Bilaga 20
305
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
306
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
307
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
308
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
309
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
310
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
311
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
312
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
313
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
314
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
315
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
316
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
317
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
318
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
319
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
320
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
321
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
322
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
323
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
324
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
325
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
326
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
327
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
328
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
329
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
330
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
331
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
332
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
333
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
334
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
335
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
336
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
337
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
338
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
339
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
340
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
341
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
342
| SOU 2016:81 | Bilaga 20 |
343
| Bilaga 20 | SOU 2016:81 |
344
Bilaga 21
Sida 1 (5)
HÖGSTA DOMSTOLENS
BESLUT
meddelat i Stockholm den 28 februari 2012
KLAGANDE
Skatteverket
171 94 Solna
Ombud: Verksjurist
MOTPART
SSM
SAKEN
Utmätning av fondandelar
ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET
Svea hovrätts beslut
__________
Dok.Id 64454
Mål nr
Ö
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
345
| Bilaga 21 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen avslår överklagandet.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Skatteverket har yrkat att Högsta domstolen fastställer Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning den 20 juli 2010 i mål
SKÄL
1.Målet gäller utmätning av andelar i en värdepappersfond. Frågan är om sådana fondandelar är en tillgång som kan undantas från utmätning med stöd av reglerna om gäldenärens beneficium i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken.
2.De tillgångar som enligt nämnda lagrum kan undantas från utmätning är pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter. Sådana tillgångar ska undantas i den mån de skäligen fordras för underhåll åt gäldenären för tid till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock inte utan synnerliga skäl för längre tid än en månad. Domstolarna har funnit att fondandelar är att anse som ”annan fordran” och alltså är en sådan tillgång som enligt bestämmelsen kan undantas från utmätning.
3.I förarbetena till utsökningsbalken anges som exempel på ”annan fordran” en hantverkares kundfordran. Vidare anges att en förutsättning är att fordringen är likvid och kan anses tjänlig för ändamålet att tillgodose gäldenärens behov under den aktuella tiden. (Se SOU 1964:57 s. 237.)
346
| SOU 2016:81 | Bilaga 21 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
4.Syftet med regeln om beneficium i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken är att gäldenären ska få ”skydd för skäligt behov av underhåll” under en kortare tid.
För att detta ska kunna uppnås krävs, när det inte är fråga om förnödenheter, att – som framgår av det nämnda förarbetsuttalandet – tillgången är likvid och därför kan omsättas i pengar som kan användas som bidrag till gäldenärens underhåll.
5.Värdepappersfonder är investeringsfonder och regleras i lagen (2004:46) om investeringsfonder. Av 4 kap. 1 § framgår att en investeringsfond inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller föra talan inför domstol. Fonden som sådan är alltså inte ett självständigt rättssubjekt. Regleringen vilar på ett kontraktsrättsligt trepartsförhållande, där fondandelsägarna gemensamt äger fonden, förvaltningen av fonden ligger på ett fondbolag som företräder andelsägarna i alla frågor (4 kap. 2 §) och tillgångarna i fonden förvaras av ett särskilt förvaringsinstitut (3 kap. 1 §). Rättsförhållandet mellan en fondandelsägare och fondförvaltaren (fondbolaget) regleras i ett tänkt uppdragsavtal. Konstruktionen anses för andelsägarna vara en specialiserad form av samäganderätt till fondförmögenheten, men enligt 4 kap. 1 § fjärde stycket ska lagen om samäganderätt inte tillämpas. (Se prop. 2002/03:150 s. 115 f. och 307.)
6.Enligt 4 kap. 13 § lagen om investeringsfonder har ägaren till fondandelar i en värdepappersfond – till skillnad från vad som enligt 6 kap. 1 § gäller för andelsägare i sådana investeringsfonder som är specialfonder – en ovillkorlig rätt att på begäran omedelbart få sina fondandelar inlösta i pengar. Endast under exceptionella förhållanden kan fondbolaget vägra inlösen (prop. 2010/11:135 s. 259 ff.).
7.Mot bakgrund av den legala konstruktionen framstår det som något
347
| Bilaga 21 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
oegentligt att betrakta en fondandel i en investeringsfond som ”annan fordran”. Det står samtidigt klart att en fondandel inte faller in under ordalydelsen av någon av de övriga tillgångar som räknas upp i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken. Sparande i en värdepappersfond företer emellertid väsentliga likheter med sparande på ett bankkonto och är numera för enskilda en vanlig sparform. Med hänsyn till fondandelsägarens rätt att omedelbart få sina fondandelar inlösta i pengar föreligger i förhållande till uttag från ett bankkonto inte någon praktisk skillnad när det gäller innehavarens möjligheter att disponera över likvida medel. Att fondens tillgångar kan utgöras av olika typer av finansiella instrument eller att värdet på dessa och därmed på fondandelarna kan variera över tiden saknar i det sammanhanget betydelse. Inte heller är det av betydelse att fondandelsägaren möjligen vid sitt förvärv kan ha avsett en mer långsiktig placering.
8.Med hänsyn till det anförda får banktillgodohavanden och sådana fondandelar som målet avser anses vara likvärdiga för att syftet med den aktuella beneficieregeln ska kunna tillgodoses, nämligen att ge gäldenären skydd för skäligt behov av underhåll under en kortare tid (se p. 4). Även med beaktande av att viss försiktighet måste iakttas innan man ger de utsökningsrättsliga reglerna en vidare innebörd än som följer av deras ordalydelse (se NJA 2004 s. 868), bör fondandelar av det slag som nu är i fråga, vid tillämpning av den aktuella regeln om undantag från utmätning, kunna likställas med ett banktillgodohavande och alltså omfattas av gäldenärens beneficium.
9.Som domstolarna har funnit bör Kronofogdemyndigheten som första in-
348
| SOU 2016:81 | Bilaga 21 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
stans avgöra om fondandelarna i detta fall ska undantas från utmätning och i så fall till vilken del.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Severin Blomstrand,
349
Bilaga 22
Sida 1 (9)
HÖGSTA DOMSTOLENS
DOM
meddelad i Stockholm den 13 juni 2013
KLAGANDE
Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ),
106 55 Stockholm
Ombud: Försäkringsjurist
MOTPART
Skatteverket
Rättsavdelningen
171 94 Solna
Ställföreträdare: Verksjurist MW
SAKEN
Fordran
Mål nr
T
Dok.Id 80870
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
www.hogstadomstolen.se
351
| Bilaga 22 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 2 |
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Svea hovrätts dom
__________
DOMSLUT
Med ändring av hovrättens dom ogillar Högsta domstolen Skatteverkets talan.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Skandia har yrkat att Högsta domstolen ska ogilla käromålet.
Skatteverket har motsatt sig ändring av hovrättens dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
1. Kronofogdemyndigheten beslutade den 6 maj 2010 att utmäta ett belopp om 13 010 kr i en kollektiv tjänstepensionsförsäkring i Försäkringsbolaget Skandia som hade tecknats för SE på dennes liv. Det utmätnings-
352
| SOU 2016:81 | Bilaga 22 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 3 |
bara beloppet beräknades i enlighet med 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen (2005:104). Enligt den bestämmelsen får en livförsäkring innan något försäkringsfall har inträffat i viss omfattning utmätas för försäkringstagarens skulder.
2.I syfte att säkerställa utmätningen skickade Kronofogdemyndigheten ett förbudsmeddelande enligt 6 kap. 3 § utsökningsbalken till Skandia i egenskap av sekundogäldenär. Därefter anmodade Kronofogdemyndigheten med stöd av 9 kap. 11 § Skandia att betala det utmätta beloppet till myndig-
heten. Skandia ansåg sig förhindrat att betala det utmätta beloppet till Kronofogdemyndigheten på grund av att någon utbetalning inte kunde ske från
SEs försäkring enligt försäkringsavtalet och att det inte heller fanns något stöd i lag för en sådan utbetalning.
3.Skatteverket väckte efter föreläggande talan mot Skandia och yrkade
att Skandia skulle förpliktas att utge det utmätta beloppet till SE. Skandia bestred käromålet på samma grunder som bolaget hade anfört i utmätningsförfarandet.
4. Domstolarna har förpliktat Skandia att i egenskap av sekundogäldenär utge det utmätta beloppet till SE. Enligt domskälen skulle regeln
i 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen inte få den avsedda betydelsen om det utmätta beloppet inte kunde drivas in som en förfallen fordran. Enligt domstolarna förföll därför det utmätta beloppet till betalning genom utmätningen.
353
| Bilaga 22 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 4 |
Frågan i Högsta domstolen
5. Det är ostridigt att det vid en beräkning enligt 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen finns ett utmätningsbart belopp om 13 010 kr i försäkringen och att något försäkringsfall inte har inträffat. Frågan i målet är om det utmätta beloppet enligt 9 kap. 11 § utsökningsbalken kan drivas in som en förfallen fordran. Huruvida försäkringen skulle ha kunnat tas i anspråk på något annat sätt är inte föremål för prövning i det här målet (jfr 9 kap. 12 och 13 §§).
Den rättsliga regleringen
6.Syftet med 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen är att premiebetalningar som överstiger ett belopp, uträknat enligt en viss schabloniserad modell, ska vara möjliga att utmäta. Bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln om att försäkringar av detta slag är skyddade från utmätning.
7.Förarbetena till 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen (prop. 2003/04:150) ger inte någon vägledning i fråga om hur det utmätningsbara beloppet ska drivas in efter ett beslut om utmätning. I promemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39) redovisades att Föreningen Sveriges Kronofogdar i sitt remissyttrande hade efterlyst förtydliganden av hur det utmätta beloppet skulle tas i anspråk för betalning till utmätningsborgenärerna. Bedömningen i promemorian var att beloppet – så som föreningen ansett – borde utmätas som en fordran hos försäkringsbolaget; att hänvisa till möjligheten att återköpa försäkringen ansågs mindre lämpligt. Enligt promemorian hör dock regler om
354
| SOU 2016:81 | Bilaga 22 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 5 |
dessa frågor hemma i utsökningsbalken och behovet av ändring av vissa bestämmelser i denna fick övervägas i annat sammanhang (Ds 1993:39 s. 336 f.). Frågan har därefter inte behandlats av lagstiftaren.
8. Det framgår av 58 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) att en pensionsförsäkring inte får betalas ut till den försäkrade på annat sätt än som ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. Trots den bestämmelsen får en pensionsförsäkring återköpas under vissa i 58 kap. 18 § givna förutsättningar samt om Skatteverket medger det. Bestämmelserna i 58 kap. hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken och 15 kap. 8 § försäkringsavtalslagen. De senare bestämmelserna behandlar vissa möjligheter till återbetalning från försäkringsgivaren vid bodelning mellan makar respektive vid försäkringstagarens konkurs.
Bedömning
9.Som domstolarna har konstaterat måste lagstiftarens syfte vara att vad som är utmätningsbart enligt 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen ska kunna komma utmätningsborgenärerna till godo. Hur utmätningen ska genomföras är dock inte reglerat.
10.Vid indrivning av en utmätt fordran enligt 9 kap. 11 § utsökningsbalken, som det är fråga om i detta fall (se p. 5), kan sekundogäldenären med verkan mot sökanden göra gällande samma invändningar som han eller hon hade kunnat göra gällande mot fordringsborgenären, dvs. utmätningsgäldenären. Det sagda följer redan av grunderna för 27 § skuldebrevslagen. Sedan en
355
| Bilaga 22 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 6 |
fordran har tagits i mät intar alltså utmätningsborgenären i materiellt hänseende samma ställning som utmätningsgäldenären i förhållande till sekundogäldenären.
11.Mot den anförda bakgrunden bör det krävas uttryckligt lagstöd för utbetalning från försäkringen på grund av utmätning som skett med stöd av
15kap. 3 § försäkringsavtalslagen. Till skillnad mot de fall som uttryckligen anges i 58 kap. 18 § inkomstskattelagen (se p. 8), har något undantag inte föreskrivits för den här aktuella situationen.
12.Det anförda medför att det utmätta beloppet inte kan drivas in som en förfallen fordran. Skatteverkets talan ska därför ogillas.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, Göran Lambertz (skiljaktig), Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson (referent)
Föredragande justitiesekreterare: Helene Bergström
356
| SOU 2016:81 | Bilaga 22 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 7 |
BILAGA TILL
PROTOKOLL
T
SKILJAKTIG MENING
Justitierådet Göran Lambertz är skiljaktig och fastställer hovrättens domslut samt anför följande.
Jag instämmer med majoriteten till och med punkt 8 och anser att domen därefter ska ha följande lydelse.
Bedömning
9. Som domstolarna har konstaterat måste lagstiftarens syfte vara att det som är utmätningsbart enligt 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen ska kunna komma utmätningsborgenärerna till godo. Hur utmätningen ska genomföras är inte reglerat, vilket får ses som en brist. Utgångspunkten måste dock vara att beloppet utmäts som en fordran hos försäkringsbolaget (se Ds 1993:39 s. 336 f.). En tänkbar annan möjlighet är att utmätningen avser den utmätningsbara delen av försäkringen som en rättighet, och att denna rättighet säljs. Om förvärvaren i ett sådant fall inte kan få ut beloppet från försäkringsbolaget innan det förfaller till betalning enligt försäkringsavtalet, kommer emellertid det belopp som en sådan försäljning inbringar normalt
att ligga långt under det belopp som är tillgängligt för utmätning. Det medför ett betydligt sämre utfall och man kan utgå från att en sådan ordning inte är avsedd.
357
| Bilaga 22 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 8 |
10.Det sagda talar för att 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen tolkas så – i brist på uttrycklig reglering – att det utmätta beloppet förfaller till betalning genom utmätningen och får utkrävas från försäkringsbolaget.
11.Frågan är då om det finns något som hindrar att det utmätta beloppet får utkrävas från försäkringsbolaget. En utgångspunkt vid fordringsövergång är att förvärvaren inte får bättre rätt än överlåtaren (27 § skuldebrevslagen). Som framgår av punkterna 2 och 3 har Skandia emellertid i första hand hänfört sig till att man anser sig förhindrad att betala ut beloppet eftersom detta strider mot försäkringsavtalet och det inte finns något stöd i lag för en sådan utbetalning, inte att bolagets rätt skulle försämras. Försäkringsbolagens intresse av att slippa betala ut en del av försäkringsbeloppet i förväg vid utmätning får också anses vara begränsat. Det gäller särskilt vid en jämförelse med intresset av att den del av försäkringen som kan utmätas också kan realiseras på ett acceptabelt sätt. Om lagstiftaren hade reglerat frågan uttryckligen hade knappast 27 § skuldebrevslagen ansetts lägga hinder i vägen för en skyldighet för försäkringsbolagen att betala det utmätta beloppet. Med en tolkning av 15 kap. 3 § försäkringsavtalslagen enligt föregående punkt kan då bestämmelsen i 27 § skuldebrevslagen inte anses hindra att försäkringsbolaget förpliktas att betala det utmätta beloppet. (Jfr NJA 1993 s. 222.)
12.Som framgår av punkt 8 nämns inte i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen utmätning som en sådan situation där återbetalning får ske trots att återköp inte är tillåtet. Att lagen inte över huvud taget reglerar hur det utmätta beloppet ska tas i anspråk är, som tidigare sagts, en brist i regleringen. Denna brist bör inte i sig hindra att betalning kan krävas från
358
| SOU 2016:81 | Bilaga 22 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | T |
Sida 9 |
försäkringsbolaget. Inte heller den omständigheten att utmätningssituationen inte nämns i den berörda bestämmelsen bör då hindra att ett utmätt belopp ska betalas.
Slutsats
13. Mot bakgrund av det anförda är Skandia skyldigt att betala det utmätta beloppet till SE. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.
359
Bilaga 23
Sida 1 (6)
HÖGSTA DOMSTOLENS
BESLUT
meddelat i Stockholm den 6 december 2013
KLAGANDE
FR
Ombud: MR
MOTPARTER
1.
2.Frispar Bolån AB
3.Sparbanken Öresund AB
SAKEN
Fördelningsbeslut
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Mål nr
Ö
Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut
__________
Dok.Id 87110
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
361
| Bilaga 23 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen avslår överklagandet.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
FR har yrkat att den av honom erlagda handpenningen ska återbetalas.
SKÄL
Bakgrund
1.För FRs räkning ropade MR den 21 oktober 2009 in fastigheten Staffanstorp Kyrkheddinge 14:10 på exekutiv auktion för 1 075 000 kr. Handpenningen om 107 500 kr betalades kontant. I samband med att myndigheten den 27 oktober 2009 beviljade inroparen MR s.k. förtida vårdtagande om fastigheten, upptäcktes att fastigheten efter visningsdagen hade skadats genom en brand.
2.FR begärde därefter, med hänvisning till brandskadan, att få frånträda köpet av fastigheten och återfå handpenningen. Han överklagade också beslutet om exekutiv försäljning med yrkande om att köpet skulle hävas och handpenningen återbetalas, alternativt att köpeskillingen skulle sättas ned. Hovrätten avvisade överklagandet den 16 mars 2010 på den grunden att beslutet om försäljning inte kunde anses ha gått honom emot. Beslutet vann laga kraft.
362
| SOU 2016:81 | Bilaga 23 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
3.Vid fördelningssammanträde den 13 november 2009 förklarade Kronofogdemyndigheten inropet av fastigheten ogiltigt, eftersom någon slutlikvid inte hade erlagts, och antecknade att beslutet om försäljning av fastigheten hade överklagats.
4.Den 7 april 2010 höll Kronofogdemyndigheten på nytt en exekutiv auktion varvid fastigheten ropades in av annan köpare för 990 000 kr. Av protokollet från det efterföljande fördelningssammanträdet och det upprättade fördelningsbeslutet den 7 maj 2010 framgår att myndigheten tog i anspråk ett belopp om 97 989 kr av FRs handpenning, eftersom den senare hållna auktionen hade inbringat ett lägre pris än den förra. Enligt fördelningsbeslutet fick utmätningsborgenärerna full betalning för sina fordringar. Efter avdrag för förrättningskostnaderna och de 9 511 kr som skulle återbetalas av handpenningen återstod ett överskott om drygt 524 000 kr att utbetala till den tidigare fastighetsägaren.
5.Till stöd för sitt överklagande av fördelningsbeslutet har FR angett bl.a. följande. Innan han ropade in fastigheten hade den värderats till 500 000 kr. Efter branden inhämtade Kronofogdemyndigheten ett nytt värdeutlåtande, enligt vilket fastigheten värderades till 400 000 kr. Värdeminskningen uppgår alltså till 20 procent, vilket måste anses vara en väsentlig minskning. Fram till dess brandskadan upptäcktes var fastigheten i fastighetsägarens och Kronofogdemyndighetens besittning; myndigheten var dock införstådd med att ägaren inte såg efter fastigheten och borde ha sett till att fastigheten togs om hand.
Frågan i målet
6. Frågan i målet är om det finns förutsättningar för att i ett förfarande rörande fördelning av influtna medel från en exekutiv fastighetsförsäljning
363
| Bilaga 23 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
återbetala en handpenning som har betalats vid en tidigare exekutiv auktion, när fastigheten har skadats efter denna auktion.
Utsökningsbalkens bestämmelser om handpenning vid exekutiv försäljning av fast egendom
7.Den som ropar in en fastighet på exekutiv auktion ska lämna en handpenning, vilken som huvudregel ska uppgå till en tiondel av köpeskillingen. Handpenningen ska lämnas omedelbart sedan inropet godtagits och återstående del av köpeskillingen ska betalas senast vid fördelningssammanträdet. Fullgörs inte skyldigheten att betala den återstående delen av köpeskillingen är inropet ogiltigt. (12 kap. 35 och 41 §§ utsökningsbalken.)
8.När en ny auktion hålls sedan ett inrop har blivit ogiltigt ska handpenningen enligt 12 kap. 43 § utsökningsbalken tas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp ska uppnås som vid den förra auktionen, jämte närmare bestämd ränta på beloppet, och för att även förrättningskostnaderna för den nya auktionen ska täckas. Det gäller också om ändrade förhållanden har inträtt. Vad som inte behöver tas i anspråk ska återlämnas när den nye inroparen har fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten inte såld vid den nya auktionen är hela handpenningen förverkad.
Ansvaret för fel i exekutivt försåld egendom
9. Egendom som säljs på exekutiv auktion anses såld i befintligt skick. Ut- sökningsbalken innehåller bestämmelser om vad som gäller när egendomen är behäftad med s.k. rättsligt fel, dvs. att gäldenären inte var ägare till eller inte hade full förfoganderätt över den försålda egendomen (14 kap. 3 och 4 §§ utsökningsbalken).
364
| SOU 2016:81 | Bilaga 23 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
10.Vad som gäller när egendomen annars är behäftad med fel är inte reglerat i utsökningsbalken men blev föremål för överväganden i förarbetena till
14kap. utsökningsbalken (prop. 1980/81:8 s. 725 f., 1142 ff. samt 1222 ff.). Förarbetsuttalandena ger uttryck för att den exekutiva försäljningen i första hand bör betraktas som en offentligrättslig förrättning och att den som
är missnöjd med försäljningen får försöka angripa denna genom överklagande (se 18 kap. 7 § tredje stycket) eller genom särskilda rättsmedel (se 18 kap.
20§).
11.Sedvanliga köprättsliga eller avtalsrättsliga bestämmelser kan inte tillämpas fullt ut vid exekutiva försäljningar. I förarbetena förutsätts att köprättsliga regler i viss utsträckning kan komma att tillämpas, även om försäljningen inte upphävs efter överklagande. I sådant fall kan enligt förarbetena talan föras i vanlig rättegång. (Se a. prop. s. 1223 f.)
Bedömningen i detta fall
12.Det överklagade beslutet gäller fördelning av köpeskillingen efter den nya auktion som ägt rum och närmare bestämt Kronofogdemyndighetens beslut att ta i anspråk del av den handpenning FR betalade vid den tidigare auktionen. Huruvida FR skulle kunnat få frågan om återbetalning prövad efter överklagande av den första auktionen är inte föremål för prövning i detta mål (se p. 2; jfr p. 10).
13.Bestämmelserna i 12 kap. 43 § utsökningsbalken lämnar inte utrymme för Kronofogdemyndigheten att göra undantag från regeln om att handpenningen eller del därav ska tas i anspråk när den nya auktionen har inbringat ett lägre belopp än den tidigare auktionen. Att det vid den nya auktionen har uppstått ett överskott saknar betydelse.
365
| Bilaga 23 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 6 |
14.FRs anspråk på återbetalning av handpenningen på grund av fel i fastigheten och bristande tillsyn kan alltså inte beaktas inom ramen för fördelningsförfarandet (jfr p. 10 och 11).
15.Överklagandet ska följaktligen avslås.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden
366
Bilaga 24
Sida 1 (6)
HÖGSTA DOMSTOLENS
BESLUT
meddelat i Stockholm den 27 december 2013
KLAGANDE
1.DW
2.AW
Ombud för
MOTPART
Skatteverket
171 94 Solna
SAKEN
Utmätning
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Mål nr
Ö
Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut
__________
Dok.Id 88202
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
367
| Bilaga 24 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut häver Högsta domstolen utmätningen av DWs andel i fastigheten och pantbreven.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
DW och AW har yrkat att Högsta domstolen häver utmätningen av fastigheten X 18.
Skatteverket har motsatt sig att hovrättens beslut ändras.
SKÄL
Bakgrund
1.DW och AW äger fastigheten X 18 med hälften vardera. De bor där tillsammans med sina två barn, en flicka i åttaårsåldern och en pojke i tvåårsåldern. Pojken har en kronisk sjukdom som gör att han behöver särskild omsorg. Flickan misstänks ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
2.För betalning av DWs skatteskulder på 625 000 kr beslutade Kronofogdemyndigheten om utmätning av hans andel i fastigheten och i två pantbrev i fastigheten. Därefter beslutades om utmätning av DWs lön med
6730 kr i månaden. Kronofogdemyndigheten uppskattade fastighetens värde till 875 000 kr. Värdet på DWs andel bedömdes alltså uppgå till 437 500 kr. Efter avdrag för förrättningskostnader och utdelning till den kreditgivare som hade säkerhet i fastigheten beräknades en försäljning ge ungefär 36 000 kr till betalning av skatteskulderna. En av skattefordringarna preskriberas vid utgången av år 2017, de två andra vid utgången av år 2018.
368
| SOU 2016:81 | Bilaga 24 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
3.DW och AW överklagade Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av fastigheten och andelen i två pantbrev. De gjorde gällande bl.a. att utmätningen inte är försvarlig med hänsyn till situationen i familjen och svårigheterna att hitta en ny bostad. De föreslog att löneutmätning i stället sker med ett högre belopp under en tid.
4.Tingsrätten ändrade inte Kronofogdemyndighetens beslut. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
Utmätningsordningen
5.I princip får all gäldenärens egendom tas i anspråk genom utmätning, såvida egendomen inte är undantagen som s.k. beneficium. Till skillnad från bostadsrätt och hyresrätt kan fast egendom inte undantas från utmätning som beneficium. Att fastigheten utgör gäldenärens bostad har således ingen betydelse i detta hänseende.
6.Utsökningsbalken innehåller dock vissa generella bestämmelser om den utmätningsordning som ska följas. Utmätningsordningen har betydelse främst för de fall där sökanden inte har särskild förmånsrätt för sin fordran (jfr 4 kap.
4§ utsökningsbalken).
7.Som en allmän regel gäller enligt 4 kap. 3 § första stycket utsökningsbalken att utmätning ska ske endast om det belopp som kan beräknas flyta in, efter avdrag för kostnader som uppkommer efter utmätningen, ger ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Det är själva det förväntade överskottet vid en realisation som står i blickfånget, och utmätning kan aktualiseras så snart överskottet täcker mer än de kostnader som beräknas uppkomma efter utmätningen. När andra utmätningsbara tillgångar saknas, finns det inte något egentligt utrymme för att ge omständigheter av annat slag än det förväntade
369
| Bilaga 24 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
överskottet en mer avgörande eller självständig betydelse. Det förhållandet att en utmätning avser en bostadsfastighet kan inte hindra en utmätning. Detta hänger samman med att ett undantag för sådana fastigheter i realiteten skulle innebära att egendom togs undan från utmätning i vidare mån än som följer av bestämmelserna om beneficium. (Se NJA 2010 s. 397 I och II.)
8.Vidare finns i 4 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken en bestämmelse för det fallet att olika slags egendom finns att tillgå hos gäldenären och det kan bli fråga om att välja vilken egendom som ska utmätas. Som utgångspunkt gäller enligt bestämmelsen att det i första hand bör tas i anspråk sådan utmätningsbar egendom som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären.
9.Vid tillämpningen av 4 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken ska det göras en intresseavvägning. Vid valet mellan olika slag av egendom bör enligt lagförarbetena beaktas inte bara sökandens rätt att få betalning utan även hans intresse av att betalning flyter in utan onödigt dröjsmål. Tidsfaktorn är dock inte avsedd att ges så stor betydelse om sökandens intresse av en snabb betalning inte är särskilt starkt och någon särskild risk inte är förenad med att man avvaktar. Samtidigt bör i rimlig utsträckning hänsyn tas till gäldenärens behöriga intressen, inte minst intresset av att onödig värdeförstöring inte sker. Om det kan anses skäligen förenligt med sökandens intresse och i övrigt bedöms motiverat, bör enligt förarbetena hänsyn tas till gäldenärens önskemål. Normalt bör fast egendom utmätas sist. (Jfr Lagberedningen i SOU 1973:22 s.
218f. och prop. 1980/81:8 s. 361 f.)
10.Enligt artikel 8 i Europakonventionen har den enskilde rätt till respekt för sitt hem. Det innebär att det krävs starka skäl för att en bostad ska kunna tas i anspråk. Artikel 8 ska därför beaktas vid den intresseavvägning som ska göras enligt 4 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken. Av betydelse är då
370
| SOU 2016:81 | Bilaga 24 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
också det hänsynstagande till barnets bästa som följer av FN:s konvention år 1989 om barnets rättigheter.
11. I utmätningsordningen ligger således att – i den mån det är möjligt – annan tillgänglig egendom än bostad bör tas i anspråk för betalning av sökandens fordran.
Bedömningen i detta fall
12.I detta fall finns annan egendom än bostaden tillgänglig för utmätning, nämligen DWs lön (jfr däremot NJA 2010 s. 397 II). Det kan visserligen inte antas att skattefordringarna kommer att bli helt betalda genom den pågående löneutmätningen. En försäljning av fastigheten beräknas dock bara ge ett i sammanhanget mindre belopp, motsvarande vad som under en förhållandevis begränsad tid kan förväntas flyta in genom löneutmätning. Skattefordringarna preskriberas först om några år, och såvitt framkommit har Skatteverket inte heller av något annat skäl ett starkt intresse av att det nu sker en utmätning och försäljning av fastigheten. En sådan åtgärd skulle däremot i dag innebära betydande olägenheter för DW och hans familj.
13.En avvägning av de intressen som gör sig gällande leder till slutsatsen att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl för utmätning även av fastigheten. Utmätningen av DWs andel i fastigheten och i pantbreven ska därför hävas.
__________
____________________ ____________________ ____________________
371
| Bilaga 24 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 6 |
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Kerstin Calissendorff, Johnny Herre, Martin Borgeke, Dag Mattsson (referent) och Anders Eka
Föredragande justitiesekreterare: Mirja Högström
372
Bilaga 25
Sida 1 (7)
HÖGSTA DOMSTOLENS
BESLUT
meddelat i Stockholm den 17 december 2013
KLAGANDE
Dödsboet efter Rolf Nilson,
MOTPARTER
1.CW
2.MW
Ombud för 1 och 2: JE
SAKEN
Hinder mot verkställighet
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Svea hovrätts beslut
__________
Dok.Id 86600
Mål nr
Ö
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
373
| Bilaga 25 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen avslår överklagandet.
Dödsboet efter Rolf Nilson förpliktas att ersätta CW och MW för deras rättegångskostnad i Högsta domstolen med 21 969 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för Högsta domstolens beslut tills betalning sker.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Dödsboet efter Rolf Nilson har yrkat att Högsta domstolen ska förplikta CW och MW att till dödsboet betala 17 700 kr jämte ränta från den 8 april 2011 tills betalning sker.
CW och MW har motsatt sig att hovrättens beslut ändras.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen.
SKÄL
Bakgrund
1. Rolf Nilson väckte talan mot CW och MW om bättre rätt till vissa byggnader på en fastighet. Tingsrätten ogillade Rolf Nilsons talan samt förpliktade denne att ersätta CW och MW för rättegångskostnader jämte ränta från dagen för domen tills betalning sker. Sedan CW och MW hade ansökt om verkställighet av domen, betalade Rolf Nilson in ett belopp till Kronofogdemyndigheten avseende de rättegångskostnader som tingsrätten
374
| SOU 2016:81 | Bilaga 25 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
hade dömt ut, upplupen dröjsmålsränta vid inbetalningen och ersättning för grundavgiften för verkställigheten. Kronofogdemyndigheten beslutade, med hänvisning till att Rolf Nilson hade gjort en nedsättning enligt 3 kap. 6 § första stycket 1 utsökningsbalken, att domen inte fick verkställas.
2.Tingsrättens dom överklagades. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att Rolf Nilson förpliktades ersätta CW och MW för deras rättegångskostnader i tingsrätten med ett högre belopp. Vidare förpliktades Rolf Nilson att ersätta CW och MW för deras rättegångskostnader i hovrätten. CW och MW ansökte om verkställighet av hovrättens dom. Rolf Nilson betalade in ett belopp till Kronofogdemyndigheten, som med tillämpning av 3 kap. 6 § första stycket 1 utsökningsbalken beslutade att domen inte fick verkställas.
3.Sedan hovrättens dom vunnit laga kraft betalade Kronofogdemyndigheten ut de av Rolf Nilson inbetalda pengarna tillsammans med den hos myndigheten upplupna räntan. På ansökan av CW och MW beslutade myndigheten att fortsätta verkställigheten avseende resterande belopp, nämligen dröjsmålsränta som hade uppkommit efter inbetalningarna. Rolf Nilson betalade därefter – under protest och med det angivna syftet att inte påläggas ytterligare dröjsmålsränta – in 17 700 kr till myndigheten. Kronofogdemyndigheten beslutade samma dag att betala ut 17 687 kr till CW och MW. Eftersom den skuld som domen avsåg därmed var betald, avslutade myndigheten målet.
4.Rolf Nilson överklagade Kronofogdemyndighetens beslut till tingsrätten och yrkade återbetalning av de 17 700 kr som han hade betalat in till myndigheten. Rolf Nilson gjorde huvudsakligen gällande att de betalningar han tidigare hade gjort till myndigheten i utmätningsmålet var villkorslösa betalningar enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken. Eftersom CW och MW kunde lyfta de
375
| Bilaga 25 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
inbetalda pengarna mot ställande av säkerhet, skulle enligt Rolf Nilson betalningarna påverka dröjsmålsräntan på rättegångskostnaderna så att räntan slutade löpa när inbetalningarna gjordes. Tingsrätten avslog överklagandet. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
Frågan i målet
5. Dödsboets ståndpunkt är att de betalningar som gjordes var villkorslösa betalningar enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken. Det finns mot denna bakgrund anledning att först behandla frågan hur en sådan betalning påverkar beräkningen av den dröjsmålsränta som ska utgå enligt exekutionstiteln.
Rättslig reglering
6.För att en dom ska få verkställas utan särskilda villkor krävs att den har vunnit laga kraft (3 kap. 3 § första stycket utsökningsbalken). En sådan dom på betalningsskyldighet som är aktuell i målet får dock verkställas genast, om inte gäldenären hos Kronofogdemyndigheten ställer viss säkerhet (3 kap. 6 § första stycket 2 och 3). Gäldenären kan även förhindra verkställigheten genom att nedsätta pengar hos myndigheten till ett belopp som svarar mot betalningsskyldigheten den dag då nedsättningen sker tillsammans med förrättningskostnaderna (3 kap. 6 § första stycket 1). Pengarna ska göras räntebärande
(5 kap. 1 § utsökningsförordningen, 1981:981). Så länge domen inte har vunnit laga kraft, kan alltså gäldenären hindra utmätning genom att säkerställa betalningsskyldigheten.
7.En annan situation regleras i 4 kap. 28 § utsökningsbalken. Enligt denna bestämmelse anses medel som gäldenären betalar till Kronofogdemyndigheten i ett anhängigt mål omedelbart utmätta i målet, om betalningen inte har gjorts
376
| SOU 2016:81 | Bilaga 25 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
med villkor som strider mot detta. Det krävs alltså inte att myndigheten fattar ett särskilt beslut om utmätning; denna verkan inträder omedelbart genom att pengarna betalas in. Utmätningen innebär bl.a. att gäldenärens rätt att förfoga över medlen begränsas. Liksom andra medel som flyter in i ett utmätningsmål ska pengar som gäldenären betalar in enligt 4 kap. 28 § göras räntebärande utan dröjsmål, såvida det inte kan antas att de kommer att betalas ut till borgenären inom två veckor (13 kap. 1 § utsökningsförordningen). Om gäldenärens inbetalning inte är villkorslös och 4 kap. 28 § därför inte är tillämplig, kan det bli aktuellt för myndigheten att i stället på vanligt sätt besluta om utmätning av pengarna.
8.Medel som har flutit in till Kronofogdemyndigheten i ett utmätningsmål ska redovisas så snart som möjligt (13 kap. 1 § utsökningsbalken). Detsamma gäller ränta som utgår på de medel som har satts in på räntebärande konto (13 kap. 2 §). Om det finns flera borgenärer, måste medlen dock fördelas dem emellan. För att beräkna varje borgenärs fordran och fördelningen mellan borgenärerna ska myndigheten hålla fördelningssammanträde (13 kap. 4 §). När det finns flera borgenärer är det angeläget för ränteberäkningen att kunna hålla sig till en bestämd och för samtliga borgenärer gemensam slutdag. En fordran som ska beaktas vid fördelningen ska därför tas upp med det belopp som den uppgår till på fördelningsdagen (13 kap. 6 § första stycket). En borgenär som får vänta på betalning efter fördelning har rätt till den ränta som faktiskt har upplupit på hans fordran från fördelningsdagen t.o.m. utbetalningsdagen. (Jfr prop. 1980/81:8 s. 679 och 685.)
9.Slutskedet i utmätningsförfarandet är utbetalningen av de medel som har flutit in. Om utmätning har skett med stöd av 3 kap. 6 § utsökningsbalken och domen inte har vunnit laga kraft, får medlen dock inte betalas ut utan att
377
| Bilaga 25 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 6 |
borgenären ställer säkerhet för återbetalning (13 kap. 14 § 1). Säkerheten kan bestå av t.ex. borgen (se vidare kraven i 2 kap. 25 §).
Hur en inbetalning till Kronofogdemyndigheten påverkar dröjsmålsräntan
10.Bestämmelsen i 13 kap. 14 § 1 utsökningsbalken ger visserligen borgenären möjlighet att bestämma om han på en gång vill lyfta de utmätta pengarna mot säkerhet eller i stället avvakta till dess att domen vinner laga kraft. Borgenären kan sålunda sägas förfoga över betalningsdagen och därmed också över den dröjsmålsränta som han kan kräva. Dröjsmålsräntan beräknas i ett fall som detta enligt en räntefot som motsvarar referensräntan med ett tillägg av åtta procentenheter och kan därför för en borgenär framstå som förmånlig. Gäldenären däremot förlorar rådigheten över de pengar som han betalar in till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 §.
11.Eftersom det finns ett krav på ställande av säkerhet, kan borgenären dock inte fritt disponera över de utmätta pengarna. En villkorslös betalning till Kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken utgör därmed inte en sådan betalning på skulden som medför att dröjsmålsränta slutar löpa på beloppet. I motiven till utsökningsbalken uttalas också att ränta på borgenärens fordran i vanlig ordning beräknas t.o.m. den dag då Kronofogdemyndigheten beslutar om utbetalning (se prop. 1980/81:8 s. 680).
Slutsats
12. Av det anförda följer att Rolf Nilsons inbetalningar till Kronofogdemyndigheten inte medförde att dröjsmålsräntan upphörde att löpa, även om det skulle vara så att betalningarna anses ha skett enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken.
378
| SOU 2016:81 | Bilaga 25 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 7 |
13.Dödsboet har åberopat förhör för att styrka att det var fråga om en villkorslös betalning enligt 4 kap. 28 § utsökningsbalken. Vid den ovan angivna bedömningen finns det inte skäl att hålla sammanträde för förhör.
14.Överklagandet ska alltså avslås och dödsboet förpliktas ersätta CWs och MWs rättegångskostnad. Yrkat belopp får anses skäligt.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Marianne Lundius, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz och Dag Mattsson (referent) Föredragande justitiesekreterare: Chris
379
Bilaga 26
Sida 1 (5)
HÖGSTA DOMSTOLENS
| BESLUT | Mål nr |
| meddelat i Stockholm den 8 april 2015 | Ö |
KLAGANDE
Skatteverket
Ombud: Verksjuristen Camilla Larsson
Rättsavdelningen
171 94 Solna
MOTPART
DS
SAKEN
Utmätning av lön
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Hovrätten för Västra Sveriges beslut
__________
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen avslår överklagandet. Hovrättens beslut står därmed fast.
Dok.Id 103995
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
381
| Bilaga 26 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
YRKANDEN
Skatteverket har yrkat att Högsta domstolen ska fastställa Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning den 17 mars 2014 (beslut nr 12141139977).
DS har motsatt sig att hovrättens beslut ändras.
SKÄL
Bakgrund och frågan i målet
1.För betalning av DS skulder beslutade Kronofogdemyndigheten om utmätning av hans sjuk- och aktivitetsersättning. Förbehållsbeloppet bestämdes till 5 466 kr och utmätningsbeloppet till 1 404 kr per månad. Förbehållsbeloppet var beräknat på grundval av normalbeloppet för en ensamstående vuxen med tillägg för DS faktiska bostadskostnad och för sjukvårdskostnad.
2.DS överklagade Kronofogdemyndighetens beslut. Han anförde bl.a. följande. Han har tre barn som vistas hos honom varannan vecka, från fredag till tisdag. De ska ha mat, kläder och kunna utföra sina aktiviteter även
när de är hos honom. Barnens mödrar bidrar inte med pengar när barnen bor hos honom. Eftersom det inte är fråga om s.k. växelvis boende har han inte rätt till underhållsstöd från Försäkringskassan.
3.Tingsrätten ändrade Kronofogdemyndighetens beslut på så sätt att förbehållsbeloppet höjdes med 1 000 kr. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
4.Frågan i målet är om kostnader som uppstår för en förälder i samband med umgänge med barn bör beaktas vid bestämmande av förbehållsbeloppet vid löneutmätning (i detta fall sjuk- och aktivitetsersättning; jfr p. 5).
382
| SOU 2016:81 | Bilaga 26 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
Den rättsliga regleringen
5.Lön får enligt 7 kap. 4 § utsökningsbalken tas i anspråk genom utmätning (löneutmätning) endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätningen har bättre rätt till lönen. Enligt förarbetena bör till gäldenärens familj räknas make samt egna och gemensamma barn, även om familjen lever splittrad (jfr Lagberedningen i SOU 1964:57 s. 136 f. och prop. 1968:130 s. 130). Bestämmelserna om utmätning av lön i 7 kap. gäller även i fråga om sjuk- och aktivitetsersättning (7 kap. 1 § första stycket 5).
6.Vid löneutmätning bestämmer Kronofogdemyndigheten ett förbehållsbelopp. Beloppet anger hur mycket av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätningen. Förbehållsbeloppet ska enligt 7 kap. 5 § utsökningsbalken bestämmas med ledning av ett normalbelopp. Normalbeloppets storlek är olika beroende på om gäldenären är ensamstående, sammanlevande med maka eller därmed jämställd samt har barn. Beloppen, som fastställs varje år av Kronofogdemyndigheten, ska enligt bestämmelsen anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.
7.Normalbeloppen utgör schabloner som kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det; intresset av likformighet talar dock för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning (jfr NJA 2003 s. 480 och där gjorda hänvisningar).
8.Kronofogdemyndigheten har utfärdat riktlinjer om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. i form av dels allmänna råd, dels information om och kommentarer till de allmänna råden (KFM A 2014:1 och KFM M 2014:2). Myndigheten har där angett vad som menas med familj i löneutmätningssammanhang. Enligt riktlinjerna bör med barn avses sådant
383
| Bilaga 26 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
barn som gäldenären, dennas sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken. I riktlinjerna anges även förhållanden som i det enskilda fallet kan föranleda tillägg till normalbeloppen.
9.Beträffande kostnader för umgänge med barn som inte bor varaktigt tillsammans med gäldenären bör enligt riktlinjerna något tillägg till normalbeloppet inte göras. Det har i olika sammanhang ifrågasatts om denna ordning i tillräcklig utsträckning tillgodoser behovet av socialt skydd för gäldenären och dennes familj. Det förhållandet att en förälder som står under löneutmätning inte får tillgodoräkna sig några kostnader för barn som han eller hon inte bor varaktigt tillsammans med kan få till följd att föräldern inte har råd att umgås med sitt barn. Tillämpningen av de utsökningsrättsliga reglerna kan därmed komma i konflikt med reglerna i föräldrabalken om att barn ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor varaktigt tillsammans med. (Jfr SOU 2011:51 s. 364 ff. och dir 2014:127 s. 8 ff.)
10.När förbehållsbeloppet bestäms bör beaktas att även barn som inte bor varaktigt hos gäldenären hör till dennes familj, jfr punkten 5 ovan. Kostnader som uppstår i samband med att barnet återkommande vistas hos föräldern kan inte anses ingå i normalbeloppen för vuxna. Det finns därför anledning att ta hänsyn till sådana kostnader med ett schablonmässigt bestämt belopp som är beroende av omfattningen av umgänget. En sådan ordning ligger också väl i linje med bestämmelserna i föräldrabalken om ett barns rätt till umgänge med den förälder som han eller hon inte bor varaktigt tillsammans med.
Bedömningen i detta fall
11. DS har tre barn som han är försörjningsskyldig för och som vistas hos honom cirka tio dagar per månad. Han betalar inte underhållsbidrag och uppbär inte försörjningsstöd för barnen. Förhållandena är inte sådana att barnen kan anses bo varaktigt tillsammans med DS (jfr NJA 1998
384
| SOU 2016:81 | Bilaga 26 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
s. 267) och han tillgodoräknas därför inte några normalbelopp för barn. Kostnader för umgänget med barnen ska därför beaktas när hans förbehållsbelopp bestäms.
12. Det saknas skäl att frångå vad domstolarna har bestämt om förbehållsbeloppet. Hovrättens beslut ska därför fastställas.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Stefan Lindskog, Kerstin Calissendorff (referent), Ingemar Persson, Dag Mattsson och Lars Edlund
Föredragande justitiesekreterare:
385
Bilaga 27
Sida 1 (13)
HÖGSTA DOMSTOLENS
| BESLUT | Mål nr |
| meddelat i Stockholm den 12 juni 2015 | Ö |
KLAGANDE
Dödsboet efter Gunilla Nilsson
Ombud: Advokaterna PS och EK
MOTPART
Skatteverket
171 94 Solna
SAKEN
Rättegångskostnader
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut
__________
Dok.Id 98821
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
387
| Bilaga 27 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut förpliktar Högsta domstolen Skatteverket att ersätta dödsboet efter Gunilla Nilsson för rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten med 112 500 kr, avseende ombudsarvode. Ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen, på 100 000 kr från den 1 mars 2012 och på 12 500 kr från den 22 april 2013, allt tills betalning sker.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Dödsboet efter Gunilla Nilsson har yrkat att Högsta domstolen ska tillerkänna dödsboet ersättning för Gunilla Nilssons rättegångskostnader vid tingsrätten med 194 925 kr och för Gunilla Nilssons och dödsboets rättegångskostnader i hovrätten med 12 500 kr.
Skatteverket har motsatt sig att hovrättens beslut ändras.
SKÄL
Bakgrund och frågan i Högsta domstolen
1.Kronofogdemyndigheten beslutade i juli och augusti 2011 om utmätning av lös egendom i makarna JNs och Gunilla Nilssons bostad för betalning av JNs skatteskulder. Värdet på egendomen uppgick sammantaget till i vart fall
160000 kr. Makarna N överklagade besluten och yrkade att utmätningarna skulle hävas eftersom egendomen tillhörde Gunilla Nilsson. Makarna yrkade vidare ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten. Tingsrätten hävde utmätningsbesluten men avslog yrkandet om ersättning för kostnader.
2.Gunilla Nilsson överklagade tingsrättens beslut i fråga om rättegångskostnader.
388
| SOU 2016:81 | Bilaga 27 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
3.Sedan Gunilla Nilsson avlidit inträdde dödsboet som part i processen i hovrätten och yrkade ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten. Hovrätten har lämnat yrkandet utan bifall.
4.Frågan i Högsta domstolen är om det finns förutsättningar att förplikta Skatteverket att ersätta Gunilla Nilssons och dödsboets rättegångskostnader.
Den rättsliga regleringen
5.Enligt 18 kap. 1 § tredje stycket utsökningsbalken gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande av utsökningsmål, om något annat inte föreskrivs. I 32 § ärendelagen sägs att domstolen i ett ärende där enskilda är motparter till varandra får förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken.
6.Före år 1996 gällde en annan ordning. Utsökningsbalken hänvisade då till rättegångsbalken (fram till utgången av år 1993) respektive 1946 års ärendelag med vidarehänvisning till rättegångsbalken (mellan den 1 januari 1994 och den 1 juli 1996). Innebörden var att bestämmelserna om rättegångskostnader i
18kap. rättegångsbalken skulle tillämpas i utmätningsmål. Den enskilde kunde då få ersättning för sina kostnader av staten även i de fall staten inte agerade som enskild. Förändringen har varit föremål för diskussion. Under riksdagsbehandlingen av det lagstiftningsärende varigenom 1996 års ärendelag infördes utgick justitieutskottet från att regeringen i ett sammanhang skulle överväga frågan om ersättning för rättegångskostnader i ärendeprocessen respektive förvaltningsprocessen och att detta skulle ske inom en inte alltför avlägsen framtid (se bet. 1995/96:JuU17 s. 10).
389
| Bilaga 27 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
7. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen ska en rättegång genomföras rättvist. Av artikel 6.1 i Europakonventionen framgår att var och en har rätt till en rättvis rättegång vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter eller skyldigheter.
Rättspraxis m.m.
8.I rättsfallet NJA 1998 s. 443 ansågs staten inte kunna jämställas med en enskild part i ett ärende där gäldenären hade överklagat ett beslut om utmätning för bl.a. böter, tillkommande skatt och felparkeringsavgifter. Därmed saknades det förutsättningar för att med stöd av 32 § ärendelagen tillerkänna staten ersättning för rättegångskostnader.
9.Rättsfallet NJA 2000 s. 109 gällde frågan om en tredje man kunde tillerkännas ersättning för rättegångskostnader av staten i ett ärende om utmätning för bl.a. böter och skatt. Utmätningen hade hävts efter överklagande av en tredje man som hade gjort gällande äganderätt till den utmätta egendomen. Enligt Högsta domstolen saknades förutsättningar för att med stöd av 32 § ärendelagen tillerkänna tredje man ersättning för rättegångskostnader, eftersom staten intog ställning som allmän part i ärendet.
10.I ett tillägg till 2000 års avgörande anförde justitierådet Torkel Gregow att det förhållandet att 1996 års ärendelag hade gjorts tillämplig på överklagade utsökningsmål hade fört med sig en inkonsekvent och otillfredsställande ordning beträffande rättegångskostnader i fullföljda mål om utmätning. Enligt tillägget måste det anses vara sakligt omotiverat att ersättning för kostnader inte kan utdömas då anspråket utgörs av skatter, böter m.m., medan sådan ersättning kan utgå när det är fråga om privaträttsliga fordringar, särskilt då den enskilda parten är den vinnande. Gregow ansåg det därför angeläget att det infördes en möjlighet att utdöma ersättning för rättegångskostnader även
390
| SOU 2016:81 | Bilaga 27 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
när utmätningsfordringen utgörs av skatter, böter eller liknande anspråk. Övriga ledamöter anslöt sig i huvudsak till det som Gregow hade anfört.
11.I rättsfallet NJA 2012 s. 896 (avgjort av Högsta domstolen i dess helhet) förpliktades Skatteverket att ersätta motparten för rättegångskostnader när verket efter utmätning av en privaträttslig fordran hade trätt i fordringsborgenärens (utmätningsgäldenärens) ställe genom att dennes fordran drevs in för reglering av bl.a. skatteskulder. Staten var då att anse som enskild part vid tillämpningen av 32 § ärendelagen. I en skiljaktig motivering anfördes att Skatteverket borde åläggas ersättningsskyldighet utifrån den tolkningen av
32§ ärendelagen att staten ses som enskild i mål om utmätning för skulder avseende skatter m.m.
12.Europadomstolen fann i målet Stankiewicz mot Polen, no.
Rättsläget bör ändras
13. Det nu rådande rättsläget innebär alltså att det inte finns förutsättningar att med stöd av 32 § ärendelagen döma ut rättegångskostnader i ett mål om
391
| Bilaga 27 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 6 |
utmätning, när utmätningen sker för skatter eller liknande. Om utmätningen hävs kan den enskilde därför inte få ersättning enligt 32 § för sina rättegångskostnader – exempelvis för juridiskt biträde – ens om kostnaden framstår som skälig och är motiverad för att den enskilde ska kunna tillvarata sin rätt. Skälet till detta är att staten vid utmätning för sådana fordringar inte är att se som en enskild part.
14.En ändrad tolkning av 32 § ärendelagen är svår att förena med bestämmelsens ordalydelse, som föreskriver ett ansvar för rättegångskostnader bara i
ärenden där ”enskilda är motparter till varandra”. Det inger betänkligheter att nu ge uttrycket en väsentligt annan innebörd än tidigare. I realiteten skulle dessutom en omtolkning av 32 § innebära att det tidigare ömsesidiga ansvaret för rättegångskostnader, som då följde direkt av lag, nu återinfördes genom rättstillämpningen. I vissa situationer skulle detta vara till nackdel för den enskilde. En enskild som förlorar ett utmätningsmål vid domstol skulle sålunda med en ändrad tolkning av 32 § kunna förpliktas att betala ersättning för statens rättegångskostnader, när utmätningen avser skatter eller liknande. En sådan ändring av rättsläget bör inte göras genom rättstillämpningen.
15.Om den enskilde saknar rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i utmätningsmålet, kan det emellertid leda till begränsningar av den enskildes möjlighet att anlita ombud. I mer komplicerade eller omfattande utmätningsmål kan den enskilde då hamna i underläge mot staten. En tredje man som försöker skydda sin egendom blir sämre ställd om han eller hon får framgång i målet om utmätning än om det sker sedan han eller hon har väckt talan om bättre rätt till egendomen efter en hänvisning enligt 4 kap. 20 § utsökningsbalken; i en tvist om äganderätten kan tredje man ju få ersättning för sin rättegångskostnad. Den rådande ordningen framstår också som märklig i utmätningsmål där den enskilde lyckas skydda sin egendom mot både staten
392
| SOU 2016:81 | Bilaga 27 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 7 |
och en enskild borgenär. I sådana fall har bara den enskilde borgenären ett ansvar för motsidans rättegångskostnader.
16.Detta väcker frågan om domstolarnas handläggning av utmätningsmål kan genomföras rättvist utan att den enskilde ges möjlighet att få sina rättegångskostnader ersatta.
17.Avgörandet i rättsfallet Stankiewicz innebär att det under vissa förutsättningar är i konflikt med rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen att en enskild som vinner ett mål mot staten inte har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader (jfr Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl. 2012, s. 250). Det gäller även när staten
– såsom var fallet i Stankiewicz – inte uppträder som enskild.
18.Bestämmelsen i 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen har utformats efter mönster av artikel 6.1 i Europakonventionen, och anknyter till de grundläggande principer som anges där, bl.a. att parterna ska vara likställda i processen (se prop. 2009/10:80 s. 156 ff.). Någon begränsning till sådana fall där prövningen avser civila rättigheter eller skyldigheter – en begränsning som finns i artikel 6.1 i Europakonventionen – gäller inte enligt regeringsformens bestämmelse (se a. prop. s. 161). Grundlagsbestämmelsen har alltså ett vidare tillämpningsområde genom att den gäller alla rättegångar i domstol. Regeringsformens krav på en rättvis rättegång får därför anses gälla en domstols handläggning av överklagade mål om utmätning, som har flera inslag av rättskipning.
19.Det skulle i vissa fall strida mot grundlagsbestämmelsen om den enskilde inte ges rätt till ersättning av staten för sina rättegångskostnader i ett allmänt utmätningsmål, t.ex. rörande skattefordringar. Särskilt tydligt framstår detta
393
| Bilaga 27 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 8 |
när det är en tredje man som dras in i ett förfarande och med framgång försvarar sin egendom mot de exekutiva åtgärder som riktas mot gäldenären.
20.Med hänsyn till det sagda måste av bestämmelsen i 2 kap. 11 § regeringsformen anses följa att en enskild som vinner ett överklagat utmätningsmål har rätt att under vissa förutsättningar få ersättning av staten för rättegångskostnader även när utmätningen sker för skattefordringar eller liknande. I rättstillämpningen bör krävas, för att den enskilde ska ha rätt till ersättning, att kostnaderna har varit befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet. Vid bedömningen ska det vägas in att handläggningen enligt ärendelagen är förenklad.
21.Det finns alltså anledning att på det angivna sättet gå ifrån det ställningstagande som gjordes i rättsfallet NJA 2000 s. 109, att en enskild inte kan få ersättning för rättegångskostnader av staten när en utmätning för skatter eller liknande hävs.
Bedömningen i detta fall
22.Det aktuella utmätningsmålet krävde omfattande bevisning och avsåg en stor mängd egendom som sammantaget hade ett högt värde. Det var befogat att Gunilla Nilsson och dödsboet anlitade ombud för att bevaka sin rätt i målet. Skatteverket ska därför ersätta dödsboet för rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten.
23.Gunilla Nilsson och dödsboet har yrkat ersättning för ombudskostnader i tingsrätten med 194 925 kr. Målet har inte varit juridiskt komplicerat. Även med beaktande av målets omfattning framstår ersättningen därför som för hög. En högre ersättning än 100 000 kr kan inte anses motiverad med hänsyn till sakens beskaffenhet.
394
| SOU 2016:81 | Bilaga 27 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 9 |
24. Det belopp som har yrkats för ombudsarvode i hovrätten, 12 500 kr, är skäligt.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden Marianne Lundius, Stefan Lindskog,
Föredragande justitiesekreterare: Åsa Brundin
395
| Bilaga 27 | SOU 2016:81 |
HÖGSTA DOMSTOLEN Ö
| BILAGA TILL | |
| PROTOKOLL | Mål nr |
| Ö |
SKILJAKTIG MENING
Justitieråden Kerstin Calissendorff, Lena Moore, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Ingemar Persson, Svante O. Johansson och Lars Edlund är skiljaktiga i fråga om motiveringen. De anför följande.
Vi instämmer i vad majoriteten anför till och med punkten 11. Härefter ska skälen enligt vår mening ha följande lydelse.
Skatteverket ska betraktas som enskild vid tillämpningen av 32 § ärendelagen
12.I förarbetena till den aktuella bestämmelsen i ärendelagen uttalas att ett statligt organ som är part och som i ärendet har samma ställning som en privat fysisk eller juridisk person bör ses som enskild part (se prop. 1995/96:115
s. 118). Staten kan alltså under denna förutsättning anses som enskild vid tillämpning av bestämmelsen.
13.Innan den nu gällande ärendelagen trädde i kraft tillämpades i överklagade utmätningsmål rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader. I förarbetena till rättegångsbalkens promulgationslag uttalas att staten vid överklagande av en utmätning som har ägt rum för uttagande av skatt är att anse som en part som tillvaratar sin enskilda rätt (se NJA II 1947 s. 72). När rättegångskostnadsfrågan behandlas i förarbetena till den nu gällande ärendelagen nämns inte utsökningsmålen. Bestämmelsen i 32 § gavs emellertid en fakultativ utformning för att äldre överväganden och avgöranden skulle kunna
396
| SOU 2016:81 | Bilaga 27 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 11 |
ges betydelse när det gäller frågan om att ålägga någon ett kostnadsansvar (se a. prop. s. 118).
14.När beslutsmyndigheten är den enskildes motpart efter ett överklagande till allmän domstol kan situationen i regel jämföras med vad som gäller i förvaltningsdomstol. Där är utgångspunkten att vardera parten bär sin kostnad (se exempelvis prop. 1988/89:126 s. 7). När det är fråga om ett överklagat utmätningsbeslut är förhållandena emellertid annorlunda. Skatteverket representerar inte beslutsmyndigheten (Kronofogdemyndigheten) i ett överklagat utsökningsmål rörande skatt (jfr 18 kap. 1 § tredje stycket utsökningsbalken och 11 § ärendelagen). Det råder alltså ett reellt partsförhållande mellan Skatteverket och den enskilde i ärenden av det slag som nu är aktuellt.
15.I överklagade utmätningsmål där tredje man hävdar rätt till den utmätta egendomen är intressemotsättningen mellan parterna densamma oavsett om borgenären är Skatteverket eller en fysisk eller juridisk person. Några särskilda materiella regler för prövningen gäller inte för Skatteverkets anspråk. Prövningen syftar till att fastställa vad som gäller mellan parterna. Den avser alltså vad som traditionellt brukar betecknas som rättskipning och som normalt prövas i den för tvistemål stadgade ordningen.
16.Det anförda leder till att det inte i sig kan anses möta något hinder mot att tolka 32 § ärendelagen på så sätt att Skatteverket jämställs med en enskild part i överklagade utmätningsmål där utmätningsfordringen utgörs av skatt, böter eller liknande anspråk. Den bedömningen påverkas alltså inte av det förhållandet att den bakomliggande fordringen är av offentligrättslig karaktär (jfr NJA 2001 s. 288).
17.De kritiska synpunkter som framfördes i tillägget till 2000 års rättsfall är fortfarande relevanta.
397
| Bilaga 27 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 12 |
18.Efter avgörandet i 2012 års plenimål är staten som skatteborgenär att anse som enskild part vid tillämpningen av 32 § ärendelagen, när objektet för utmätningen utgörs av en fordran som utmätningsgäldenären har mot en tredje man och fordringen drivs in hos denne. Såväl Skatteverket som tredje man bär då en rättegångskostnadsrisk om frågan prövas i domstol, i likhet med vad som gällde enligt 1946 års ärendelag. Om utmätningsobjektet däremot utgörs av annan egendom som tredje man gör anspråk på gäller – enligt den grundsats som antogs i rättsfallet NJA 2000 s. 109 – att rättegångskostnader inte kan dömas ut om utmätningen prövas i domstol. Att det i det förra fallet handlar om indrivning hos tredje man av en utmätt fordran och i det senare fallet om att tredje man har överklagat en utmätning motiverar inte olika rättegångskostnadsregler; i båda fallen handlar det om att tredje man dras in i ett förfarande som avser statens skattefordran mot en gäldenär och tredje man agerar i båda fallen för att skydda sin egendom. 2012 års rättsfall talar alltså med styrka för att den tolkning av 32 § ärendelagen som gjordes i 2000 års rättsfall bör frångås.
19.Synen på statens ställning som borgenär i förhållande till andra borgenärer och på Kronofogdemyndighetens ställning och uppgifter har vidare förändrats. Detta har kommit till uttryck i bl.a. ändrade förmånsrättsregler och
iatt en överflyttning har skett av flertalet av statens borgenärsuppgifter från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket genom lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter (se exempelvis prop. 2002/03:49 s. 67 och prop. 2006/07:99 s. 25 ff.). Skatteverkets uppgift att företräda staten i tvister om bättre rätt till utmätt egendom och vid överklagande i allmänna utsökningsmål, som tidigare ålåg verket i egenskap av centralmyndighet inom exekutionsväsendet, ligger numera på verket såsom företrädare för staten. Argumenten för att staten bör jämställas med andra borgenärer har således förstärkts sedan 2000 års avgörande.
398
| SOU 2016:81 | Bilaga 27 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 13 |
20. Slutsatsen av vad som nu anförts är att det finns tillräckliga skäl att frångå den tolkning av 32 § ärendelagen som gjordes i rättsfallet NJA 2000 s. 109. I överklagade allmänna utmätningsmål bör alltså Skatteverket jämställas med en enskild part i sådana fall där Skatteverket och tredje man står mot varandra. Det innebär att bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken om ersättning för rättegångskostnad kan tillämpas i ett sådant fall.
Bedömningen i detta fall
21.Med hänsyn till utgången i målet ska Skatteverket ersätta dödsboet för rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten.
22.Gunilla Nilsson och dödsboet har yrkat ersättning för ombudskostnader vid tingsrätten med 194 925 kr. Även med beaktande av målets omfattning framstår ersättningen som hög. Handläggningen har genomförts enligt det förenklade förfarande som följer av ärendelagen och har inte varit juridiskt särskilt komplicerat. En högre ersättning än 100 000 kr kan därför inte anses skälig.
23.Det belopp som har yrkats för ombudsarvode i hovrätten, 12 500 kr, är skäligt.
________
399
Bilaga 28
Sida 1 (5)
HÖGSTA DOMSTOLENS
| BESLUT | Mål nr |
| meddelat i Stockholm den 26 november 2015 | Ö |
KLAGANDE
Skatteverket
Ombud: Verksjuristen Camilla Larsson
Rättsavdelningen
171 94 Solna
MOTPART
AG
SAKEN
Utmätning
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Hovrätten för Västra Sveriges beslut
__________
| Dok.Id 112381 | |||
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm |
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
401
| Bilaga 28 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 2 |
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen ändrar hovrättens beslut och fastställer Kronofogdemyndighetens beslut den 1 oktober 2013 (beslutsnummer X)
om utmätning av AGs aktier i Syngenta.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Skatteverket har yrkat att Högsta domstolen ska fastställa Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av AGs aktier i Syngenta.
AG har motsatt sig att hovrättens beslut ändras.
SKÄL
Bakgrund
1.För betalning av AGs skulder i allmänna och enskilda mål utmätte Kronofogdemyndigheten hennes aktier i Syngenta. Aktierna var registrerade hos Euroclear Sweden AB.
2.AG överklagade beslutet och yrkade att utmätningen skulle hävas i fråga om egendom till ett värde av 4 505 kr. Hon anförde att hon hade kvar aktierna för att täcka arvodet till den gode man som hade förordnats för henne enligt
11kap. 4 § föräldrabalken.
3.Tingsrätten biföll överklagandet och visade ärendet åter till Kronofogdemyndigheten för fortsatt handläggning. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
402
| SOU 2016:81 | Bilaga 28 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 3 |
Frågan i Högsta domstolen
4. Utmätningen avser alltså aktier som är registrerade på ett värdepapperskonto. Frågan i Högsta domstolen är om sådana aktier kan tas undan från utmätning med hänsyn till gäldenärens behov (gäldenärens beneficium).
Undantag från utmätning med hänsyn till gäldenärens behov
5.I 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken undantas vissa tillgångar från utmätning. Bestämmelsen omfattar pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter, i den mån inte något annat är föreskrivet och tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock inte utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.
6.Aktier omfattas inte av ordalydelsen i första paragrafens sjunde punkt och kan därför tas undan från utmätning bara om det finns någon grund för en analog tillämpning av regeln. Analogier måste på detta område ske med viss försiktighet. I motiven till utsökningsbalken uttalas att reglerna om gäldenärens beneficium endast med påtagliga svårigheter kan tillämpas analogivis. Högsta domstolen har också i ett tidigare avgörande framhållit att uppräkningen av utmätningsfri egendom i 5 kap. 1 § utsökningsbalken är avsedd att vara fullständig. (Se prop. 1980/81:8 s. 495 och NJA 2004 s. 868 med hänvisningar till tidigare rättspraxis.)
7.Första paragrafens sjunde punkt syftar till att gäldenären ska ha de tillgångar som han eller hon behöver under den närmaste tiden (se SOU 1964:57 s. 237). När det inte är fråga om förnödenheter, måste tillgången därför snabbt kunna omsättas i pengar som gäldenären kan använda för att trygga sitt underhållsbehov. Om utmätningen gäller tillgångar av något annat slag, framstår inte en analog tillämpning av beneficieregeln som följdriktig eller motiverad.
403
| Bilaga 28 | SOU 2016:81 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 4 |
8. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2012 s. 35 ansett att fondandelar i en värdepappersfond kan tas undan från utmätning med en analog tillämpning av sjunde punkten, eftersom ägaren av en fondandel har rätt att ”omedelbart” få sina fondandelar inlösta i pengar. I förhållande till uttag från ett bankkonto ansågs det därmed inte föreligga någon praktisk skillnad när det gällde innehavarens möjligheter att disponera över likvida medel.
Utmätning av marknadsnoterade aktier
9. I detta fall avser utmätningen marknadsnoterade aktier. Affärsavslut av sådana aktier avvecklas enligt ett tvådagars likvidschema (se Ds 2015:2
s. 113). Utväxlingen av aktier mot likvida medel kan alltså i allmänhet beräknas ske på den andra bankdagen efter transaktionen. Ägaren av aktierna kan därmed inte omedelbart få aktierna ersatta av pengar som kan användas för hans eller hennes underhåll. Främst mot den bakgrunden kan marknadsnoterade aktier inte anses likvärdiga med ett banktillgodohavande vid en tillämpning av beneficieregeln i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken. Inte heller kan sådana aktier jämställas med några andra tillgångar som avses med regeln. Marknadsnoterade aktier kan därmed inte tas undan från utmätning genom en analog tillämpning av första paragrafens sjunde punkt.
Bedömningen i detta fall
10. Den nu överklagade utmätningen avser AGs marknadsnoterade aktier i Syngenta. Med hänsyn till vad som har anförts i det föregående kan aktier av det slaget inte tas undan från utmätning med tillämpning – direkt eller analogt
– av beneficieregeln i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken. Inte heller i övrigt har det anförts något skäl som kan leda till att utmätningen ska upphävas. Hovrättens
404
| SOU 2016:81 | Bilaga 28 |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
Sida 5 |
beslut ska därför ändras och Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning stå fast.
__________
____________________ ____________________ ____________________
____________________ ____________________
I avgörandet har deltagit: justitieråden
Föredragande justitiesekreterare:
405
| Bilaga 28 | SOU 2016:81 |
BILAGA TILL
PROTOKOLL
Ö
SKILJAKTIG MENING
Referenten, justitierådet Lars Edlund, med vilken justitierådet Svante O. Johansson instämmer, är skiljaktig och fastställer hovrättens beslut samt anser att skälen från punkten 5 bör ha följande lydelse.
5.Bestämmelsen i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken om beneficium har utan ändringar i sak överförts från 65 § första stycket 6 i den tidigare gällande utsökningslagen. Till grund för bestämmelsen låg ett förslag av lagberedningen i betänkandet SOU 1964:57. Reglerna om beneficium anses i dag vara något ålderdomliga, och de ingår nu i en allmän översyn av utsökningsbalken
(se dir. 2014:127).
6.Enligt 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken undantas från utmätning pengar, banktillgodohavanden, andra fordringar och förnödenheter i den mån inte annat är föreskrivet och tillgången skäligen fordras för underhåll åt gäldenären till dess inkomst som täcker behovet är att vänta, dock ej utan synnerliga skäl för längre tid än en månad.
7.Domstolarna har funnit att de i målet aktuella aktierna kan jämställas med ett banktillgodohavande och alltså är en sådan tillgång som enligt bestämmelsen kan undantas från utmätning.
| Dok.Id 114311 | |||
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Postadress | Telefon |
Expeditionstid |
| Riddarhustorget 8 | Box 2066 | Telefax |
|
| 103 12 Stockholm | |||
hogsta.domstolen@dom.se
www.hogstadomstolen.se
406
| SOU 2016:81 | Bilaga 28 |
| Sida 2 | |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
8.Syftet med den aktuella beneficieregeln är att ge gäldenären skydd för skäligt behov av underhåll under en kortare tid. En förutsättning för att detta ska kunna uppnås är, när det inte är fråga om förnödenheter, att tillgången
i fråga är likvid och därför kan omsättas i pengar som kan användas för att tillgodose gäldenärens behov av underhåll. Som ett exempel på en likvid tillgång som kan vara tjänlig för att tillgodose en gäldenärs underhållsbehov nämns i förarbetena hantverkares kundfordran. (Se a. SOU s. 236 f.)
9.Bestämmelsen i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken är inte direkt tillämplig på aktier. Frågan blir i stället om den kan anses vara analogt tillämpligt. Som allmän utgångspunkt gäller att viss försiktighet måste iakttas innan man ger de utsökningsrättsliga reglerna en vidare innebörd än vad som följer av deras ordalydelse (jfr NJA 2004 s. 868 och där gjorda hänvisningar).
10.Affärsavslut i marknadsnoterade aktier kan i nutida affärssystem ske
i princip omedelbart. Efter avslutet uppkommer för säljarens del en fordran på aktielikvid. Betalning sker efter ett schema som innebär att säljaren får likviden senast på den andra bankdagen efter transaktionen (se Ds 2015:2 s. 113). Marknadsnoterade aktier är alltså typiskt sett likvida tillgångar. En säljare som är beredd att acceptera gällande köpkurs kan snabbt omvandla aktieägandet till pengar.
11.I rättsfallet NJA 2012 s. 35 ansågs andelar i en värdepappersfond – även med beaktande av den försiktighet som ska iakttas vid tolkning av utsökningsrättsliga regler – kunna likställas med ett banktillgodohavande och därmed omfattas av gäldenärens beneficium.
12.Sparande i marknadsnoterade aktier har, liksom sparande i värdepappersfonder, väsentliga likheter med sparande på ett bankkonto och utgör i dag en för enskilda vanlig sparform.
407
Bilaga 28 SOU 2016:81
| Sida 3 | |
| HÖGSTA DOMSTOLEN | Ö |
13.När det gäller möjligheten att disponera över likvida medel är sparande i marknadsnoterade aktier en minst lika likvid tillgång som den typ av fordringar som berördes i lagförarbetena (se p. 8). Skillnaden mellan sådant aktiesparande och sparande på ett bankkonto eller ett värdepapperskonto får också betraktas som marginell.
14.Aktier av det slag som målet avser får med hänsyn till det anförda anses kunna omfattas av bestämmelsen om gäldenärens beneficium i 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken.
15.Som domstolarna har funnit bör Kronofogdemyndigheten som första instans avgöra om aktierna i detta fall ska undantas från utmätning och i så fall till vilken del.
408
Statens offentliga utredningar 2016
Kronologisk förteckning
1.Statens bredbandsinfrastruktur som resurs. N.
2.Effektiv vård. S.
3.Höghastighetsjärnvägens finansiering och kommersiella förutsättningar. N.
4.Politisk information i skolan – ett led i demokratiuppdraget. U.
5.Låt fler forma framtiden! Del A + B. Ku.
6.Framtid sökes – Slutredovisning från
den nationella samordnaren för utsatta
7.Integritet och straffskydd. Ju.
8.Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fjärde penningstvättsdirektivet – samordning
– ny penningtvättslag – m.m.
Del 1 + 2. Fi.
9.Plats för nyanlända i fler skolor. U.
10.EU på hemmaplan. Ku.
11.Olika vägar till föräldraskap. Ju.
12.Ökade möjligheter till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål. U.
13.Palett för ett stärkt civilsamhälle. Ku.
14.En översyn av tobakslagen. Nya steg mot ett minskat tobaksbruk.S.
15.Arbetsklausuler och sociala hänsyn i offentlig upphandling
– ILO:s konvention nr 94 samt en internationell jämförelse. Fi.
16.Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2016. Risker, osäkerheter och framtidsutmaningar. M.
17.EU:s reviderade insolvensförordning m.m. Ju.
18.En ny strafftidslag. Ju.
19.Barnkonventionen blir svensk lag. S.
20.Föräldraledighet för statsråd? Fi.
21.Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. M.
22.Möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade växter i Sverige. M.
23.Beskattning av incitamentsprogram. Fi.
24.En ändamålsenlig kommunal redovisning. Fi.
25.Likvärdigt, rättssäkert och effektivt – ett nytt nationellt system
för kunskapsbedömning. Del 1 + 2. U.
26.På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar. N.
27.Som ett brev på posten. Postbefordran och pristak i ett digitaliserat samhälle. N.
28.Vägen till självkörande fordon
–försöksverksamhet. N.
29.Trygghet och attraktivitet
–en forskarkarriär för framtiden. U.
30.Människorna, medierna & marknaden. Medieutredningens forskningsantologi om en demokrati i förändring. Ku.
31.Fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion. Fi.
32.En trygg dricksvattenförsörjning. Del 1 + 2 och Sammanfattning. N.
33.Ett
34.Revisorns skadeståndsansvar. Ju.
35.Vägen in till det svenska skolväsendet. U.
36.Medverkan av tjänsteleverantörer i ärenden om uppehålls- och arbets tillstånd. UD.
37.Rätten till en personförsäkring.
–ett stärkt konsumentskydd. Ju.
38.Samling för skolan. Nationella målsättningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet. U.
39.Polis i framtiden
–polisutbildningen som högskole utbildning. Ju.
40.Straffrättsliga åtgärder mot deltagande
ien väpnad konflikt till stöd för en terroristorganisation. Ju.
41.Hur står det till med den personliga integriteten?
–en kartläggning av Integritets kommittén. Ju.
42.Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. Ju.
43.Internationella säkerhetsrätter
ijärnvägsfordon m.m.
–Järnvägsprotokollet. Ju.
44.Kraftsamling mot antiziganism. Ku.
45.En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad. Fi.
46.Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar. U.
47.En klimat- och luftvårdsstrategi
för Sverige. Del 1 + Del 2, bilaga med underlagsrapporter. M.
48.Regional indelning – tre nya län. Fi.
49.En utökad beslutanderätt för Konkurrensverket. N.
50.Genomförande av sjöfolksdirektivet. A.
51.Villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. A.
52.Färre i häkte och minskad isolering. Ju.
53.Betaltjänster, förmedlingsavgifter och grundläggande betalkonton. Fi.
54.Till sista utposten. En översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat samhälle. N.
55.Det handlar om jämlik hälsa. Utgångspunkter för Kommissionens vidare arbete. S.
56.Ny paketreselag. Fi.
57.Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. UD.
58.Ändrade mediegrundlagar. Del 1 + Del 2. Ju.
59.På goda grunder
–en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik. U.
60.Ett starkare skydd för den sexuella integriteten. Ju.
61.Fokus premiepension. Fi.
62.Ökad insyn i välfärden. S.
63.En robust personalförsörjning av det militära försvaret. Fö.
64.Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete. Fö.
65.Ett samlat ansvar för tillsyn över den personliga integriteten. Ju.
66.Det stämmer!
–ökad transparens och mer lika villkor. U.
67.En översyn av överskottsmålet. Fi.
68.Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter. Ju.
69.En inkluderande kulturskola på egen grund. Ku.
70.Ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel och annat utnyttjande av utsatta personer. Ju.
71.Snabbare omval och förstärkt skydd för valhemligheten. Ju.
72.Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet. N.
73.Begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn. S.
74.Ökad insyn i partiers finansiering
–ett utbyggt regelverk. Ju.
75.Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag. Fi.
76.Skatt på finansiell verksamhet. Fi.
77.En gymnasieutbildning för alla
–åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Del 1 + Del 2. U.
78.Ordning och reda i välfärden. Fi.
79.En känneteckensrättslig reform. Ju.
80.En gränsöverskridande mediepolitik. För upplysning, engagemang och ansvar. Ku.
81.Ett modernare utsökningsförfarande. Ju.
Statens offentliga utredningar 2016
Systematisk förteckning
Arbetsmarknadsdepartementet
Genomförande av sjöfolksdirektivet. [50]
Villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. [51]
Finansdepartementet
Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fjärde penningtvättsdirektivet – samordning
– ny penningtvättslag – m.m. Del 1 + 2. [8]
Arbetsklausuler och sociala hänsyn i offentlig upphandling
– ILO:s konvention nr 94 samt en internationell jämförelse. [15]
Föräldraledighet för statsråd? [20] Beskattning av incitamentsprogram. [23]
En ändamålsenlig kommunal redovisning. [24]
Fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion. [31]
Ett
En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad. [45]
Regional indelning – tre nya län. [48]
Betaltjänster, förmedlingsavgifter och grundläggande betalkonton. [53]
Ny paketreselag. [56] Fokus premiepension. [61]
En översyn av överskottsmålet. [67]
Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag. [75]
Skatt på finansiell verksamhet. [76] Ordning och reda i välfärden. [78]
Försvarsdepartementet
En robust personalförsörjning av det militära försvaret. [63]
Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete. [64]
Justitiedepartementet
Integritet och straffskydd. [7] Olika vägar till föräldraskap. [11]
EU:s reviderade insolvensförordning m.m. [17]
En ny strafftidslag. [18] Revisorns skadeståndsansvar. [34]
Rätten till en personförsäkring – ett stärkt konsumentskydd. [37]
Polis i framtiden – polisutbildningen som högskoleutbildning. [39]
Straffrättsliga åtgärder mot deltagande i en väpnad konflikt till stöd för en terroristorganisation. [40]
Hur står det till med den personliga integriteten?
– en kartläggning av Integritets kommittén. [41]
Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. [42]
Internationella säkerhetsrätter i järnvägsfordon m.m. – Järnvägsprotokollet. [43]
Färre i häkte och minskad isolering. [52]
Ändrade mediegrundlagar. Del 1 + Del 2. [58]
Ett starkare skydd för den sexuella integriteten. [60]
Ett samlat ansvar för tillsyn över den personliga integriteten. [65]
Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter. [68]
Ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel och annat
utnyttjande av utsatta personer. [70]
Snabbare omval och förstärkt skydd för valhemligheten. [71]
Ökad insyn i partiers finansiering
– ett utbyggt regelverk. [74]
En känneteckensrättslig reform. [79]
Ett modernare utsökningsförfarande. [81]
Kulturdepartementet
Låt fler forma framtiden! Del A + B. [5] EU på hemmaplan. [10]
Palett för ett stärkt civilsamhälle. [13]
Människorna, medierna & marknaden Medieutredningens forskningsantologi om en demokrati i förändring. [30]
Kraftsamling mot antiziganism. [44]
En inkluderande kulturskola på egen grund. [69]
En gränsöverskridande mediepolitik. För upplysning, engagemang och ansvar. [80]
Miljö- och energidepartementet
Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2016. Risker, osäkerheter
och framtidsutmaningar. [16]
Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. [21]
Möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade
växter i Sverige. [22]
En klimat- och luftvårdsstrategi för Sverige. Del 1 + Del 2, bilaga med underlagsrapporter. [47]
Näringsdepartementet
Statens bredbandsinfrastruktur som resurs. [1]
Höghastighetsjärnvägens finansiering och kommersiella förutsättningar. [3]
På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar. [26]
Som ett brev på posten. Postbefordran och pristak i ett digitaliserat samhälle. [27]
Vägen till självkörande fordon
– försöksverksamhet. [28]
En trygg dricksvattenförsörjning.
Del 1 + 2 och Sammanfattning. [32]
En utökad beslutanderätt för Konkurrens verket. [49]
Till sista utposten. En översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat samhälle. [54]
Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet. [72]
Socialdepartementet
Effektiv vård. [2]
Framtid sökes – Slutredovisning från den nationella samordnaren för utsatta
En översyn av tobakslagen. Nya steg mot ett minskat tobaksbruk. [14]
Barnkonventionen blir svensk lag. [19]
Det handlar om jämlik hälsa. Utgångspunkter för Kommissionens vidare arbete. [55]
Ökad insyn i välfärden. [62]
Begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn. [73]
Utbildningsdepartementet
Politisk information i skolan – ett led i demokratiuppdraget. [4]
Plats för nyanlända i fler skolor. [9]
Ökade möjligheter till modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål. [12]
Likvärdigt, rättssäkert och effektivt – ett nytt nationellt system för kunskapsbedömning. Del 1 + 2. [25]
Trygghet och attraktivitet
– en forskarkarriär för framtiden. [29] Vägen in till det svenska skolväsendet. [35]
Samling för skolan. Nationella målsättningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet. [38]
Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever
med vissa funktionsnedsättningar. [46]
På goda grunder
– en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik. [59]
Det stämmer! – ökad transparens och mer lika villkor. [66]
En gymnasieutbildning för alla
– åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. [77]
Utrikesdepartementet
Medverkan av tjänsteleverantörer i ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd. [36]
Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. [57]