|
Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ändringar i lagen om gräns mot allmänt vattenområde och en ny lag om ersättning för minskat vattenområde.
Förslaget innebär att Rikets höjdsystem 2000 (RH 2000) ska användas för att bestämma gränsen mellan allmänt vatten och det vatten som hör till fastigheterna (enskilt vatten).
Regeringens förslag innebär vidare att fastighetsägare och andra som särskilt påverkas av att en fastighets vattenområde minskar på grund av övergången till RH 2000 ska ha rätt till ersättning av staten.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:135 Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde,
2. lag om ersättning för minskat vattenområde.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:135 punkterna 1 och 2.
Stockholm den 26 april 2018
På civilutskottets vägnar
Johan Löfstrand
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Löfstrand (S), Mats Green (M), Hillevi Larsson (S), Carl-Oskar Bohlin (M), Eva Sonidsson (S), Roger Hedlund (SD), Cecilie Tenfjord-Toftby (M), Leif Nysmed (S), Emma Hult (MP), Lars Beckman (M), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Nooshi Dadgostar (V), ClasGöran Carlsson (S), Åsa Eriksson (S), Helena Lindahl (C) och Lars-Axel Nordell (KD).
Regeringen gav i maj 2011 en särskild utredare i uppdrag att se över de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs för att ge dessa den precision som modern teknik medger. Utredningen antog namnet Havsgränsutredningen (dir. 2011:41).
I februari 2015 överlämnade utredningen betänkandet Gränser i havet (SOU 2015:10). En del av betänkandet rör fastigheternas gränser i hav och sjöar, och det är denna del som behandlas i den nu aktuella propositionen, medan andra delar av betänkandet behandlades i propositionen Sveriges sjöterritorium och maritima zoner (prop. 2016/17:215).
Betänkandet har remissbehandlats.
De ekonomiska konsekvenserna av förslagen har behandlats i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1 utg.omr. 18 avsnitt 3.7.6).
Lagrådet har yttrat sig över förslagen.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag.
Propositionen
Regeringen föreslår att RH 2000 ska användas för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten samt att fastighetsägare och andra som särskilt påverkas av att en fastighets vattenområde minskar på grund av övergången till RH 2000 ska ha rätt till ersättning av staten.
Regeringen redogör i propositionen för att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten som huvudregel går 300 meter från strandlinjen på fastlandet eller på en minst 100 meter lång ö. På de platser där det 300 meter från strandlinjen inte är djupare än 3 meter (med undantag för isolerade djuphålor) går gränsen mot allmänt vatten längre ut, nämligen där vattnet blir djupare än 3 meter, se 2 § 1 i lagen om gräns mot allmänt vattenområde (kallad gränslagen).
Regeringen konstaterar att strandlinjen och vattendjupet i havet enligt den nuvarande regleringen i gränslagen ska bestämmas utifrån förhållandena vid normalt medelvattenstånd (8 §). Detta är alltså referensnivån. Eftersom vattenståndet varierar över tid är gränsen mellan enskilt och allmänt vatten i havet rörlig.
Enligt vad som anförs i propositionen innebär nuvarande system att det är svårt för både enskilda och myndigheter att veta vad som gäller, trots att gränsdragningen mellan enskilt och allmänt vatten är viktig – inte minst för havsfisket och för beslutsprocessen när en person eller ett företag vill ha rådighet över allmänt vatten.
Det pågår en övergång i samhället till referenssystemet RH 2000, vilket är ett nationellt höjdsystem som är beräknat efter europeisk standard och bygger på internationella rekommendationer. Med hänsyn till de oklarheter som dagens reglering orsakar bör RH 2000 enligt regeringens mening användas för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten.
Regeringen anför vidare att övergången till RH 2000 kan leda till att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten förskjuts så att vissa fastighetsägare får ett minskat vattenområde. Störst risk för detta finns i de områden där landhöjningen är som störst och stränderna samtidigt är långgrunda. Så är fallet i vissa delar av norra Sverige. Enligt lagförslaget ska de fastighetsägare som lider ekonomisk skada på grund av detta ha rätt till ersättning av staten. Ersättningen ska bestämmas på samma sätt som vid expropriation. Anspråken ska framställas hos Kammarkollegiet före utgången av 2023.
Den som inte är nöjd med Kammarkollegiets beslut i ersättningsfrågan ska kunna väcka talan mot staten vid mark- och miljödomstolen.
Enligt vad som anförs i propositionen torde de vattenområden som kan gå förlorade i regel vara mycket små, och den sammanlagda ersättningen bedöms inte överstiga 1 miljon kronor.
De nya reglerna ska träda i kraft den 1 januari 2019.
Lagen om ersättning för minskat vattenområde ska upphöra att gälla vid utgången av 2023. Den ska dock fortsätta att gälla för ersättningsanspråk som har kommit in till Kammarkollegiet senast den 31 december 2023.
Utskottets ställningstagande
Det har inte väckts någon motion med anledning av propositionen. Utskottet anser att riksdagen bör bifalla propositionen och anta regeringens lagförslag av de skäl som framförs i propositionen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ersättning för minskat vattenområde.
Bilaga 2