|
|
Ny järnvägstrafiklag
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ny järnvägstrafiklag. Den nya lagen är gemensam för inrikes och internationell järnvägstrafik och innebär en anpassning till den avreglering som har skett på järnvägsområdet och till utvecklingen inom EU. Syftet med den nya lagen är att modernisera regelverket och stärka järnvägens konkurrenskraft.
Den föreslagna lagen innebär att regleringen av inrikes järnvägstrafik i större utsträckning än hittills tar sin utgångspunkt i de regler som gäller internationellt. Bestämmelserna i fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF 1999) ska i stor utsträckning tillämpas på järnvägsföretagens avtal med bl.a. godskunder och infrastrukturförvaltare. Den föreslagna lagen innehåller även bestämmelser om skadeståndsansvar vid resor med tunnelbana eller spårväg och när utomstående skadas till följd av järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägstrafik. Järnvägsföretag, som enligt annan lagstiftning är skyldiga att ersätta resenärer vid förseningar, ges också möjlighet att få sådana förseningskostnader ersatta av infrastrukturförvaltaren, om förseningen beror på brister i infrastrukturen.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.
I betänkandet finns en reservation (SD).
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:62 Ny järnvägstrafiklag.
Ett yrkande i en följdmotion.
Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2017/18.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Infrastrukturförvaltarens ansvar för skada som tillfogats tredje man
Infrastrukturförvaltarens ansvar för skada som tillfogats tredje man, punkt 2 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden 2017/18
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Regeringens lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. järnvägstrafiklag,
2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (2018:000),
3. lag om ändring i lagen (2016:1375) om ändring i lagen (2015:338) om internationell järnvägstrafik,
4. lag om ändring i lagen (2010:974) om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),
5. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,
6. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
7. lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor,
8. lag om ändring i järnvägslagen (2004:519),
9. lag om ändring i lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:62 punkterna 1–9.
|
2. |
Infrastrukturförvaltarens ansvar för skada som tillfogats tredje man |
Riksdagen avslår motionerna
2017/18:351 av Per Klarberg och Jimmy Ståhl (båda SD) och
2017/18:3951 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD).
Reservation (SD)
Stockholm den 8 mars 2018
På civilutskottets vägnar
Caroline Szyber
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Mats Green (M), Hillevi Larsson (S), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Cecilie Tenfjord-Toftby (M), Eva Sonidsson (S), Ola Johansson (C), Emma Hult (MP), Lars Beckman (M), Leif Nysmed (S), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Johanna Haraldsson (S), ClasGöran Carlsson (S), Thomas Finnborg (M) och Hamza Demir (V).
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade 2001 att låta en särskild utredare göra en bred översyn av organisationen och lagstiftningen inom järnvägssektorn. År 2004 överlämnades slutbetänkandet En samlad järnvägslagstiftning (SOU 2004:92). I betänkandet föreslogs att Sverige skulle tillträda det internationella järnvägsfördraget COTIF 1999 (utförligare beskrivningar av fördraget finns i propositionerna 2017/18:62 och 2014/15:58). Vidare föreslogs att den civilrättsliga regleringen av inrikes järnvägstransporter skulle moderniseras i linje med regleringen för internationella järnvägstransporter. Enligt förslaget skulle järnvägstrafiklagen och lagen om internationell järnvägstrafik upphävas och ersättas av bestämmelser i en ny järnvägslag. Förslaget genomfördes inte, bl.a. eftersom den föreslagna regleringen delvis blev överspelad efter att dåvarande EG antagit Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EU:s tågpassagerarförordning).
I augusti 2013 beslutade regeringen att tillsätta en ny utredning om COTIF 1999. Utredningen fick i uppdrag att lämna ett underlag för bedömningen av frågan om ett svenskt tillträde till COTIF 1999 och lämna förslag till ett ställningstagande. I uppdraget ingick också att föreslå sådana lagändringar som behövdes för att fördraget skulle kunna tillträdas eller som i övrigt bedömdes lämpliga i samband med ett tillträde. Utredningen skulle i en andra del göra en översyn av lagstiftningen om inrikes järnvägstransporter och föreslå ändringar för att uppnå ett modernt regelverk.
Utredningen, som antog namnet Järnvägstrafikutredningen, särredovisade i maj 2014 delbetänkandet Tillträde till COTIF 1999 (SOU 2014:26). Utredningens förslag i den delen, som i huvudsak avsåg att Sverige skulle tillträda COTIF 1999 och att COTIF 1999 skulle inkorporeras i en ny lag om internationell järnvägstrafik, behandlades i propositionen Modernare regler för internationell järnvägstrafik (prop. 2014/15:58). Riksdagen följde regeringens förslag (bet. 2014/15:CU15, rskr. 2014/15:185). Sverige tillträdde COTIF 1999 den 12 juni 2015, då även lagen (2015:338) om internationell järnvägstrafik trädde i kraft.
Järnvägstrafikutredningens slutbetänkande En modern reglering av järnvägstransporter redovisades i mars 2015 (SOU 2015:9), och förslagen behandlas i den nu aktuella propositionen. Betänkandet har remissbehandlats.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
I betänkandet behandlar utskottet ett motionsyrkande som har väckts med anledning av propositionen och ett motionsyrkande från allmänna motionstiden 2017/18.
Motionsförslagen finns i bilaga 1.
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag.
Propositionen
För att modernisera det civilrättsliga regelverket som gäller vid bl.a. avtal om resor och godstransporter på järnväg föreslår regeringen en ny järnvägstrafiklag som ska ersätta 1985 års järnvägstrafiklag och lagen om internationell järnvägstrafik. Den nya lagen är gemensam för inrikes och internationell järnvägstrafik. Den innebär en anpassning till den avreglering som har skett på järnvägsområdet samt till den utveckling som skett inom EU och genom COTIF 1999. Förslaget syftar bl.a. till att stärka järnvägens konkurrenskraft som transportmedel.
När det gäller resor på järnväg gäller redan i stor utsträckning samma bestämmelser för inrikes och internationella resor genom EU:s tågpassagerarförordning. Den föreslagna lagen innebär att bestämmelserna om godstransporter i COTIF 1999 (bihang CIM till fördraget) – som i dagsläget tillämpas på internationella transporter enligt lagen om internationell järnvägstrafik – blir tillämpliga även på inrikes godstransporter. Bestämmelserna reglerar bl.a. ingående av avtal om godstransport och järnvägsföretagets ansvar om godset skadas eller blir försenat. Enligt regeringen innebär det en fördel för såväl järnvägsföretagen som deras kunder att samma bestämmelser gäller oavsett om transporten sker inom landet eller korsar landsgränsen. Vidare innebär lagen att de internationella bestämmelserna om avtal mellan järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare (bihang CUI till COTIF 1999) – som bl.a. reglerar parternas ansvar för skada som tillfogas den andra parten – även ska tillämpas på inrikes förhållanden. Förslaget innebär även att den internationella regleringen om avtal om nyttjande av vagnar (bihang CUV till COTIF 1999) ska tillämpas på inrikes förhållanden. Även i dessa frågor görs bedömningen att det är till fördel för parterna att samma bestämmelser gäller såväl inrikes som internationellt.
Den föreslagna lagen innehåller vidare bestämmelser om skadeståndsansvar vid resor med tunnelbana eller spårväg och när utomstående skadas till följd av järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägstrafik. Dessa frågor regleras inte genom EU-rätten eller av internationella bestämmelser. Förslaget innebär i huvudsak att de tidigare bestämmelserna i 1985 års järnvägstrafiklag förs över till den nya lagen.
I propositionen föreslås även bestämmelser som ger järnvägsföretag möjlighet att få förseningskostnader ersatta av infrastrukturförvaltaren, om förseningen beror på brister i infrastrukturen. Det handlar om kostnader som järnvägsföretaget åsamkats till följd av sin skyldighet att ersätta resenärer vid förseningar enligt EU:s tågpassagerarförordning och lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter.
Den nya lagen och majoriteten av lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Utskottets ställningstagande
Det har inte väckts några motioner som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag. Utskottet delar regeringens uppfattning att de civilrättsliga bestämmelserna om inrikes trafik är föråldrade och ser positivt på att det skapas en gemensam reglering för inrikes och internationell järnvägstrafik.
Utskottet anser således att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag.
Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som anknyter till lagförslaget.
Infrastrukturförvaltarens ansvar för skada som tillfogats tredje man
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om lokförares rätt till ersättning för skada av infrastrukturförvaltaren. Utskottet hänvisar till innehållet i de lagändringar som utskottet har ställt sig bakom.
Jämför reservationen (SD).
Motionerna
Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkar i motion 2017/18:3951 ett tillkännagivande om att det i den nya järnvägstrafiklagen tydligt ska framgå att en lokförare som kört på en person som sedan avlider har rätt till ersättning för ideell skada, t.ex. psykiskt lidande, i likhet med vad som gäller vid en skada som har tillfogats tredje man. Ett i allt väsentligt likadant yrkande framställs i motion 2017/18:351 av Per Klarberg och Jimmy Ståhl (båda SD).
Infrastrukturförvaltarens ansvar enligt den nya lagstiftningen
I propositionen föreslås att bestämmelserna i den hittillsvarande järnvägstrafiklagen om utomobligatoriskt ansvar för person- eller sakskada som har tillfogats tredje man till följd av järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägsdrift ska överföras till den nya lagen. Det ska enligt förslaget framgå att infrastrukturförvaltaren är den som ansvarar för sådan skada. Detta s.k. spårdriftsansvar ska inte omfatta skada som har tillfogats en person eller egendom under transport, sakskada som har tillfogats ett järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägsföretag vid nyttjandet av infrastrukturen och skada som har tillfogats någon som tillhandahåller järnvägsvagnar som är avsedda att nyttjas för transport. Ersättning kan i merparten av dessa fall utgå enligt andra bestämmelser i den föreslagna lagen. Spårdriftsansvaret ska inte heller gälla vid annan skada, om skadan omfattas av en annan ansvarsbestämmelse i lagen eller i EU:s tågpassagerarförordning. Spårdriftsansvaret är alltså, liksom tidigare, subsidiärt till andra skadeståndsbestämmelser i den civilrättsliga järnvägslagstiftningen.
I bihang CUI till COTIF 1999 regleras infrastrukturförvaltarens och transportörens ansvar för person- eller sakskada som den ena parten orsakat den andra partens personal. Som framgår ovan föreslås i propositionen att CUI ska tillämpas på såväl inrikes som internationella förhållanden. Det innebär att ansvaret för skada som infrastrukturförvaltaren eller transportören har orsakat den andra partens personal undantas från spårdriftsansvaret.
Enligt artikel 8 i CUI ansvarar infrastrukturförvaltaren för bl.a. personskada som har orsakats transportörens järnvägspersonal vid nyttjandet av infrastrukturen och som beror på infrastrukturen. Personskada omfattar enligt CUI fysisk och psykisk skada.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens förslag om en ny järnvägstrafiklag. Förslaget ger möjlighet för anställda hos järnvägsföretaget att få ersättning för bl.a. psykisk skada till följd av en olycka som skett vid nyttjandet av infrastrukturen. I sammanhanget kan också nämnas att den som drabbats av en arbetsskada kan ha rätt till ersättning inom ramen för arbetsskadeförsäkringen.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns anledning att föreslå något initiativ med anledning av motionerna. Motionsyrkandena bör därför avslås.
|
Infrastrukturförvaltarens ansvar för skada som tillfogats tredje man, punkt 2 (SD) |
av Roger Hedlund (SD) och Mikael Eskilandersson (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2017/18:351 av Per Klarberg och Jimmy Ståhl (båda SD) och
2017/18:3951 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD).
Ställningstagande
Enligt Trafikverkets rapport Åtgärder mot personpåkörningar på järnväg inträffar ca 60–80 självmord varje år på landets järnvägar. Vid en sådan tragisk händelse tas lokföraren ur säkerhetstjänst. Det är sedan företagsläkaren som bedömer när lokföraren får återgå i säkerhetstjänst.
Efter en personpåkörning till följd av självmord betalar Trafikverket ut ersättning för begravningskostnader och gravvård samt en ideell ersättning till de närmast anhöriga. Den ideella ersättningen uppgår till cirka ett prisbasbelopp per anhörig. Lokföraren, som mot sin vilja kört på en person som avlidit, får dock inte någon ersättning av Trafikverket. För att få ersättning för sveda och värk tvingas lokföraren efter ett par månader till ett, oftast förnedrande, samtal med försäkringsbolaget (AFA). Ersättningen blir oftast några symboliska tusenlappar. Vi anser att Trafikverket bör betala ut samma ersättning till lokföraren som till de närmast anhöriga.
Det är regeringens uppgift att ta nödvändiga initiativ och återkomma till riksdagen med lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:62 Ny järnvägstrafiklag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till järnvägstrafiklag.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i järnvägstrafiklagen (2018:000).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1375) om ändring i lagen (2015:338) om internationell järnvägstrafik.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:974) om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor.
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519).
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter.
2017/18:3951 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det av järnvägstrafiklagen tydligt ska framgå att ersättning för ideell skada, t.ex. psykiskt lidande, till lokförare som kört på en person som avlidit ska betalas så som skada har tillfogats tredje man, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motion från allmänna motionstiden 2017/18
2017/18:351 av Per Klarberg och Jimmy Ståhl (båda SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ändringar i 5 kap. 1 § järnvägstrafiklagen (1985:192) så att ersättning för ideell skada, t.ex. psykiskt lidande, till lokförare som kört på en person som avlidit kan utgå, och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
