungerande kontanthantering i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1985 av Hans Rothenberg (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att människor som lever och verkar i Sverige även framöver tillförsäkras möjligheten att använda sig av kontanter som ett fullvärdigt betalningsmedel och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2290 av Markus Wiechel (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av amorteringskravet och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2312 av Anders Hansson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att penningtvättslagen bör utvidgas till att även omfatta sakförsäkringar och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2363 av Boriana Åberg (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av lagen om Svenska skeppshypotekskassan och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2540 av Lars-Axel Nordell (KD):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ändringar i kreditupplysningslagen för att förhindra att företag drabbas av bluffakturor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:2561 av Jan R Andersson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om engagemangsrapporter för borgensåtaganden och andra ansvarsförbindelser för privatpersoner och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2637 av Carina Ohlsson och Hillevi Larsson (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder mot kreditinstitutens orimliga avgifter för ideella föreningar och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2715 av Lars Mejern Larsson och Hans Hoff (båda S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över kontant- och kreditförsörjningen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2716 av Hans Hoff (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket kring penningtvätt och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2869 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C):

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den finansiella sektorn bör utveckla policyer för att motverka särbehandling av företagare utifrån kön och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2929 av Sten Bergheden (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att bankerna enligt lag åläggs skyldighet att tillhandahålla en rimlig kontanthantering i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2941 av Håkan Svenneling m.fl. (V):

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SCB bör ges i uppdrag att ta fram förslag på hur finansmarknadsstatistiken kan redovisas storleksindelat och uppdelat på kommunerna samt att det bör säkerställas att aktuella indikatorer för kapitalförsörjningen regelbundet tas fram, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bankerna bör åläggas att upprätthålla en viss kontanthantering och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredning bör tillsättas för att ta reda på hur storbankerna kan åläggas krav på att upprätthålla bankomater på landsbygden och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2962 av Valter Mutt m.fl. (MP):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de lokala sparbankernas villkor bör förbättras och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en CDFI-plattform bör etableras och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den svenska banksektorn i syfte att separera affärsbanker från investmentbanker samt begränsa den statliga bankgarantin till de förra och tillkännager detta för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att diversifiera Sveriges banksystem på lokal, regional och statlig nivå så att en högre andel av bankerna blir offentligt och kooperativt ägda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att banker i Sverige ska åläggas att hantera kontanter som garanterar en rimlig servicenivå, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:3114 av Saila Quicklund (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kunders behov av kontanthantering och betaltjänster i lagen om betaltjänster och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3203 av Mats Green m.fl. (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att se över möjligheten att införa högre krav och förutsättningar för startande och bedrivande av inkassoverksamhet i kampen mot bluffakturor och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3213 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M):

20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om finansiella rådgivare och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3264 av Erik Bengtzboe och Ida Drougge (båda M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att sälja SBAB och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3405 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Finansinspektionen i uppdrag att se över hur regelverket i banksektorn kan förenklas för små aktörer så att konkurrensen kan öka, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:3456 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ändra ägardirektiven på så sätt att SBAB ska åläggas att upprätthålla god service och goda villkor i hela landet och därigenom bli ett samhällsnyttigt företag, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SBAB bör få i uppdrag att se över hur de kan bidra till att finansiera lån för företag på landsbygden och vilka särskilda aspekter som bör beaktas i detta och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SBAB bör få i uppdrag att aktivt rikta sig till kooperativ och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SBAB bör få i uppdrag att aktivt arbeta med att utveckla lösningar för produktutveckling för små och medelstora företag i syfte att utgöra ett komplement till marknaden och stödja hållbara investeringar och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en parlamentarisk bankstrukturutredning bör tillsättas, vilken bör ha som deluppdrag att se över hur de lokala sparbankernas konkurrenskraft kan stärkas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa regler som ålägger bankerna en skyldighet att tillhandahålla och ta emot kontanter och tillkännager detta för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att föreningar och företag bör omfattas av rätten att öppna betalkonton med grundläggande funktioner och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3499 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa möjligheten för sparbanker att ta in externt kapital och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska regelverket för banker behöver ses över i syfte att åstadkomma en proportionalitet och rimlighet i användningen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3503 av Per Åsling och Peter Helander (båda C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utjämna risktagandet i företagande så att kreditvärdigheten inte längre beror på var i landet företaget är beläget, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:3570 av Ulf Kristersson m.fl. (M):

36.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa upp effekterna av amorteringskravet på hushållens övriga sparande och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD):

47.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jämställa förutsättningarna för bostadslån på ägarlägenheter med bostadsrätter och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3671 av Sven-Olof Sällström (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom regeringens styrning använda SBAB för en fungerande bolånemarknad även i glesbygd och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att om nödvändigt anpassa avkastningskraven på SBAB och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3728 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta utreda förutsättningarna för Sverige som hemvist för försäkringsrelaterade instrument och återkomma med förslag som gör det möjligt i enlighet med motionen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3741 av Penilla Gunther m.fl. (KD):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om olika betallösningar såsom kontanter, kort och sms och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3756 av Ola Johansson m.fl. (C):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta byte av bank och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3855 av Eskil Erlandsson m.fl. (C):

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga ansvaret för en fungerande kontanthantering på landsbygden och tillkännager detta för regeringen.

Bilaga 2

Offentlig utfrågning om finansiell stabilitet och makrotillsyn den 23 januari 2018

Bilder från utfrågningen

---

[1] SDR står för Special Drawing Rights och är IMF:s valuta. Den 2 januari 2018 motsvarade 1 SDR 11,64 svenska kronor enligt Riksbanken.

[2] De institutioner utskottet tog upp förutom IMF var Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Nordiska investeringsbanken (NIB).

[3] Finansmarknadsministern är ordförande i rådet.

[4] 2017:2 Stabiliteten i det finansiella systemet, Finansinspektionen.

[5] 2017:2 Finansiell stabilitet, Riksbanken.

[6] Statsupplåning - prognos och analys 2018:1, Riksgäldskontoret.

[7] Riksgäldskontoret erbjuder marknadsvårdande repor i statspapper. Repor i statsobligationer, realobligationer och statsskuldväxlar görs på förfrågan av RGK:s återförsäljare oavsett myndighetens kassamässiga finansieringsbehov. Syftet är att minska risken för bristsituationer på marknaden för statspapper.

[8] Det befintliga amorteringskravet innebär att nya bolån med en belåningsgrad över 70 procent ska amorteras med minst 2 procent av det ursprungliga lånebeloppet varje år. Lån med under 70 procents belåningsgrad ska amorteras med minst 1 procent per år till dess att belåningsgraden är 50 procent.

[9] Mifid II är som huvudregel ett fullharmoniseringsdirektiv, dvs. medlemsstaterna får inte införa strängare regler. När det gäller investeringsskyddsreglerna får en medlemsstat dock i undantagsfall införa ytterligare krav, om dessa är objektivt motiverade och proportionella för att hantera specifika risker som är särskilt viktiga för medlemsstaternas marknadsstruktur.

[10] Pensionsgruppen är en blocköverskridande arbetsgrupp som består av företrädare för de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen (S, M, MP, C, L och KD).

[11] Se KOM(2016) 450 och Regeringskansliets fakta-PM 2015/16:FPM117.

[12] Prop. 2016/17:131, bet. 2016/17:JuU13, rskr. 2016/17:272.