Ett modernare utsökningsförfarande

Betänkande av Utsökningsutredningen

Stockholm 2016

SOU 2016:81

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Omslagsbilden: UB s’équilibre, har formgetts av Benoit Dumaine.

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24525-5

ISSN 0375-250X

Innehåll

Band 1

Vissa förkortningar

Sammanfattning

1Uppdraget och dess genomförande

2Dagens utsökningsförfarande

3Behovet av en översyn av det utsökningsrättsliga regelverket och utgångspunkter för vår översyn

4En modernare utsökningsbalk

5Kronofogdemyndighetens medverkan till frivilliga överenskommelser och processledning

6Utredning av tillgångar och myndighetssamverkan

7Reglerna om beneficium vid utmätning

8Löneutmätning

9Tvångsvis försäljning och redovisning av pengar

10Avhysning

11Avgifter och rättegångskostnader

12Överklagande- och delgivningsfrågor

3

Innehåll SOU 2016:81

Band 2

13Författningsförslag

14Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

15Författningskommentar

Band 3

16 Konsekvensbeskrivning............................................... 11
16.1 Inledning ................................................................................. 11
16.2 Övergripande konsekvenser av förslagen ............................. 12
  16.2.1 Utredningens övergripande uppdrag ..................... 13
  16.2.2 Vilka berörs av förslagen?....................................... 13
  16.2.3 Övergripande konsekvenser av förslagen.............. 14
16.3 Samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser  
  för de offentliga finanserna.................................................... 16
  16.3.1 Inledning.................................................................. 17

16.3.2Förslag som förväntas medföra ökade intäkter

till staten och minskade samhällsekonomiska  
kostnader ................................................................. 17
16.3.3 Förslag som förväntas medföra minskade  
intäkter till staten.................................................... 19

16.3.4Förslagen medför vissa engångsvisa införande-

kostnader för Kronofogdemyndigheten................ 20

16.3.5Förslag som förväntas medföra minskade årsvisa kostnader för

Kronofogdemyndigheten ....................................... 25

16.3.6Förslag som förväntas medföra ökade årsvisa

  kostnader för Kronofogdemyndigheten................ 26
16.3.7 Förslagens konsekvenser för Sveriges  
  domstolar................................................................. 27
16.3.8 Förslagens konsekvenser för Skatteverket ............ 28
16.3.9 Förslagens konsekvenser för övriga  
  förvaltningsmyndigheter och kommuner.............. 28
16.3.10 Finansiering av förslagen ........................................ 30

4

SOU 2016:81 Innehåll
16.4 Konsekvenser för näringslivet................................................ 31
  16.4.1 Förslagens övergripande konsekvenser.................. 32
  16.4.2 Förslagens påverkan på kreditgivningen och  
  konkurrensen........................................................... 33
16.5 Konsekvenser för brottsligheten eller det  
  brottsförebyggande arbetet .................................................... 34
16.6 Konsekvenser för personlig integritet ................................... 35
16.7 Övriga konsekvenser .............................................................. 35
  16.7.1 Övriga konsekvenser enligt 15 §  
  kommittéförordningen ........................................... 36
  16.7.2 Konsekvenser för Sveriges anslutning till  
  Europeiska unionen................................................. 37
16.8 Konsekvenser av förslagen om en modernare  
  utsökningsbalk ........................................................................ 37
  16.8.1 Förslagen om lagtekniska ändringar och  
  regelförenkling......................................................... 37
  16.8.2 Förslagen om utmönstring av begreppen  
  allmänna och enskilda mål och en effektivare  
  ordning för verkställighet av  
  förvaltningsmyndigheters beslut ............................ 39
  16.8.3 Förslaget att privaträttsliga handlingar inte ska  
  vara direkt verkställbara .......................................... 40
  16.8.4 Förslagen att principen om barnets bästa och  
  proportionalitetsprincipen lagfästs i  
  utsökningsbalken..................................................... 41
  16.8.5 Förslaget om ansökan om verkställighet av  
  utdömt skadestånd på grund av brott när  
  sökanden är barn...................................................... 41
  16.8.6 Förslagen om teknikneutrala bestämmelser .......... 42

16.9Konsekvenser av förslagen om Kronofogdemyndighetens medverkan till frivilliga överenskommelser och

processledning......................................................................... 43

16.9.1Förslaget att Kronofogdemyndigheten ska kunna medverka till att parterna uppnår

frivilliga överenskommelser .................................... 43

5

Innehåll SOU 2016:81

16.9.2Förslaget om en lagfäst skyldighet att utöva

  processledning......................................................... 45
16.10 Konsekvenser av förslagen om utredning av tillgångar  
och myndighetssamverkan..................................................... 46
16.10.1 Förslagen om utredning av tillgångar .................... 46
16.10.2 Förslaget om ökad myndighetssamverkan  
  genom elektroniskt informationsutbyte................ 46
16.10.3 Förslagen om beslut som fattas under  
  tillgångsutredningen ............................................... 47
16.11 Konsekvenser av förslagen om reglerna om beneficium...... 48
16.11.1 Förslagen om modernisering av  
  beneficiereglerna ..................................................... 48
16.11.2 Förslaget att bostadsrätter ska utmätas som  
  småhusfastigheter.................................................... 48
16.11.3 Förslaget om schablonbeneficie............................. 48
16.12 Konsekvenser av förslagen om löneutmätning..................... 49
16.12.1 Förslaget om beräkning av normal- och  
  förbehållsbelopp...................................................... 49
16.12.2 Förslaget att omprövning inte ska ske när  
  ändringen är obetydlig ............................................ 54
16.12.3 Förslaget om anstånd.............................................. 54
16.12.4 En sänkning av gränsen för när löneutmätning  
  ska inledas................................................................ 55
16.12.5 Förslaget om ökad partsinsyn ................................ 56
16.13 Konsekvenser av förslagen om tvångsvis försäljning och  
redovisning till borgenärer..................................................... 56
16.13.1 Förslaget om ett modernt budgivnings-  
  förfarande för försäljning av fast egendom  
  m.m. på offentlig auktion ....................................... 56
16.13.2 Förslaget att bostadsrätter ska kunna säljas  
  under hand av fastighetsmäklare ............................ 57
16.13.3 Förslagen om harmoniserade tidsfrister och  
  möjlighet att bevilja anstånd................................... 58
16.13.4 Förslaget om harmoniserade  
  försäljningsavgifter.................................................. 58

6

SOU 2016:81 Innehåll
16.13.5 Förslagen att det inte längre ska vara  
obligatoriskt med bevaknings- eller  
fördelningssammanträde......................................... 59
16.13.6 Förslaget om utökad information om utmätt  
egendom är försäkrad.............................................. 60
16.13.7 Förslag som innebär regelförenkling,  
effektivisering och förtydligande av gällande  
ordning ..................................................................... 60
16.13.8 Förslaget om en ändrad ordning för  
utbetalning av små belopp....................................... 62
16.14 Konsekvenser av förslagen om avhysning............................. 62
16.14.1 Förslagen om utökade processuella  
rättssäkerhetsgarantier ............................................ 62
16.14.2 Förslagen om en effektivare hantering av  
avhysningsgods........................................................ 63
16.15 Konsekvenser av förslagen om avgifter och  
rättegångskostnader................................................................ 64
16.16 Konsekvenser av förslagen om överklagande- och  
delgivningsfrågor..................................................................... 64
16.16.1 Förslagen som rör delgivning av vissa beslut......... 64
16.16.2 Förslaget att Kronofogdemyndigheten ska  
vara part i mål som avser överklagande av  
förrättningskostnader.............................................. 66
Särskilda yttranden ............................................................ 67
Summary .......................................................................... 83
Bilagor  
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2014:127 ......................................... 109
Bilaga 2 Nyckel – författningsförslag........................................ 123
Bilaga 3 Frågor till och svar från utvalda länder angående  
deras reglering av vissa utsökningsrättsliga frågor...... 127

7

Innehåll SOU 2016:81
Bilaga 4 Dispositiva tvistemål som avgjorts i tingsrätt  
  genom en stadfäst förlikning åren 2012–2015............ 201
Bilaga 5 Exempel på innehåll i ett utsökningsavtal................... 203
Bilaga 6 Register och andra källor som Kronofogde-  
  myndigheten kan få information från......................... 205
Bilaga 7 Kronofogdemyndighetens blankett  
  Förteckning tillgångar m.m. ........................................ 211
Bilaga 8 Några författningar som innehåller en särskild  
  föreskrift om verkställighet eller hänvisning till  
  lagen (1993:891) om indrivning av statliga  
  fordringar m.m. ............................................................ 223
Bilaga 9 Sammanställning gjord av Ekonomistyrnings-  
  verket över myndigheter som gjort ovillkorade  
  utbetalningar till enskilda år 2015 ............................... 235
Bilaga 10 Några författningar som innehåller särskild  
  föreskrift enligt 5 kap. 10 § UB................................... 241
Bilaga 11 Riksnormen för försörjningsstöd för år 2016 ............ 249
Bilaga 12 Konsumentverkets beräkning av vad som är  
  rimliga kostnader för hushåll av olika storlek för  
  år 2016........................................................................... 251
Bilaga 13 Kronofogdemyndighetens föreskrifter om  
  bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning  
  av lön m.m. under år 2016 (KFMFS 2015:1).............. 255
Bilaga 14 Kronofogdemyndighetens allmänna råd om  
  bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning  
  av lön m.m. under 2016 (KFM A 2015:1) .................. 257

8

SOU 2016:81 Innehåll
Bilaga 15 Kronofogdemyndighetens information om  
bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning  
av lön m.m. under år 2016 (KFM M 2015:1) .............. 263
Bilaga 16 Försäkringskassans föreskrifter om genomsnittlig  
och högsta godtagbara bostadskostnad för år 2016  
(FKFS 2015:7) .............................................................. 281
Bilaga 17 Räkneexempel löneutmätning...................................... 285
Bilaga 18 Kronofogdemyndighetens beräkningar av de  
ekonomiska konsekvenserna av att försäljnings-  
avgifter för fast egendom och bostadsrätter  
harmoniseras ................................................................. 293
Bilaga 19 Kronofogdemyndighetens beräkningar av  
kostnader för utveckling av it-stöd.............................. 299
Bilaga 20 Europadomstolens dom den 25 juli 2013 i målet  
Rousk mot Sverige (ECHR 27183/04)......................... 305
Bilaga 21 Rättsfallet NJA 2012 s. 35............................................ 345
Bilaga 22 Rättsfallet NJA 2013 s. 540.......................................... 351
Bilaga 23 Rättsfallet NJA 2013 s. 1040........................................ 361
Bilaga 24 Rättsfallet NJA 2013 s. 1241........................................ 367
Bilaga 25 Rättsfallet NJA 2013 s. 1084........................................ 373
Bilaga 26 Rättsfallet NJA 2015 s. 211.......................................... 381
Bilaga 27 Rättsfallet NJA 2015 s. 374.......................................... 387
Bilaga 28 Rättsfallet NJA 2015 s. 839.......................................... 401

9

16 Konsekvensbeskrivning

16.1Inledning

I detta kapitel ska utredningen bedöma konsekvenserna av övervägandena. Vi kommer att följa de bestämmelser om kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar som finns i kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning (2007:1244). I enlighet med direktiven ska utredningen bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för näringslivet, särskilt för små och medelstora företag, enskilda och det allmänna. Vidare ska utredningen redovisa vilka konsekvenser de förslag som lämnas kan få för jämställdheten mellan kvinnor och män. Om förslagen medför ökade kostnader för det allmänna ska förslag till finansiering redovisas.

Utredningens redovisning av kostnader eller besparingar till följd av förslagen grundar sig på uppskattningar och uppgifter som utredningen fått från Kronofogdemyndigheten och andra berörda myndigheter och aktörer. Kronofogdemyndighetens expert Christina Sundblad ställer sig bakom Kronofogdemyndighetens uppskattningar och kostnadsberäkningar medan utredningens övriga deltagare ifrågasätter vissa av Kronofogdemyndighetens kalkyler. I många fall har utredningen inte haft någon möjlighet att göra någon mer ingående bedömning av de ekonomiska konsekvenser som Kronofogdemyndigheten angett. Kronofogdemyndighetens beräkningar och uppskattningar redovisas löpande och när utredningen är av en annan uppfattning än Kronofogdemyndigheten redovisas det särskilt i de delavsnitt där respektive förslag redovisas.

Det bör också framhållas att samtliga beräkningar och uppskattningar som görs rymmer ett stort mått av osäkerhet, särskilt eftersom det i många fall inte går att bedöma hur förslagen kommer att påverka beteendet hos de som berörs av förslagen. Det är därför

11

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

påkallat att alla de ekonomiska konsekvenserna värderas med försiktighet.

Enligt 6 § 2 i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning (2007:1244) ska en konsekvensutredning innehålla en beskrivning av vilka alternativa lösningar som finns för det utredningen vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd, s.k. nollösning. Vi har valt att löpande i betänkandet beskriva alternativa lösningar till de förslag som lämnas och motivera varför vi valt det föreslagna alternativet.

Eftersom många av våra förslag kan genomföras självständigt utan att samtliga förslag genomförs har vi valt att inledningsvis beskriva de övergripande konsekvenserna om förslagen genomförs i dess helhet. Därefter har vi, för att underlätta läsningen och förståelsen av de olika förslagens konsekvenser, valt att behandla konsekvenserna av de olika delfrågorna och förslagen i olika avsnitt. Vi inleder således med att behandla de övergripande och samhällsekonomiska konsekvenserna av förslagen i avsnitt 16.3–16.7. Därefter följer en beskrivning av konsekvenserna av våra olika överväganden i avsnitt 16.8–16.16.

16.2Övergripande konsekvenser av förslagen

Vår bedömning: Förslagen kommer att innebära ett effektivare, mer rättssäkert och modernare utsökningsförfarande. Regelverket kommer att bli tydligare och enklare att tillämpa.

Kronofogdemyndighetens och de allmänna domstolarnas prövning av utsökningsärenden kommer bli mer ändamålsenlig och effektiv. Handläggningstiderna kan förkortas och kostnaderna för det allmänna och för parter i utsökningsförfarandet kan minska.

Några förslag kommer att innebära positiva ekonomiska och sociala konekvenser för gäldenärskollektivet och deras familjer. Barnperspektivet och barns rättigheter i utsökningsförfarandet kommer att förtydligas och förstärkas.

Några förslag förväntas leda till ett ökat indrivningsresultat med ökad kostnadstäckning av offentlig verksamhet och ett bättre utfall för hela borgenärskollektivet som följd.

12

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

16.2.1Utredningens övergripande uppdrag

Utredningens övergripande uppdrag är att göra en allmän översyn av utsökningsbalken, utsökningsförordningen och andra anslutande regelverk. Översynen ska omfatta både materiella och processuella regler.

Utredningen ska så långt som möjligt föreslå regler som är teknikneutrala så att det skapas förutsättningar för en ändamålsenlig användning av modern teknik i Kronofogdemyndighetens verksamhet. I uppdraget ingår att ta ställning till vilka ändringar som krävs för att möjliggöra en ökad användning av elektronisk kommunikation mellan berörda aktörer.

En modernisering av de utsökningsrättsliga bestämmelserna ska leda till att reglerna blir enkla och tydliga. Utsökningsförfarandet ska vara förutsebart. Det ska vara tydligt för parterna vilka olika moment som ingår i förfarandet, vilka beslut som fattas och vilka åtgärder som vidtas samt i vilka skeden som invändningar och överklaganden kan göras.

Utsökningsförfarandet ska bli mer effektivt. I det ligger att förfarandet ska bli snabbare och mer verkningsfullt. Samtidigt måste de grundläggande kraven på rättssäkerhet och socialt skydd upprätthållas. Processen ska vara förutsebar för parterna och parterna ska kunna få befogade invändningar prövade.

Utsökningsåtgärderna ska stå i proportion till de konsekvenser de får för gäldenären och dennes familj. Utredningen ska analysera om de skyddsregler som finns till förmån för gäldenären och dennes familj i tillräcklig utsträckning tillgodoser behovet av socialt skydd. En utgångspunkt är att det ska finnas tillräckligt utrymme för Kronofogdemyndigheten och domstolar att pröva om en utsökningsåtgärd i ett enskilt fall är proportionerlig. Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen och FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska särskilt beaktas i detta sammanhang.

16.2.2Vilka berörs av förslagen?

Det utsökningsrättsliga regelverket har återverkningar på annan lagstiftning. Ändringar i det utsökningsrättsliga regelverket kommer således få följdverkningar inom många olika områden i samhället. Nedan listas några av de aktörer som kommer att beröras av för-

13

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

slagen som lämnas i detta betänkande. Hur dessa aktörer kommer att påverkas utvecklar vi särskilt i de avsnitt där respektive förslag behandlas.

Utredningens förslag berör samtliga de gäldenärer som är parter i ett utsökningsmål hos Kronofogdemyndigheten. Gäldenärer kan vara såväl fysiska som juridiska personer. Förslagen kommer även påverka fysiska gäldenärers familjer och de företag i vilka gäldenärerna är anställda eller verkar. Några av utredningens förslag kommer särskilt att leda till positiva konsekvenser för de barn som på olika sätt påverkas av eller är parter i utsökningsförfarandet.

Våra förslag kommer att påverka de företag som är parter i utsökningsmål. Dessa företag kan vara verksamma i samtliga förekommande branscher och kan vara såväl stora som små företag. Banker och andra kreditinstitut kommer att påverkas. Vidare kommer företag som är arbetsgivare till personer som står under löneutmätning att påverkas av våra förslag.

De borgenärer som har fordringar hos gäldenärer och som ansökt om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten påverkas. Borgenärer kan exempelvis vara privatpersoner, företag, organisationer eller föreningar. Banker och andra kreditinstitut är en borgenärsgrupp som bör nämnas särskilt eftersom utredningen särskilt ska redovisa om förslagen kan antas påverka kreditgivningen. Även det allmänna, som exempelvis stat och kommun, är borgenärer.

Förslagen kommer att påverka Kronofogdemyndigheten, Sveriges domstolar, Skatteverket, andra förvaltningsmyndigheter och kommuner. Samtliga de förvaltningsmyndigheter som fattar beslut om utbetalningar eller återbetalningar eller som på olika sätt ska lämna ut utmätningsbara tillgångar till personer som är svarande i mål hos Kronofogdemyndigheten kan på olika sätt komma att beröras av förslagen.

16.2.3Övergripande konsekvenser av förslagen

Förslagen syftar till att skapa ett modernare och effektivare utsökningsförfarande. Det utsökningsrättsliga regelverket kommer bli tydligare och enklare att tillämpa.

Utsökningsförfarandet förväntas bli mer rättssäkert. Att principen om barnets bästa och proportionalitetsprincipen kodifieras i

14

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

regelverket leder till att principerna får en mer framträdande roll och att det tydliggörs hur de ska tillämpas i utsökningsförfarandet. Dessa bestämmelser i förening med att det blir möjligt för Kronofogdemyndigheten att under vissa förutsättningar upphäva beslut som inte är proportionerliga leder till bättre förutsättningar att, inom det utsökningsrättsliga området, leva upp till Sveriges internationella åtaganden.

Förslagen kan antas leda till en rad positiva konsekvenser. Att Kronofogdemyndighetens verksamhet kan bedrivas mer effektivt kan leda till att handläggningstiderna förkortas vilket i sin tur bl.a. innebär att parternas berättigade krav på skyndsam handläggning kan tillgodoses. Kortare handläggningstider innebär också tids- och resursbesparingar för såväl parter och eventuella ombud som för Kronofogdemyndigheten och de allmänna domstolarna. Förslagen om regelförenkling och kodifiering av praxis kommer att innebära att det blir enklare att förstå regelverket. Att utsökningsförfarandet blir mer transparent kan också leda positiva effekter som att systemet uppfattas som mer rättssäkert och förutsägbart, vilket i sin tur kan leda till en minskad överklagandefrekvens. Våra förslag kommer sannolikt leda till att kostnaderna för det allmänna kan minska.

Vi föreslår en rad ändringar som kommer att påverka gäldenärskollektivet positivt, bl.a. kommer vårt förslag om hur normal- och förbehållsbelopp ska beräknas för personer som står under löneutmätning leda till att dessa personer och deras familjer garanteras en skälig levnadsnivå och att incitamentet till öppet arbete ökar.

Barn till personer som är parter i utsökningsmål kommer också att påverkas av några förslag. Ett exempel är den lagfästa principen om barnets bästa som kommer att tydliggöra att barnrättighetsperspektivet måste beaktas i hela utsökningsförfarandet. Barns rätt till umgänge med sina föräldrar kommer att tillgodoses i större utsträckning eftersom vi föreslår att det ska lagfästas att umgängeskostnader, även skäliga kostnader för resor och logi som föranleds av umgänget, ska beaktas i löneutmätningsförfarandet.

Ett antal av våra förslag kommer leda till ett ökat indrivningsresultat, vilket bl.a. leder till ökad kostnadstäckning av offentlig verksamhet och ett bättre ekonomiskt utfall för hela borgenärskollektivet.

15

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.3Samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenser för de offentliga finanserna

Vår bedömning: Vissa förslag kommer att leda till ett ökat indrivningsresultat. Andra förslag kan innebära minskade årliga intäkter till staten. Förslagen kommer totalt sett att få en positiv samhällsekonomisk effekt eftersom den samhällsekonomiska nyttan av förslagen förväntas överstiga den samhällsekonomiska kostnaden.

Vissa förslag förväntas leda till engångsvisa införandekostnader för Kronofogdemyndigheten. Några förslag kommer att leda till ökade årliga kostnader för Kronofogdemyndigheten medan andra kommer medföra minskade årliga kostnader.

Förslagen förväntas inte innebära några ökade kostnader för Sveriges domstolar.

Skatteverket kommer att påverkas av förslagen, både i egenskap av borgenärsföreträdare och som myndighet. Förslagen förväntas medföra vissa engångsvisa införandekostnader för Skatteverket.

Förslagen om regelförenkling och en ändrad ordning för verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut kommer att leda till ett effektivare indrivningsförfarande och bättre indrivningsresultat av förvaltningsmyndigheters och kommuners beslut om avgifter. Detta leder till ökad kostnadstäckning av offentlig verksamhet.

De kommunala budget- och skuldrådgivarnas upplysnings- och rådgivningsverksamhet kan komma att påverkas.

Kronofogdemyndighetens medverkan till att parterna träffar frivilliga överenskommelser kan komma att leda till att färre avhysningar verkställs vilket innebär minskade kostnader för kommunerna för att ordna alternativa boenden för personer som förlorat sin bostad.

Förslagen medför inte några ökade kostnader för förvaltningsmyndigheter eller kommuner.

16

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

16.3.1Inledning

Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda ska en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt ska dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting ska utredningen föreslå en finansiering.

Vi har lämnat en rad förslag som är av väldigt olika karaktär. En del förslag har till syfte att kodifiera praxis, förtydliga, regelförenkla och modernisera regelverket. Några förslag innebär ändringar av förfarande- eller processuella regler. Andra förslag kan förväntas effektivisera utsökningsförfarandet på så sätt att indrivningsresultatet ökar vilket i sin tur kommer att leda till ökade intäkter såväl till staten som till det privata borgenärskollektivet. Andra förslag förväntas minska de samhällsekonomiska kostnaderna för ekonomiskt utanförskap.

I avsnitt 16.3.2–16.3.6 redovisas en översikt av vilka förslag som kan förväntas medföra ökade respektive minskade intäkter till staten samt engångsvisa införandekostnader och ökade och minskade årliga kostnader för Kronofogdemyndigheten. Avsnitt 16.3.7–16.3.9 innehåller en redovisning av hur Sveriges domstolar, Skatteverket och övriga förvaltningsmyndigheter och kommuner kan komma att påverkas av förslagen. I avsnitt 16.3.10 redovisar vi hur förslagen kan finansieras. Förslagen i sig och de övriga konsekvenser dessa kan antas medföra redovisas särskilt i avsnitt 16.8–16.16.

16.3.2Förslag som förväntas medföra ökade intäkter till staten och minskade samhällsekonomiska kostnader

Förslag som förväntas leda till ett ökat indrivningsresultat

Med anledning av våra förslag kan det antas att Kronofogdemyndighetens indrivningsresultat kommer att öka. Det är av naturliga skäl svårt att beräkna eller uppskatta det konkreta resultatet eftersom många av förslagen är relativt genomgripande. En del förslag innebär nya arbetsmetoder. Andra förslag ger nya möjligheter för Kronofogdemyndigheten att få information om och utmäta till-

17

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

gångar. Utredningen har därför valt att avstå från att försöka uppskatta några belopp. Det slutliga resultatet får framtiden utvisa. Ut- redningen bedömer att följande förslag kommer att leda till ett ökat indrivningsresultat.

•Förslaget om en effektivare ordning för verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut (se avsnitt 4.3.2 och 16.8.2).

•Förslagen om vilka verktyg Kronofogdemyndigheten ska ha tillgång till för att genomföra tillgångsutredningar (se avsnitt 6.4.1 och 16.10.1).

•Förslaget om ökad myndighetssamverkan genom elektroniskt informationsutbyte. Kronofogdemyndigheten ska ges möjlighet att utmäta tillgångarna innan myndigheterna betalar ut eller lämnar ut tillgången (se avsnitt 6.4.4 och 16.10.2).

•Förslaget att bostadsrätter ska utmätas som småhusfastigheter (se avsnitt 7.3.2 och 16.11.2).

•Förslaget att schablonbeneficie bara ska lämnas i uppenbara fall (se avsnitt 7.3.4 och 16.11.3).

•Bedömningen att den nedre gränsen för när löneutmätning ska inledas bör sänkas till 100 kronor (se avsnitt 8.4.5 och 16.12.4).

•Förslaget om ett modernt budgivningsförfarande för försäljning av fast egendom m.m. på offentlig auktion (se avsnitt 9.4.1 och 16.3.1).

•Förslaget att bostadsrätter ska kunna säljas under hand av fastighetsmäklare (se avsnitt 9.4.2 och 16.13.2).

Förslag som förväntas leda till minskade samhällskostnader

Det är vår bedömning att de samhällsekonomiska kostnaderna för ekonomiskt utanförskap kan komma att minska om följande förslag genomförs. Utredningen har valt att avstå från att försöka uppskatta något belopp.

•Förslaget att Kronofogdemyndigheten ska kunna medverka till att parterna uppnår frivilliga överenskommelser (se avsnitt 5.3.1 och 16.9.1).

18

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

•Förslaget om hur normal- och förbehållsbeloppet för personer som står under löneutmätning ska beräknas (se avsnitt 8.4.1 och 16.12.1).

•Förslaget om anstånd (se avsnitt 8.4.4 och 16.12.3).

•Förslagen om förtydligande av underrättelseskyldigheten mellan Kronofogdemyndigheten och socialnämnden när det gäller avhysningsmål och att Kronofogdemyndigheten ska underrätta socialnämnden när en bostad har utmätts (se avsnitt 4.3.13, 10.4.3 och 16.4.1).

16.3.3Förslag som förväntas medföra minskade intäkter till staten

Förslaget om harmoniserade försäljningsavgifter för fast egendom och bostadsrätter kan leda till minskade årliga avgiftsintäkter till staten (se avsnitt 9.4.4 och 16.13.4). Kronofogdemyndigheten har uppskattat att den totala effekten på avgiftsintäkterna blir en minskad intäkt med cirka 1,7 miljoner kronor per år (Kronofogdemyndighetens underlag för dessa beräkningar finns i bilaga 18). Denna intäktsminskning kan dock komma att balanseras något mot att fler avgiftsuttag kan göras i och med förslaget i avsnitt 7.3.2 att bostadsrätter inte längre ska kunna undantas som beneficium, vilket innebär att fler bostadsrätter kommer kunna utmätas.

Förslaget i avsnitt 8.4.1 om hur normal- och förbehållsbelopp inom löneutmätningsförfarandet ska beräknas kan komma att påverka statens intäkter i negativ riktning. Denna minskning är dock nödvändig för att framför allt barnfamiljer som står under löneutmätning inte ska behöva leva på ekonomiska nivåer som understiger det som i vårt samhälle anses vara en skälig levnadsnivå. Ut- redningens syn på de ekonomiska konsekvenserna av detta förslag utvecklas i avsnitt 8.4.1 och 16.12.1.

19

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.3.4Förslagen medför vissa engångsvisa införandekostnader för Kronofogdemyndigheten

Inledning

Engångsvisa införandekostnader är inte annat än förväntade i samband med en övergripande översyn av ett så stort och omfattande regelverk som utsökningsbalken. Dessa kostnader måste vägas mot de positiva effekterna på sikt i form av ett effektivare och mer rättssäkert utsökningsförfarande, vilket i sig har positiva samhällsekonomiska effekter på många områden.

När det gäller kostnader för nyanskaffning av anläggningstillgångar, exempelvis nytt it-stöd, kan myndigheter få låna pengar till dessa (jfr prop. 2014/15:145 s. 55 där Försäkringskassans engångskostnader avseende it-utveckling på sammanlagt knappt 22 miljoner kronor fördelades över en femårsperiod). Sådana kostnader kan således spridas över flera år i stället för att samtliga kostnader ska finansieras inledningsvis i samband med regelförändringarna.

Kronofogdemyndigheten har bedömt att engångsvisa införandekostnader kommer att uppkomma inom tre olika områden, nämligen uppdatering av intern och extern information, utbildningsinsatser och för utveckling av myndighetens it-stöd. Kronofogdemyndighetens bedömningar redovisas nedan och i samma stycken redovisar vi utredningens syn på dessa uppskattningar och redovisade kostnader.

Uppdatering av intern och extern information

Kronofogdemyndigheten har angett att utredningens förslag kommer att påverka i stort sett alla Kronofogdemyndighetens interna och externa webbsidor, handböcker samt styrande dokument och att blanketter m.m. måste ses över. Kronofogdemyndigheten måste också revidera eller ta fram nytt informationsmaterial till parterna i utsökningsförfarandet. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att cirka 250 blanketter berörs av förslagen. Kronofogdemyndigheten har påtalat att förändringarna förväntas medföra så stora behov av uppdateringar och anpassningar att dessa inte kan hanteras inom det löpande förvaltningsarbetet. Kronofogdemyndigheten har upp-

20

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

skattat att de sammantagna kostnaderna för detta kommer att uppgå till mellan 1,9 och 2,6 miljoner kronor.

Utredningen är av en annan uppfattning än Kronofogdemyndigheten. En del av Kronofogdemyndighetens webbsidor, handböcker, styrande dokument, blanketter och information måste redan i dag uppdateras löpande för att t.ex. ange rätt årtal, anpassas till en ny normalbeloppsberäkning samt justeras med anledning av andra författningsändringar. Det är därför utredningens bedömning att Kronofogdemyndighetens arbete med att uppdatera intern och extern information bör kunna hanteras inom ramen för det löpande förvaltningsarbetet och nuvarande anslagstilldelning.

Utbildningsinsatser

Utredningens förslag kommer att påverka hela Kronofogdemyndighetens organisation, men påverkansgraden varierar givetvis mellan olika verksamhetsgrenar. Den verksamhet som kommer att påverkas mest är verkställigheten. Det är också inom denna organisationsgren som Kronofogdemyndigheten bedömer att behovet av utbildning kommer bli störst. Inom Kronofogdemyndighetens verkställighetsgren arbetar knappt 1 200 personer. Kronofogdemyndigheten har bedömt att det kommer att krävas en utbildning som varar under tre dagar för samtliga personer som arbetar inom verkställighetsgrenen för att de ska kunna tillgodogöra sig de lämnade förslagen. Vidare har Kronofogdemyndigheten bedömt att övriga anställda kommer behöva övergripande utbildning för att kunna hantera och besvara frågor från allmänheten. Enligt Kronofogdemyndigheten är det drygt 800 anställda som har behov av en kortare utbildning om uppskattningsvis fyra timmar. Kronofogdemyndigheten har uppskattat den sammanlagda kostnaden för att ta fram och genomföra utbildningsinsatsen till 10,5 miljoner kronor.

Även om en del av utredningens förslag innebär en ändring av gällande ordning är det utredningens uppfattning att förslagen inte är så komplicerade att utbildningsbehovet är så stort som Kronofogdemyndigheten menar. Som en jämförelse kan nämnas att domstolar och åklagarmyndigheter varje år inom ramen för sin ordinarie verksamhet och utan extra ekonomisk kompensation, kompetensutvecklar den egna personalen så att den på ett rättssäkert och

21

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

effektivt sätt kan hantera ny lagstiftning. Även utbildning till följd av författningsändringar av relativt genomgripande karaktär hanteras av dessa myndigheter inom befintliga anslagsramar. Utredningen anser därför att det behov av utbildning som våra förslag medför kan hanteras inom ramen för Kronofogdemyndighetens nuvarande anslagstilldelning.

Utveckling av it-stöd

Kronofogdemyndighetens it-enhet har uppskattat och beräknat de it-utvecklingsbehov och kostnader som utredningens förslag kan antas medföra. Kronofogdemyndighetens beräkningar av kostnader för utveckling av it-stöd redovisas i detalj i bilaga 19. Enligt itenheten är det främst följande sex bedömningar och förslag som föranleder behov av utveckling och förändring av it-stödet.

•Förslaget att Kronofogdemyndigheten ska kunna medverka till att parterna uppnår frivilliga överenskommelser (se avsnitt 5.3.1 och 16.9.1).

•Förslaget som innebär att Kronofogdemyndighetens praxis att avvakta med verkställighetsåtgärder vid prövning av en invändning mot verkställighet lagfästs (se avsnitt 4.3.18 och 16.8.1).

•Förslaget om hur normal- och förbehållsbeloppet för personer som står under löneutmätning ska beräknas (se avsnitt 8.4.1 och 16.12.1).

•Förslaget att schablonbeneficie bara ska lämnas i uppenbara fall (se avsnitt 7.3.4 och 16.11.3).

•Bedömningen att Kronofogdemyndigheten tydligare ska redovisa sina motiv för ställningstaganden i utredningsrapporter (se avsnitt 6.4.5 och 16.10.3).

•Förslag som innebär att vissa begrepp utmönstras från utsökningsbalken och att nya begrepp införs (avsnitt 4.3.1, 4.3.2, 16.8.1 och 16.8.2).

Kronofogdemyndigheten har uppskattat det totala antalet arbetstimmar för att utveckla it-stödet med anledning av dessa förslag till 55 842 timmar samt ytterligare 2 500–5 000 timmar för verksam-

22

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

hetskompetens. En schablon om 1 000 kronor per timme har använts för att beräkna arbetskostnaden. Den totala kostnaden har uppskattats till cirka 57–58 miljoner kronor. I denna kostnad ingår inte utvecklingskostnader för ett webbaserat informationsverktyg enligt våra överväganden i avsnitt 4.3.21. Inte heller har eventuella kostnader som kan komma att krävas för att anpassa it-stödet med anledning av våra överväganden i avsnitt 6.4.4 om ett ökat informationsutbyte mellan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter tagits med i beräkningen.

Utredningen anser att Kronofogdemyndighetens uppskattningar i vissa fall grundar sig på felaktiga analyser av utredningens förslag samt att de redovisade behoven av antal arbetstimmar för att genomföra vissa förändringar av it-stödet är alltför tilltagna. Vi redovisar några av våra synpunkter på Kronofogdemyndighetens i bilaga 19 uppskattade it-kostnader nedan.

Vi föreslår inte att det ska införas några formkrav för hur parter ska kallas till ett sammanträde för att uppnå frivilliga överenskommelser. Kronofogdemyndigheten bör kunna kalla såväl muntligen som skriftligen, vilket även innefattar kallelse i elektronisk form. Det är vidare vår bedömning att det inte behöver införas någon reglering om formkrav för protokoll eller beslut. Vi menar att tid och plats för sammanträde och resultatet av sammanträdet lämpligen kan dokumenteras genom en handläggarnotering i målet (se avsnitt 5.3.1). Det kan därför diskuteras om det är nödvändigt att inrätta särskilda it-funktioner och att det ska tas fram särskilda blanketter för detta ändamål.

Vårt förslag om att Kronofogdemyndigheten ska avvakta med verkställighetsåtgärder vid prövning av en invändning mot verkställighet innebär inte att vi inför något nytt i utsökningsförfarandet, utan vi lagfäster endast den praxis som tillämpas vid Kronofogdemyndigheten redan i dag (se avsnitt 4.3.18). Vi kan därför inte hålla med om att detta förslag innebär att it-stödet måste justeras.

Enligt förslagen om löneutmätning och om hur normal- och förbehållsbelopp ska beräknas för personer som står under löneutmätning ska omräkningar, precis som i dag, göras årligen. En skillnad, som innebär en årlig besparing för Kronofogdemyndigheten om cirka en miljon kronor per år, är att Kronofogdemyndigheten inte ska ändra ett beslut om utmätning av lön om resultatet av ändringen är obetydlig (se avsnitt 8.4.2). För barn behålls kalenderåret som

23

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

brytpunkt, vilket innebär att omräkning med anledning av att ett barn bytt ålderskategori, ska göras samtidigt som den årliga maskinella omräkningen. Skillnaden jämfört med i dag är att det tillkommer två ålderskategorier för barn. Enligt Kronofogdemyndighetens bedömningar behöver den it-funktion som i dag behövs för att hantera bevakning och registrering av delgivning tas bort. Att ta bort denna funktion kräver enligt Kronofogdemyndighetens uppskattningar i tid motsvarande 31 arbetsveckor för en person. Vi håller givetvis med om att it-stödet måste anpassas till de nya förslagen men anser att Kronofogdemyndighetens uppskattning av det totala antalet arbetstimmar för detta framstår som alltför väl tilltagen.

I avsnitt 7.3.4 redovisar vi vår syn på när gäldenärer ska kunna få schablonbeneficium. Eftersom vi anser att schablonbeneficie bara ska tillämpas när det är uppenbart att gäldenären har ett behov av beneficium och eftersom vi anser att det generellt sett inte är uppenbart att gäldenärer som får utbetalningar av t.ex. ROT- och RUT- ersättningar samt EU-stöd behöver pengarna för sitt uppehälle bör schablonbeneficie inte lämnas när utmätning sker av sådana utbetalningar. Vi tar däremot inte ställning till om schablonbeneficie ska kunna lämnas i samband med andra utmätningar som görs maskinellt. Utredningen ifrågasätter därför varför den funktion som möjliggör beräkning och hänsynstagande till maskinella schablonbeneficie måste tas bort. Även om it-funktionen måste justeras något ifrågasätter utredningen Kronofogdemyndighetens uppskattade tidsåtgång för att göra denna justering.

Vår bedömning i avsnitt 6.4.5 att Kronofogdemyndigheten tydligare ska redovisa sina motiv för ställningstaganden i utredningsrapporter kräver enligt Kronofogdemyndigheten omfattande arbetsinsatser för att justera it-stödet. Utredningen ifrågasätter det rimliga i tidsuppskattningen. Detsamma gäller för Kronofogdemyndighetens uppskattade tidsåtgång för att justera it-stödet med anledning av våra förslag som innebär att vissa begrepp utmönstras från utsökningsbalken och att nya införs.

Sammantaget anser utredningen att varken behoven eller kostnadsuppskattningarna som gjorts av Kronofogdemyndigheten i denna del framstår som rimliga eller realistiska. Dessutom torde vissa behov av it-utveckling kunna samordnas med den inom Kronofogdemyndig-

24

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

heten pågående digitala utvecklingen som innebär att Kronofogdemyndigheten byter ut sitt stordatorsystem1.

16.3.5Förslag som förväntas medföra minskade årsvisa kostnader för Kronofogdemyndigheten

Grundat på de bedömningar vi gjort i de avsnitt där vi behandlar respektive delfråga har Kronofogdemyndigheten uppskattat att våra förslag kommer att leda till minskade årsvisa kostnader för Kronofogdemyndigheten med sammanlagt cirka 7,6–9,0 miljoner kronor. De minskade kostnaderna fördelar sig enligt tabell 16.1. Dessa förslag redovisas i avsnitt 4.3.2, 8.4.2, 9.4.1, 9.4.2 och 12.3.3.

Vi anser att även andra förslag, som inte tagits med i Kronofogdemyndighetens beräkningar, kommer att leda till resurs- och effektivitetsvinster samt minskade årsvisa kostnader. Det har dock varit svårt att göra några konkreta beräkningar eller uppskattningar av dessa resursbesparingar. Som exempel kan nämnas att förslaget som innebär en effektivare ordning för verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut (avsnitt 4.3.2), i tillägg till den resursbesparing som redovisats i tabell 16.1, även kan leda till resurs- och effektivitetsvinster i samband med att mål registreras hos Kronofogdemyndigheten och när det ska bedömas hur målet ska handläggas.

Andra förslag som kommer leda till minskade årsvisa kostnader för Kronofogdemyndigheten är vårt förslag att Kronofogdemyndigheten ska kunna medverka till att parterna uppnår frivilliga överenskommelser (avsnitt 5.3.1) och förslagen om effektivare hantering av avhysningsgods (avsnitt 10.4.5). Om parterna i ett tidigt skede av förfarandet uppnår en frivillig överenskommelse kommer Kronofogdemyndighetens kostnader för att förbereda och genomföra olika verkställighetsåtgärder, exempelvis avhysningar och tvångsvisa försäljningar, att minska. Att inte lika mycket egendom kommer behöva magasineras som i dag kommer leda till minskade årsvisa kostnader för magasinering.

Ett annat förslag som förväntas leda till minskade årsvisa kostnader är förslaget som innebär att Kronofogdemyndigheten ska

1 Se Kronofogdemyndighetens årsredovisning för år 2015.

25

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

kunna använda sig av förenklad delgivning utomlands (avsnitt 12.3.3). Eftersom färre handlingar kommer behöva delges genom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller särskild blankett för erkännande kommer Kronofogdemyndighetens årliga kostnader för internationella delgivningar att minska.

Tabell 16.1 Kronofogdemyndighetens beräkning av minskade årsvisa kostnader

Miljoner kronor (mnkr)

Regelförändring Belopp
Verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut 2,6–2,9 mnkr
Ingen omprövning av löneutmätningsbeslut när ändringen  
blir obetydlig 1,0 mnkr
Ett modernt budgivningsförfarande för fast egendom m.m.  
som säljs på offentlig auktion 1,8–2,1 mnkr
Bostadsrätter ska kunna säljas under hand av fastighetsmäklare 0,8–1,2 mnkr
Vissa beslut ska inte delges arbetsgivare 1,4–1,8 mnkr
Summa minskade årsvisa kostnader 7,6–9,0 mnkr

16.3.6Förslag som förväntas medföra ökade årsvisa kostnader för Kronofogdemyndigheten

Kronofogdemyndigheten har uppskattat att fem av våra förslag sammantaget kan antas medföra en ökad årsvis kostnad för myndigheten om 9,01–14,37 miljoner kronor. Kostnaderna fördelar sig enligt tabell 16.2. De olika förslagen redovisas i avsnitt 5.3.1, 6.4.5, 7.3.4 och 9.4.1.

26

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Tabell 16.2 Kronofogdemyndighetens beräkning av ökade årsvisa kostnader

Miljoner kronor (mnkr)

Regelförändring Belopp
Personalkostnad för Kronofogdemyndighetens medverkan  
till att parterna uppnår frivilliga överenskommelser2 1,4–1,7 mnkr
Beslut under tillgångsutredningen 6,1–9,5 mnkr
Schablonbeneficie endast i uppenbara fall3 0,96–2,42 mnkr
Ett modernt budgivningsförfarande för fast egendom m.m.  
som säljs på offentlig auktion 0,55–0,75 mnkr
Summa ökade årsvisa kostnader 9,01–14,37 mnkr

16.3.7Förslagens konsekvenser för Sveriges domstolar

Enligt utsökningsbalken prövar tingsrätter överklagade utmätningsbeslut. Särskilt några av våra förslag kan, i vart fall i ett inledande skede, komma att leda till en något ökad överklagandefrekvens vilket således leder till en ökning av antalet ärenden vid domstolarna. Som exempel kan nämnas förslagen att lagfästa principen om barnets bästa och proportionalitetsprincipen och den nya ordningen för beräkning av normal- och förbehållsbelopp vid löneutmätning. Våra förslag som innebär att utsökningsförfarandet blir mer transparent kan också i sig leda till en något ökad överklagandefrekvens.

Förslaget i avsnitt 4.3.3 att privaträttsliga handlingar inte ska vara direkt verkställbara kommer att leda till ett ökat antal ansökningar om betalningsförelägganden hos Kronofogdemyndigheten och kan i någon mån komma att beröra domstolarna. År 2015 kom det in 300 ansökningar om verkställighet där en handling upprättad av ett privaträttsligt subjekt låg till grund för ansökan. På grund av det ringa antalet ärenden förväntas förslaget inte få någon avsevärd påverkan på den summariska processen och domstolarna.

Andelen överklaganden av förvaltningsmyndigheters beslut till de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms inte påverkas av vårt

2Utredningen är av en annan uppfattning än Kronofogdemyndigheten (se avsnitt 16.9.1).

3Utredningen är av en annan uppfattning än Kronofogdemyndigheten (se avsnitt 16.11.3).

27

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

förslag i avsnitt 4.3.2 om en effektivare ordning för verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut.

Tydligare och enklare regler samt förslagen i avsnitt 5.3.1 och 5.3.2 att Kronofogdemyndigheten ska kunna medverka till frivilliga överenskommelser och att Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att processleda parterna kommer sannolikt att leda till en minskad överklagandefrekvens till de allmänna domstolarna.

Någon annan påverkan förväntas förslagen inte medföra för Sveriges domstolar. Sammantaget bedöms förslagen inte ha någon påverkan på domstolsväsendets kostnader.

16.3.8Förslagens konsekvenser för Skatteverket

Skatteverket kommer att påverkas av utredningens förslag, både i egenskap av borgenärsföreträdare för staten och i egenskap av myndighet.

Förslagen som innebär att centrala begrepp inom utsökningsbalken byts ut och moderniseras kommer innebära att Skatteverket behöver uppdatera såväl extern som intern information. Även andra av utredningens förslag medför att Skatteverkets interna och externa information behöver uppdateras. Skatteverket har gjort bedömningen att dessa kostnader kan hanteras inom ramen för Skatteverkets befintliga anslag.

Förslaget att Skatteverket inte längre ska företräda staten när överklaganden avser förrättningskostnaderna kommer att leda till en något minskad arbetsbelastning för myndigheten. Eftersom myndigheten endast handlägger att fåtal sådana ärenden per år bedöms Skatteverkets resursbesparing bli försumbar.

16.3.9Förslagens konsekvenser för övriga förvaltningsmyndigheter och kommuner

Våra förslag som innebär regelförenkling och förslaget i avsnitt 4.3.2 om en effektivare ordning för verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut kommer effektivisera förvaltningsmyndigheters och kommuners arbete med att driva in vissa offentligrättsliga avgifter. Ett bättre indrivningsresultat resulterar i bättre kostnadstäckning av avgiftsfinansierad verksamhet.

28

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Vi föreslår inte att kommunernas budget- och skuldrådgivare ska få några nya eller utökade arbetsuppgifter. I och med att vi föreslår ändrade regler som påverkar gäldenärer kan det dock antas att budget- och skuldrådgivarnas upplysnings- och rådgivningsverksamhet kan komma att påverkas i ett inledande skede. Dessa ökade arbetsuppgifter bedöms dock kunna hanteras inom ramen för ordinarie verksamhet och befintliga resurser.

Som vi redovisar i avsnitt 16.9.1 kan vårt förslag att Kronofogdemyndigheten ska kunna bidra till att parterna i utsökningsförfarandet träffar frivilliga överenskommelser leda till att färre avhysningar kommer att behöva verkställas och att färre bostäder kommer behöva säljas genom Kronofogdemyndighetens försorg. Detta kommer innebära minskade kostnader för kommunerna att tillhandahålla alternativa jourboenden. För att uppskatta de ekonomiska konsekvenserna för kommuner i form av minskade kostnader har vi använt oss av Boverkets rapport Kommunernas kostnader för boendelösningar till personer utanför den ordinarie bostadsmarknaden (2015:31). Mot bakgrund beräkningarna som görs i den rapporten kan det uppskattas att för varje person kommunen inte behöver anordna alternativt boende, när en avhysningssituation kunnat undvikas, minskar kommunens kostnader med mellan 370 kronor och 580 kronor per dygn4.

Förslagen förväntas inte medföra några ökade kostnader för förvaltningsmyndigheter eller kommuner.

För förvaltningsmyndigheter och kommuner som är arbetsgivare till personer som står under löneutmätning förekommer visst admi-

4 I rapporten beräknas och analyseras kommunernas kostnader för den sekundära bostadsmarknaden och kommunernas kostnader för personer som inte har en egen bostad. Tre olika hemlöshetssituationer analyserats. Hemlöshetssituation 1 avser personer som är akut hemlösa. Dessa är hänvisade till akutboende, härbärge, jourboende eller är s.k. uteliggare. Kostnaden för boendelösningar för denna grupp har uppskattats till cirka 580 kronor per dygn. Hemlöshetssituation 2 avser personer som är intagna på någon typ av institutionsboende och som inte har något eget boende ordnat tre månader före utskrivning. Den genomsnittliga kostnaden i riket är cirka 870 kronor per dygn för denna grupp. Personer i hemlöshetssituation 3 bor i en långsiktig boendelösning som kommunen har ordnat eftersom de inte får tillgång till någon bostad på den ordinarie bostadsmarknaden. Boendelösningar är ofta ett hyresavtal där boendet är förenat med tillsyn eller särskilda villkor och regler. Kommunernas kostnader för detta slags boende har uppskattats till 370 kronor per dygn. Kommunernas slutliga kostnad beror på om de boende kan betala hela eller delar av kostnaden. Om den boende har en löneinkomst och betalar hela kostnaden består kommunens kostnad endast av administrations- och tillsynskostnader. I vissa fall betalas boendekostnaden av försörjningsstödet. Vi bedömer att det främst är personer i hemlöshetssituation 1 men även i hemlöshetssituation 3 som riskerar att avhysas av Kronofogdemyndigheten.

29

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

nistrativt arbete. Löneutmätningsbeslut ska tas emot och administreras, delgivningskvitto ska returneras och inbetalningar ska göras till Kronofogdemyndigheten. Eventuella anståndsbeslut som innebär att avdrag på lönen inte ska göras under en specificerad period måste bevakas. Vårt förslag innebär bl.a. att det införs två ytterligare ålderskategorier för barn som ska beaktas för att bestämma normalbelopp. De ändrade ålderskategorierna inträffar dock inte varje år för en och samma gäldenär och det är fråga om förhållandevis långa tidsintervall. Redan i dag räknar Kronofogdemyndigheten om löneutmätningsbesluten om särskilda kostnader uppkommer och arbetsgivare måste förhålla sig till dessa omräkningar. Förslaget i avsnitt 8.4.2 att Kronofogdemyndigheten inte ska ändra ett beslut om utmätning av lön om resultatet av ändringen är obetydlig för sökanden och svaranden, t.ex. om normalbeloppet bara ändras med några kronor från ett år till ett annat och det inte ska göras några andra ändringar av betydelse kommer att innebära minskat administrativt arbete för myndigheter och kommuner i egenskap av arbetsgivare. I dag skickar Kronofogdemyndigheten cirka 40 000 ändringsbeslut till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Dessa myndigheter kommer således att göra effektivitetsvinster eftersom färre ändringbeslut kommer behöva hanteras.

16.3.10 Finansiering av förslagen

Som framkommit ovan kommer en del av våra förslag att leda till ett bättre indrivningsresultat och minskade samhällsekonomiska kostnader för ekonomiskt utanförskap. Detta gynnar såväl det allmänna som det privata borgenärskollektivet. Vi har avstått från att uppskatta med hur stora belopp indrivningsresultatet kan komma att öka och med hur mycket de samhällsekonomiska kostnaderna för ekonomiskt utanförskap kan komma att minska. Det är dock vår bedömning att det ökade indrivningsresultatet och minskade samhällskostnaderna på sikt kommer att överstiga och kompensera de minskade intäkterna till staten.

Kronofogdemyndigheten har uppskattat att våra förslag innebär att myndighetens årsvisa kostnader kommer att öka med samanlagt 9,01–14,37 miljoner kronor och att de årsvisa kostnaderna kommer att minska med sammanlagt 7,6–9,0 miljoner kronor (se tabell 16.1

30

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

och 16.2). Som framgår i avsnitt 16.9.1 ifrågasätter vi Kronofogdemyndighetens uppskattning att myndighetens personalkostnad för medverkan till frivilliga överenskommelser kommer att öka med 1,4 till 1,7 miljoner kronor per år. Det är vår bedömning att det förslaget, i vart fall på sikt, kommer leda till minskade årsvisa personalkostnader för Kronofogdemyndigheten.

Vidare har utredningen lämnat andra förslag, som inte tagits med i Kronofogdemyndighetens beräkningar, som förväntas leda till minskade årsvisa kostnader och resurs- och effektivitetsvinster (vi redovisar några exempel i avsnitt 16.3.5). Om även dessa resursbesparingar beaktas är våra förslag kostnadsneutrala när det gäller de uppskattade ökade årsvisa kostnaderna i förhållande till de uppskattade minskade årsvisa kostnaderna.

Som vi redovisat i avsnitt 16.3.4 kan Kronofogdemyndigheten låna pengar till de engångsvisa införandekostnaderna avseende nytt it-stöd. Dessa kostnader, eventuellt med undantag för någon startkostnad som kan komma att belasta det första året, kan således spridas över flera år i stället för att de ska finansieras i samband med regelförändringarna. Som framgått av avsnitt 16.3.4 anser vi att det kan finnas anledning för Kronofogdemyndigheten att på nytt se över myndighetens bedömningar och uppskattade kostnader i denna del.

De engångsvisa införandekostnader avseende behov av nytt itstöd som kan uppkomma med anledning av utvecklandet av ett webbaserat informationsverktyg och för att möjliggöra ett elektroniskt informationsutbyte med utvalda myndigheter (för dessa två förslag finns det inte någon kostnadsuppskattning) torde också kunna finansieras genom att Kronofogdemyndigheten får låna pengar.

16.4Konsekvenser för näringslivet

Vår bedömning: För företag som är borgenärer kommer våra förslag som leder till ett ökat indrivningsresultat att innebära ett större ekonomiskt utfall. Samtidigt kan förslaget om hur normal- och förbehållsbeloppen vid löneutmätning ska beräknas innebära att det kan komma att ta längre tid för företag att få full betalning av fordran alternativt mindre eller ingen betalning.

31

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

För företag som är arbetsgivare till personer som står under löneutmätning kommer förslagen innebära vissa administrativa lättnader.

Våra förslag bedöms ha vissa positiva effekter för små företag. Kreditgivningen kommer att påverkas högst marginellt eller

inte alls.

Förslagen förväntas inte påverka företags konkurrensförhållanden.

16.4.1Förslagens övergripande konsekvenser

Företag kommer att påverkas av våra förslag, såväl i egenskap som borgenärer, gäldenärer och som arbetsgivare till personer som står under löneutmätning. Våra förslag kommer att påverka företag i alla branscher och såväl stora som små företag.

För företag som är borgenärer kommer våra förslag som leder till ett ökat indrivningsresultat att innebära ett större ekonomiskt utfall.

Det förslag som vi bedömer kan komma att ha en direkt påverkan på företag är förslagen om löneutmätning. Förslaget i avsnitt 8.4.1 om hur normal- och förbehållsbeloppen för personer som står under löneutmätning ska beräknas kommer att påverka företag som är borgenärer, i första hand på så sätt att det kan komma att ta längre tid innan deras fordran blir fullt betald. Att personer som står under löneutmätning kan komma att få förbehålla sig högre belopp än i dag och det förhållandet att staten har företrädesrätt kan i vissa fall leda till att det inte finns något utrymme kvar att utmäta till det privata borgenärskollektivet. Detta behöver dock inte med nödvändighet innebära utebliven betalning eftersom det kan finnas annan utmätningsbar egendom. Det förhållandet att personer som står under löneutmätning tillförsäkras en skälig levnadsnivå kan antas leda till minskade samhällskostnader för ekonomiskt utanförskap och att den enskildes incitament till öppet arbete vidmakthålls. I längden innebär det givetvis positiva konsekvenser även för det privata borgenärskollektivet.

Sammantaget är det vår bedömning att det ökade indrivningsresultatet kommer att balansera den eventuella intäktsminskning som våra förslag kan komma att medföra för näringslivet.

32

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

För företag som är arbetsgivare till personer som står under löneutmätning förekommer visst administrativt arbete. Löneutmätningsbesluten ska tas emot och administreras, delgivningskvitto ska returneras och inbetalningar ska göras till Kronofogdemyndigheten. Eventuella anståndsbeslut som innebär att avdrag på lönen inte ska göras under en specificerad period måste bevakas. Vårt förslag innebär bl.a. att det införs två ytterligare ålderskategorier för barn som ska beaktas för att bestämma normalbelopp. De ändrade ålderskategorierna inträffar dock inte varje år för en och samma gäldenär och det är fråga om förhållandevis långa tidsintervall. Redan i dag räknar Kronofogdemyndigheten om löneutmätningsbesluten om särskilda kostnader uppkommer och arbetsgivare måste förhålla sig till dessa omräkningar.

Förslaget i avsnitt 12.3.3 att arbetsgivare inte ska delges alla beslut om löneutmätning kommer innebära minskat administrativt arbete för företagen. Detsamma gäller förslaget i avsnitt 8.4.2 att Kronofogdemyndigheten inte ska ändra ett beslut om utmätning av lön om resultatet av ändringen är obetydlig för sökanden och svaranden, t.ex. om normalbeloppet bara ändras med några kronor från ett år till ett annat och det inte ska göras några andra ändringar av betydelse.

Mindre företag har vanligtvis sämre möjligheter att skaffa kunskap om ett nytt regelverk. Genom våra förslag blir det utsökningsrättsliga regelverket tydligare och därmed enklare att tillämpa. Detta kan komma att underlätta för de små företagen, eftersom deras förutsättningar att hantera regelverket utan experthjälp blir större. I övrigt kommer förslagen inte särskilt påverka de mindre företagen i förhållande till de större. Det behöver inte tas särskilda hänsyn till småföretagens villkor när det gäller tiden för ikraftträdande. Det finns inte heller behov av några speciella informationsinsatser eller att särskild hänsyn tas till små företag vid reglernas utformning.

16.4.2Förslagens påverkan på kreditgivningen och konkurrensen

Förslagen som innebär regelförenkling och modernisering av regelverket bedöms inte medföra någon negativ effekt för kreditgivningen. Det kan inte uteslutas att våra förslag som innebär att större

33

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

hänsyn ska tas till gäldenärskollektivet och deras familjers situation, främst våra förslag som lagfäster proportionalitetsprincipen och principen om barnets bästa samt vårt förslag om ny ordning för hur normal- och förbehållsbelopp vid löneutmätning ska beräknas kan påverka kreditgivningen eftersom kreditrisken typiskt sett blir större. Detta skulle således kunna få betydelse för privatpersoners möjlighet att få lån. En sund kreditbedömning innebär dock att krediter endast beviljas om betalningsförmågan anses fullgod. Det är därför vår bedömning att kreditgivningen kommer att påverkas högst marginellt eller inte alls. Som en jämförelse kan nämnas att skuldsaneringsinstitutet, i vart fall hitintills, inte verkar ha förorsakat någon märkbart negativ effekt på möjligheterna att få krediter trots att detta faktiskt varit ett av lagstiftarens bakomliggande syften (se prop. 1993/94:123 s. 73 och SOU 2008:82 s. 245). Det bör också framhållas att såväl proportionalitetsprincipen som principen om barnets bästa, även om de inte är lagfästa i utsökningsbalken, gäller redan i dag. Vidare är löneutmätning ett etablerat och välkänt institut, som nu endast modifieras.

Förslagen bedöms inte snedvrida konkurrensförhållandena till nackdel varken för små eller stora företag eller i övrigt försämra företags konkurrensförutsättningar.

16.5Konsekvenser för brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet

Vår bedömning: Förslagen om hur normal- och förbehållsbeloppen vid löneutmätning ska beräknas och förslaget som handlar om anstånd vid löneutmätning kan ha vissa positiva effekter för möjligheten att minska brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet.

Förslaget i avsnitt 8.4.1 om hur normal- och förbehållsbeloppen för personer som står under löneutmätning ska beräknas förslaget i avsnitt 8.4.4 som handlar om anstånd i löneutmätningsförfarandet kan antas öka gäldenärers incitament till öppet arbete. Detta kan således i någon mån ha positiva effekter för möjligheten att minska brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet. Våra förslag

34

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

förväntas inte i övrigt medföra några konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet.

16.6Konsekvenser för personlig integritet

Vår bedömning: Förslaget om ökad samverkan genom elektroniskt informationsutbyte mellan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter har konsekvenser för den personliga integriteten.

Vi föreslår reglering som ska möjliggöra ett ökat elektroniskt informationsutbyte mellan Kronofogdemyndigheten och myndigheter som betalar eller lämnar ut utmätningsbar egendom med syfte att egendomen ska kunna utmätas innan den lämnas ut. Som vi redovisar i avsnitt 16.10.2 innebär ett sådant förslag en bättre kontroll av statens pengar, ett effektivare utsökningsförfarande och ett bättre ekonomiskt utfall för borgenärskollektivet. Ett ökat elektroniskt informationsutbyte påverkar dock enskildas personliga integritet. Begränsningar i vilken information som ska överlämnas samt information till enskilda gör att vi bedömer att ett ökat elektroniskt informationsutbyte är förenligt med kraven på skydd mot oacceptabla intrång i den personliga integriteten. Våra förslag förväntas inte i övrigt medföra några konsekvenser för den personliga integriteten.

16.7Övriga konsekvenser

Vår bedömning: Förslagen bedöms inte ha någon betydelse för den kommunala självstyrelsen eller för den lokala demokratin.

Om våra förslag om teknikneutrala regler genomförs kommer privatpersoner, företag och myndigheter få en förbättrad tillgänglighet till Kronofogdemyndigheten. Förslagen förväntas inte i övrigt få någon påverkan på sysselsättningen, lönsamheten eller offentlig service i olika delar av landet.

Våra förslag bedöms ha vissa positiva konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

35

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

Förslagen kommer inte i övrigt medföra några konsekvenser av det slag som anges i 15 § kommittéförordningen.

Förslagen påverkar inte Sveriges åtaganden till följd av medlemskapet i Europeiska unionen.

16.7.1Övriga konsekvenser enligt 15 § kommittéförordningen

Utöver de konsekvenser som redovisats i avsnitt 16.3–16.6 ska enligt 15 § kommittéförordningen redovisas om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

Våra förslag bedöms inte ha någon betydelse för den kommunala självstyrelsen eller för den lokala demokratin. Förslagen påverkar inte heller uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Våra förslag i avsnitt 4.3.19 om teknikneutrala regler som möjliggör ökad elektronisk kommunikation med Kronofogdemyndigheten och förslaget i avsnitt 4.3.21 att Kronofogdemyndigheten ska utveckla ett webbaserat informationsverktyg leder till nya möjligheter för allmänheten och andra myndigheter att på ett resurseffektivt sätt kommunicera med Kronofogdemyndigheten och få del av myndighetens beslut. Förslagen kommer således att påverka privatpersoners och företags tillgång till service och ökar möjligheten att på ett resurseffektivt sätt få information och kommunicera med Kronofogdemyndigheten oavsett var i landet de befinner sig. Förslagen förväntas inte i övrigt få någon påverkan på sysselsättningen, lönsamheten eller offentlig service i olika delar av landet.

Våra förslag är könsneutrala på så sätt att de påverkar män och kvinnor lika. Att personer som står under löneutmätning får förbehålla sig skäliga kostnader för umgänge med sina barn kan leda till att båda föräldrarna på ett bättre sätt kan ta ett gemensamt försörjnings- och fostringsansvar för sina barn och att barnets behov tillgodoses på bästa sätt. Detta förslag gynnar således såväl barnen som föräldrarna och kan antas leda till ett bättre samarbete föräldrarna emellan i frågor som rör kostnader för umgänget. Denna ordning kan därför leda till att båda föräldrarna i större utsträckning kan ta ekonomiskt ansvar på lika villkor för barnet. På sikt kan detta öka

36

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

delaktigheten för båda föräldrarna i ansvaret för och omsorgen om barnet och därmed påverka jämställdheten mellan föräldrar på ett positivt sätt. Våra förslag bedöms i övrigt inte medföra några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Förslagen bedöms inte ha några konsekvenser för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

16.7.2Konsekvenser för Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Enligt 6 § förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning ska en konsekvensutredning innehålla en bedömning av om förslagen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vi bedömer att våra förslag inte påverkar Sveriges åtaganden till följd av medlemskapet i Europeiska unionen.

16.8Konsekvenser av förslagen om en modernare utsökningsbalk

16.8.1Förslagen om lagtekniska ändringar och regelförenkling

Lagtekniska ändringar och modernisering

Vi föreslår en rad lagtekniska ändringar i utsökningsbalken. Utsökningsbalkens kapitel 1–3 och 16 upphävs och ersätts av nya kapitel. Vissa utsökningsrättsliga begrepp ändras så att de bättre återspeglar vad de egentligen innebär. Språkliga ändringar införs så att det utsökningsrättsliga regelverket blir könsneutralt. Vidare föreslår vi ändringar så att det utsökningsrättsliga regelverket blir mer teknikneutralt. Viss praxis kodifieras.

Förslagen syftar till att skapa ett modernare och mer ändamålsenligt utsökningsförfarande som beaktar den samhällsutveckling som skett sedan utsökningsbalken infördes. Det utsökningsrättsliga regelverket ska bli tydligare och enklare att tillämpa. Utsökningsförfarandet kan förväntas bli effektivare och mer rättssäkert. Att domstolspraxis och vissa av Kronofogdemyndighetens uttalande i olika rättsfrågor kodifieras leder till att regelverket blir tydligare.

37

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

Utsökningsförfarandet blir genom dessa förslag mer effektivt, transparent, rättssäkert och förutsägbart. Kronofogdemyndighetens verksamhet kan bedrivas mer effektivt. Handläggningstiderna kan förkortas vilket i sin tur bl.a. innebär att parternas berättigade krav på skyndsam handläggning kan tillgodoses. Kortare handläggningstider innebär också tids- och arbetsvinster för såväl parter och eventuella ombud som för Kronofogdemyndigheten och de allmänna domstolarna. Våra förslag innebär sannolikt att kostnaderna för det allmänna kan minska och även parternas kostnader för förfarandet förväntas bli lägre.

Regelförenkling m.m.

Bestämmelserna om verkställighet av domstols dom, utslag eller beslut och stadfäst förlikning samt medlingsöverenskommelse som har förklarats verkställbar ändras med syfte att förenkla regelverket. Denna regelförenkling kommer främst medföra positiva konsekvenser för parter och deras ombud som, enligt Kronofogdemyndighetens erfarenhet, har mycket svårt att ta till sig och förstå dagens bestämmelser. Vårt förslag innebär att särbestämmelserna om verkställighet som i dag gäller för domar i växel- och checkmål, tredskodomar om betalningsskyldighet, av domstol stadfästa förlikningar samt medlingsöverenskommelser som har förklarats verkställbara tas bort. Dessa domar och medlingsöverenskommelser kommer i stället att omfattas av en gemensam reglering som gäller för verkställigheten.

Regelförenklingen innebär att det i vissa fall kan komma att ta något längre tid för sökanden att få utmätta tillgångar sålda och pengar fördelade. I de flesta fall torde väntan dock inte bli mycket längre än i dag. Eftersom egendomen redan är säkerställd genom utmätningen riskerar sökanden inte att gå miste om utmätt egendom. Förslaget kan förväntas leda till färre återkrav av utbetalningar som ska gå åter om utsökningstiteln ändras efter överklagande. Vi anser att de effektivitetsvinster som regelförenklingen förväntas medföra överväger de ovan nämnda nackdelarna.

Vi föreslår även bestämmelser som lagfäster några av Kronofogdemyndighetens handläggningsåtgärder. Dessa förslag har till huvudsakligt syfte att leda till ökad förutsebarhet för inblandade parter och förväntas bidra till ett mer rättssäkert utsökningsförfarande. Vi

38

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

föreslår bl.a. en ny bestämmelse som innebär att om förutsättningarna för verkställighet inte är uppfyllda ska ansökan avslås. Detsamma gäller om annan av sökanden eller svaranden begärd åtgärd inte kan bifallas. Vi föreslår även en bestämmelse som klargör att Kronofogdemyndigheten kan avvakta med verkställighetsåtgärder under tiden som en invändning om hinder mot verkställighet prövas.

16.8.2Förslagen om utmönstring av begreppen allmänna och enskilda mål och en effektivare ordning för verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut

Vi föreslår att begreppen allmänna och enskilda mål ska utmönstras ur det utsökningsrättsliga regelverket och följdlagstiftning. När särskild reglering ska gälla för det som i dag är allmänna mål hänvisar våra föreslagna bestämmelser i stället till ”mål som ska handläggas enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar” (indrivningslagen). Särreglering för de mål som ska handläggas enligt indrivningslagen som inte behövs upphävs. För att öka överskådligheten och underlätta tillämpningen av lagstiftningen föreslår vi att den särreglering som alltjämt behövs förs in i de bestämmelser som de utgör undantag från. Förslaget kommer att leda till regelförenkling och effektivitetsvinster för samtliga aktörer i utsökningsförfarandet.

För förvaltningsmyndigheters beslut föreslår vi ny reglering som innebär att beslut ska gå att verkställa när de har fått laga kraft. Det ska alltså inte längre krävas en särskild föreskrift för att en förvaltningsmyndighets beslut ska kunna utgöra en utsökningstitel. Vissa förvaltningsmyndigheters beslut ska gå att verkställa innan de har fått laga kraft. Detta ska i så fall regleras genom en särskild föreskrift. Att förvaltningsmyndigheters beslut som huvudregel ska gå att verkställa när de fått laga kraft kan förväntas leda till ett bättre indrivningsresultat och därmed ökad kostnadstäckning av offentlig verksamhet.

Förvaltningsmyndigheter och kommuner kommer inte längre behöva ansöka om betalningsföreläggande eller väcka talan vid allmän domstol för att få en utsökningstitel. Förslaget kommer således att minska måltillströmningen till Kronofogdemyndigheten och de allmänna domstolarna. Det kommer dock alltjämt att finnas fordringsanspråk från förvaltningsmyndigheter och kommuner som inte omfattas av våra förslag (se avsnitt 4.3.2).

39

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

Enligt uppgift från Kronofogdemyndigheten inkom det 20 000 ärenden till den summariska processen där en förvaltningsmyndighet var sökande år 2015. Kronofogdemyndigheten har bedömt att mellan 14 000 till 20 000 färre ärenden per år kommer att hanteras av den summariska processen om förslaget genomförs. En handläggare inom summarisk process hanterar i dag cirka 4 000 ärenden per år. Kronofogdemyndigheten har därför uppskattat ett en besparing om mellan 2,6 och 2,9 miljoner kronor per år kan förväntas om förslaget genomförs. Om förslaget genomförs kan även effektivisering förväntas i samband med att mål registreras hos Kronofogdemyndigheten och när det ska bedömas hur ett mål ska handläggas.

Domstolsverket har inte någon statistik som utvisar hur många tvistemål mål som i dag inleds av förvaltningsmyndigheter eller kommuner med syfte att skaffa en verkställbar utsökningstitel. Vi har därför inte kunnat göra någon uppskattning av hur de allmänna domstolarnas måltillströmning kan komma att påverkas av förslaget. Förslagen förväntas inte leda till att förvaltningsmyndigheters beslut överklagas i någon ökad omfattning.

16.8.3Förslaget att privaträttsliga handlingar inte ska vara direkt verkställbara

Vi föreslår att möjligheten att genom särskild föreskrift föreskriva att handlingar får läggas till grund för verkställighet tas bort (3 kap. 1 § första stycket 7 UB). Följdändringar görs i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, lagen (1933:269) om ägofred, lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled och rennäringslagen (1971:437). De aktörer som berörs av dessa regelverk kommer således inte längre ha tillgång till ett ”snabbspår” för verkställighet av utdebiterade avgifter. I stället kommer de behöva ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten alternativt ansöka om stämning vid allmän domstol för att på så sätt skaffa en utsökningstitel.

Enligt uppgift från Kronofogdemyndigheten kom det år 2015 in cirka 300 ansökningar om verkställighet där en handling upprättad av ett privaträttsligt subjekt låg till grund för ansökan. Det kan inte uteslutas att det förhållandet att ”snabbspåret” tas bort kan få den effekten att den betalningsskyldige inte längre betalar i samband med utdebiteringen. Antalet ärenden som kan förväntas komma in till den

40

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

summariska processen alternativt allmän domstol kan således komma att uppgå till något fler än 300 per år. Den ökade måltillströmningen förväntas dock inte medföra något större merarbete eller ökade kostnader annat än att de kan rymmas inom ramen för nuvarande anslagstilldelning.

16.8.4Förslagen att principen om barnets bästa och proportionalitetsprincipen lagfästs i utsökningsbalken

Vi föreslår att Kronofogdemyndighetens skyldighet att beakta barns bästa och proportionalitetsprincipen lagfästs i utsökningsbalkens inledande kapitel.

Att principen om barnets bästa lagfästs i utsökningsbalken stärker och säkerställer att barns bästa beaktas i samband med olika åtgärder och beslut i utsökningsförfarandet. Enligt bestämmelsen som lagfäster proportionalitetsprincipen får en åtgärd bara vidtas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som berörs av åtgärden. Att principerna lagfästs i utsökningsbalken medför inte i sig några ekonomiska eller administrativa kostnader av betydelse eftersom Kronofogdemyndigheten redan i dag är skyldig att beakta dessa.

Det införs också reglering som gör det möjligt för Kronofogdemyndigheten att upphäva beslut som uppenbart inte är proportionerliga. Det kan antas att möjligheten att upphäva beslut enligt bestämmelsen kommer att användas förhållandevis sällan. Den fyller dock en viktig funktion för att försäkra ett rättssäkert utsökningsförfarande.

16.8.5Förslaget om ansökan om verkställighet av utdömt skadestånd på grund av brott när sökanden är barn

Vår föreslagna bestämmelse som innebär att ett barns ansökan om verkställighet av utdömt skadestånd på grund av brott får göras av endast en vårdnadshavare om det är den andre vårdnadshavaren som begått brottet eller om det annars finns särskilda skäl kommer att leda till ökade möjligheter för barn att få verkställighet av skadeståndsersättning som barnet har rätt till. Vidare förbättras barns möjligheter att ansöka om brottsskadeersättning från Brotts-

41

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

offermyndigheten eftersom Brottsoffermyndigheten som regel kräver att sökanden kan visa att skadevållaren inte kan betala, t.ex. genom ett bevis från Kronofogdemyndigheten att skadevållaren saknar tillgångar, för att brottsskadeersättning ska betalas ut.

16.8.6Förslagen om teknikneutrala bestämmelser

Vi föreslår ändringar i utsökningsbalken och utsökningsförordningen som bl.a. möjliggör att ansökan om verkställighet kan ges in i elektronisk form. Utsökningsbalkens krav att en skriftlig ansökan om verkställighet ska vara undertecknad av sökanden eller dennes ombud och kravet att en utsökningstitel ska ges in i original eller bevittnad kopia tas bort.

Ett annat förslag är att Kronofogdemyndigheten ska utveckla ett webbaserat informationsverktyg som bl.a. innebär att parterna, genom personliga inloggningsuppgifter, får tillgång till aktuella beslut och uppgifter i utsökningsmålet. Vi har inte inom ramen för vår utredningstid haft möjlighet att ta fram ett kostnadsunderlag för utvecklandet av ett sådant informationsverktyg utan har föreslagit att Kronofogdemyndigheten ska få i uppdrag att ta fram ett sådant underlag.

Genom teknikneutrala regler och webbaserad tillgång till information och beslut blir utsökningsförfarandet mer tillgängligt för privatpersoner och företag och kommer att leda till ekonomiska besparingar för samtliga parter i utsökningsförfarandet. Förslaget innebär även att borgenärer på ett mer kostnadseffektivt sätt kan bevaka sin rätt. Ett webbaserat informationsverktyg leder också till ett mer kundvänligt system med ökad tillgänglighet och förenkling för de inblandade parterna. I stället för att behöva ringa eller skriva till Kronofogdemyndigheten kommer det gå att få information via det webbaserade systemet. Det kommer sannolikt också leda till ett minskat behov av andra kontakter, muntligen eller skriftligen, mellan parterna och Kronofogdemyndigheten. På sikt kan således ett sådant här system komma att leda till resursbesparingar för Kronofogdemyndigheten.

Att gäldenärer kan följa sitt eget utsökningsmål kan också ha positiva effekter för gäldenärers incitament att samarbeta och betala av på sin skuld. Detta har positiva samhällseffekter genom att över-

42

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

skuldsättningen minskar samt att borgenärskollektivet i större utsträckning får betalt för sina fordringar.

16.9Konsekvenser av förslagen om Kronofogdemyndighetens medverkan till frivilliga överenskommelser och processledning

16.9.1Förslaget att Kronofogdemyndigheten ska kunna medverka till att parterna uppnår frivilliga överenskommelser

Vi föreslår en bestämmelse i utsökningsbalken som innebär att Kronofogdemyndigheten aktivt ska kunna medverka till att parterna uppnår frivilliga överenskommelser. Enligt bestämmelsen, som är fakultativ, kan Kronofogdemyndigheten medverka om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter. Kronofogdemyndigheten ska kunna hålla sammanträde i sådant ärende och Kronofogdemyndigheten kan besluta att en part får delta i sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring.

Vi har inte begränsat Kronofogdemyndighetens medverkan till någon viss typ av mål, men har gjort antagandet att störst förutsättning att nå framgång kan vara i de ärenden där svaranden riskerar att förlora sin bostad. I sådana mål kan det innebära att en avhysning inte behöver verkställas eller att en tvångsvis försäljning av en bostad kan undvikas. Givetvis kan det även handla om att annan egendom inte behöver utmätas.

År 2015 kom drygt 6 000 ansökningar om avhysning in till Kronofogdemyndigheten. Av dessa verkställdes drygt 2 000. Ett avhysningsärende kostar i snitt 6 000 kronor att genomföra. Kostnaderna fördelar sig på personalkostnader, underrättelser, låssmed samt omhändertagande av avhysningsgods m.m.

Kronofogdemyndigheten har gjort bedömningen att i hälften av de ärenden där parterna inte själv kan lösa kan sin situation torde de med Kronofogdemyndighetens medverkan ha större möjlighet att träffa en frivillig överenskommelse. Detta motsvarar cirka 1 000 ärenden per år.

Arbetsinsatsen för att medverka till frivilliga överenskommelser kommer givetvis att variera från ärende till ärende. Kronofogde-

43

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

myndigheten har uppskattat att den genomsnittliga tidsåtgången kommer att uppgå till fem timmar per ärende. Tidsåtgången för att hålla 1 000 sammanträden uppgår således till cirka 5 000 timmar.

Kronofogdemyndigheten har gjort bedömningen att de kostnader som uppkommer i samband med Kronofogdemyndighetens medverkan till en frivillig överenskommelse i stort motsvarar vad det kostar att verkställa en avhysning. Utredningen delar inte den bedömningen. Förberedelser, verkställighet och efterarbete i samband med en avhysning torde regelmässigt kräva mer resurser än motsvarande fem arbetstimmartimmar i anspråk. Det är inte ovanligt att två anställda från Kronofogdemyndigheten deltar vid avhysningsförrättningen, låssmed kan behöva anlitas och till det kostnader för transport och magasinering av avhysningsgods tillkomma. Här vill vi också peka på att Kronofogdemyndighetens medverkan till frivilliga överenskommelser mellan parterna inte är begränsad till avhysningsmål.

Kronofogdemyndigheten har gjort bedömningen att förslaget kommer att medföra en ökning av personalkostnader om mellan 1,4 miljoner kronor och 1,7 miljoner kronor per år. Kostnaden avser de ärenden där myndighetens medverkan inte har lett till att en frivillig överenskommelse uppnåtts mellan parterna. Utredningen ifrågasätter denna kostnad. Om Kronofogdemyndigheten i ett tidigt skede gör en korrekt bedömning av om ett ärende är lämpligt för Kronofogdemyndighetens medverkan kommer kostnaderna för att förbereda sammanträden, hålla sammanträden samt efterarbete att bli lägre än om bedömningen görs i ett senare skede under förfarandet. Det är utredningens uppfattning att detta förslag, i vart fall på sikt när Kronofogdemyndigheten arbetat en tid med detta och upparbetat rutiner, kommer att leda till minskade årsvisa kostnader för Kronofogdemyndigheten. Avsikten med förslaget är inte att Kronofogdemyndigheten ska lägga stora resurser på att försöka få parterna att komma överens i ärenden där parterna visar lågt intresse för att nå en överenskommelse eller där det bedöms att utsikterna att lyckas av någon annan anledning är begränsade. Eftersom syftet är att Kronofogdemyndighetens medverkan för att hjälpa parterna att nå en frivillig överenskommelse som regel ska göras så tidigt som möjligt i förfarandet kommer Kronofogdemyndigheten ännu inte ha hunnit lägga särskilt stora resurser på verkställigheten.

44

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Utredningen bedömer att Kronofogdemyndigheten till övervägande del kommer kunna använda befintliga sammanträdeslokaler och modern teknik för att hålla sammanträden på distans. De kostnader som kan uppkomma för att använda andra lokaler bedöms, om några överhuvudtaget uppkommer, som högst marginella.

Hur stor andel av ärenden där en frivillig överenskommelse kan nås kommer att variera över tid och beror på omständigheter utanför Kronofogdemyndighetens kontroll. Allt eftersom institutet blir mer välkänt och vinner större acceptans torde en större andel av de ärenden där Kronofogdemyndigheten medverkar leda till en frivillig överenskommelse. Förslaget förväntas därför, i vart fall på sikt, leda till minskade årsvisa personalkostnader för Kronofogdemyndigheten.

Förslaget kan antas innebära positiva konsekvenser för samhället i stort i form av samhällekonomiska vinster. Kommunernas kostnader för alternativa boenden och jourboenden kan minska om färre personer förlorar sitt hem och behöver hjälp med att hitta en ny bostad (se avsnitt 16.3.9).

16.9.2Förslaget om en lagfäst skyldighet att utöva processledning

Vi föreslår en lagfäst skyldighet för Kronofogdemyndigheten att utöva processledning. En aktiv processledning från Kronofogdemyndigheten leder till ett mer effektivt och rättssäkert utsökningsförfarande, sannolikt med färre behov av omprövningar och färre överklaganden. Andelen materiellt riktiga resultat kan förväntas öka och Kronofogdemyndighetens handläggning kommer i större utsträckning kunna inriktas på det som är väsentligt i målet. En väl avvägd processledning bör i viss utsträckning kunna ersätta en parts behov av att anlita ett juridiskt biträde.

Förslaget innebär fördelar för såväl gäldenärssom borgenärskollektivet som berörda myndigheter och domstolar. Förslaget kan även antas leda till att de allmänna domstolarna kommer behöva ägna något mindre tid åt processledning i de mål som överklagas.

45

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.10Konsekvenser av förslagen om utredning av tillgångar och myndighetssamverkan

16.10.1 Förslagen om utredning av tillgångar

Våra överväganden och förslag om Kronofogdemyndighetens utredning av tillgångar och myndighetssamverkan syftar till att leda till såväl en effektivare som en mer rättssäker tillgångsutredning med en väl avvägd balans mellan borgenärens intresse av att få betalt och respekten för enskildas rätt till personlig integritet.

Vi föreslår att Kronofogdemyndigheten ska få vassare verktyg i samband med att de utför tillgångsutredningen, bl.a. i form av högre vitesbelopp, möjlighet att hämta tredje man till förhör och förtydligande av tredje mans upplysningsskyldighet avseende frågor som Kronofogdemyndigheten bedömer är av betydelse för tillgångsutredningen. Förslagen förväntas leda till att parterna i utsökningsförfarandet i större utsträckning kommer att följa förelägganden och kallelser och att färre sammanträden behöver ställas in. Fler planerade förhör kommer kunna hållas med tredje man. Kronofogdemyndigheten kommer i större utsträckning än i dag att få tillgång till adekvat och relevant information, även om gäldenärens tillgångar utomlands. Sammantaget kommer förslagen att effektivisera tillgångsutredningsprocessen med ökade möjligheter att hitta utmätningsbara tillgångar, vilket i sin tur leder till ett ökat indrivningsresultat.

Vi föreslår även lagstiftning som tydliggör gränserna för och som ger vägledning när det gäller vilka utrednings- och spaningsåtgärder som får vidtas av Kronofogdemyndigheten. Det kan antas att acceptansen för vilka åtgärder som Kronofogdemyndigheten vidtar ökar genom att befogenheterna kodifieras.

16.10.2Förslaget om ökad myndighetssamverkan genom elektroniskt informationsutbyte

Vi föreslår att det ska etableras ett utökat elektroniskt informationsutbyte mellan Kronofogdemyndigheten och utvalda myndigheter som betalar eller lämnar ut utmätningsbar egendom. Om det förslaget genomförs kommer det att leda till en bättre och effektivare kontroll av statens pengar. Utsökningsförfarandet blir effektivare med ett bättre indrivningsresultat med ett bättre ekonomiskt

46

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

utfall för hela borgenärskollektivet. Eftersom vi inom ramen för vår utredningstid inte haft möjlighet att identifiera de myndigheter som skulle vara intressanta för etablering av ett sådant elektroniskt informationsutbyte har vi inte kunnat beräkna eller uppskatta det ökade indrivningsresultatet.

16.10.3Förslagen om beslut som fattas under tillgångsutredningen

Vi föreslår att resultatet av Kronofogdemyndighetens tillgångsutredningar och de överväganden Kronofogdemyndigheten gör ska dokumenteras tydligare så att parterna i målet får nödvändig insyn och kontroll över de åtgärder som vidtas. Detta leder till att sökanden försäkras en möjlighet att få en rättslig prövning av Kronofogdemyndighetens beslut att inte utmäta tillgångar eller att inte vidta en viss utredningsåtgärd.

Kronofogdemyndigheten upprättar årligen mellan 220 000 och 250 000 s.k. utredningsrapporter. En utredningsrapport tar i dag mellan en till tre minuter att sammanställa för en handläggare. Förslaget kommer, även om inte mer omfattande utredningsinsatser krävs, att medföra att det kommer att ta längre tid att upprätta en utredningsrapport. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att om förslaget genomförs så kommer tiden det tar att upprätta en utredningsrapport att öka med i genomsnitt fyra till sex minuter. Med beaktande av den ökade tidsåtgången och det stora antal utredningsrapporter som det rör sig om har Kronofogdemyndigheten uppskattat att personalkostnaderna kommer att öka med mellan 6,1 och 9,5 miljoner kronor per år.

Skatteverket har bedömt att myndigheten kommer att kunna ta emot Kronofogdemyndighetens utförligare utredningsrapport på samma sätt som i dag. Eftersom det inte ska ske någon manuell hantering så innebär det inte några merkostnader för Skatteverket. Förslaget förväntas inte heller medföra några merkostnader för andra förvaltningsmyndigheter.

Det ökade antalet mål som kan komma att överklagas på grund av att partsinsynen ökar bedöms inte bli så påtagligt att ärendehanteringen kommer att påverka Sveriges domstolars behov av resurser.

47

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.11Konsekvenser av förslagen om reglerna om beneficium

16.11.1 Förslagen om modernisering av beneficiereglerna

Vi föreslår ändringar i utsökningsbalkens femte kapitel som innebär att beneficiereglerna moderniseras och anpassas till dagens samhällsförhållanden. Förslagen innebär regelförenkling och kan förväntas leda till större acceptans hos allmänhet och parter i utsökningsförfarandet.

16.11.2Förslaget att bostadsrätter ska utmätas som småhusfastigheter

Vi föreslår att bostadsrätter ska kunna utmätas på samma sätt som småhusfastigheter. Bestämmelsen om undantag från utmätning för bostadsrätter i 5 kap. 1 § 6 UB upphävs. Förslaget kommer att innebära förändrade arbetsmetoder när Kronofogdemyndigheten utmäter bostadsrätter. Eftersom sådana arbetsmetoder redan i dag används vid utmätning av småhusfastigheter kommer förändringen inte att medföra några ökade kostnader för myndigheten. Förslaget innebär en harmoniserad och rättvisare tillämpning av regelverket när bostäder utmäts. Förslaget leder till att fler bostadsrätter kommer kunna utmätas vilket ger ett ökat indrivningsresultat för borgenärskollektivet.

16.11.3 Förslaget om schablonbeneficie

Vi anser att så kallat schablonbeneficie bara bör tillämpas när det är uppenbart att gäldenären har ett behov av beneficium. Vi föreslår ett tillägg i 5 kap. 14 § UB som innebär att Kronofogdemyndigheten ska kunna undanta pengar från utmätning när det är uppenbart att pengarna behövs för gäldenärens behov. Vi anser att schablonbeneficie inte bör lämnas när utmätning görs av ROT- och RUT- ersättning och Jordbruksverkets utbetalningar av EU-stöd.

Fler beslut om utmätning kommer att meddelas vilket medför ett ökat indrivningsresultat. Kronofogdemyndigheten har inte kunnat ta fram siffror som är statistiskt säkerställda men har uppskattat att

48

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

det rör sig om mellan 10 000 till 15 000 beslut per år som kommer att beröras av förslaget.

Kronofogdemyndigheten har bedömt att förslaget kommer leda till ökade portokostnader eftersom fler beslut om utmätning ska skickas ut. Myndigheten har uppskattat att portokostnaderna kommer att öka med mellan 60 000 kronor och 120 000 kronor per år. Med anledning av det ökade antalet beslut om utmätning har Kronofogdemyndigheten gjort bedömningen att fler beslut kommer att överklagas. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att personalkostnaden kommer att öka med mellan 0,9 och 2,3 miljoner kronor per år för att hantera de ökade volymerna. Utredningen ställer sig dock tveksam till att andelen överklaganden skulle komma att öka och anser inte att det finns belägg för ett sådant antagande.

16.12 Konsekvenser av förslagen om löneutmätning

16.12.1Förslaget om beräkning av normal- och förbehållsbelopp

Inledning

Genom löneutmätning betalas årligen cirka 3,6 miljarder kronor vilket motsvarar ungefär en tredjedel av Kronofogdemyndighetens totalt indrivna belopp om cirka 10,2 miljarder kronor. Löneutmätning är således en mycket effektiv verkställighetsform.

Vi föreslår ändringar i regleringen om hur normal- och förbehållsbelopp för personer som står under löneutmätning ska beräknas. Fler ålderskategorier för barn kommer att beaktas vid fastställande av normalbeloppet och det fastställs nya referensvärden som tar betydligt större hänsyn till att barns personliga kostnader ökar med stigande ålder. Skäliga umgängeskostnader för barn ska beaktas i löneutmätningsförfarandet.

Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten

Kronofogdemyndigheten fattar årligen cirka 100 000 grundbeslut om löneutmätning. Vårt förslag innebär att det i princip är samma information som ska hanteras och bedömas som i dag. Det som tillkommer är att det finns fler ålderskategorier för barn och att skäliga

49

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

umgängeskostnader ska beaktas. Kronofogdemyndigheten har bedömt att förslaget inte förväntas medföra några påtagligt ökade handläggningskostnader.

Vårt förslag kommer att påverka förbehållsbeloppsberäkningen i skuldsaneringsförfarandet eftersom bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§ UB om förbehållsbelopp är vägledande vid beräkningar av vad som ska förbehållas skuldsaneringsgäldenären för dennes och dennes familjs försörjning i skuldsaneringsförfarandet. Kronofogdemyndigheten har bedömt att de omräkningar som behöver göras med anledning av vårt förslag kan göras inom ramen för nuvarande anslagstilldelning.

Konsekvenser för personer som står under löneutmätning och deras familjer

Förslagen kommer att leda till att personer som står under löneutmätning och deras familjer försäkras ekonomiska resurser motsvarande en skälig levnadsnivå (se räkneexempel i bilaga 17). Gäldenärers incitament till öppet arbete kommer att vidmakthållas eller öka. Förslaget kan därför antas ha vissa positiva effekter för möjligheten att minska brottsligheten. De samhällsekonomiska kostnaderna för ekonomiskt utanförskap förväntas minska (se avsnitt 8.4.1).

Att personer som står under löneutmätning får förbehålla sig kostnader för umgänge med sina barn kan leda till att båda föräldrarna på ett bättre sätt kan ta ett gemensamt försörjnings- och fostringsansvar för sina barn och att barnets behov tillgodoses på bästa sätt. Detta bedöms således gynna såväl barnen som föräldrarna och ett bättre samarbete föräldrarna emellan i frågor som rör kostnader för umgänget. Denna ordning kan därför leda till att båda föräldrarna i större utsträckning kan ta ekonomiskt ansvar på lika villkor för barnet. På sikt kan detta öka delaktigheten för båda föräldrarna i ansvaret för och omsorgen om barnet och därmed påverka jämställdheten mellan föräldrar på ett positivt sätt. Barns rätt till umgänge med sina föräldrar kommer att säkerställas i större utsträckning än i dag. Denna ordning ger också föräldrarna bättre förutsättningar att sörja för sina barns behov.

50

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Ekonomiska konsekvenser för borgenärskollektivet och det allmänna

Borgenärskollektivet kommer att påverkas av vårt förslag i form av minskat indrivningsresultat. Minskningen måste dock ställas mot de samhällsekonomiska kostnaderna för ekonomiskt utanförskap. I avsnitt 8.4.1 utvecklar vi vår syn på de ekonomiska konsekvenserna av vårt förslag. Vi redovisar också vår bedömning av den ekonomiska påverkan om även normalbeloppet för vuxna skulle komma att höjas. Vidare redovisar vi de problem som ekonomiskt utanförskap medför och de samhällsekonomiska kostnaderna detta innebär.

Eftersom staten har företrädesrätt till löneutmätning före andra fordringar kommer vårt förslag att få störst betydelse för staten som borgenär, men även enskilda borgenärer kommer att påverkas. Eftersom löneutmätning inte är tidsbegränsad utan i princip kan pågå till dess skulderna är betalda leder ett högre förbehållsbelopp därför i normalfallet inte till lägre betalningsgrad utan bara till en längre betalningstid. Att löneutmätning kan komma att pågå under längre tid för att skulderna ska slutbetalas kan dock innebära vissa risker för att gäldenärens situation förändras till det sämre genom exempelvis sjukdom, arbetslöshet eller separation. Detsamma gäller om gäldenären blir underhållsskyldig för fler barn eller behöver en större bostad. Vidare kan förslaget komma att innebära att vissa personer som i dag skulle vara aktuella för löneutmätning, framöver inte kommer ifråga för löneutmätning överhuvudtaget eftersom det inte längre finns något överskott att utmäta. Detta innebär dock inte med nödvändighet inkomstförluster för borgenärskollektivet eftersom det kan finnas möjlighet att utmäta annan egendom. I detta sammanhang måste också framhållas att det på samma sätt som det finns risk för att gäldenärens situation utvecklas till det sämre över tid, även finns möjlighet att situationen förändras till det bättre, exempelvis genom en högre inkomst eller minskad försörjningsbörda. Det förhållandet att gäldenärers livssituation inte är statisk utan förändras över tid och att förändringarna inte går att förutse gör att det är mycket svårt att göra några konkreta beräkningar eller uppskattningar av de ekonomiska konsekvenserna av vårt förslag.

För offentligrättsliga fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i indrivningslagen finns det särskilda regler i lagen (1982:188)

51

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

om preskription av skattefordringar m.m. (SPL). Statens fordringar enligt skatteförfarandelagen preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår de lämnades för indrivning. För övriga fordringar som omfattas av SPL gäller enligt huvudregeln att fordringarna preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår de förföll till betalning. En automatisk förlängning av preskriptionstiden uppkommer vid beslut om inledande av företagsrekonstruktion och skuldsanering eller om gäldenären medges skriftligt uppskov av Kronofogdemyndigheten. Det sker inte någon förlängning för att det pågår löneutmätning. I dessa fall gäller alltså en absolut preskription efter fem år. Varken Skatteverket eller Kronofogdemyndigheten har någon statistik över antal fordringar och fordringsbelopp som i dag preskriberas innan full betalning. Eftersom det i vissa fall kan finnas en möjlighet att utmäta annan egendom i stället för lön behöver vårt förslag inte leda till någon större ökning av antalet fordringar som preskriberas.

Tabell 16.3 visar hur mycket större normalbeloppet per månad blir med vårt förslag. Av bilaga 11 framgår riksnormen för försörjningsstöds belopp. I bilaga 17 redovisar vi olika räkneexempel där skillnaderna mellan löneutmätningssystemet, försörjningsstödet och Konsumentverkets beräkningar framgår.

Tabell 16.3 Barn som berörs av löneutmätning och effekten av ändrade normalbelopp i kronor

Antal barn är baserat på uppgifter från Kronofogdemyndigheten

Ålderskategori Antal barn Nuvarande Föreslaget Skillnad
    normalbelopp normalbelopp per barn
         
0–6 år 10 552 2 482 2 500 18
7–10 år 9 601 2 857 3 000 143
11–14 år 10 713 2 857 3 500 643
15– 14 440 2 857 4 000 1 143
Totalt 45 306 125 482 242 150 438 500 24 956 258

52

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

De sammanlagda normalbeloppen för de barnfamiljer som är föremål för löneutmätning ökar med vårt förslag med knappt 25 miljoner kronor per månad eller knappt 300 miljoner kronor (299 475 096 kronor) per år. Detta kan sättas i relation till att det årligen betalas 3,6 miljarder kronor genom löneutmätning. I juli 2016 pågick det löneutmätning hos cirka 100 000 personer. Det genomsnittliga löneutmätningsbeloppet uppgår således till cirka 3 000 kronor per månad per person. Variationerna är emellertid stora i de enskilda fallen. Det finns personer som endast har ett utmätningsbelopp om 200 kronor per månad, medan det finns andra som har utmätning med belopp överstigande 20 000 kronor per månad.

Att normalbeloppen ökar med 300 miljoner kronor per år innebär emellertid inte att löneutmätningen totalt sett skulle minska med så mycket som åtta procent. Det främsta skälet till detta är att många fortfarande skulle komma att betala hela sin skuld. Genom ett högre normalbelopp skulle det dock ta längre tid för gäldenären att bli skuldfri. Ett annat skäl är att en del gäldenärer har ett relativt litet utrymme som kan tas i anspråk genom löneutmätning. I detta avseende kan det antas att det generellt sett är barnfamiljerna som har lägre månatliga utmätningsbelopp än de som inte har försörjningsskyldighet för barn eftersom de har högre normal- och förbehållsbelopp. Om en gäldenär har två barn i övre tonåren och hans eller hennes utmätningsbara belopp uppgår till 400 kronor per månad kommer vårt förslag att innebära att den här gäldenärens normalbelopp höjs med 2 286 kronor per månad. För borgenärernas del blir intäktsförlusten emellertid inte 2 286 kronor utan 400 kronor.

Det har inte varit möjligt för oss att beräkna intäktsförlusten för borgenärerna men vi kan konstatera att en höjning av normalbeloppet med knappt 300 miljoner kronor per år kommer att leda till att löneutmätningen inbringar mindre pengar, dock inte i storleksordningen 300 miljoner kronor.

Enligt vårt förslag ska förbehåll för umgängeskostnader även omfatta skäliga kostnader för eventuella resor till och från umgänge samt andra merkostnader som umgänget kan komma att medföra. Att umgängeskostnaderna beaktas i löneutmätningsförfarandet har naturligtvis konsekvenser för borgenärskollektivet. Som vi konstaterat ovan kommer en höjning av normalbeloppen för barnfamiljer att innebära en minskning med mindre än åtta procent. Antagandet kan därför göras att den ytterligare minskning som beaktande av

53

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

umgängeskostnaderna medför, ställt i relation till det totala indrivningsresultatet, har en marginell påverkan på borgenärskollektivet.

16.12.2Förslaget att omprövning inte ska ske när ändringen är obetydlig

Vi föreslår att Kronofogdemyndigheten inte ska ändra ett beslut om utmätning av lön om resultatet av ändringen är obetydlig. Som exempel kan nämnas att normalbeloppet bara ändras med några kronor från ett år till ett annat och det inte ska göras några andra ändringar av betydelse. Kronofogdemyndigheten kommer även fortsättningsvis behöva räkna om samtliga löneutmätningsbeslut årligen. Eftersom detta numera görs maskinellt kräver omräkningen inte lika mycket resurser som före år 2016 när omräkningarna till stor det gjordes manuellt. För Kronofogdemyndigheten innebär vårt förslag att myndigheten inte kommer behöva administrera och skicka ut nya beslut i lika många mål som i dag. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att detta kommer innebära minskade portokostnader för myndigheten uppgående till cirka en miljon kronor om året. Vidare kommer arbetsgivare och myndigheter som är mottagare av dessa beslut att göra administrativa effektivitets- och resursvinster eftersom färre ändringsbeslut kommer behöva hanteras.

16.12.3 Förslaget om anstånd

Personer som står under löneutmätning ska, precis som i dag, kunna få anstånd under pågående löneutmätning för t.ex. nyanskaffning av beneficieegendom eller för att betala oförutsedda utgifter på grund av exempelvis sjukdom eller olycksfall. Vi anser att en gäldenär som har fått anstånd vid ett tillfälle ska kunna beviljas anstånd fler gånger om det behövs. Vi föreslår ett tillägg i bestämmelsen om anstånd där vi klargör att vid bedömningen av om det föreligger särskilda skäl för att kunna beviljas anstånd ska svarandens och dennes familjs personliga och ekonomiska omständigheter beaktas. I detta ligger att Kronofogdemyndigheten också ska väga in hur länge löneutmätningen har pågått.

För Kronofogdemyndighetens del kan detta förslag innebära att det kommer att komma in något fler ansökningar om anstånd till

54

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

myndigheten. Kronofogdemyndigheten gör dock bedömningen att det endast rör sig om en marginell ökning och därför inte medför så stort merarbete eller att andra kostnader det behövs räknas särskilt på förslaget.

Det går inte att förutse om förslaget kommer att leda till att anståndsinstitutet börjar användas i större utsträckning än i dag. För borgenärskollektivets del innebär det att löneutmätning kan komma att pågå under längre tid när gäldenären tillfälligt får en paus med den pågående löneutmätningen. Det är svårt att beräkna eventuellt inkomstbortfall för staten som borgenär på grund av att statens fordringar preskriberas efter fem år.

Mot bakgrund av vårt förslag om hur normal- och förbehållsbelopp ska beräknas kan antagandet göras att behoven av anstånd kan komma att minska. Vår bedömning är därför att detta förslag inte kommer att leda till några nämnvärda ekonomiska konekvenser för borgenärskollektivet. Däremot är möjligheten att få anstånd en viktig ventil för de gäldenärer som behöver nyanskaffa beneficieegendom eller betala oförutsedda avgifter.

16.12.4En sänkning av gränsen för när löneutmätning ska inledas

Vi gör bedömningen att den nedre gränsen för när löneutmätning ska inledas bör sänkas från 200 kronor till 100 kronor. Detta kommer att leda till ett ökat indrivningsresultat. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att mellan 1 000 och 1 500 gäldenärer har ett betalningsutrymme i intervallet 100 till 200 kronor per månad. Förändringen kommer således att innebära att borgenärskollektivet får del av ett större utrymme av gäldenärens lön. För gäldenären innebär det att skulden kommer betalas av i högre takt.

Underrättelse om beslut om löneutmätning ska skickas till gäldenär, sökanden samt till arbetsgivare eller annan utbetalare varför ökade portokostnader kommer att uppkomma för Kronofogdemyndigheten. Av Kronofogdemyndighetens register framgår att en gäldenär i snitt har mellan fem till sex sökanden som ska få del av ett beslut om löneutmätning. Kostnaderna bedöms inte vara större än att de kan hanteras inom ramen för befintliga anslag.

55

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.12.5 Förslaget om ökad partsinsyn

Vi föreslår att när Kronofogdemyndigheten har utvecklat ett webbaserat informationsverktyg ska parterna få tillgång till samtliga beslut som fattas i löneutmätningsförfarandet, dvs. beslut om utmätning, fördelning och utbetalning. Gäldenären ska även kunna följa hur skuldsituationen förändras under hela förfarandet. Förslaget kommer att innebära effektivitetsvinster för såväl Kronofogdemyndigheten som parterna i utsökningsförfarandet. Gäldenärers incitament att medverka och betala av sina skulder kan förväntas öka.

16.13Konsekvenser av förslagen om tvångsvis försäljning och redovisning till borgenärer

16.13.1Förslaget om ett modernt budgivningsförfarande för försäljning av fast egendom m.m. på offentlig auktion

Vi föreslår att förfarandet för försäljning av fast egendom på offentlig auktion ska moderniseras och teknikanpassas så att det blir möjligt att sälja egendomen genom såväl muntligt som skriftligt budgivningsförfarande. Budgivning ska kunna ske på annat sätt än muntligen, t.ex. elektroniskt via internet. Vi föreslår motsvarande ändringar för auktionsförfarandet vid försäljning av registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg. Om Kronofogdemyndigheten håller auktion på plats med muntliga bud bör intressenter ges möjlighet att delta i budgivningen via videolänk från något av Kronofogdemyndighetens kontor. Kronofogdemyndigheten bör även kunna bestämma att det samtidigt ska vara tillåtet att bud lämnas på annat sätt än muntligen, dvs. att olika budgivningssätt kombineras i ett och samma auktionsförfarande. Kronofogdemyndigheten har bedömt att detta förslag kommer innebära minskade kostnader för myndigheten i form av lägre personalkostnader om mellan 1,8 och 2,1 miljoner kronor per år.

Försäljningsförfarandet kommer bli effektivare och det finns goda skäl att anta att försäljningspriserna kan komma att öka eftersom fler intressenter kommer kunna delta i auktionen. Ökade försäljningspriser kommer att gynna såväl gäldenärssom borgenärskollektivet.

56

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Det införs också ett nytt förfarande som innebär att Kronofogdemyndigheten, efter att ha hört sökanden, svaranden och annan känd sakägare vars rätt berörs av försäljningen, ska bestämma auktionsform. För att ge sakägarna möjlighet att anmäla sina rättigheter kommer det att uppkomma kostnader för personal och för kungörelser och portokostnader. Förslaget har av Kronofogdemyndigheten uppskattats medföra ökade årsvisa kostnader för Kronofogdemyndigheten om mellan cirka 550 000 och 750 000 kronor. Av detta avser 400 000–600 000 kronor personalkostnader och 150 000 kronor avser kostnader för porto och kungörelser.

16.13.2Förslaget att bostadsrätter ska kunna säljas under hand av fastighetsmäklare

Vi föreslår att bostadsrätter, precis som fast egendom, ska kunna lämnas för tvångsvis försäljning under hand till fastighetsmäklare. Det införs kompletterande reglering i utsökningsförordningen som innebär att Kronofogdemyndigheten får ge fastighetsmäklare i uppdrag att bjuda ut bostadsrätt till försäljning under hand. En sådan ordning innebär att försäljningsförfarandet blir effektivare. En fastighetsmäklare har med sina kontakter och spekulantregister ofta bättre förutsättningar än Kronofogdemyndigheten att nå potentiella köpare. En fastighetsmäklare kan visa bostadsrätten flera gånger, hjälpa till med kalkyler för boendekostnader och förmedla kontakter med kreditgivare. Försäljning med hjälp av en fastighetsmäklare bör därför kunna ge ett bättre pris vilket kommer att vara positivt för såväl gäldenärssom borgenärskollektivet.

Eftersom arbetsuppgifter som i dag utförs av Kronofogdemyndigheten i stället kan tas om hand av en fastighetsmäklare kommer förslaget att innebära en minskad arbetsbelastning för Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att om förslaget genomförs kommer ungefär 1,2 årsarbetskrafter kunna frigöras för att arbeta med andra arbetsuppgifter. Det innebär att personalkostnaderna årligen kommer att minska med mellan 800 000 kronor och 1,2 miljoner kronor.

57

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.13.3Förslagen om harmoniserade tidsfrister och möjlighet att bevilja anstånd

Vi föreslår att bestämmelserna som gäller tidsfrister och möjlighet att bevilja anstånd vid tvångsvis försäljning av fast egendom och bostadsrätter harmoniseras på så sätt att de tidsfrister och möjligheter som finns att bevilja anstånd för försäljning av fast egendom även kommer att gälla vid försäljning av bostadsrätter. Vi föreslår inte någon ändring av de tidsfrister och möjlighet till anstånd som i dag gäller för tvångsvis försäljning av annan lös egendom. Förslaget kommer att innebära ett mer enhetligt och mer lättillämpat förfarande för försäljning av bostäder som också blir enklare att acceptera av allmänheten.

Som ett led i att Kronofogdemyndigheten ska kunna ta viss hänsyn till en tredje man som berörs av en försäljning av utmätt egendom föreslår vi att även en tredje man ska kunna begära anstånd med försäljningen. Kronofogdemyndigheten kommer således, efter en begäran av svaranden eller tredje man, kunna bevilja anstånd om sökanden i målet medger det eller om det finns särskilda skäl. Vi föreslår även ett tillägg i anståndsbestämmelsen som tydliggör att Kronofogdemyndigheten särskilt ska beakta om försäljningen avser svarandens eller tredje mans hem när en begäran om anstånd prövas. Att försäljningen avser egendom som är någons hem kommer således att kunna få betydelse vid prövning av frågan om anstånd med försäljningen ska kunna beviljas inom gällande tidsramar. Denna ordning kommer att leda till ett mer rättssäkert försäljningsförfarande och att hänsyn i större utsträckning kan tas till Europakonventionens bestämmelser om rätten till hem och egendomsskyddet.

16.13.4 Förslaget om harmoniserade försäljningsavgifter

Vi föreslår att avgifterna vid tvångsvis försäljning av fast egendom och bostadrätter harmoniseras. Förberedelseavgift, försäljningsavgift samt minimi- och maxavgift för bostadsrätter ska beräknas på samma sätt som enligt gällande ordning för försäljning av fast egendom. Vi föreslår även att det införs en maxavgift för tvångsvis försäljning av lös egendom. Maxavgiften ska bestämmas på samma sätt som för fast egendom och bostadsrätter. Särskilda kostnader som kan upp-

58

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

komma, t.ex. löpande kostnader för att hantera och förvara lös egendom innan försäljningen ska fortfarande kunna tas ut i enlighet med 13 § i förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten.

Förslagen innebär att det även kommer utgå en förberedelseavgift vid försäljning av bostadsrätter. Avgiften kommer att belasta sökanden om auktionen kungörs men inte avslutas med en tvångsvis försäljning. För bostadsrätter som säljs av Kronofogdemyndigheten har försäljningsavgifterna beräknats bli cirka 45 procent lägre. För bostadsrätter som är värda över tre miljoner kronor kommer avgiftsminskningen bli ännu större. För borgenärs- och gäldenärskollektivet innebär de lägre försäljningsavgifterna för bostadsrätter att det blir ett bättre ekonomiskt utfall av försäljningen.

Kronofogdemyndigheten har beräknat de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Underlag för dessa beräkningar finns i bilaga 18. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att avgiftsintäkterna till staten avseende förberedelseavgifter kommer att öka och uppgå till cirka 3,7 miljoner kronor per år. Samtidigt kommer avgiftsintäkterna för de bostadsrätter som säljs att minska med 5,5 miljoner kronor per år. Den totala effekten av förslaget om harmoniserade avgifter för fast egendom och bostadsrätter beräknas således leda till minskade avgiftsintäkter om cirka 1,7 miljoner kronor per år.

Förslaget om en maximiavgift för försäljning av annan lös egendom än bostadsrätter innebär att maxavgiften är på samma nivå som vid försäljning av fast egendom. Taket för avgiften uppnås vid en köpeskilling som överstiger 1,7 miljoner kronor. År 2015 såldes inte någon lös egendom (bostadsrätter undantagna) överstigande detta belopp. Begränsningsregeln bedöms därför få marginell ekonomisk påverkan.

16.13.5Förslagen att det inte längre ska vara obligatoriskt med bevaknings- eller fördelningssammanträde

Vi föreslår att Kronofogdemyndigheten alltid själv ska kunna ska avgöra om bevakningssammanträde eller fördelningssammanträde behövs. Om bevakningssammanträde inte ska hållas ska Kronofogdemyndigheten bestämma en senaste dag när fordran eller rättigheter senast ska anmälas. Kronofogdemyndigheten ska hålla ett fördelningssammanträde när det är oklart hur pengar ska fördelas

59

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

eller om Kronofogdemyndigheten i annat fall anser att det behövs. Förslagen kommer innebära ett effektivare utsökningsförfarande utan att nödvändiga krav på rättssäkerhet eftersätts. För såväl Kronofogdemyndigheten som borgenärskollektivet kan förslagen innebära processekonomiska besparingar.

16.13.6Förslaget om utökad information om utmätt egendom är försäkrad

Vi föreslår inte någon reglering som innebär ytterligare möjligheter att frånträda köp av utmätt egendom. I stället anser vi att en köpare av utmätt egendom i första hand bör skyddas mot att egendomen skadas eller förstörs efter Kronofogdemyndighetens försäljning av egendomen fram till tillträdet genom att egendomen är försäkrad. Vi föreslår regler som innebär att det kommer framgå av sakägarförteckningen och Kronofogdemyndighetens kungörelser av auktion eller infordrande av anbud om det finns någon gällande försäkring för egendomen. Vidare föreslår vi reglering som innebär att vid bedömningen av om tidigare ägare ska få rätt att bo kvar på fastigheten efter köparens tillträdesdag, Kronofogdemyndigheten särskilt ska väga in om egendomen är försäkrad.

Frågan om egendomen är försäkrad kommer med dessa förslag att på ett tydligare sätt komma att utgöra köpevillkor och påverka det slutliga försäljningspriset. Vidare kan gäldenärers incitament att hålla egendomen försäkrad komma att öka. Förslagen förväntas inte medföra något påtagligt merarbete för Kronofogdemyndigheten.

16.13.7Förslag som innebär regelförenkling, effektivisering och förtydligande av gällande ordning

Indrivning av utmätta försäkringsbelopp som inte förfallit till betalning

Att utmätta försäkringsbelopp inte kan drivas in när försäkringen enligt försäkringsavtalet ännu inte förfallit till betalning är en brist i lagstiftningen som påverkar effektiviteten i utsökningsförfarandet. Vi har bedömt att det utsökningsrättsliga regelverket innehåller nödvändiga bestämmelser för att utmätta försäkringsbelopp ska kunna

60

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

drivas in. Vi föreslår ett tillägg i 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen som tydliggör att ett beslut om utmätning innebär att det utmätta beloppet omedelbart förfaller till betalning och får utkrävas från försäkringsbolaget. Vi anser att det även behövs kompletterande reglering i inkomstskattelagen (1999:1229) så att lagens bestämmelser om återköpsförbud inte hindrar indrivning av utmätta belopp. Eftersom ett förslag om tillägg i 58 kap. 18 § inkomstskattelagen som innebär att det ska vara möjligt att utmäta belopp från en pensionsförsäkring för närvarande bereds i Regeringskansliet lämnar vi inte något eget författningsförslag.

Att utmätta försäkringar omedelbart kan drivas in kommer att leda till fördelar för borgenärskollektivet i form av ett bättre indrivningsresultat. Förslaget innebär också effektivitetsvinster för utsökningsförfarandet och för Kronofogdemyndighetens administrativa arbete när det gäller utmätning av försäkringar.

Förslaget om en tydligare reglering om hur borgenärers rätt till ränta ska beräknas

Vi föreslår att det införs ett förtydligande i 13 kap. 2 § UB som klargör att om pengar inte kan betalas ut i samband med fördelningsdagen ska utbetalningen innefatta inlåningsränta på beloppet från fördelningsdagen fram till dess utbetalning sker. Förslaget innebär ett tydliggörande av vad som är gällande ordning. Förslaget innebär regelförenkling som på ett positivt sätt påverkar effektiviteten i utsökningsförfarandet.

Förslaget om förtydligande vad som gäller för återkrav i mål som handläggs enligt indrivningslagen

Vi föreslår reglering som klargör att om ett beslut om fördelning eller utbetalning ändras så att återbetalning ska ske på grund av utmätning för en fordran som handläggs enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. är det inte den myndighet som företräder staten hos Kronofogdemyndigheten utan den myndighet vars krav har föranlett utmätningen som ska betala tillbaka. Förslaget tydliggör vad som redan i dag är gällande ordning.

61

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.13.8Förslaget om en ändrad ordning för utbetalning av små belopp

Enligt uppgift från Kronofogdemyndigheten uppgår s.k. små belopp som enligt nu gällande reglering tillfaller staten till cirka 350 000 kronor per år. I detta belopp ingår de belopp som avses i 13 kap. 20 a § andra stycket UB men också belopp över 25 kronor som Kronofogdemyndigheten återbetalat till gäldenärer, men som inte lösts ut och som kommer i retur till myndigheten. Belopp som en gäldenär inte löser ut står kvar på Kronofogdemyndighetens konto i tio år. Om gäldenären inte gör anspråk på beloppet under denna tid tillfaller det staten.

Vi föreslår en ändrad ordning för vad som ska gälla för utbetalning av små belopp. Förslaget innebär att om det sammanlagda belopp som tillkommer en borgenär understiger 100 kronor ska beloppet bara betalas ut om det finns särskilda skäl. Pengar som inte kan betalas ut till den betalningsberättigade borgenären ska i första hand fördelas mellan övriga mål där fordringen inte har fått full täckning. Kan betalning inte ske till någon annan borgenär ska pengarna återbetalas till svaranden. Om utbetalning eller återbetalning inte är möjlig inom tio år tillfaller pengarna, jämte inlåningsräntan, staten.

Förslaget innebär en rättvisare fördelning av utmätta pengar vilket gynnar såväl gäldenärssom borgenärskollektivet. I någon mån kommer förslaget leda till minskade intäkter till staten. För statskassan är dessa belopp emellertid försumbara. Pengarna är inte heller en intäkt som staten kan eller bör räkna med.

16.14 Konsekvenser av förslagen om avhysning

16.14.1Förslagen om utökade processuella rättssäkerhetsgarantier

Vi föreslår att Kronofogdemyndigheten ska säkerställa att underrättelser i avhysningsmål når socialtjänsten. Vi föreslår också en ny bestämmelse som innebär att Kronofogdemyndigheten ska underrätta socialtjänsten när det kan bli aktuellt med tvångsvis försäljning av en bostad.

62

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Det främsta syftet med dessa förslag är att se till att enskilda får det stöd och hjälp de behöver från socialtjänsten i samband med en avhysningsförrättning eller handräckning enligt 8 kap. 18 § UB. Om socialtjänsten i ett tidigt skede av ett avhysnings- eller utmätningsärende informeras om ärendet kommer möjligheten att uppnå frivilliga överenskommelser förbättras vilket leder till att avhysning eller tvångsvis försäljning och efterföljande handräckning kan undvikas.

För Kronofogdemyndigheten innebär förslaget något extra administrativt arbete. Förändringarna förväntas dock inte medföra några större kostnader utan bedöms kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag.

16.14.2Förslagen om en effektivare hantering av avhysningsgods

Vi föreslår bestämmelser som kommer att minska statens kostnader för magasinering av avhysningsgods. År 2014 kostade magasinering av avhysningsgods sammanlagt 9 730 883 kronor. Av den totala magasineringskostnaden fick staten stå för 9 192 807 kronor. För år 2015 uppgick totalkostnaden till 9 368 723 kronor. Av denna kostnad fick staten stå för cirka 8 900 000 kronor. Merparten av det bohag som omhändertas och magasineras i dag saknar i princip ekonomiskt eller affektionsvärde. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att endast mellan fem till tjugo procent av magasinerad egendom hämtas ut.

Enligt vårt förslag ska Kronofogdemyndigheten i samband med en avhysningsförrättning från en bostad få kasta egendom som uppenbart saknar värde eller av annat skäl inte bör förvaras. Innan egendomen kastas ska parterna underrättas, om åtgärden kan ha betydelse för dem. Vidare anser vi att svaranden med bindande verkan redan i ett tidigt skede av avhysningsförfarandet ska ges möjlighet att förklara att han eller hon inte är intresserad av viss egendom. Eftersom svaranden kommer kunna avstå egendom i ett tidigt skede kan onödiga magasineringskostnader begränsas.

Vi föreslår också att Kronofogdemyndigheten ska få hantera egendom som anträffas vid verkställighet av handräckning och annan säkerhetsåtgärd än kvarstad i annat än en bostad enligt reglerna som föreskrivs för avhysning från annat än bostad.

63

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

För Kronofogdemyndigheten innebär förslagen att inte lika mycket egendom behöver magasineras som i dag. Detta kommer således att innebära minskade magasineringskostnader för staten.

16.15Konsekvenser av förslagen om avgifter och rättegångskostnader

Vi föreslår lagtekniska ändringar i utsökningsbalkens sjuttonde kapitel som tydliggör att såväl sökanden som svaranden kan befrias från skyldighet att betala förrättningskostnader. Förslaget är en kodifiering av vad som är gällande ordning och leder till ett tydligare regelverk och en enhetligare rättstillämpning.

Vi föreslår också att personer som utsatts för brott inte ska betala särskilda avgifter i mål om utmätning för skadestånd som utdömts på grund av brottet. Konsekvensen av detta förslag är att staten i större utsträckning kan behöva stå det slutliga kostnadsansvaret för särskilda avgifter i utsökningsmål på grund av skadestånd. Enligt uppgift från Kronofogdemyndigheten uppgick de särskilda avgifterna som slutligen kom att belasta sökande på grund av utmätning av skadestånd till drygt 3 000 kronor år 2015. Denna kostnad kan givetvis variera kraftigt över åren och går inte helt att förutse. I sammanhanget kan kostnaden dock antas uppgå till ett högst försumbart belopp. Den föreslagna ändringen har ett positivt signalvärde och kan få stor betydelse för enskilda personer som utsatts för brott.

16.16Konsekvenser av förslagen om överklagande- och delgivningsfrågor

16.16.1 Förslagen som rör delgivning av vissa beslut

Vi föreslår en ändring i utsökningsförordningen så det blir möjligt för Kronofogdemyndigheten att använda sig av förenklad delgivning av handlingar till personer med postadress utomlands. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att delgivning utomlands förekommer i mellan 50 och 100 ärenden per år.

Även förenklad delgivning kräver såväl personalresurser som ekonomiska resurser för hanteringen av själva delgivningsförfarandet.

64

SOU 2016:81 Konsekvensbeskrivning

Förfarandet förväntas dock bli effektivare eftersom färre handlingar kommer behöva delges genom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller särskild blankett för erkännande. Delgivningsproblem kan antas bli färre och behovet av att använda sig av rekommenderade försändelser och mottagningsbevis med de kostnader som dessa medför kommer att minska.

Vi föreslår även att grundbeslut om löneutmätning och ändringsbeslut där utmätningsbeloppet höjs inte längre ska delges arbetsgivare utan delgivning ska endast användas när det finns ett tydligt behov, exempelvis om det finns någon indikation på att arbetsgivaren inte kommer att redovisa pengarna enligt beslutet. Förslaget kommer leda till en minskad administrativ belastning för de arbetsgivare som inte längre behöver bekräfta delgivning. Förändringen innebär resurs- och effektiviseringsvinster för Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten fattar cirka 300 000 grund-, ändrings- och upphävandebeslut årligen avseende löneutmätning. Det är ungefär lika många av varje slag. Kronofogdemyndigheten har uppskattat att cirka 30 procent av ändringsbesluten avser en sänkning, som inte delges, och då återstår cirka 270 000 beslut som ska delges arbetsgivare eller andra utbetalare enligt dagens regler. Om det antas att 30 procent av besluten avser ärenden där Försäkringskassan är utbetalare (Försäkringskassan delges i normalfallet genom elektronisk kvittens av besluten som skickas på fil) så återstår uppskattningsvis 140 000 ärenden som skickas via post med delgivningskvitto. Kostnad för svarsförsändelsen, dvs. den del som ska skickas tillbaka till Kronofogdemyndigheten uppgår till sex kronor. Det krävs även handläggare som tar mot och registrerar inkomna delgivningskvitton, vilket motsvarar en tidsåtgång på mellan 0,8–1 årsarbetskrafter. Mot bakgrund härav har Kronofogdemyndigheten uppskattat att förslaget förväntas innebära en årlig besparing om cirka 1,4– 1,8 miljoner kronor, varav 500 000–700 000 kronor avser personalkostnader och 0,9–1,1 miljoner kronor avser portokostnader.

65

Konsekvensbeskrivning SOU 2016:81

16.16.2Förslaget att Kronofogdemyndigheten ska vara part

i mål som avser överklagande av förrättningskostnader

Vi föreslår att Kronofogdemyndigheten, i stället för Skatteverket, ska vara part i mål som avser överklagande av förrättningskostnader. Detta kommer att innebära att det är den myndighet som berörs av frågan och som är insatt i målet som för talan i domstol.

För Skatteverket innebär detta en något minskad arbetsbelastning. Eftersom Skatteverket endast handlägger ett fåtal sådana ärenden per år, bedöms Skatteverkets resursbesparing bli försumbar.

För Kronofogdemyndigheten innebär förslaget att myndigheten kommer att behöva processa i domstol som part. Den ökade arbetsbelastning detta kommer att innebära för Kronofogdemyndigheten bedöms kunna hanteras med befintliga resurser och inom ramen för nuvarande anslag.

Förslaget är en principiellt viktig förändring och tydliggörande av Kronofogdemyndighetens och Skatteverkets roller. Att det är den myndighet som är insatt i målet som för talan i domstol kommer att leda till ett effektivare och mer resurseffektivt förfarande.

66

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av experten Marie Magnusson

Landets budget- och skuldrådgivare har under många år efterfrågat en översyn av Kronofogdemyndighetens beräkning av förbehållsbelopp eftersom vi har sett att nedersta gränsen för vad människor kan klara sig på är nådd. Därför välkomnades också utredningen och möjligheterna att åtgärda detta.

Utredaren har tittat på möjligheten att lägga Riksnormen för försörjningsstöd till grund för beräkningen av förbehållsbeloppet och tagit ställning till att så inte bör ske. Detta resonemang delar jag fullständigt utifrån flera aspekter. Ska löneutmätningssystemet hållas kostnadseffektivt och vara enkelt för gäldenärerna att förstå behöver det också vara ett tydligt och generellt system. Dagens löneutmätningssystem är generellt medan Riksnormen för försörjningsstöd grundar sig på individuella bedömningar.

Vidare delar jag utredarens uppfattning att kostnader för umgänge med barn och umgängesresor ska tillförsäkras gäldenären om sådana kostnader kan uppvisas. Barn ska i möjligaste mån ha rätt till båda sina föräldrar och inte hindras umgänge om den ena föräldern har löneutmätning.

I utredningen uppges att det är en självklarhet att den som står under löneutmätning ska ha mer pengar kvar än vad samma person hade kunnat få i försörjningsstöd, att gäldenären ska förbehålla sig en skälig levnadsstandard, att det är en rimlig ordning att förbehållsbeloppet generellt sett ska vara något högre. Därför välkomnas förslaget om höjningen av förbehållsbeloppet gällande barn över 11 år. Samtidigt blir detta resonemang motstridigt när utredaren i andra ändan inte föreslår en höjning av förbehållsbeloppet för ensamstående, par utan barn och familjer med barn yngre än 11 år. Fyra kronors höjning kan inte anses som en höjning över huvud taget. Det

67

Särskilda yttranden SOU 2016:81

innebär, när a-kassa och avgift till Hyresgästförening lagts till, att en ensamstående person fortfarande hamnar under försörjningsstödnivå med minst 237 kr och sambo/makar under med minst 117 kr. Utgångspunkten vid löneexekutionsreformen var att förbehållsbeloppet skulle ligga på en högre nivå än försörjningsstödet, så är inte fallet i dag och så blir inte heller fallet efter utredarens förslag. Situationen, att gäldenärens förbehållsbelopp understiger normen för försörjningsstöd, är inte önskvärd och måste ändras.

Som systemen ser ut i dag med försörjningsstödsnormen kontra förbehållsberäkningen är det inte ”endast” i vissa fall som gäldenärer får behålla ett lägre belopp än vad familjen hade kunnat få i försörjningsstöd. Det är snarare så att det är merparten av gäldenärerna som det handlar om. I utredningen uppger man att detta kan hända ”i vissa fall” och får det att framstå som om det är ett mindre antal gäldenärer det handlar om, när det i stället är majoriteten. Eftersom de båda systemen är utformade på olika sätt och har olika syften är det inte heller korrekt att jämför dem i tabellform. Ett exempel på detta är att kostnaden för hushållsel markant har ökat för vissa hushåll sedan avregleringen och uppdelningen i elområden. Den kostnaden är inkluderad i förbehållsbeloppet medan den räknas som faktisk kostnad i försörjningsstödet vilket gör att jämförelser dem emellan inte blir tillförlitliga.

Om gäldenärerna ska kunna leva på en skälig levnadsnivå som möjliggör för dem att betala löpande räkningar och klara vanliga levnadsomkostnader, är det en självklarhet att borgenärerna får mindre pengar. Borgenärerna har dock under många år fått ta del av beloppen i löneutmätningen som, om systemen inte hade varit sneddrivna som det är i dag, skulle tillförsäkrats gäldenärerna en skälig levnadsnivå. Detta görs inte i dag och det är på bekostnad av gäldenärernas hälsa, kostnadsfrågan är därför inget hållbart argument. Gäldenärerna har i dag inga marginaler. De får många gånger välja bort viktiga räkningar som t.ex. hemförsäkring och även om de kan få förbehålla sig kostnader för tandvård och glasögon i löneutmätningssystemet, har de svårt att spara ihop pengar till själva kostnadsförslaget. Då menar jag inte särskilda belopp som man kan söka extra pengar för över försörjningsstödsnormen som är engångsvisa eller tillfälliga, utan vardagliga utgifter och kostnader. Det är små marginaler som jag pratar om som fanns för en 7–8 år sedan, men som inte finns i dag. Jag anser därför att dagens ordning absolut inte är ändamåls-

68

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

enlig vad gäller beloppen och jag har garanterat hela min yrkeskår bakom mig i det uttalandet. Vi ser hur verkligheten är och arbetar med medborgarnas faktiska budget dagligen. Som löneutmätningssystemet ser ut i dag är det inte fråga om att leva, endast överleva. En höjning motsvarande utredarens diskussion om 5 000 kr för ensamstående och 8 000 kr för sammanboende ser vi därför som lägsta möjliga höjning. Det skulle innebära 321 kr mer i månaden för en ensamstående och 217 kr för sammanboende.

Resultatet av förbehållsberäkningarna ligger fortfarande alldeles för lågt och kommer i många fall fortfarande ligga under/på eller strax över försörjningsstödsnormen. Då menar jag samtliga gäldenärer. De jämförande beräkningarna i utredningen kring löneutmätning kontra försörjningsstöd, ger absolut ingen nyanserad bild av hur det förhåller sig i verkligheten och därför blir resultatet lika illa som det är i dagsläget. Schablonberäkningarna vad gäller t.ex. elräkningarna är för låga och andra kostnader som godkänns i försörjningsstöd är inte medtagna. Beräkningarna är komplexa och svåra att jämföra men det är också därför som mer marginaler måste till för att det i praktiken ska bli en skillnad.

Regeringen pratar om att överskuldsättningen ska motverkas. Jag kan bara konstatera att systemet fortsätter medverka till inlåsningseffekter där människor som hamnat hos Kronofogden inte har möjlighet att betala sina löpande utgifter eftersom de inte får förbehålla vissa kostnader vid löneutmätning. Det kan således bli många års rundgång hos Kronofogden. Exempel på detta är underhållsstöd till Försäkringskassan och löpande betalning till CSN för studieskulder. När det gäller underhållsstöd så finns det en möjlighet att kringgå systemet genom att betala direkt till den andra föräldern (underhållsbidrag) eller Försäkringskassan (underhållsstöd) under förutsättning att det inte finns obetalda underhåll på Kronofogden. Finns det underhållsskulder hos Kronofogden finns det inga möjligheter att få förbehålla sig den utgiften vilket resulterar i en månatlig ny skuldsättning som många har svårt att ta sig ur. När det gäller CSN så finns det ingen möjlighet att få tillgodoräkna sig denna utgift. Det är årsinkomsten, två år tillbaka som styr vad man ska betala på sina studielån och det är trots allt i de flesta fall som studierna medför en högre inkomst. Således blir det nya skulder som går in till Kronofogden, varje kvartal, eftersom gäldenären inte klarar av att betala CSN räkningen med det lilla som han/hon har

69

Särskilda yttranden SOU 2016:81

över efter löneutmätningen. För att förhindra att staten medverkar till överskuldsättning är det önskvärt att betalningen för studieskulder och betalning av löpande underhåll kan förbehållas. Staten (Kronofogden, Försäkringskassan och CSN) skulle dessutom undgå stora administrativa kostnader kring dessa skulder.

Vidare kan jag inte dela uppfattningen om att det skulle vara positivt för gäldenären att bli skuldfri snabbare under förutsättning att de lever under skälig levnadsnivå. Det är orimligt att kalkylera att människor under många år, som det oftast är frågan om, ska leva under dessa förutsättningar. Skulle det finnas gäldenärer med löneutmätning som kan avvara något av sitt förbehållsbelopp så gör de många gånger det genom att betala på andra skulder än de som redan finns på Kronofogden, t.ex. genom frivilliga betalningar till inkassobolagen. Det är en ytterst begränsad grupp som har denna möjlighet, men vår befolkning har en betalningsmoral som är bland de högsta i världen och det bör vi inte bortse ifrån. Att inte utredningen föreslår en förändring för gäldenärer utan barn likväl en rimlig höjning för de minsta barnen, utan anser att gäldenärerna ska leva under skälig levnadsnivå under lång tid, är en besvikelse och det fortsätter att sätta negativa spår hos de människorna det drabbar. Är det så vi vill att Sverige ska vara – de som är satta i skuld blir hårt ”dömda” genom att tvingas leva under samhällets lägsta nivå. De ska ha det sämre än de som får bistånd i form av försörjningsstöd, de ska behöva leva på mindre ekonomiska resurser än de som anses mest skyddsvärda i vårt samhälle.

Att vara skuldsatt under en längre tid leder till sjukdom och passivitet. Aktuell forskning visar ett tydligt samband. Att både ha skulder och behöva leva på/under försörjningsstödsnormen är alltså en hälsofara och ogynnsamt inte bara för den enskilde individen och dennes familj utan även för samhället då ohälsan är en stor påfrestning för välfärdssystemen. Vi behöver därför väga in, när nivån sätts på förbehållsbeloppet, att man ska kunna klara sig på beloppet

– leva på det och inte bara överleva. I ”Utredningen om överskuldsättning” SOU 2013:78 uppger man att överskuldsatta är överrepresenterade inom hälso- och sjukvården samt inom socialtjänsten. Det skulle gynna hela samhället, minska ohälsan och den psykiska stressen, gynna barnen som växer upp i dessa familjer och även minska produktionsbortfallet i samhället. Docent Richard Ahlström, Malmö

70

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

högskola och Universitetslektor Lisbeth Sandvall, Linnéuniversitetet är de främsta forskarna inom området.

Ett annat problem som jag kan se när normerna mellan försörjningsstöd och förbehållsbelopp tangerar varandra är inte att de som har arbete skulle sluta att arbeta (då blir de ofta i stället sjuka), för de kämpar vanligtvis på och sliter ont, utan samhällsproblemet blir att motivera de personer som redan har försörjningsstöd till att börja arbeta. Tidigare kunde vi i siffror visa att de skulle få ca 1 000 kr mer att leva för om de hade ett lönearbete än genom försörjningsstöd och då samtidigt avbetala sina skulder. I dagsläget kan vi visa hur lång tid det skulle ta för dem att göra sig skuldfria genom arbete men att de då måste klara sig på mindre pengar per månad. Detta ger inget incitament till arbete.

Således är höjningen av normalbeloppen högst motiverad för samtliga personer som står under löneutmätning och deras familjer.

Höjningen måste göra skillnad och lägsta belopp anser jag vara 10 % på normalbeloppet, vilket för en ensamstående t.ex. skulle innebära 470 kr/månaden. Detta skulle leda till att gäldenärerna tillförsäkras en skälig levnadsnivå och främja incitamenten till öppet arbete som kommer vidmakthållas eller öka.

71

Särskilda yttranden SOU 2016:81

Särskilt yttrande av experten Claes Månsson

Omotiverade statliga privilegier bör utmönstras ur lagen

Utsökningsbalken är nästan 40 år gammal. Den bygger i sin tur på lagstiftning med ursprung från 1800-talet. När den nu ska moderniseras finns det ett par frågor som är särskilt angelägna, nämligen att analysera om de privilegier staten åtnjuter i det exekutiva förfarandet alltjämt är rättfärdiga eller om de kan motiveras på annat sätt. Utredningen har valt att kort beröra frågorna men väljer att inte fördjupa analysen och lämnar heller inga förslag till lagändringar. Motivet är att frågorna bedöms ligga utanför eller i utkanten av utredningens uppdrag och att underlag saknas. Jag delar inte den uppfattningen och redogör nedan för skälen och för hur lagstiftningen bör ändras.

Den exekutiva effektiviteten bör inte sinkas av svagt motiverade förändringsförslag

Utredningen föreslår att vissa exekutionstitlar, tredskodom och fastställt förlikningsavtal, ska få en sämre exekutionsrättslig ställning än de har i dag. De föreslagna ändringarna motiveras av regelförenklingsskäl.

Utredningen föreslår att vissa övergripande rättsprinciper med ursprung dels i FN:s barnkonvention, barns bästa, dels i internationell rätt, proportionalitetsprincipen, ska lagfästas i utsökningsbalken. Motivet är att, även om dessa principer sedan lång tid redan gäller, tydliggöra vikten av dessa frågor i utsökningsmål.

Min uppfattning är att förslagen inte är motiverade och att trögheter och oklarheter i det exekutiva förfarandet onödigtvis riskeras. Jag redovisar skälen nedan.

Statens privilegier

Företrädesrätt till löneutmätning

Statens förmånsrätt för skatter och avgifter enligt förmånsrättslagen har upphävts under början av 2000-talet. Det föreligger stor enighet i samhället om att en borgenär ska gå före en annan i en bristsituation

72

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

endast om sakliga skäl föreligger därtill. (Det torde vara en tidsfråga innan återvinningsförbudet i konkurslagen för skattefordringar upphävs. Relativ enighet har längre rått i frågan och endast statsfinansiella skäl tycks numera åberopas för att inte genomföra reformen. Sakliga skäl till företräde för statliga fordringar saknas). Samma förhållande råder i stort sett vad gäller statens företrädesrätt till löneutmätning. Förmånsrättskommittén föreslog i sitt betänkande SOU 1999:1 att statens företräde för skatter och avgifter vid löneutmätning skulle avskaffas. Det saknades bärkraftiga skäl som kunde motivera att staten har företrädesrätt till löneutmätningsinstitutet. Regeringen valde – i strid med vad som framkommit i remissomgången – att i propositionen (prop. 2002/03:49) anföra följande

Som [ ] framhållits är ett av reformens övergripande syften dock att förbättra förutsättningarna för rekonstruktion av företag. Löneutmätning gäller däremot enbart en person som uppbär lön eller liknande ersättning och blir därför inte aktuell i fråga om företag. Enligt regeringens mening finns det därför ingen anledning att i detta sammanhang [min kursivering] överväga att avskaffa statens företräde vid löneutmätning. Detta får övervägas i annat sammanhang.

Dessförinnan hade frågan uppmärksammats i det lagstiftningsarbete som föregick 1996 års regler om den enhetliga löneutmätningen (tidigare fanns två institut, införsel för allmänna fordringar och löneutmätning för enskilda fordringar). Också i denna utredning ifrågasattes skatteprivilegiet. Regeringen ansåg det emellertid inte heller den gången motiverat att ändra på företrädesordningen för skatter och liknande fordringar vid löneexekution, (det ansågs inte nödvändigt därför att ärendet gällde en i huvudsak teknisk översyn av löneexekutionen).

Vi har alltså en situation där två utredningar under de senaste tjugo åren på sakliga grunder föreslagit att statens företrädesrätt till löneutmätning bör avskaffas. Remissinstanserna har till övervägande majoritet tillstyrkt ändringsförslagen (eller lämnat dem okommenterade). I stort sett är det endast Skatteverket som företrädare för staten som skatte- och avgiftsborgenär som rest invändningar, (något som är lätt att förstå då det inte är smärtfritt att avstå en, låt vara sakligt ogrundad, förmån). I båda fallen har lagändringsförslagen avvisats av regeringen på formella grunder, nämligen att just den aktuella reformen inte nödvändiggjorde att det statliga privilegiet upphörde, – saken fick ”övervägas i annat sammanhang”. Rätts-

73

Särskilda yttranden SOU 2016:81

utvecklingen är entydig på det aktuella området – endast sakliga skäl ska ge förmån framför annan i en obeståndssituation.

Som framgår av direktiven till denna utredning är den brett upplagd. Det är fråga om en närmast total översyn av utsökningsrätten. Att under de redovisade förhållandena inte gå på djupet med denna fråga är enligt min mening inte försvarligt. När ska annars ett ”annat sammanhang” uppkomma då frågan kan beaktas? Det står klart att utsökningsrätten är föremål för översyn med mycket långa tidsintervall. Det kan säkert dröja ytterligare fyrtio eller femtio år innan en ny översyn kommer till stånd. Den aktuella bestämmelsen är helt otidsenlig och en modernisering bör ske.

Nu gällande regler i UB 7:14 föreskriver att fordring som avses i 2 § lagen om indrivning av statliga fordringar har företrädesrätt till löneutmätning före andra (enskilda) fordringar. Jag har av Kronofogdemyndigheten (2015 års siffror) erhållit följande uppgifter.

Det finns 100 076 gäldenärer som är föremål för löneutmätning. Det antal gäldenärer som har både e-måls- och a-målsfordringar mot sig (och där konkurrensen är satt ur spel till följd av företrädesrätten) uppgår till 15 805. Under år 2015 fick a-mål med företrädesrätt ca 684 miljoner av de 908 miljoner som inflöt i löneutmätning för a-mål. Med en avskaffad företrädesrätt skulle utfallet för staten bli lägre än de 684 miljoner som erhållits. Frågan är hur mycket lägre.

Den gruppen som redovisas ovan med både e- och a-mål, (15 805) hade skulder i a-mål som uppgick till 1,203 miljarder kr och i e-mål 3,117 miljarder. Om således skatteprivilegiet avskaffades skulle det (matematiskt) leda till att a-målen skulle erhålla 28 % av det belopp som i dag utfaller med privilegier, eller ca 190 miljoner kr i stället för 684 miljoner kr. Ett bortfall för staten om knappt 500 miljoner kr per år kan alltså uppkomma. Om beteendeförändringar inträffar i borgenärskretsen kan bortfallet bli större, oklart hur stort. Det är över huvud taget inte möjligt att beräkna ett ytterligare eventuellt bortfall. En statsbudget i Sverige brukar ligga på ungefär 1 000 miljarder kr per år. Bortfallet för staten är i sammanhanget ett mindre belopp och en reform bör enligt min mening genomföras. Lagstiftningstekniskt är det en enkel åtgärd.

74

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

Ansvar för förrättningskostnader och följder därav

Utgångspunkterna är de följande, (siffror från Kfms årsredovsning 2015, men det ser i huvudsak lika ut varje år).

Kfm finansieras via anslag i statsbudgeten, ca 1,8 miljarder per år för att bestrida de kostnader som uppstår i verksamheten. (Myndigheten får alltså inte tillgodogöra sig inbetalda förrättningsavgifter). Ungefär 1,3 miljarder av kostnaderna avser utsökningsområdet (summarisk process kostar ca 300 miljoner och skuldsanering ca 130 miljoner).

Kfm hanterar årligen ca 2 269 000 exekutionsmål, varav 610 000 eller knappt 27 % är enskilda mål. Resterande mål, eller 73 %, är således allmänna mål. Kostnaden för att hantera allmänna mål kan med ledning härav matematiskt beräknas till 949 miljoner (73 % av 1,3 miljarder). Kostnaden för att hantera enskilda mål kan då beräknas till 351 miljoner kr. (En matematisk beräkning används emedan ingen mer detaljerad redovisning kan presenteras om hur Kfms arbetsinsatser fördelas mellan a-mål och e-mål).

Grundavgifter i exekutionsmål (den helt dominerande avgiftstypen) inflyter med 420 miljoner i a-mål, medan 625 miljoner inflyter i e-mål.

Varifrån (dvs. från vem) kommer då pengarna? Eftersom staten med nuvarande regler inte har ansvar för att betala ansökningsavgifter i de fall avgifterna inte kan uttagas av gäldenären, kommer således alla 420 miljoner i a-mål från gäldenärerna. Kort sagt så underfinansieras den exekutiva verksamheten för a-mål med drygt 500 miljoner kr (kostnader på 949 miljoner och avgiftsintäkter på 420 miljoner kr).

Annorlunda uttryckt belastar staten som borgenär exekutionsväsendet med väldiga kostnader i exekutionsmål där svaranden/gäldenären har det så illa ställt att inte ens förrättningskostnader kan uttagas (än mindre något som kan täcka den skuld för vilken utsökning anhängiggjorts). Det skulle kunna anföras att detta är av mindre betydelse eftersom staten ändå, via anslag, ser till att Kfm får de medel som erfordras för att bedriva verksamheten. Saken är emellertid mer komplicerad.

En väsentlig fråga att diskutera är om detta är rimligt. Ska exekutionsväsendet hantera mål på detta sätt? Är det inte lämpligt att staten som borgenär förfinar sitt urval av vilka fordringar som ska

75

Särskilda yttranden SOU 2016:81

bli föremål för exekution? Är det lämpligt att staten som övriga borgenärer får ett sekundärt ansvar för förrättningskostnader? (Erfarenhetsmässigt är det mycket välgörande för att bestämma processviljan på sökandesidan att låta denne förstå att kostnader kan uppkomma när processen inte kan leda till framgång).

Därtill måste beaktas den avsevärda risken att staten genom sina (till hälften missriktade utsökningsmål) riskerar att driva medborgare till skuld- och överskuldsättning i betydande grad. Överskuldsatta gäldenärer har praktiskt taget alltid skulder till det allmänna.

En annan ända av samma garn gäller de förrättningsavgifter som erläggs i e-mål. Som framgår av beräkningarna ovan kostar verkställighet i e-mål 351 miljoner kr. Förrättningsavgifter inflyter med 625 miljoner kr. Verksamheten överfinansieras med ca 275 miljoner kr.

Varifrån (från vem) kommer dessa pengar? Här gäller att enskilda borgenärer har ett sekundärt ansvar för förrättningskostnaderna när dessa inte kan uttagas av gäldenären. Undersökningar som gjorts i borgenärskretsen visar att ungefär 25 % av avgifterna inte kan uttagas av gäldenärerna i anhängiggjorda exekutionsmål, utan där får borgenären svara för kostnaderna.

Det sagda leder till att av det överfinansierade beloppet ungefär 205 miljoner kr erläggs av gäldenärerna och knappt 70 miljoner kr erläggs av borgenärerna i enskilda mål utan att dessa pengar erfordras för att bedriva den exekutiva verksamheten i dessa mål.

En väsentlig fråga är om det är rimligt att gäldenärer erlägger så stora belopp utöver vad verksamheten kostar. Pengarna kunde användas för att betala skulder.

En annan fråga att diskutera är om detta är rimligt eller ens i linje med de regler som finns för finansiering av statlig verksamhet och avgiftsuttag.

Min uppfattning är att lagstiftning bör införas som fastställer att staten som borgenär ska ansvara för förrättningsavgifter när beloppet inte kan uttagas av gäldenären. Lagstiftningstekniskt är det en enkel åtgärd. Samtidigt bör övervägas om enskilda borgenärer och gäldenärer även fortsatt ska överfinansiera Kfms exekutiva verksamhet.

76

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

Den exekutiva effektiviteten

Exekutionstitlar som får försämrad ställning

Utredningen föreslår att tredskodom och fastställd förlikning endast ska kunna leda till utmätning, men att försäljning av utmätt egendom (och redovisning av medel) ska kräva laga kraft. I dag är det tvärtom. De båda exekutionstitlarna ger i dag rätt till obruten exekution och endast mellankommande domstolsprövning som leder till inhibition kan stoppa fortsatt förfarande, (undantag i vissa fall för fast och dyrbar egendom). Frågan har principiell räckvidd. Det är naturligtvis en oändlig skillnad för den som är berättigad om hon kan påräkna att det är svaranden i målet som ska driva processen framåt och eventuellt kunna förhindra att den berättigade ska komma till sin rätt, eller om motsatsen gäller. Om ändringsförslaget genomförs tvingas i stället den berättigade parten att bära aktivitetsbördan i målet, nämligen att förmå en domstol att förorda om omedelbar verkställighet trots att sakfrågan inte är prövad i det pågående besvärsmålet. Den som tvingats gå till domstol för att få ut sin rätt (och som erhållit en tredskodom i motpartens utevaro eller nått en förlikningsöverenskommelse) får en avsevärt försämrad position gentemot vad som nu gäller. Utredningen föreslår att ändringen ska genomföras av regelförenklingsskäl.

Motiven för en ändring är allt för klena. Ingen har under den tid UB varit gällande anfört eller påvisat några missförhållanden med gällande rätt. Det finns också en betydande risk att borgenärer (kanske särskilt i mål om mindre värden) kommer att avstå förlikningsförhandlingar i betalmål om den exekutionsrättsliga processfördelen upphör; det går ju lika bra att avvakta laga kraft på en dom. Regelförenkling kan vara nog så viktigt, men när de motstående intressena är så påtagliga att en berättigad part får en försämrad rättsställning – och inga övriga skäl föreligger – får förändringsivern vika. Regelförenkling kan aldrig (om motstående intressen av betydelse finns) få en avgörande eller självständig betydelse som grund för lagändring.

77

Särskilda yttranden SOU 2016:81

Barns bästa

Utredningen föreslår att principen om barnets bästa bör lagfästas i en särskild bestämmelse i utsökningsbalken, trots att konventionen redan gäller i Sverige och tillämpas i den exekutiva verksamheten. Utredningens motiv är att en särskild bestämmelse i lagtexten på ett tydligare sätt sätter fokus på att barns bästa ska värderas i den exekutiva processen.

Jag har naturligtvis ingen invändning mot att barns bästa ska vägas in i de exekutiva beslut där barn berörs. Det finns på annat håll ett utredningsförslag om att lagstiftning om barns bästa ska införas på tydligare sätt i svensk lag, (vilket också redovisas i denna utredning). Det framgår emellertid att frågan är under beredning och att vi inte vet hur regering och riksdag kommer att behandla den. Redan på den grunden är det mindre lämpligt att föreslå inkorporering av FN-konventionen i just utsökningsbalken. Klokt är enligt min uppfattning att avvakta den modell lagstiftaren i framtiden väljer.

Därtill är det min uppfattning att utsökningsbalken inte är den lag som bör stå först i tur för en eventuell nyordning av aktuellt slag. Barn är (numera) nästan aldrig direkt berörda i exekutionsmål, dvs. de är inte aktuella för åtgärder riktade direkt mot dem. Indirekt förekommer det naturligtvis en rad situationer där barn berörs, nämligen i mål mot deras vårdnadshavare. Några missförhållanden med dagens regler och tillämpning av principen om barns bästa i den exekutiva processen, som beror på misstag av exekutionsväsendet, har inte påvisats.

Utredningen pekar ut några områden där en tänkt lagbestämmelse skulle kunna vara av betydelse:

–Möten med barn

–Utmätningsordningen

–Beneficiebedömningen

–Löneutmätningen

–Barns rätt till bostad

78

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

De beskrivningar som utredningen presenterar om hur barns rätt bör tas tillvara i dessa situationer är självklara och sedan länge tillämpade i exekutionsmål. Ytterligare lagstiftning erfordras inte. Det vore olyckligt om ny, och i sak obehövlig, lagstiftning skulle få till effekt att den exekutiva processen i mål där barn berörs tyngs med oklarheter. Det är lätt att uppfatta en eventuell ny lagstiftning som att hittills gjorda bedömningar skulle vara otillräckliga – varför skulle lagtexten annars kompletteras?

Proportionalitetsprincipen

Utredningen föreslår att proportionalitetsprincipen ska lagfästas särskilt i utsökningsbalken, trots att den sedan länge redan gäller i svensk rätt och därtill kommit till uttryck i olika avseenden i utsökningsbalken, se UB 4:3, 7:3 och 16:3. Kfm är också alltid tvungen att göra en bedömning av om den tänkta åtgärden är proportionerlig med tanke på de mycket långtgående åtgärder som kan vidtas mot den enskilde i ett exekutionsmål. Detta slags prövning görs normalt av Kfm och domstolarna i samband med den intresseavvägning som görs enligt UB 4:3, 2 st. (Kfm är naturligtvis än mer noggrann med den saken sedan Europadomstolen tillrättavisat Sverige i den så kalla Rousk-domen vilken närmare beskrivs i utredningsbetänkandet. En rad särpräglade omständigheter medförde att Sverige ansågs ha brutit mot proportionalitetsprincipen i målet då utmätning, försäljning och handräckning för avhysning av svaranden från dennes bostad slutligen kom att ske trots att det kvarvarande skuldbeloppet var blygsamt och annan utmätningsegendom fanns).

Det råder således inget tvivel om att proportionalitetsbedömningar görs enligt gällande rätt och att rättspraxis finns från HD. Liksom i fallet med Barnkonventionen ovan vore det olyckligt om ny, och i sak obehövlig, lagstiftning skulle få till effekt att den exekutiva processen i komplicerade mål tyngs med oklarheter. Det är lätt att uppfatta en eventuell ny lagstiftning som att hittills gjorda bedömningar skulle vara otillräckliga – varför skulle lagtexten annars kompletteras?

Utredningen innehåller ett avsnitt som gäller proportionalitetsprincipen och dess räckvidd i den exekutiva processen. Vad som redovisas illustrerar enligt min uppfattning tydligt det olämpliga med

79

Särskilda yttranden SOU 2016:81

att införa en ny lagbestämmelse om proportionalitetsprincipen med ganska vagt preciserade motiv. Utredningen redovisar att det skulle kunna finnas ett, tämligen dunkelt, utrymme för att proportionalitetsprincipen kan leda till att bostäder under vissa förhållanden är skyddade mot utmätning, dvs. utöver vad som framkommer vid tillämpning av de redovisade lagbestämmelserna – försvarlighetsbedömning och intresseavvägning, utmätningsordningen och beneficiereglerna. Utredningen anför att Rousk-domen ska tolkas på så sätt att bostäder enligt proportionalitetsprincipen har ett ”särskilt rättighetsskydd”. Denna, närmast metafysiska rättighet, kan enligt utredningen ”i vissa undantagsfall innebära att en gäldenärs hem skyddas från utmätning trots att det inte finns annan utmätningsbar egendom.” Till klargörande anför utredningen att Kfm ”bör iaktta särskild försiktighet om det uppkommer en situation där någon riskerar att mista sitt hem p.g.a. av en skuld som understiger ett basbelopp.”

Vi får med den föreslagna bestämmelsen och dessa uttalanden en situation där ribban höjs för utmätning av bostäder från vad som i dag gäller, nämligen vad HD lagt fast i NJA 2010 s. 397 I, där utmätningen stod sig och fordringsbeloppet uppgick till ca 28 000 kr. I stället skulle Kfm, enligt utredningen, iaktta försiktighet vid fordringsbelopp som understiger 45 000 kr. Beloppet är godtyckligt valt och saknar varje stöd i rättspraxis. Jag bedömer att risken är stor att Kfm skulle välja att tillämpa basbeloppet som en lägsta gräns för när utmätning av bostäder kan komma till stånd.

Rättspraxis på området inskränker sig till NJA 2010 s. 397, I och II, där utmätningarna stod sig och NJA 2013 s. 1241 där utmätningen föll, (men där gäldenären hade annan utmätningsbar egendom och det tänkta överskottet från en fastighetsutmätning till storleken var sådant att löneutmätning under en begränsad tid skulle kunna inbringa motsvarande belopp). Min tolkning av HDs praxis är att proportionalitetsprincipen inte ger utrymme för de tolkningar som görs av utredningen. I själva verket säger HD i NJA 2013 s. 1241 ”det förhållandet att en utmätning avser en bostadsfastighet kan inte hindra en utmätning. Detta hänger samman med att ett undantag för sådana fastigheter i realiteten skulle innebära att egendom togs undan från utmätning i vidare mån än vad som följer av bestämmelserna om beneficium.” Här ska noteras att NJA 2013 s. 1241 avgjordes efter Rousk-domen och att HD gjorde en komplett tillämp-

80

SOU 2016:81 Särskilda yttranden

ning av proportionalitetsprincipen, samtidigt som hänvisning gjordes till NJA 2010 s. 397 I och II. Följden är, enligt min uppfattning, att det inte finns något lagligt utrymme att underlåta bostadsutmätning när fordringsbeloppet är 28 000 och annan egendom saknas (förutsatt att försvarligt överskott uppkommer). I själva verket står det öppet för kommande rättspraxis att precisera var den nedre gränsen går, vilken mest sannolikt kommer att hamna på samma belopp som blir utfallet av en försvarlighetsbedömning. Denna fråga lämpar sig bäst för rättspraxis och bör inte komma till uttryck i utredningstext.

Min bedömning är att en övergripande bestämmelse om proportionalitetsprincipens tillämpning inte erfordras i utsökningsbalken. Följden av min inställning är att inte heller den av utredningen föreslagna bestämmelsen om upphävande av ett tidigare fattat oproportionerligt beslut bör införas. Om gällande rätt ska ändras krävs annan, tydligare, lagstiftning.

81

Summary

A more modern enforcement procedure

In a free and modern society people must be able to interact and enter into agreements with one another. Various public institutions also enter into various agreements with the people living in society. Sometimes the agreements are made directly between a public authority and a private individual; sometimes mutual rights and obligations arise because people choose a particular place to live or make use of a particular service. Various types of companies offer goods and services. If these offers are accepted, an agreement between the company and the customer is made, the customer may also be another company. Sometimes people or companies assume a right that they do not have and this can then generate a legitimate demand from someone else to have the previous order restored.

All the situations enumerated – as well as many other situations not described above – are handled every day by the parties themselves. In the great majority of cases the parties are in agreement about what applies and fulfil their undertakings to one another in accordance with this. In other cases, the parties make demands on one another, interpret and reinterpret situations and sometimes reach new agreements with altered terms and conditions. But in some cases compulsory measures are required to get a party to meet its obligations. This may be because the party does not want to meet the obligations but it can also be because the party considers that the party is not able to meet them. In these situations it is essential that society makes compulsory measures available. But when and how compulsory measures may be used must be carefully regulated. To be credible, the use of compulsory measures must be efficient. At the same time efficiency must be balanced against the requirement that coercion is exercised with respect for the rights of the individual so

83

Summary SOU 2016:81

that the use of compulsory measures is humane and legally secure. In Sweden only the Swedish Enforcement Authority is allowed to use compulsory measures to claim someone’s property or pay as payment for an established debt. The Swedish Enforcement Authority also has sole authority to enforce an established security measure, an obligation to move from a particular space or an obligation to carry out or not carry out something else. Even though compulsory measures are required in a very small proportion of all the situations in which someone has to carry out or tolerate something the total number of applications to the Swedish Enforcement Authority is large. Every year the Swedish Enforcement Authority handles about 2.3 million applications for enforcement concerning more than 500 000 debtors. The majority of them, about 428 000 or some 85 per cent, are natural persons. A total of SEK 10.2 billion was paid through the activities of the Swedish Enforcement Authority in 2015. More than half, or SEK 5.87 billion, went to the payment of public law claims while SEK 4.31 billion was for the payment of civil law claims.

The activities of the Swedish Enforcement Authority are regulated in the Swedish Enforcement Code (1981:774). The Swedish Enforcement Code entered into force on 1 January 1982 replacing legislation including the Enforcement Act of 1877. The Enforcement Code was the result of long investigative work and involved a comprehensive modernisation of enforcement law. During the more than 30 years that the Enforcement Code has been in force both the Swedish Enforcement Authority and society as a whole have changed. The development of information and communication technology has led to changes in the working methods of the Enforcement Authority, and this means a greater demand for a technology-neutral regulatory framework. Globalisation results in greater movement of people, companies and property and this has, in turn, led to developments in international cooperation on enforcement law. Despite these changes no comprehensive review has been made of the Enforcement Code. Overall, the Enforcement Code is now outdated, complex and difficult to apply.

This inquiry has been tasked with considering specific issues concerning enforcement titles, the investigation of debtors’ assets, collaboration between public authorities, the attachment of pay system, non-attachable property and the attachment of housing, eviction, the assistance of the Swedish Enforcement Authority in

84

SOU 2016:81 Summary

voluntary agreements and case management as well as compulsory sales and the reporting and distribution of funds. We have also been tasked with proposing other measures that may lead to a more efficient enforcement procedure. In view of the scale of our remit, the complexity of these issues and the time the inquiry has had at its disposal, we have had to limit the scope of our remit in various ways. During the work of the inquiry we have considered and made proposals concerning many different matters that can lead to a more modern, efficient and legally secure enforcement procedure.

The enforcement procedure should be efficient in the sense that a person who contacts the Swedish Enforcement Authority to obtain assistance in collecting a claim should not need to wait longer than necessary. A simpler and clearer regulatory framework can make the enforcement procedure faster and more efficient. Clear and distinct rules can also lead to fewer appeals.

The large number of cases at the Swedish Enforcement Authority means that the application of the law in the great majority of cases has to be simple and pre-determined. The implementation of compulsory measures has to follow a set pattern so that the sequence of events is predictable for everyone concerned. In the great majority of cases the scope for different interpretations and deviations from what applies to the bulk of these cases must be limited. At the same time, there must be safety valves for the isolated cases in which coercive implementation under the main rule would lead to an unreasonable result. It also goes without saying that the regulatory framework for enforcement and the enforcement procedure must be adapted to ensure that Sweden lives up to its international undertakings under the European Convention on Human Rights and the Convention on the Rights of the Child. Our vision is that enforcement cases will be handled under a regulatory framework that makes it possible to weigh opposing interests against one another in the same way as a multifaceted and well-balanced set of scales. The enforcement procedure should be characterised by efficient and predictable routines at the same time as there should be scope to identify the isolated cases that have to be treated separately to avoid unreasonable consequences.

Our proposals will have a number of positive impacts. If the activities of the Swedish Enforcement Authority can be run more efficiently, processing times will be shortened. We propose a number

85

Summary SOU 2016:81

of amendments to the legislation that will make it easier to understand and apply the regulations. We propose repealing Chapters 1–3 and 16 and replacing them with new chapters. The rules on eviction, which are in many cases the measure that is the most far-reaching for the individual, are brought together in one chapter. Simplification of the regulations leads to more uniform provisions. In the past, several issues in the enforcement procedure have been resolved by case law. In various decisions the Swedish Enforcement Authority has stated opinions in various legal matters. Codifying this part of the application of the law makes the regulatory framework clearer. These proposals will make the enforcement procedure more efficient, transparent, legally secure and predictable, which will, in turn, probably lead to lower costs for the public institutions. We also propose linguistic revisions that make it easier to understand the regulatory framework and make the text of the law genderand technologyneutral. The Swedish term for an enforcement title, “exekutionstitel”, is changed to “utsökningstitel”.

A number of proposed amendments are positive for debtors as a collective. Amendments to the calculations of normal and reserve amounts for a person subject to attachment of pay guarantee debtors and their families a reasonable living standard, which can, in turn, increase the incentives for open, i.e. registered, work.

Children of persons who are parties in enforcement cases will also be affected by some of our proposals. One example is the statutory principle of the best interests of the child which will make clear that the children’s rights perspective must be taken into account in the whole of the enforcement procedure. The right of children to access with their parents will be satisfied to a greater extent since we propose legislating that access costs, including reasonable costs for travel and accommodation on account of the access, should be taken into account in the attachment of pay procedure.

Some of our proposals are expected to lead to better debt collection results leading to better cost recovery for public activities and a better outcome for the entire creditor collective. Other proposals may result in lower annual revenue for central government and other creditors. Some proposals are expected to lead to lower social costs for economic exclusion, which will be of benefit to both the public institutions and the private creditor collective. In our impact statement we report both financial and other impacts of our proposals.

86

SOU 2016:81 Summary

We have chosen to highlight some impacts in this summary. The proposal regarding how to calculate normal and reserve amounts in the attachment of pay procedure is expected to lead to lower debt collection through attachment of pay. However, we consider that it is essential to ensure that individuals have a reasonable living standard if the attachment of pay procedure is to be sustainable and therefore efficient over time. Our assessment is that in the long term the better collection results and lower social costs that certain proposals will lead to will exceed and offset the lower revenue for central government that some of our proposals may result in. We make the assessment that our proposals are cost-neutral with respect to the estimated cost increases per year compared with the estimated cost reductions per year.

We present a selection of our proposals below. There is a summary in Swedish in volume 1.

More efficient collection of public law claims

The present enforcement procedure distinguishes between public and private cases. Claims under public law are enforced under the regulatory framework for public cases while other claims are processed as private cases. The regulatory framework governing this division is hard to understand. In some cases a review must be made of provisions in the Enforcement Code, the Enforcement Ordinance and special legislation as well as of preparatory works to legislation in order to determine whether a case is public or private. In public cases the Swedish Enforcement Authority has a kind of a double role since the Authority has some creditor tasks. Public cases are also given positive special treatment; one example is that the Enforcement Authority does not charge the central government for the collection of its claims. But the differences in the processing of cases are not big enough to justify a division into different case types, especially since it is sometimes difficult to determine whether the collection of a claim should follow one or the other of these regulatory frameworks. We therefore propose removing the terms public and private cases. Most of the public cases are cases that the legislator has decided shall be processed under the Act (1993:891) on the Collection of Debts to the State etc. (the Debt Collection Act). The separate regulation still

87

Summary SOU 2016:81

needed of these cases is clarified and set out in the form of explicit exceptions for cases processed under the Debt Collection Act.

At present it is often not clear what applies when an administrative authority makes a decision that entails a payment obligation for a private person or a legal entity (jointly called “person” below). The decision may mean that a person has to pay a charge, either as payment for something or as a sanction. It can also be about a person being required to repay something that the person has wrongfully received. In many instances the legislator has decided that this obligation to pay can be put into effect under the Debt Collection Act. This is a clear-cut decision that means that enforcement follows pre-determined rules. In other cases the legislator has stated in the Enforcement Ordinance or in special legislation that the decision may be enforced under the provisions of the Enforcement Code on public cases and this gives rise to different interpretations. What is of even greater importance is the question of whether a decision of an authority is directly enforceable or whether the authority must apply for an order to pay or apply for a summons on the person in a general court in order to obtain a ruling or judgment that can be enforced. On many occasions it is also difficult to answer this question. According to a new judgement from the Supreme Court the position now, unlike in the past, is also that a review in an administrative court of an authority decision that is not directly enforceable does not lead to an enforceable decision. Even if the person appeals the decision and an administrative court issues a decision to the effect that the decision is approved, the administrative authority must still apply for an order to pay or apply for a summons in a general court in order to be able to collect its debt. So the same claim can be examined in both an administrative court and a general court and these courts can, of course, arrive at conflicting rulings. This system is neither legally secure nor efficient.

88

SOU 2016:81 Summary

Authority decisions may be enforced when they have gained legal force

We propose a new system in which it is always possible to enforce the decisions of administrative authorities when they have gained legal force, provided the decision is an exercise of public authority and relates to a payment obligation. Administrative authorities and local authorities will no longer need to obtain an enforcement title through the summary process or by applying for a summons in a general court. Instead, it is sufficient that the person with the obligation has had a real possibility to appeal the decision and that the decision has gained legal force. If the decision is appealed, the judgment of the administrative court will be an enforceable enforcement title. This will make the procedure cheaper and more efficient without neglecting legal certainty. The saving can be put at between SEK 2.6 and 2.9 million per year. More efficient collection of public law debts will also enable central government to improve cost recovery for chargefinanced activities.

According to our proposal it will be possible, just as it is today, to enforce certain authority decisions directly, generally under the rules of the Debt Collection Act but under special rules in some cases. For it to be possible to enforce a decision before it gains legal force the legislator must state clearly that it is a claim under public law that is directly enforceable and does not have to enter into force.

A decision that does not involve any exercise of public authority, for example a decision to issue an invoice, does not gain legal force and cannot be subject to review by a court. An authority that wants to collect such a claim on the basis of civil law will have to apply for an order to pay or bring an action in a general court, just as it has to today.

The Swedish Enforcement Authority should be able to help

the parties to reach an agreement and enter into an enforcement contract

Parties who have a dispute with one another generally have a lot to gain by solving their dispute voluntarily. Compared with court proceedings or arbitration proceedings, this can save both time and money. The parties may also feel satisfied that they themselves had an influence on the resolution of their dispute, and it is often easier

89

Summary SOU 2016:81

for them to accept such a solution. When the parties reach a voluntary agreement, they are also in a better position to possibly continue their cooperation or business relationship after the conclusion of the dispute. Society also has a lot to gain by encouraging parties to try to find a voluntary solution to their dispute. For instance, courts and other authorities can put more of their resources into cases where a settlement is not permitted or where there are no prospects of the parties coming to an agreement. Nowadays it is therefore a matter of course for general courts and rent and leasehold tribunals to try to help the parties to reach voluntary agreements. It is not as obvious that the Swedish Enforcement Authority, in its capacity as the enforcing authority, should assist the parties to come to an agreement. In court the creditor is taking legal action in order to obtain an enforceable judgment. In this phase the outcome of the case is not clear. Court proceedings can take a long time and result in high costs. This means that there are often clear and distinct incentives for both parties to enter into a settlement. During enforcement proceedings the applicant already has an enforcement title conferring a right to enforcement through the Swedish Enforcement Authority. Therefore the applicant may often be less interested in discussing a settlement during the enforcement phase than during court proceedings. On the other hand, the defendant may be more interested in discussing a settlement when enforcement is imminent. And voluntary solutions are often best for both parties, even at a later stage of the proceedings. We therefore propose that, when appropriate, the Swedish Enforcement Authority should work for an agreement between the parties. For this to be suitable the parties must agree to participate in such discussions. The Swedish Enforcement Authority should be able to hold meetings to give the parties the possibility of reaching an agreement. The Swedish Enforcement Authority should also be able to help the parties draw up an enforcement contract regulating what they have agreed.

In our assessment, the possibility for the parties to get help from the Swedish Enforcement Authority to reach an agreement will be of particular value when individuals risk losing their home, i.e. in connection with an application for eviction or in the case of a compulsory sale of a home. An agreement in this phase can reduce the individual’s suffering and make things easier for both the debtor and his or her family in a difficult situation. The social benefits of

90

SOU 2016:81 Summary

an agreement in the enforcement phase are also considerable. In our assessment this proposal will, in the long term at any rate, lead to lower annual staff costs for the Swedish Enforcement Authority. In addition to enabling the Swedish Enforcement Authority to release resources for other cases where agreements cannot be achieved, this proposal can reduce municipal costs for emergency accommodation and other alternative accommodation if fewer people lose their homes and therefore need help finding a new home.

Increased collection results through closer collaboration between authorities

We propose closer collaboration through electronic exchange of information between the Swedish Enforcement Authority and other authorities. A systematic exchange of electronic information between the Swedish Enforcement Authority and authorities that pay attachable benefits and allowances will lead to better control of central government money, a more efficient enforcement procedure and a better financial outcome for the creditor collective. We therefore propose the establishment of increased electronic exchange of information between the Swedish Enforcement Authority and selected authorities that pay or release attachable property.

Before moveable property can be attached, it must be available to the Swedish Enforcement Authority. Normally the Swedish Enforcement Authority detains the property either from the debtor personally or from someone else. The Swedish Enforcement Authority can also secure property by sealing or marking it or by issuing a prohibition notice which means that an attached claim or right can only be satisfied to the Swedish Enforcement Authority or the party designated by the Swedish Enforcement Authority. If the Swedish Enforcement Authority is not at the location and able to detain the property, the property must be in the possession of another party for it to be possible for the Swedish Enforcement Authority to secure and attach the property through what is called “distance attachment”. When the property is being held by an authority, the possession requirement means that the property must have been taken in charge pursuant to that authority’s regulatory framework. Our proposal of closer collaboration between authorities will lead to the Swedish Enforcement Authority being able to attach money and other pro-

91

Summary SOU 2016:81

perty being held by other authorities to a greater extent than at present.

So the Swedish Enforcement Authority already has good possibilities of distance attachment of property in the possession of other authorities. If the possession requirement was removed, this could result in individuals, when faced with the risk that their property may be attached if they contact an authority, feeling uncomfortable and unwilling regarding contacts with authorities and therefore avoiding any dealings that they are not compelled to have. We also consider that ultimately a confusion of the remit and roles of different authorities can harm public trust in central government authorities. Nor is it an efficient use of resources when authorities on finding property that they are not tasked with taking in charge then have to check whether the property can be linked to a debtor in a case with the Swedish Enforcement Authority. We are therefore not proposing any change in the possession requirement that is currently applicable.

Sharper asset investigations with clear limits

At present the Swedish Enforcement Authority already has many tools for conducting an asset investigation. We propose amendments to make these tools sharper and fitter for the purpose of finding assets. The Swedish Enforcement Authority can already summon the applicant, the defendant and other persons with knowledge of the defendants’ circumstances for questioning during the asset investigation. A person who does not attend may be obliged to pay a financial penalty. We propose increasing the size of these penalties to adapt them to the present value of money. We also propose making it possible to bring not only the defendant but also other persons to questioning and that the obligation to provide information should be expanded and clarified. These proposals can lead to fewer cancellations of meetings and to the Swedish Enforcement Authority gaining access to more adequate information, even about assets abroad. Taken together, these proposals will make it easier for the Swedish Enforcement Authority to find assets and this will lead to better collections results.

92

SOU 2016:81 Summary

The Swedish Enforcement Authority can only look for assets if there is an enforcement case. The Swedish Enforcement Authority must not engage in “fishing expeditions”, which means searching in an unplanned way for assets and then examining whether a particular asset belongs to a debtor in an ongoing enforcement case. There is no obstacle to the Swedish Enforcement Authority making checks in public registers or collaborating with and receiving information from other authorities in order to look for assets. Nor is there any obstacle to other authorities collaborating with the Swedish Enforcement Authority before property is released or money paid. We propose a new provision in the Enforcement Code making it clear that the Swedish Enforcement Authority may take the investigative and search measures that are warranted in order to investigate the debtor’s assets. We also propose new provisions that give explicit support in law enabling the Swedish Enforcement Authority to carry out register checks and exchange information with other authorities.

Better possibilities for the applicant to influence the asset investigation

Out of the approximately 500 000 debtors handled by the Swedish Enforcement Authority some 100 000 are first-time debtors, i.e. debtors who have to pay a debt through debt collection by the Swedish Enforcement Authority for the first time. So the Swedish Enforcement Authority has to handle and investigate many debtors and many of them are not previously known to the Authority. In the initial phase of the attachment process the Swedish Enforcement Authority has to carry out a full review of the debtor’s income and assets. It is essential that the Swedish Enforcement Authority uses standardised working methods so that its activities are efficient. At the same time, the Authority must have some scope to be creative and use less common methods when required by the circumstances. It must therefore be up to the Swedish Enforcement Authority to decide what investigative measures are most appropriate in a particular case. In making this assessment, the Swedish Enforcement Authority must also take account of whether a measure is proportionate in the particular case, in addition to considering efficiency and integrity. The resources of the Swedish Enforcement Authority and other authorities have to be used in the best way possible. If the Swedish

93

Summary SOU 2016:81

Enforcement Authority makes the assessment that a measure can be assumed to have no effect, an applicant should not be able to require that it be taken without a legal examination. On the other hand, the applicant must be able to request that the Swedish Enforcement Authority takes a particular measure and have the request examined. If the Swedish Enforcement Authority does not comply with a request by the applicant to take a particular measure, the applicant should therefore be able to appeal the decision of the Swedish Enforcement Authority not to take the particular measure.

More efficient rules for the communication of decisions

We propose that the Swedish Enforcement Authority should, in the same way as other authorities, be able to use simplified service of process abroad in cases where this is appropriate. The requirement that certain decisions must be served on employers of persons with attachment of pay should be abolished. This will result in resource and efficiency gains for the Swedish Enforcement Authority that can be translated into an annual saving of between SEK 1.4 and 1.8 million.

Better access for parties through modern technology

A legally secure enforcement procedure must mean that the parties can access all decisions taken in an enforcement case and that they can appeal the decisions when they do not accept the assessments made and positions taken by the Swedish Enforcement Authority. On account of the large quantity of enforcement cases and the large number of decisions taken in each case, it would not be efficient for either the Swedish Enforcement Authority or the parties if the Authority sent out all these decisions. Instead the Swedish Enforcement Authority should develop an online information tool so that the parties are able to follow what is happening in their enforcement case in a simple way and to the extent that they themselves choose. This would make the enforcement procedure more transparent, legally secure and efficient. A debtor who is subject to attachment of pay would be able to follow the payments made and see how much of each debt still has to be paid. Both parties would be

94

SOU 2016:81 Summary

able to access each decision on distribution and payment and would therefore have a real possibility of appealing the decisions.

The Swedish Enforcement Authority should be responsible for enforcement cases being investigated sufficiently

While the enforcement procedure has to be quick and efficient, the legal rights of the individual must not be neglected. Clear and correct information from authorities is an important precondition for legal certainty. An authority must always be able to provide correct information without appearing partial as long as the information is of an informative and not an advisory nature. Both debtors and creditors benefit if everyone knows what the rules are and the decisions are correct to begin with. In addition to the general service obligation that follows from the Administrative Procedure Act we propose that the Swedish Enforcement Authority shall be given an obligation, regulated in the Enforcement Code, to case manage the parties so that they can act in an efficient and appropriate way. The Swedish Enforcement Authority should remedy the parties’ submissions where they are unclear or incomplete by asking questions and making comments. This proposal can increase the proportion of substantively correct decisions and the Swedish Enforcement Authority can focus more in its processing on what is of significance in the case. Well-judged case management ought to be able to replace, to some extent, the need for a party to engage a legal representative. This proposal provides advantages for both the debtor and the creditor collective and for the authorities and courts affected.

Obligation of the Swedish Enforcement Authority to take account of the best interests of the child laid down in law

The best interests of the child have to be taken into account in all decisions by authorities or other measures that apply to children. The Swedish Enforcement Authority already has an obligation to take account of the provisions of the Convention on the Rights of the Child. A provision saying explicitly that the best interests of the child have to be taken into account will make the child rights perspective even clearer to both the Swedish Enforcement Authority and those

95

Summary SOU 2016:81

affected by decisions made by the Authority. This obviously means that children’s situation and needs must be taken into account when the Swedish Enforcement Authority comes into direct contact with children, for example if the Authority meets children in connection with enforcement administration in homes or when carrying out evictions. But the child rights perspective must also be taken into account when the Swedish Enforcement Authority determines what property to attach, when the Swedish Enforcement Authority determines whether certain property can be exempted as non-attachable property and when the Swedish Enforcement Authority orders the attachment of pay.

The principle of proportionality laid down in law

The principle of proportionality is a general legal principle that is applicable without any special support in legislation. Codifying the principle of proportionality in the Enforcement Code will give the principle a greater impact during the enforcement process, which also means that Sweden will be better able to live up to some of its international commitments.

Both the European Court of Human Rights and national courts have provided guidance regarding the content and assessment of the principle of proportionality in several rulings. A principle of proportionality laid down in the Enforcement Code means that the reasons for a measure must always be set in relation to the detriment that the measure or decision entails for the individual. When the Swedish Enforcement Authority makes its choice of measure, the alternative or alternatives chosen should be those that achieve their purpose through the least far-reaching measures in the light of the circumstances in the individual case.

The protection afforded by the European Convention is applicable irrespective of whether there are one or more attachable assets. The Swedish Enforcement Authority must therefore make an assessment of proportionality even if there is only one asset that can be attached.

96

SOU 2016:81 Summary

The Swedish Enforcement Authority should be able to set aside a decision if it is manifest that the decision is not proportionate

Under current regulations an attachment shall be set aside if the sale of the attached property cannot be assumed to yield a surplus that makes the measure justifiable. The attachment can be set aside if the sale of the attached property cannot be expected to generate so much that the applicant can receive a considerable sum in payment. However, this provision does not allow the Swedish Enforcement Authority to set aside other measures and decisions, e.g. the sale of a real property at auction.

Since the principle of proportionality has to be taken into account throughout the entire enforcement procedure, we consider that it must be possible for the Swedish Enforcement Authority to set aside all decisions in the enforcement procedure, provided that they have not gained legal force. To some extent this means less predictability for the applicant. So, strong reasons must be required to set aside a decision. We therefore propose that it should only be possible to set aside a decision if it is manifestly disproportionate. Thus, the possibility of setting aside a decision pursuant to the principle of proportionality should only be applied in pure exceptional cases when letting the decision remain in place would lead to unreasonable results. Decisions already taken by the Swedish Enforcement Authority should not revert until the decision to set them aside has gained legal force.

How does the principle of proportionality relate to existing regulations?

There are already provisions in the regulatory framework for enforcement that deal with the balance between the interests of the applicant, the defendant and third parties. A principle of proportionality laid down in law does not replace the existing regulations on assessments of what is justified. If a measure is not justified from a purely financial perspective, it shall, for that reason alone, not be taken and then the Swedish Enforcement Authority does not need to make the much more complex assessment of whether the measure is proportionate. The present provision saying that reasonable account shall be taken of both the applicant’s interests and the defendant’s

97

Summary SOU 2016:81

situation when an eviction is enforced has been retained as a supplement to the general provision on the principle of proportionality.

Efficient attachment of pay and a reasonable living standard

Attachment of pay means that the Swedish Enforcement Authority decides that the debtor’s employer shall withhold part of the debtor’s pay and report it to the Swedish Enforcement Authority so that the money can be used for payment of the debtor’s debts. It is not just pay that can be attached in this way: attachment of pay can also be applied to other benefits and compensation like pension, annuity, sickness benefit, parental benefit, unemployment benefit and taxable reimbursement of costs. Following a comprehensive reform in 1996 attachment of pay can continue without a break for an unlimited period of time. Attachment of pay is very efficient. Every year about SEK 3.6 billion is paid through attachment of pay, and this corresponds to about a third of the total sum collected by the Swedish Enforcement Authority in a year. At present, attachment of pay is taking place for about 100 000 debtors. The average amount attached is about SEK 3 000 per month but there are large variations. We have seen examples of amounts for attachment of pay between SEK 200 and more than SEK 20 000 per month. Our starting point is that efficient attachment of pay presupposes that a person subject to attachment of pay is allowed to retain enough of his or her income to have a reasonable living standard. Otherwise there is an evident risk that the debtor will lose the incentive for open work. There is also a great risk of the debtor and the debtor’s family being hit by health problems and other problems. Nor should attachment of pay lead to the debtor being entitled to income support from municipal social services. In the long run, it is also better for the creditor collective if attachment of pay takes place on terms that enable the debtor to retain his or her ability to pay.

Higher reserve amounts for families with children

As is the case with other attachment, pay shall only be attached if this is justifiable in view of the financial outcome. In addition, pay may only be attached to the extent that the pay exceeds the sum

98

SOU 2016:81 Summary

needed by the debtor for his or her own and the debtor’s family’s maintenance and for the payment of debts that have priority over the claim being met by attachment. The part that may not be attached through attachment of pay (the reserve amount) is set, since the 1996 reform, on the basis of standard amounts intended to cover all normal living expenses apart from housing costs. The standard amounts are set by the Swedish Enforcement Authority after an annual recalculation that protects these amounts from inflation compared with the amounts that were applicable when the reform was implemented.

Even though the standard amounts are protected from changes in the value of money, the standard amounts have decreased relative to what can now be paid in income support. The main reason for this is that the national standard for income support now takes a great deal of account of the fact that costs for children and young people increase as children grow older and have more needs of active recreation and of participation and integration in society. Following a special examination, income support can also be paid for special costs not included in the standard amounts in the attachment of pay procedure. We have considered whether the national standard for income support should also guide the reserve amount in attachment of pay. But one very important aspect is that the system of regulations for attachment of pay has to be simple and predictable. Both the person who requests enforcement and the person who can be subject to attachment of pay must be able to see the consequences of an attachment of pay decision in advance. The activities of the Swedish Enforcement Authority must be efficient and legally secure. The Swedish Enforcement Authority cannot take decisions on the needs of individuals at a detailed level in every single case in the same way as the social services. This is why it is necessary for the rules for normal and reserve amounts in attachment of pay to be blunter to some extent and therefore simpler to predict and apply than those that cover income support. The need for predictable regulations and an efficient procedure takes precedence over the need for absolute relative equal treatment over time. Even if it is again necessary in the future to adjust the levels of the standard amounts, on account of changes in perspectives and regulations in society, this should not be done as often and with the same rapid impact as when the regulations for income support are amended.

99

Summary SOU 2016:81

The Swedish Enforcement Authority should continue to set a standard amount that may not be taken through attachment of pay. We propose adjusting the standard amounts for children so that families with children are able to retain a higher sum than at present. With our proposal the aggregate standard amount for the families that are subject to attachment of pay would increase by just under SEK 300 million per year. However, this does not mean that attachment of pay would decrease by the same amount. Many debtors would still pay the whole of their debt, the difference being that the attachment of pay would last for longer. Other debtors would “hit the ceiling” if the standard amount was increased. If a person who now has an attachment of pay amount of SEK 400 has his or her standard amount increased by SEK 1 000, this does not mean that the creditors lose a monthly payment of SEK 1 000, instead the figure is SEK 400.

Costs for housing should be calculated separately according to the present principles. What other costs can be taken into account should be regulated in the Enforcement Ordinance instead of in the current notices from the Swedish Enforcement Authority. This includes costs for work, access with children, sickness and dental care.

Respite for attachment of pay

Before the reform concerning attachment of pay, attachment of pay could only continue for up to six months per calendar year. During the payment-free months the debtor had some possibilities of financial recovery. Now attachment of pay can continue without any break and go on for an unlimited period. But the Swedish En- forcement Authority can grant a respite that means that a pause is made in attachment of pay for a certain period of time. At present the possibility of obtaining more than one respite is relatively limited.

We consider that a person who is subject to attachment of pay should be able to obtain a respite several times if needed in order, for example, to be able to buy new non-attachable property or pay unforeseen charges on account of illness or an accident. We propose a supplement to the respite provision in which we make clear that the defendant’s and his or her family’s personal and financial circumstances have to be taken into account when the question of respite is

100

SOU 2016:81 Summary

examined. As part of this, the Swedish Enforcement Authority should take account of how long the attachment of pay has lasted. How often it should be possible to grant a respite must be determined after an assessment of the needs in the particular case.

If the debtor is given a break in the attachment of pay, this means that the attachment of pay may continue for longer. The creditors will therefore have to wait slightly longer for full payment. In our assessment, however, this proposal is an important safety valve for individuals subject to pay attachment without it leading to any appreciable financial impacts for the creditor collective.

The apportionment principle laid down in law

If a person whose pay is being attached is living together with a spouse or partner, the reserve amount is decided in the light of the partner’s financial capacity to contribute to the maintenance of the family. This “apportionment principle” is not laid down in the Enforcement Code but is set out in the general advice issued by the Swedish Enforcement Authority. The principle is based on the provisions of the Marriage Code that each spouse shall contribute according to his or her capacity to the maintenance needed to satisfy their common and personal needs. We consider that this principle should still be applicable. Since the enforcement regulations should be efficient, predictable and legally secure, the apportionment principle should be laid down in law.

No reconsideration of the attachment of pay decision when the change is insignificant

We propose that the Swedish Enforcement Authority should not vary a decision on attachment of pay if the change would be of no importance for the applicant and defendant. Today the Swedish Enforcement Authority sends new decisions to all debtors and their employers if the standard amount in attachment of pay is altered as a result of the annual recalculation carried out so that the amounts follow changes in the level of prices even if the change is minimal. This proposal results in an annual saving of about SEK 1 million in

101

Summary SOU 2016:81

postage costs alone. Then there is also reduced administration for employers and paying authorities.

Better safeguards in eviction

Eviction means that a previous owner or holder of a user right is forced to move from real property, a dwelling or some other space. Often eviction takes place after it has been established that a right of user has been forfeited. Eviction can also take place after a compulsory sale of real property or a cooperative housing title if the buyer requests enforcement assistance to remove the previous owner or holder of the user right.

In 2015 the Swedish Enforcement Authority received 6 684 applications for eviction. 2 224 of them were enforced. 472 children were affected by an eviction. Another 1 581 children risked being affected by an eviction that was, however, not enforced for various reasons.

Being forced to move from a home is a very far-reaching measure. It is therefore important that there are sufficient safeguards for a person who risks eviction at the same time as the applicant’s right to gain access to the property must be satisfied.

An obligation to move can only be enforced if the obligation has been established in a judgment that has gained legal force or contains a special order that it may be enforced before it gains legal force. Such an order can be rendered ineffective if a higher court orders a stay after the judgment has been appealed. The summary procedure at the Swedish Enforcement Authority involves a simplified procedure. If the application is contested, the case is transferred to a court, but if the applicant does not reply within the prescribed period, the Swedish Enforcement Authority issues a ruling. This ruling may be enforced before it has gained legal force. If the defendant applies for re-opening of the case, the court can order a stay.

We have considered whether a requirement should be introduced to the effect that an enforcement title must have gained legal force before an eviction may be enforced or whether extended possibilities for a court to order a stay should be introduced. However, we consider that the current regulations in combination with our proposal of a statutory obligation for the Swedish Enforcement Authority to apply the principle of proportionality and to give special con-

102

SOU 2016:81 Summary

sideration to whether the eviction relates to the home of the defendant or a third party if a stay of enforcement is to be considered provide sufficient safeguards. We therefore consider that there is no need to introduce any additional possibilities of postponing the enforcement of an eviction. We also consider that the current deadlines are appropriate and well-balanced.

In cases of eviction from a home the Swedish Enforcement Authority shall always notify the municipal social welfare committee in advance so that the social welfare committee is able to help families with children, in particular, who are forced to move from their home. We propose that the Swedish Enforcement Authority should always check that the social welfare committee has received the notification. We also propose that the Swedish Enforcement Authority should notify that social welfare committee as soon as a home has been attached so as to enable the social welfare committee to work to counter or facilitate a possible future sale of the home and subsequent enforcement assistance.

More effective handling of eviction property leads to lower storage costs

When the Swedish Enforcement Authority enforces an eviction, it often finds property that is not taken in hand by the person to be evicted. In many instances the handling of eviction goods by the Swedish Enforcement Authority entails practical difficulties and costs a lot of money. In the past two years the annual cost has been between SEK 9 and 10 million. Central government has paid the bulk of this cost. We propose that the Swedish Enforcement Authority should be able to throw away property that is obviously of no value or that should not be stored for some other reason. Before the property is thrown away, the parties should be notified if this may be of importance to them. For the Swedish Enforcement Authority this proposal means that it will not need to store as much property as at present and this will lead to lower storage costs for central government.

103

Summary SOU 2016:81

It should be possible to attach cooperative housing titles in the same way as single-family home properties

Under certain circumstances cooperative housing titles can be exempted from attachment because the defendant has a need of the property, what is called ‘non-attachable property’. The underlying purpose is to protect the defendant and the defendant’s family for social reasons related to housing. But there is no corresponding protection for other housing tenures apart from the protection given to rental homes, which are protected because they cannot be sold and therefore have no asset value that can be attached. Single-family home properties may be attached as long as this is justifiable in view of the financial outcome and is also proportionate in other respects. There is also a strong need in present-day society for social protection for housing. But the need for protection is the same for a person who owns a single-family home property or some other housing as for a person who owns a cooperative housing title. We consider that this need for protection should be satisfied by the Swedish Enforcement Authority making an assessment of justifiability and proportionality in each specific case before a home is attached, and not, as now, by giving cooperative housing titles special treatment through provisions on non-attachable property. We therefore propose that it should be possible to attach cooperative housing titles in the same way as singlefamily home properties.

A more modern procedure for the compulsory sale of real property

We propose that the rules for the compulsory sale of real property be modernised and adapted to the technology available so that real property can be sold at public auction orally, in writing and by an electronic bidding procedure. A person who is participating in oral bidding should be able to be present by video link. It should be possible to combine different bidding methods in a single auction procedure. Proof of debt and distribution meetings should no longer be mandatory; instead the Swedish Enforcement Authority should be able to decide in each specific case whether a meeting is needed or not. Our proposal means that the sales process can be geared to

104

SOU 2016:81 Summary

the needs, which leads to higher efficiency and lower costs for both the Swedish Enforcement Authority and the parties.

The same rules should apply to the compulsory sale of real property and cooperative housing titles

We propose harmonising the rules on the compulsory sale of cooperative housing titles with the rules on the compulsory sale of real property. The deadlines and possibilities of granting a stay that apply to the sale of real property should also apply to the sale of cooperative housing titles. The Swedish Enforcement Authority’s charge for sales should also be harmonised. These proposals result in uniform and more easily applied regulations for the compulsory sale of homes. At present special minimum and maximum limits apply to the Swedish Enforcement Authority’s charges for sales of real property while the sales charge for cooperative housing titles, as well as for other movable property, is 4 per cent of the purchase price. If a cooperative housing title is sold for SEK 5 000 000 the sales charges total SEK 200 000, while the corresponding charge for selling a singlefamily home property for the same purchase price was SEK 66 750 in 2015.

We propose that the rules on charges for sales of real property should also apply to sales of cooperative housing titles. This will result in lower sales charges for cooperative housing titles, which will result in a better financial outcome of the sale for creditors and debtors. This proposal is expected to lead to a reduction in charge income for central government of about SEK 1.7 million per year. On the other hand, if cooperative housing titles are no longer exempted from attachment as non-attachable property, more cooperative housing titles may be attached.

The Swedish Enforcement Authority should be able to commission estate agents to sell cooperative housing titles

We propose that it should be possible for the sale of cooperative housing titles, just like the sale of real property, to take place by the Swedish Enforcement Authority commissioning an estate agent to sell the cooperative housing title privately. Since an estate agent may

105

Summary SOU 2016:81

often be in a better position than the Swedish Enforcement Authority to reach potential buyers, the sales procedure can be more efficient, and this benefits both the applicant and the defendant in the enforcement procedure. This proposal is expected to lead to a reduction in costs for the Swedish Enforcement Authority of about SEK 1.2 million per year.

Modernising the rules on non-attachable property

Even if the general requirements for attachment have been fulfilled, it is still not certain that all property belonging to the debtor can be attached. The property may be exempted on account of its special nature, on account of a special regulation or because the defendant needs the property, i.e. “non-attachable property”.

In the main, the rules on non-attachable property work well. But some words and expressions used are archaic and not modern. We propose an adaptation to present language use and social circumstances.

In present-day society savings in, for example, mutual funds and listed shares are common and have become a form of savings that have replaced bank accounts for many people. So there is no longer any reason in the context of non-attachable property to distinguish between bank account savings and savings in other forms of saving where the savings can readily be transformed into money.

No direct enforcement of civil law documents should be possible

At present there are some civil law documents that are directly enforceable. The regulations in the Swedish legislation “lagen (1933:269) om ägofred” and “lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled” are seldom or, in principle, never applied, while the regulations in the Reindeer Husbandry Act (1991:437) are applied to some extent. Just less than 2 000 enforcement cases per year relate to debt collection pursuant to charge registers from joint ownership associations. The explanation for this direct enforcement is that the tasks and power of the public institutions have been vested in a private subject that is not free to choose its debtors. This regulation is simple and cost-effective for the joint ownership associations but entails addi-

106

SOU 2016:81 Summary

tional work for the Swedish Enforcement Authority and a lack of legal certainty for the debtor. We have found that the disadvantages outweigh the advantages and that, just like other creditors with civil law claims, joint ownership associations should apply for an order to pay or bring an action at a court in order to have their claim established. Only then should it be possible to collect the claim.

107

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2014:127

Ett modernt utsökningsförfarande

Beslut vid regeringssammanträde den 4 september 2014

Sammanfattning

En särskild utredare ska göra en översyn av utsökningsbalken och anslutande regler i syfte att modernisera utsökningsrätten.

En målsättning är att utsökningsförfarandet ska bli mer effektivt. Varje verkställighet ska resultera i bästa möjliga resultat och det ska ske utan onödigt dröjsmål. Utredaren ska bl.a. överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att

•förbättra kvaliteten på utredningar om gäldenärens tillgångar, och

•förbättra såväl informationsutbytet mellan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter som Kronofogdemyndighetens möjligheter att från distans kunna utmäta egendom som påträffas av t.ex. polisen.

Samtidigt kan utsökning inte ske till vilket pris som helst. Kraven på rättssäkerhet och socialt skydd för gäldenären och dennes familj måste upprätthållas. Utredaren ska därför bl.a. ta ställning till

•under vilka förutsättningar som bostäder ska vara skyddade från utmätning,

•om de tidsfrister som gäller vid avhysning möjliggör för svaranden att få den hjälp han eller hon behöver, och

109

Bilaga 1 SOU 2016:81

•om gäldenärer ska få tillgodoräkna sig vissa ytterligare kostnader vid löneutmätning.

Utredaren ska lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som behövs. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2016.

Behovet av en utredning

Utsökningsbalken trädde i kraft år 1982 och ersatte då bl.a. 1877 års utsökningslag. Balken var resultatet av ett långvarigt utredningsarbete och innebar en genomgripande modernisering av utsökningsrätten. Utsökningsbalken kompletteras av bestämmelser i bl.a. utsökningsförordningen (1981:981).

Utsökningsförfarandet är uppbyggt så att Kronofogdemyndigheten på uppdrag av en borgenär eller någon annan berättigad tvångsvis verkställer anspråk som fastställts i en dom eller annan exekutionstitel. Verkställighet sker av såväl privaträttsliga anspråk (enskilda mål) som offentligrättsliga anspråk (allmänna mål). Verkställighet som avser betalningsskyldighet sker genom utmätning. Det finns särskilda regler för verkställighet av andra förpliktelser, t.ex. avhysning från en bostad, och för säkerhetsåtgärder.

Utmätning innebär att egendom som tillhör en betalningsskyldig fysisk eller juridisk person tas i anspråk av Kronofogdemyndigheten och i förekommande fall säljs exekutivt. De medel som flyter in från försäljningen används till betalning av sökandens fordran. Utmätning kan ske i såväl lös egendom (kontanter, bil, bostadsrätt m.m.) som fast egendom. En särskild verkställighetsform är utmätning av lön.

Det har nu gått drygt 30 år sedan utsökningsbalken trädde i kraft. Under den tiden har vissa förändringar gjorts av regelverket, t.ex. genom 1996 års löneexekutionsreform (prop. 1994/95:49) och genom de nyligen beslutade förändringarna i fråga om exekutiv försäljning av utmätt lös egendom, med möjlighet till e-auktioner (prop. 2013/14:43). Det har även skett organisatoriska förändringar. År 2006 avvecklades de regionala kronofogdemyndigheterna och en ny riksomfattande myndighet, Kronofogdemyndigheten, inrättades (prop. 2005/06:200). År 2008 gjordes Kronofogdemyndigheten helt fri-

110

SOU 2016:81 Bilaga 1

stående i förhållande till Skatteverket och de s.k. offensiva borgenärsuppgifterna överfördes till verket (prop. 2006/07:99). Syftet var bl.a. att stärka förtroendet för Kronofogdemyndigheten som opartisk myndighet i det verkställande arbetet. Någon samlad eller mer genomgripande översyn av balken har däremot inte genomförts trots de förändringar som har skett både i samhället och i lagstiftningen.

Målet för verkställighet genom utmätning är att borgenären ska få betalt för sin fordran. Kronofogdemyndigheten drev under år 2013 in nästan 10 miljarder kronor, varav cirka 6 miljarder kronor i allmänna mål, och fler än 1 000 fastigheter och bostadsrätter såldes exekutivt. Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet är alltså mycket viktig och bidrar till att säkerställa finansieringen av den offentliga sektorn. Genom indrivning av berättigade krav bidrar verksamheten också till att upprätthålla betalningsmoralen och till ett väl fungerande samhälle för enskilda och företag. Att utsökningsförfarandet är effektivt är i detta sammanhang avgörande.

För enskilda är en utmätning eller en avhysning en ingripande åtgärd, som också påverkar deras familjer. Utsökningsförfarandet behöver därför alltid vara rättssäkert och i tillräcklig utsträckning beakta den enskildes behov.

Det är således angeläget för såväl borgenärer som gäldenärer att lagstiftningen som reglerar denna viktiga samhällsuppgift är modern och ändamålsenlig. Det finns mot den bakgrunden anledning att nu göra en översyn av utsökningsrätten.

Uppdraget

En översyn av utsökningsbalken

Det övergripande uppdraget för utredaren är att göra en allmän översyn av utsökningsbalken, utsökningsförordningen och andra anslutande regelverk. Översynen ska omfatta både materiella och processuella regler. Utredaren är, med de begränsningar som framgår av dessa direktiv, fri att närmare bestämma inriktning på och avgränsningar av arbetet. Regeringen återkommer dock i det följande till vissa frågor som ska uppmärksammas särskilt. Utredaren ska vidare göra översynen och lämna förslag utifrån följande utgångspunkter.

111

Bilaga 1 SOU 2016:81

Det huvudsakliga syftet med översynen är att modernisera de utsökningsrättsliga reglerna med beaktande av samhällsutvecklingen. En viktig del i denna modernisering är att så långt som möjligt göra reglerna teknikneutrala. Genom teknikneutrala regler skapas förutsättningar för en ändamålsenlig användning av modern teknik i Kronofogdemyndighetens verksamhet. I uppdraget ingår att ta ställning till vilka ändringar som krävs för att möjliggöra en ökad användning av elektronisk kommunikation mellan de berörda aktörerna, t.ex. mellan sökanden och Kronofogdemyndigheten.

En annan viktig del av en modernisering är att säkerställa att reglerna är enkla och tydliga. Det handlar om att utsökningsförfarandet ska vara förutsebart. Det behöver vara tydligt för parterna vilka olika moment som ingår i förfarandet, vilka beslut som fattas och åtgärder som vidtas samt i vilka skeden som invändningar och överklaganden kan göras. När det gäller den språkliga utformningen av reglerna behöver utredaren inte göra en fullständig språklig översyn av utsökningsbalken.

En utgångspunkt är att utsökningsförfarandet ska bli mer effektivt. I detta ligger att förfarandet ska bli snabbare och mer verkningsfullt. Snabbhet i verkställighetsprocessens alla faser är av stor betydelse för att betalning och annan fullgörelse ska komma till stånd utan onödigt dröjsmål. Det minskar också riskerna för att en gäldenär ska hinna undandra egendom. Ett verkningsfullt system innebär att varje verkställighet leder till bästa möjliga resultat, vilket bl.a. uppnås genom att de utmätningsbara tillgångar som gäldenären har kommer borgenärerna till godo.

Samtidigt som systemet ska göras mer effektivt måste de grundläggande kraven på rättssäkerhet och socialt skydd upprätthållas. Ett rättssäkert förfarande innebär i detta sammanhang bl.a. att processen ska vara förutsebar för parterna och att det ges utrymme för parterna att få befogade invändningar prövade.

Det övergripande syftet med utsökningsförfarandet är att säkerställa att förpliktelser fullgörs. I det enskilda fallet kan detta dock inte ske till vilket pris som helst. En gäldenär har t.ex. rätt att vid utmätning förbehålla sig vissa tillgångar som är nödvändiga för hans eller hennes egen och familjens försörjning och uppehälle. Det som står att vinna med en utsökningsåtgärd måste stå i proportion till de konsekvenser det får för en gäldenär och dennes familj. I det sammanhanget finns det skäl att framhålla att barn ofta är särskilt

112

SOU 2016:81 Bilaga 1

drabbade vid utsökningsåtgärder av olika slag, inte minst vid utmätning av bostad och vid avhysning. Vikten av att utsökningsåtgärden står i proportion till gäldenärens behöriga intressen och rättigheter har också framhållits i rättspraxis på senare tid (se t.ex. Europadomstolens dom den 25 juli 2013 Rousk mot Sverige [ECHR 27183/04] och rättsfallet NJA 2013 s. 1241).

Det finns mot denna bakgrund skäl att utreda om de skyddsregler som finns till förmån för gäldenären och dennes familj i tillräcklig utsträckning tillgodoser behovet av socialt skydd. En utgångspunkt är att det ska finnas ett tillräckligt utrymme för Kronofogdemyndigheten och domstolar att pröva om en utsökningsåtgärd i ett enskilt fall är proportionerlig. I detta sammanhang måste Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen och FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) beaktas.

Flera viktiga utsökningsrättsliga frågor har fått sin lösning i rättspraxis. Utredaren ska inom ramen för översynen ta ställning till om det finns anledning att kodifiera denna praxis.

Utredaren ska lämna fullständiga författningsförslag. Förslagen ska så långt som möjligt ansluta till utsökningsbalkens nuvarande systematik och terminologi.

I följande avsnitt redovisas ett antal frågor som utredaren ska ägna särskild uppmärksamhet.

Exekutionstitlar

Utsökningsbalken bygger på att det ska finnas en exekutionstitel för att verkställighet ska få ske. Bland de exekutionstitlar som kan föranleda verkställighet kan nämnas domar, skiljedomar, utslag och strafförelägganden.

Utgångspunkten är att förvaltningsmyndigheters beslut inte är verkställbara, utan det krävs att det har meddelats en särskild föreskrift om det (3 kap. 1 § 6). Vilka skäl som kan motivera att ett sådant beslut görs direkt verkställbart utvecklas inte i utsökningsbalkens förarbeten. Det finns dock numera ett antal sådana särskilda föreskrifter i olika författningar. I de fall myndighetens beslut inte är verkställbart krävs att fordran fastställs i en dom eller ett utslag. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2013 s. 413 ansett att om ett myndighetsbeslut inte är direkt verkställbart så är, efter överklagan-

113

Bilaga 1 SOU 2016:81

de av beslutet, inte heller förvaltningsdomstolens dom någon verkställbar exekutionstitel. Detta riskerar att minska myndigheternas möjligheter att på ett effektivt sätt återkräva felaktigt utbetalda medel, och leda till att en prövning av i praktiken samma fråga sker i både allmän förvaltningsdomstol och allmän domstol.

Det finns mot den bakgrunden anledning att se över utsökningsbalkens bestämmelser om exekutionstitlar och då särskilt överväga i vilka fall och på vilket sätt myndigheters beslut ska kunna vara verkställbara. Utgångspunkten bör vara en ordning som är tydlig och effektiv utan att ge avkall på enskildas möjligheter till en rättssäker prövning av beslutet. I uppdraget ligger att ta ställning till om det även framöver ska krävas en särskild föreskrift för att ett myndighetsbeslut ska vara direkt verkställbart, vilka skäl som i sådant fall ska kunna motivera att en sådan föreskrift meddelas och om det i ljuset av Högsta domstolens avgörande behöver vidtas några åtgärder för att förbättra förvaltningsmyndigheternas möjligheter att effektivt kunna utverka en exekutionstitel i domstol.

Vidare gäller enligt utsökningsbalken att vissa slags handlingar får läggas till grund för verkställighet enligt särskild föreskrift (3 kap. 1 § 7). Ett sådant fall gäller en samfällighetsförenings beslut om uttaxering av medlemmar för bidrag till samfällighetsföreningens medelsbehov (se 46 § andra stycket lagen [1973:1150] om förvaltning av samfälligheter). Det finns andra liknande exempel. Att beslut av privata rättssubjekt får status av exekutionstitel kan ifrågasättas från både praktiska och principiella utgångspunkter.

Utredaren ska därför

•ta ställning till om reglerna avseende verkställbarhet av förvaltningsmyndigheters beslut bör ändras eller om det på annat sätt behöver vidtas åtgärder för att myndigheter effektivt ska kunna utverka en exekutionstitel, och

•ta ställning till om och i sådant fall under vilka förutsättningar handlingar bör kunna vara direkt verkställbara.

Utredning om gäldenärens tillgångar

I den inledande fasen av utmätningsprocessen ska Kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har några utmätningsbara tillgångar. En förutsättning för ett effektivt utmätningsförfarande

114

SOU 2016:81 Bilaga 1

är att Kronofogdemyndigheten får kännedom om huruvida gäldenären har sådan egendom och att möjligheterna att undandra egendom minimeras. Att tillgångsundersökningarna korrekt återspeglar gäldenärens faktiska tillgångar är också av stor betydelse för borgenärernas förtroende för utmätningsförfarandet. Det finns anledning att undersöka om nuvarande regler ger Kronofogdemyndigheten tillräckliga förutsättningar att på ett ändamålsenligt sätt utreda gäldenärens tillgångar och därigenom kunna ta till vara borgenärernas intresse av att få betalt. Det finns i detta sammanhang skäl att överväga vilka verktyg som myndigheten bör ha tillgång till i detta arbete.

Utredaren ska därför

•ta ställning till om reglerna avseende utredning om gäldenärens tillgångar behöver förändras och hur kvaliteten på utredningarna kan förbättras.

Samverkan mellan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter

När andra myndigheter genomför olika slags åtgärder såsom polisinsatser, trafik- eller tullkontroller, kan dessa myndigheter träffa på egendom som i och för sig skulle kunna bli föremål för utsökningsåtgärder. Kronofogdemyndigheten har dock begränsade rättsliga förutsättningar för att få reda på och medverka vid andra myndigheters aktioner, vilket kan leda till att egendomen inte blir utmätt (se bl.a. Justitieombudsmannens beslut den 2 april 2014, dnr 584- 2013 och 666-2013). Bland annat gäller att lös egendom får utmätas endast om egendomen är tillgänglig vid Kronofogdemyndighetens utmätningsförrättning eller om egendomen ändå på grund av registrering, upplysningar vid förhör eller annan utredning kan identifieras.

I syfte att effektivisera utsökningsförfarandet kan det finnas anledning att överväga om och under vilka förutsättningar som Kronofogdemyndigheten ska kunna samverka i aktioner tillsammans med bl.a. polisen för att kunna genomföra verkställighet. Vidare kan det finnas behov av att ge Kronofogdemyndigheten förbättrade möjligheter att från distans kunna utmäta egendom som påträffas av t.ex. polisen eller Tullverket.

115

Bilaga 1 SOU 2016:81

Utredaren ska därför

•ta ställning till hur möjligheterna för Kronofogdemyndigheten att få information om polisens och andra myndigheters åtgärder kan förbättras,

•ta ställning till i vilken utsträckning andra myndigheter ska kunna bistå Kronofogdemyndigheten med exekutiva åtgärder när Kronofogdemyndigheten inte är närvarande då egendom påträffas, och

•ta ställning till vad som i övrigt kan göras för att möjliggöra en bättre samverkan mellan olika myndigheter i fråga om verkställighet.

Vissa frågor om löneutmätning

Genom den löneexekutiva reformen år 1996 avskaffades bl.a. reglerna om att löneutmätning skulle pågå endast under en begränsad tid. Löneutmätning kan numera pågå utan uppehåll. Reformen har inneburit stora effektivitetsvinster och reglerna om löneutmätning anses i huvudsak fungera väl. Det finns dock vissa frågor rörande löneutmätning som utredaren bör uppmärksamma inom ramen för utredningen.

Lön får tas i anspråk genom utmätning till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av vissa andra betalningsskyldigheter. Detta förbehållsbelopp bestäms med ledning av ett s.k. normalbelopp. Normalbeloppet är avsett att täcka alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet. När förbehållsbeloppet ska bestämmas kan det finnas skäl att göra även andra tillägg till och avdrag från normalbeloppet.

En utgångspunkt vid löneexekutionsreformen var att förbehållsbeloppets storlek skulle ligga på en högre nivå än normen för socialbidrag, numera försörjningsstöd, enligt socialtjänstlagen (2001:453) (prop. 1994/95:49 s. 60 f.). Det har dock visat sig att det kan uppstå situationer när gäldenärens förbehållsbelopp understiger normen för försörjningsstöd, vilket inte är önskvärt.

Normalbeloppet fastställs för varje år. Även en mycket liten justering av normalbeloppet får till följd att i princip alla löneutmätningsbeslut måste omprövas. Det rör sig om ett stort antal beslut

116

SOU 2016:81 Bilaga 1

och föranleder mycket arbete för såväl Kronofogdemyndigheten som berörda arbetsgivare. Löneutmätningsbeslut ska omprövas även vid t.ex. förändringar i gäldenärens inkomstförhållanden. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att det alltid ska behöva ske om det endast är fråga om små förändringar.

Om gäldenären har en partner som denne bor tillsammans med, bestäms gäldenärens förbehållsbelopp med beaktande av partnerns ekonomiska förmåga att bidra till betalningen av familjens gemensamma kostnader. Denna s.k. proportioneringsprincip är inte lagfäst utan framgår av Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbelopp vid utmätning av lön m.m. (KFM A 2013:1). Trots att gäldenärens partner inte är skyldig att betala gäldenärens skulder kan principen få sådana konsekvenser.

En förälder som står under löneutmätning kan enligt fast praxis inte tillgodoräknas några kostnader som uppstår i samband med umgänge med ett barn som bor hos den andra föräldern (t.ex. resekostnader). Det kan få till följd att en förälder inte har råd att umgås med sitt barn. De utsökningsrättsliga reglerna kan därmed komma i konflikt med reglerna i föräldrabalken om att barn ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor varaktigt tillsammans med. Det finns skäl att ifrågasätta om detta är en rimlig ordning.

Utredaren ska därför

•ta ställning till om reglerna om förbehållsbelopp bör anpassas till reglerna om försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen och i så fall lämna förslag om hur det kan ske,

•ta ställning till om reglerna om fastställande av normalbeloppet kan förändras och om även reglerna om ändring av löneutmätningsbeslut bör justeras i syfte att kunna undvika omprövningar i situationer där förändringen av gäldenärens ekonomiska förhållanden är så liten att det inte kan anses ändamålsenligt att omprövning sker,

•ta ställning till om proportioneringsprincipen är sakligt motiverad och, om så bedöms vara fallet, ta ställning till om principen ska lagfästas och hur detta lämpligen bör ske, och

•ta ställning till om gäldenären vid löneutmätning ska kunna tillgodoräknas umgängeskostnader och i så fall föreslå hur det ska regleras.

117

Bilaga 1 SOU 2016:81

Reglerna om beneficium och utmätning av bostäder

Reglerna om beneficium innebär att en del av gäldenärens egendom undantas från utmätning. Syftet är att förbehålla gäldenären vad han eller hon behöver för sin försörjning och ge ett visst skydd för bl.a. personliga tillgångar. Reglerna om beneficium anses numera vara något ålderdomliga och det finns skäl att se över reglerna med beaktande av förändrade samhällsförhållanden.

När det gäller gäldenärens bostad bör en utgångspunkt för översynen vara att stora övervärden i sådan egendom ska komma borgenärerna till godo. Detta gäller oavsett vilken form av ägt boende som det rör sig om. Bostadsrätter kan inte minst i storstadsregionerna vara lika värdefulla som fastigheter. Reglerna om utmätning av bostäder skiljer sig dock åt på flera punkter beroende på om bostaden är en bostadsrätt eller en fastighet. Således kan t.ex. en bostadsrätt under vissa förutsättningar undantas från utmätning som beneficium medan någon motsvarande möjlighet att undanta fastigheter inte finns. Fastigheter kan i stället bli föremål för utmätning i princip utan begränsningar under förutsättning att det finns ett övervärde. Reglerna avseende bostadsrätter och fastigheter skiljer sig åt också när det gäller t.ex. avgifterna för den exekutiva försäljningen och tidpunkten för köparens tillträde.

Utredaren ska därför

•ta ställning till vilket behov som finns av att modernisera reglerna om beneficium, och

•ta ställning till om de skillnader i regelverket som finns för olika slags bostäder alltjämt är sakligt motiverade samt vid behov lämna förslag om hur skillnaderna kan undanröjas.

Avhysning

Avhysning innebär verkställighet av en förpliktelse för en tidigare ägare eller nyttjanderättshavare att flytta ifrån t.ex. en bostad. Det är en ingripande åtgärd och behovet av skyddsregler är påtagligt, inte minst när barn är berörda. Reglerna om avhysning bör vara u- tformade på ett sätt som möjliggör för de sociala myndigheterna att i ett tidigt skede ge den enskilde den hjälp som han eller hon kan behöva, men även för den enskilde att själv kunna ordna sina för-

118

SOU 2016:81 Bilaga 1

hållanden. Samtidigt måste sökandens intresse av att avhysningen blir verkställd och att verkställigheten inte fördröjs beaktas. Det är alltså av stor betydelse att reglerna om tidsfrister och förutsättningarna för att bevilja anstånd med att verkställa en avhysning är ändamålsenliga. I flera fall hittar parterna en frivillig lösning efter det att en ansökan om avhysning har getts in. Eftersom en frivillig lösning alltid är att föredra i dessa sammanhang, bör reglerna också vara utformade på ett sätt som främjar sådana lösningar. Med hänsyn till att redan en ansökan om avhysning skapar ett stort obehag hos svaranden och dennes familj är det önskvärt att dessa lösningar kommer till stånd redan före det att ansökan om avhysning ges in. Det skulle även vara arbetsbesparande för Kronofogdemyndigheten.

Om svaranden vid en avhysning inte själv tar hand om sin eller annans egendom i bostaden, är Kronofogdemyndigheten skyldig att transportera bort egendomen och ordna med förvaring. Denna hantering av avhysningsgods innebär många gånger praktiska svårigheter och är kostsam. Det finns mot den bakgrunden skäl att överväga om de nuvarande reglerna är ändamålsenliga. Det finns t.ex. skäl att överväga om det vid avhysning från bostad bör finnas en uttrycklig möjlighet för Kronofogdemyndigheten att redan i ett tidigt skede göra sig av med egendom som svaranden inte visar intresse för och som saknar eller har ett lågt försäljningsvärde.

Utredaren ska därför

•ta ställning till om reglerna om avhysning med avseende på gällande tidsfrister och förutsättningar för anstånd är ändamålsenliga och hur reglerna i övrigt bör vara utformade för att parterna i större utsträckning ska kunna uppnå frivilliga lösningar,

•ta ställning till på vilka sätt Kronofogdemyndighetens hantering av avhysningsgods kan effektiviseras, och

•ta ställning till om det i övrigt finns behov av att ändra reglerna om avhysning i syfte att uppnå en ändamålsenlig ordning.

Medverkan till frivilliga lösningar och processledning

De utsökningsrättsliga reglerna när det gäller betalningsförpliktelser syftar till att borgenären tvångsvis ska få sin fordran betald. En fullgörelse som sker tvångsvis kan dock innebära nackdelar för både

119

Bilaga 1 SOU 2016:81

gäldenären och borgenären. För gäldenären kan tvångsförsäljning av utmätt egendom leda till en lägre köpeskilling än annars och till att kostnader av skilda slag uppkommer. Dessa omständigheter kan i sin tur leda till att borgenären inte får full täckning för sin fordran eller att betalningen fördröjs. Det kan därför vara gynnsammare för bägge parter om betalning av skulden kan ske på frivillig grund. Särskilt för borgenären kan en frivillig medverkan många gånger leda till ett bättre utfall. Förutsättningarna för att uppnå frivilliga lösningar skulle kunna förbättras av en ökad medverkan från Kronofogdemyndighetens sida. En jämförelse kan göras med de allmänna domstolarnas skyldighet att verka för samförståndslösningar. Kronofogdemyndighetens förutsättningar för att processleda parterna skulle också kunna förbättras i syfte att effektivisera utsökningsförfarandet. Genom 2008 års ändringar i fråga om Kronofogdemyndighetens roll som neutral verkställare och opartisk myndighet bör det finnas förutsättningar för ökad medverkan från Kronofogdemyndigheten i dessa avseenden.

Utredaren ska därför

•ta ställning till på vilka sätt Kronofogdemyndighetens möjligheter till processledning och medverkan till frivilliga lösningar kan förbättras.

Exekutiv försäljning och redovisning av influtna medel

I de fall en gäldenär har visat sig ha utmätningsbar egendom är det av stor betydelse att egendomen kan säljas med bästa möjliga ekonomiska resultat och att det kan ske på ett snabbt och smidigt sätt. Som nämns ovan har reglerna om exekutiv försäljning av lös egendom nyligen moderniserats, bl.a. genom möjlighet till e-auktioner. Det finns anledning att nu även överväga hur reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom kan moderniseras bl.a. för att i större utsträckning kunna anpassa försäljningsförfarandet efter vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Det kan handla om att förbättra förutsättningarna för att använda fastighetsmäklare men även att möjliggöra en ökad användning av modern teknik. Det kan inte uteslutas att det i detta sammanhang finns utrymme att ytterligare modernisera reglerna om försäljning av lös egendom.

120

SOU 2016:81 Bilaga 1

I den avslutande fasen av utmätningsprocessen ska de medel som har blivit utmätta eller annars flutit in redovisas, t.ex. ska medlen fördelas mellan borgenärerna och betalas ut. Reglerna om fördelning av influtna medel innebär att fördelning i vissa situationer måste ske efter ett särskilt sammanträde. Det gäller t.ex. då fast egendom har sålts exekutivt på auktion. I de fall där det inte är förenat med några svårigheter att fördela de influtna medlen kan det ifrågasättas om det ska vara obligatoriskt att hålla ett särskilt fördelningssammanträde. Även i övrigt finns det ett behov av att se över reglerna om redovisning av influtna medel i syfte att göra denna fas smidigare och mer effektiv.

Utredaren ska därför

•ta ställning till hur reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom kan moderniseras och om reglerna avseende försäljning av lös egendom behöver förändras ytterligare, och

•ta ställning till hur reglerna om redovisning av influtna medel kan förenklas och i övrigt moderniseras.

Konsekvenser

Utredaren ska bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för näringslivet, särskilt för små och medelstora företag, enskilda och det allmänna. Utredaren ska redovisa vilka konsekvenser de förslag som lämnas kan få för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Om utredarens förslag medför ökade kostnader för det allmänna, ska förslag till finansiering redovisas.

Arbetets bedrivande och redovisning av uppdraget

Utredaren ska inhämta synpunkter från Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, andra berörda myndigheter, företag och organisationer i den utsträckning det bedöms lämpligt.

Utredaren ska göra de internationella jämförelser som är befogade. Utredaren ska vidare uppmärksamma och beakta Sveriges internationella åtaganden.

Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår i Regeringskansliet. Utredaren ska särskilt följa arbetet

121

Bilaga 1 SOU 2016:81

med anledning av Europadomstolens dom den 21 juni 2012 i målet Olsby mot Sverige (ECHR 36124/06).

Om utredaren bedömer att det finns fördelar med att redovisa delar av uppdraget separat, får uppdraget redovisas genom delbetänkanden.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2016.

(Justitiedepartementet)

122

Bilaga 2

Nyckel – författningsförslag

Nuvarande § Motsvaras helt eller delvis vår föreslagna §
1 kap. 1 och 3 §§ 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 §
1 kap. 2 § 1 kap. 1 §
1 kap. 4 § 1 kap. 7 §
1 kap. 5 § 1 kap. 8 §
1 kap. 6 § -
1 kap. 7 § 1 kap. 6 § (definitioner)
1 kap. 8 § 3 kap. 32 §
1 kap. 9 § 3 kap. 33 §
1 kap. 10 § 3 kap. 34 §
1 kap. 11 § 3 kap. 35 §
1 kap. 12 § 3 kap. 36 §
2 kap. 1 § 3 kap. 1 §
2 kap. 2 § 3 kap. 2 §
2 kap. 5 § 3 kap. 4 §
2 kap. 6 § 3 kap. 5 §
2 kap. 7 § 3 kap. 6 §
2 kap. 8 § 3 kap. 7 §
2 kap. 9 § 3 kap. 8 §
2 kap. 10 § 3 kap. 11 §
2 kap. 11 § 3 kap. 12 §
2 kap. 12 § 3 kap. 13 §
2 kap. 13 § 3 kap. 14 §
2 kap. 14 § 3 kap. 15 §
2 kap. 15 § 3 kap. 16 §
2 kap. 16 § 3 kap. 17 §
2 kap. 17 § 3 kap. 18 §

123

Bilaga 2 SOU 2016:81

Nuvarande § Motsvaras helt eller delvis vår föreslagna §
2 kap. 18 § 3 kap. 19 §
2 kap. 19 § 3 kap. 20 §
2 kap. 20 § 3 kap. 21 §
2 kap. 21 § 3 kap. 22 §
2 kap. 22 § 3 kap. 23 §
2 kap. 23 § 3 kap. 24 §
2 kap. 24 § 3 kap. 25 §
2 kap. 25 § 3 kap. 26 §
2 kap. 26 § 3 kap. 27 §
2 kap. 27 § 3 kap. 28 §
2 kap. 28 § 3 kap. 29 §
2 kap. 29 § 3 kap. 30 §
2 kap. 30 § 3 kap. 31 §
3 kap. 1 § 2 kap. 1 §
3 kap. 2 § 2 kap. 2 §
3 kap. 3 § 2 kap. 3§
3 kap. 4 § -
3 kap. 5 § -
3 kap. 6 § 2 kap. 4 §
3 kap. 7 § 2 kap. 5 §
3 kap. 8 § 2 kap. 6 §
3 kap. 9 § 2 kap. 7 §
3 kap. 10 § 2 kap. 8 §
3 kap. 11 § 2 kap. 10 §
3 kap. 12 § 2 kap. 10 §
3 kap. 12 a § 2 kap. 11 §
3 kap. 13 § Se bestämmelser om dom
3 kap. 14 § 2 kap. 13 §
3 kap. 15 § 2 kap. 15 §
3 kap. 16 § 2 kap. 16 §
3 kap. 17 § 2 kap. 17 §
3 kap. 18 § 2 kap. 18 §
3 kap. 19 § 2 kap. 14 §
3 kap. 20 § -
3 kap. 21 § 2 kap. 20 §
3 kap. 22 § 2 kap. 21 §
3 kap. 23 § 2 kap. 4 § och 2 kap. 19 §
3 kap. 24 § -

124

SOU 2016:81 Bilaga 2

Nuvarande § Motsvaras helt eller delvis vår föreslagna §
16 kap. 1 § 1 kap. 6 § 4
16 kap. 2 § 15 kap. 1 §
16 kap. 3 § 15 kap. 2 §
16 kap. 4 § 15 kap. 3 §
16 kap. 5 § 15 kap. 4 §
16 kap. 6 § 15 kap. 5 §
16 kap. 7 § 15 kap. 6 §
16 kap. 8 § 15 kap. 7 §
16 kap. 9 § 15 kap. 8 §
16 kap. 11 § 16 kap. 1 §
16 kap. 12 § 16 kap. 2 §
16 kap. 12 a § 16 kap. 3 §
16 kap. 13 § 16 kap. 4 §
16 kap. 14 § 16 kap. 5 §
16 kap. 15 § 16 kap. 6 §
16 kap. 16 § 16 kap. 7 §

125

Bilaga 3

127

Bilaga 3 SOU 2016:81

128

SOU 2016:81 Bilaga 3

129

Bilaga 3 SOU 2016:81

130

SOU 2016:81 Bilaga 3

131

Bilaga 3 SOU 2016:81

132

SOU 2016:81 Bilaga 3

133

Bilaga 3 SOU 2016:81

134

SOU 2016:81 Bilaga 3

135

Bilaga 3 SOU 2016:81

136

SOU 2016:81 Bilaga 3

137

Bilaga 3 SOU 2016:81

138

SOU 2016:81 Bilaga 3

139

Bilaga 3 SOU 2016:81

140

SOU 2016:81 Bilaga 3

141

Bilaga 3 SOU 2016:81

142

SOU 2016:81 Bilaga 3

143

Bilaga 3 SOU 2016:81

144

SOU 2016:81 Bilaga 3

145

Bilaga 3 SOU 2016:81

146

SOU 2016:81 Bilaga 3

147

Bilaga 3 SOU 2016:81

148

SOU 2016:81 Bilaga 3

149

Bilaga 3 SOU 2016:81

150

SOU 2016:81 Bilaga 3

151

Bilaga 3 SOU 2016:81

152

SOU 2016:81 Bilaga 3

153

Bilaga 3 SOU 2016:81

154

SOU 2016:81 Bilaga 3

155

Bilaga 3 SOU 2016:81

156

SOU 2016:81 Bilaga 3

157

Bilaga 3 SOU 2016:81

158

SOU 2016:81 Bilaga 3

159

Bilaga 3 SOU 2016:81

160

SOU 2016:81 Bilaga 3

161

Bilaga 3 SOU 2016:81

162

SOU 2016:81 Bilaga 3

163

Bilaga 3 SOU 2016:81

164

SOU 2016:81 Bilaga 3

165

Bilaga 3 SOU 2016:81

166

SOU 2016:81 Bilaga 3

167

Bilaga 3 SOU 2016:81

168

SOU 2016:81 Bilaga 3

169

Bilaga 3 SOU 2016:81

170

SOU 2016:81 Bilaga 3

171

Bilaga 3 SOU 2016:81

172

SOU 2016:81 Bilaga 3

173

Bilaga 3 SOU 2016:81

174

SOU 2016:81 Bilaga 3

175

Bilaga 3 SOU 2016:81

176

SOU 2016:81 Bilaga 3

177

Bilaga 3 SOU 2016:81

178

SOU 2016:81 Bilaga 3

179

Bilaga 3 SOU 2016:81

180

SOU 2016:81 Bilaga 3

181

Bilaga 3 SOU 2016:81

182

SOU 2016:81 Bilaga 3

183

Bilaga 3 SOU 2016:81

184

SOU 2016:81 Bilaga 3

185

Bilaga 3 SOU 2016:81

186

SOU 2016:81 Bilaga 3

187

Bilaga 3 SOU 2016:81

188

SOU 2016:81 Bilaga 3

189

Bilaga 3 SOU 2016:81

190

SOU 2016:81 Bilaga 3

191

Bilaga 3 SOU 2016:81

192

SOU 2016:81 Bilaga 3

193

Bilaga 3 SOU 2016:81

194

SOU 2016:81 Bilaga 3

195

Bilaga 3 SOU 2016:81

196

SOU 2016:81 Bilaga 3

197

Bilaga 3 SOU 2016:81

198

SOU 2016:81 Bilaga 3

199

Bilaga 4

Dispositiva tvistemål som avgjorts

i tingsrätt genom en stadfäst förlikning åren 2012–2015

Tabellerna nedan utvisar hur många dispositiva tvistemål som avgjorts i tingsrätt genom en stadfäst förlikning åren 2012–2015.

Dispositiva (ordinära) tvistemål avgjorda genom stadfäst förlikning

    2012 2013 2014 2015 2012–2015
Ordinära Stadfäst 4 763 5 201 5 190 5 005 20 159
tvistemål förlikning
  Totalt          
  avgjorda 25 303 25 760 26 297 24 154 101 514
  Andel          
  avgjorda          
  genom          
  stadfäst          
  förlikning 18,82 % 20,19 % 19,74 % 20,72 % 19,86 %

Källa: Domstolsverket.

201

Bilaga 4 SOU 2016:81

Dispositiva (förenklade) tvistemål avgjorda genom stadfäst förlikning

    2012 2013 2014 2015 2012–2015
             
Förenklade Stadfäst 2 771 2 791 2 767 2 447 10 776
tvistemål förlikning
  Totalt          
  avgjorda 22 499 22 192 21 602 20 147 86 440
  Andel          
  avgjorda          
  genom          
  stadfäst          
  förlikning 12,32 % 12,58 % 12,81 % 12,14 % 12,47 %

Källa: Domstolsverket.

202

Bilaga 5

Exempel på innehåll i ett utsökningsavtal

Mellan X /å ena sidan/ och X/å andra sidan/ har denna dag i Kronofogdemyndighetens mål X beträffande utsökningstiteln X träffats följande

UTSÖKNINGSAVTAL

X ska till X betala X kr. Betalning ska göras senast den X. / Betalning ska göras med X kr den siste i varje månad under tiden X–X. / Om betalning enligt detta avtal uteblir förfaller kvarvarande obetalda belopp jämte ränta och kostnader enligt utsökningstiteln X till omedelbar betalning.

X ska senast den X ha avflyttat från X.

Om detta avtal fullföljs ska verkställighet enligt utsökningstiteln X inte ske.

Om betalning/avflyttning inte sker enligt detta avtal ska Kronofogdemyndigheten verkställa betalningsförpliktelsen/avhysningen i enlighet med utsökningstiteln. / När betalning enligt betalningsplanen/avflyttning skett ska ansökan om verkställighet återkallas av X.

Sundbyberg den X  
……….................................. ..................................................
namnförtydligande, namnförtydligande,
personnummer personnummer

203

Bilaga 5 SOU 2016:81

Detta avtal har upprättats av

…………………………………….

Kronofogden X

Detta avtal har upprättats i 3 exemplar. Parterna har fått ett exemplar. Ett exemplar läggs in i Kronofogdemyndighetens akt.

204

Bilaga 6

Register och andra källor som Kronofogdemyndigheten kan få information från1

Beskattningsdatabasen

I Skatteverkets beskattningsdatabas finns uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för författningsreglerade ändamål. Bestämmelserna om databasens ändamål och innehåll m.m. finns i lagen (2001:181) och förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Databasen innehåller uppgifter som avser både fysiska och juridiska personers deklarationer. Bl.a. finns person- och adressuppgifter och kontrolluppgifter för de två senaste beskattningsåren som visar arbetsgivare, inkomst, skatteavdrag samt kapital och ränte-/avkastningsuppgifter. Dessutom finns uppgifter om varje fastighet, dess beteckning och taxeringsvärde samt ägarförhållanden i fåmansföretag. Uppgifterna i beskattningsdatabasen kan ändras under taxeringsarbetets gång. Uppgifter om preliminära debiteringar uppdateras löpande, medan inkomstuppgifter registreras en gång om året. Kronofogdemyndigheten har åtkomst till vissa uppgifter i beskattningsdatabasen.

1 Sammanställningen gör inte anspråk på att vara uttömmande.

205

Bilaga 6 SOU 2016:81

Socialförsäkringsdatabasen

Försäkringskassan behandlar personuppgifter för att kunna administrera olika förmåner och bidrag. Det kan exempelvis handla om att betala ut sjukpenning, föräldrapenning och barnbidrag. Försäkringskassan behandling av personuppgifter sker huvudsakligen i olika socialförsäkringsregister2. Särskilda bestämmelser för dessa register finns i socialförsäkringsbalkens (2010:110) kap. 114. Socialförsäkringsregistren ingår i den s.k. socialförsäkringsdatabasen. De flesta personuppgifter som finns i socialförsäkringsdatabasen hämtar Försäkringskassan in från de enskilda själva. Personuppgifter som Försäkringskassan hämtar in från andra myndigheter är exempelvis folkbokföringsuppgifter från Skatteverket, uppgifter om studerande från Centrala Studiestödsnämnden och uppgifter om arbetslösa från Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Exempel på personuppgifter som lämnas ut från socialförsäkringsdatabasen är uppgifter om tidsperioder och förmånsbelopp till Skatteverket, Centrala Studiestödsnämnden, Kronofogdemyndigheten, kommunerna och Pensionsmyndigheten. Kronofogdemyndigheten har åtkomst till vissa uppgifter i socialförsäkringsdatabasen.

Statens personadressregister

Kronofogdemyndigheten har tillgång till Statens personadressregister (SPAR). SPAR är ett offentligt register som omfattar alla svenska och utländska medborgare som är folkbokförda i Sverige. I SPAR ingår även personer som har fått ett samordningsnummer och vars identitet är fastställd. Skatteverket är ansvarigt för SPAR3. Bestämmelser som gäller SPAR finns i lagen (1998:527) och förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret samt i Skatteverkets föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur SPAR (SKVFS 2011:06 samt SKVFS 2012:06). De uppgifter som finns är personnummer, namn, folkbokföringsadress, folkbokföringsdatum, folkbokföringsort, län, kommun, församling, svensk eller utländsk särskild postadress som anmälts till folkbokföringen, avliden, utvandrad och senaste

2Exempel på några socialförsäkringsregister är sjukförsäkringsregistret, bidragsregistret, arbetsskaderegistret, registret för handikappersättning och vårdbidrag, registret för sjukersättning och aktivitetsersättning, ålderspensionsregistret och intjänanderegistret.

31 a § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

206

SOU 2016:81 Bilaga 6

ändringsdatum i SPAR. Vidare finns uppgift om make/maka/partner och om vårdnadshavare för barn under 18 år.

Näringslivsregistret

I det s.k. näringslivsregistret tillhandahåller Bolagsverket information om svenska företag. Via näringslivsregistret går det att söka fram organisationsnummer och företagsnamn, information om försäkringsförmedlare, information om värdepappersinstitut samt går det att söka i registret mot penningtvätt. Mot en avgift går det att få fram uppgifter om ett företags styrelse, vilka ärenden ett företag har skickat in till Bolagsverket samt går det att ladda ner årsredovisningar, bolagsordningar, stadgar, ekonomiska planer och e-regi- streringsbevis.

Äktenskapsregistret

Äktenskapsregistret förs av Skatteverket. Kronofogdemyndigheten har inte egen åtkomst till registret, men kan få uppgifter ur registret. I äktenskapsregistret finns uppgifter om domar, beslut och registreringar vid allmänna domstolar som gäller rättsförhållanden mellan äkta makar och registrerade partner. Exempel på uppgifter som finns i registret är domstolens namn eller registreringsdatum, domens datum, målets eller ärendets nummer, lagrum, makarnas namn, antal barn under 18 år och vigseldatum. Vidare finns uppgift om äktenskapsförord, äktenskapsskillnad, hemskillnad, boskillnad och gåvor mellan makar och bodelningshandlingar.

Värdepapper registrerade hos Euroclear

Euroclear Sweden AB (Euroclear) är Sveriges centrala värdepappersförvarare. Euroclear Sweden utför bl.a. clearing och avveckling av transaktioner med svenska aktier och räntebärande värdepapper. I rollen som central värdepappersförvarare för Euroclear register över de flesta aktier och räntebärande värdepapper som handlas på de svenska finansiella marknaderna. Vidare tillhandahåller Euroclears system värdepapperskonton samt administrerar de bolagshändelser

207

Bilaga 6 SOU 2016:81

som inträffar i respektive värdepapper. Kronofogdemyndigheten kan göra elektroniska förfrågningar hos Euroclear om en gäldenär har några aktier eller andra värdepapper registrerade och om aktierna är pantsatta. För förvaltarregistrerade aktier måste Kronofogdemyndigheten vända sig till banken eller fondkommissionären för att få upplysningar.

Vägtrafikregistret – Fartygsregistret – Luftfartygsregistret

Transportstyrelsen ansvarar bl.a. för register över järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon, luftfartygs- och inskrivningsregistret, fartygs- och sjömansregistret, registrering av avtal om båtbyggnadsförskott, och vägtrafikregistret4.

Vägtrafikregistret är ett register över landets alla fordon och körkortsinnehavare. Bestämmelser om vägtrafikregistret finns i lagen (2001:558) och förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Företag, myndigheter och organisationer som i sin verksamhet hanterar fordon eller behöver information om fordon och dess ägare har möjlighet att få tillgång till vägtrafikregistret. Kronofogdemyndigheten har tillgång till vägtrafikregistret och kan via det få tillgång bl.a. till uppgifter om vem som är registrerad ägare till ett visst fordon, vilka fordon en viss person är registrerad som ägare till och tidigare ägare till ett visst fordon.

Fartygsregistret är inrättat för registrering av skepp, skeppsbyggen och båtar. Alla skepp måste vara registrerade i fartygsregistret. Kravet om registrering gäller även för båtar som används yrkesmässigt (till bogsering, bärgning, transport av gods eller passagerare, fiske) och båtens skrov är minst fem meter långt. I Sveriges skeppslista som ges ut en gång om året finns uppgifter om samtliga registrerade skepp och båtar.

I luftfartygsregistret finns information om interimistisk registrering, registrering av luftfartyg, äganderättsändring, avregistrering av luftfartyg, försäkring av luftfartyg och registrering av nödradiosändare.

4 5 § förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen.

208

SOU 2016:81 Bilaga 6

Travhäst- och galoppregistret

Svenska Travsportens Centralförbund (STC) och svensk Galopp (SG) för ett ägarregister som innehåller uppgifter om ägare till trav- och galopphästar. Kronofogdemyndigheten kan få uppgifter per telefon om en person är registrerad som ägare till en viss häst och ytterligare upplysningar lämnas efter en skriftlig förfrågan.

Vapenregistren

Polismyndigheten har ett centralt elektroniskt register över bl.a. vapeninnehav. Om det finns skäl att tro att en gäldenär har vapen tar Kronofogdemyndigheten kontakt med Polismyndigheten och kan på så vis få nödvändiga uppgifter om vapeninnehav.

Fastighetsregistret

Lantmäteriet är förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsindelning, om grundläggande geografisk information och fastighetsinformation, om inskrivning enligt jordabalken och om geodetiska referenssystem. Lantmäteriet ansvarar för drift och förvaltning av fastighetsregistret som förs med stöd av lagen (2000:224) och förordningen (2000:308) om fastighetsregister. Fastighetsregistret är Sveriges officiella register över hur marken är indelad och över vem som äger vad. Fastighetsregistret innehåller även information om adresser, byggnader och fastighetstaxering. Informationen används bland annat för kreditgivning och identifiering av rätt ägare vid fastighetsförsäljningar. Kronofogdemyndigheten har åtkomst till information i fastighetsregistret.

Företagsinteckningsregistret

En företagsinteckning är en särskild säkerhetsrätt som har skapats för att näringsidkare ska kunna använda sin rörelseegendom, exempelvis ett varulager, som kreditsäkerhet. Enligt lagen (2008:990) om företagshypotek är Bolagsverket inskrivningsmyndighet. Kronofogdemyndigheten har åtkomst till information i företagsinteckningsregistret.

209

Bilaga 7

211

Bilaga 7 SOU 2016:81

212

SOU 2016:81 Bilaga 7

213

Bilaga 7 SOU 2016:81

214

SOU 2016:81 Bilaga 7

215

Bilaga 7 SOU 2016:81

216

SOU 2016:81 Bilaga 7

217

Bilaga 7 SOU 2016:81

218

SOU 2016:81 Bilaga 7

219

Bilaga 7 SOU 2016:81

220

SOU 2016:81 Bilaga 7

221

Bilaga 8

Några författningar som innehåller en särskild föreskrift om verkställighet eller hänvisning till lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.1

Kupongskattelagen (1970:624)

22 § Om en värdepapperscentral eller ett aktiebolag inte betalar in kupongskatt i föreskriven tid, ska Skatteverket förelägga värdepapperscentralen eller bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyldighet.

Obetalda kupongskattebelopp samt dröjsmålsavgifter ska av Skatteverket lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

1 Sammanställningen gör inte anspråk på att vara fullständig.

223

Bilaga 8 SOU 2016:81

Kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m.

10 § Indrivning skall begäras för en fordran enligt 8 eller 9 § som inte har betalats inom föreskriven tid. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1993:1229).

Aktiebolagslagen (1975:1385)

13 kap. 26 § En avgift enligt 25 § skall efterges, om den underlåtenhet som har föranlett avgiften framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över. Av- giften skall också efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.

Om en avgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

13 § Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde.

Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket skall Transportstyrelsen begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om åläggandet har fått laga kraft.

224

SOU 2016:81 Bilaga 8

Arbetsmiljölagen (1977:1160)

8 kap. 8 § En sanktionsavgift får tas ut bara om ansökan har delgetts den som avgiftsföreläggandet riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.

Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta ska tas in i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Bötesverkställighetslagen (1979:189)

6 § Om uppbörd inte skall ske eller om uppbörd inte har lett till full betalning, skall böterna lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Arbetstidslagen (1982:673)

27 a § En sanktionsavgift får tas ut bara om ansökan har delgetts den som avgiftsföreläggandet riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.

Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta ska tas in i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

225

Bilaga 8 SOU 2016:81

En beslutad avgift bortfaller om verkställighet inte har skett inom fem år efter det att avgörandet vann laga kraft.

Lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

35 § Om skatten inte har betalats inom föreskriven tid, skall skattebeloppet och i förekommande fall dröjsmålsavgift på framställning av inskrivningsmyndigheten eller av annan myndighet som regeringen bestämmer omedelbart lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst

17 § RIKAB:s beslut om att påföra avgifter enligt denna lag ska anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har överklagats. Avser beslutet radio- och TV-avgift, krävs dock att RIKAB har sänt en påminnelse enligt 12 §.

Uttagande av avgift handläggs hos Kronofogdemyndigheten som allmänt mål.

Lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg

6 § Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in

226

SOU 2016:81 Bilaga 8

i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

10 § Skatt eller dröjsmålsavgift som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Förordningen (1994:426) om brottsofferfond

7 § Bestämmelser om uppbörd och indrivning av fondavgifter finns i bötesverkställighetslagen (1979:189), lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., bötesverkställighetsförordningen (1979:197) och indrivningsförordningen (1993:1229). Polismyndigheten ska varje månad redovisa inbetalda fondavgifter till Kammarkollegiet. Kronofogdemyndigheten ska redovisa indrivna fondavgifter till Kammarkollegiet.

Årsredovisningslagen (1995:1554)

8 kap. 10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.

227

Bilaga 8 SOU 2016:81

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

8 kap. 11 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen.

Ellagen (1997:857)

12 kap. 12 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligtutsökningsbalken ske.

12 kap. 13 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Om ett företag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen.

Lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon

26 § Om vägavgift inte betalas i rätt tid skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

228

SOU 2016:81 Bilaga 8

Lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

19 § Avgift enligt 17 § och kostnad enligt 18 § som inte betalats inom den tid Skatterättsnämnden angett får tas ut genom indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter

3 § Avgifter som betalats till länsstyrelsen ska utan dröjsmål sättas in i bank eller hos kreditmarknadsföretag mot ränta. Detsamma ska Havs- och vattenmyndigheten göra med avgifter som betalats till Havs- och vattenmyndigheten och som beräknas bli tagna i anspråk under det följande kalenderåret. Övriga avgiftsmedel ska Havs- och vattenmyndigheten utan dröjsmål föra över till Kammarkollegiet för förvaltning.

Om en avgift som ska betalas till länsstyrelsen eller Havs- och vattenmyndigheten inte har betalats inom föreskriven tid, ska myndigheten begära indrivning av avgiften. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1993:1229).

Studiestödslagen (1999:1395)

4 kap. 27 § Årsbelopp och avgifter enligt detta kapitel som inte har betalats inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder.

229

Bilaga 8 SOU 2016:81

Naturgaslagen (2005:403)

10 kap. 11 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligtutsökningsbalken ske.

10 kap. 12 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Om ett företag har rätt att få tillbaka betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalda förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Utlänningslagen (2005:716)

19 kap. 7 § Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 § prövas av den myndighet som ska verkställa avvisningen.

Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 a § prövas av Polismyndigheten.

Avgiften enligt 5 § ska betalas till Migrationsverket. Avgiften enligt 5 a § ska betalas till Polismyndigheten. Avgifterna tillfaller staten.

Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Utlänningsförordning (2006:97)

8 kap. 9 § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4– 9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

230

SOU 2016:81 Bilaga 8

Vägtrafikskattelagen (2006:227)

8 kap. 4 § Om vägtrafikskatt inte betalas i rätt tid, skall den lämnas för indrivning. Sådan får dock inte begäras för ett belopp som omfattas av anstånd. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.

Konkurrenslagen (2008:579)

3 kap. 22 § Konkurrensskadeavgift ska betalas till Konkurrensverket inom trettio dagar från det att domen vann laga kraft eller avgiftsföreläggandet godkändes eller inom den längre tid som anges i domen eller föreläggandet.

Om konkurrensskadeavgiften inte betalas i tid, ska Konkurrensverket lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Verkställighet får ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser.

Radio- och TV-lagen (2010:696)

13 kap. 14 § Beslut om sändningsavgift och ränta får verkställas om avgiften eller räntan är obetald och förfallen till betalning.

13 kap. 15 § För sådan avgift och ränta som nämns i 14 § tillämpas 59 kap. 13, 16, 17, 21, 26 och 27 §§ samt 70 kap. 1–4 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

Vid tillämpningen av första stycket ska vad som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Myndigheten för press, radio och tv.

231

Bilaga 8 SOU 2016:81

Plan- och byggförordning (2011:338)

9 kap. 4 § Tillsynsmyndigheten ansvarar för indrivning av byggsanktionsavgifter.

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige ska uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Skatteförfarandelagen (2011:1244)

70 kap. 1 § Om ett skattebelopp eller avgiftsbelopp inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning, om

1. det obetalda beloppet uppgår till

a. minst 10 000 kronor för en betalningsskyldig som ska lämna skattedeklaration eller är godkänd för F-skatt,

b. minst 2 000 kronor för andra betalningsskyldiga, och

2. den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet.

En fordran på en betalningsskyldig som avses i första stycket 1 a ska också lämnas för indrivning, om ett belopp på minst 2 000 kronor har varit obetalt under en längre tid trots att den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet.

70 kap. 3 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Tullagen (2016:253)

2 kap. 16 § Om tull inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte be-

höver begäras för ett ringa belopp.

232

SOU 2016:81 Bilaga 8

Tullförordningen (2016:287)

1 kap. 12 § Obetalda avgifter enligt 10 § ska på begäran av Tullverket drivas in på det sätt som anges i 2 kap. 16 § tullagen (2016:253).

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4–9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige ska uppmanas att betala fordran innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § samma förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

233

Bilaga 9

Sammanställning gjord av Ekonomistyrningsverket över myndigheter som gjort ovillkorade utbetalningar till enskilda år 2015

Affärsverket svenska kraftnät Arbetsdomstolen Arbetsförmedlingen Arbetsgivarverket Arbetsmiljöverket

Avvecklingsmyndigheten för utbildningsmyndigheter

Avvecklingsmyndigheten för vissa myndigheter inom vård- och omsorgsområdet

Blekinge tekniska högskola Boverket Brottsoffermyndigheten Centrala studiestödsnämnden Datainspektionen Diskrimineringsombudsmannen Domstolsverket Ekobrottsmyndigheten Ekonomistyrningsverket Elsäkerhetsverket Energimarknadsinspektionen Ersättningsnämnden Exportkreditnämnden

235

Bilaga 9 SOU 2016:81

Finansinspektionen Folkhälsomyndigheten

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande Fortifikationsverket

Forum för levande historia Försvarets materielverk Försvarsexportmyndigheten Försvarshögskolan Försvarsmakten Försäkringskassan Göteborgs universitet

Havs- och vattenmyndigheten Högskolan Dalarna Högskolan i Borås Högskolan i Gävle Högskolan i Halmstad Högskolan i Skövde Högskolan Kristianstad Högskolan Väst

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen Inspektionen för socialförsäkringen Inspektionen för vård och omsorg Institutet för rymdfysik

Institutet för språk och folkminnen Justeringsmyndighet: Koncern Justeringsmyndighet: Länsstyrelserna Justitiekanslern

Kammarkollegiet Kammarkollegiets kapitalförvaltning Karlstads universitet

Karolinska institutet Kemikalieinspektionen

236

SOU 2016:81 Bilaga 9

Kommerskollegium

Konjunkturinstitutet

Konkurrensverket

Konstfack

Konstnärsnämnden

Konsumentverket

Kriminalvården

Kronofogdemyndigheten

Kungl. biblioteket

Kungl. Konsthögskolan

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm

Kungl. Tekniska högskolan

Kustbevakningen

Lantmäteriet

Linköpings universitet

Linnéuniversitetet

Livsmedelsverket

Luleå tekniska universitet

Lunds universitet

Läkemedelsverket

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länstyrelsen i Dalarnas län

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen i Skåne län

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen i Södermanlands län

237

Bilaga 9 SOU 2016:81

Länsstyrelsen i Uppsala län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Västra Götalands län Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen i Östergötlands län Malmö högskola

Migrationsverket

Mittuniversitetet Moderna museet

Myndigheten för delaktighet

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor Myndigheten för yrkeshögskolan

Mälardalens högskola

Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde Naturhistoriska riksmuseet

Naturvårdsverket Nordiska Afrikainstitutet

Patent- och registreringsverket Patentbesvärsrätten Pensionsmyndigheten Polismyndigheten

Post- och telestyrelsen Regeringskansliet Revisorsnämnden Riksantikvarieämbetet Riksarkivet

Riksdagens ombudsmän JO

238

SOU 2016:81 Bilaga 9

Riksdagsförvaltningen

Riksgäldskontoret

Riksrevisionen

Riksutställningar

Rymdstyrelsen

Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige

Rättsmedicinalverket

Sameskolstyrelsen

Sametinget

Sjöfartsverket

Skatteverket

Skogsstyrelsen

Skolforskningsinstitutet

Socialstyrelsen

Specialpedagogiska skolmyndigheten

Statens energimyndighet

Statens fastighetsverk

Statens försvarshistoriska museer

Statens geotekniska institut

Statens haverikommission

Statens historiska museer

Statens institutionsstyrelse

Statens jordbruksverk

Statens kulturråd

Statens maritima museer

Statens museer för världskultur

Statens servicecenter

Statens skolinspektion

Statens skolverk

Statens tjänstepensionsverk

Statens veterinärmedicinska anstalt

Statens väg- och transportforskningsinstitut

Statistiska centralbyrån

239

Bilaga 9 SOU 2016:81

Statskontoret

Stockholms konstnärliga högskola Stockholms universitet Strålsäkerhetsmyndigheten

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete Svenska institutet

Sveriges geologiska undersökning Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden Södertörns högskola

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Tillväxtverket

Totalförsvarets forskningsinstitut Totalförsvarets rekryteringsmyndighet Trafikverket

Transportstyrelsen Tullverket

Umeå universitet

Universitets- och högskolerådet Universitetskanslersämbetet Uppsala universitet Valmyndigheten

Verket för innovationssystem Vetenskapsrådet Åklagarmyndigheten Örebro universitet

240

Bilaga 10

Några författningar som innehåller särskild föreskrift enligt 5 kap. 10 § UB1

Ärvdabalken

12 kap. 7 § Egendom som omfattas av nyttjanderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

Förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond

9 § Efter upphovsmannens död övergår rätten till individuell ersättning enligt lagstiftningen om bodelning, arv och testamente.

Rätten till individuell ersättning övergår dock inte om ersättningen till den enskilda mottagaren understiger hälften av den nivå som berättigar en upphovsman till ersättning enligt 6 a §.

Rätten till individuell ersättning som inte är tillgänglig för lyftning kan inte överlåtas och får därför inte utmätas.

Firmalagen (1974:156)

14 § Firma får ej tagas i mät. Försättes innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till firman i konkursboet, om ej firman innehåller gäldenärens eller, vid handelsbolags konkurs, bolagsmans släktnamn. Firma

1 Sammanställningen gör inte anspråk på att vara fullständig.

241

Bilaga 10 SOU 2016:81

som ej ingår i konkursbo får likväl användas under den tid verksamheten fortsättes för boets räkning.

Trafikskadelagen (1975:1410)

32 § Fordran på trafikskadeersättning med anledning av personskada får ej tagas i mät för den skadelidandes skuld. Utmätning av livräntebelopp kan dock ske enligt vad som föreskrives i 7 kap. utsökningsbalken. I fråga om förbud mot utmätning sedan ersättning har betalats ut gäller 5 kap. 7 § andra stycket utsökningsbalken.

Försäkringsanstalt får kvitta fordran på självriskbelopp enligt 21 § mot försäkringstagarens fordran hos anstalten. Fordran på ersättning som avses i 24 § andra stycket får kvittas mot fordran som innehas av den försäkringspliktige.

Fordran på trafikskadeersättning med anledning av personskada får ej i vidare mån än som följer av 19 § överlåtas innan ersättningen är tillgänglig för lyftning.

Bostadsförvaltningslagen (1977:792)

21 § Medel som förvaltaren har hand om för fastigheten skall hållas skilda från andra medel. De får ej utmätas för annan skuld än sådan som är hänförlig till tvångsförvaltningen och de ingår ej heller i fastighetsägarens konkursbo.

Behållna medel, som ej finnes böra avsättas för förvaltningen, skall utbetalas till fastighetsägaren. Tvist om vad fastighetsägaren är berättigad att utfå prövas av hyresnämnden.

Lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

19 § Vara som har sålts genom avbetalningsköp får ej utmätas för fordran på grund av köpet.

242

SOU 2016:81 Bilaga 10

Äktenskapsbalken

9 kap. 9 § En makes egendom får utmätas för den makens skuld även om bodelning skall förrättas. Har egendomen satts under särskild förvaltning, får den dock utmätas för den makens skuld endast om också den andra maken svarar för skulden eller utmätningsfordringen är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

Konkurslagen (1987:672)

3 kap. 7 § Sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som hör till konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären, om inte något annat följer av 7 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken. En utmätning som sker i strid mot detta är utan verkan.

Utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss fordran gäller, utmätas för fordringen.

Begravningslagen (1990:1144)

2 kap.9 § Rätten till gravplats som har upplåtits på en enskild begravningsplats får inte pantsättas eller utmätas.

Första stycket gäller även i fråga om gravanordningar.

2 kap. 11 § En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas med panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jordabalken.

3 kap. 2 § Krematorier får inte utmätas eller belastas med panträtt.

7 kap. 2 § Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas.

7 kap. 29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.

Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

2 kap. 17 § Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären. Verkställighet får dock ske för fordran för vilken

243

Bilaga 10 SOU 2016:81

borgenären har handpanträtt eller retentionsrätt, eller för fordran som avser underhållsbidrag. Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte ske.

Under företagsrekonstruktionen får inte heller meddelas beslut om kvarstad eller betalningssäkring.

Försäkringsavtalslagen (2005:104)

15 kap. 2 § En försäkring eller ett försäkringsbelopp, som tillfaller en förmånstagare till följd av ett förordnande som har kunnat återkallas, får tas i anspråk för försäkringstagarens skulder, om fordringen har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan betalas ur försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap.

En försäkring eller ett försäkringsbelopp, som tillfaller en förvärvare eller panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande, får inte tas i anspråk för försäkringstagarens skulder efter det att ett meddelande om förfogandet har kommit in till försäkringsbolaget. Om förfogandet avser ett försäkringsbrev som innehavaren måste förete för att få ut försäkringsersättning, blir förfogandet gällande mot försäkringstagarens borgenärer när den till vars förmån förfogandet äger rum får försäkringsbrevet i sin besittning.

En försäkring eller ett försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare får aldrig utmätas för försäkringstagarens skulder, om ansökan görs mer än tre år från det att förmånstagarens rätt inträdde.

15 kap. 3 § Innan något försäkringsfall har inträffat får en livförsäkring som gäller på försäkringstagarens eller försäkringstagarens makes liv utmätas för försäkringstagarens skulder bara i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats premie för försäkringen med belopp som överstiger

1.för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den premie som beräknas belöpa på det året,

2.för livförsäkring där försäkringsbolagets betalningsskyldighet efter försäkringsfall inte längre är beroende av att en viss person lever, om den inte omfattas av 1: dubbla genomsnittet av de premier som betalats under perioden eller den kortare tid under vilken försäkringen gällt,

244

SOU 2016:81 Bilaga 10

3. för försäkring med periodisk utbetalning där försäkringsbolagets betalningsskyldighet är beroende av att en eller flera personer lever, om den inte omfattas av 1: femton procent av den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångspremie vid början av det året.

I fråga om fondförsäkring ska alltid gälla det som sägs i första stycket 2.

Om prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken ändrats efter premiebetalningen, ändras det belopp som får utmätas i proportion till ändringen av prisbasbeloppet.

15 kap. 4 § Om värdet av en försäkring, som enligt 3 § inte får utmätas, förs över till en annan försäkring på sätt som anges i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), anses den nya försäkringen som samma försäkring vid tillämpningen av 3 §.

15 kap. 5 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat får en livförsäkring och ersättning som utfaller från den inte utmätas för försäkringstagarens skulder i den mån ersättningen tillfaller någon som själv behöver den för sin försörjning eller för en underhållsskyldighet. Om ersättningen tillfaller någon annan än den försäkrade, gäller dock detta förbud bara om den försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen betalas i form av livränta, gäller förbudet bara rätten till livräntan.

Från vad som efter den försäkrades död på grund av förmånstagarförordnande tillfaller den försäkrades make eller den försäkrades eller makens barn som vid dödsfallet inte fyllt 25 år ska för varje berättigad alltid undantas från utmätning ett sammanlagt försäkringsbelopp som motsvarar sex gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för dödsåret.

15 kap. 6 § Det som sägs i 3 § om make gäller också sambo samt tidigare make och tidigare sambo. Det som sägs i 5 § om make gäller också sambo.

15 kap. 7 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för arbetsgivaren själv, får försäkringen och ersättning som utfaller från den inte tas i anspråk för arbetsgivarens skulder på något annat sätt än som sägs i 8 §. Detta

245

Bilaga 10 SOU 2016:81

gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har någon annan anknytning till dennes verksamhet eller är medförsäkrad som närstående till någon annan försäkrad.

15 kap. 9 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat får en livförsäkring och ersättning som utfaller från den inte utmätas för den berättigades skulder utom i fall som framgår av 5 §.

Trots det som sägs i 5 § får ett ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har gått från det att beloppet skulle betalas, får också det som hålls avskilt utmätas till den del beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller för att fullgöra underhållsskyldighet som åvilar honom.

15 kap. 10 § Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall tillfalla den försäkrade, får försäkringen och ersättning som utfaller från den inte utmätas för försäkringstagarens eller den försäkrades skulder. När ersättning betalas i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.

Trots det som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har gått sedan beloppet skulle betalas, får också det som hålls avskilt utmätas till den del beloppet inte behövs för den försäkrades försörjning eller för att fullgöra underhållsskyldighet som åvilar honom.

Om ersättning skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som gäller enligt 3–7 och 9 §§ om utmätning av tidsbegränsad livförsäkring som bara avser dödsfall och av ersättning som utfaller från livförsäkring.

Socialförsäkringsbalken

107 kap. 9 § En försäkrads fordran på ersättning som innestår hos Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten får inte utmätas. En fordran på sådan ersättning får inte heller pantsättas eller överlåtas innan den är tillgänglig för lyftning.

246

SOU 2016:81 Bilaga 10

107 kap. 10 § Bestämmelserna i 9 § hindrar inte utmätning enligt bestämmelserna i 7 kap. utsökningsbalken.

107 kap. 11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller även för tillgodohavande på premiepensionskonto.

Konsumentkreditlagen (2010:1846)

46 § En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt får inte utmätas för en fordran som grundar sig på kreditköpet.

Varumärkeslagen (2010:1877)

10 kap. 9 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Försätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Skuldsaneringslagen (2016:675)

42 § Efter inledandebeslutet får utmätning för fordringar som uppkommit dessförinnan inte ske innan frågan om skuldsanering är avgjord genom ett beslut som har fått laga kraft. Om utmätning ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Första stycket gäller inte fordringar som enligt 31 § inte omfattas av skuldsaneringen. Det gäller inte heller om, efter överklagande, rätten på begäran av en borgenär bestämmer att utmätning får ske.

Denna paragraf tillämpas även i fråga om ett beslut om betalningssäkring och verkställighet av ett sådant beslut.

247

Bilaga 11

Information  
2015-10-08 Dnr 3.1–25485/2015 1(2)

Avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten

Anette Agenmark

Riksnormen för försörjningsstöd 2016

Tillsammans med skäliga kostnader för vissa andra behov avgör riksnormen nivån på försörjningsstödet. Beloppen bestäms av regeringen inför varje nytt kalenderår1 och gäller som miniminivå för de behov som riksnormen ska täcka.2

I riksnormen 2016 har beloppet för barn i åldersgruppen 0–6 år höjts med

100 kronor.

För barn i åldersgruppen 7–18 år och för skolungdomar i åldersgruppen 19-20 år (hemmavarande ungdomar som går i gymnasiet) har beloppet höjts med 250 kronor.

Syftet med höjningen är att barn i åldersgruppen 7 – 18 år i familjer med försörjningsstöd ska ha ekonomiska möjligheter att utöva fritidsaktiviteter.

Normen för gemensamma hushållskostnader höjs med 10 kronor för att kompensera höjningen av TV-avgiften.

Riksnormen för ett hushåll utgör summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar i hushållet och de gemensamma hushållskostnaderna enlig följande tabeller.

Personliga kostnader per hemmavarande barn och skolungdom, kronor

Ålder   0 år 1-2 år   3 år   4-6 år   7-10 år   11-14 år 15-18 år   19-20 år  
                                           
Summa                                          
personliga   1840 2080   1830 2080 2660   3090     3500   3530  
kostnader                                          
Utan lunch                                          
5 dagar   1710 1900   1650 1830   –   –       –     –  
per vecka                                          
                                   
Personliga kostnader vuxna, kronor                                  
            Ensamstående   Sambor                
Summa personliga kostnader     2950     5320                  
                               
Gemensamma hushållskostnader, kronor                              
Antal personer         1   2 3 4   5   6     7  
                           
Summa gemensamma kostnader   940   1050 1320 1500   1720   1960   2130  
                                           

12 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:937)

24 kap. 3 § första stycket 1 socialtjänstlagen (2001:453)

SOCIALSTYRELSEN Telefon 075-247 30 00 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se
106 30 Stockholm Fax 075-247 32 52 www.socialstyrelsen.se

249

Bilaga 11 SOU 2016:81
SOCIALSTYRELSEN 2015-10-08 Dnr 3.1–25485/2015 2(2)

För att beräkna kostnaden för hushåll med fler än 7 personer lägger man till 170 kronor för varje ytterligare hushållsmedlem. Det motsvarar skillnaden mellan hushåll med 6 respektive 7 personer.

En person som ingår i ett hushåll utan att vara sambo

En vuxen person kan ingå i en hushållsgemenskap med en eller flera andra vuxna personer, utan att räknas som sambo.

För att räkna ut riksnormen för honom eller henne lägger man ihop personens del av de gemensamma hushållskostnaderna med personliga kostnader för ensamstående.

För en person som bor i ett hushåll med 5 personer, skulle uträkningen se ut så här: 1 720 kr / 5 personer + 2 950 kr = 3 294 kr

Riksnormen tar hänsyn till

hur många personer som finns i hushållet

ålder på barn och skolungdomar

om barn och skolungdomar äter lunch hemma

om vuxna är ensamstående eller sambor.

Riksnormen innehåller kostnader för

livsmedel

kläder och skor

fritid och lek

hygien

barn- och ungdomsförsäkring

förbrukningsvaror

dagstidning

telefon

TV-avgift.

250

Bilaga 12

Koll på pengarna

2016

Råd och tips om din ekonomi

251

Bilaga 12 SOU 2016:81

Läs mer på: konsumentverket.se

Konsumentverkets beräkningar 2016

Konsumentverket gör varje år en beräkning av vad som är rimliga kostnader för hushåll av olika storlek. Siffrorna kan vara en utgångspunkt när du vill gå igenom din ekonomi. Du kan också jämföra våra beräkningar med dina egna.

Konsumentverkets beräkningar baseras på ett basbehov av varor och tjänster och visar

exempel på kostnader för detta. I beräkningarna förutsätts att du inte har några funktionsnedsättningar eller sjukdomar som innebär extra utgifter för till exempel hjälpmedel, särskild kost eller mediciner. Det förutsätts också att du bor i lägenhet och inte har några utgifter för trädgård eller reparationer.

Observera att inte alla hushållskostnader ingår i beräkningarna. Kostnader som inte ingår är till exempel resor, hälso- och sjukvård, glasögon, presenter, semester, kalas, alkohol, tobak och spel.

Läs mer

Vill du läsa mer om Konsumentverkets beräkningar kan du läsa i rapport 2013:1 och 2013:4 som finns att ladda ner från www.konsumentverket.se

Använd beräkningarna

Skriv in dina egna kostnader i tabellen eller använd Konsumentverkets siffror om du är osäker på hur mycket du gör av med. Flytta sedan över dina kostnader till budgeten på sidan 3.

Beloppen i tabellerna har avrundats till jämna tiotal kronor.

Detta innehåller kostnadsposterna

All mat lagas hemma: Barn och vuxna äter alla måltider hemma, baserat på

Konsumentverkets matsedel som finns på Konsumentverkets webbplats. Det är en fyraveckors näringsberäknad matsedel som täcker dagsbehovet av energi och näring för respektive åldersgrupp. Matsedeln består av frukost, lunch, middag och två till tre mellanmål.

All mat utom lunch vardagar lagas hemma: Matkostnad där lunch fem dagar per vecka är borträknad, du får själv lägga till kostnad för lunch på restaurang. Barnen äter i skolan.

Övriga matkostnader som du har för exempelvis festmåltider och extra fika (hemma eller på uteställe) ingår inte i beräkningen. Du måste själv lägga till den kostnad du har för detta.

Individuella kostnader per månad

  Barn         Flickor   Pojkar
  6–11 mån 1 år 2–5 år 6–9 år   10–13 år 14–17 år 10–13 år
All mat lagas hemma 760 770 930 1 540   1 710 1 910 1 950
All mat lagas hemma utom lunch vardagar 580 590 720 1 180   1 310 1 460 1 490
                 
  0 år 1–2 år 3 år 4–6 år 7–10 år 11–14 år 15–17 år 11–14 år
Personlig hygien 510 430 150 120 150 290 410 220
Kläder och skor 380 450 450 530 580 590 600 590
Fritid och lek 80 180 180 400 620 720 720 720
Mobiltelefon           200 240 200
Barn-/ungdomsförsäkring 140 140 140 140 140 140 140 140
Summa kostnader, exklusive livsmedel 1 110 1 200 920 1 190 1 490 1 940 2 110 1 870
                 

* För 18- och 19-åringar minskas summan med cirka 65 kr/månad på grund av fri tandvård.

22

252

SOU 2016:81 Bilaga 12
Personlig hygien: Gäller sådant som tvål, Mobiltelefon: Kostnad för telefon   Hemutrustning: Möbler, husgeråd, tv,
tandkräm, blöjor, hårklippning med med kontantkort.         dator med mera. Vitvaror som disk-
mera samt kostnad för ett årligt tandlä-                 och tvättmaskin ingår inte.  
karbesök (undersökning) för vuxna. Barn-/ungdomsförsäkring: Kostnad för              
            sjuk- och olycksfallsförsäkring för   Medier: Kostnad för bredband, fast
Kläder och skor: Ett basbehov av klä- barn och ungdomar. Försäkringen   telefoni, tv-licens och dagstidning  
der och skor som används till vardags, omfattar även sjukdom och olycksfall   med mera.      
på fritiden och vid festligare tillfällen. under fritid.                    
Här ingår även tillbehör som väska,                 Hemförsäkring: Kostar olika beroende
klocka och paraply.     Förbrukningsvaror: Dagligvaror som   på hemmets försäkringsbelopp  
            främst används för vård och skötsel   och bostadsort.      
Fritid och lek: Vanliga fritidsaktiviteter, av hemmet som tvätt- och rengörings-              
leksaker, böcker, skidor, cykel, fören- medel, toalett- och hushållspapper   Storstad: över 200 000 invånare.  
ingsavgift med mera.   med mera.             Mellanstor stad: 50 000 –200 000 invånare.
                            Mindre tätort: under 50 000 invånare.
                                  Mitt hushåll per månad
          1 pers 2 pers   3 pers   4 pers   5 pers   6 pers   7 pers
                    Konsumentverkets Mina
                                  beräkningar kostnader
      Förbrukningsvaror 100 130   220   260   320   370   410      
                     
månad     Hemutrustning 370 450   540   620   740   820   890      
    Medier   920 950   970   990   1 010   1 030   1 050      
per     Hemförsäkring                              
    storstad   140 150   170   180   190   200   200      
kostnader     mellanstor stad 100 110   120   130   140   140   140      
      mindre tätort 90 100   110   120   120   130   130      
Gemensamma     Summa gemensamma                              
    kostnader                                
                                     
      storstad   1 530 1 680   1 900   2 050   2 260   2 420   2 550      
      mellanstor stad 1 490 1 640   1 850   2 000   2 210   2 360   2 490      
      mindre tätort 1 480 1 630   1 840   1 990   2 190   2 350   2 480      
                                       
                                       
      Kvinnor         Män                    
14–17 år 18–30 år 31–60 år 61–74 år 75 år > 18–30 år 31–60 år 61–74 år 75 år >      
2 460     1 870 1 840 1 690 1 640   2 460 2 350 2 110 1 910      
1 880     1 430 1 400 1 290 1 250   1 880 1 780 1 620 1 460      
                                     
15–17 år 18–30 år 31–49 år 50–60 år 61 år > 18–30 år 31–49 år 50–60 år 61 år >      
260     530* 530 510 510   400*   400 400 400      
600     610 610 610 610   600   600 600 600      
720     640 640 640 640   640   640 640 640      
240     250 240 230 210   250   240 230 210      
140                                      
1 960     2 030 2 020 1 990 1 970   1 890 1 880 1 870 1 850      
                                       

För över uppgifterna till tabellen på sidan 3.

23

253