|
|
En ny lag om företagshemligheter
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ny lag om företagshemligheter. Lagen, som ersätter den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter, genomför ett EU-direktiv. Den hittillsvarande lagens systematik och terminologi behålls i stor utsträckning, men vissa anpassningar till direktivet har gjorts. De nyheter som föreslås ligger i linje med de principer som hittills legat till grund för lagstiftningen om företagshemligheter, bl.a. när det gäller avvägningen mellan skyddet för företagshemligheter och skyddet för yttrandefriheten. Den nya lagen innebär bl.a. att fler former av angrepp ska vara otillåtna och kunna förbjudas, att den som angriper en företagshemlighet ska betala skadestånd i fler fall, att sekretesskyddet för företagshemligheter i rättegång stärks och att straffskalan för företagsspioneri skärps. I lagen klargörs dessutom att erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare fått vid normal yrkesutövning och information om något som utgör ett brott eller annat allvarligt missförhållande inte utgör företagshemligheter.
Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:200 En ny lag om företagshemligheter.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
En ny lag om företagshemligheter
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
En ny lag om företagshemligheter |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om företagshemligheter,
2. lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen att 27 kap. 33 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 och motsvarande ändring i ingressen,
3. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,
4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:200 punkterna 1–4.
Stockholm den 17 maj 2018
På civilutskottets vägnar
Caroline Szyber
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Mats Green (M), Hillevi Larsson (S), Carl-Oskar Bohlin (M), Eva Sonidsson (S), Roger Hedlund (SD), Cecilie Tenfjord-Toftby (M), Leif Nysmed (S), Ola Johansson (C), Emma Hult (MP), Lars Beckman (M), Johanna Haraldsson (S), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Åsa Eriksson (S), Jonas Gunnarsson (S) och Hamza Demir (V).
Den 8 juni 2016 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Regeringen gav i maj 2016 en särskild utredare i uppdrag att överväga vilka ändringar av svensk rätt som behövdes för att genomföra EU-direktivet. Utredaren hade även i uppdrag att – utan direkt samband med direktivet – överväga hur ett utvidgat straffansvar för en anställd som obehörigen utnyttjar eller röjer företagshemligheter som han eller hon har fått tillgång till inom ramen för sina arbetsuppgifter skulle kunna utformas. Utredningen antog namnet 2016 års utredning om skyddet för företagshemligheter. I maj 2017 överlämnade utredningen betänkandet Ny lag om företagshemligheter (SOU 2017:45). Betänkandet har remissbehandlats. I den aktuella propositionen behandlas de lagförslag som läggs fram i betänkandet.
Därutöver föreslås en lagändring i fråga om sekretess hos domstol i mål och ärenden enligt konkurrenslagen (2008:579) och konkurrensskadelagen (2016:964). Förslaget i den delen bygger på en promemoria som har utarbetats inom Näringsdepartementet. Promemorian har remissbehandlats.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Det har inte väckts någon följdmotion med anledning av propositionen.
Under beredningen av ärendet har det uppmärksammats att regeringen av förbiseende inte har föreslagit följdändringar i 27 kap. 20 d och 33 §§ rättegångsbalken med anledning av förslaget till lag om företagshemligheter. Även denna fråga behandlas i betänkandet.
Utskottets förslag till ändring i rättegångsbalken finns i bilaga 3.
En ny lag om företagshemligheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag med den ändring i förslaget gällande rättegångsbalken som utskottet föreslår i bilaga 3.
Bakgrund
Den hittillsvarande lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den antogs efter ett komplext och långdraget lagstiftningsarbete som påbörjades i slutet av 1970-talet. Lagen innehåller regler om straff, skadestånd, vitesförbud och andra skyddsåtgärder för att motverka angrepp på företagshemligheter och utgör fortfarande ett nära nog unikt helhetsgrepp i ett europeiskt perspektiv.
Lagstiftningen om skydd för företagshemligheter har inneburit ett viktigt bidrag till arbetet med att stärka konkurrenskraften för de svenska företagen. Samtidigt ser villkoren för konkurrens och produktutveckling annorlunda ut i dag än när lagen kom till. Den tekniska utvecklingen har inneburit att information kan lagras och överföras på helt andra sätt än tidigare, vilket har medfört en ökad risk för angrepp på företagshemligheter. En utredning tillsattes därför 2007 med uppdraget att göra en översyn av 1990 års lag. Utredningen lämnade 2008 betänkandet Förstärkt skydd av företagshemligheter (SOU 2008:63). Utredningens förslag har emellertid inte lett till någon lagstiftning.
EU-direktivet om företagshemligheter
På EU-nivå har det tidigare saknats regler om skydd för företagshemligheter. Sådana regler antogs först i juni 2016 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/943/EU om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Syftet med direktivet är att stärka företagens konkurrenskraft och att förbättra förutsättningarna för innovation och kunskapsöverföring på den inre marknaden. Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att det finns en enhetlig civilrättslig reglering av skyddet mot att företagshemligheter anskaffas, utnyttjas och röjs utan lov. Det ska vidare finnas civilrättsliga åtgärder och rättsmedel som kan användas vid angrepp på företagshemligheter. Direktivet innehåller också bestämmelser om sekretess för parter och andra aktörer i en rättegång om angrepp på företagshemligheter. Direktivet hindrar inte att medlemsstaterna föreskriver ett skydd för företagshemligheter som går längre än vad som krävs enligt direktivet. Medlemsstaterna är dock förhindrade att genomföra ett mer långtgående skydd bl.a. om det innebär att vad som föreskrivs i direktivet om yttrandefriheten och andra legitima intressen åsidosätts. Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 9 juni 2018.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen en ny lag om företagshemligheter som ska ersätta den hittillsvarande lagen från 1990. Genom den nya lagen och de föreslagna lagändringarna genomförs EU-direktivet om företagshemligheter.
Regeringen konstaterar i propositionen att den hittillsvarande lagen om skydd för företagshemligheter till stor del uppfyller de krav som ställs i EU-direktivet och att centrala delar av lagen därför kan bestå. Lagens systematik och terminologi behålls också i stor utsträckning. Regeringen anför i propositionen att de förändringar som direktivet medför ligger i linje med de principer som hittills legat till grund för lagstiftningen om företagshemligheter. Det gäller bl.a. avvägningen mellan skyddet för företagshemligheter och skyddet för yttrandefriheten.
Regeringen anser sammantaget att den föreslagna nya lagen innebär ett förstärkt skydd för företagshemligheter som i sin tur stärker företagens konkurrenskraft och ger bättre förutsättningar för innovation och ett kunskapsbaserat företagande. Regeringens förslag till ny lag om företagshemligheter innebär i huvudsak följande.
Ny definition av företagshemligheter
Definitionen av vad som utgör en företagshemlighet ändras bl.a. på så sätt att även information om affärs- och driftsförhållanden som finns i en forskningsinstitutions verksamhet ska kunna utgöra en företagshemlighet, utöver sådan information som finns i en näringsidkares rörelse. Det ställs vidare krav på att innehavaren av informationen har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla den, och röjandet ska även fortsättningsvis vara ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren. Av definitionen framgår dessutom uttryckligen att erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare har fått vid normal yrkesutövning eller information om något som utgör ett brott eller annat allvarligt missförhållande inte utgör företagshemligheter.
Ett utökat skydd mot angrepp
I propositionen föreslås en definition av vad som ska anses utgöra ett angrepp på en företagshemlighet. Med angrepp avses enligt förslaget att någon utan innehavarens samtycke bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något annat sätt anskaffar företagshemligheten eller utnyttjar eller röjer företagshemligheten. Direktivets genomförande medför en viss utvidgning av vad som utgör ett anskaffande respektive ett utnyttjande i den nya lagen. Bland annat begår den som tillägnar sig en företagshemlighet utan innehavarens samtycke ett angrepp enligt den föreslagna lagen. Som exempel på ett sådant tillägnande anges att en arbetstagare tar hem dokument som denne har lovlig tillgång till på arbetsplatsen i syfte att göra dokumenten till sina eller att arbetstagaren kopierar sådana dokument i samma syfte.
Det föreslås vidare att tillverkning och försäljning av varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet (s.k. intrångsgörande varor) ska utgöra ett utnyttjande och därmed ett angrepp på företagshemligheten. Även ett anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet som skett i god tro ska utgöra ett angrepp enligt lagen och kunna leda till vitesförbud och andra skyddsåtgärder. Ett angrepp som har skett i god tro ska däremot inte kunna leda till straff- eller skadeståndsansvar.
Obehöriga angrepp
Lagen ska, i likhet med den hittillsvarande lagen, endast gälla obehöriga angrepp på företagshemligheter. Det innebär att skyddet för företagshemligheter ska vägas mot andra intressen som t.ex. samhällsintresset av att allvarliga missförhållanden bringas till allmänhetens kännedom. I likhet med den hittillsvarande lagen ger den föreslagna nya lagen således ett utrymme för enskilda att röja företagshemligheter i samband med s.k. visselblåsning. Ett angrepp ska, enligt regeringens lagförslag, aldrig anses obehörigt om någon angriper en företagshemlighet för att avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan eller något annat missförhållande och offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för allmänintresset. Gränsen för vad som är tillåtet enligt lagen ska bedömas från fall till fall. Utgångspunkten är att det ska göras en avvägning mellan samhällsintresset av att viss information offentliggörs eller avslöjas för en behörig myndighet och innehavarens intresse av skydd för sina företagshemligheter. Exempelvis bör som huvudregel en arbetstagare kunna röja företagshemligheter för en facklig företrädare inom ramen för en arbetstagarorganisations rådgivning, om det behövs för att arbetstagaren ska kunna ta till vara sina rättigheter i arbetslivet.
Ett mer heltäckande skadeståndsansvar
Systematiken när det gäller skadeståndsbestämmelserna behålls i stort i den nya lagen, men regeringen föreslår att skadeståndsskyldigheten utvidgas till att omfatta fler situationer. Bland annat ska alla angrepp på en företagshemlighet som i ett tidigare led har angripits av någon annan kunna leda till skadeståndsskyldighet, vilket även innefattar den som senare obehörigen anskaffar, t.ex. köper, en angripen företagshemlighet. Det införs ett skadeståndsansvar för en part eller partsrepresentant som missbrukar företagshemligheter som han eller hon har fått del av genom en domstols beslut. Ett skadeståndsansvar ska även gälla för den som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon fått del av från en part eller partsrepresentant i anledning av målet eller ärendet. Det föreslås vidare en skadeståndsskyldighet för den som olovligen anskaffat en företagshemlighet eller som senare utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som inte har angripits i ett tidigare led. Bestämmelsen har karaktär av en uppsamlingsbestämmelse och ska, enligt propositionen, täcka in sådana angrepp på företagshemligheter som enligt direktivet ska omfattas av skadeståndsansvar men som inte omfattas av övriga bestämmelser i lagen. För att skadeståndsansvar ska uppstå krävs i samtliga fall att angriparen har agerat uppsåtligt eller oaktsamt.
Utökade möjligheter till vitesförbud och andra skyddsåtgärder
I den nya lagen föreslås utökade möjligheter till vitesförbud och andra skyddsåtgärder. Det föreslås bl.a. en vidare möjlighet för en domstol att vid vite förbjuda den som har angripit en företagshemlighet att fortsätta angripa företagshemligheten. Ett vitesförbud kan även riktas mot den som har handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. En domstol får även förbjuda den som har angripit en företagshemlighet och därigenom har orsakat att informationen inte längre är företagshemlig, att för viss tid utnyttja informationen. Varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning och marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet (s.k. intrångsgörande varor) kan efter beslut av domstol återkallas från marknaden, även om varorna inte innefattar företagshemligheter.
Till skillnad från den hittillsvarande lagen föreslås att domstolen ska kunna besluta om vitesförbud och andra skyddsåtgärder utan att angreppet har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Vidare föreslås en möjlighet för domstolen att på begäran av innehavaren, och om det bedöms skäligt, besluta att den som har angripit en företagshemlighet ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.
Det föreslås vidare att en domstol, på begäran av den som har angripit en företagshemlighet, ska kunna tillåta att angriparen utnyttjar företagshemligheten mot ekonomisk ersättning till den lagliga innehavaren av företagshemligheten. Detta gäller endast under vissa förutsättningar som anges i lagen, bl.a. förutsätts god tro hos angriparen och att företagshemligheten har angripits i ett tidigare led av någon annan.
Lagen innehåller vidare bestämmelser om interimistiska åtgärder och en tidsfrist för talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder.
Ett bättre skydd för företagshemligheter i domstol
I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) föreslås ändringar som innebär att sekretesskyddet för uppgifter i domstol om en företagshemlighet även ska omfatta uppgifter om en myndighets eller en enskilds uppfinningar eller forskningsresultat och därmed gälla även icke-kommersiella förhållanden. Sekretess för uppgifter i en allmän handling som förekommer i ett mål eller ärende som gäller tillämpningen av lagen om företagshemligheter föreslås gälla utan tidsbegränsning.
Det straffrättsliga skyddet för företagshemligheter
Vid sidan om bestämmelser om skadestånd, vitesförbud och andra skyddsåtgärder innehåller den hittillsvarande lagen ett straffansvar för företagsspioneri och för den som tar olovlig befattning med företagshemlighet. Dessa bestämmelser införs i huvudsak oförändrade i den nya lagen, men regeringen föreslår att straffminimum för grova fall av företagsspioneri höjs till fängelse i sex månader i likhet med vad som gäller för andra grova brott av liknande karaktär.
Regeringen föreslår inte, i motsats till utredningen, någon utvidgning av straffansvaret för en anställd som olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har fått del av inom ramen för sina arbetsuppgifter. Som skäl anför regeringen bl.a. att det är av stor betydelse att en utvidgad kriminalisering på området genomförs med återhållsamhet. Regeringen bedömer att den föreslagna nya lagen ger ett bättre skydd mot angrepp på företagshemligheter, bl.a. genom ett mer heltäckande skadeståndsansvar, samtidigt som utredningens förslag anses innebära en alltför omfattande kriminalisering. Regeringen anser dock att det kan finnas anledning att införa ett straffansvar för angrepp där det står klart att arbetsrättsliga åtgärder och skadeståndsskyldighet inte är tillräckligt avskräckande eller ingripande, och avser att återkomma till riksdagen i frågan om hur ett straffansvar för sådana mer kvalificerade fall av angrepp kan utformas.
Ändringar i rättegångsbalken
Regeringens förslag till en ny lag om företagshemligheter medför följdändringar i 27 kap. rättegångsbalken. I kapitlet finns bestämmelser om beslag och hemliga tvångsmedel som kan användas vid bl.a. företagsspioneri enligt den hittillsvarande 3 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Sistnämnda bestämmelse upphävs och får sin motsvarighet i 26 § i den nya lagen. Det behöver således ske följdändringar i 27 kap. rättegångsbalken som innebär att hänvisningen till den hittillsvarande bestämmelsen ersätts med en hänvisning till 26 § i den nya lagen. Regeringen har i propositionen lämnat ett sådant ändringsförslag beträffande 27 kap. 2 § rättegångsbalken, men har av förbiseende inte föreslagit motsvarande ändringar i två andra bestämmelser i samma kapitel. Det är fråga om 20 d § andra stycket 3, som reglerar hemlig rumsavlyssning vid en förundersökning, och 33 § tredje stycket 5, om underrättelse till enskild om vidtagna tvångsmedel. Följdändringen i sistnämnda paragrafer kan ske genom att riksdagen beslutar om ändringar i regeringens förslag till ändring i rättegångsbalken. Bestämmelserna i 20 d § är även föremål för ändringsförslag i proposition 2017/18:123 som bereds av justitieutskottet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett starkt skydd för företagshemligheter stärker företagens konkurrenskraft och ger bättre förutsättningar för innovation och ett kunskapsbaserat företagande. Den föreslagna nya lagen innebär att skyddet för företagshemligheter stärks. Samtidigt säkerställer förslaget att det finns ett utrymme för enskilda att röja företagshemligheter i samband med s.k. visselblåsning, om det görs för att avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i straffskalan eller andra missförhållanden och offentliggörandet sker till skydd för allmänintresset. Det tydliggörs också i lagen att erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare fått vid normal yrkesutövning inte utgör företagshemligheter. Sammantaget anser utskottet att den föreslagna nya lagen om företagshemligheter innebär en bra balans mellan å ena sidan skyddet för företagshemligheter och å andra sidan skyddet för yttrande- och meddelarfriheten.
Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag.
Som framgår ovan har regeringen av förbiseende inte föreslagit ett par följdändringar i 27 kap. rättegångsbalken. Följdändringen i 27 kap. 33 § bör enligt utskottet åtgärdas genom den ändring i regeringens förslag som utskottet föreslår i bilaga 3. För att uppnå en lagteknisk samordning bör behandlingen av motsvarande lagändring i 27 kap. 20 d § överlåtas till justitieutskottet för hantering i betänkande 2017/18:JuU32.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen, med den ytterligare ändring i rättegångsbalken som utskottet föreslår i bilaga 3.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:200 En ny lag om företagshemligheter:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om företagshemligheter.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Bilaga 2
Bilaga 3
Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
|
Nuvarande lydelse |
Utskottets förslag |
27 kap.
33 §[1]
Om det gäller sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifter som avses i 32 §, ska en underrättelse enligt 31 § skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller.
Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att förundersökningen avslutades, behöver underrättelsen inte lämnas.
En underrättelse enligt 31 § ska inte lämnas, om förundersökningen angår
1. brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,
2. brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,
3. brott som avses i 18 kap. 1, 3, 5 eller 6 § eller 19 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 10 a, 10 b, 12 eller 13 § brottsbalken,
4. brott som avses i 3 eller 4 kap. brottsbalken, om brottet är av det slag som anges i 18 kap. 2 § eller 19 kap. 11 § samma balk,
|
5. brott som avses i 3 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning, |
5. brott som avses i 26 § lagen (2018:000) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning, |
6. brott som avses i 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, 3 eller 3 a § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller
7. försök, förberedelse eller stämpling till brott som anges i 1–6 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott, om gärningen är belagd med straff.