En gymnasieutbildning för alla

– åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning

Del 1

Betänkande av

Gymnasieutredningen

Stockholm 2016

SOU 2016:77

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: IBL Bildbyrå, bearbetning av Elanders

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24521-7

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Anna Ekström

Regeringen beslutade den 19 mars 2015 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning (dir. 2015:31). Samma dag förordnades Helén Ängmo som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Gymnasieutredningen (U 2015:01).

Regeringen beslutade den 23 juli 2015 om tilläggsdirektiv (dir. 2015:82) till utredningen. Genom tilläggsdirektivet tillkom upp- draget att analysera Yrkesprogramsutredningen delbetänkande (SOU 2015:29) och, om utredaren fanns det lämpligt, föreslå hur en yrkesinriktning kan införas inom teknikprogrammet.

Den 18 december 2015 beslutade regeringen om ytterligare ett tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2015:141). I det tilläggs- direktivet gavs utredaren i uppdrag att analysera för- och nackdelar med ämnesbetyg jämfört med kursbetyg och att utreda möjlighet- erna att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan. I och med de sistnämnda tilläggsdirektiven förlängdes utredningstiden till den 31 oktober 2016.

Som sakkunniga i utredningen förordnades från den 16 juni 2015 ämnesrådet Fritjof Karlsson, Utbildningsdepartementet, och ämnes- rådet Sverker Lönnerholm, Finansdepartementet (entledigad den 10 november 2015). Departementssekreteraren Marie Törn, Utbild- ningsdepartementet, förordnades som sakkunnig från den 25 augusti 2015. Kanslirådet Anna Castberg, Finansdepartementet, förord- nades som sakkunnig från den 10 november 2015 (entledigad den 1 april 2016). Departementssekreteraren Karin Moberg, Finansdeparte- mentet, förordnades som sakkunnig från den 1 april 2016.

Som experter i utredningen förordnades från den 15 juni 2015 handläggaren Michael Erenius, Skolinspektionen, ämnesrådet Kerstin Hultgren, Utbildningsdepartementet, departementssekreterare Henrik Jonsson, Arbetsmarknadsdepartementet, kanslirådet Miriam

Malmqvist, Utbildningsdepartementet (entledigad den 19 januari 2016), enhetschefen Christina Månberg, Skolverket (entledigad den 4 september 2016), biträdande enhetschefen Thomas Rotter, Skolverket, ämnessakkunnig Åsa Rurling, Utbildningsdepartementet (entledigad den 1 april 2016), kanslirådet Anna Skeppstedt, Utbild- ningsdepartementet, handläggaren Marie Wiberg Svensson, Skol- inspektionen och kanslirådet Annika Århammar, Arbetsmarknads- departementet. Departementssekreteraren Lene Persson Weiss, Utbildningsdepartementet, förordnades som expert från den 19 januari 2016 (entledigad den 30 juni 2016). Departements- sekreteraren Annika Streiler, Socialdepartementet, förordnades som expert från den 10 november 2015 (entledigad den 1 mars 2016). Ämnesrådet Tarja Birkoff, Socialdepartementet, förordnades som expert från den 1 mars 2016 (entledigad den 27 juni 2016). Departementssekreteraren Per Anders Nilsson Strandberg, Utbild- ningsdepartementet, förordnades som expert från den 1 april 2016. Josefine Gustafsson, Socialdepartementet, förordnades som expert från den 28 juni 2016. Departementssekreteraren Annika Järemo, Utbildningsdepartementet, förordnades som expert från den 26 augusti 2016.

Som sekreterare i utredningen anställdes Torun Rudin (huvud- sekreterare) från den 20 april 2015 till den 31 oktober 2016, Liv Hammargren från den 18 maj 2015 till den 31 oktober 2016, Frida Andersson från den 10 augusti 2015 till den 11 november 2016, Anne-Marie Lindström från den 15 september till den 31 oktober 2016 och Ingegärd Hilborn på deltid från den 1 oktober 2016 till den 31 oktober 2016. Som sekreterare i utredningen anställdes även professor Jonas Olofsson på deltid från den 1 september 2015 till den 31 december 2015, med uppdraget att utarbeta en internat- ionell översikt. Likaså anställdes Lisbeth Rudemo som sekreterare i utredningen på deltid från den 1 februari 2016 till den 30 april 2016 med uppdraget att utarbeta en historik avseende ämnesbetyg. Ett särskilt tack riktas till Magnus Carlsson, Maria Götherström, Fredrik Lundholm, Anna Neuman, Therese Sehlstedt och Sven Sundin som har varit behjälpliga i sekretariatets arbete.

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning (SOU 2016:77). Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i oktober 2016

Helén Ängmo

/Torun Rudin Liv Hammargren Frida Andersson

Anne-Marie Lindström Ingegärd Hilborn

Innehåll

DEL 1
Sammanfattning ................................................................		31
Summary ..........................................................................		47
1	Författningsförslag.....................................................	65
1.1	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)................	65

1.2 Förslag till förordning om ändring i

gymnasieförordningen (2010:2039).......................................

95

1.3 Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2015:1047) med instruktion för Statens skolverk .............

116

1.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.....................

118

1.5 Förslag till förordning om ändring i förordningen

(SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan.......

119

1.6 Förslag till förordning om ändring i förordningen

	(SKOLFS 2013:148) om läroplan för
	gymnasiesärskolan ................................................................		122
2	Inledning................................................................		125
2.1	Utredningens direktiv och utgångspunkter ........................		125
	2.1.1	Utredningens direktiv ...........................................	126
	2.1.2	Nuvarande modell – en utgångspunkt .................	127

2.1.3 Vägledande perspektiv och utgångspunkter

för utredningens arbete .........................................	128
2.2 Ett komplext uppdrag med vissa avgränsningar .................	132
	7

Innehåll		SOU 2016:77
2.3	Metodval och arbetssätt .......................................................	135
2.4	Betänkandets disposition .....................................................	137
3	Gymnasieskolan – en kort historik..............................	139
3.1	En längre tillbakablick ..........................................................	139
3.2	Programgymnasiet och 1990-talsreformerna......................	140
3.3	Diskussioner om förändringar.............................................	142
3.4	Förändringar i samband med Gy11 .....................................	144
4	Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan.............	147

4.1 Utvecklingen av behörigheten till gymnasieskolans

nationella program................................................................		147
4.1.1	Ökad andel obehöriga elever från grundskolan ..	148

4.1.2 De flesta ungdomar börjar gymnasieskolan

	efter grundskolan ..................................................	152
4.1.3	Nyanlända i gymnasieåldern.................................	154

4.2 Eleverna i gymnasieskolan – vilka är de och vilka

utbildningar läser de? ...........................................................		155
4.2.1	Utvecklingen av antalet elever..............................	155

4.2.2 Utvecklingen av fördelningen av elever på

	programmen ..........................................................	156
4.2.3	Gymnasieelevernas kön och bakgrund ................	158

4.2.4 Stor ökning av elever med utländsk bakgrund i

	gymnasieskolan .....................................................	162
4.3 Genomströmning och betygsresultat i gymnasieskolan ....		165
4.3.1	Andel som får gymnasieexamen inom tre år .......	165

4.3.2 Genomströmningen varierar mellan program

	och programtyp och mellan olika elevgrupper....	167
4.3.3	Byte av studieväg...................................................	170

4.3.4 Gymnasieelevernas genomsnittliga

betygspoäng...........................................................	172
4.4 Sammanfattande iakttagelser ...............................................	173

8

SOU 2016:77		Innehåll
5	Studieavbrott och ofullständiga studier – orsaker och
	effektiva åtgärder ....................................................	177

5.1 Förbättrad genomströmning och färre studieavbrott –

ett syfte med gymnasiereformen 2011.................................

178

5.2 Vad innebär en fullföljd gymnasieutbildning och vad är

ett studieavbrott? ..................................................................

179

5.2.1 Måluppfyllelsen definieras ofta som ”examen

på tre år”.................................................................

179

5.2.2 Många som inte fått examen har inte lämnat

	gymnasieskolan......................................................	181
5.2.3	När i utbildningen gör eleverna aktiva
	studieavbrott? ........................................................	182
5.3 Orsaker till studieavbrott och ofullständiga studier...........		184

5.3.1 Marginalisering och brist på stöd skapar en

negativ spiral ..........................................................

186

5.3.2 Brister i skolans systematiska arbete med att

	förebygga avbrott och ofullständiga studier ........	187
5.3.3	Olika syn på ansvaret för elevens motivation ......	188

5.3.4 Känslan av sammanhang viktig för

motivationen ..........................................................

189

5.3.5 Den sociala situationen i skolan är

	betydelsefull för motivationen..............................	190
5.3.6	Stress i gymnasieskolan .........................................	191

5.4 Frånvaro och sjunkande studieresultat kan vara en

varningssignal ........................................................................		192
5.4.1	Gymnasieelever skyldiga att närvara ....................	192

5.4.2 Bestämmelser om när en elev ska anses ha

lämnat utbildningen...............................................

193

5.4.3 Frånvaro leder till ökad risk att inte nå

kunskapsmålen.......................................................

194

5.4.4 Svenska elevers frånvaro i ett internationellt

perspektiv ...............................................................

194

5.4.5 Nationell kartläggning av frånvaro och

närvaro i gymnasieskolan ......................................

195

9

Innehåll	SOU 2016:77
5.5 Arbetet med att förebygga studieavbrott	............................ 198

5.5.1 Forskning om och praktiska erfarenheter av

arbete för att förhindra studieavbrott..................

198

5.5.2 Ett elevcentrerat arbetssätt – en central

utgångspunkt.........................................................

199

5.5.3 Elevhälsans arbete med att förebygga

	studieavbrott och studiemisslyckanden...............	203
5.5.4	Betydelsen av en god studie- och
	yrkesvägledning för att förebygga
	studieavbrott..........................................................	207

5.5.5 Vikten av att skolan samverkar med andra

		samhällsfunktioner................................................	210
5.6	Sammanfattande iakttagelser ...............................................		213
6	Arbetsmarknadens utveckling och ungdomars
	etablering ...............................................................		217
6.1	Befolkningens utbildningsnivå ............................................		217
6.2	Arbetsmarknadens utveckling .............................................		219
	6.2.1	Sysselsättningsutveckling .....................................	219
	6.2.2	Sysselsättning utifrån yrken .................................	221
	6.2.3	Anknytningsgrad på arbetsmarknaden ................	223
	6.2.4	Kvinnor och män på arbetsmarknaden ................	225
	6.2.5	Arbetslöshetens utveckling ..................................	226
	6.2.6	Grupper som löper högre risk för arbetslöshet...	227
6.3	Kommande kompetensbehov och prognoser .....................		228
	6.3.1	Vilka kompetenser behövs?..................................	229

6.3.2 Prognoser över framtida behov på

arbetsmarknaden ...................................................

230

6.4 Ungas etablering – övergång till arbetsmarknad och

högskolestudier.....................................................................

233

6.4.1 Ju kortare tid i gymnasieskolan, desto sämre

etablering ...............................................................

233

6.4.2 Effekterna av kön, bakgrund och

	konjunkturen för etablering .................................	234
6.4.3	Skillnader mellan olika program...........................	235

10

SOU 2016:77 Innehåll

	6.4.4	Etableringsålder .....................................................	237
6.5	Sammanfattande iakttagelser................................................		238
7	Ungdomars röster om utbildning och utbildningsval ....		241
7.1	Ungdomar i dag ....................................................................		241
7.2	Ungdomars attityder till gymnasievalet ..............................		242

7.2.1 Det egna intresset är viktigare än framtida

	etablering................................................................	242
7.2.2	Begränsad kunskap om framtida yrken................	243
7.2.3	Elevernas bakgrund påverkar valet .......................	244
7.2.4	Avgörande eller uppskjutna val ............................	247
7.3 Attityder till studierna i gymnasieskolan ............................		248

7.3.1 En majoritet tycker det är roligt att gå till

	skolan – men inte alla ............................................	248
7.3.2	Den psykiska ohälsan ökar ...................................	251
7.3.3	Kunniga lärare motiverar mest..............................	252

7.4 Ungdomars attityder till att studera vidare,

arbetsmarknaden och framtiden ..........................................		253
7.4.1	Skolmiljön formar elevernas framtidsplaner........	253

7.4.2 Studier, jobb och resa är vanligaste planerna

efter gymnasieskolan .............................................

254

7.4.3 Bra betyg anses viktigast för att lyckas i

framtiden................................................................

255

7.4.4 Fritid och ekonomisk trygghet är viktigast

		just nu.....................................................................	255
	7.4.5	Inte alla ser ljust på framtiden ..............................	256
	7.4.6	Mest oro inför bostadsbrist och arbetslöshet ......	256
7.5	Sammanfattande iakttagelser................................................		257
8	En internationell utblick...........................................		259
8.1	Systemen har olika karaktär .................................................		259

8.2 Utbildningsplikt i andra länder – ett antal länder har

krav på utbildning till 18 år ..................................................

260

11

Innehåll

SOU 2016:77

8.3 Insatser i andra länder för ungdomar med låg utbildning

– ovanligt med introduktionsprogram men flera länder

har någon form av aktivitetsansvar......................................

261

8.4 Betyg i andra länder – Sverige framstår som ensamt om

ett betygsystem där tidiga betyg avgör lika mycket som
slutbetyg................................................................................	262

8.5 Internationella mönster: insatser för att höja

	studiedeltagandet och yrkesutbildningar som utvecklas....	263
9	Rätten till utbildning i gymnasieskolan – åldersgräns,
	målgrupp och utbildningstid .....................................	265

9.1 Gymnasieskolans målgrupp och rätten att påbörja

utbildning i gymnasieskolan ................................................

266

9.1.1 Ungdomar upp till 20 års ålder får påbörja

gymnasieutbildning...............................................

266

9.1.2 Bakgrunden till 20-årsgränsen för att få

	påbörja en gymnasieutbildning ............................	268
9.1.3	Behörighetskravet om avslutad grundskola.........	269

9.1.4 Särskilda bestämmelser om utbildning för

asylsökande............................................................

270

9.1.5 Språkintroduktion – en insats för nyanlända

	ungdomar...............................................................	271
9.2 Rätten att fullfölja en påbörjad gymnasieutbildning ..........		272
9.2.1	Utbildningen är avsedd att genomgås på tre år ...	272
9.2.2	Utbildningsplanen bestämmer
	introduktionsprogrammens omfattning..............	273

9.2.3 Ny behörighetsprövning vid övergång till

nationella program ................................................

274

9.2.4 Nyanländas rätt att fullfölja

gymnasieutbildning...............................................

276

9.3 Nyanlända elevers möjlighet att bli behöriga till

nationella program................................................................

277

9.3.1 Svårigheten att bli behörig till nationellt

program i tid ..........................................................

277

12

SOU 2016:77 Innehåll

	9.3.2	Rätten att fullfölja en påbörjad utbildning
		efter 20 års ålder och ansvaret för ungdomar
		som inte nått målen för sin utbildning.................	280
9.4	Sammanfattande iakttagelser................................................		281
10	Frågan om gymnasieskolan ska vara obligatorisk .........		285
10.1	Gymnasieutbildning motverkar ekonomiskt och socialt
	utanförskap............................................................................		286
	10.1.1	Starkt samband mellan utbildning och
		etablering................................................................	286
	10.1.2	Stora kostnader för individ och samhälle.............	288
10.2	Utbildningsplikt upp till 18 år i vissa länder .......................		289
	10.2.1	Utbildningsplikt – några internationella
		exempel ..................................................................	291
10.3	Forskning om effekterna av höjd skolpliktsålder ...............		295
10.4	Grundskoleutredningens förslag om höjd ålder för
	skolplikt för vissa elever .......................................................		297
10.5	Alla ungdomar ska gå i gymnasieskolan – men ska det
	vara obligatoriskt?.................................................................		297
	10.5.1	Obligatorium ger en tydlig signal om vikten
		av gymnasieutbildning...........................................	298

10.5.2 Frågan om myndighetsåldern i förhållande till

utbildningsplikt .....................................................

298

10.5.3 Behov av dispens från ett

gymnasieobligatorium ...........................................

299

10.5.4 Sanktioner mot vårdnadshavare och ungdomar

riskerar att inte få avsedd effekt ...........................	300
10.5.5 Minskad valfrihet – minskad motivation?............	302
10.6 Utredningens sammanfattande iakttagelser och
bedömning.............................................................................	303
10.6.1 Ett obligatorium signalerar vikten av en
gymnasieutbildning ...............................................	303
10.6.2 Behov av dispenser vid ett obligatorium ..............	305
10.6.3 Andra åtgärder än ett obligatorium är att
föredra ....................................................................	306

13

Innehåll SOU 2016:77

11	Undervisning, undervisningstid och heltidsstudier.......	309
11.1	Undervisning i gymnasieskolan...........................................	309
	11.1.1 En bred syn på undervisning ................................	310
	11.1.2 Vad har framkommit när det gäller
	undervisning och lärarstöd? .................................	312
11.2	Undervisningstid och heltidsstudier ...................................	316
	11.2.1 Införandet av en minsta garanterad
	undervisningstid ....................................................	317
	11.2.2 Dagens reglering av den minsta garanterade
	undervisningstiden och gymnasiepoäng ..............	318
	11.2.3 Undervisningstid i andra länder ...........................	320
	11.2.4 Utbildning på heltid..............................................	321
	11.2.5 Får eleverna minst den undervisningstid de
	har rätt till? ............................................................	322
	11.2.6 Ger mer undervisningstid bättre resultat?...........	327
11.3	Sammanfattande iakttagelser ...............................................	328

12	Stödåtgärder ...........................................................		331
12.1	Allt fler elever i gymnasieskolan behöver stöd ...................		331
	12.1.1 Elever som kan ha svårt att nå målen med
		utbildningen ..........................................................	333
	12.1.2 Allt fler nyanlända elever ......................................		333
12.2	Övergången från grundskolan till gymnasieskolan ............		334
	12.2.1 Dokumentation vid överlämning mellan
		grundskola och gymnasieskola.............................	334
	12.2.2 Svårigheter när det gäller överlämning från
		grundskolan ...........................................................	335
12.3	Regleringen av stöd i gymnasieskolan.................................		338
	12.3.1 Stöd i form av extra anpassningar ........................		339
	12.3.2	Särskilt stöd ...........................................................	339
	12.3.3 Huvudmannens och rektorns ansvar för
		resursfördelningen ................................................	341
	12.3.4	Stödåtgärder enligt gymnasieförordningen .........	342
12.4	Hur långt sträcker sig elevens rätt till stöd? .......................		348
12.5	Begränsad kunskap om vilka stödinsatser som fungerar ...		349

14

SOU 2016:77 Innehåll

12.6	Hur fungerar arbetet med stöd i gymnasieskolan? .............		350
	12.6.1 Mer av samma sorts stöd.......................................		351
	12.6.2	Särskiljande stöd ....................................................	351
	12.6.3 Stödet utgår inte från utbildningen som helhet...		353
	12.6.4 Ibland saknas rimliga förutsättningar och
		relevant kompetens ...............................................	354
	12.6.5 Elevhälsan används alltför sällan som resurs........		355
	12.6.6 Förändringar av studievägen i stället för stöd......		356
	12.6.7 Brister i arbetet med resursfördelning .................		357
	12.6.8 Mycket ansvar läggs på eleven ..............................		358
	12.6.9 Finns det ibland en läroverkssyn i
		gymnasieskolan? ....................................................	360
12.7	Stöd i gymnasiesärskolan......................................................		360
	12.7.1 Gymnasiesärskolan omfattas av skollagens
		stödbestämmelser ..................................................	361
	12.7.2	Individuella anpassningar ......................................	363
	12.7.3	Övriga stödbestämmelser i
		gymnasieförordningen ..........................................	364
12.8	Sammanfattande iakttagelser................................................		364
13	Behörighetskraven till gymnasieskolans nationella
	program	..................................................................	367
13.1	Behörighetskraven före Gy11 ..............................................		367

13.2 I Gy11 infördes skärpta och differentierade behörighetskrav till gymnasieskolans nationella

program .................................................................................		369
13.2.1 ...................	Krav på godkända betyg i fler ämnen	369
13.2.2	Grundskolans roll i att förbereda för
......................................................	gymnasieskolan	370

13.2.3 Olika behörighetskrav för yrkesprogram och

högskoleförberedande program............................	371
13.2.4 Dagens regler .........................................................	373
13.3 Elevgruppen i relation till olika behörighetskrav ................	374

13.3.1 De flesta elever på nationella program har

godkänt i alla ämnen från grundskolan ................	374
13.3.2 Andelen obehöriga elever......................................	375

15

Innehåll	SOU 2016:77
	13.3.3 Andelen som tar examen inom tre år är
	avsevärt högre bland elever med minst 16
	godkända betyg .....................................................	378
13.4	Hur ser olika intressenter på behovet av förändrade
	behörighetskrav? ..................................................................	379
13.5	Nyanlända elever och behörighetskraven till nationella
	program .................................................................................	382
13.6	Sammanfattande iakttagelser ...............................................	383
14	Nationella program – utveckling över tid.....................	385
14.1	Gymnasieskolans nationella program under förändring....	385
	14.1.1 Från yrkesförberedande program till
	yrkesprogram.........................................................	386
	14.1.2 Bättre förberedelse för högskolestudier på de
	högskoleförberedande programmen ....................	388
	14.1.3 Högskoleförberedande examen och
	yrkesexamen ..........................................................	389
14.2	De nationella programmen i dag .........................................	390
	14.2.1 Övergripande om omfattning och innehåll .........	392
	14.2.2 Vissa kvalitetsutmaningar på de nationella
	programmen ..........................................................	394
14.3	Sökmönster och förskjutningar mellan programtyper
	och program..........................................................................	397
	14.3.1 Flest elever väljer högskoleförberedande
	program och en minskande andel väljer
	yrkesprogram.........................................................	397
	14.3.2 Elevantalet skiljer sig kraftigt mellan olika
	program..................................................................	399
	14.3.3 Ökad sortering utifrån studiemeriter ..................	403
	14.3.4 Vad är känt om orsaker till ändrade
	elevströmmar? .......................................................	405
14.4	Genomströmning .................................................................	407
14.5	Matchning mot arbetsmarknadens behov...........................	409
	14.5.1 Gymnasieskolan syftar inte enbart till
	matchning ..............................................................	409

16

SOU 2016:77		Innehåll
	14.5.2 Matchning i relation till högskolans
	utbildningar............................................................	416
14.6	Sammanfattande diskussion om utveckling i fråga om
	sökmönster med mera ..........................................................	419
	14.6.1 Spänningar mellan reformens utgångspunkter
	om yrkesprogram och den faktiska
	utvecklingen ...........................................................	420
	14.6.2 Uppdelningen i två programtyper är
	problematisk i relation till elevernas
	efterfrågan ..............................................................	422
15	Grundläggande högskolebehörighet på yrkesprogram ...	425
15.1	Övergripande om regler om högskolebehörighet före
	och efter 2011........................................................................	425
	15.1.1 Grundläggande högskolebehörighet före
	gymnasiereformen 2011 ........................................	426
	15.1.2 Gymnasiereformen 2011 – yrkesprogram ger
	inte automatiskt grundläggande
	högskolebehörighet ...............................................	427
15.2	Olika intressenters syn på frågan om grundläggande
	högskolebehörighet på yrkesprogram .................................	429
	15.2.1 Branscher värnar omfattningen av yrkeskurser ...	429

15.3 Dagens situation för elevernas möjligheter att uppnå grundläggande högskolebehörighet på de olika

yrkesprogrammen .................................................................		430
15.3.1	Allmänt om yrkesprogrammens struktur ............	430
15.3.2	En viss förstärkning av möjligheten till
	grundläggande högskolebehörighet infördes
	2013 ........................................................................	431

15.3.3 Olika grad av utrymmeskonkurrens på olika

studievägar .............................................................

432

15.3.4 Praktiska svårigheter med de

behörighetsgivande kurserna på yrkesprogram ... 435

17

Innehåll		SOU 2016:77
15.4	Möjliga modeller för att stärka rätten till grundläggande
	högskolebehörighet inom yrkesprogrammen.....................	436
	15.4.1 Möjliga modeller för placering av de tre
	behörighetsgivande kurserna................................	437
	15.4.2 Möjliga sätt att skapa utrymme för de
	behörighetsgivande kurserna................................	439
	15.4.3 Argument för och emot enhetliga respektive
	differentierade regler om grundläggande
	högskolebehörighet...............................................	439
15.5	Sammanfattande iakttagelser ...............................................	441
16	Särskild högskolebehörighet på yrkesprogram .............	443
16.1	Särskild behörighet till högskoleutbildningar.....................	443
	16.1.1 Utbildningar till lärare, sjuksköterska och
	ingenjör samt fristående kurser som kan leda
	till generell högskoleexamen är vanligast bland
	dem som går till högskolan efter
	yrkesprogram i gymnasieskolan ...........................	444
	16.1.2 Kurser som ger särskild behörighet ingår i
	varierande grad i yrkesprogrammen.....................	445
	16.1.3 Omfattningen av de särskilda
	behörighetskraven ofta relativt begränsad	........... 446
16.2	Erfarenheter och synpunkter...............................................	447
16.3	Sammanfattande iakttagelser ...............................................	448
17	Utbudet av nationella program och inriktningar –
	situation och synpunkter ..........................................	449

17.1 Programmens karaktär samt synpunkter från intressenter inom skola och arbetsliv – övergripande

beskrivning............................................................................

450

17.1.1 Yrkesprogrammen är olika sinsemellan, sett

till karaktär och elevgrupp ....................................

450

17.1.2 Även de högskoleförberedande programmen

har till viss del olika karaktär och elevgrupper .... 452

18

SOU 2016:77

Innehåll

17.1.3 Många idéer om möjliga justeringar i utbudet har diskuterats av olika intressenter sedan

		reformen.................................................................	452
17.2	Yrkesprogram – beskrivning av de enskilda
	programmen samt synpunkter från intressenter inom
	skola och arbetsliv.................................................................		453
	17.2.1	Barn- och fritidsprogrammet................................	454
	17.2.2	Bygg- och anläggningsprogrammet......................	457
	17.2.3	El- och energiprogrammet ....................................	467
	17.2.4	Fordons- och transportprogrammet ....................	472
	17.2.5	Handels- och administrationsprogrammet ..........	475
	17.2.6	Hantverksprogrammet..........................................	479
	17.2.7	Hotell- och turismprogrammet ............................	483
	17.2.8	Industritekniska programmet ...............................	486
	17.2.9	Naturbruksprogrammet........................................	490
	17.2.10	Restaurang- och livsmedelsprogrammet ..............	494
	17.2.11	VVS- och fastighetsprogrammet ..........................	495
	17.2.12	Vård- och omsorgsprogrammet ...........................	498
17.3	Högskoleförberedande program – beskrivning av de
	enskilda programmen samt synpunkter från
	intressenter inom skola, högskola och arbetsliv .................		500
	17.3.1	Ekonomiprogrammet ............................................	501
	17.3.2	Estetiska programmet ...........................................	503
	17.3.3	Humanistiska programmet ...................................	506
	17.3.4	Naturvetenskapsprogrammet ...............................	509
	17.3.5	Samhällsvetenskapsprogrammet...........................	511
	17.3.6	Teknikprogrammet................................................	513
17.4	Sammanfattande iakttagelser................................................		520
18	Utbildningsutbud – förnyelse över tid och allsidighet i
	hela landet .............................................................		525
18.1	Fortlöpande hantering av behov av förnyelse och
	anpassningar av programmen ...............................................		525

18.1.1 Beslut om förändringar avseende olika nivåer

av utbildningarna ligger hos olika aktörer............

526

18.1.2 Det förekommer viss diskussion om
förändrad beslutsnivå för vissa frågor ..................	527

19

Innehåll

SOU 2016:77

18.1.3 Arbetet med fortlöpande förnyelse och

anpassningar ..........................................................	528
18.1.4 Förnyelse kontra stabilitet....................................	529

18.1.5 De nationella programråden är viktiga fora för

att identifiera behov av förändringar....................	530
18.2 Ett allsidigt utbildningsutbud ur ett regionalt
perspektiv ..............................................................................	530

18.2.1 Det breda nationella utbildningsutbudet är

		svårt att upprätthålla i hela landet ........................	530
18.3	Sammanfattande iakttagelser ...............................................		534
	18.3.1 Förnyelse och fortlöpande anpassningar .............		534
	18.3.2 Allsidigt utbud ur ett regionalt perspektiv ..........		534
19	Ett estetiskt ämne....................................................		537
19.1	Estetisk verksamhet var tidigare ett kärnämne i
	gymnasieskolan.....................................................................		537
	19.1.1 Motiv för att ta bort ämnet estetisk
		verksamhet.............................................................	538
	19.1.2	Remisskritik ..........................................................	539
	19.1.3 En gymnasieskola utan estetisk verksamhet .......		540
19.2	Vikten av estetiska ämnen för kreativitet och bildning......		542
19.3	Förutsättningar för att införa ett estetiskt ämne på alla
	nationella program................................................................		543
	19.3.1	Utredningens iakttagelser.....................................	544
	19.3.2 Ett eller flera ämnen? ............................................		545
19.4	Sammanfattande iakttagelser ...............................................		547
20	Introduktionsprogram ...............................................		549
20.1	Bakgrund ...............................................................................		549
	20.1.1 Fem nya introduktionsprogram införs ................		551
20.2	Introduktionsprogrammens form i dag ..............................		554
	20.2.1	Erfarenheter av introduktionsprogram................	555
20.3	Stora utmaningar – en fördjupad bild..................................		569
	20.3.1	Språkintroduktion.................................................	569

20

SOU 2016:77		Innehåll
20.3.2	Preparandutbildning..............................................	576
20.3.3	Individuellt alternativ ............................................	579
20.3.4	Yrkesintroduktion .................................................	583
20.3.5	Programinriktat individuellt val............................	587

20.3.6 Gemensamma svårigheter för

		introduktionsprogrammen....................................	589
20.4	Sammanfattande iakttagelser................................................		592
21	Kursbetyg och ämnesbetyg .......................................		597
21.1	Betyg i den kursutformade gymnasieskolan .......................		598
	21.1.1 Ämnen, kurser och ämnesplaner ..........................		598
	21.1.2 Betyg kan ha flera syften.......................................		600
	21.1.3 Hur betyg sätts – en sammanfattning ..................		601
	21.1.4	En internationell utblick .......................................	602
	21.1.5 Utmaningar när det gäller betyg och
		bedömning i gymnasieskolan................................	603
21.2	Stress i gymnasieskolan – en komplex bild .........................		609
21.3	Ämnesbetyg och kursbetyg i gymnasieskolan – en kort
	tillbakablick ...........................................................................		610
	21.3.1	Ämnesbetyg i linjegymnasiet................................	611

21.3.2 Införande av den kursutformade

gymnasieskolan och kursbetyg .............................

612

21.3.3 Vilka förslag har tidigare funnits om

ämnesbetyg och vilka bedömningar har gjorts? .. 613

21.3.4 Vad hände med ämnesbetygen i Gy11?................		615
21.3.5 Nya diskussioner om ämnesbetyg........................		615
21.4 Fördelar och nackdelar med kursbetyg jämfört med
ämnesbetyg............................................................................		616
21.4.1	Fördelar med kursbetyg ........................................	617
21.4.2	Nackdelar med kursbetyg .....................................	619
21.4.3	Fördelar med ämnesbetyg.....................................	625
21.4.4	Nackdelar med ämnesbetyg ..................................	628
21.5 Två möjliga modeller för att införa ämnesbetyg .................		631
21.5.1 Ämnesbetyg i progressiva ämnen med
	obligatoriska förlopp och kursbetyg i övriga
	kurser......................................................................	632

21

Innehåll		SOU 2016:77
	21.5.2 Ämnesbetyg i en ämnesutformad
	gymnasieskola........................................................	634
	21.5.3 Konsekvenser om en modell med ämnesbetyg
	införs ......................................................................	635
21.6	Sammanfattande iakttagelser ...............................................	636
22	Gymnasiesärskolan ..................................................	639
22.1	En aktuell bild av gymnasiesärskolan ..................................	640
22.2	Vissa behov av justeringar av gymnasiesärskolans
	verksamhet ............................................................................	642
23	Utbildningar utanför gymnasieskolan och åtgärder för
	ungdomar som inte studerar .....................................	645
23.1	International Baccalaureate (IB)..........................................	646
23.2	Internationella skolor...........................................................	647
23.3	Gymnasieutbildning för sjuka ungdomar och ungdomar
	på ungdomshem....................................................................	648
23.4	Möjligheter för ungdomar under 18 år att gå en
	folkhögskoleutbildning ........................................................	649
23.5	Det kommunala aktivitetsansvaret ......................................	651
23.6	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot
	ungdomar ..............................................................................	653
23.7	Sammanfattande iakttagelser ...............................................	653
24	Utredningens samlade bedömningar ..........................	655
24.1	Sammanfattande problemanalys – vilka utmaningar står
	gymnasieskolan inför?..........................................................	655
	24.1.1 De flesta ungdomar deltar i
	gymnasieutbildning men en stor andel når inte
	målen......................................................................	656
	24.1.2 Vissa av gymnasieskolans arbetssätt behöver
	utvecklas ................................................................	658

22

SOU 2016:77		Innehåll
	24.1.3 Elevers attityder påverkar utbildningsvalen i
	ett brett och finfördelat utbildningsutbud...........	660
24.2	I vilken riktning utvecklas gymnasieutbildning
	internationellt? ......................................................................	661
24.3	Utvecklingsriktningar i tidigare gymnasiereformer ...........	662
24.4	Inriktning på utredningens förslag ......................................	663
25	Förslag ...................................................................	665
25.1	En gymnasieskola för alla ungdomar ...................................	665
	25.1.1 Ett mål för samhällets åtagande vad gäller
	gymnasieskolan......................................................	666
	25.1.2 Alla unga ska vägledas mot gymnasieskolan i
	första hand – en ny uppgift för
	hemkommunen......................................................	669
	25.1.3 Huvudmannens ansvar för att alla elever ges
	möjligheter att nå målen för sin utbildning
	tydliggörs ...............................................................	670
	25.1.4 Förebyggande åtgärder krävs för att förhindra
	att elever avbryter utbildningen............................	671
	25.1.5 Kommunernas aktivitetsansvar.............................	672
	25.1.6 Hemkommunens, huvudmannens och rektorn
	ansvar tydliggörs....................................................	674
25.2	Krav på vårdnadshavares medverkan och elevers
	engagemang och närvaro ......................................................	675
	25.2.1 Vårdnadshavarna spelar en viktig roll...................	675
	25.2.2 Elever ska närvara och delta aktivt i sin
	utbildning...............................................................	676
25.3	Tydligare möjligheter att gå längre i gymnasieskolan.........	677
	25.3.1 Rätten att gå om en kurs kan innebära rätt till
	fortsatt utbildning på programmet.......................	678
	25.3.2 Rätten till utbildning på
	introduktionsprogram...........................................	679
25.4	Planering av utbildning och undervisningstid.....................	680
	25.4.1 Den minsta garanterade undervisningstiden på
	nationella program bör utökas..............................	681

23

Innehåll

SOU 2016:77

25.4.2 Eleverna måste tillförsäkras minst den

undervisningstid de har rätt till ............................	684
25.4.3 Sammanhållna skoldagar.......................................	685

25.4.4 Överlämning mellan grundskola och

	gymnasieskola........................................................	687
25.5 Undervisningen och alla elevers utveckling mot målen .....		689
25.5.1	Alla elever ska ha en mentor.................................	689
25.5.2	Strukturerad undervisning....................................	691

25.5.3 Främjande insats för kompetenssamverkan mellan elevhälsa, studie- och yrkesvägledning

	samt lärare..............................................................	692
25.6 Stödåtgärder i gymnasieskolan ............................................		693
25.6.1	Stöd ska ges utifrån utbildningen i dess helhet ...	694
25.6.2	Krav på ett varierat utbud av stödåtgärder ..........	695

25.6.3 Bestämmelserna om stöd i gymnasieskolan

		behöver anpassas och tydliggöras ........................	696
	25.6.4	Resursfördelning ...................................................	700
25.7	Enhetliga behörighetskrav till nationella program .............		701
25.8	Möjlighet till undantag från vissa behörighetskrav ............		705
25.9	Grundläggande och särskild behörighet på
	yrkesprogram ........................................................................		709
	25.9.1	Alla yrkesprogram ska ge grundläggande
		behörighet i sitt grundupplägg .............................	710
	25.9.2	Rätt till utökat program på yrkesprogram...........	714
25.10	Justeringar i utbudet av nationella program och
	inriktningar ...........................................................................		716
	25.10.1	Principer för att överväga justeringar av
		utbudet av nationella program och
		inriktningar............................................................	717

25.10.2 Ett handels- och serviceprogram, en handelsinriktning inom ekonomiprogrammet och vissa handelskurser inom andra

yrkesprogram.........................................................

718

25.10.3 Krav på viss APL på ekonomiprogrammets inriktning handel samt teknikprogrammets

inriktning produktionsteknik...............................

724

24

SOU 2016:77		Innehåll
25.10.4 Inom vissa program finns inriktningar som
	bör slås samman.....................................................	727
25.10.5	Inriktningarna godshantering respektive
	färskvaror, delikatesser och catering bör
	avvecklas.................................................................	731
25.10.6 Övriga förslag till förändringar avseende
	specifika program ..................................................	732
25.10.7 C-körkort bör inte införas inom bygg- och
	anläggningsprogrammet ........................................	733
25.11 Utbildningsutbudet – fortlöpande förnyelse och
regional samverkan ...............................................................		735
25.11.1 Återkommande redovisningar om en samlad
	översyn av förnyelsebehov ....................................	736
25.11.2 Ett nationellt råd för högskoleförberedande
	program ..................................................................	739
25.11.3 Regional samverkan om utbildningsutbud ..........		739
25.12 Ett estetiskt ämne .................................................................		742
25.13 Ett mer ändamålsenligt utbud av introduktionsprogram ...		746
25.13.1 Bredare möjligheter för elever att inrikta sig
	mot ett nationellt program ...................................	746
25.13.2	Preparandutbildningen avvecklas .........................	749
25.14 Tydligare förutsättningar för elever på
introduktionsprogram ..........................................................		750
25.14.1 Tid är en grundläggande förutsättning.................		750
25.14.2 Begränsade möjligheter att minska
	utbildningens omfattning......................................	752
25.15 Ett mer varierat utbildningsinnehåll i
introduktionsprogrammen ...................................................		752
25.15.1 Individuellt alternativ ska innehålla mer än
	enbart grundskoleämnen.......................................	753
25.15.2 Språkintroduktion ska innehålla mer än enbart
	svenska ...................................................................	754
25.15.3 Gymnasiekurser kan ingå på
	språkintroduktion..................................................	755

25

Innehåll	SOU 2016:77
25.16 Tydligare struktur och bättre dokumentation för elever
på introduktionsprogram .....................................................		755
25.16.1	Utbildningsplanen ska preciseras.........................	756
25.16.2 Innehållet i den individuella studieplanen ska
	preciseras ...............................................................	757
25.16.3 Elevens rätt att fullfölja utbildningen kopplas
	till den individuella studieplanen..........................	758
25.16.4 Gymnasieintyg och sammanställning ska få ett
	tydligare innehåll och innebörd............................	758
25.17 Bättre stöd för bedömning, arbetslivsanknytning och
koppling till aktuell forskning .............................................		761
25.17.1 Obligatorisk bedömning av nyanlända elevers
	kunskaper även i gymnasieskolan ........................	761
25.17.2 Stöd för bedömning av utländsk utbildning........		763
25.17.3 Förutsättningarna för samverkan med
	arbetslivet ska stärkas............................................	764
25.17.4	Nationellt utvecklingsråd för
	introduktionsprogram ..........................................	765
25.17.5	Nationella introduktionsprogramsutvecklare .....	765
25.18 Utbildning för nyanlända elever ..........................................		767
25.19 Ämnesbetyg i en ämnesutformad gymnasieskola kan
stärka elevers utveckling och underlätta lärares arbete
och bör därför beredas vidare ..............................................		768
25.19.1 En modell med ämnesbetyg har betydande
	potential .................................................................	769
25.19.2 Förutsättningar för att införa ämnesbetyg ..........		775
25.20 Gymnasiesärskolan...............................................................		777
25.20.1 Bedömningen av elevers stödbehov .....................		779
25.20.2	Grundskoleämnen.................................................	780
25.20.3 Övriga förslag vad gäller gymnasiesärskolan.......		780
25.21 Bestämmelsen om statsbidrag till elever under 18 år för
folkhögskoleutbildning tillämpas inte.................................		782

26

SOU 2016:77 Innehåll

25.22 Skolverkets arbete med stöd och kompetensutveckling .... 784

25.22.1 Det finns behov av kompetensutveckling för att anpassa gymnasieskolans arbetssätt till målet att alla unga ska påbörja och fullfölja en

		gymnasieutbildning ...............................................	785
	25.22.2	Allmänna råd om undervisningens
		genomförande ........................................................	786
25.23	Genomförande av utredningens förslag, ikraftträdande
	och tillämpning .....................................................................		787
26	Konsekvenser..........................................................		789
26.1	Kraven för konsekvensanalys ...............................................		789
26.2	Problemet och vad som ska uppnås .....................................		790
26.3	Utredningens förslag i korthet ............................................		790
26.4	Alternativa förslag och nollförslag.......................................		791
	26.4.1	Tvärgående insatser – mer effektivt än
		obligatorisk gymnasieskola ...................................	791
	26.4.2	Relevanta justeringar i utbudet .............................	792
26.5	Vilka berörs? .........................................................................		793
26.6	Konsekvenser för ungdomar och elever ..............................		794
26.7	Konsekvenser för kommunerna...........................................		796
	26.7.1	Utökad garanterad undervisningstid ....................	797

26.7.2 Åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja

	och fullfölja en gymnasieutbildning .....................	798
26.7.3	Bättre dokumentation ...........................................	803
26.7.4	Bedömning av nyanlända elevers kunskaper........	804

26.7.5 Justeringar vad gäller program, inriktningar

och kurser ..............................................................

805

26.7.6 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna –

	en översikt..............................................................	806
26.7.7	Konsekvenser för den kommunala
	självstyrelsen ..........................................................	806
26.7.8	Konsekvenser för skolans personal ......................	808

27

Innehåll SOU 2016:77

26.8	Konsekvenser för staten.......................................................		809
	26.8.1	Långsiktiga konsekvenser .....................................	809
	26.8.2	Konsekvenser för Skolverket ...............................	810
	26.8.3	Kompetenssamverkan och fortsatt
		utredningsbehov....................................................	811
	26.8.4	Konsekvenser för Arbetsförmedlingen –
		besparing................................................................	812
	26.8.5	Konsekvenser för folkhögskolor .........................	813
	26.8.6	Ekonomiska konsekvenser för staten – en
		översikt ..................................................................	813
26.9	Finansiering ..........................................................................		814
26.10	Konsekvenser för företag.....................................................		816
	26.10.1	Konsekvenser för enskilda huvudmän .................	816
	26.10.2	Konsekvenser för branscher .................................	817
26.11	Särskilda konsekvenser enligt utredningens direktiv .........		818
	26.11.1	Konsekvenser för vuxenutbildningen ..................	818
	26.11.2	Konsekvenser för tillträde till vidare
		utbildning ..............................................................	818
	26.11.3	Konsekvenser för APL inom
		lärlingsutbildningen av förslaget om
		grundläggande behörighet ....................................	819
	26.11.4	Konsekvenser för genomströmningen av
		förslaget om grundläggande behörighet ..............	819
	26.11.5	Konsekvenser för full delaktighet i utbildning
		för elever med funktionsnedsättning ...................	820
26.12	Andra konsekvenser .............................................................		821
	26.12.1	Konsekvenser för vårdnadshavare........................	821
	26.12.2	Konsekvenser för jämställdheten mellan
		könen .....................................................................	821
	26.12.3	Konsekvenser för möjligheterna att nå de
		integrationspolitiska målen ..................................	821
	26.12.4	Konsekvenser för sysselsättning och offentlig
		service i olika delar av landet ................................	822
	26.12.5	Konsekvenser för brottsligheten..........................	822
	26.12.6	Övriga konsekvenser ............................................	823
27	Författningskommentar ............................................		825

28

SOU 2016:77		Innehåll
DEL 2
Referenser ......................................................................		863
Samråd...........................................................................		885
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2015:31 ...........................................	893
Bilaga 2	Kommittédirektiv 2015:82 ...........................................	907
Bilaga 3	Kommittédirektiv 2015:141 .........................................	909
Bilaga 4	SCB: Övergången mellan grundskola och
	gymnasiet ......................................................................	911
Bilaga 5	Samverkan om gymnasieskolan och om unga i och
	utanför gymnasieskolan ...............................................	919
Bilaga 6	Tabeller avseende behörighetsfrågor samt tabeller
	avseende meritvärden från grundskolan......................	927
Bilaga 7	Utbildning motsvarande gymnasieskolan i sex
	länder .............................................................................	943
Bilaga 8	Betyg och examen i andra länder – några exempel ...	1001
Bilaga 9	Ämnesbetyg och kursbetyg i gymnasieskolan – en
	historik ........................................................................	1025
Bilaga 10	Ramböll: Intervjustudie om gymnasieelevers syn
	på betyg och stress......................................................	1057
Bilaga 11	Peter Gröndahl: Gymnasiesärskolan .........................	1081
Bilaga 12	Folkhögskoleutbildning .............................................	1107

29

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Gymnasieutredningens direktiv och tilläggsdirektiv (dir. 2015:31, 2015:82 och 2015:141) är omfattande och spänner över drygt 20 olika delområden som rör gymnasieskolan. Regeringens mål enligt direktiven är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Detta har utgjort en utgångspunkt för utred- ningens arbete och innebär ett fokus på ungas deltagande i gymn- asieutbildning och på genomströmningen i gymnasieskolan. Utred- ningen har utifrån ovan nämnda mål gjort en bred genomlysning av olika frågor och områden inom gymnasieskolan.

Enligt direktiven är det naturligt att gymnasieskolan behöver fortsätta utvecklas och anpassas till ett föränderligt samhälle, men det arbetet bör bygga vidare på centrala delar i den senaste gym- nasiereformen. Utredningen ska överväga om gymnasieskolan ska vara obligatorisk eller om andra åtgärder som ger ungdomar motivation och drivkrafter att fullfölja en gymnasieutbildning är att föredra. Utredningen har även haft i uppdrag att analysera ett antal mer specifika frågor, däribland att se över bestämmelserna om stöd, föreslå hur rätten till högskolebehörighet på yrkesprogram kan stärkas, hur introduktionsprogram kan utvecklas och att utreda möjligheterna att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan och gymn- asiesärskolan. Utredningen ska även föreslå om det finns anledning att göra justeringar i utbudet av nationella program och inrikt- ningar.

Utifrån den analys som gjorts i förhållande till de olika del- områdena föreslår utredningen många och varierande åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och nå målen för en gymnasie- utbildning. Att föreslå åtgärder för att alla ska lyckas kan göras utifrån flera olika ambitionsnivåer. En utgångspunkt har varit att

31

Sammanfattning

SOU 2016:77

förslagen ska vara angelägna, viktiga för utveckling och samtidigt hanterbara för gymnasieskolan. Utredningen har inte anvisats något reformutrymme, utan finansieringskällor måste redovisas. Det finns vidare en brist på lärare i gymnasieskolan vilket utred- ningen beaktar i sina förslag. När det gäller frågan om ämnesbetyg behövs dessutom, enligt utredningens bedömning, ett flerårigt och långsiktigt perspektiv. Nedan sammanfattas utredningens problem- analys och förslag.

Deltagandet i gymnasieutbildning är högt men genomströmningen är problematisk

Deltagandet i gymnasieutbildning i Sverige är mycket högt och det är mycket få ungdomar som inte börjar i gymnasieskolan. Endast ca 0,7 procent av ungdomarna har inte påbörjat en sådan utbildning inom två år efter avslutad grundskola. Många personer i gym- nasieåldern invandrar också till Sverige i gymnasieåldern och på- börjar studier i gymnasieskolan, i första hand på introduktionspro- grammet språkintroduktion.

Men även om de flesta ungdomar påbörjar en gymnasie- utbildning är det inte alla som lyckas nå målen för sin utbildning. Det finns viss osäkerhet i statistiken om studieavbrott men skill- naden är stor mellan nationella program och introduktions- program. Av de elever som påbörjar sina gymnasiestudier på ett nationellt program är det ca 2 procent som bara går ett eller två år i gymnasieskolan. Av de elever som börjar på ett introduktions- program är det en större andel, ca 24 procent, som bara går ett eller två år. Sammantaget uppskattas att ca 5 procent av samtliga elever inte går i gymnasieskolan i tre år utan avregistreras från utbildning tidigare.

Majoriteten av eleverna deltar alltså i utbildning i tre år, men det är en stor andel som inte får en gymnasieexamen på den tiden, ca 35 procent. Efter fyra år minskar den andelen till ca 30 procent. En mindre andel elever på yrkesprogram får examen jämfört med elever på högskoleförberedande program. Elever som börjar sin tid i gymnasieskolan på ett introduktionsprogram behöver dessutom ofta längre tid än tre år, om syftet är att nå en gymnasieexamen.

32

SOU 2016:77

Sammanfattning

Att en så stor andel elever inte når målen för utbildningen är en stor utmaning för gymnasieskolan och medför svårigheter för de elever som berörs. Det innebär även en ökad risk för såväl arbetslöshet som ekonomiskt och socialt utanförskap. Utredning- ens uppgifter visar dock att en relativt stor del av denna grupp – ca en fjärdedel av dem som inte får examen – endast saknar god- kända betyg i ett fåtal kurser. Det är därför viktigt att samlat stärka förutsättningarna för elever att kunna nå målen för sin utbildning.

Många faktorer påverkar genomströmningen

Mycket i gymnasieskolan fungerar väl och många elever trivs och möts av kunniga och engagerade lärare. Utredningsarbetet innebär dock att problemområden lyfts fram och belyses i syfte att klar- lägga hur fler elever kan klara gymnasieskolan. Vissa av dessa områden kommenteras i det följande.

Det finns inget enkelt svar på vad som påverkar genomström- ningen i gymnasieskolan. Bilden av vad som orsakar studieavbrott och brister i studieframgång är komplex och en rad områden där olika förklaringar kan finnas har belysts i utredningens arbete. Det kan handla om såväl individuella som organisatoriska faktorer. Exempelvis har utredningen belyst brister vad gäller stöd, utbild- ningens upplägg, introduktionsprogrammens struktur och olika tillämpning av bestämmelserna om elevers rätt till utbildning. Det handlar även om vissa problem när det gäller graden av lärarstöd i undervisningen och att elever ibland inte möts med höga förvänt- ningar. Skolors ansvarstagande för att individanpassa undervis- ningen och ge elever stöd förefaller inte lika etablerat i gymnasie- skolan som i grundskolan. Gymnasieskolan arbetar i vissa fall också uppdelat och fragmentariskt. Systemet med en stor mängd kurser på de nationella programmen bidrar till detta. I vissa fall brister gymnasieskolan även i att säkerställa att alla elever får tillräcklig undervisningstid. Det finns dessutom vissa problem kring elevers förutsättningar att bedriva heltidsstudier och vad gäller utbild- ningens planering som en helhet. En ytterligare utmaning i gym- nasieskolan är även en betydande brist på utbildade lärare. I vissa fall har dessutom olika kompetenser inom gymnasieskolan svårt att samverka och får inte tillräckligt stöd för att göra det. Elevhälsan

33

Sammanfattning

SOU 2016:77

och studie- och yrkesvägledningen används inte i tillräcklig utsträckning som strategiska resurser. Många nyanlända elever har vidare kommit till Sverige i gymnasieåldern och vissa kan ha långt kvar till behörighet till ett nationellt program.

Kontext, lärarstöd och ett elevcentrerat arbetssätt – framgångsfaktorer för att förebygga studieavbrott

I den kunskapsgenomgång som utredningen gjort pekar mycket på att en sammanhållen kontext för eleven samt ett aktivt lärarstöd är centralt för att fler ska klara sina studier. Att skapa förutsättningar för delaktighet och gemenskap, liksom att verka för ett elev- centrerat arbetssätt och förebyggande elevhälsoarbete är också exempel på framgångsfaktorer. En tillräcklig och väl använd under- visningstid behövs vidare för att få fler elever att lyckas. Utred- ningens material visar dessutom att goda förkunskaper från grund- skolan är mycket viktiga för att elever ska nå målen för ett nationellt program.

Introduktionsprogrammens utveckling hittills

Under flera år har andelen elever som inte lyckas att bli behöriga till gymnasieskolans nationella program ökat. Hösten 2015 saknade 14,4 procent av eleverna som gick ut grundskolan behörighet till gymnasieskolans nationella program. Antalet ungdomar i ålders- gruppen 16–18 år som invandrade till Sverige 2015 motsvarade dessutom en ökning med nästan 8 procent av denna åldersgrupp. Sammantaget gick 22,6 procent av eleverna i gymnasieskolans år 1 på ett av gymnasieskolans introduktionsprogram läsåret 2015/16. Språkintroduktion är det enskilt största programmet.

Endast en mycket liten andel av eleverna på introduktionspro- gram får examen från ett nationellt program inom tre år. Program- inriktat individuellt val är det introduktionsprogram där störst andel får examen; 23 procent av de elever som var nybörjare på programmet 2011 fick examen inom tre år.

Det framstår i dagsläget som att introduktionsprogrammen inte alltid är tillräckligt strukturerade och att undervisningstiden som ges eleverna varierar. Introduktionsprogrammen riskerar ibland att

34

SOU 2016:77

Sammanfattning

inte ge elever ett tillräckligt varierat utbildningsinnehåll och det finns även skillnader vad gäller hur länge elever ges möjlighet att gå på ett introduktionsprogram.

Elevers sökmönster och ungdomars etablering på arbetsmarknaden

Många ungdomar upplever arbetsmarknaden som osäker och svår att överblicka. Enligt vissa studier vill många ungdomar skjuta yrkesval på framtiden genom att välja utbildningar som ses som generella. Vidare har en större andel av föräldrarna till dagens ungdomar eftergymnasial utbildning jämfört med tidigare, vilket sannolikt påverkar ungdomarnas syn på olika utbildningsval. Sök- mönster visar att elever i allt högre utsträckning väljer högskole- förberedande program, och utbildningar med ett mer generellt innehåll har kommit att efterfrågas alltmer. Ungdomars intresse för yrkesprogram fortsätter att minska, men fortsatt väljer 25,6 pro- cent (elever i år 1 läsåret 2015/16) en yrkesutbildning och vissa elever är tydligt intresserade av en utbildning med tonvikt på ett yrkesinnehåll. Inom flera branschområden finns också goda möjlig- heter till arbete direkt efter en yrkesexamen från gymnasieskolan.

Det kan finnas flera orsaker till det minskade intresset för yrkesprogram, bl.a. attityder i samhället i stort. Trenden att färre elever väljer yrkesutbildningar finns även i fler länder. Men det kan också bero på att de högskoleförberedande programmen uppfattas som mer generella och att dessa ger fler möjligheter till fortsatta studier. Vidare kan det finnas en osäkerhet bland ungdomar och deras föräldrar vad gäller i vilken mån högskolebehörighet ges inom det yrkesprogram en elev vill välja på en viss skola. Det finns i dag flera möjligheter att läsa in högskolebehörighet på yrkesprogram- men men det kräver aktiva val. Det ställer i många fall krav på att eleven får information om möjligheterna på den skola eller de skolor eleven är intresserad av att söka till.

Arbetsmarknaden är föränderlig och det finns stora behov av arbetskraft inom vissa områden medan behovet minskar inom andra. Det är av stor betydelse för individer att de är väl rustade genom en god utbildning för att kunna ställa om till ett annat jobb på samma eller högre kvalifikationsnivå. Det är också betydelsefullt

35

Sammanfattning

SOU 2016:77

att ha möjlighet att kunna gå vidare i utbildningssystemet. Unga behöver således en gymnasieutbildning som ger framtidskom- petenser och som möjliggör ett livslångt lärande. Etableringsstudier visar att fullständiga studier, eller att ha deltagit tre år i gymnasie- skolan, är avgörande för en god etablering på arbetsmarknaden.

Inriktning på utredningens förslag

Utredningens förslag syftar till att ge förutsättningar för att alla ungdomar ska delta i och lyckas med sin gymnasieutbildning. Med utgångspunkt i utredningens analys är förslagen inriktade mot följande.

– Gymnasieskolan ges nya pådrivande uppgifter att främja att ungdomar deltar i gymnasieutbildning, att de ges möjlighet att nå målen för sina studier och att motverka studieavbrott. Flera åtgärder ska markera att alla ungdomar förväntas gå en gym- nasieutbildning.

– En helhetssyn på utbildningens upplägg betonas, t.ex. genom förslag som rör ämnesbetyg och stöd.

– Möjligheterna för elever som inte når målen att gå längre tid i gymnasieskolan bör förbättras.

– Introduktionsprogrammen utvecklas för att ge en bättre struktur och bättre stödja övergångar till nationella program.

– Möjligheterna till ett samlat och individanpassat stöd för de elever som behöver det förbättras.

– Ett ökat fokus sätts på undervisningstiden och hur den redo- visas och används.

– Elevers rätt till högskolebehörighet på yrkesprogram utan aktiva val stärks och eleverna erbjuds även möjlighet till särskild behörighet, samtidigt som yrkesinnehållet värnas.

– Antalet inriktningar på nationella program minskas och vissa program och inriktningar breddas. Ett visst närmande mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program behövs.

36

SOU 2016:77

Sammanfattning

– Ett arbete mot ämnesbetyg i gymnasieskolan och gymnasie- särskolan bör gå vidare. Ett utredningsunderlag ges angående förutsättningarna för ett sådant arbete.

Sammanfattning av utredningens huvudsakliga förslag

En gymnasieskola som främjar att alla ungdomar deltar i och når målen för en gymnasieutbildning

Utredningen förordar andra åtgärder framför ett formellt gymnasie- obligatorium. Flera bestämmelser föreslås som markerar vikten av att alla ungdomar deltar i gymnasieutbildning. Dessa bestämmelser bedöms bli tydligt vägledande för skolan, vårdnadshavare och elever och kan ge motsvarande signaler som ett obligatorium.

Deltagandet i gymnasieutbildning är redan mycket högt, men en grupp elever gör aktiva studieavbrott vilket behöver förebyggas. Ett obligatorium upp till 18 år skulle kunna vara ett möjligt alternativ för att ytterligare öka elevers deltagande och för att betona samhällsansvaret för elevers gymnasieutbildning. Men ett obligat- orium skulle samtidigt vara förknippat med problem som bl.a. rör behovet av vissa möjligheter till dispens för annan utbildning samt eventuella sanktioner och verktyg som behöver användas i de fall elever inte infinner sig till utbildningen. Utredningen bedömer därför att andra åtgärder än att göra gymnasieskolan obligatorisk är att föredra. Sådana åtgärder kan vara tydliga och vägledande men enklare att hantera i dialog med ungdomar som av olika anledningar har svårigheter.

Även om ungdomar i gymnasieåldern inte omfattas av skolplikt är det rimligt att samhällsansvaret för att alla ungdomar ska klara en gymnasieutbildning är långtgående. Utredningen menar att alla ungdomar bör vägledas till en gymnasieutbildning och även ges stöd att återgå till sådan utbildning i de fall de avbryter sina studier. Alla elever behöver få en bra start i gymnasieskolan och ges möjlighet att nå målen för utbildningen. För att insatserna som görs ska vara verkningsfulla krävs samtidigt att gymnasieungdomar och deras vårdnadshavare engagerar sig aktivt. Utredningen föreslår därför bl.a. följande.

37

Sammanfattning

SOU 2016:77

– Ett mål att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gym- nasieutbildning förs in i skollagen.

– Hemkommunen får ett nytt uppdrag som innebär en skyldighet att aktivt verka för att ungdomar som slutar grundskolan så snart som möjligt därefter ska påbörja en gymnasieutbildning.

– Skolan ska aktivt förebygga studieavbrott. Rektor ansvarar för en dialog med den elev som vill avbryta sin utbildning, och skolan ska alltid vidta åtgärder för att denna elev ska motiveras att fullfölja sin utbildning.

– En systematisk överlämning ska ske när elever övergår från grundskolan till gymnasieskolan.

– Elevers och vårdnadshavares ansvar tydliggörs. Vårdnadshavaren ska medverka till att en ungdom påbörjar och deltar i en gym- nasieutbildning.

– Det kommunala aktivitetsansvaret ska i första hand syfta till att ungdomar ska påbörja eller återgå till gymnasieutbildning. Nyanlända elever ska omfattas av aktivitetsansvaret.

– Möjligheten till fortsatt utbildning om eleven inte når målen tydliggörs. En elev som inte fått examen efter tre år ska i vissa fall ha rätt att gå längre i gymnasieskolan, t.ex. ett fjärde år.

Stöd och vissa arbetssätt behöver utvecklas

Utredningen föreslår nya bestämmelser för att öka likvärdigheten i hur gymnasieskolan arbetar med stöd och med utbildningens upplägg. Detta behövs för att möta behoven hos en allt mer heterogen elevgrupp. Eleverna behöver få ett aktivt lärarstöd och individanpassade stödåtgärder. Skolan ansvarar för att följa varje elev och behöver arbeta elevcentrerat, så att elever får möjlighet till stöttning i vardagen. Eleverna bör ges goda förutsättningar för heltidsstudier och undervisningstiden måste användas väl. Huvud- män, rektorer och lärare behöver dessutom få ett utökat stöd i sitt arbete med att utveckla kvaliteten i utbildningen. Utredningen föreslår därför bl.a. följande.

38

SOU 2016:77

Sammanfattning

– Det stöd som behövs ska ges utifrån elevens utbildning i dess helhet och med den variation av metoder som eleverna behöver. En bredd av åtgärder ska erbjudas.

– Den reglering som finns kring strukturerad undervisning i grundskolan bör gälla även för gymnasieskolan.

– Utbildningen ska planeras med sammanhållna skoldagar och fördelas jämnt över dagarna.

– Alla elever ska ha en mentor som samlat följer elevens utveck- ling och studiesituation.

– En viss utökning bör göras av undervisningstiden. På sikt kan även ytterligare undervisningstid övervägas. Krav föreslås på att undervisningstiden ska följas upp och redovisas bättre.

– Kompetensutveckling behövs när det gäller gymnasieskolans arbete med ledning, stimulans, stöd och mentorskap.

– Framgångsrika exempel när det gäller samverkan kring studie- och yrkesvägledning och elevhälsa ska spridas och ge stöd för förbättringar genom en särskild satsning på kompetenssam- verkan.

Introduktionsprogrammen behöver utvecklas

Utredningen gör bedömningen att introduktionsprogrammen behöver utvecklas för att få en tydligare struktur. Rätten till hel- tidstudier måste säkras och programmen behöver kunna erbjuda en större innehållslig bredd. Att komplettera med de grundskole- ämnen som behövs är fortsatt viktigt men eleverna bör även kunna erbjudas ett mer varierat utbildningsinnehåll. Tydliggöranden krävs inte minst för språkintroduktion för att stimulera till olika utbild- ningsspår, t.ex. yrkesspår. Programinriktat individuellt val fokuseras som ett viktigt program för elever som har vissa godkända betyg och som på relativt kort tid har förutsättningar att ta sig vidare till ett nationellt program. De dokument som utfärdas efter intro- duktionsprogrammen behöver bli tydligare, dels för den enskilda eleven som ett kvitto på vad eleven uppnått, dels för att underlätta övergångar. Det behövs dessutom stöd för att fortsatt utveckla

39

Sammanfattning

SOU 2016:77

introduktionsprogrammen, såväl nationellt som lokalt. Utred- ningen föreslår därför bl.a. följande.

– En minsta garanterad undervisningstid ska regleras även för introduktionsprogram och rätten till tre års utbildning tydlig- görs.

– Det ska vara möjligt att läsa programinriktat individuellt val mot ett högskoleförberedande program. Preparandutbildningen av- vecklas.

– Justeringar görs med innebörden att eleverna ska få bättre möjligheter att läsa fler ämnen på vissa introduktionsprogram. Grunden läggs på så sätt för att språkintroduktion ska kunna innehålla olika utbildningsspår.

– Bedömning av nyanlända elevers kunskaper ska vara obliga- toriskt i gymnasieskolan.

– Regleringen av dokumenten för introduktionsprogram ska tydliggöras.

– Ett nationellt utvecklingsråd för introduktionsprogram ska inrättas för att stödja nationell samverkan med relevant expertis.

Enhetliga behörighetskrav till nationella program

Betygen från grundskolan har stor betydelse för elevernas möjlig- het att nå målen för en gymnasieutbildning. Bristande förkun- skaper ökar risken för skolmisslyckanden, vilket i sin tur kan öka risken för studieavbrott. Fler elever måste enligt utredningens bedömning ges bättre förkunskaper, i grundskolan eller på intro- duktionsprogram, för att kunna fullfölja ett nationellt program.

Vissa elever på introduktionsprogrammen är dock mycket nära behörighet när åldersgränsen för att påbörja utbildning på ett nat- ionellt program infaller det första kalenderhalvåret det år en person fyller 20 år. I vissa fall kan eleven t.ex. ha läst en stor del av utbild- ningen integrerat med ett nationellt program och endast sakna ett eller två ämnen för att bli behörig till programmet. Utredningen föreslår därför följande.

40

SOU 2016:77

Sammanfattning

– Alla nationella program bör ha lika höga behörighetskrav. Tolv godkända grundskoleämnen bör gälla för både yrkesprogram och högskoleförberedande program.

– Det ska vara möjligt att göra undantag från vissa behörighets- krav för elever som är mycket nära behörighet när åldersgränsen infaller och som bedöms ha förutsättningar att klara studierna på ett nationellt program.

Yrkesprogrammen utvecklas så att de ger såväl yrkesinnehåll som högskolebehörighet

Rätten för elever på yrkesprogram att läsa de kurser som leder till grundläggande behörighet till högskolan bör enligt utredningens direktiv stärkas. Yrkesinnehållet i utbildningarna är dock viktigt att värna. Yrkesprogrammen bör enligt utredningens bedömning kunna ge en ökad bredd genom att kunna erbjuda såväl yrkes- kunskaper och grundläggande högskolebehörighet som särskild högskolebehörighet. Utredningen föreslår därför bl.a. följande.

– De kurser som leder till grundläggande högskolebehörighet ska ingå som ett grundupplägg på alla yrkesprogram. Detta bedöms skapa en ökad tydlighet. Förslaget har utformats så att yrkes- innehållet så långt möjligt värnas och endast ett fåtal yrkes- utgångar behöver justeras. De behörighetsgivande kurserna ska dock kunna väljas bort av eleven.

– Förstärkningar föreslås också genom att elever på yrkesprogram ska ges möjlighet att läsa kurser som leder till särskild högskole- behörighet inom ramen för ett utökat program. Till exempel kan utbildningar till högskoleingenjör, lärare och sjuksköterska vara möjliga vägar vidare. De elever som vill ska även kunna läsa fler yrkeskurser inom ramen för ett utökat program.

Utbudet av nationella program och inriktningar vidareutvecklas

Utredningen har gått igenom samtliga nationella program och inriktningar. Resultatet visar att dagens gymnasieskola innehåller flera studievägar med få elever eller vissa överlappningar och att en viss minskning av antalet inriktningar därför är önskvärd. Det bör

41

Sammanfattning

SOU 2016:77

också finnas möjlighet att läsa yrkeskurser inom vissa högskoleför- beredande program. Utredningen föreslår därför bl.a. följande.

– Antalet inriktningar minskas och vissa namnbyten görs vad gäller program.

– En inriktning med yrkesprofil mot handelsområdet införs på ekonomiprogrammet och sälj- och servicekurser införs på flera yrkesprogram.

– På den nya inriktningen på ekonomiprogrammet och på en inriktning med yrkesprofil som finns på teknikprogrammet – produktionsteknik – bör arbetsplatsförlagt lärande ingå.

– En undersköterskeexamen införs på vård- och omsorgs- programmet.

– Ett nationellt programråd för högskoleförberedande program inrättas.

– En modell föreslås för regelbunden bedömning av hur program bör uppdateras och kontinuerligt förnyas.

Ett estetiskt ämne ska ingå på alla nationella program

Utredningen ska enligt direktiven föreslå hur alla nationella pro- gram i gymnasieskolan kan innefatta ett estetiskt ämne. En ut- gångspunkt är att yrkeskunskaper så långt möjligt ska värnas och utredningen gör bedömningen att motsvarande bör gälla även för högskoleförberedelse. Utredningen föreslår därför följande.

– Ett estetiskt ämne ska ingå bland de gymnasiegemensamma ämnena och elever bör ges möjlighet att inom vissa ramar välja inriktning på ämnet. Förslaget medför förändringar när det gäller gymnasiearbetet som inte längre ska ge gymnasiepoäng men som fortfarande ska krävas för en gymnasieexamen.

42

SOU 2016:77

Sammanfattning

Många åtgärder för att samlat stärka nyanlända elevers möjligheter

Utredningen lägger i huvudsak generella förslag som ska gagna alla elever. Vissa förslag avser dock särskilt utbildningen för nyanlända elever i gymnasieskolan eller kan förväntas gynna dessa elever i särskilt hög grad. Det handlar bl.a. om följande förslag.

– Rätten till heltidsstudier liksom rätten till utbildning på intro- duktionsprogram förtydligas.

– Innehållet i utbildningen breddas för elever på språkintro- duktion.

– Det ska vara obligatoriskt att bedöma nyanlända elevers kun- skaper i gymnasieskolan och stödmaterial ska utvecklas som underlättar bedömning av utländska utbildningar.

– Det ska vara möjligt att göra undantag från vissa behörighets- krav för elever på introduktionsprogram som är mycket nära behörighet till ett nationellt program när åldersgränsen för att påbörja sådana studier infaller.

Ett arbete mot ämnesbetyg

Utredningen har haft i uppdrag att analysera för- och nackdelar med kursbetyg respektive ämnesbetyg och gör bedömningen att ämnesbetyg har en betydande potential att ge såväl elever som lärare bättre möjligheter. Dessutom skulle risken för tidiga studie- misslyckanden kunna minska eftersom färre avgörande betyg sätts tidigt i utbildningen. Utredningen bedömer att ett arbete mot att införa ämnesbetyg bör fortsätta och att det finns viktiga skäl för att bereda frågan vidare och ta fram nödvändiga författningsförslag.

Utredningen ska vidare bedöma förutsättningar för och möjlig- heter att införa ämnesbetyg. Vi bedömer att följande för- utsättningar är viktiga för att ämnesbetyg ska kunna införas.

– Ett utvecklingsarbete mot ämnesbetyg bör göras långsiktigt och tillräcklig tid måste avsättas för detta.

– Utredningen har analyserat dels en modell med ämnesbetyg som avgränsas till vissa ämnen, dels en modell som innebär ämnes-

43

Sammanfattning

SOU 2016:77

betyg genomgående i alla ämnen. En modell som är genom- gående och gäller för alla ämnen bedömer utredningen som tyd- ligare, mer stabil och mer likvärdig för yrkesprogram och hög- skoleförberedande program. Utredningen bedömer att ett helt ämnesbetygssystem är att föredra och att det bör bygga på en ämnesutformad gymnasieskola.

– En utredning bör tillsättas för att ta fram nödvändiga författ- ningsförslag och belysa ytterligare konsekvenser. Skolverket bör vidare ges i uppdrag att anpassa ämnen och program.

Utredningen ska lämna förslag som kan reducera stress hos elever. Att införa ämnesbetyg är en stor omställning för gymnasieskolan, men mycket talar för att en sådan reform kan vara positiv och viktig utifrån utredningens perspektiv att alla elever ska ges möjlighet att nå målen för utbildningen. Bland annat kan fokus på ämne i stället för kurs bidra till att minska elevers stress och öka möjligheterna till fördjupning samt underlätta arbetet med att ge elever det stöd de behöver. Elever kan därmed nå längre i sin kunskapsutveckling. Ämnesbetyg kan också underlätta lärares arbete. Utredningen lämnar därutöver ytterligare förslag som kan bidra till att reducera elevers stress, exempelvis förslag om stöd, mentor och sammanhållna skoldagar.

Många förslag bör gälla även gymnasiesärskolan

Utgångspunkten för utredningens arbete med gymnasiesärskolan har varit att regleringen ska vara så enhetlig som möjligt i förhål- lande till gymnasieskolan. Utredningen har tagit ställning för att ett stort antal förslag som gäller gymnasieskolan bör föranleda mot- svarande förändringar i gymnasiesärskolan. För vissa av utredning- ens frågor behövs dock en särskild översyn för att det ska vara möjligt att göra bedömningen huruvida anpassningar behöver göras även i gymnasiesärskolan.

Utöver de förslag som föreslås gälla för gymnasiesärskolan på motsvarande sätt som för gymnasieskolan föreslår utredningen följande.

– Det ska tydliggöras att alla elever i gymnasiesärskolan omfattas av skollagens bestämmelser om stöd.

44

SOU 2016:77

Sammanfattning

– Elever ska få möjlighet att läsa grundskoleämnen i gymnasie- särskolan genom individuellt anpassat program.

Samlade åtgärdsförslag ska få fler att lyckas i gymnasieskolan

Utredningen föreslår ett antal åtgärder som tillsammans ska främja att alla ungdomar deltar i gymnasieutbildning och ges stöd för att nå målen med sina studier. Utredningens förslag kan lägga en grund till en utveckling som innebär att gymnasieskolan ger goda förutsättningar för hela sin målgrupp vad gäller stöd, undervisning, undervisningstid, programstruktur och helhetssyn. Uppdraget har inneburit ett fokus på att alla elever ska få tillräckliga kunskaper för att nå målen för en gymnasieutbildning, men utredningen vill understryka att många av förslagen har stor betydelse även för elever som vill komma längre i sin kunskapsutveckling. Alla pro- gram ska ge stöd och stimulans åt alla elever på programmet. Där- med sätts alla elevers måluppfyllelse och kunskapsutveckling i centrum. Det ger många vinster, såväl för individen som för arbetsmarknaden och samhället i stort. Framtidens gymnasieskola ger alla elever goda förutsättningar och motivation att lyckas.

45

Summary

The mandate of the Upper Secondary Education Inquiry

The terms of reference and additional terms of reference (dir. 2015:31, 2015:82 and 2015:141) for the Upper Secondary Education Inquiry are extensive and span more than 20 different sub-areas concerning upper secondary education. The Government’s goals under its terms of reference are that all young people must start and complete upper secondary education. This served as the starting point for the work of the inquiry, bringing with it a focus on the participation of young people in upper secondary education and on drop-out and completion rates in upper secondary education. On the basis of the above goals, the inquiry has conducted a broad examination of various issues and areas in upper secondary education.

According to the terms of reference, upper secondary education naturally needs to continue to be developed and adapted to a changing society. However, this work should build further on central aspects of the most recent upper secondary education reform. The inquiry is to consider whether upper secondary education is to be compulsory or whether other measures that motivate and engage young people in completing upper secondary education are preferable. Furthermore, the inquiry is to analyse a number of more specific issues, including reviewing the provisions on support, proposing how the right to eligibility for admission to higher education can be strengthened for vocational programmes and how introductory programmes can be developed, and investigating the opportunities to introduce subject grades in upper secondary education and upper secondary education for students with learning disabilities. The inquiry is also to suggest whether

47

Summary

SOU 2016:77

there is cause to modify the range of national programmes and orientations.

On the basis of the analysis carried out in relation to the different sub-areas, the inquiry proposes many and varied measures to ensure that all young people start upper secondary education and achieve its goals. Measures to ensure that everyone succeeds can be proposed based on several different levels of ambition. One starting point was that the proposals are to be appropriate, important for development and simultaneously manageable for the upper secondary schools to implement. The inquiry has not been afforded any financial scope for reform and sources of funding must be accounted for. Additionally, there is a lack of upper secondary school teachers, which has been taken into account by the inquiry in its proposals. Regarding the issue of subject grades, it is the view of the inquiry that this would additionally require a long-term perspective spanning several years. The inquiry’s analysis of problems and the proposals presented are set out below.

The upper secondary education participation rate is high but the rate of completion is problematic

Participation in upper secondary education in Sweden is very high and only very few young people do not start upper secondary education at all. Only approximately 0.7 per cent of young people have not started an upper secondary education programme within two years of completing compulsory education. Many young people arrive in Sweden as immigrants at upper secondary school age and start their studies at upper secondary school, initially on the introductory programme for language introduction.

However, although the majority of young people start upper secondary education, not everyone succeeds in attaining the goals set for their course of study. There is a certain amount of uncertainty in the statistics on drop-out rates, but a major difference can be seen between national programmes and introductory programmes. Of the students who commence their upper secondary school studies on a national programme, approximately 2 per cent only complete the first or the second year. This proportion is higher for those who begin an introductory programme, with

48

SOU 2016:77

Summary

approximately 24 per cent only attending for one or two years. In total it is estimated that approximately 5 per cent of all students do not start the third year of upper secondary education and deregister from their course earlier than this point.

The majority of students are thus in upper secondary education for three years but a large proportion, approximately 35 per cent, do not gain an upper secondary diploma during this period. After four years this proportion falls to approximately 30 per cent. A lower proportion of students on vocational programmes gain a diploma compared with students on higher education preparatory programmes. Students who start their time in upper secondary school on an introductory programme also often need more than three years if the aim is to attain an upper secondary diploma.

The fact that such a large proportion of students fail to attain the goals for their course of study is a major challenge for upper secondary education and creates difficulties for those students affected. It also means a greater risk of both unemployment and economic and social exclusion. The information gained by the inquiry, however, shows that a relatively large proportion of this group – approximately a quarter of those who do not gain a diploma – only lack passing grades in a few courses. It is therefore important to put concerted effort into improving the underlying circumstances for students to attain the goals of their education.

Many factors affect the completion rate

Much of upper secondary education works well and many students enjoy their education and have expert and committed teachers. The job of the inquiry, however, is to identify and shed light on problem areas with the aim of clearly establishing how more students can complete upper secondary education. Some of these areas are commented on below.

There is no simple answer as to what affects the completion rate in upper secondary education. The picture of what causes students to drop out or fail to progress is a complex one and over the course of the inquiry a number of areas in which various explanations may be found have been highlighted. These may involve individual as well as organisational factors. For example, the inquiry has high-

49

Summary

SOU 2016:77

lighted deficiencies in terms of support, the structure of education, the structure of the introductory programmes, and different applications of students’ rights to education. There are also certain problems in terms of the level of teacher support and cases of students sometimes not being met with high expectations. The responsibility of schools for adapting teaching to individuals and supporting students does not appear to be as established in upper secondary schools as it is in compulsory schools. In some cases, the way upper secondary schools operate is also divided and fragmentary. The system, in which there are a large number of courses within the national programmes, contributes towards this. In certain cases, upper secondary education is also failing to ensure that all students receive sufficient teaching time. There are particular problems regarding students’ opportunities to study full time and the planning of education as a whole. A significant lack of trained teachers is another challenge facing upper secondary education. In some cases, different areas of expertise in upper secondary schools find it difficult to work together and are not given sufficient support in doing so. Student health care and study and career guidance are not used as strategic resources to a sufficient extent. Many newly arrived students have come to Sweden at upper secondary school age and some may take a long time to qualify to start national programmes.

Context, teacher support and a student-centred approach – success factors for preventing dropping out

The systematic review carried out by the inquiry points towards a consistent context for the pupils, and active teacher support as being crucial to ensuring that more students complete their studies. Facilitating participation and a sense of community, and working to ensure a student-centred approach are also examples of success factors, as is preventive student health care work. Sufficient teaching time and that this time being used well is also necessary in order for more students to succeed. The material of the inquiry also shows that good prior knowledge and skills from compulsory education are very important in ensuring that students attain the goals of a national programme.

50

SOU 2016:77

Summary

The development of the introductory programmes so far

Over several years, the proportion of students who do not attain the qualifications required for the national programmes at upper secondary school has increased. In autumn 2015 14.4 per cent of students leaving compulsory education were not qualified to start a national programme at upper secondary school. The proportion of young people aged 16–18 who migrated to Sweden in 2015 was also equivalent to an increase of almost 8 per cent in this age group. In total, 22.6 per cent of students in the first year of upper secondary school were attending one of the upper secondary school introductory programmes in the academic year 2015/16. Language introduction is by far the biggest introductory programme.

Only a very small proportion of the students on an introductory programme gain a diploma from a national programme within three years. Programme oriented individual options is the introductory programme from which the greatest proportion gain a diploma; 23 per cent of the students who were beginners on the programme in 2011 gained a diploma within three years.

At the moment, it appears as though the introductory programmes are not always sufficiently well structured and that the amount of teaching time that students receive varies. Introductory programmes sometimes risk not giving students sufficiently varied educational content and there are also differences in terms of the length of time that students are permitted to attend an introductory programme.

Student application patterns and youth employment

Many young people view the labour market as uncertain and find it difficult to gain an overview of the job opportunities available. According to studies, many young people want to postpone their choice of career by choosing education options that are seen as general. Furthermore, a larger proportion of the parents of today’s young people have completed post-upper secondary education compared with previous generations, which is likely to affect these young people’s views of different educational choices. Application patterns show that students are increasingly choosing higher education preparatory programmes and there is an increasing

51

Summary

SOU 2016:77

demand for education with more general content. Young people’s interest in vocational programmes continues to fall, but 25.6 per cent (of students in year 1 in the academic year 2015/16) continue to choose a vocational course and some students are clearly interested in upper secondary education with an emphasis on vocational content. Several industries also offer good opportunities to find work immediately on obtaining a vocational diploma from upper secondary school.

There may be several reasons for the falling interest in vocational programmes, including attitudes in society in general. The trend for fewer students to choose vocational courses is also seen in other countries. However, this may also be due to higher education preparatory programmes being seen as more general in nature, and as providing more opportunities for continued study. Furthermore, there may be uncertainty among young people and their parents regarding the extent to which the vocational programme that a student wants to choose at a particular school grants eligibility to apply for university. Today there are many opportunities to attain the eligibility criteria for higher education on vocational programmes but this requires active choices being made. In many cases, this requires that the student receives information on the opportunities available at the school or schools to which the student is interested in applying.

The labour market is changeable and there is a great need for labour in certain areas while the demand is falling in others. It is vital for individuals that a good education equips them sufficiently well to be able to switch to a different job at the same level of qualification or higher. It is also important to have the opportunity to progress through the education system. Young people thus need upper secondary education that provides skills for the future and enables lifelong learning. Studies of youth employment show that complete studies, or having attended three years of upper secondary education, are essential for gaining a good footing on the labour market.

52

SOU 2016:77

Summary

The focus of the inquiry’s proposals

The inquiry’s proposals seek to facilitate all young people participating in and succeeding in their upper secondary education.

On the basis of the inquiry’s analysis, the proposals are focused on the following:

– Upper secondary school being given a new mission to encourage young people to participate in upper secondary education, give them the opportunity to reach the goals of their studies and counteract dropping out. Several measures will highlight the expectation that all young people will complete upper secondary education.

– A holistic approach to the structure of the education is emphasised, e.g. through proposals concerning subject grades and support.

– Opportunities for students to continue in upper secondary education for longer should be improved.

– Developing the introductory programmes to provide better structure and to better support transitions to national programmes.

– Providing better opportunities for coherent support adapted to the individual for those students who need it.

– Increasing focus on teaching time and how this time is reported and used.

– Students’ rights to general eligibility for higher education on vocational programmes without making active choices should be strengthened and the students should also be offered an opportunity for specific eligibility while protecting the vocational content of their courses of study.

– The number of orientations on national programmes is to be reduced and some programmes and orientations should be broadened. There is a need for vocational programmes and higher education preparatory programmes to move closer together to a certain extent.

53

Summary

SOU 2016:77

– Work towards subject grades in upper secondary schools and upper secondary schools for students with learning disabilities should continue. A basis for an inquiry is provided regarding the conditions for such work.

Summary of the inquiry’s main proposals

Upper secondary education that facilitates all young people participating in and attaining the goals of upper secondary education

The inquiry recommends other measures above making upper secondary education formally compulsory. Several provisions are proposed that highlight the importance of all young people participating in upper secondary education. These provisions are judged to clearly serve as guidance for schools, parents/guardians and students and can give the same signals as a compulsory mandate.

Participation in upper secondary education is already very high but a group of students is actively dropping out, which needs to be prevented. Making education compulsory up to the age of 18 could be a possible alternative to further increase student participation and to emphasise society’s responsibility for the upper secondary education of students. However, such an obligation would at the same time be associated with problems, e.g. concerning certain opportunities to allow a dispensation for other education and any sanctions and tools that would need to be applied were students not to attend upper secondary education. The inquiry therefore judges that measures other than making upper secondary education compulsory are preferable. These measures would be clear and serve as guidance but are easier to address in dialogue with young people who are facing difficulties for various reasons.

Although young people of upper secondary school age are not legally obliged to attend school, it is reasonable that society’s responsibility to ensure that all young people complete upper secondary education is far-reaching. The inquiry considers that all young people should be guided towards upper secondary education and also given support in returning to such education in cases where they drop out of their studies. All students need a good start

54

SOU 2016:77

Summary

at upper secondary school and to be given an opportunity to attain the goals of their course of study. For the initiatives put in place to be effective, young people attending upper secondary school and their parents and guardians must be actively involved. The inquiry therefore proposes the following measures, among others:

– A goal that all young people must start and complete upper secondary education is to be introduced in the Education Act.

– The home municipality will be given a new mandate that involves an obligation to actively work to ensure that young people completing compulsory education start upper secondary education as soon as possible thereafter.

– Schools must actively prevent students from dropping out. The head teacher is responsible for conducting a dialogue with students wishing to terminate their studies, and the school must always take steps to ensure that such students are motivated to complete their education.

– A systematic handover is to take place when students transition from compulsory education to upper secondary education.

– The responsibility of students and parents and guardians will be clarified. Parents and guardians must help to ensure that young people start and participate in upper secondary education.

– The municipality’s responsibility for ensuring that young people between the ages of 16 and 20 are active is to primarily seek to ensure that young people start or return to upper secondary education. Newly arrived students are to be covered by this responsibility.

– Making it clear that students are able to continue in education even if they do not attain the goals set. A student who has not received a diploma after three years is in some cases to be entitled to continue at upper secondary school, e.g. for a fourth year.

55

Summary

SOU 2016:77

Support and working methods need to be developed

The inquiry proposes new provisions to make schools more equitable in terms of how the upper secondary school works with support and the way courses are structured. This is needed in order to meet the needs of an increasingly heterogeneous student group. Students need to receive active support from teachers and individually adapted support measures. The school is responsible for monitoring each student and needs to work with a student- centred approach so that students have the opportunity to receive support day to day. Full-time study opportunities should be provided for students and the teaching time must be used well. School providers, head teachers and teachers also need to receive greater support in working to improve the quality of teaching. The inquiry therefore proposes the following measures, among others:

– The support that is required must be provided on the basis of the student’s education as a whole and using the variety of methods that the students need. A broad range of measures must be offered.

– The regulation regarding structured teaching in compulsory education should also apply to upper secondary education.

– The education must be planned across coherent school days and be spread evenly across these days.

– All students must have a mentor who monitors the student’s development and studies as a whole.

– The teaching time should be extended to a certain extent. In the long term, additional teaching time may be considered. It is proposed that teaching time must be followed up and reported better.

–In-service training is needed when it comes to upper secondary schools’ work on guidance, stimulation, support and mentoring.

– Successful examples of cooperation on study and careers guidance and student health care should be disseminated and serve as support for improvements through a special initiative on skills collaboration.

56

SOU 2016:77

Summary

The introductory programmes need to be developed

The inquiry judges that the introductory programmes should be developed in order to make their structure clearer. The right to full-time studies must be safeguarded and programmes need to be able to offer greater breadth in terms of content. Supplementing with the compulsory school subjects that are needed continues to be important, but students should also be able to be offered more varied educational content. Clarification is particularly needed for language introduction so as to encourage different educational paths, including vocational ones. Programme oriented individual options is focused on as an important programme for students who have some passing grades and who are capable of progressing on to a national programme within a relatively short period of time. The documents issued following the introductory programmes need to be made clearer, partly for the individual student in order to show what the student has achieved, and partly so as to facilitate transitions. Support is also needed to continue to develop the introductory programmes, at national and local level. The inquiry therefore proposes the following measures, among others:

– Minimum guaranteed teaching time must also be set for introductory programmes and the right to three years of study must be clearly set out.

– It must be possible to study programme oriented individual options towards a higher education preparatory programme. The preparatory programme is to be abolished.

– Adjustments will be made to ensure that students gain better opportunities to study more subjects on certain introductory programmes. This will pave the way for language introduction to contain different educational paths.

– It must be compulsory for upper secondary schools to assess the knowledge and skills of newly arrived students.

– Regulation of the documents for introductory programmes is to be clarified.

– A national development council for the introductory programmes is to be set up to support national collaboration with the relevant expertise.

57

Summary

SOU 2016:77

Uniform eligibility requirements for admission to national programmes

Grades from compulsory school are extremely important indicators of students’ capability of attaining the goals of upper secondary education. A lack of prior knowledge and skills increases the risk of school failure, which in turn increases the risk of dropping out. In the view of the inquiry, more students must be provided with better knowledge and skills, in compulsory schools or in introductory programmes, in order to be able to complete a national programme.

However, some students on the introductory programmes are very close to attaining the eligibility criteria at the point that they reach the age limit for starting a national programme, i.e. the first six months of the year in which they reach the age of 20. In some cases, the student, for example, may have studied a large proportion of their programme integrated with a national programme and may only lack one or two subjects in order to be eligible for the programme. The inquiry therefore proposes the following:

– All national programmes should have equally high eligibility criteria. Twelve passing grades in compulsory school subjects should apply for both vocational programmes and higher education preparatory programmes.

– It must be possible to make exceptions regarding certain eligibility requirements for students who are very close to attaining the eligibility requirement when they reach the age limit for starting a national programme, and who are judged capable of completing studies on a national programme.

Vocational programmes will be developed so as to provide both vocational content and eligibility for higher education

The right of students on vocational programmes to study the courses that lead to basic eligibility for higher education should be strengthened, in line with the inquiry’s terms of reference.

However, it is also important to protect the vocational content of the courses of study. In the view of the inquiry, the vocational programmes ought to be able to provide greater breadth by

58

SOU 2016:77

Summary

offering both vocational skills and basic eligibility as well as specific eligibility. The inquiry therefore proposes the following measures, among others:

– The courses leading to basic eligibility for higher education must be included as a fundamental element of all vocational programmes. This will create greater clarity. This proposal has been designed so as to safeguard the vocational content as far as possible. Only a few vocational outcomes need to be modified. However, the student can opt not to study the courses that grant eligibility.

– Reinforcement is also proposed in that students on vocational programmes are to be given an opportunity to study courses that lead to specific eligibility for higher education within an expanded programme. Training for degrees in engineering, teaching and nursing must be possible career paths, for example. Students who wish to must also be able to study additional vocational courses within an expanded programme.

The range of national programmes and orientations is to be developed further

The inquiry shows that today’s upper secondary schools contain many different paths of study with few students or with certain overlaps and that a certain amount of reduction in the number of orientations is therefore desirable. There should also be an opportunity for studying vocational courses as part of certain higher education preparatory programmes. The inquiry therefore proposes the following measures, among others:

– The number of orientations is to be cut and some of the names of programmes will be changed.

– An orientation with a vocational profile aiming towards the commercial sector is to be introduced in the Business Management and Economics Programme, and sales and service courses introduced in several vocational programmes.

–Workplace-based learning should be included as part of the new orientation on the Business Management and Economics

59

Summary

SOU 2016:77

Programme and an orientation with a vocational profile – Production engineering – in the Technology Programme.

– An assistant nurse diploma will be introduced as part of the Health and Social Care Programme.

– A national programme council is to be set up for higher education preparatory programmes.

– A model is proposed for regularly assessing how programmes should be updated and constantly renewed.

All national programmes must include one arts subject

In line with its terms of reference, the inquiry is to propose how all the national programmes in upper secondary schools can incorporate an arts subject. One starting point is that vocational skills are to be protected as far as possible and the inquiry judges that the same should be true of higher education preparatory courses. The inquiry therefore proposes the following:

– One arts subject must be included among the foundation subjects and students should be given an opportunity to choose an orientation in this subject within certain limits. The proposal means changes regarding the diploma project that no longer gives upper secondary credits but which is still required in order to gain an upper secondary diploma.

Many measures to jointly improve opportunities for recently arrived students

The inquiry largely submits general proposals that are to benefit all students. However, some proposals particularly apply to upper secondary school students who have recently arrived in Sweden or can be expected to benefit these students to a particularly great extent. This includes the following proposals:

– Clarifying the right to full-time studies and the right to education on introductory programmes.

60

SOU 2016:77

Summary

– The content for students on the language introduction programme is to be broadened.

– It must be compulsory for upper secondary schools to assess the knowledge and skills of newly arrived students, and supporting materials are to be developed to make it easier to assess education completed abroad.

– It must be possible to make exceptions regarding certain eligibility requirements for students on introductory pro- grammes who are very close to attaining the eligibility requirement for a national programme at the point they reach the age limit for starting such studies.

Work towards subject grades

The inquiry was commissioned to analyse the advantages and disadvantages of course grades versus subject grades and judges that subject grades have considerable potential to provide better opportunities for students as well as teachers. Furthermore, the risk of early study failure might decrease, as fewer vital grades would be set at an early stage of the course of study. The inquiry judges that work towards introducing subject grades should continue and that there are important reasons to address the issue in more depth and draw up necessary legislative proposals.

The inquiry is also to assess the prerequisites and opportunities for introducing subject grades. We judge that the following prerequisites are important for introducing subject grades:

– Development towards subject grades should take a long-term approach with sufficient time set aside for the purpose.

– The inquiry has analysed a model of subject grades limited to certain subjects and a model involving subject grades throughout upper secondary education in all subjects. The inquiry judges that a model that is consistent and covers all subjects would be clearer, more stable and more equitable for vocational programmes and higher education preparatory programmes. The inquiry judges that a complete subject grade system is preferable and that it should be based on a subject-based upper secondary school.

61

Summary

SOU 2016:77

– An inquiry should be appointed to draw up necessary legislative proposals and shed light on additional consequences. The National Agency for Education should be commissioned to adapt subjects and programmes.

The inquiry is to submit proposals that reduce student stress. Introducing subject grades is a major change for upper secondary education but there is much to indicate that this kind of reform can be positive and important on the basis of the inquiry’s view that all students are to be given the opportunity to reach the goals of their education. Among other things, a focus on a subject instead of a course can help to reduce student stress, increase opportunities for in-depth study and make it easier to give students the support they need. Students will thus be able to develop their knowledge further. Subject grades may also make the work of teachers easier. The inquiry additionally submits further proposals that may help to reduce student stress, e.g. proposals for support, mentoring and coherent school days.

Many proposals should also apply to upper secondary education for individuals with learning disabilities

The starting point for the inquiry’s work with upper secondary education for individuals with learning disabilities was for regulation to be as consistent as possible in relation to upper secondary education. The inquiry has taken the view that a large number of proposals that apply to upper secondary schools should lead to similar changes for upper secondary schools for individuals with learning disabilities. However, a special overview is needed regarding some of the inquiry’s questions for it to be possible to judge whether adaptations also need to be made in upper secondary school for individuals with learning disabilities.

In addition to the proposals that would apply to upper secondary schools for individuals with learning disabilities in a corresponding way to upper secondary schools, the inquiry proposes the following.

62

SOU 2016:77

Summary

– It must be made clear that all students attending upper secondary education for individuals with learning disabilities are covered by the provisions of the Education Act on support.

– Students are to have an opportunity to study compulsory school subjects in upper secondary schools for individuals with learning disabilities through individually adapted programmes.

A consistent proposal of measures is to enable more people to succeed in upper secondary education

The inquiry proposes a number of measures that will together encourage all students to participate in upper secondary education and support them to attain the goals of their studies. The inquiry’s proposals will pave the way for a transition in which upper secondary education will provide good conditions for its entire target group in terms of support, teaching, teaching time, programme structure and a holistic approach. The inquiry has focused on giving all students sufficient knowledge and skills to attain the goals of upper secondary education, but the inquiry wishes to emphasise that many of the proposals are also of major importance for students wishing to progress further in developing their knowledge. All programmes must support and stimulate all students on the programme. This places the focus on all students achieving their goals and developing their knowledge and skills, which provides many benefits, for the individual, the job market and society as a whole. The upper secondary school of the future will give all students the grounding they need and the motivation to succeed.

63

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till

lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)1

dels att 16 kap. 30 § och 17 kap. 5, 9, 22 och 31–34 §§ ska upp- höra att gälla,

dels att rubriken närmast före 17 kap. 31 § ska utgå,

dels att 3 kap. 5 a och 8 §§, 15 kap. 2 och 16 §§, 16 kap. 3, 18, 19, 21, 24, 26–29 och 31 §§, 17 kap. 2–4, 6–8, 10–12, 15, 16, 17, 21, 24, 25, 26 a, 28 och 35 §§, 18 kap. 2, 14 och 16 §§, 29 kap. 9 §, bilagorna 2 och 3 och rubrikerna närmast före 15 kap. 2 §, 17 kap. 6 § och 18 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas	sjutton nya paragrafer, 3 kap. 3 a och
9 a §§, 15 kap. 14 a–c, 20 a,	27 a–c §§, 16 kap. 32 a §, 17 kap. 14 a §,

18 kap.	14 a, 14 b, 20 a, 26 a–c §§, och närmast före 3 kap. 9 a §,
15 kap.	14 a, 14 c, 20 a och 27 a §§, 17 kap. 14 a § och 18 kap. 14,

14 b, 20 a och 26 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	3 a §
	För att stödja elevernas utveck-
	ling och lärande i ett långsiktigt
	perspektiv ska grundskolan, grund-
	särskolan, specialskolan, gymnasie-
	skolan och gymnasiesärskolan
1 Senaste lydelse av
17 kap. 31 § 2015:73
17 kap. 34 § 2016:550.
	65

Författningsförslag

SOU 2016:77

sträva efter att nå ett förtroende- fullt samarbete. En systematisk överlämning ska ske när elever övergår från grundskolan, grund- särskolan eller specialskolan till gymnasieskolan eller gymnasiesär- skolan.

5 a §2

Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, såvida inte annat följer av 8 §.

I gymnasieskolan och gym- nasiesärskolan ska stödet ges med utgångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppen- bart obehövligt.

8 §3

Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, trots att stöd har getts i form av extra an- passningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.

Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehöv- ligt.

2 Senaste lydelse 2014:456.

3 Senaste lydelse 2015:246.

66

67

Målet för gymnasieskolan är att alla ungdomar ska påbörja en gymnasieutbildning och nå utbild- ningens mål. Gymnasieskolan ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveck-

SOU 2016:77 Författningsförslag

Om en utredning visar att en	Om en utredning visar att en
elev är i behov av särskilt stöd,	elev är i behov av särskilt stöd,

ska han eller hon ges sådant stöd. ska han eller hon ges sådant stöd.

I gymnasieskolan och gymnasie- särskolan ska stödet ges med ut- gångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppen- bart obehövligt.

Bestämmelserna i första–tredje styckena och i 9–12 §§ ska inte tillämpas, om en elevs stödbehov bedöms kunna tillgodoses genom en åtgärd till stöd för nyanlända och andra elever vars kunskaper har bedömts enligt 12 c §.

Kunskapskrav i gymnasiesärskolan

9 a §

	När det i 5 a och 8 §§ anges
	att det kan befaras att en elev inte
	kommer att nå de kunskapskrav
	som minst ska uppnås avses för
	gymnasiesärskolans del att det kan
	befaras att eleven inte kommer att
	nå de kunskapskrav för kurser
	eller de kravnivåer för ämnesom-
	råden som ska uppnås.
	15 kap.
Utbildningens syfte	Utbildningens mål och syfte

2 §4 Gymnasieskolan ska ge en god

grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för per- sonlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

4 Senaste lydelse 2014:530.

Författningsförslag

SOU 2016:77

ling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper.

Utbildningen i gymnasieskolan ska i huvudsak bygga på de kun- skaper eleverna fått i grundskolan eller i motsvarande utbildning. Den vidareutbildning som ges i form av ett fjärde tekniskt år ska därutöver bygga på de kunskaper eleverna fått på teknikprogram- met eller i motsvarande utbildning.

Påbörja och fullfölja utbildning

14 a §

Hemkommunen ska verka för att de ungdomar i kommunen vilkas skolplikt har upphört och som har avslutat grundskoleutbild- ning eller motsvarande utbildning så snart som möjligt därefter börjar en utbildning i gymnasieskolan.

Huvudmannen ska se till att varje elev ges möjlighet att uppnå målen för utbildningen.

I 2 kap. 8 a § och 3 kap. 3 och 5 a–9 §§ finns bestämmelser om resursfördelning, elevers lärande och personliga utveckling, stöd i form av extra anpassningar och särskilt stöd.

14 b §

Regeringen får meddela före- skrifter om åtgärder för att en elev ska påbörja eller fortsätta sin ut- bildning i gymnasieskolan.

68

SOU 2016:77 Författningsförslag

	Vårdnadshavare
	14 c §
	Vårdnadshavaren för en ung-
	dom som tillhör målgruppen för
	gymnasieskolan ska aktivt med-
	verka till att ungdomen påbörjar
	och deltar i en utbildning i
	gymnasieskolan.
16 §
En elev i gymnasieskolan ska	En elev i gymnasieskolan ska
delta i den verksamhet som an-	närvara och utifrån sina förut-
ordnas för att ge den avsedda	sättningar aktivt delta i den verk-
utbildningen, om eleven inte har	samhet som anordnas för att ge
giltigt skäl att utebli.	den avsedda utbildningen, om
	eleven inte har giltigt skäl att
	utebli.

Om en elev i gymnasieskolan utan giltigt skäl uteblir från den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl be- höver elevens vårdnadshavare inte informeras samma dag.

Vid upprepad eller längre ogiltig frånvaro ska rektorn se till att frånvaron utreds.

Mentor

20 a §

Varje elev ska ha en mentor som samlat ska följa elevens ut- veckling och studiesituation. Men- torn ska uppmärksamma tecken på att eleven kan behöva stöd och i så fall skyndsamt informera be- rörd skolpersonal.

Som mentor får bara den an-

69

Författningsförslag

SOU 2016:77

litas som har relevanta kunskaper och erfarenheter för uppdraget och som även i övrigt anses vara lämp- lig.

Rätt att gå om en kurs

27 a §

Om en elev inte har fått lägst betyget E på en kurs, har eleven rätt att gå om kursen en gång. Har eleven slutfört kursen två gånger och inte fått lägst betyget E får eleven gå om kursen ytterligare en gång, om det finns särskilda skäl.

En elev som inte har fått be- tyget E på gymnasiearbetet har rätt att göra om arbetet en gång.

Om en elev har fått betyget F på en stor andel av kurserna under ett läsår får eleven, om det finns särskilda skäl, gå om också sådana kurser som eleven fått lägst betyget E på under läsåret.

Rektorn fattar beslut i fråga om att gå om en kurs eller att göra om gymnasiearbetet.

27 b §

En elev som går om en kurs har rätt att få ett nytt betyg på kursen.

27 c §

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att gå om en kurs.

70

SOU 2016:77 Författningsförslag

				16 kap.
				3 §
Yrkesprogram			ska	utgöra	Yrkesprogram		ska	i första
grund för yrkesverksamhet och					hand utgöra grund för yrkesverk-
fortsatt yrkesutbildning.					samhet och fortsatt yrkesutbild-
					ning.
Alla elever på yrkesprogram					Alla elever på yrkesprogram
ska inom ramen för sin gym-					ska inom ramen för ett fullstän-
nasieutbildning ges möjlighet att					digt program ges möjlighet att
uppnå grundläggande behörig-					uppnå grundläggande			behörig-
het till högskoleutbildning som					het till högskoleutbildning som
påbörjas på grundnivå.					påbörjas på grundnivå.
				18 §
Elever	på	yrkesprogrammen			Elever på	yrkesprogrammen
har rätt till minst 2 430 undervis-					har rätt till	minst	2 500 under-
ningstimmar om 60 minuter och					visningstimmar om 60 minuter
elever på högskoleförberedande					och elever på högskoleförbere-
program	har	rätt	till	minst	dande program har rätt till minst
2 180 undervisningstimmar om					2 200 undervisningstimmar om
60 minuter (garanterad undervis-					60 minuter (garanterad undervis-
ningstid).					ningstid).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avvikelser från den garanterade undervis-

ningstiden.
19 §
Omfattningen av studierna på	Omfattningen av	ämnesstu-
nationella program anges i gym-	dierna på nationella	program
nasiepoäng.	anges i gymnasiepoäng.
21 §
För varje ämne ska det finnas	För varje ämne ska det finnas
en ämnesplan.	en ämnesplan. För estetiskt ämne
	ska det dock finnas flera ämnes-
	planer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar föreskrifter om ämnesplaner.

71

Författningsförslag SOU 2016:77

24 §

Har en elev efter avslutad kurs	Har en elev efter avslutad kurs
eller genomfört gymnasiearbete	eller genomfört gymnasiearbete
fått lägst betyget E, är huvud-	fått lägst betyget E, är huvud-
mannen inte skyldig att erbjuda	mannen inte skyldig att erbjuda
ytterligare utbildning av samma	ytterligare utbildning av samma
slag, om inte annat följer av före-	slag, om inte annat följer av
skrifter meddelade med stöd av	denna lag eller föreskrifter med-
andra stycket.	delade med stöd av andra stycket.
Regeringen eller den myndig-	Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer	het som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vad	får meddela föreskrifter om vad
som krävs för att få påbörja en	som krävs för att få påbörja en
kurs och att få gå om en kurs.	kurs.

26 §

Utbildningen på yrkesprogram syftar till en yrkesexamen och utbildningen på högskoleförberedande program syftar till en hög-

skoleförberedande examen. Båda			dessa examina kallas gymnasie-
examen.
För elever som har betyg från			För elever som har betyg från
en utbildning som omfattar minst			en utbildning som omfattar minst
2 500 gymnasiepoäng		på ett	2 500 gymnasiepoäng	på ett
nationellt program ska gymnasie-			nationellt program och godkänt
examen utfärdas, om villkoren i			betyg på gymnasiearbetet ska gym-
27 eller 28 § är uppfyllda.			nasieexamen utfärdas, om villko-
			ren i 27 eller 28 § är uppfyllda.
		27 §
Yrkesexamen ska utfärdas om			Yrkesexamen ska utfärdas om
en elev som avses i 26 § har god-			en elev som avses i 26 § har god-
kända betyg på en utbildning			kända betyg på en utbildning
som omfattar minst 2 250 gym-			som omfattar minst 2 250 gym-
nasiepoäng och som innefattar			nasiepoäng och som	innefattar
1. en eller flera kurser i			en eller flera kurser i svenska
svenska eller svenska som andra			eller svenska som andra språk,
språk, engelska	och	matematik	engelska och matematik om sam-
om sammanlagt	100 gymnasie-		manlagt 100 gymnasiepoäng i
poäng i varje ämne, och			varje ämne.

72

SOU 2016:77

Författningsförslag

2. gymnasiearbetet. Regeringen eller den myndig-

het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka kurser i de ämnen som anges i första stycket 1 som ska vara godkända och om andra kurser som ska ingå i de godkända be- tygen för respektive yrkespro- gram.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka kurser i de ämnen som anges i första stycket som ska vara god- kända och om andra kurser som ska ingå i de godkända betygen för respektive yrkesprogram.

28 §

Högskoleförberedande examen ska utfärdas om en elev som avses i 26 § har godkända betyg på utbildning som omfattar minst 2 250 gymnasiepoäng och som innefattar en eller flera kurser i

1. svenska eller svenska som andraspråk om sammanlagt 300 gym- nasiepoäng,

2. engelska om sammanlagt 200 gymnasiepoäng, och

3. matematik om sammanlagt 100 gymnasiepoäng.

Gymnasiearbetet ska ingå i de

godkända betygen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar föreskrifter om vilka kurser i de ämnen som anges i första stycket som ska vara godkända.

	29 §
För de nationella programmen		För de nationella programmen
gäller, utöver vad som föreskrivs		gäller, utöver vad som föreskrivs
i 15 kap. 5 §, de ytterligare be-		i 15 kap. 5 §, de ytterligare be-
hörighetskrav i fråga om god-		hörighetskrav i fråga om god-
kända betyg från	grundskolan	kända	betyg	från grundskolan
eller motsvarande utbildning som		eller motsvarande utbildning som
följer av 30–34 §§.		följer av 31–34 §§.
	31 §
För behörighet till ett hög-		För behörighet till ett natio-
skoleförberedande program krävs		nellt	program	krävs godkända
godkända betyg	i svenska,	betyg i svenska, engelska, mate-
engelska, matematik och i minst		matik och minst nio andra äm-

73

Författningsförslag SOU 2016:77

nio andra ämnen. nen.

32 a §

En sökande till ett nationellt program som är elev på ett intro- duktionsprogram och som vid ut- gången av första kalenderhalvåret det år den sökande fyller 19 år eller senare saknar godkänt betyg i ett eller två ämnen men uppfyller övriga behörighetskrav, ska ändå anses behörig om den sökande bedöms ha förutsättningar att klara studierna på det sökta program- met. Utbildningen på det natio- nella programmet får påbörjas senast det första kalenderhalvåret det år den sökande fyller 20 år.

Första stycket ska inte tillämpas samtidigt som 32 §.

17 kap.

2 §

Introduktionsprogrammen är	Introduktionsprogrammen är
– preparandutbildning,
– programinriktat individu-	– programinriktat individu-
ellt val,	ellt val,
– yrkesintroduktion,	– yrkesintroduktion,
– individuellt alternativ, och	– individuellt alternativ, och
– språkintroduktion.	– språkintroduktion.

3 §5

Utöver vad som gäller för all gymnasieutbildning enligt 15 kap. 2 § är syftet med

– preparandutbildning att elev- er som fullföljt årskurs 9 i grund- skolan utan att ha uppnått behö-

5 Senaste lydelse 2015:246.

74

SOU 2016:77 Författningsförslag

righet till ett visst nationellt pro-
gram ska uppnå sådan behörighet,
– programinriktat individuellt	– programinriktat individuellt
val att elever ska få en utbildning	val att elever ska få en utbildning
som är inriktad mot ett natio-	som är inriktad mot ett visst
nellt yrkesprogram och att de så	nationellt program och att de så
snart som möjligt ska kunna antas	snart som möjligt ska kunna antas
till det programmet,	till det programmet,

– yrkesintroduktion att elever ska få en yrkesinriktad utbildning som underlättar för dem att etablera sig på arbetsmarknaden eller som leder till studier på ett yrkesprogram,

– individuellt alternativ att	– individuellt alternativ att
elever ska gå vidare till yrkes-	elever ska gå vidare till yrkes-
introduktion, annan fortsatt ut-	introduktion, annan fortsatt ut-
bildning eller till arbetsmarkna-	bildning eller arbetsmarknaden,
den, och	och

– språkintroduktion att ge nyanlända ungdomar en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket, vilken möjliggör för dem att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning.

4 §

Programinriktat individuellt	Programinriktat individuellt
val ska utformas för en grupp	val ska utformas för en grupp
elever.	elever eller för en enskild elev.

Yrkesintroduktion får utformas för en grupp elever eller för en enskild elev.

Övriga introduktionsprogram ska utformas för en enskild elev.

Utbildningens omfattning		Utbildningens omfattning och
		garanterad undervisningstid
	6 §
Utbildningen	på introduk-	Utbildningen på ett introduk-
tionsprogram ska bedrivas i en		tionsprogram ska bedrivas i en
omfattning som motsvarar hel-		omfattning som motsvarar hel-
tidsstudier. Utbildningens om-		tidsstudier. Eleverna har rätt till
fattning får dock minskas, om en		minst 23 timmars undervisning i
elev begär det och huvudmannen		veckan (garanterad undervis-
finner att det är	förenligt med	ningstid).

75

Utöver de gemensamma be- hörighetsvillkoren för gymnasie- skolan i 15 kap. 5 och 6 §§ gäller 10–12 §§ för de olika introduk- tionsprogrammen.

Författningsförslag SOU 2016:77

syftet med elevens utbildning.	Utbildningens omfattning får
	dock minskas, om en elev begär
	det och huvudmannen för utbild-
	ningen finner att det finns sär-
	skilda skäl.
7 §
Utbildningen på ett introduk-	Utbildningen på ett introduk-
tionsprogram ska följa en plan	tionsprogram ska följa en plan
för utbildningen som beslutas av	för utbildningen som beslutas av
huvudmannen.	huvudmannen.	Utbildnings-
	planen ska innehålla uppgifter om
	utbildningens syfte, huvudsakliga
	innehåll och längd.
För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan.
Regeringen eller den myndig-	Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer	het som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om den in-	meddelar föreskrifter om utbild-
dividuella studieplanen.	ningsplanen och den individuella
	studieplanen.

8 § Utöver de gemensamma be-

hörighetsvillkoren för gymnasie- skolan i 15 kap. 5 och 6 §§ gäller 9–12 §§ för de olika introduk- tionsprogrammen.

10 §

Programinriktat individuellt	Programinriktat individuellt
val står öppet för ungdomar som	val står öppet för ungdomar som
inte har alla de godkända betyg	inte har alla de godkända betyg
som krävs för behörighet till ett	som krävs för behörighet till ett
yrkesprogram enligt 16 kap. 30 §,	nationellt program enligt 16 kap.
men från grundskolan har god-	31 §, men från grundskolan har
kända betyg i svenska eller	godkända betyg i svenska eller
svenska som andraspråk och	svenska som andraspråk, och

– i engelska eller matematik samt i minst fyra andra ämnen, eller

– i engelska och matematik samt i minst tre andra ämnen.

76

Bedömning av en elevs kunskaper

14 a §

Vid mottagandet av en ny- anländ elev till språkintroduktion

77

Språkintroduktion står öppen för nyanlända ungdomar som inte har de godkända betyg som krävs för behörighet till ett nationellt program enligt 16 kap. 31 § och som behöver en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket för att gå vidare i gymnasie- skolan eller till annan utbildning. Om det finns särskilda skäl får även andra elever gå språkintro- duktion.

Yrkesintroduktion och indi- viduellt alternativ står öppna för ungdomar som inte har de god- kända betyg som krävs för be- hörighet till ett nationellt pro- gram enligt 16 kap. 31 §. De står dock inte öppna för ungdomar som ska erbjudas språkintroduk- tion.

Om huvudmannen för utbild- ningen finner att det finns syn- nerliga skäl, får ungdomar som uppfyller behörighetskraven för ett nationellt program tas emot till yrkesintroduktion eller in- dividuellt alternativ.

Författningsförslag

SOU 2016:77

11 § Yrkesintroduktion och indi-

viduellt alternativ står öppna för ungdomar som inte har de god- kända betyg som krävs för be- hörighet till ett yrkesprogram en- ligt 16 kap. 30 §. De står dock inte öppna för ungdomar som ska erbjudas språkintroduktion.

Om huvudmannen för utbild- ningen finner att det finns syn- nerliga skäl, får ungdomar som uppfyller behörighetskraven för ett yrkesprogram tas emot till yrkesintroduktion eller indivi- duellt alternativ.

12 §6 Språkintroduktion står öppen

för nyanlända ungdomar som inte har de godkända betyg som krävs för behörighet till ett yrkespro- gram enligt 16 kap. 30 § och som behöver en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket för att gå vidare i gymnasie- skolan eller till annan utbildning. Om det finns särskilda skäl får även andra elever gå språkintro- duktion.

6 Senaste lydelse 2015:246.

En elev som har påbörjat ett introduktionsprogram har rätt att fullfölja utbildningen enligt utbildningsplanen och den indi- viduella studieplanen hos huvud- mannen eller om eleven efter det att utbildningen påbörjats flyttar till en annan kommun, hos den nya hemkommunen. Om eleven har medgett att den individuella studieplanen ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen en- ligt den ändrade studieplanen.

Rätten att fullfölja utbildning- en gäller i tre år från det att elev- en påbörjade utbildningen. En elev har dock rätt till utbildning till och med det första kalender- halvåret det år eleven fyller 20 år,

Författningsförslag

SOU 2016:77

ska elevens kunskaper bedömas om en sådan bedömning inte är uppenbart onödig. Bedömningen ska göras skyndsamt så att en individuell studieplan kan upp- rättas för eleven inom två måna- der från mottagandet. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den individuella studie- planen.

Huvudmannen ansvarar för att bedömningar som avses i första stycket görs.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om sådana bedömningar som avses i första stycket.

15 § En elev som har påbörjat ett

introduktionsprogram har rätt att fullfölja utbildningen hos huvudmannen enligt den plan för utbildningen, enligt 7 § första stycket, som gällde när utbild- ningen inleddes.

Om eleven har medgett att planen ändras, har eleven rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen.

78

SOU 2016:77

Författningsförslag

om det innebär en längre utbild- ningstid än tre år.

Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studie- uppehåll på högst ett år för studier utomlands.

16 §7
Hemkommunen ansvarar för	Hemkommunen ansvarar för
att alla behöriga ungdomar i hem-	att alla behöriga ungdomar i hem-
kommunen erbjuds preparand-	kommunen	erbjuds program-
utbildning, yrkesintroduktion, in-	inriktat individuellt val, yrkes-
dividuellt alternativ och språk-	introduktion, individuellt alter-
introduktion.	nativ och	språkintroduktion.
	Erbjudandet	av	programinriktat
	individuellt	val	ska avse utbild-

ningar som är inriktade mot ett allsidigt urval av de nationella program som kommunen anord- nar själv eller genom samverkans- avtal.

Utöver det som följer av första stycket ansvarar hemkommunen för att elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och individuellt alternativ, om de önskar sådan utbildning. Hemkom- munen behöver dock inte erbjuda sådan utbildning om det med hänsyn till elevens bästa finns synnerliga skäl att inte göra det.

Hemkommunen får erbjuda språkintroduktion enligt 17 kap. 12 § till elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp.

17 §

En kommun eller ett landsting	Ett landsting som anordnar
som anordnar ett yrkesprogram	ett nationellt program får anord-
får anordna programinriktat in-	na programinriktat individuellt
dividuellt val som är inriktat mot	val som är inriktat mot det natio-
yrkesprogrammet.	nella programmet.
21 §
En kommun som anordnar	En kommun som anordnar
preparandutbildning, yrkesintro-	programinriktat individuellt val

7 Senaste lydelse 2012:109.

79

Författningsförslag SOU 2016:77

duktion som inte har utformats	eller yrkesintroduktion som inte
för en grupp elever, individuellt	har utformats för en grupp
alternativ eller språkintroduk-	elever, individuellt alternativ eller
tion får ta emot ungdomar som	språkintroduktion		får ta emot
uppfyller behörighetsvillkoren för	ungdomar som uppfyller behörig-
respektive utbildning även om de	hetsvillkoren för respektive ut-
inte kommer från kommunen.	bildning även om de inte kommer
	från kommunen.
Även ett landsting som an-	Även ett landsting som an-
ordnar yrkesintroduktion, som	ordnar programinriktat indivi-
inte har utformats för en grupp	duellt val eller yrkesintroduktion
elever eller individuellt alternativ,	som inte har utformats för en
får ta emot behöriga ungdomar	grupp elever	eller individuellt
till utbildningen oberoende av	alternativ, får ta emot behöriga
vilken kommun de kommer från.	ungdomar	till	utbildningen
	oberoende av vilken kommun de
	kommer från.

24 §

Den interkommunala ersättningen vid programinriktat indivi-

duellt val består av
1. ersättning för den del av	1. ersättning för den del av
utbildningen som motsvarar det	utbildningen som motsvarar det
yrkesprogram som det program-	nationella program som det pro-
inriktade individuella valet är	graminriktade individuella		valet
inriktat mot, och	är inriktat mot, och
2. ersättning för den del av	2. ersättning för den del av
utbildningen som avser det stöd	utbildningen som avser det stöd
som eleven behöver för att upp-	som eleven behöver för att upp-
nå behörighet för yrkesprogram-	nå behörighet för det nationella
met. Ersättning enligt denna	programmet.	Ersättning	enligt
punkt ska utgå under högst ett	denna punkt ska lämnas under
år.	högst ett år.
25 §
Om hemkommunen inte er-	Om hemkommunen inte er-
bjuder det aktuella yrkesprogram-	bjuder det	aktuella nationella
met, ska ersättningen enligt 24 § 1	programmet,	ska ersättningen
motsvara anordnarens självkost-	enligt 24 § 1 motsvara anordnar-

80

SOU 2016:77 Författningsförslag

nad.	ens självkostnad.
Om hemkommunen erbjuder	Om hemkommunen erbjuder
det aktuella yrkesprogrammet, ska	det aktuella nationella program-
ersättningen enligt 24 § 1 högst	met, ska ersättningen enligt 24 § 1
uppgå till den kostnad som hem-	högst uppgå till den kostnad
kommunen själv har för motsva-	som hemkommunen själv har för
rande utbildning. Är anordnarens	motsvarande utbildning. Är an-
kostnad lägre, ska ersättningen i	ordnarens kostnad lägre, ska er-
stället uppgå till den lägre kost-	sättningen i stället uppgå till den
naden.	lägre kostnaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den ersättning som avses i 24 § 2.

		26 a §8
En kommun eller ett landsting			En kommun eller ett landsting
som enligt 19 § andra stycket har			som enligt 19 § andra stycket har
tagit emot en elev på program-			tagit emot en elev på program-
inriktat	individuellt	val eller	inriktat	individuellt	val eller
yrkesintroduktion som har ut-			yrkesintroduktion som har ut-
formats för en grupp elever ska			formats för en grupp elever ska
ersättas för sina kostnader för			ersättas för sina kostnader för
elevens	utbildning	av elevens	elevens	utbildning	av elevens
hemkommun. Detsamma gäller			hemkommun. Detsamma gäller
den kommun eller det landsting			den kommun eller det landsting
som enligt 21 a § har tagit emot			som enligt 21 a § har tagit emot
en elev på preparandutbildning,			en elev på programinriktat indi-
yrkesintroduktion som inte har			viduellt val eller yrkesintro-
utformats för en grupp elever,			duktion som inte har utformats
individuellt alternativ eller språk-			för en grupp elever, individuellt
introduktion.			alternativ eller språkintrodukt-
			ion.

Om den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun inte kommer överens om annat ska ersättningen för utbildningen motsvara anordnarens självkostnad.

8 Senaste lydelse 2015:176.

81

En fristående gymnasieskola som anordnar ett nationellt pro- gram får anordna programinrik- tat individuellt val som är inriktat mot det nationella programmet, individuellt alternativ och språk- introduktion.

En fristående gymnasieskola som anordnar ett yrkesprogram får anordna yrkesintroduktion.

Författningsförslag

SOU 2016:77

28 § En fristående gymnasieskola

som anordnar ett nationellt pro- gram får anordna preparand- utbildning, individuellt alternativ och språkintroduktion.

En fristående gymnasieskola som anordnar ett yrkesprogram får anordna programinriktat in- dividuellt val som är inriktat mot yrkesprogrammet samt yrkes- introduktion.

35 §9

Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev på programinriktat individuellt val vid skolenheten som var behörig för utbildningen vid den tidpunkt när denna påbörjades.

Bidraget består av			Bidraget består av
1. bidrag för den del av ut-			1. bidrag för den del av ut-
bildningen som motsvarar		det	bildningen som motsvarar det
yrkesprogram som det program-			nationella program som det pro-
inriktade	individuella valet	är	graminriktade individuella valet
inriktat mot, och			är inriktat mot, och
2. bidrag för den del av utbild-			2. bidrag för den del av utbild-
ningen som avser det stöd som			ningen som avser det stöd som
eleven behöver för att uppnå be-			eleven behöver för att uppnå be-
hörighet	för yrkesprogrammet.		hörighet för det nationella pro-
Bidrag enligt denna punkt ska			grammet. Bidrag enligt denna
utgå under högst ett år.			punkt ska lämnas under högst
			ett år.

Första stycket gäller inte om statsbidrag lämnas för en elevs ut- bildning på grund av att eleven är utlandssvensk.

9 Senaste lydelse 2015:73.

82

83

Hemkommunen ska verka för att de ungdomar i kommunen som tillhör målgruppen för gym- nasiesärskolan vilkas skolplikt har upphört och som har avslutat grundsärskoleutbildning eller mot svarande utbildning så snart som möjligt därefter börjar en gym-

SOU 2016:77 Författningsförslag

	18 kap.
Utbildningens syfte		Utbildningens mål och syfte
	2 §10
Gymnasiesärskolan	ska ge	Målet för gymnasiesärskolan är
elever med utvecklingsstörning		att ungdomar som tillhör mål-
en för dem anpassad utbildning		gruppen för gymnasiesärskolan ska
som ska ge en god grund för		påbörja	en gymnasieutbildning
yrkesverksamhet och	fortsatta	och nå utbildningens mål. Gym-
studier samt för personlig utveck-		nasiesärskolan ska ge elever med
ling och ett aktivt deltagande i		utvecklingsstörning en för dem
samhällslivet.		anpassad utbildning som ska ge
		en god grund för yrkesverksam-
		het och	fortsatta studier samt

för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kunskaper som eleverna har fått i grundsärskolan eller i motsva- rande utbildning.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om ungdomar med utvecklingsstörning ska gälla också för vissa andra ungdomar.

Påbörja och fullfölja utbildning

14 §11 I 17 kap. 16 § andra och tredje

styckena finns bestämmelser om erbjudande av utbildning i gym- nasieskolan för vissa elever från grundsärskolan.

10 Senaste lydelse 2012:109.

11 Senaste lydelse 2012:109.

Författningsförslag

SOU 2016:77

nasieutbildning.

Huvudmannen ska se till att varje elev ges möjlighet att uppnå målen för utbildningen.

I 2 kap. 8 a § och 3 kap. 3 och 5 a–9 a §§ finns bestämmelser om resursfördelning, elevers lärande och personliga utveckling, stöd i form av extra anpassningar och särskilt stöd. I 17 kap. 16 § andra och tredje styckena finns be- stämmelser om erbjudande av ut- bildning i gymnasieskolan för elever som tillhör gymnasiesär- skolans målgrupp.

14 a §

Regeringen får meddela före- skrifter om åtgärder för att en elev ska påbörja eller fortsätta sin ut- bildning i gymnasiesärskolan.

Vårdnadshavare

14 b §

Vårdnadshavaren för en ung- dom som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan ska aktivt med- verka till att ungdomen påbörjar och deltar i en gymnasie- utbildning.

84

SOU 2016:77

Författningsförslag

16 §12

En elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

Om en elev i gymnasiesärskolan utan giltigt skäl uteblir från den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl be- höver elevens vårdnadshavare inte informeras samma dag.

Vid upprepad eller längre ogil- tig frånvaro ska rektorn se till att frånvaron utreds.

Mentor

20 a §

Varje elev ska ha en mentor som samlat ska följa elevens ut- veckling och studiesituation. Men- torn ska uppmärksamma tecken på att eleven kan behöva stöd och i så fall skyndsamt informera be- rörd skolpersonal.

Som mentor får bara den an- litas som har relevanta kunskaper och erfarenheter för uppdraget och som även i övrigt anses vara lämp- lig.

Rätt att gå om en kurs

26 a §

Om en elev har slutfört en kurs och inte fått betyg på kursen, har eleven rätt att gå om kursen en gång. Har eleven slutfört kursen två gånger och inte fått

12 Senaste lydelse 2012:109.

85

Författningsförslag SOU 2016:77

		betyg får eleven gå om kursen
		ytterligare en gång, om det finns
		särskilda skäl.
		En elev som inte har fått betyg
		på	gymnasiesärskolearbetet		har
		rätt att göra om arbetet en gång.
		Om en elev inte har fått betyg
		på en stor andel av kurserna
		under ett läsår får eleven, om det
		finns särskilda skäl, gå om också
		sådana kurser som eleven fått
		betyg på under läsåret.
		Rektorn fattar beslut i fråga
		om att gå om en kurs eller att göra
		om gymnasiesärskolearbetet.
		26 b §
		En elev som går om en kurs
		som eleven tidigare fått betyg på
		har rätt att få ett nytt betyg på
		kursen.
		26 c §
		Regeringen eller den myndig-
		het som regeringen bestämmer får
		meddela ytterligare föreskrifter om
		vad som krävs för att få gå om en
		kurs.
	19 kap.
	25 §13
Har en elev efter avslutad kurs		Har en elev efter avslutad kurs
eller genomfört gymnasiesär-		eller	genomfört	gymnasiesär-
skolearbete fått lägst betyget E, är		skolearbete fått lägst betyget E, är
huvudmannen inte skyldig	att	huvudmannen inte		skyldig	att
erbjuda ytterligare utbildning	av	erbjuda ytterligare utbildning av
samma slag, om inte annat följer		samma slag, om inte annat följer

13 Senaste lydelse 2012:109.

86

87

En hemkommun ska löpande under året hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommu- nen är sysselsatta som har full- gjort sin skolplikt eller som har blivit folkbokförda i landet vid en tidpunkt då de inte har skolplikt, men inte har fyllt 20 år och inte genomför utbildning i gymnasie- skola eller gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning eller har en gymnasieexamen eller ett gym- nasiesärskolebevis (aktivitets- ansvar).

Hemkommunen har inom ramen för ansvaret uppgiften att erbjuda de ungdomar som berörs lämpliga individuella åtgärder. Åt- gärderna ska i första hand syfta till att motivera den enskilde att påbörja eller återuppta en gym- nasieutbildning. En förtroendefull och systematisk samverkan mellan aktivitetsansvaret och gymnasie- skolan och gymnasiesärskolan ska eftersträvas. Kommunen ska do-

SOU 2016:77

Författningsförslag

av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att få påbörja en kurs och att få gå om en kurs.

av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att få påbörja en kurs.

29 kap.

9 §14 En hemkommun ska löpande

under året hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommu- nen är sysselsatta som har full- gjort sin skolplikt men inte har fyllt 20 år och inte genomför eller har fullföljt utbildning på nationella program i gymnasie- skola eller gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning (aktivi- tetsansvar).

Hemkommunen har inom ramen för ansvaret uppgiften att erbjuda de ungdomar som berörs lämpliga individuella åtgärder. Åt- gärderna ska i första hand syfta till att motivera den enskilde att påbörja eller återuppta en utbild- ning. Kommunen ska dokumen- tera sina insatser på lämpligt sätt.

14 Senaste lydelse 2014:1002.

Författningsförslag

SOU 2016:77

kumentera sina insatser på lämp- ligt sätt.

Kommunen ska föra ett register över de ungdomar som omfattas av ansvaret enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den dokumentation och den behandling av personuppgifter som är nödvändig för att kommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt andra och tredje styckena.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2. Bestämmelserna i 16 kap. 3, 18, 19, 21 och 26–28 §§, 17 kap. 2–4, 7, 8, 10–12, 15–17, 21, 24, 25, 26 a, 28 och 35 §§ och bilagorna 2 och 3 i den nya lydelsen och i 17 kap. 14 a § tillämpas första gång- en på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2018.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 5 a, 8 och 9 a §§, 15 kap. 14 c, 16, 20 a och 27 a–c §§, 17 kap. 6 § och 18 kap. 14 b, 16, 20 a och 26 a– c §§ och 29 kap. 9 § tillämpas för tid från och med den 1 juli 2018.

4. Bestämmelserna i 16 kap. 29 och 31 §§ i den nya lydelsen tilläm- pas första gången på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2019.

5. För utbildning som påbörjats före den 1 juli 2018 gäller 16 kap. 3, 18, 19, 21 och 26–28 §§, 17 kap. 2–4, 7, 8, 10–12, 15–17, 21, 24, 25, 26 a, 28 och 35 §§ och bilagorna 2 och 3 i den äldre lydelsen och 17 kap. 5, 9, 22 och 31–34 §§.

6. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 a och 8 §§, 15 kap. 2 och 16 §§, 17 kap. 6 §, 18 kap. 2, 14, och 16 §§ och 29 kap. 9 § gäller fortfa- rande för tid före den 1 juli 2018.

7. För utbildning som påbörjats före den 1 juli 2019 gäller 16 kap. 29 och 31 §§ i den äldre lydelsen och 16 kap. 30 §.

88

SOU 2016:77

Författningsförslag

Nuvarande lydelse

Bilaga 2

Nationella program

Yrkesprogram

Barn- och fritidsprogrammet

Bygg- och anläggningsprogrammet

El- och energiprogrammet

Fordons- och transportprogrammet

Handels- och administrationsprogrammet

Hantverksprogrammet

Hotell- och turismprogrammet

Industritekniska programmet

Naturbruksprogrammet

Restaurang- och livsmedelsprogrammet

VVS- och fastighetsprogrammet

Vård- och omsorgsprogrammet

Högskoleförberedande program

Ekonomiprogrammet

Estetiska programmet

Humanistiska programmet

Naturvetenskapsprogrammet

Samhällsvetenskapsprogrammet

Teknikprogrammet

89

Författningsförslag

SOU 2016:77

Föreslagen lydelse

Bilaga 2

Nationella program

Yrkesprogram

Hälso- och pedagogikprogrammet

Bygg- och anläggningsprogrammet

El- och energiprogrammet

Fordons- och transportprogrammet

Handels- och serviceprogrammet

Hantverksprogrammet

Hotell- och turismprogrammet

Industritekniska programmet

Naturbruksprogrammet

Restaurang- och livsmedelsprogrammet

VVS- och fastighetsprogrammet

Vård- och omsorgsprogrammet

Högskoleförberedande program

Ekonomiprogrammet

Estetiska programmet

Humanistiska programmet

Naturvetenskapsprogrammet

Samhällsvetenskapsprogrammet

Teknikprogrammet

90

SOU 2016:77

Författningsförslag

Nuvarande lydelse

Bilaga 3

Poängplan för nationella program i gymnasieskolan

Ämne	Gymnasiepoäng

De ämnen som, i minst nedan angiven omfattning, ska ingå i de natio- nella programmen (gymnasiegemensamma ämnen).

Yrkesprogram
Svenska eller svenska som andraspråk	100
Engelska	100
Matematik	100
Idrott och hälsa	100
Historia	50
Samhällskunskap	50
Religionskunskap	50
Naturkunskap	50
Högskoleförberedande program
Svenska eller svenska som andraspråk	300
Engelska	200
Matematik	100/200/300*
Idrott och hälsa	100
Historia	50/100/200**
Samhällskunskap	100/200***
Religionskunskap	50
Naturkunskap	100****
Ämnen genom vilket programmet får sin karaktär
Yrkesprogram	1 600
Högskoleförberedande program	950/1 050/1 100*****
Individuellt val	200
Gymnasiearbete	100
Summa gymnasiepoäng	2 500

91

Författningsförslag

SOU 2016:77

*Estetiska och humanistiska programmen 100, ekonomi- och sam- hällsvetenskapsprogrammen 200 samt naturvetenskaps- och teknik- programmen 300.

**Teknikprogrammet 50, ekonomi-, samhällsvetenskaps- och natur- vetenskapsprogrammen 100 samt estetiska och humanistiska pro- grammen 200.

***Ekonomiprogrammet 200 och övriga program 100.

****På naturvetenskapsprogrammet ersätts naturkunskap med karak- tärsämnena biologi, fysik och kemi och på teknikprogrammet med karaktärsämnena fysik och kemi.

*****Ekonomiprogrammet 950, teknikprogrammet 1 100 samt este- tiska, humanistiska, samhällsvetenskaps- och naturvetenskapspro- grammen 1 050.

92

SOU 2016:77

Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Bilaga 3

Poängplan för nationella program i gymnasieskolan

Ämne	Gymnasiepoäng

De ämnen som, i minst nedan angiven omfattning, ska ingå i de natio- nella programmen (gymnasiegemensamma ämnen).

Yrkesprogram
Svenska eller svenska som andraspråk	100
Engelska	100
Matematik	100
Idrott och hälsa	100
Estetiskt ämne	100
Historia	50
Samhällskunskap	50
Religionskunskap	50
Naturkunskap	50
Högskoleförberedande program
Svenska eller svenska som andraspråk	300
Engelska	200
Matematik	100/200/300*
Idrott och hälsa	100
Estetiskt ämne	100
Historia	50/100/200**
Samhällskunskap	100/200***
Religionskunskap	50
Naturkunskap	100****
Ämnen genom vilka programmet får sin karaktär
Yrkesprogram	1 600*****
Högskoleförberedande program	950/1 050/1 100******
Individuellt val	200
Summa gymnasiepoäng	2 500

93

Författningsförslag

SOU 2016:77

*Estetiska och humanistiska programmen 100, ekonomi- och sam- hällsvetenskapsprogrammen 200 samt naturvetenskaps- och teknik- programmen 300.

**Teknikprogrammet 50, ekonomi-, samhällsvetenskaps- och natur- vetenskapsprogrammen 100 samt estetiska och humanistiska pro- grammen 200.

***Ekonomiprogrammet 200 och övriga program 100.

****På naturvetenskapsprogrammet ersätts naturkunskap med karak- tärsämnena biologi, fysik och kemi och på teknikprogrammet med karaktärsämnena fysik och kemi.

*****Omfattningen av de ämnen genom vilka programmet får sin karaktär avser även kurser som ger grundläggande behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grundnivå.

******Ekonomiprogrammet 950, teknikprogrammet 1 100 samt este- tiska, humanistiska, samhällsvetenskaps- och naturvetenskapspro- grammen 1 050.

94

SOU 2016:77

Författningsförslag

1.2 Förslag till

förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039)

Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (2010:2039)1

dels att 6 kap. 3 §, 9 kap. och 12 kap. 4 a § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 6 kap. 3 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 3 och 7 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 5, 7, 12, 22 och 23 §§, 5 kap. 9 och 21 §§, 6 kap. 4 och 6–8 §§, 8 kap. 4, 17 och 19 – 23 §§, 12 kap. 3 och 4 §§ och 13 kap. 8 § och rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 9 kap., fem nya paragrafer, 4 kap. 1 b, 6 a–b och 11 a §§, 6 kap. 10 §, och närmast före 4 kap. 6 a och 11 a §§ och 6 kap. 10 § nya rubriker av följande lydelse

dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 a § ska lyda ”Individuellt

val i gymnasiesärskolan”.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2 Förordningen innehåller följande kapitel:

– inledande bestämmelser (1 kap.),

– huvudmän (2 kap.),

– lärotider (3 kap.),

– utbildningens innehåll och omfattning (4 kap.),

– fjärrundervisning (4 a kap.),

– avvikelser inom de nationella programmen (5 kap.),

– introduktionsprogram (6 kap.),

– behörighet, urval och förfarandet vid antagning (7 kap.),

1 Senaste lydelse av
9 kap. 1 § 2012:402	12 kap. 4 a § 2015:291.
9 kap. 4 § 2012:402	2 Senaste lydelse 2015:291.
9 kap. 4 a § 2014:860
9 kap. 5 § 2013:359
9 kap. 6 § 2012:402
9 kap. 7 § 2012:402

95

Författningsförslag

SOU 2016:77

– betyg, gymnasieexamen och prövning (8 kap.),

– stödåtgärder (9 kap.), – undervisning och stödåtgär- der (9 kap.),

– utbildning för döva och hörselskadade (10 kap.),

– utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) (11 kap.),

– elever (12 kap.),

– bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och gymnasiesärskolor (13 kap.),

– utbildning för elever vid särskilda ungdomshem (13 a kap.), och

– övriga bestämmelser (14 kap.).

3 §3

I förordningen avses med

– arbetsplatsförlagt lärande: lärande på ett program som genom-

förs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,
– fullständigt	program: betyg		– fullständigt program: betyg
från kurser och ett gymnasiearbete			från kurser i ett nationellt pro-
eller gymnasiesärskolearbete		i en	gram i gymnasieskolan i en om-
omfattning om 2 500 gymnasie-			fattning om 2 500 gymnasiepoäng
poäng eller gymnasiesärskolepoäng			och ett gymnasiearbete enligt en
enligt en individuell studieplan,			individuell studieplan eller betyg
			från kurser i gymnasiesärskolan och
			ett gymnasiesärskolearbete i en om-
			fattning	av 2 500 gymnasiesär-
			skolepoäng enligt		en individuell
			studieplan,
– garanterad	undervisnings-		– garanterad		undervisnings-
tid: den minsta undervisningstid			tid: den minsta undervisningstid
i timmar som eleverna ska erbju-			i timmar som eleverna ska erbju-
das enligt 16 kap. 18 §		eller	das enligt 16 kap. 18 §, 17 kap.
19 kap. 20 § skollagen (2010:800),			6 § eller	19 kap.	20 § skollagen
			(2010:800),

– gymnasial lärlingsutbildning: utbildning som börjar det första, andra eller tredje läsåret inom ett yrkesprogram i gymnasieskolan eller det första, andra, tredje eller fjärde läsåret inom ett nationellt

3 Senaste lydelse 2015:1048.

96

SOU 2016:77 Författningsförslag

program i gymnasiesärskolan och som till mer än hälften genom- förs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

– gymnasiearbete: en uppgift	– gymnasiearbete: en uppgift
om 100 gymnasiepoäng som elev-	som eleverna genomför inom
erna genomför inom ramen för	ramen för examensmålen,
examensmålen,

– gymnasiegemensamma ämnen: de ämnen som ska ingå i natio- nella program i gymnasieskolan i den omfattning som framgår av

bilaga 3 till skollagen,
– gymnasiepoäng: ett mått på	– gymnasiepoäng: ett mått på
studieomfattningen av en kurs i	omfattningen av ämnesstudierna
gymnasieskolan eller gymnasie-	i gymnasieskolan,
arbetet,

– gymnasiesärskolearbete: en uppgift om 100 gymnasiesärskole- poäng som eleverna genomför inom ramen för programmålen,

– gymnasiesärskolegemensamma ämnen: de ämnen som ska ingå

inationella program i gymnasiesärskolan i den omfattning som fram- går av bilaga 5 till skollagen,

– gymnasiesärskolepoäng: ett mått på studieomfattningen av en kurs i gymnasiesärskolan eller gymnasiesärskolearbetet,

– karaktärsämnen: de ämnen genom vilka ett program får sin karaktär,

– nationella programråd: de nationella programråd för gymna- sial yrkesutbildning som Statens skolverk ska ansvara för enligt 10 § förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skol- verk,

– nationella programråd: de nationella programråd för gymna- sial yrkesutbildning och hög- skoleförberedande utbildning som Statens skolverk ska ansvara för enligt 10 § förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk,

– nya kurser: kurser som initieras av huvudmän eller av andra intressenter enligt 6 § och som Skolverket har meddelat föreskrifter om enligt 4 §,

– programfördjupning: sådana ämnen eller kurser som inom examensmålen eller programmålen kompletterar de gymnasiegemen- samma eller de gymnasiesärskolegemensamma och programgemen- samma ämnena och som Skolverket meddelat föreskrifter om enligt 4 kap. 5 §,

97

Författningsförslag

SOU 2016:77

– programgemensamma ämnen: kurser i gymnasiegemensamma eller gymnasiesärskolegemensamma ämnen utöver den omfattning som anges i bilaga 3 respektive bilaga 5 till skollagen eller andra kurs- er och som ska läsas av alla elever på programmet,

– riksrekryterande utbildning: en utbildning i en gymnasieskola eller gymnasiesärskola med offentlig huvudman som sökande från hela landet ska tas emot till i första hand,

– studieväg: det program, och i förekommande fall den inriktning, den gymnasiala lärlingsutbildning eller den särskilda variant som eleven går på,

– särskild variant: en utbildning som enligt 5 kap. 1 § får avvika från vad som annars gäller för nationella program,

– yrkesutgång: en benämning för en viss yrkeskompetens som en kombination av kurser inom yrkesprogrammens programfördjup- ning leder till,

– yrkesämnen: yrkesinriktade karaktärsämnen.

7 §4

En elevs individuella studieplan ska, när det är aktuellt, innehålla uppgifter om

– vilken studieväg eleven går på och om de val av kurser eller ämnesområden som eleven har gjort,

– huruvida eleven följer ett fullständigt eller utökat program,

– vilka kurser som ingår i elevens fullständiga program och, om eleven följer ett utökat program, vilka kurser som ligger utanför det fullständiga programmet,

– huruvida eleven följer ett individuellt anpassat program och i så fall vilka kurser som har bytts ut,

– huruvida eleven följer ett reducerat program och i vilken om- fattning samt om möjligt vilka kurser som har tagits bort,

– elevens studier i grundsko- lans ämnen, och

– elevens studier i grundsko- lans ämnen,

– den faktiska undervisnings- tid som eleven har erbjudits och därav vilken faktisk undervisnings- tid som erbjudits som arbetsplats- förlagt lärande,

4 Senaste lydelse 2012:402.

98

SOU 2016:77

Författningsförslag

– utbildningens mål, omfatt- ning och längd om eleven följer ett introduktionsprogram, och

– andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveck- ling och som är avsedda att ingå i utbildningen om eleven följer ett introduktionsprogram.

3 kap.

3 §5

Elevernas skolarbete ska för-	Elevernas skolarbete ska för-
läggas måndag–fredag och vara	läggas måndag–fredag och vara
så jämnt fördelat över dessa dagar	så jämnt fördelat över dagen och
som möjligt. Skolarbetet ska	veckan som möjligt. Skolarbetet
också vara så jämnt fördelat över	ska också vara så jämnt fördelat
läsåret som möjligt.	över läsåret som möjligt. Utbild-
	ningen ska planeras med sam-
	manhållna skoldagar.

När skolarbetet förläggs till en arbetsplats utanför skolan ska den arbetstid som gäller på arbetsplatsen tillämpas, om inte rektorn beslutar annat. För minderåriga elever som genomgår utbildning på en arbetsplats ska de föreskrifter som utfärdats av Arbetsmiljö- verket om arbetstid för minderåriga gälla.

4 kap.

1 b §

	I ett fullständigt yrkesprogram
	i gymnasieskolan ingår de kurser
	som krävs för grundläggande be-
	hörighet till högskoleutbildning
	som påbörjas på grundnivå.
5 §6
Statens skolverk får meddela	Statens skolverk får meddela
föreskrifter om vilka kurser som	föreskrifter om vilka kurser som
får erbjudas som programför-	får erbjudas som programför-
djupning för varje program. Bland	djupning för varje program. Bland

5 Senaste lydelse 2011:994.

6 Senaste lydelse 2012:745.

99

Författningsförslag SOU 2016:77

dessa kurser ska det för hög-	dessa kurser ska det för hög-
skoleförberedande program i	skoleförberedande program	i
gymnasieskolan ingå sådana kur-	gymnasieskolan ingå sådana kur-
ser som kan vara särskilt merite-	ser som kan vara särskilt merite-
rande vid urval eller som på annat	rande vid urval eller som på annat
sätt kan vara av betydelse för	sätt kan vara av betydelse för
högskolestudier. Kurserna ska	högskolestudier. Kurserna ska
rymmas inom respektive pro-	rymmas inom respektive pro-
grams examensmål.	grams examensmål. Bland de kur-
	ser som får erbjudas som program-
	fördjupning för yrkesprogram	i
	gymnasieskolan ska det ingå en
	sådan kurs som avses i 1 b § om
	kursen inte erbjuds som en del av
	de programgemensamma ämnena.

Innan Skolverket meddelar föreskrifter för högskoleförberedande program om kurser som kan vara särskilt meriterande vid urval eller som på annat sätt kan vara av betydelse för högskolestudier, ska Skolverket samråda med Universitets- och högskolerådet.

Innan Skolverket meddelar föreskrifter om programfördjupning för yrkesprogram i gymnasieskolan ska berörda nationella program- råd höras.

När Skolverket meddelar föreskrifter om programfördjupning för nationella program i gymnasiesärskolan ska det ingå minst en kurs som syftar till att stödja eleverna att utifrån sina egna förutsätt- ningar uppnå en så hög grad av självständighet som möjligt.

Programfördjupning och individuellt val på yrkes- program

6 a §

Huvudmannen ska erbjuda varje elev

1. en sådan kurs som avses i

1 b § som programfördjupning om kursen inte erbjuds som en del av de programgemensamma ämnena, trots 6 §, och

100

101

Huvudmannen för en gym- nasieskola beslutar om vilka kur- ser som ska erbjudas som indi- viduellt val på högskoleförbere- dande program.

SOU 2016:77 Författningsförslag

2. inom individuellt val sådana kurser som krävs för grundläggan- de behörighet till högskoleutbild-

	ning som påbörjas på grundnivå.
	6 b §
	Eleven har dock rätt att välja
	bort de kurser som erbjuds enligt
	6 a § och välja andra	kurser.
	Huvudmannen beslutar i det fallet
	om vilka kurser som ska erbjudas
	som programfördjupning och indi-
	viduellt val.
	Eleven har dock rätt att läsa
	en kurs i idrott och hälsa inom
	utrymmet för individuellt val ut-
	över vad som finns på studievägen.
	Undantag från rätten att läsa
	en kurs i idrott och hälsa enligt
	andra stycket får göras om det finns
	synnerliga skäl.
	För de elever som avses i 11 §
	respektive 15–20 §§ och som väljer
	bort de kurser som krävs för grund-
	läggande behörighet ska	svenska
	som andra språk eller modersmål
	erbjudas som individuellt val.
Individuellt val	Individuellt val på
	högskoleförberedande program

7 §7 Huvudmannen för en gym-

nasieskola beslutar om vilka kur- ser som ska erbjudas som indi- viduellt val.

7 Senaste lydelse 2012:402.

Författningsförslag SOU 2016:77

Eleven har dock rätt att inom			Eleven har dock rätt att inom
utrymmet för individuellt val läsa			utrymmet för individuellt val läsa
1. en kurs i idrott och hälsa ut-			en kurs i idrott och hälsa utöver
över vad som finns på studievägen,			vad som finns på studievägen.
2. minst en	kurs	i estetiska
ämnen, och
3. de kurser	som	krävs för
grundläggande högskolebehörighet
på grundnivå om eleven går på
ett yrkesprogram.
Undantag från vad som före-			Undantag från vad som före-
skrivs i andra stycket 1 och 2 får			skrivs i andra stycket får göras
göras om det finns synnerliga			om det finns synnerliga skäl.
skäl.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka kurser som får ingå i de ämnen som avses i andra stycket 2.

För de elever som avses i 11 § respektive 15–20 §§ ska svenska som andraspråk eller modersmål erbjudas som individuellt val.

Estetiskt ämne

11 a §

Huvudmannen för en gym- nasieskola ska erbjuda minst två ämnen inom estetiskt ämne.

12 §8

Arbetsplatsförlagt lärande ska förekomma på alla yrkesprogram i gymnasieskolan i minst 15 veckor. I gymnasiesärskolan ska arbets- platsförlagt lärande förekomma på alla nationella program i minst 22 veckor. En elev som går gymnasial lärlingsutbildning ska i stället genomföra mer än hälften av denna utbildning som arbetsplatsför- lagt lärande. Omfattningen ska då räknas från och med det läsår som eleven påbörjar den gymnasiala lärlingsutbildningen.

Varje vecka som genomförs	Varje vecka som genomförs
8 Senaste lydelse 2014:70.

102

Huvudmannen ska följa upp och redovisa den faktiska undervisningstid som eleven har erbjudits.

103

SOU 2016:77 Författningsförslag

på en arbetsplats ska för en elev	på en arbetsplats ska för en elev
i gymnasieskolan anses motsvara	i gymnasieskolan anses motsvara
23 timmars garanterad undervis-	23 timmars garanterad undervis-
ningstid. Huvudmannen får be-	ningstid. Huvudmannen får be-
sluta att arbetsplatsförlagt lärande	sluta att arbetsplatsförlagt lärande
ska finnas på högskoleförbere-	ska finnas på högskoleförbere-
dande program och får då också	dande program och får då också
besluta om i vilken omfattning.	besluta om i vilken omfattning.
	På den nationella inriktningen
	handel inom ekonomiprogrammet
	och på den nationella inriktning-
	en produktionsteknik inom teknik-
	programmet ska dock arbetsplats-
	förlagt lärande förekomma i minst
	fyra veckor.

För en elev i gymnasiesärskolan ska varje vecka som genomförs på en arbetsplats anses motsvara 25 timmars garanterad undervisnings- tid.

Huvudmannen ansvarar för att skaffa platser för det arbets- platsförlagda lärandet och att detta uppfyller de krav som finns för utbildningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av kurser ska för- läggas till arbetsplatser och om hur fördelningen över läsåren ska göras.

22 §9

Huvudmannen beslutar om antalet undervisningstimmar för varje kurs, varje ämnesområde, gymnasiearbetet och gymnasiesärskole- arbetet samt om hur fördelningen av undervisningstiden över läsåren ska göras.

Huvudmannen ska redovisa hur eleven har fått sin garante- rade undervisningstid.

9 Senaste lydelse 2012:402.

Författningsförslag SOU 2016:77

23 §10

En elev får delta frivilligt i undervisning i en eller flera kurser som ligger utanför elevens fullständiga program, om eleven på ett tillfredsställande sätt kan antas genomföra såväl kurserna på den ordinarie studievägen som de frivilliga kurserna (utökat program).

Beslutet fattas av rektorn.
En elev på ett yrkesprogram i	En elev på ett yrkesprogram i
gymnasieskolan har utan särskilt	gymnasieskolan har utan särskilt
beslut rätt att som utökat pro-	beslut rätt att som utökat pro-
gram läsa de kurser som krävs	gram läsa kurser i yrkesämnen
för grundläggande behörighet till	och sådana kurser som ger särskild
högskoleutbildning på grundnivå.	behörighet till högskoleutbildning
Huvudmannen är dock bara skyl-	som påbörjas på grundnivå och
dig att tillgodose detta om eleven	vänder sig till nybörjare. Utök-
senast vid utgången av det andra	ningen får omfatta högst 300 gym-
läsåret har anmält att han eller	nasiepoäng. Huvudmannen be-
hon vill läsa de aktuella kurserna.	slutar vilka kurser i yrkesämnen
	och vilka kurser som ger den sär-
	skilda behörigheten som ska erbju-
	das. Huvudmannen är dock bara
	skyldig att erbjuda kurserna om
	eleven senast vid utgången av
	det andra läsåret har anmält att
	han eller hon vill läsa de aktuella
	kurserna.

En elev som följer ett utökat program har rätt till garanterad undervisningstid utöver vad som föreskrivs i 16 kap. 18 § respek- tive 19 kap. 20 § skollagen (2010:800).

5 kap.

9 §11

Berörda nationella program-	Berörda nationella program-
råd ska höras om ansökan avser	råd ska höras i ärendet.
yrkesprogram i gymnasieskolan.

10 Senaste lydelse 2012:402.

11 Senaste lydelse 2012:402.

104

21 §

Riksrekryterande estetisk spetsutbildning ska beslutas för det estetiska programmet om förutsättningarna i 12 § finns och skol- enheten har ett etablerat samarbete med en högskola som erbjuder utbildning som är relevant för gymnasieutbildningen.

Berört nationellt programråd ska höras i ärendet.

Eget examensmål får inte finnas för utbildningen.

6 kap.

4 §

Programinriktat individuellt Programinriktat individuellt val ska innehålla de grundskole- val ska innehålla de grundskole- ämnen som en elev inte har ämnen som en elev inte har god- godkända betyg i och som krävs kända betyg i och som krävs för för att eleven ska bli behörig till att eleven ska bli behörig till ett ett yrkesprogram samt kurser som nationellt program samt kurser ingår i ett nationellt yrkesprogram. som ingår i det nationella program Dessutom ska utbildningen inne- som utbildningen är inriktad mot. hålla arbetsplatsförlagt lärande Dessutom ska utbildningen inne- enligt 4 kap. 12–14 §§. Arbets- hålla arbetsplatsförlagt lärande platsförlagt lärande behöver dock enligt 4 kap. 12–14 §§. Arbets- inte förekomma i den omfatt- platsförlagt lärande behöver dock ning som anges där. inte förekomma i den omfatt-

ning som anges där.

6 §

Individuellt alternativ ska utformas utifrån elevens behov och förutsättningar.

Utbildningen får innehålla Utbildningen får innehålla grundskoleämnen som eleven grundskoleämnen som eleven saknar godkända betyg i och hela saknar godkända betyg i och hela eller delar av kurser i karaktärs- eller delar av kurser i karaktärs- ämnen och i gymnasiegemen- ämnen och gymnasiegemensam- samma ämnen. ma ämnen. Utbildningen ska dock

innehålla hela eller delar av sådana kurser om eleven har förut- sättningar att läsa dessa.

105

SOU 2016:77

Författningsförslag

Språkintroduktion ska inne- hålla undervisning i grundskole- ämnena svenska eller svenska som andraspråk. Undervisningen får bedrivas i enbart dessa ämnen i högst två månader om det inte finns synnerliga skäl.

I övrigt ska språkintroduktion utformas utifrån de bedömning- ar som ska göras enligt 7 § och innehålla de ämnen och kurser som eleven behöver för sin fort- satta utbildning. Utbildningen får innehålla grundskoleämnen som eleven inte har godkända betyg i och kurser som ingår i nationella program och arbetsplatsförlagt lärande.

I 17 kap. 14 a § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om bedömning av en nyanländ elevs kunskaper vid mottagandet till språkintroduktion. Huvudman- nen ska fortlöpande bedöma elev- ens kunskapsutveckling för att eleven så snart som möjligt ska komma vidare i sin utbildning.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om underlag för be- dömning av en elevs kunskaper enligt 17 kap. 14 a § skollagen.

Författningsförslag

SOU 2016:77

Även andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskaps- utveckling får ingå i utbildningen.

7 §

Inför mottagandet av en elev till språkintroduktion ska huvud- mannen i god tid göra en bedöm- ning av elevens språkkunskaper.

Huvudmannen ska fortlöpande bedöma elevens kunskapsutveck- ling i övriga ämnen för att eleven så snart som möjligt ska komma vidare i sin utbildning.

8 §12 Språkintroduktion ska inne-

hålla undervisning i grundskole- ämnena svenska eller svenska som andraspråk.

I övrigt ska språkintroduktion utformas utifrån den bedömning som ska göras enligt 7 § och inne- hålla de ämnen och kurser som eleven behöver för sin fortsatta utbildning. Utbildningen får innehålla grundskoleämnen som eleven inte har godkända betyg i och kurser i gymnasieämnen.

12 Senaste lydelse 2016:457.

106

SOU 2016:77

Författningsförslag

Språkintroduktion får kombineras med kommunal vuxenutbild- ning i svenska för invandrare och motsvarande utbildning vid folk- högskola enligt 24 kap. skollagen (2010:800). Även andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveckling får ingå i utbild- ningen.

Undervisningstid

10 §

Huvudmannen ska följa upp

och redovisa den undervisningstid eleven har erbjudits.

8 kap.

4 §

Enligt 16 kap. 26 § skollagen	Enligt 16 kap. 26 § skollagen
(2010:800) ska gymnasieexamen	(2010:800) ska gymnasieexamen
utfärdas om en elev i gymnasie-	utfärdas om en elev i gymnasie-
skolan har fått betyg från en ut-	skolan har fått betyg från en ut-
bildning som omfattar 2 500 gym-	bildning som omfattar 2 500 gym-
nasiepoäng på ett nationellt pro-	nasiepoäng på ett nationellt pro-
gram och eleven har uppfyllt de	gram och godkänt betyg på gym-
övriga villkor som anges 16 kap.	nasiearbetet och eleven har upp-
27 och 28 §§ skollagen och i	fyllt de övriga villkor som anges
denna förordning.	i 16 kap. 27 och 28 §§ skollagen
	och i denna förordning.

Gymnasieexamen får inte utfärdas om en elev följer ett reducerat program.

17 §

Examensbevis ska utfärdas för den som är elev i gymnasieskolan när eleven har uppfyllt kraven för gymnasieexamen. Av examens- beviset ska det framgå

1. om beviset avser en yrkesexamen eller en högskoleförbere- dande examen,

2. vilken studieväg som examensbeviset avser,

3. om eleven har fått grundläggande behörighet till högskoleut- bildning som påbörjas på grundnivå och beviset avser en yrkes- examen,

107

Författningsförslag

SOU 2016:77

4. vilka kurser som beviset avser, hur många gymnasiepoäng som varje kurs omfattat och vilket betyg eleven fått på varje kurs,

5. att eleven har genomfört ett godkänt gymnasiearbete och vad det har innehållit,

6. om eleven har slutfört ett fullständigt eller utökat program,

och

7. om eleven har haft ett längre studieuppehåll för studier utom- lands och vilken karaktär och omfattning dessa studier har haft.

Om eleven har följt vård- och omsorgsprogrammet, ska det av examensbeviset framgå att det av- ser en yrkesexamen som benämns undersköterskeexamen.

19 §

Examensbevis ska utfärdas för den som inte är elev i gymnasie- skolan när han eller hon har uppfyllt kraven för gymnasieexamen. I beviset får endast sådana betyg ingå som är satta i gymnasieskolan. Av examensbeviset ska det framgå

1. om beviset avser en yrkesexamen eller en högskoleförberedande examen,

2. vilken studieväg som examensbeviset avser,

3. om eleven har fått grundläggande behörighet till högskoleut- bildning som påbörjas på grundnivå och beviset avser en yrkes- examen,

4. vilka kurser som beviset avser, hur många gymnasiepoäng som varje kurs omfattat och vilket betyg eleven fått på varje kurs,

5. om betyg har satts efter prövning av den som inte är elev i gymnasieskolan,

6. att eleven har genomfört ett godkänt gymnasiearbete och vad det har innehållit,

7. om eleven har slutfört ett fullständigt eller utökat program,

och

8. att beviset avser en person som inte är elev i gymnasieskolan.

Om examensbeviset avser vård- och omsorgsprogrammet, ska det av beviset framgå att det avser en yrkesexamen som benämns undersköterskeexamen.

108

När en elev på ett introduk- tionsprogram har nått målen för utbildningen enligt sin individu- ella studieplan ska rektorn utfärda ett gymnasieintyg som visar vilken utbildning eleven har fått. Av intyget ska utbildningens mål, samtliga betyg som eleven har fått och andra insatser som ingått i den individuella studieplanen framgå.

En elev som inom ramen för ett introduktionsprogram läst grundskoleämnen utan att få god- känt betyg ska få en skriftlig be- dömning av sin kunskapsutveck- ling i varje sådant ämne. Det- samma gäller om eleven läst kurser som ingår i ett nationellt program.

SOU 2016:77

Författningsförslag

20 § En elev som inom ramen för

ett introduktionsprogram läst grundskoleämnen utan att få god- känt betyg ska få en skriftlig be- dömning av sin kunskapsutveck- ling i varje sådant ämne.

21 §

Efter avslutad utbildning på ett introduktionsprogram ska rektorn utfärda ett gymnasie- intyg som visar vilken utbildning en elev har fått. Av intyget ska samtliga betyg som eleven har fått framgå.

			22 §
En elev som avbryter sin ut-				En elev som avbryter sin ut-
bildning på ett introduktions-				bildning på ett introduktions-
program, inte fullföljer utbild-				program eller inte når målen för
ningen	enligt	sin	individuella	utbildningen enligt sin individu-
studieplan eller övergår till ett				ella studieplan ska få en samman-
nationellt program ska få en sam-				ställning av vilka delar av utbild-
manställning av vilka delar av				ningen eleven har fullföljt jäm-
utbildningen eleven har fullföljt				fört med sin individuella studie-
jämfört	med	sin	individuella	plan.

studieplan.

23 §

En elev som har fått betyg på en gymnasiekurs innan eleven påbörjat sin gymnasieutbildning har rätt att gå om kursen och få ett

109

I 15 kap 27 a §, 18 kap. 26 a § skollagen (2010:800) och 9 kap.

6 § finns bestämmelser om övriga fall när en elev har rätt att gå om en kurs.

Författningsförslag

SOU 2016:77

nytt betyg på kursen i gymnasieskolan.

Rektorn fattar beslut efter det att eleven fått yttra sig. Om eleven inte har fyllt 18 år och inte heller har ingått äktenskap, ska även elevens vårdnadshavare yttra sig.

I 9 kap. 1 och 2 §§ finns be- stämmelser om övriga fall när en elev har rätt att gå om en kurs.

9 kap. Undervisning och stödåtgärder

Strukturerad undervisning

1 § Eleverna ska genom strukturerad undervisning ges ett konti- nuerligt och aktivt lärarstöd i den omfattning som behövs för att skapa förutsättningar för att eleverna ska nå målen för utbildningen och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbild- ningen.

Stöd i form av extra anpassningar och särskilt stöd

Allmänt om stödåtgärder

2 § I 3 kap. 5 a och 7–9 §§ skollagen (2010:800) finns bestämmel- ser om stöd i form av extra anpassningar och särskilt stöd.

Studiehandledning på modersmålet

3 § En elev ska få studiehandledning på sitt modersmål, om eleven behöver det.

Om det finns särskilda skäl, får en elev som har rätt till moders- målsundervisning och som före sin ankomst till Sverige har under- visats på ett annat språk än modersmålet ges studiehandledning på det språket i stället för modersmålet.

110

SOU 2016:77

Författningsförslag

Reducerat program

4 § En elev i gymnasieskolan kan befrias från undervisning i en eller flera kurser eller gymnasiearbetet om eleven önskar det och har påtagliga studiesvårigheter som inte kan lösas på något annat sätt.

En elev i gymnasiesärskolan kan befrias från undervisning i en eller flera kurser eller gymnasiesärskolearbetet om eleven önskar det och har påtagliga studiesvårigheter som inte kan lösas på något annat sätt eller saknar förutsättningar att klara av ett fullständigt pro- gram.

Reducerat program beslutas inom ett åtgärdsprogram.

Förlängd undervisning

5 § Undervisningen på ett nationellt program för en elev i gymna- sieskolan får fördelas över längre tid än tre år, om eleven har läst ett reducerat program eller om det med hänsyn till elevens förutsätt- ningar i övrigt finns särskilda skäl för det.

Rektorn ska överväga att fördela undervisningen över längre tid än tre år när reducerat program beslutas eller om det har framkom- mit att det finns särskilda skäl för en sådan fördelning.

Förlängd undervisning beslutas inom ett åtgärdsprogram.

Andra anpassningar

Gå om kurs

6 § I 15 kap. 27 a § och 18 kap. 26 a § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om rätt att gå om en kurs. En elev som har bytt studie- väg får, om det finns särskilda skäl, gå om sådana kurser som eleven tidigare fått lägst betyget E på.

Individuellt anpassat program

7 § En elevs utbildning i gymnasieskolan får avvika från vad som annars gäller för ett nationellt program genom att vissa kurser byts ut om

1. utbildningen kan hänföras till ett nationellt program,

111

Författningsförslag

SOU 2016:77

2. kraven för examen från det aktuella programmet kan uppfyllas,

och

3. beslutet fattas före utgången av det andra läsåret.

Beslut om att byta ut kurser i gymnasiegemensamma eller pro- gramgemensamma ämnen får endast fattas om det finns synnerliga skäl.

När det gäller villkoret i första stycket 2 får dock den inledande kursen i matematik bytas ut mot en annan inledande kurs i mate- matik.

Beslut om att byta ut en viss kurs får inte fattas efter det att eleven påbörjat kursen.

8 § En elevs utbildning i gymnasiesärskolan får avvika från vad som annars gäller för ett nationellt program genom att vissa kurser byts ut, för att eleven ska kunna läsa

1. kurser enligt gymnasieskolans ämnesplaner,

2. ämnesområden i individuella program i gymnasiesärskolan,

3. kurser som inte finns i programstrukturen för det program som eleven är antagen till, eller

4. grundskoleämnen.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om att kurser får bytas ut av andra skäl än de som anges i första stycket.

Specialklasser

9 § Specialklasser får inrättas för elever som på grund av hörsel- skada inte kan följa den vanliga undervisningen.

Beslut

10 § Rektorn fattar beslut enligt 5–8 §§ efter det att eleven och be- rörda lärare har fått yttra sig. Om eleven inte har fyllt 18 år och inte heller har ingått äktenskap, ska även elevens vårdnadshavare yttra sig.

112

Om en elev inte kommer till den utbildning eleven har antagits till och inte heller anmäler giltig orsak att utebli inom tre dagar efter det att den första terminen har startat, ska huvudmannen vid- ta åtgärder för att eleven ska på- börja utbildningen.

Om eleven trots huvudman- nens åtgärder inte kommer till ut- bildningen ska huvudmannen meddela hemkommunen det inom två veckor efter det att utbildning- en startade. Eleven ska då anses ha avslutat sin utbildning.

SOU 2016:77

Författningsförslag

12 kap.

3 §13

En elev anses ha avslutat ut- bildningen om eleven inte kom- mer till den utbildning eleven har antagits till och inte heller an- mäler giltig orsak att utebli inom tre dagar efter det att den första terminen har startat.

4 §15

Om en elev vill avsluta utbildningen utan att slutföra den, ska eleven anmäla det till rektorn. En elev som inte har fyllt 18 år och inte heller har ingått äktenskap ska visa att vårdnadshavaren sam- tycker till att eleven slutar i förtid.

Rektorn ska vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att eleven ska fortsätta sin utbildning. Om eleven trots detta vill avsluta utbildningen får rektorn besluta att eleven ska anses ha avslutat sin utbildning.

Om en elev har påbörjat en utbildning och därefter utan an- mälan enligt första stycket har ute- blivit från utbildningen under mer än en månad i följd, utan att detta har berott på sjukdom eller be-

13 Senaste lydelse 2014:860.

15 Senaste lydelse 2014:860.

113

Författningsförslag

SOU 2016:77

viljad ledighet och rektorn har vidtagit de åtgärder som skäligen kan krävas för att eleven ska fort- sätta sin utbildning, får rektorn besluta att eleven ska anses ha av- slutat sin utbildning.

I 29 kap. 9 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om hemkommunens aktivitetsansvar för ungdomar. Av bestämmelser- na framgår att en förtroendefull och systematisk samverkan mellan aktivitetsansvaret och gymnasie- skolan och gymnasiesärskolan ska eftersträvas.

13 kap.

8 §16

Bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola enligt 16 kap. 52 § skollagen (2010:800) ska lämnas i en omfattning som minst motsvarar en fullständig gymnasieutbildning (2 500 gymnasiepoäng).

Om elevens hemkommun för-				Om elevens hemkommun för-
delar ytterligare resurser i en				delar ytterligare resurser i en
kommunal skola för elever som				kommunal skola för elever som
har rätt till utökat program för att				läser kurser enligt 4 kap. 23 §
uppnå	grundläggande		behörighet	andra stycket, ska bidrag lämnas
till högskoleutbildning			inom ett	till den enskilda huvudmannen
yrkesprogram, ska bidrag lämnas				också för sådana kurser utöver
till den enskilda		huvudmannen		2 500 gymnasiepoäng som en elev
också	för de	kurser utöver		läser.

2 500 gymnasiepoäng som en elev läser för att uppnå sådan behörig- het inom ett yrkesprogram.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

16 Senaste lydelse 2012:402.

114

SOU 2016:77

Författningsförslag

2. Bestämmelserna i 1 kap. 3 §, 4 kap. 5, 7, 12, 22 och 23 §§, 6 kap. 4 och 6–8 §§, 8 kap. 4, 17 och 19 §§ och 13 kap. 8 § i den nya lydelsen och i 4 kap. 1 b, 6 a–b, 11 a §§ och 6 kap. 10 § tillämpas första gången på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2018. Den nya definitionen av nationella programråd i 1 kap. 3 § tilläm- pas dock för tid från och med den 1 juli 2018.

3. Bestämmelserna i 1 kap. 1 och 7 §§, 3 kap 3 §, 5 kap. 9 och 21 §§, 8 kap. 20–23 §§, 9 kap. och 12 kap. 3 och 4 §§ tillämpas för tid från och med den 1 juli 2018.

4. För utbildning som påbörjats före den 1 juli 2018 gäller 1 kap 3 §, 4 kap. 5, 7, 12, 22 och 23 §§, 6 kap. 4, 6–8 §§, 8 kap. 4, 17 och 19 §§ och 13 kap. 8 § i den äldre lydelsen och 6 kap. 3 §. Den äldre definitionen av nationella programråd i 1 kap. 3 § gäller dock fort- farande för tid före den 1 juli 2018.

5. Äldre bestämmelser i 1 kap. 1 och 7 §§, 3 kap. 3 §, 5 kap. 9 och 21 §§, 8 kap. 20–23 §§, 9 kap. och 12 kap. 3–4 a §§ gäller fort- farande för tid före den 1 juli 2018.

115

Myndigheten ska utforma kursplaner, ämnesplaner och kun- skapskrav samt ansvara för natio- nella prov och slutprov. Myn- digheten ska rapportera till re- geringen i de frågor som dessa uppgifter kan ge upphov till samt för regeringen redovisa sina be- dömningar när det gäller program och inriktningar i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Författningsförslag

SOU 2016:77

1.3 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk

Härigenom föreskrivs att 5 och 10 §§ förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 § Myndigheten ska utforma

kursplaner, ämnesplaner och kun- skapskrav samt ansvara för natio- nella prov och slutprov. Myn- digheten ska rapportera till re- geringen i de frågor som dessa uppgifter kan ge upphov till.

10 §
Myndigheten ska ansvara för	Myndigheten ska ansvara för
1. de nationella programråden	1. de nationella programråden
för gymnasial yrkesutbildning,	för	gymnasial	yrkesutbildning
och	och högskoleförberedande			utbild-
2. Nationella rådet för vidare-	ning.	Detta	innefattar	även
utbildning i form av ett fjärde	yrkesutbildning på introduktions-
tekniskt år.	program och i gymnasiesärskolan,
	2. Nationella rådet för vidare-
	utbildning i form av ett fjärde
	tekniskt år och
	3. Nationella		utvecklingsrådet
	för introduktionsprogram.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

116

SOU 2016:77

Författningsförslag

2. Bestämmelserna i 10 § i den nya lydelsen tillämpas för tid från och med den 1 juli 2018.

3. Äldre bestämmelser i 10 § gäller fortfarande för tid före den 1 juli 2018.

117

Författningsförslag

SOU 2016:77

1.4 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen

Härigenom föreskrivs att 9 § förordningen (2015:218) om stats- bidrag till folkbildningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

En folkhögskola ska ha en ansvarig styrelse. Styrelsen får vara gemensam för flera folkhögskolor.

Allmänna kurser, avsedda främst för dem som saknar grund- skole- och gymnasieutbildning, ska årligen utgöra minst 15 procent

av verksamheten.
Till en allmän kurs som ger	Till en allmän kurs som ger
en behörighet motsvarande den	en behörighet motsvarande den
som kan fås genom skolväsendet	som kan fås genom skolväsendet
får endast den som fyller 18 år	får endast den som fyller 18 år
senast under det kalenderår kurs-	senast under det kalenderår kurs-
en börjar eller som är äldre an-	en börjar eller som är äldre antas.
tas. Trots detta får en folkhögskola
till undervisningen anta en yngre
elev som går ett introduktions-
program i gymnasieskolan.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för stasbidrag som be- viljats före ikraftträdandet.

118

SOU 2016:77

Författningsförslag

1.5 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan

Regeringen föreskriver att bilagan till förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan ska ha följande lydelse.

1. Denna förordning ska kungöras i Statens skolverks författ- ningssamling (SKOLFS).

2. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2018.

119

Författningsförslag

SOU 2016:77

Nuvarande lydelse

Bilaga

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2. Övergripande mål och riktlinjer

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2.6 Rektorns ansvar

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

• utbildningen utformas så att eleverna, för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra lärverktyg för en tidsenlig utbildning, bl.a. bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel,

• undervisningen, elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen ut- formas så att elever som behöver särskilt stöd eller andra stödåtgär- der får detta,

• eleverna får information inför utbildningens början, får en väl ut- formad introduktion i utbildningen, i ämnen och kurser samt får stöd att formulera mål för sina studier,

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

120

SOU 2016:77

Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Bilaga 1

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

21 Övergripande mål och riktlinjer

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2.6 Rektorns ansvar

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

• utbildningen utformas så att eleverna, för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra lärverktyg för en tidsenlig utbildning, bl.a. bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel,

• undervisningen, elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen ut- formas så att elever som behöver särskilt stöd eller andra stödåtgär- der får detta, med den variation som eleverna behöver,

• resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas efter lärarnas be- dömning av elevernas utveckling,

• eleverna får information inför utbildningens början, en väl utfor- mad introduktion i utbildningen, ämnen och kurser samt stöd att formulera mål för sina studier,

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1 Senaste lydelse SKOLFS 2016:43.

121

Författningsförslag

SOU 2016:77

1.6 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 2013:148) om läroplan för gymnasiesärskolan

Regeringen föreskriver att bilagan till förordningen (SKOLFS 2013:148) om läroplan för gymnasiesärskolan ska ha följande lydelse.

1. Denna förordning ska kungöras i Statens skolverks författ- ningssamling (SKOLFS).

2. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2018.

122

SOU 2016:77

Författningsförslag

Nuvarande lydelse

Bilaga

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2 Övergripande mål och riktlinjer

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2.6 Rektorns ansvar

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

• utbildningen utformas så att eleverna, för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra lärverktyg för en tidsenlig utbildning, bl.a. bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel,

• undervisningen, elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen ut- formas så att elever som behöver särskilt stöd eller andra stödåtgär- der får detta,

• eleverna får information inför utbildningens början, får en väl ut- formad introduktion i utbildningen, i ämnen, kurser och ämnesom- råden samt får stöd att formulera mål för sina studier,

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

123

Författningsförslag

SOU 2016:77

Föreslagen lydelse

Bilaga 1

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

21 Övergripande mål och riktlinjer

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

2.6 Rektorns ansvar

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

• utbildningen utformas så att eleverna, för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra lärverktyg för en tidsenlig utbildning, bl.a. bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel,

• undervisningen, elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen ut- formas så att elever som behöver särskilt stöd eller andra stödåtgär- der får detta, med den variation som eleverna behöver,

• eleverna får information inför utbildningens början, en väl ut- formad introduktion i utbildningen, ämnen, kurser och ämnesom- råden samt stöd att formulera mål för sina studier,

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1 Senaste lydelse SKOLFS 2016:45.

124

2 Inledning

2.1 Utredningens direktiv och utgångspunkter

Gymnasieutbildning är viktig för individen och för samhället i sin helhet. Det är inte obligatoriskt för ungdomar att gå i gymnasie- skolan, men en genomförd gymnasieutbildning har fått en allt större betydelse. Flera studier visar att det i princip krävs en gymnasie- utbildning för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden och minska sin sårbarhet för t.ex. arbetslöshet. Risken för arbetslöshet är unge- fär dubbelt så stor bland unga kvinnor och män som inte har av- slutat en gymnasieutbildning som bland dem som har avslutat en sådan utbildning. Att ha en gymnasieutbildning är även betydelse- fullt för att kunna delta aktivt i samhällslivet och att ha avbrutit eller aldrig påbörjat en gymnasieutbildning är den faktor som tyd- ligast påverkar risken att återfinnas i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Om gymnasieskolan inte lyckas med sitt uppdrag riskerar därmed fler unga att hamna i socialt och ekonomiskt utan- förskap.

Gymnasieskolan utgör den centrala länken mellan den obligato- riska skolan och det framtida studie- och yrkeslivet. Skolformen finns därmed i skärningspunkten mellan olika intressen, från grundskolan till vuxenutbildningen, från yrkeshögskola, universitet och högskolor till arbetsmarknaden och det civila samhället. Gymnasieskolan tar över som nästa utbildningsnivå för alla ungdomar efter grundskolan. Även för ungdomar som inte nått målen för utbildningen i grundskol- an eller som invandrat i gymnasieåldern och därmed inte är behöriga till gymnasieskolans nationella program erbjuds gymnasieutbildning i form av introduktionsprogram, dvs. program som förbereder för fortsatta studier i första hand på ett nationellt program, eller för arbetslivet.

125

Inledning

SOU 2016:77

2.1.1 Utredningens direktiv

Gymnasieutredningens direktiv innebär ett uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning.1 Detta avser såväl gymnasieskolan som gymnasie- särskolan och är, enligt utredningens tolkning, ett övergripande uppdrag som innefattar samtliga deluppdrag som ingår i direktiven. Det har utgjort den övergripande frågeställningen i utredningens arbete och innebär ett fokus på deltagande och genomströmning. Som en del i sitt uppdrag ska utredningen enligt direktiven lämna förslag som innebär att de nationella programmen i gymnasieskolan vidareutvecklas och ger en bred gemensam kunskapsbas. Direktiven betonar dessutom att undervisningen i gymnasieskolan måste upplevas som motiverande och hålla en god kvalitet.

De deluppdrag som har ingått enligt utredningens ursprungliga direktiv har bl.a. handlat om att se över bestämmelserna om stöd- åtgärder i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, att analysera och föreslå hur elevens rättighet att läsa de kurser som leder till grund- läggande behörighet till högskolan kan stärkas, att analysera och föreslå hur alla nationella program i gymnasieskolan kan innefatta ett estetiskt ämne, att analysera hur introduktionsprogrammen kan utvecklas samt att analysera om det finns anledning att göra justering- ar av det nationella utbudet av program och inriktningar i gymnasie- skolan.

Utredningen har fått tilläggsdirektiv vid två tillfällen. Det första tilläggsdirektivet2 innebär ett uppdrag att analysera Yrkesprograms- utredningens förslag om gymnasieskolans teknikprogram och eventuellt föreslå hur en yrkesinriktning kan införas inom teknik- programmets 2 500 gymnasiepoäng. Det andra tilläggsdirektivet3 innebär ett uppdrag att analysera för- och nackdelar med ämnes- betyg, att utreda möjligheterna att införa ämnesbetyg i gymnasie- skolan och att lämna förslag som kan bidra till att reducera stress hos gymnasieskolans och gymnasiesärskolans elever.

1 Dir. 2015:31, bilaga 1.

2 Dir 2015:82, bilaga 2.

3 Dir 2015:141, bilaga 3.

126

SOU 2016:77

Inledning

2.1.2 Nuvarande modell – en utgångspunkt

Under de senaste decennierna har gymnasieskolan varit föremål för flera utredningar och reformer. Samtidigt har en allt större del av varje årskull valt att påbörja studier i gymnasieskolan, och sedan många år tillbaka påbörjar drygt 99 procent av ungdomarna en gym- nasieutbildning inom två år efter att de lämnat grundskolan. Någon större förändring avseende genomströmningen i gymnasieskolan har inte skett under senare år. Samtidigt är det alltför tidigt att utvärdera de långsiktiga effekterna av den senaste gymnasiereformen som sjösattes 2011, och som i detta betänkande benämns Gy11.

Regeringen slår i utredningens ursprungliga direktiv fast att gym- nasieskolan inte är betjänt av dramatiska förändringar och tvära kast och att förändringar ska genomföras med utgångspunkten att skapa långsiktighet och arbetsro för verksamheten i gymnasieskolan. Syftet med utredningen har inte varit att främst utreda nya studievägar eller att på andra sätt förändra de grundläggande dragen i systemet. Ansatsen i utredningens arbete har i stället varit att vidareutveckla den nuvarande modellen för gymnasieutbildning med som främsta syfte att alla unga ska påbörja och nå målen för en gymnasie- utbildning.

I direktiven påpekas att det är naturligt att gymnasieskolan be- höver fortsätta utvecklas och anpassas till ett föränderligt samhälle men att det arbetet bör bygga vidare på centrala delar i den senaste gymnasiereformen. Utredningen utgår därmed från att Gy11 bör ligga till grund för ett utvecklingsarbete, samtidigt som de nödvän- diga justeringar som krävs för att förbättra gymnasieskolan inom dessa ramar ska genomföras.

Gymnasiesärskolan reformerades senare än gymnasieskolan, 2013 och den reformen utgör på motsvarande sätt en utgångspunkt för eventuella förändringar. Att skolformen så pass nyligen reformerats har också inneburit en viss begränsning när det gäller utredningens ansats. I detta betänkande nämns gymnasiesärskolan specifikt en- bart när skolformen särskilt berörs. Detta hindrar dock inte att många allmänna resonemang när det gäller gymnasieskolan även äger giltig- het för gymnasiesärskolan.

Att utredningen bygger vidare på Gy11 innebär bl.a. att utred- ningens förslag bygger vidare på den nuvarande modellen med en treårig gymnasieskola. Det betyder även att t.ex. dagens program-

127

Inledning

SOU 2016:77

typer ligger fast. De nationella programmen ska fortfarande i första hand förbereda för vidare studier eller ett yrke, och de nationella programmen ska leda till en gymnasieexamen.

Med detta sagt pekar dock utredningens andra tilläggsdirektiv som gäller möjligheterna att införa ämnesbetyg mot en möjlig systemförändring när det gäller gymnasieskolans och gymnasiesär- skolans struktur. Om ett ändamålsenligt införande av ämnesbetyg skulle kräva ämnesutformning i stället för dagens kursutformning skulle detta nämligen i sin tur medföra krav på en mer omfattande reform.

2.1.3 Vägledande perspektiv och utgångspunkter för utredningens arbete

I utredningens arbete har några olika perspektiv och utgångs- punkter varit vägledande. Eleverna står i centrum för uppdraget. Vad vi vet om deras deltagande i gymnasieutbildning, genom- strömningen i gymnasieskolan, liksom orsaker till studieavbrott och ofullständiga studier har genomgående beaktats. Vi har tagit hänsyn till vad vi vet om ungas syn på utbildning och utbildningsval, även om få studier finns på området. Andra perspektiv som beaktats handlar om arbetsmarknadens utveckling och om övergripande internationella mönster på utbildningsområdet.

OECD har gett Sverige särskilda rekommendationer efter den fördjupade granskning av skolväsendet i Sverige som genomfördes 2015.4 Enligt OECD bör den nationella nivån vidta åtgärder för att skolsystemet bl.a. ska ha höga förväntningar på alla elever utifrån gällande styrdokument. Sverige behöver också nationellt verka för ett bättre klassrumsklimat, stöd och stimulans liksom för ett mer systematiskt arbete med nyanlända elever. Gymnasieutredningen har haft med OECD:s rekommendationer i arbetet.5

4 OECD: Improving Schools in Sweden: An OECD perspective. 2015.

5 2015 års skolkommission (dir. 2015:35) gavs den 1 april 2015 i uppdrag att bl.a. utifrån OECD:s rekommendationer från den tematiska granskningen av svensk skola lämna förslag till en långsiktig plan med utvecklingsområden för skolväsendet. Kommissionen lämnade ett delbetänkande i maj 2016 (SOU 2016:38).

128

SOU 2016:77

Inledning

Gymnasieskolan har ett brett uppdrag

Givet arbets- och samhällslivets krav på den enskilda menar utred- ningen att alla ungdomar i praktiken förväntas gå en gymnasie- utbildning och att gymnasieskolan och gymnasiesärskolan måste möta behoven hos alla ungdomar. Det är viktigt att inledningsvis konstatera att gymnasieskolan inte är en urvalsskola, utan avsedd för samtliga ungdomar i målgruppen. Den breda målgruppen innebär dock höga och ökande krav på gymnasieskolan.

Av utredningens ursprungliga direktiv framgår att alla nationella program i gymnasieskolan ska ge en bred gemensam kunskapsbas och att gymnasieskolans breda uppdrag är en viktig utgångspunkt för utredningen. Enligt skollagen ska utbildningen i gymnasieskolan i huvudsak bygga på de kunskaper eleverna fått i grundskolan och ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och deltagande i samhällslivet. Detta brukar kallas för det tredelade uppdraget och det har varit vägledande i ut- redningens arbete. Utredningen har utgått från att innehållet i ut- bildningen som helhet ska bidra till uppdraget och att alla delar i det breda uppdraget är viktiga för att rusta eleverna för framtiden.

Gymnasieutbildning i första hand

Att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning innebär att utredningen har ett stort utbildningsfokus. Unga mellan 16 och 20 år bör vara i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan. I vårt arbete har vi även enligt direktiven särskilt haft att beakta det kommunala aktivitetsansvaret. Att få ett arbete vid 16 års ålder är inte ett reellt alternativ för de flesta ungdomar. Att sakna en gymnasie- utbildning innebär också att personen, oavsett en tidig anställning, är mer sårbar på arbetsmarknaden på sikt. I ljuset av att alla unga såväl ska påbörja som fullfölja en gymnasieutbildning bör även aktivitetsansvaret enligt utredningens bedömning i första hand hänvisa unga till gymnasieskolan.

129

Inledning

SOU 2016:77

Allt fler nyanlända elever

Utredningen har i uppdrag att analysera om det finns behov av att höja åldersgränsen för nyanlända elever när det gäller rätten att på- börja en utbildning i gymnasieskolan. Under utredningens arbete har situationen i samhället i stort och även i gymnasieskolan förän- drats med anledning av migrationsströmmarna till Sverige, och fråg- or om hur förutsättningarna för nyanlända elevers utbildning kan förbättras har därför genomsyrat vårt arbete.

Direktivens övergripande inriktning om att alla ungdomar ska ges möjlighet att påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning medför att utredningen utgår ifrån att alla nyanlända ungdomar som tillhör gymnasieskolans målgrupp i första hand ska gå i gymnasieskolan. Det ger dem möjlighet till utbildning inom ramen för ett system som omfattas av rättighetslagstiftning och tillsyn och där de möter andra ungdomar i samma ålder, vilket kan bidra till snabbare integration.

Introduktionsprogrammen behöver utvecklas

Gymnasieskolans utbildningsutbud består av tre programtyper: yrkes- program och högskoleförberedande program (som utgör de nationella programmen) samt introduktionsprogram. Alla programtyperna har en viktig funktion att fylla inom gymnasieskolan. Utöver gymnasie- skolans breda uppdrag som beskrivits ovan syftar introduktions- programmen mer specifikt till att ge behörighet till nationella pro- gram, att ge nyanlända ungdomar en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket eller att förbereda för annan fortsatt utbildning eller etablering på arbetsmarknaden.

Utredningen har i uppdrag att föreslå hur introduktionsprogram- men kan utvecklas så att de bättre svarar mot behoven hos och motiverar de elever som inte är behöriga till ett nationellt program samt bidrar till att förbättra elevernas studieresultat. Utredningens övergripande inriktning om att alla ska påbörja och fullfölja en gym- nasieutbildning, liksom uppdraget att se över kraven för behörighet till nationella program, ställer likaså krav på att introduktionsprogram- men utvecklas ytterligare. Programmen måste också fortsätta att utvecklas med tanke på den växande och förändrade elevgrupp som går på introduktionsprogrammen. På introduktionsprogrammen

130

SOU 2016:77

Inledning

går i dag nästan enbart elever som är obehöriga till nationella pro- gram (vilket är en avsiktlig skillnad jämfört med det tidigare indi- viduella programmet), betydligt fler nyanlända elever än tidigare och även elever från grundsärskolans målgrupp. En utgångspunkt för utredningen är därför att det krävs flera insatser runt introduktions- programmen.

Mindre skarpa gränser mellan de nationella programmen

Utredningen har sett det som centralt att yrkesprogrammen ska kunna vara ett attraktivt val för alla elever med intresse för ett yrkes- område. Gy11 innebar en tydligare åtskillnad mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program, en förändring som kan ha fått oavsiktliga konsekvenser. Det är ett problem om elever avstår från att välja yrkesprogram på grund av osäkerhet om behörighetsfrågor eller av tveksamhet till om utbildningen är lika bred som utbildning- en på högskoleförberedande program.

Enligt direktiven ska alla nationella program ge en bred gemen- sam kunskapsbas och yrkesprogrammen ska ge eleverna en stärkt rättighet till grundläggande högskolebehörighet. Ett estetiskt ämne ska dessutom enligt direktiven ingå för alla elever på gymnasieskolans nationella program. Därutöver ska utredningen se över de differenti- erade behörighetskraven till gymnasieskolans högskoleförberedande program och yrkesprogram. Vi ska även analysera om det finns anledning att göra justeringar av det nationella utbudet av program och inriktningar i gymnasieskolan, behandla frågan om en eventuell yrkesinriktning på teknikprogrammet och undersöka om det inom vissa yrkesområden finns behov av att erbjuda elever i gymnasie- skolan större möjligheter att läsa in särskild behörighet till hög- skolan. Utredningen menar att direktiven därmed pekar mot ett visst närmande mellan de två typerna av nationella program, även om varje program enligt direktiven fortfarande ska karaktäriseras av att det i första hand förbereder för vidare studier eller ett yrke.

131

Inledning

SOU 2016:77

Vissa arbetssätt i gymnasieskolans behöver utvecklas

En ytterligare utgångspunkt för utredningens arbete är att vissa arbetssätt i gymnasieskolan kan behöva utvecklas. Direktiven betonar att undervisningen måste upplevas som motiverande och hålla en god kvalitet samt att åtgärder måste vidtas som ger elever- na bättre förutsättningar att nå målen med utbildningen. Att alla ungdomar ska gå i gymnasieskolan ställer krav på god undervisning för alla. Det innebär bl.a. att eleverna ska få det stöd de behöver för att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Det innebär t.ex. även att eleverna i praktiken måste få den undervis- ningstid de minst är garanterade och att utbildningen ska bedrivas som heltidsstudier. Gymnasieskolan är dessutom en viktig social mötesplats. Det är därför centralt att eleverna är närvarande i gym- nasieskolan och får tillgång till lärares tid och uppmärksamhet lik- som till en bra arbetsmiljö, för att de ska kunna utvecklas och lära på bästa sätt.

2.2 Ett komplext uppdrag med vissa avgränsningar

Mycket i gymnasieskolan fungerar väl. Många elever trivs och möts av kunniga och engagerade lärare. På många skolor görs ett gott arbete, och varje dag ges ungdomar viktiga byggstenar i sin utbildning och därmed för sitt framtida liv. Utredningarbetet innebär dock att problemområden och brister lyfts fram och belyses i syfte att klarlägga hur fler elever kan klara en gymnasieutbildning och hur gymnasieskolan kan förbättras i olika avseenden. Våra direktiv innehåller fler än 20 delområden, såväl stora och över- gripande som mer detaljerade, vilket innebär att utredningens problem- och lägesbeskrivning är omfattande. Men det är samtidigt värt att inledningsvis påminna om att det varje dag pågår verk- samhet av god kvalitet i gymnasieskolan och att mycket lokalt utvecklingsarbete pågår.

Utredningsuppdragets omfattning illustrerar också att gymnasie- skolan är en komplex skolform med ett stort uppdrag. Vår utgångs- punkt är därmed att det inte finns ett enda svar för att komma till- rätta med olika problem inom gymnasieskolan. Utmaningarna bör i stället mötas med en mångfald av förslag, där förändringar på flera nivåer och inom olika områden tillsammans bidrar till att fler unga

132

SOU 2016:77

Inledning

påbörjar och fullföljer en gymnasieutbildning och rustas för fram- tiden. Det behövs en bred uppslutning kring gymnasieskolans viktiga uppdrag och alla aktörer måste arbeta för samtliga ung- domars möjlighet att nå studieframgång.

För att möjliggöra uppdragets genomförande har utredningen valt att avgränsa arbetet mot vissa närliggande men samtidigt mycket viktiga frågeområden.

Vissa avgränsningar i linje med direktiven

Gy11 innebar många förändringar och några av dessa lyfts fram i direktiven som centrala. Det gäller bl.a. möjligheten till lärlings- utbildning, den förstärkta samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet inom ramen för de nationella programråden för gymnasial yrkesutbildning samt de förändrade kraven för grundläggande behörighet till högskolan. Det gäller även den stärkta rollen för entreprenörskap som kunskapsområde i gymnasieskolan och den ökade nationella likvärdigheten genom att möjligheten till special- utformade program och lokala inriktningar och kurser togs bort. Dessa förändringar pekas inte ut i direktivens efterföljande utred- ningspunkter, vilket har inneburit en viss avgränsning från dessa frågor i vårt arbete.

Grundskolans roll

I ett arbete som syftar till att öka måluppfyllelsen i gymnasieskolan aktualiseras ofta frågor som berör grundskolan. Gymnasieskolan ska bygga vidare på kunskaper från grundskolan, och genom t.ex. den starka rättighetslagstiftningen när det gäller stöd i grundskolan borde alla elever vara väl förberedda för studier i gymnasieskolan redan i dag. Detta gäller naturligtvis främst de elever som har genomgått hela eller stora delar av en grundskoleutbildning i Sverige; situationen är en annan för ungdomar som invandrat och anlänt sent till Sverige, kanske efter 16 års ålder. Att elever är väl förberedda för gymnasiestudier efter grundskolan är dock inte alltid fallet och grundskolans insatser kan behöva utvecklas ytterligare för att ge alla ungdomar goda förutsättningar att få de förkunskaper som krävs för att fullfölja en gymnasieutbildning. Utredningens

133

Inledning

SOU 2016:77

uppdrag innefattar dock inte att utreda frågor inom grundskolans område och därför görs en avgränsning gentemot grundskolan.

Tillgången på lärare

Att alla elever ska ges möjlighet att fullfölja en gymnasieutbildning kräver att sådan utbildning kan bedrivas med god kvalitet och i tillräcklig omfattning. För detta behöver det finnas tillräcklig till- gång på lärare. Det råder dock för närvarande en lärarbrist, och rekry- teringsbehovet när det gäller gymnasie- och gymnasiesärskollärare förväntas motsvara uppemot 12 000 heltidstjänster fram till 2019. En av gymnasieskolans och gymnasiesärskolans viktigaste utmaning- ar består därmed i att rekrytera och behålla välutbildade lärare. Lärarutbildningen behöver göras mer attraktiv och gymnasieskolan och gymnasiesärskolan måste utvecklas som intressanta arbetsplatser för dem som vill arbeta med unga människor och deras lärande. Många insatser görs för närvarande på lärarförsörjningsområdet, och inom Regeringskansliet samordnas arbetet med bl.a. ett lärarlönelyft, ut- byggnad av lärarutbildningarna, kompetensutvecklingsinsatser och insatser för dem som invandrar till Sverige med en utländsk lärar- utbildning och som behöver komplettera sin utbildning eller få sina meriter validerade. En lärarutredning har dessutom nyligen till- satts.6 Gymnasieutredningen har därför valt att avgränsa sitt arbete mot frågor som rör lärarutbildning och lärarförsörjning.

Vuxenutbildningens roll

Vissa ungdomar hinner inte bli behöriga till ett nationellt program medan de fortfarande tillhör gymnasieskolans målgrupp, och ytter- ligare andra behöver komplettera sin gymnasieutbildning för att få önskad högskolebehörighet eller kunskaper för ett visst yrkesområde. Det är därför av stor vikt att den kommunala vuxenutbildningen är väl utbyggd och av god kvalitet. Gymnasieutredningens uppdrag inne- fattar inte att utreda frågor på vuxenutbildningens område och därför görs en avgränsning mot vuxenutbildningen. I vissa fall pekar vi dock på konsekvenser för vuxenutbildningen.

6 Dir. 2016:76.

134

SOU 2016:77

Inledning

Angelägna och hanterbara förslag

Att föreslå åtgärder för att alla elever ska påbörja och fullfölja gym- nasieutbildning är ett brett uppdrag, och många utökningar av ambi- tionerna i gymnasieskolan skulle kunna vara möjliga. Utredningen föreslår ett antal sådana utökningar och lämnar finansieringsförslag för dessa. Större utökningar av gymnasieskolans uppdrag kräver ett reformutrymme, vilket inte finns anvisat för utredningen, men vi bedömer att mycket ytterligare kan göras inom nuvarande ramar. En annan viktig faktor att beakta är den nämnda lärarbristen, vilken har medfört att utredningen bl.a. har varit restriktiv med förslag som ytterligare ökar lärares administrativa arbete. Gymnasieskolan bör dessutom inom en rimlig tidshorisont ha kapacitet att hantera förslagen för att de ska vara relevanta, samtidigt som förslagen ska vara långsiktiga. Vi lämnar därför sammanfattningsvis många förslag som kan stärka gymnasieskolan utifrån bedömningen att förslagen ska vara angelägna, viktiga för utveckling och hanterbara. Lärar- tillgången är ett problem men med den höga ambition som finns i utredningens direktiv bör förslagen vara flera och ett utveck- lingsarbete måste ses i ett långsiktigt perspektiv.

2.3 Metodval och arbetssätt

Gymnasieutredningen har arbetat utifrån en kombination av meto- der för att belysa och besvara de olika frågeställningarna i utredning- ens uppdrag. Vi har bl.a. gått igenom ett stort antal aktuella studier samt forskning och statistik. På så sätt har utredningen kunnat visa utvecklingsmönster och brister på vissa områden. Därutöver har utredningen genomfört ett antal rättsgenomgångar.

Vi har även arbetat med ett brett samrådsförfarande genom fokus- grupper, referensgrupper, andra samråd och möten samt intervjuer. Fokusgrupperna, som innebär en kvalitativ metod, har främst syftat till att ta del av praktiska erfarenheter och problem. Fokusgrup- perna har bl.a. bestått av elever, lärare, rektorer, representanter för skolhuvudmän, elevhälsopersonal, samt studie- och yrkesvägledare. Referensgrupperna har inneburit en möjlighet att t.ex. inhämta syn- punkter och uppgifter samt få vägledning vad gäller relevanta studier. Dessa grupper har bl.a. omfattat representanter för intresseorga- nisationer och det civila samhället liksom representanter för myn-

135

Inledning

SOU 2016:77

digheter, fackföreningar, intresse- och arbetsgivarorganisationer samt högskolor och universitet. Enskilda samråd har även hållits med vissa centrala aktörer. För en utförlig samrådslista, se kapitlet

Samråd.

Utredningen har vidare genomfört ett antal verksamhetsbesök på gymnasieskolor, anordnat ett referensgruppsmöte med forskare om ämnesbetyg och genomfört ett stor antal möten och intervjuer med bl.a. myndigheter, representanter för arbetsmarknadens parter och branschorganisationer. Utredningen har även deltagit vid möten inom ramen för de nationella programråden för gymnasial yrkes- utbildning samt Skolverkets egeninitierade programråd för hög- skoleförberedande program. I enlighet med utredningens direktiv har även samråd hållits med de pågående statliga utredningar som arbetar med angränsande uppdrag. Bland annat har samråd hållits med 2015 års skolkommission (U 2015:03), Tillträdesutredningen (U 2016:1), Samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar (U 2015:06) samt Att vända frånvaro till närvaro – en utredning om problematisk elevfrånvaro (U 2015:11).

I syfte att få kvalificerade underlag till analyser och förslag har utredningen lagt ut ett antal uppdrag på enskilda forskare, konsulter och på Statistiska centralbyrån (SCB). Utredningen publicerar re- sultaten av ett urval av konsultuppdragen som bilagor till detta betänkande. Därutöver har utredningen haft kontakter med Skol- verket som löpande bistått utredningen med bl.a. statistikfrågor.

En expertgrupp med representanter för olika sakenheter och departement i Regeringskansliet samt tjänstemän från Skolverket och Skolinspektionen har varit knuten till utredningen och löpande bidragit med kunskap om och synpunkter på utredningens arbete och förslag. Utredningen har även haft en parlamentarisk referens- grupp med representanter från de åtta riksdagspartierna. Den parla- mentariska referensgruppen har beretts tillfälle att ge sina över- gripande synpunkter på utredningens arbete och förslag.

Det finns dock inte heltäckande empiriskt material för utred- ningens samtliga frågor. Problembeskrivning och förslag bygger på indikationer på brister, diskussioner om de mönster som framträtt samt utredningens överväganden.

När flera grupper eller aktörer som utredningen genomfört möten med avses, används ofta i detta betänkande begreppet samråd för att underlätta läsningen.

136

SOU 2016:77

Inledning

2.4 Betänkandets disposition

Utredningens betänkande inleds med en sammanfattning på svenska respektive engelska. Därefter följer utredningens författningsförslag. Kapitel 2 är en inledning som följs en kort historik gällande gym- nasieskolan, kapitel 3. Efter detta följer 20 kapitel med utredningens genomgång av den aktuella situationen och problembilden vad gäller de frågeområden som ingått i utredningens uppdrag. I kapitel 24 sammanfattar vi problembilden och presenterar utredningen samlade bedömningar. I kapitel 25 följer sedan utredningens samtliga förslag.

Förslagskapitlet följs av konsekvenser (kapitel 26) och författ- ningskommentarer (kapitel 27). Därefter anges referenser och vilka samråd utredningen genomfört. Bilagorna 1, 2 och 3 utgörs av utred- ningens direktiv. Därefter följer ytterligare 9 bilagor som komplet- terar utredningens problem- och lägesbeskrivning och som har utgjort underlag till utredningens arbete.

137

3 Gymnasieskolan

– en kort historik

Som en bakgrund beskrivs i detta avsnitt kort gymnasieskolans fram- växt – från den allra tidigaste utbildningen i Sverige till hur gym- nasieskolan ser ut i dag. I de två senaste gymnasieutredningarna åter- finns en utförlig redovisning av gymnasieskolans historik och för fördjupning i ämnet hänvisas till dessa betänkanden.1

3.1 En längre tillbakablick

Ursprunget till gymnasieskolan kan när det gäller de teoretiska ut- bildningarna sägas vara de domskolor och katedralskolor som fanns i Sveriges stiftsstäder. På yrkesområdet har utbildningen historiskt sett bedrivits av näringslivet; exempelvis var det mästare inom hant- verksyrkena som lärde upp lärlingar inom respektive yrke. Så små- ningom etablerades olika typer av yrkesskolor, såsom verkstadsskolor och handelsskolor. Efter ett riksdagsbeslut 1968 sammanfördes de olika typerna av skola som fanns efter den obligatoriska skolan (gym- nasium, fackskola och yrkesskola) i en gemensam gymnasieskola, vilken infördes tre år senare.2 I samband med detta trädde också en ny läroplan, Läroplan för gymnasieskolan (Lgy70), i kraft. Gymnasie- skolan, ibland kallad linjegymnasiet, var indelad i totalt 22 olika linjer. De teoretiska linjerna, som tidigare hade funnits i gymnasiet, var treåriga medan alla övriga linjer var tvååriga. Den treåriga tekniska linjen hade därtill ett frivilligt fjärde år. Dessutom fanns ett stort antal s.k. specialkurser. Det enda ämne som var obligatoriskt på samt-

1 SOU 2008:27: Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, s. 195 ff. samt SOU 2002:120: Åtta vägar till kunskap – en ny struktur för gymnasieskolan, bilaga 4.

2 Prop. 1968:140.

139

Gymnasieskolan – en kort historik

SOU 2016:77

liga program var ämnet svenska även om bl.a. matematik och engelska kunde väljas till.

I samband med införandet av Lgy70 minskade tiden för yrkes- ämnen. Gymnasieskolans yrkesutbildning betraktades inte heller som en färdigutbildning utan en sådan var tänkt att ske i samband med en anställning efter gymnasieskolan.

Studentexamen hade avskaffats i gymnasiet, dvs. på de teoretiska utbildningarna, några år tidigare.3 I stället för examen inrättades centrala prov som skulle kontrollera elevernas kunskaper och utgöra stöd för betygssättningen. I linjegymnasiet tillämpades ämnesbetyg.

3.2 Programgymnasiet och 1990-talsreformerna

Ganska snart efter att den integrerade gymnasieskolan hade införts tillsattes olika utredningar som skulle se över strukturen, och ett par omfattande utredningar presenterade sina förslag under 1980-talet.4 Större förändringar dröjde dock till en proposition från regeringen 1991.5 Förslagen innebar en omfattande reform med förändringar av gymnasieskolans struktur. Även en ny läroplan, Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf94), beslutades i samband med reformen.6

En viktig förändring var att linjerna, som tidigare hade haft olika längd, gjordes om till treåriga nationella program. Totalt skapades 16 nationella program varav 2 var studieförberedande och övriga var antingen yrkesförberedande eller både och. Majoriteten av program- men hade olika inriktningar, s.k. grenar.

Omfattningen på respektive program beskrevs i antal poäng, 2 150 eller 2 370 poäng, och poängantalet skulle i princip motsvara antalet undervisningstimmar totalt. En minsta garanterad under- visningstid infördes för varje nationellt program. En annan nyhet var att programmen delades upp i kurser. De kortaste kurserna mot- svarande 30 poäng, många kurser ca 100 poäng och en del ännu fler. Motiveringen till att den kursutformade gymnasieskolan intro- ducerades var att den skulle innebära ett mer flexibelt system som

3 Prop. 1964:171.

4 SOU 1981:96: En reformerad gymnasieskola; SOU 1986:2 och 1986:3: En treårig yrkes- utbildning, del 1 och 2.

5 Prop. 1990/91:85.

6 Prop. 1992/93:250.

140

SOU 2016:77

Gymnasieskolan – en kort historik

var öppet för långsiktig utveckling. Dessutom skulle samverkan kunna bli möjlig, både mellan olika program och mellan gym- nasieskolan och vuxenutbildningen. Även elevernas ökade valfrihet betonades.7 Som en följd av kursutformningen kom också betygs- systemet att förändras. Ämnesbetygen, som hade varit norm- relaterade enligt skalan 1–5, ersattes av kursbetyg samt ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem med betygsstegen IG, G, VG och MVG.8

Det var inte bara kursutformningen som syftade till valfrihet och flexibilitet. Det skapades också en möjlighet att inrätta specialut- formade program. Även lokala grenar (inriktningar) kunde anordnas av skolan, t.ex. utbildningar som var anpassade till det lokala närings- livet. En annan möjlighet till ökad valfrihet var elevernas individuella val och det specialarbete som alla elever skulle genomföra och som eleven själv valde ämne för.

Andra förändringar vid reformen var att de två typerna av program, studieförberedande respektive yrkesförberedande program, skulle bli mer likvärdiga. Utöver att alla program blev treåriga in- fördes åtta s.k. kärnämnen9 som var obligatoriska, oavsett program. En av grundtankarna bakom den nya gymnasieskolans struktur var att öppna vägen för alla gymnasiestuderande att gå vidare till högre studier. Ett fullföljt treårigt program, i vilket kärnämnena ingick, gav allmän högskolebehörighet.

På de yrkesförberedande programmen skulle minst 15 veckor bestå av arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Lärandet på en arbets- plats ökade därmed jämfört med de utbildningar som hade getts i enlighet med Lgy70.

Det pågick också andra omställningar för skolan under den tid när 1990-talets gymnasiereform genomfördes. Den s.k. kommuna- liseringen innebar att kommunerna fick det samlade verksamhets- ansvaret för skolan, inklusive ett odelat arbetsgivaransvar för bl.a. lärare och skolledare. Mål- och resultatstyrning infördes i stället för att organisation, tjänstetillsättning och resursfördelning reglerades från statligt håll.10 Fristående skolor på gymnasienivå gavs förutsätt-

7 Prop. 1990/91:85.

8 Prop. 1992/93:250.

9 Svenska (senare även svenska som andraspråk), matematik, engelska, idrott och hälsa, sam- hällskunskap, naturkunskap, estetisk verksamhet och religionskunskap.

10 Prop. 1988/89:4; prop. 1989/90:41; prop. 1990/91:18.

141

Gymnasieskolan – en kort historik

SOU 2016:77

ningar att verka på i stort sett likvärdiga villkor som kommunala skolor. De fristående skolorna kunde t.ex. få offentligt stöd i form av bidrag från elevernas hemkommuner. Eftersom de fristående skol- orna ännu inte var en del av skolväsendet erbjöd de inte de nationella programmen men utbildningen i de fristående gymnasieskolorna skulle ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarade mot utbildningen på de nationella programmen.11 Samtidigt infördes även det s.k. fria skolvalet, dvs. möjligheten för elever att välja skola.12

Kommunerna blev nu också skyldiga att erbjuda gymnasieutbild- ning till alla ungdomar i åldrarna 16–19 år. För elever som inte hade tagits in på något nationellt program blev kommunerna i och med gymnasiereformen skyldiga att erbjuda individuella program (IV). Dessa skulle motsvara nationella program eller syfta till att stimulera eleven att senare gå över till ett sådant program. Bland annat var införandet av IV motiverat av att elever som saknade till- räckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig en gymnasie- utbildning ändå skulle ges möjlighet att få grundläggande kunskap. Det skulle också skapa motivation och vägleda elever som var omoti- verade. Tidigare hade ungdomar som saknade grundskoleutbildning tillhört vuxenutbildningens målgrupp.13

3.3 Diskussioner om förändringar

Några mindre anpassningar av strukturen genomfördes en kort tid efter gymnasieskolans reformering i början av 1990-talet. Exempel- vis beslutade riksdagen om ett antal ändringar som trädde i kraft den 1 juli 200014 eftersom kursutformningen, som alltså nyss hade införts, behövde förändras något. Samtliga program skulle nu om- fatta 2 500 gymnasiepoäng men poängantalet skulle inte längre mot- svara den faktiska undervisningstiden för eleven utan den beräknade arbetsinsatsen. Storleken på kurserna gjordes också om, dels så att inga kurser var mindre än 50 gymnasiepoäng, dels så att alla kurser

11 Prop. 1991/92:95, bet. 1991/92:UbU22, rskr. 1991/92:346.

12 Prop. 1992/93:230, bet. 1992/93:UbU17, rskr. 1992/93:406.

13 Prop. 1990/91:85.

14 Prop. 1997/98:169.

142

SOU 2016:77

Gymnasieskolan – en kort historik

hade ett poängtal delbart med 50. Specialarbetet gjordes om till ett projektarbete som gav 100 gymnasiepoäng.

Uppdelningen i program ändrades något. Ett nytt teknik- program skapades som ersättning för den tidigare tekniska grenen på naturvetenskapsprogrammet. Även grenarna, som bytte namn till inriktningar, förändrades något.

Kort därefter tillsattes en parlamentarisk utredning, Gymnasie- kommittén 2000, som i december 2002 föreslog ett antal genom- gripande förändringar av programstrukturen.15 Strukturen skulle ändras genom att gymnasieskolan fick åtta olika ingångar, indelade efter sektorer. Tanken var att eleven successivt skulle välja inrikt- ning på sina studier – först sektor, sedan inriktning och därefter fördjupning. Dessutom skulle det individuella valet och gymnasie- arbetet prägla utbildningen. Elever skulle därtill tillhöra samma sektor oavsett om de planerade att gå vidare till högre studier eller direkt ut i arbetslivet efter fullföljd gymnasieutbildning. På så sätt skulle skillnaderna mellan yrkesförberedande och studieförberedande ut- bildningar minska.

Gymnasiekommittén 2000 utredde också frågan om hur betygs- systemets upplevda stress kunde minskas. En av frågorna som sågs över var om betyg skulle ges som kursbetyg eller ämnesbetyg, där utredningens förslag var att kursbetygen skulle behållas.

Den proposition som följde på betänkandet innehöll förslag som var tänkta att träda i kraft hösten 2007; reformen kallades därefter Gy07.16 Propositionens förslag skiljde sig dock betydligt från för- slagen från Gymnasiekommittén 2000. Programmen skulle i Gy07 vara desamma som tidigare, dvs. det blev inga breda ingångar. Struk- turen på programmen skulle ändras något genom att historia till- kom som kärnämne. Dessutom skulle projektarbetet ersättas av ett gymnasiearbete. Bland förslagen fanns också ett förslag om att införa en gymnasieexamen som skulle ges till de elever som hade minst godkänt betyg i minst 90 procent av de poäng som krävs för full- ständig studiegång, inklusive ett godkänt betyg på gymnasiearbetet. En annan större förändring var att kursbetygen skulle ersättas av ämnesbetyg.

15 SOU 2002:120: Åtta vägar till kunskap – en ny struktur för gymnasieskolan.

16 Prop. 2003/04:140.

143

Gymnasieskolan – en kort historik

SOU 2016:77

3.4 Förändringar i samband med Gy11

Propositionen om Gy07 hade beslutats av riksdagen och reformen höll på att implementeras när det blev regeringsskifte 2006. Den tillträdande regeringen avbröt reformen och tillsatte i stället en egen utredning om gymnasieskolan. Den utredningen presenterade sitt betänkande 2008.17 Förslagen resulterade i den proposition som ligger till grund för dagens gymnasieskola, Gy11.18 Utbildningar som på- börjades läsåret 2011/12 var de första som omfattades av reformen.

Uppdelningen i olika program förändrades genom Gy11, med de största förändringarna sedan 1990-talet. Från och med hösten 2011 omfattar gymnasieskolan nationella program och introduk- tionsprogram. Det finns 18 nationella program, varav 12 yrkespro- gram och 6 högskoleförberedande program, med totalt 60 olika in- riktningar. På flera sätt ökade skillnaderna mellan dessa två typer av nationella program.

En första förändring var att behörighetskraven till de nationella programmen i gymnasieskolan höjdes i och med Gy11. För behö- righet till ett yrkesprogram skulle det krävas godkänt betyg i 8, och till högskoleförberedande program skulle det krävas godkänt i 12, av grundskolans minst 16 ämnen. Detta innebar en förändring gent- emot de tidigare kraven på godkända betyg i endast svenska, engelska och matematik, dvs. 3 ämnen, och motiverades med att elever ofta fick stöd för att klara nivån för godkända betyg i dessa 3 ämnen men att det samtidigt innebar att dessa ämnen prioriterades på bekostnad av andra ämnen. Elever med få godkända ämnen från grundskolan var också dåligt rustade för studier på ett nationellt program, menade regeringen.

Kärnämnena, dvs. de kurser som var obligatoriska för samtliga elever på de nationella programmen, förändrades något och kom i stället att kallas gymnasiegemensamma ämnen. Historia lades till som ett sådant ämne medan estetisk verksamhet togs bort, även om alla elever i Gy11 ska erbjudas minst en sådan kurs.

En skillnad mellan högskoleförberedande program och yrkes- program var att det skulle vara obligatoriskt att läsa de kurser som krävs för grundläggande högskolebehörighet enbart på de förstnämn-

17 SOU 2008:27: Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola.

18 Prop. 2008/09:199.

144

SOU 2016:77

Gymnasieskolan – en kort historik

da. Elever på yrkesprogrammen gavs dock rätt att läsa till dessa kurser om de så önskade, under gymnasieutbildningen eller senare inom komvux. Värt att nämna i sammanhanget är att kraven för grundläggande behörighet till högskolan höjdes i samband med Gy11- reformen, med krav på mer omfattande studier än tidigare i svenska eller svenska som andraspråk och i engelska. Höjningen motiverades med att elever behövde vara bättre förberedda för studier på hög- skolenivå.

De högskoleförberedande programmen ska ge eleverna en grund för fortsatt utbildning på högskolenivå. Yrkesprogrammen ska ge eleverna en grund för yrkesverksamhet och fortsatt yrkesutbildning. För den som nått målen för utbildningen på ett nationellt program infördes en gymnasieexamen, där det finns två typer av examina – yrkesexamen och högskoleförberedande examen. Det gjordes inga ändringar när det gäller kursbetygssystemet, men en ny betygsskala infördes samtidigt som Gy11 för såväl grundskolan som gymnasie- skolan.

I propositionen som låg till grund för Gy11 konstaterade reger- ingen att gymnasieskolan hade blivit alltmer diversifierad genom att antalet specialutformade program hade ökat kraftigt och ett stort utbud av lokala inriktningar och lokala kurser hade uppstått.19 Detta bedömdes skapa otydlighet i vad studierna egentligen innehöll och riskerade den nationella likvärdigheten. Möjligheten till specialut- formade program togs därför bort. I stället finns nu möjlighet att skapa särskilda varianter inom ramen för de nationella programmen, men dessa ska vara nationellt kvalitetssäkrade genom att de ska godkännas av Skolverket. Kriterierna för godkännande innebär bl.a. att det ska finnas en lokal eller regional efterfrågan på de kunskaper och färdigheter som utbildningen ger.

Tidigare skulle de kunskaper och färdigheter som utbildning- arna vid de fristående skolorna gav motsvara dem från de nationella programmen till art och nivå. Detta ändrades i och med Gy11. De fristående skolorna blev 2011 en del av skolväsendet och samma regelverk gäller för dem som för de kommunala skolorna. Även på de fristående skolorna erbjuds alltså numera utbildning i form av nationella program.

19 Prop. 2008/2009:199.

145

Gymnasieskolan – en kort historik

SOU 2016:77

För yrkesprogrammen infördes en modell för lärlingsutbildning som innebär att utbildningen på ett yrkesprogram kan vara antingen i huvudsak skolförlagd eller i huvudsak arbetsplatsförlagd. Gymnasial lärlingsutbildning ska i huvudsak vara förlagd till en eller flera arbets- platser. För teknikprogrammets del infördes en valbar vidareutbild- ning i form av ett fjärde tekniskt år.

De individuella program som införts på 1990-talet kom i sam- band med Gy11 att ersättas av fem olika s.k. introduktionspro- gram.20 Syftet med att införa dessa fem program var att utbildningen bättre skulle anpassas till respektive elevs behov. Exempelvis in- fördes introduktionsprogrammet språkintroduktion för ungdomar som nyligen har anlänt till Sverige och som ännu inte har uppnått de betyg som krävs för behörighet till ett nationellt program. Ut- bildningen på introduktionsprogrammen syftar till förberedelser för fortsatt utbildning eller för arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis innebar reformen Gy11 flera stora föränd- ringar för gymnasieskolan. Yrkesprogram respektive högskoleför- beredande program skulle nu i högre grad ge en god yrkesutbild- ning respektive en god förberedelse för högskolestudier. Fokus sattes även på högre krav, bl.a. genom högre behörighet till nationella program och genom införandet av en gymnasieexamen. Kort tid har gått sedan reformen men i detta betänkande kommer flera kon- sekvenser av förändringarna att belysas utifrån nuläget.

20 Prop. 2009/10:165.

146

4 Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Enligt utredningens direktiv ska utredningen analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasie- utbildning och därmed få de kunskaper som behövs såväl i arbets- livet som för fortsatta studier. Utredningen ska också dels utreda och lämna förslag som innebär att de nationella programmen i gym- nasieskolan vidareutvecklas och ger en bred gemensam kunskapsbas, dels kartlägga den målgrupp som i dag inte går vidare till en gym- nasieutbildning samt den målgrupp som inte fullföljer sådan utbild- ning.1

Som en utgångspunkt för utredningens förslag tecknas i det här kapitlet en bakgrundsbild av situationen i dagens gymnasieskola. Bland annat redovisar utredningen översiktligt det aktuella läget vad gäller andelen elever som är behöriga till nationella program, an- delen ungdomar som inte börjar i gymnasieskolan efter grundskolan, ungdomars studieval och fördelningen av elever mellan olika pro- gram och programtyper, genomströmningen i gymnasieskolan samt betygsresultat.

4.1 Utvecklingen av behörigheten till gymnasieskolans nationella program

Trots att en ökad andel ungdomar saknar behörighet till gymnasie- skolans nationella program påbörjar nästan alla ungdomar som avslutat grundskolan en utbildning i gymnasieskolan.

1 Dir. 2015:31.

147

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

4.1.1 Ökad andel obehöriga elever från grundskolan

För att bli behörig till ett av gymnasieskolans 18 nationella program krävs att en elev har tillräckligt många godkända betyg från grund- skolan. Som beskrivs närmare i kapitel 13 Behörighetskraven till gymnasieskolans nationella program är behörighetskraven för att bli antagen till ett yrkesprogram respektive ett högskoleförberedande program olika. För behörighet till yrkesprogram krävs godkända betyg i 8 ämnen och för behörighet till de högskoleförberedande programmen krävs godkända betyg i 12 ämnen. Elever som inte har tillräckligt många godkända betyg för att antas till något av de nationella programmen är i stället behöriga till något av gym- nasieskolans fem introduktionsprogram.

Som framgår av tabell 4.1 nedan har andelen ungdomar som lämnar grundskolan utan att vara behöriga till något av de nationella programmen ökat de senaste åren. År 2015 var andelen obehöriga 14,4 procent, vilket motsvarade ca 14 000 elever. Andelen obe- höriga hade därmed ökat med drygt 2 procentenheter på fyra år.2

Kort före tidpunkten för publiceringen av utredningens betän- kande redovisade Skolverket uppgifter om andelen behöriga elever till gymnasieskolan hösten 2016. Andelen obehöriga till de nationella programmen har ökat ytterligare till 16,9 procent. Hela försäm- ringen förklaras av att gruppen elever med okänd bakgrund, dvs. elever som varit mycket kort tid i Sverige och som inte har något personnummer, ökat kraftigt. Om denna grupp inte tas med i beräk- ningen uppgår andelen obehöriga elever till gymnasieskolans nationella program hösten 2016 till 12,7 procent.3

2 Elever som gått i sommarskola efter grundskolans årskurs nio, och där uppnått godkända betyg i fler grundskoleämnen, ingår inte i statistiken.

3www.skolverket.se/om-skolverket/press/pressmeddelanden/2016/

pressmeddelanden-2016-1.244816/manga-nyanlanda-saknar-behorighet-till-gymnasieskolan- 1.253678 hämtad 2016-09-30. Elever med okänd bakgrund ingår i beräkningen av andelen obehöriga till gymnasieskolans nationella program som redovisas i tabell 4.1.

148

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Källa: Skolverket.

Det finns ett samband mellan elevernas behörighet till gymnasie- skolans nationella program och faktorer som kön, föräldrarnas ut- bildningsbakgrund och om eleverna har svensk eller utländsk bak- grund. En betydligt större andel pojkar än flickor är obehöriga till de nationella programmen. Av tabell 4.2 nedan framgår bl.a. att 12,7 procent av flickorna och 16,1 procent av pojkarna 2015 var obehöriga. Det skiljer alltså nästan 3,5 procentenheter i behörighets- grad mellan könen.

Källa: Skolverket.

Utvecklingen över tid visar att såväl en mindre andel flickor som pojkar blir behöriga till gymnasieskolans nationella program, men andelen pojkar som inte blir behöriga har ökat mer än andelen obe- höriga flickor. Andelen flickor som inte var behöriga till ett natio- nellt program ökade med 1,6 procentenheter mellan 2011 och 2015. Under samma period ökade andelen obehöriga pojkar med 2,8 pro- centenheter.

149

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

Andelen elever som inte får tillräckligt bra betyg i grundskolan för att bli behöriga till gymnasieskolans nationella program har alltså ökat över tid. För elever med svensk bakgrund har andelen obe- höriga till gymnasieskolan emellertid inte förändrats de senaste fem åren utan ligger stadigt på ca 9 procent. Tidigare var majoriteten av de elever som inte var behöriga till gymnasieskolan födda i Sverige med minst en svenskfödd förälder. Denna grupp har nu minskat till att 2015 utgöra under hälften av de obehöriga eleverna.

Enligt Skolverket kan ca 85 procent av den försämrade gym- nasiebehörigheten förklaras av att elever invandrat efter ordinarie skolstart och att denna elevgrupp haft en sämre resultatutveckling än andra. Andelen elever som invandrat efter skolstart har ökat från ca 3 procent 2006 till drygt 8 procent 2015. Andelen obehöriga i denna elevgrupp ökade från 37 procent 2006 till 50 procent 2015. Den genomsnittliga invandringsåldern har samtidigt ökat från sju till nio år. Många invandrade elever har därmed haft betydligt kor- tare tid på sig att nå målen för utbildningen i grundskolan. De som invandrat efter ordinarie skolstart kommer också i allt större utsträckning från länder med svaga skolsystem.4 Totalt sett hade närmare 30 procent av samtliga elever som lämnade grundskolan 2015 utan att vara behöriga till gymnasieskolan invandrat efter ordinarie skolstart. Sedan 2012 utgörs denna grupp i huvudsak av elever som kommit till Sverige under grundskolans årskurs 6–9.

Även om det finns ett samband mellan såväl kön som i vilken mån eleverna har utländsk bakgrund för behörighetsgraden till gym- nasieskolans nationella program finns störst skillnad i andelen be- höriga mellan elever vars föräldrar har hög respektive låg utbildning.

4 Skolverket: Invandringens betydelse för skolresultaten. Skolverkets analyser. 2016.

150

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Källa: Skolverket

Av tabell 4.3 ovan framgår att 6 procent av de elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning inte blev behöriga till gymnasieskolans nationella program 2015. Andelen hade ökat med 1 procentenhet från föregående år och hade dessförinnan varit oförändrad sedan 2011.

För elever med föräldrar med gymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå blev 16,5 procent inte behöriga till gymnasieskolans nationella program 2015. Det var en ökning med 0,5 procentenheter från föregående år och en ökning med 1,5 procentenhet sedan 2011.

Störst var försämringen i behörighet bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå. År 2015 blev nästan hälften, 48 procent, inte behöriga till gymnasieskolans nationella program. Andelen obehöriga elever med lågutbildade för- äldrar har ökat kontinuerligt över tid. År 2011 var andelen obehö- riga elever med lågutbildade föräldrar 39 procent och andelen har ökat samtliga år sedan dess.5 Ökningen mellan 2011 och 2015 upp- gick till 9 procentenheter. Gruppen föräldrar med förgymnasial utbildning är till antalet mindre än gruppen föräldrar med högst gymnasial utbildning respektive gruppen med eftergymnasial utbild- ning. Sammansättning av gruppen föräldrar med som högst förgym- nasial utbildning har påverkats mycket av invandringen under den redovisade perioden. Det är därför osäkert att jämföra gruppen elever vars föräldrar har förgymnasial utbildning över tid och vid tolkning av statistiken uppdelad på utbildningsnivå bör olikheter i invandrargrupper över tid beaktas.6

5 Skolverkets officiella statistik. www.skolverket.se/ hämtad 2016-09-22.

6 Uppgift i e-postmeddelande Skolverket 161010.

151

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

4.1.2 De flesta ungdomar börjar gymnasieskolan efter grundskolan

Arbetsmarknaden och samhället i stort har förändrats på ett bety- dande sätt det senaste halvseklet. Kraven på formell utbildning för att få en anställning har ökat och alternativet att söka sig till arbets- marknaden direkt efter avslutad grundskola finns i praktiken numera inte för de allra flesta ungdomar. Denna utveckling kan bl.a. illustre- ras med andelen ungdomar som påbörjat gymnasiestudier direkt efter avslutad grundskola; i mitten av 1970-talet började ca två tredjedelar av de ungdomar som gått ut grundskolan en gymnasie- utbildning. I början av 1980-talet hade andelen stigit till drygt 80 procent och tio år senare till knappt 90 procent. Andelen som på- började studier i gymnasieskolan direkt efter grundskolan steg till dagens nivåer bl.a. som ett resultat av inrättandet av individuella program (IV) som en del av gymnasieskolan på 1990-talet. Trots att andelen obehöriga till de nationella programmen har ökat påbörjar i dag nästan alla ungdomar som avslutat grundskolans årskurs 9 en utbildning i gymnasieskolan. De som inte är behöriga till ett natio- nellt program börjar på något av de fem introduktionsprogrammen7.

Mellan 2007 och 2012 låg andelen elever som började i gym- nasieskolan direkt på hösten efter att de gått ut grundskolans årskurs nio på våren samma år tämligen konstant runt 98,5 procent. Hösten 2013 sjönk andelen något till knappt 98 procent och 2014 sjönk andelen ytterligare till knappt 97,5 procent, för att 2015 åter stiga till 98 procent. Detta innebar att mellan 1,5 och 2,5 procent av ung- domarna under perioden inte påbörjade en gymnasieutbildning direkt efter grundskolan.

En del elever börjar emellertid av olika orsaker gymnasieskolan ett eller två år efter att de har gått ut grundskolan. Utredningen har gett Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att undersöka i vilken omfattning elever som gått ut grundskolan påbörjar en gymnasie- utbildning inom två år. Det statistiska underlaget omfattar elever som gick ut grundskolan 2011, 2012 och 2013. En fullständig redo- görelse för resultaten av undersökningen återfinns i utredningens bilaga 4.

7 Introduktionsprogrammen har från och med hösten 2011 ersatt individuella program (IV) och utgör en av gymnasieskolans tre programtyper vid sidan av yrkesprogrammen och de högskoleförberedande programmen.

152

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Resultaten visar att gruppen som inte börjar i gymnasieskolan inom två år är förhållandevis liten samtliga undersökta år – mellan 0,51 och 0,73 procent av respektive årskull – vilket motsvarar unge- fär 500–700 personer (tabell 4.4).

Källa: SCB.

En stor andel, omkring 60 procent av dem som inte började i gym- nasieskolan inom två år, var inte behöriga till nationella program. Fler pojkar än flickor började inte i gymnasieskolan men skillnaden har minskat över tid. Av dem som inte började i gymnasieskolan inom två år 2013 var 54 procent pojkar och 46 procent flickor. Omkring 60 procent hade svensk bakgrund och ca 40 procent hade utländsk bakgrund samtliga undersökta år.

Det är alltså en liten grupp som inte påbörjar en gymnasieutbild- ning inom två år efter avslutad grundskola. Gruppen är dessutom ännu mindre om man beaktar att en förhållandevis stor andel, ungefär en fjärdedel, av ungdomarna som gick ut grundskolan 2011– 2013 och som inte började i gymnasieskolan inom två år inte längre var folkbokförda i Sverige och kan antas ha lämnat landet. Det innebär alltså att många av dem som ingår i statistiken över ungdomar som inte påbörjat gymnasiestudier inom två år inte längre ingår i gymnasieskolans målgrupp.8

8 Det finns två viktiga grupper som inte fångas in genom SCB-undersökningen – dels elever som gått på grundsärskolan, dels nyanlända ungdomar som inte har gått i svensk grundskola. Vad gäller elever som gått i grundsärskolan saknas individdata, vilket gör att det inte går att följa elevernas övergång till gymnasiesärskolan eller gymnasieskolan.

153

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

4.1.3 Nyanlända i gymnasieåldern

Ovan beskrivs hur andelen obehöriga elever till gymnasieskolans nationella program som har gått i svensk grundskola har ökat. An- talet ungdomar som anländer till Sverige och som redan uppnått gymnasieåldern men som inte har gått i svensk grundskola ökar sam- tidigt kraftigt. Ungdomar som invandrar i gymnasieåldern är i de allra flesta fall inte behöriga till gymnasieskolans nationella program, och eftersom de saknar kunskaper i det svenska språket börjar de flesta nyanlända ungdomar i gymnasieåldern på introduktionsprogrammet språkintroduktion.

Sverige har under många år haft en stor invandring, främst i form av asyl- och anhöriginvandring. Under 2015 anlände totalt 163 000 personer till Sverige. Av dessa var 40 000 i åldersgruppen 13–18 år9, dvs. ungdomar i gymnasieåldern eller ungdomar som inom några år kommer att ingå i gymnasieskolans målgrupp.10 Antalet ung- domar i åldersgruppen 16–18 år som kom 2015 motsvarade en ök- ning med nästan 8 procent av denna åldersgrupp i Sverige. Den stora ökningen av antalet nyanlända har medfört en kraftig ökning av antalet nyanlända elever i gymnasieskolan. Av gymnasieskolans elever hösten 2015 var 8,4 procent av eleverna antingen folkbokförda i Sverige och nyinvandrade eller inskrivna på språk- introduktion utan svenskt personnummer11.

En forskare vid Luleå tekniska universitet har gjort beräkningar på data från 2014 på uppdrag av utredningen. Resultaten visar att ca 94 procent av de nyanlända i gymnasieskolan var 18 år eller yngre när de började i gymnasieskolan. De tre länder där flest nyanlända gymnasieelever var födda var Afghanistan, Somalia och Syrien.12

Under perioden november 2014 och november 2015 kom många ungdomar till Sverige utan sina vårdnadshavare. En stor majoritet av

9 Särskilt många ungdomar, 27 400, återfanns i åldersgruppen 15–17 år.

10 I redovisningen ingår två grupper: 1) personer som varit inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem de senaste 12 månaderna (från den 22 november 2014) och som fortfarande var inskrivna den 22 november 2015, 2) personer med uppehållstillstånd på grund av asylskäl eller som anhörig 2015 (fram till den 22 november 2015). Det finns även nyanlända som inte ingår i redovisningen. En del personer blir aldrig inskrivna i mottagningssystemet, exempel- vis kvotflyktingar (1 900 personer 2015) och anhöriginvandrade som får uppehållstillstånd före ankomst. Skolverket: Nyanlända – aktuell statistik november 2015, pm 2016-01-11.

11 Ytterligare en halv procent av eleverna i gymnasieskolan saknade svenskt personnummer men gick på ett annat program än språkintroduktion.

12 Therese Sehlstedt: Nyanlända i gymnasieskolan. Underlag till Gymnasieutredningen. Gymnasieutredningens diarium, dnr U2015:01/2015/8.

154

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

de ungdomar som kom till Sverige i gymnasieåldern är pojkar. Högst andel pojkar, 89 procent, fanns i årskullen född 1999 (16–åringar).13 Även om gruppen nyanlända är heterogen finns en tendens att de elever som anlänt till Sverige under senare år i högre utsträck- ning har en svagare utbildningsbakgrund än denna grupp har haft tidigare. Detsamma gäller den utbildningsbakgrund som ungdomar- nas föräldrar har. Även om uppgifterna från de undersökningar som genomförts är osäkra och måste tolkas med försiktighet eftersom de bygger på självskattningar och har låg svarsfrekvens visar de re- sultat som ändå finns att andelen nyanlända elever med föräldrar

som har högst förgymnasial utbildning ökar.14

Frågan om nyanlända ungdomars deltagande i gymnasie- utbildning är på flera sätt komplex att följa upp. Det saknas samlad statistik över andelen ungdomar som kommit till Sverige de senaste åren och som börjar i gymnasiekolan.15 Vid Skolverket pågår ett utvecklingsarbete för att förbättra statistikuppföljningen på området. Som framgår av kapitel 9 Rätten till utbildning i gymnasie- skolan, har enbart asylsökande mellan 16 och 18 år rätt att påbörja en utbildning i gymnasieskolan. Nyanlända mellan 18 och 20 år har rätt att påbörja gymnasieutbildning först när de fått uppehålls- tillstånd.

4.2 Eleverna i gymnasieskolan – vilka är de och vilka utbildningar läser de?

4.2.1 Utvecklingen av antalet elever

Antalet elever i gymnasieskolan har minskat under många år till följd av minskade årskullar. Elevminskningen i gymnasieskolans år 1 uppgick till 8 procent mellan 2011 och 2015. Skolverket beräknar dock att elevkullarna kommer att bli större de närmaste åren. Antalet elever i gymnasieskolan beräknas öka från ca 320 000 läsåret 2015/16 till 365 000 elever läsåret 2023/24.16

13 Skolverket: Nyanlända – aktuell statistik november 2015, pm 2016-01-11.

14 Therese Sehlstedt: Nyanlända i gymnasieskolan. Underlag till Gymnasieutredningen. Gymnasieutredningens diarium, dnr U2015:01/2015/8.

15 Uppgift från SKL i e-postmeddelande 161005.

16 Prop. 2016/17:1, utgiftsområde 16 samt uppgift från Utbildningsdepartementet

i e-postmeddelande 160923.

155

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

4.2.2 Utvecklingen av fördelningen av elever på programmen

Av samtliga elever i gymnasieskolan gick hösten 2015 knappt 57 procent på ett högskoleförberedande program, knappt 30 procent på ett yrkesprogram och drygt 13 procent på ett introduktions- program.17

Skolverket utgår i sina analyser från förändringar i hur gym- nasieskolans elever i årskurs 1 är fördelade mellan programmen. Orsaken till detta är att det är elevförändringar i gymnasieskolans år 1 som visar utvecklingen över tid.18 Tabell 4.5 nedan visar hur andelen av samtliga gymnasieelever i år 1 varit fördelad på de olika programmen mellan läsåren 2011/12 och 2015/16.

17 Skolverket: Uppföljning av gymnasieskolan. 2016. Måttet ”nybörjare i gymnasieskolan” används också ibland. Av andelen nybörjade i gymnasieskolan hösten 2015 gick drygt

57 procent på ett högskoleförberedande program, drygt 24 procent på ett yrkesprogram och ca 18 procent på ett introduktionsprogram.

18 Elever i år 1 inkluderar både gymnasienybörjare och elever som varit registrerade i gym- nasieskolan tidigare. Uppgiften om antalet elever i år 1 bygger på skolornas rapportering den

15 oktober respektive läsår.

156

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Källa: Skolverket.

Av tabell 4.5 framgår att 25,6 procent av eleverna i år 1 läsåret 2015/16 gick på ett yrkesprogram, att 51,7 procent gick på ett högskole-

157

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

förberedande program19 och att 22,6 procent gick på ett introduk- tionsprogram. I jämförelse med fördelningen av elever år 1 läsåret 2011/12 innebar detta en elevminskning med 5,8 procentenheter på yrkesprogrammen och en ökning med 0,8 procentenheter på de högskoleförberedande programmen. Introduktionsprogrammen hade ökat med 4,9 procentenheter.

Den stora ökningen med 5,2 procentenheter på språkintroduk- tion innebär att en större andel av eleverna i år 1 går på introduk- tionsprogrammen. Om man inte räknar in språkintroduktion har eleverna på introduktionsprogram endast ökat med 0,5 procent- enheter sedan 2011/12. Läsåret 2015/16 går ungefär var tionde elev i gymnasieskolans år 1 på språkintroduktion, vilket innebär att det går något fler elever på språkintroduktion än på ekonomiprogram- met – det tredje största av gymnasieskolans nationella program.

Utöver de stora förändringarna – som att fler elever går på språk- introduktion, ekonomiprogrammet och även i viss mån på teknik- programmet samt att färre går på det estetiska programmet, på bygg- och anläggningsprogrammet och på hantverksprogrammet – har elevernas fördelning mellan programmen varit relativt stabil över tid. Även om det skett vissa förskjutningar är det alltjämt samma program som har de flesta eleverna. Skolverket menar att man mot denna bakgrund kan anta att fördelningen av elever perioden 2011–2015 motsvarar den fördelning av elever som kan förväntas också de kommande åren. Eventuella förändringar kan framför allt komma att påverkas av de många nyanlända elever som börjar i gymnasieskolan de kommande åren och kan därmed för- väntas bestå i en ökad andel elever på introduktionsprogrammen.20

4.2.3 Gymnasieelevernas kön och bakgrund

Hösten 2015 var drygt 47 procent av samtliga elever i gymnasie- skolan flickor och nästan 53 procent var pojkar.21 I år 1 var 46 procent av eleverna flickor och 54 procent pojkar.

19 Skolverket redovisar International Baccalaurate (IB) som ett av de högskoleförberedande programmen. Utredningen konstaterar emellertid att IB inte är en del av gymnasieskolan.

20 Skolverket: Uppföljning av gymnasieskolan. 2016.

21 Uppgifterna avser både elever som var under och över 18 år, dvs. både flickor och unga kvinnor samt pojkar och unga män.

158

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Könsfördelningen skiljer sig på ett betydande sätt mellan programtyperna. Av eleverna i år 1 på yrkesprogrammen var 40,6 procent flickor och 59,4 procent pojkar. På de högskole- förberedande programmen var i stället flickorna i majoritet med 52,4 procent medan andelen pojkar uppgick till 47,6 procent. Störst skillnad i könsfördelningen var det på introduktionsprogrammen där 37,6 procent av eleverna var flickor och 62,4 procent var pojkar. Könsfördelningen mellan enskilda program inom respektive programtyp varierade också på ett betydande sätt. Av tabell 4.6 nedan framgår antalet elever år 1 per program samt fördelningen mellan flickor och pojkar.

159

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

		Antal elever årskurs 1
	Totalt	Kvinnor	Män	Kvinnor andel	Män andel
Gymnasieskolan totalt	124 078	56 921	67 157	45,9%	54,1%
Nationella program3	96 000	46 547	49 453	48,5%	51,5%
Yrkesprogram	31 802	12 955	18 847	40,7%	59,3%
Barn och fritid	2 794	1 651	1 143	59,1%	40,9%
Bygg och anläggning	3 950	352	3 598	8,9%	91,1%
El och energi	4 827	176	4 651	3,6%	96,4%
Fordon och transport	3 488	617	2 871	17,7%	82,3%
Handel och administration	2 521	1 299	1 222	51,5%	48,5%
Hantverk	2 278	2 137	141	93,8%	6,2%
Hotell och turism	1 215	935	280	77,0%	23,0%
Industritekniska	1 422	156	1 266	11,0%	89,0%
Naturbruk	2 845	1 906	939	67,0%	33,0%
Restaurang och livsmedel	1 834	1 023	811	55,8%	44,2%
VVS och fastighet	1 097	40	1 057	3,6%	96,4%
Vård och omsorg	3 218	2 608	610	81,0%	19,0%
Riksrekryterande utbildningar	313	55	258	17,6%	82,4%
Högskoleförberedande program	64 198	33 592	30 606	52,3%	47,7%
Ekonomi	13 044	6 793	6 251	52,1%	47,9%
Estetiska	7 146	4 662	2 484	65,2%	34,8%
Humanistiska	891	714	177	80,1%	19,9%
Naturvetenskap	14 318	7 726	6 592	54,0%	46,0%
Samhällsvetenskap	18 370	11 473	6 897	62,5%	37,5%
Teknik8	9 279	1 532	7 747	16,5%	83,5%
International Baccalaureate	1 150	692	458	60,2%	39,8%
Introduktionsprogram	28 078	10 374	17 704	36,9%	63,1%
Individuellt alternativ	5 335	2 164	3 171	40,6%	59,4%
Preparandutbildning	2 039	980	1 059	48,1%	51,9%
Programinriktat individuellt val	3 680	1 732	1 948	47,1%	52,9%
Språkintroduktion	13 494	4 286	9 208	31,8%	68,2%
Yrkesintroduktion	3 530	1 212	2 318	34,3%	65,7%

Källa: Skolverket.

Av tabell 4.6. ovan kan man bl.a. utläsa att pojkarna på flera av yrkesprogrammen år 1 var i kraftig majoritet. På VVS- och fastig- hetsprogrammet respektive på el- och energiprogrammet var endast 3,6 procent flickor, på bygg- och anläggningsprogrammet var 8,9 procent flickor och på fordon- och transportprogrammet var 17,7 procent flickor.

På de högskoleförberedande programmen hade teknikprogrammet den mest ojämna könsfördelningen, där 16,5 procent av eleverna på programmet år 1 var flickor. Näst mest ojämn könsfördelning hade humanistiska programmet där 19,9 procent var pojkar. På gymnasie- skolans största program, det samhällsvetenskapliga programmet, var drygt 37,5 procent pojkar och knappt 62,5 procent flickor.

160

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Bland introduktionsprogrammen hade språkintroduktionen den mest ojämna könsfördelningen med knappt 31,8 procent flickor och 68,2 procent pojkar. Statistiken avser förhållandena i oktober 2015. Detta innebär att den stora grupp nyanlända i gymnasieåldern som anlänt till Sverige sedan hösten 2015 inte återspeglas i denna statistik. Eftersom en stor majoritet av de ungdomar i gymnasie- åldern som invandrat till Sverige sedan hösten 2015 är pojkar och unga män kan mansdominansen på språkintroduktion förväntas accentueras ytterligare de närmaste åren.

Trots informations- och utvecklingsinsatser för att påverka elevernas val till gymnasieskolan är olika grupper av ungdomar – flickor och pojkar, samt ungdomar med olika bakgrund – representerade på utbildningar enligt mönster som i huvudsak är stabila över tid. Detta beror sannolikt på förhållanden utanför gymnasieskolan och speglar situationen på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Sådana förhållanden kan exempelvis vara samhälleliga signaler om var framtidsjobben finns, lönestrukturer, etablerade föreställningar om status och attraktivitet i olika utbild- ningar och yrken, påverkan från kamrater och föräldrar, traditioner inom olika samhällsskikt och i olika delar av landet samt den etablerade stereotypa uppdelning efter kön som råder på delar av arbetsmarknaden.22

Vad gäller könsfördelningen på introduktionsprogrammen är situationen delvis betingad av andra faktorer än vad som gäller för de nationella programmen. Att en majoritet av dem som nyligen invandrat och som är i gymnasieåldern är pojkar och unga män påverkar t.ex. könssammansättningen på språkintroduktion och andra introduktionsprogram.

22 Skolverket: Uppföljning av gymnasieskolan. Regeringsuppdrag – uppföljning och analys av gymnasieskolan. April 2016.

161

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

4.2.4 Stor ökning av elever med utländsk bakgrund i gymnasieskolan

Andelen elever med utländsk bakgrund23 har sedan starten av Gy11 ökat med 7,5 procentenheter för gymnasieskolan totalt sett – från 18,5 procent läsåret 2011/12 till 26 procent läsåret 2015/16. En stor andel av de elever i gymnasieskolan som har utländsk bakgrund är själva födda i Sverige men har utlandsfödda föräldrar. Huvuddelen av ökningen av elever med utländsk bakgrund utgörs emellertid av nyanlända elever i gymnasieåldern. Eftersom dessa ungdomar inte är behöriga till de nationella programmen börjar de ofta på introduktionsprogrammet språkintroduktion.

Utvecklingen har accelererat läsåret 2015/16 då andelen utlands- födda elever på introduktionsprogrammen ökade kraftigt. Figur 4.1 nedan visar utvecklingen av andelen elever med utländsk bakgrund per programtyp sedan läsåret 2011/12.

23 Som elever med utländsk bakgrund räknas elever som antingen är födda utomlands eller som är födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar.

162

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

IM= Introduktionsprogram

HFP= Högskoleförberedande program

YP= Yrkesprogram

Källa: Skolverket.

Av figur 4.1 ovan framgår att andelen elever med utländsk bakgrund i gymnasieskolan har ökat på såväl yrkesprogram (YP) och hög- skoleförberedande program (HFP) som på introduktionsprogram (IM) sedan läsåret 2011/12. Ökningen på de nationella programmen uppgick fram till läsåret 2015/16 till 3 procentenheter för yrkes- programmen och 4 procentenheter för de högskoleförberedande programmen. På introduktionsprogrammen har andelen elever med utländsk bakgrund ökat med 26 procentenheter på fyra år – från 38 procent till 64 procent. En betydande majoritet av de elever som går på introduktionsprogrammen har alltså nu utländsk bakgrund. Orsaken till den stora ökningen på introduktionsprogrammen, i första hand på språkintroduktion, är det stora antal ungdomar som invandrat till Sverige de senaste åren.24

Koncentrationen av nyanlända barn och ungdomar i de olika åldersgrupperna varierar mellan landets kommuner. Figur 4.2 nedan

24 Skolverket: Uppföljning av gymnasieskolan. 2016.

163

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

visar koncentrationen av nyanlända ungdomar i åldersgruppen 16– 18 år per kommun som finns registrerade i Migrationsverkets system och vilken andel av kommunens ungdomar i åldersgruppen de utgör totalt sett.25

Källa: Skolverket.

25 Migrationsverket (MiV) har ansvar för de asylsökande fram till dess att de fått ett uppe- hållstillstånd och blivit kommunmottagna. Det finns inte någon begränsning för hur länge en person kan vara inskriven i MiVs mottagningssystem. Personer som har fått ett uppe- hållstillstånd och blivit kommunplacerade tas ut ur mottagningssystemet. Migrationsverkets definition av ”nyanländ” är alltså inte synonym med definitionen av ”nyanländ elev” i skol- lagen. Se vidare kapitel 9 Rätten till utbildning i gymnasieskolan.

164

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Av kartan ovan framgår bl.a. att det i storstadskommunerna finns en mindre andel nyanlända i relation till antalet folkbokförda i motsvarande ålder än i många till befolkningen mindre kommuner. Borgholm är den kommun som har flest nyanlända ungdomar i åldersgruppen 16–18 år i relation till antalet folkbokförda i mot- svarande ålder; drygt 50 procent av kommunens 16–18-åringar utgörs av nyanlända. Motsvarande andel i Skinnskatteberg och Åsele är drygt 40 procent. I ytterligare 8 kommuner utgör andelen nyanlända i den aktuella åldersgruppen över 30 procent av kom- muninvånarna i den aktuella åldersgruppen totalt sett.26

4.3 Genomströmning och betygsresultat i gymnasieskolan

De flesta elever påbörjar studier i gymnasieskolan. En stor andel når emellertid inte målen för utbildningen.

4.3.1 Andel som får gymnasieexamen inom tre år

Utbildningen på gymnasieskolans 18 nationella program syftar till att eleven ska nå målen för en gymnasieexamen. Möjligheten för elever på nationella program att ta en gymnasieexamen infördes som en del av gymnasiereformen 2011. Det finns två typer av gymnasieexamen: yrkesexamen och högskoleförberedande examen. För att få en gymnasieexamen krävs att eleven läst 2 500 poäng och är godkänd i vissa kurser och i det s.k. gymnasiearbetet. De elever som är betygssatta i kurser om 2 500 poäng men som inte fått godkända betyg i tillräckligt många kurser kan få ett studiebevis.

Den förväntade studietiden för en elev för att fullfölja sina gymnasiestudier är tre år. Hittills har tre elevkullar haft tre år på sig att fullfölja sina studier i den reformerade gymnasieskolan Gy11. Den första elevkull som började hösten 2011 gick således ut våren 2014, den andra gick ut våren 2015 och den tredje gick ut våren 2016. För den tredje elevkullen finns dock vid tidpunkten för detta betänkandes publicering ingen tillgänglig resultatstatistik.

26 Skolverket: Nyanlända – aktuell statistik november 2015, pm 2016-01-11.

165

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

Av samtliga ungdomar som började gymnasieskolan hösten 2011 antingen på ett nationellt program eller på ett introduk- tionsprogram, nådde 63,4 procent en gymnasieexamen, inom tre år. Motsvarande andel för elever som började gymnasieskolan året därpå (2012) var 65,2 procent. Genomströmningen av elever som fick examen inom tre år hade därmed ökat med nästan 2 pro- centenheter.27

En del elever behöver längre tid på sig för att få en examen. Orsaken till att en elev behöver ett fjärde studieår eller mer kan t.ex. vara bristande förkunskaper, studiesvårigheter, byte av studie- väg (programbyte) eller utlandsvistelse.28 Av den första årskullen i Gy11 hade 69 procent av eleverna fått examen efter fyra år. Detta innebar alltså att ytterligare 6 procentenheter av eleverna fick examen efter fyra år jämfört med efter tre år.29

Genom införandet av gymnasieexamen i den reformerade gym- nasieskolan Gy11 har kraven på eleverna skärpts. Det är därför svårt att göra jämförelser mellan elevgenomströmningen före och efter reformen.30 Man kan emellertid konstatera att det för elev- kullarna i Gy11, i likhet med tidigare elevkullar, är omkring

27 Skolverket bedömer att en tänkbar förklaring till att andelen elever som får examen inom tre år har ökat mellan 2014 och 2015 är att en större andel elever blivit godkända i kursen matematik 1, som läses av samtliga elever på gymnasieskolans nationella program. Skolverket: Betyg och studieresultat i gymnasieskolan 2014/2015, pm 2015-12-17.

28 Elever som blivit antagna till en utbildning i gymnasieskolan har enligt 16 kap. 40 § skol- lagen rätt att få fullfölja sina studier efter ett studieuppehåll på högst ett läsår för studier utomlands. De elever som studerar utomlands kommer att i statistiken redovisas som att det tagit dem fyra år att ta examen eftersom eleverna som regel inte får tillgodoräkna sig till- fälliga utlandsstudier. Denna grupp har alltså genomgått gymnasieutbildningen med för- väntad studietakt men med ett års uppehåll. Skolverket bedömer emellertid att utbytes- studenternas påverkan på genomströmningsstatistiken är förhållandevis begränsad.

29 Om man även beaktar elever som började gymnasieskolan hösten 2011 och som fått

studiebevis efter fyra år uppgick andelen till 78 procent. Av nybörjarna i gymnasieskolan hösten 2009 som alltså studerade inom ramen för den tidigare gymnasieskolan (Lpf94) fick 76,6 procent slutbetyg inom fyra år (för vilket kriterierna alltså var annorlunda i förhållande till vad som nu gäller för gymnasieexamen).

30 Skolverket har i vissa redovisningar valt att slå ihop andelen elever som nått målen för gymnasieexamen med andelen elever som fått studiebevis för att kunna göra ungefärliga jämförelser av elevgenomströmningen i gymnasieskolan över tid. En sådan jämförelse visar att genomströmningen för den första och andra kullen ungdomar i Gy11 som slutfört gymnasieskolan inom loppet av tre år med examen eller studiebevis om 2 500 betygsatta poäng, 71 respektive 72 procent, är något högre jämfört med eleverna som slutförde studier i den tidigare gymnasieskolan (68–71 procent). Om man väljer att jämföra andelen som fått examen inom loppet av tre år i Gy11, 65 procent, med elever som fick slutbetyg i det gamla systemet, är genomströmningen dock 3–4 procentenheter lägre i Gy11 beroende på vilket år man väljer att jämföra med. Det var alltså en högre andel elever som nådde slutbetyg i gamla systemet jämfört med andelen som nått examen i reformerade gymnasieskolan. Uppgifter från Skolverket i e-postmeddelande 161003.

166

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

30 procent av eleverna som inte slutför gymnasieskolan med en examen eller ett studiebevis (tidigare slutbetyg) inom tre eller fyra år.31

Som framgår av kapitel 20 har vissa elever på introduktions- programmen ibland andra mål för sin utbildning än att bli behörig till ett nationellt program och ta en gymnasieexamen. Syftet med utbildningen är i stället att förbereda sig för arbetsmarknaden eller för annan fortsatt utbildning. Dessa elever kan därmed ha nått målet för sin utbildning men ingår i statistiken över dem som inte fullföljt sina studier, trots att syftet med utbildningen varit ett annat än att få en gymnasieexamen. Andra elever som anländer till Sverige i gymnasieåldern kan ha upphört att tillhöra gymnasie- skolans målgrupp när de är klara med sin utbildning på introduk- tionsprogrammet och blivit behöriga till ett nationellt program. Många av dessa elever fortsätter sina studier inom ramen för vuxenutbildningen. Det allmänt använda genomströmningsmåttet

”examen inom tre år” utgår dock ifrån normen att alla elever påbörjar sin tid i gymnasieskolan på ett nationellt program. Efter- som många elever kan påbörja utbildningar på introduktions- program med olika målsättningar är genomströmningsmåttet delvis trubbigt för att mäta elevers måluppfyllelse.

4.3.2 Genomströmningen varierar mellan program och programtyp och mellan olika elevgrupper

Variation i genomströmning mellan programtyper

I redovisningen av genomströmningen i gymnasieskolan ingår både de elever som påbörjat sina studier på ett nationellt program direkt och de som inte från början varit behöriga till ett nationellt program utan i stället inlett sina gymnasiestudier på ett introduk- tionsprogram. Av samtliga elever som påbörjade gymnasieskolan 2012 fick alltså 65,2 procent en gymnasieexamen tre år senare. Av

31 Detta inkluderade elever som var betygssatta i kurser om 2 500 poäng, dvs. en fullständig gymnasieutbildning. Elever som läst reducerat program ingick i beräkningen. Likheten gällande genomströmning mellan en elev som fått examen eller studiebevis (Gy11) och en elev med slutbetyg (Lpf94) ligger i de 2 500 poängen. 2 500 poäng markerar i båda systemen att eleven blivit betygssatt i kurser som motsvarar en fullständig gymnasieutbildning. För att få ett studiebevis krävs emellertid inte att eleven fått ett godkänt betyg.

167

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

de elever som var behöriga till ett nationellt program och började gymnasieskolan 2012 utan att först ha gått på ett introduktions- program tog 73,7 procent examen inom tre år. Genomströmning är högre på de högskoleförberedande programmen än på yrkes- programmen. Andelen elever som började i gymnasieskolan 2012 och som fick examen från ett högskoleförberedande program inom tre år uppgick till 75,5 procent. Motsvarande andel för dem som gick ett yrkesprogram var 69,9 procent. För elever som påbörjat sina gym- nasiestudier på ett introduktionsprogram fick endast 6,7 procent examen efter tre år.

Källa: Skolverket.

Detta innebär sammanfattningsvis att andelen elever totalt sett som tar examen på tre år blir betydligt lägre när eleverna som börjar sin studietid i gymnasieskolan på ett introduktionsprogram tas med i beräkningen än om enbart elever som börjar direkt på ett nationellt program räknas in.

Unga kvinnor har högre genomströmning än unga män

Sammantaget får unga kvinnor i högre utsträckning gymnasie- examen inom tre år jämfört med unga män (tabell 4.7).32

32 Siffrorna för kvinnor respektive män gäller för elever som var nybörjare i gymnasieskolan 2012 och tog examen tre år senare dvs. våren 2015.

168

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Källa: Skolverket.

På de högskoleförberedande programmen är skillnaden störst. Där får nästan 79 procent av kvinnorna examen inom tre år jämfört med 71,5 procent av männen. Det finns inget enskilt högskole- förberedande program där inte kvinnorna i högre utsträckning än männen klarat att få en examen inom tre år.

På yrkesprogrammen är skillnaderna mellan andelen kvinnor och män som klarat att ta examen inom tre år inte lika tydliga. Trots att 70,2 procent av kvinnorna som gick yrkesprogram fick examen inom tre år jämfört med 69,6 procent av männen finns flera program där en större andel män tar examen. På de fyra yrkes- programmen bygg- och anläggningsprogrammet, el- och energi- programmet, fordons- och transportprogrammet samt VVS- och fastighetsprogrammet tar män i högre utsträckning än kvinnor examen inom tre år.33

Betydelsen av elevernas bakgrund för genomströmningen

Många studier under senare år har visat att det finns ett tydligt samband mellan elevers studieresultat och den utbildningsnivå deras föräldrar har. Elever som har föräldrar med hög utbildning får oftare examen jämfört med elever vars föräldrar har låg utbildning. Som framgår av tabell 4.8 nedan fick nästan 75 procent av de elever som var nybörjare hösten 2012 och vars föräldrar hade efter- gymnasial utbildning examen inom tre år. Motsvarande andel för elever vars föräldrar som högst hade gymnasial utbildning var

33 Skolverket: Betyg och statistik i gymnasieskolan 2014/15, pm 2015-12-17.

169

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

62,6 procent. För de elever som hade föräldrar med högst för- gymnasial utbildning tog 34,5 procent examen inom tre år.34

Källa: Skolverket.

Även om ungdomar med utländsk bakgrund är en heterogen grupp visar Skolverkets statistik att ungdomar med utländsk bakgrund har sämre genomströmning än gymnasieelever totalt sett. Elever med svensk bakgrund tar i större utsträckning examen på tre år än elever med utländsk bakgrund. Totalt 69 procent av eleverna med svensk bakgrund tog 2014 examen inom tre år. Motsvarande siffra för elever med utländsk bakgrund var 43 procent.35 Skolverket pekar på att den lägre graden av genomströmning gäller även sedan hänsyn tagits till föräldrarnas utbildningsnivå.36 Vid vilken ålder eleven invandrade och antalet år i Sverige före gymnasiestart har stor betydelse för studieframgång i svensk skola vilket även SCB har belyst.37

4.3.3 Byte av studieväg

En viktig faktor för att lyckas med sina gymnasiestudier är att eleverna uppfattar att de studerar vid den utbildning de önskar. Elever som påbörjat en utbildning men vill byta får under vissa förutsättningar göra det. Huvudmannen får besluta att en elev i

34 Skolverket: Betyg och statistik i gymnasieskolan 2013/14, pm 2014-12-18, dnr 2014:55.

35 Skolverket: Betyg och statistik i gymnasieskolan 2013/14, pm 2014-12-18, dnr 2014:55.

36 Skolverket menar att det är tveksamt om man kan förvänta sig samma nivåer på genom- strömningen för nyanlända elever som för övriga elever. Elever med annat modersmål än svenska och nyanlända elever har generellt sett svårare att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Med tanke på det stora antalet elever som återfinns på språkintroduktion är det troligt att den totala genomströmningen (examen tre år efter start i gymnasieskolan) snarast kommer att minska.

37 SCB: Integration – utrikes födda i gymnasieskolan konstaterade SCB. Rapport 4. 2011.

170

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

gymnasieskolan ska få byta studieväg efter att eleven har fått yttra sig, om eleven uppfyller behörighetskraven för den önskade studie- vägen.38

Förhållandevis många elever byter studieväg under tiden i gym- nasieskolan. Totalt 7,5 procent av eleverna som var nybörjare i gymnasieskolan 2014 hade bytt från ett nationellt program till ett annat nationellt program efter ett år. Det är vanligast att elever byter inom samma programtyp som de börjat på, dvs. från ett yrkes- program till ett annat yrkesprogram, respektive från ett högskole- förberedande program till ett annat högskoleförberedande program. Det är vidare vanligare att elever som börjat på yrkesprogram byter studieväg än att elever som börjat på högskoleförberedande program gör det.

Källa: Skolverket.

Som framgår av tabell 4.9 ovan hade 8,0 procent av de elever som var nybörjare i år 1 på ett yrkesprogram läsåret 2014/15 bytt program efter ett år. Motsvarande andel för elever som börjat på ett högskoleförberedande program samma läsår var 7,3 procent.39

Många elever som byter studieväg börjar om på det nya programmets första år. Detta innebär att gymnasietiden förlängs för eleven och att hemkommunens kostnader på kort sikt ökar. Samtidigt menar Skolverket att ett programbyte för många elever kan öka studiemotivationen och göra att de lyckas fullfölja sin gymnasieutbildning, vilket i sin tur leder till samhällsekonomiska vinster på sikt.

Vad gäller elever på introduktionsprogrammen och deras byte av studieväg är situationen delvis en annan än för elever som byter

38 7 kap. 9 § gymnasieförordningen (2010:2039).

39 Prop. 2015/16:1, utgiftsområde 16.

171

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

mellan nationella program. En viktig målsättning för många elever som går på introduktionsprogram är att så snabbt som möjligt förvärva den behörighet som krävs för att gå över till ett nationellt program. Andelen elever som börjar på ett introduktionsprogram och sedan byter till ett nationellt program eller ett annat intro- duktionsprogram varierar mellan de olika introduktionsprogrammen. Detta kan bl.a. förklaras av att syftet med utbildningen varierar mellan introduktionsprogrammen.40

Ungefär hälften av de elever som påbörjar sina gymnasiestudier på ett introduktionsprogram går kvar på samma program efter ett år. Efter två år är det en femtedel som går kvar medan mer än en tredjedel har övergått till studier på ett nationellt program.

4.3.4 Gymnasieelevernas genomsnittliga betygspoäng

Gymnasieelevernas resultat mätt som genomsnittlig betygspoäng har varit oförändrat mellan de två årskullar som hittills hunnit slutföra gymnasieskolan enligt Gy11. För elever som våren 2014 respektive 2015 slutförde ett nationellt program med examen eller studiebevis om minst 2 500 poäng var den genomsnittliga betygs- poängen 14,0 poäng. Beräkningen av den genomsnittliga betygs- poängen för Gy11 är snarlik den för elever som studerade inom ramen för den tidigare gymnasieskolan (Lpf94), men eftersom fler betygssteg har införts i Gy11 och programstrukturen har ändrats bör försiktighet iakttas vad gäller jämförelser över tid mellan betygspoängen i Gy11 och Lpf94. Med detta i åtanke kan man emellertid konstatera att den genomsnittliga betygspoängen för den sista kullen elever som våren 2013 slutförde sin utbildning i den tidigare gymnasieskolan enligt Lpf94 var densamma som för Gy11:s första två årskullar, dvs. 14,0. För en fördjupad diskussion om frågan om betyg i gymnasieskolan, se kapitel 21 Kursbetyg och ämnesbetyg.

Även om den genomsnittliga betygspoängen de senaste åren legat konstant på 14,0 finns skillnader mellan elever på olika nationella program. Den genomsnittliga betygspoängen för elever som slutförde yrkesprogram våren 2015 var 12,9. Motsvarande

40 Prop. 2015/16:1, utgiftsområde 16.

172

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

betygsgenomsnitt för de högskoleförberedande programmen var 14,6. Bland ungdomarna i gymnasieskolan har de unga kvinnorna generellt sett högre betygspoäng än de unga männen. Våren 2015 var den genomsnittliga betygspoängen för dem som slutförde gymnasieskolan 14,6 för kvinnor och 13,4 för män. Den genom- snittliga betygspoängen var oförändrad för kvinnor respektive män jämfört med föregående år. Detta innebar alltså att det skiljde 1,2 poäng mellan könen för de första två årskullarna som slutfört den reformerade gymnasieskolan Gy11.

Den genomsnittliga betygspoängen för elever som slutförde gymnasieskolan våren 2015 var högre bland elever med föräldrar som hade hög utbildningsnivå. Högst genomsnittlig betygspoäng (14,6) hade elever med föräldrar med eftergymnasial utbildning. Därefter följde elever med föräldrar med högst gymnasial utbild- ning (13,3) och lägst genomsnittlig betygspoäng (12,3) hade elever med föräldrar med högst förgymnasial utbildning. Elever med svensk bakgrund hade vidare högre genomsnittlig betygspoäng (14,2) än elever med utländsk bakgrund (13,1).

Vid en analys där man tar hänsyn till både kön och utländsk bakgrund framkommer att kvinnor med svensk bakgrund har högst genomsnittlig betygspoäng, 14,8. Kvinnor med utländsk bakgrund och män med svensk bakgrund har samma betygspoäng, 13,6. Lägst poäng, 12,5, har män med utländsk bakgrund.

4.4 Sammanfattande iakttagelser

Utredningens ska enligt sina direktiv bl.a. lämna förslag som syftar till att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasie- utbildning. I det här kapitlet har utredningen tecknat en översiktlig bakgrundsbild av eleverna i gymnasieskolan i syfte att sätta de förslag som utredningen presenterar i sitt sammanhang.

Genomgången visar att andelen ungdomar som lämnar grund- skolan utan att vara behöriga till något av gymnasieskolans nation- ella program har ökat de senaste åren. Andelen obehöriga var 14,4 procent 2015, vilket var en ökning med drygt 2 procentenheter på fyra år. Som ett resultat av att många ungdomar som invandrat till Sverige de senaste åren varit kort tid i landet och endast gått kort tid i grundskolan hade hösten 2016 andelen behöriga sjunkit

173

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

ytterligare till 16,9 procent. Det finns ett samband mellan elevernas behörighet till gymnasieskolans nationella program och faktorer som kön, föräldrarnas utbildningsbakgrund och om eleven har svensk eller utländsk bakgrund. En betydligt större andel pojkar än flickor är obehöriga till de nationella programmen, även om också behörigheten bland flickor försämrats. Enligt Skolverket kan ca 85 procent av den försämrade gymnasiebehörigheten förklaras av den ökade andel elever som invandrat efter sju års ålder och ordinarie skolstart, och att dessa elever haft en sämre resultat- utveckling än övriga elever.

Samtidigt som en större andel elever som lämnar grundskolan är obehöriga till de nationella programmen ökar också antalet ungdomar i gymnasieåldern som invandrar till Sverige. Dessa ungdomar har inte gått i svensk grundskola och är inte heller behöriga till de nationella programmen. De flesta nyanlända börjar därför sina gymnasiestudier på ett introduktionsprogram, ofta på språkintroduktion.

Trots att allt fler elever som går ut grundskolan saknar behörig- het till gymnasieskolans nationella program börjar de allra flesta ungdomar som lämnar grundskolan gymnasieskolan. De som är obehöriga börjar på något av introduktionsprogrammen. Mellan 1,5 och 2,5 procent av eleverna som lämnar grundskolan varje år påbörjar inte en utbildning i gymnasieskolan direkt efter grund- skolan och mellan drygt 0,5 procent och drygt 0,7 procent börjar inte inom två år. Av de ungdomar som inte påbörjar en gym- nasieutbildning inom två år är en stor andel, ca en fjärdedel, inte längre folkbokförda i Sverige och kan antas ha lämnat landet. Därmed ingår de inte längre i gymnasieskolans målgrupp.

Den elevminskning som gymnasieskolan upplevt under många år till följd av minskade årskullar förväntas förbytas i en elevökning de närmaste åren som ett resultat av större elevkullar och ökad invandring. Invandringen till Sverige har medfört en stor ökning av antalet nyanlända elever i gymnasieskolan. Under 2016 har dock antalet asylsökande minskat.

Läsåret 2015/16 gick 25,6 procent av eleverna i år 1 på ett yrkes- program, 51,7 procent på ett högskoleförberedande program och 22,6 procent på ett introduktionsprogram. Detta innebär att nästan en lika stor andel elever går på introduktionsprogrammen som på yrkesprogrammen. En betydande majoritet av de elever som går på introduktionsprogrammen har nu utländsk bakgrund.

174

SOU 2016:77

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

Även om de flesta ungdomar börjar studier i gymnasieskolan efter avslutad grundskola och många som invandrar till Sverige i gym- nasieåldern påbörjar studier i gymnasieskolan når en förhållandevis stor andel av eleverna, ca 30 procent, inte en gymnasieexamen på tre eller fyra år. Genomgången visar att av dem som var nybörjare 2012 fick 65,2 procent examen inom tre år och 69 procent inom fyra år (nybörjare 2011). Sammantaget får kvinnor i högre utsträckning än män gymnasieexamen inom tre år. Elever som har föräldrar med hög utbildning får i större omfattning examen jämfört med elever vars föräldrar har låg utbildning. Elever med svensk bakgrund får vidare examen i högre utsträckning än elever med utländsk bakgrund. Vid vilken ålder eleven invandrade och antalet år i Sverige före gymnasiestart har stor betydelse för studieframgång i svensk skola.

Att elever känner att de studerar på en utbildning som de är intresserade av och där de trivs är viktigt för studiemotivationen. Vissa elever väljer att byta program, och många elever som byter studieväg börjar om på det nya programmets första år. Detta innebär att gymnasietiden förlängs för elever och att hemkommunens kostnader på kort sikt ökar. Samtidigt kan ett programbyte för många elever öka studiemotivationen och göra så att de lyckas fullfölja sin gymnasie- utbildning, vilket i sin tur leder till samhällsekonomiska vinster på sikt. Andelen elever som börjar på ett nationellt program och som byter program ligger på ca 7,5 procent.

Vad gäller elevernas genomsnittliga betygspoäng visar genom- gången att den varit oförändrad mellan de två första elevkullar som genomgått Gy11, och även i jämförelse med elever som studerat inom ramen för den tidigare gymnasieskolan. Bland ungdomarna i gymnasieskolan har de unga kvinnorna generellt sett högre betygs- poäng än de unga männen och elever med föräldrar som har hög utbildningsnivå har högre betygspoäng än de vars föräldrar har lägre utbildning. Elever med svensk bakgrund har vidare högre genomsnittlig betygspoäng än elever med utländsk bakgrund.

Sammanfattningsvis illustrerar uppgifterna i kapitlet att kön och elevernas bakgrund är betydelsefulla faktorer för såväl behörigheten till gymnasieskolans nationella program som för val av utbildning och studieresultat. Iakttagelserna är en viktig utgångspunkt för flera av utredningens förslag som presenteras i kapitel 25. Uppgifterna i kapitlet pekar på betydelsen av att gymnasieskolan arbetar aktivt

175

Påbörja och fullfölja studier i gymnasieskolan

SOU 2016:77

med sitt uppdrag utifrån varje elevs behov för att målet att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning ska kunna nås.

176

5 Studieavbrott och ofullständiga studier – orsaker och effektiva åtgärder

Enligt utredningens direktiv ska utredningen analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning och därmed få de kunskaper som behövs såväl i arbetslivet som för fortsatta studier. Regeringen menar att det behövs en bredd av insatser för att motverka studieavbrott och skapa en attraktiv gymnasieskola för alla. Det är också av stor betydelse att ungdomar som har avbrutit en gymnasieutbildning ges möjlighet och motiveras att återgå till sådan utbildning.1

Som framgår av kapitel 4 börjar nästan alla ungdomar i gymnasie- skolan, antingen direkt efter avslutad grundskola eller ett eller ett par år därefter. Många av de personer som invandrat till Sverige de senaste åren är också i gymnasieåldern och börjar i gymnasieskolan. Men trots att de flesta ungdomar börjar i gymnasieskolan avbryter en del elever sina studier eller lyckas inte nå målen för utbild- ningen.

I det här kapitlet redogör utredningen för hur man ska förstå och tolka begreppet studieavbrott, vad som orsakar studieavbrott och vilka orsaker som kan ligga bakom att elever inte når målen för sin utbildning samt vilka arbetssätt som visat sig vara framgångsrika för att förhindra avbrott och studiemisslyckanden.

1 Dir. 2015:31.

177

Studieavbrott och ofullständiga studier – orsaker …

SOU 2016:77

5.1 Förbättrad genomströmning och färre studieavbrott – ett syfte med gymnasiereformen 2011

Ett syfte med gymnasiereformen 2011 (Gy11) var att ge fler elever möjlighet att nå målen för en gymnasieutbildning på tre år. Målet med gymnasieutbildningen på de nationella programmen tydlig- gjordes genom att det infördes en möjlighet att få en gymnasie- examen. För att säkerställa att eleverna skulle vara bättre för- beredda för sina gymnasiestudier än tidigare och därigenom minska studieavbrotten höjdes samtidigt behörighetskraven till gymnasie- skolan. För elever som inte uppnått behörighet till de nationella programmen inrättades fem introduktionsprogram. Det innebar att elever som var behöriga till nationella program som huvudregel inte skulle få antas till introduktionsprogram, viket förekommit i det tidigare systemet med individuella program (IV). I stället skulle skolan underlätta för eleverna att fortsätta på det nationella program de påbörjat och motverka att eleverna skulle avbryta sina studier genom anpassningar och kraftfulla stödinsatser.2

I sin proposition inför riksdagens beslut om reformen under- strök regeringen att gymnasieskolan skulle vara skyldig att erbjuda särskilt stöd till elever som riskerade att inte nå kunskapsmålen3 och menade att det var bättre att elever med skolproblem gick kvar på ett nationellt program och fick stöd för att nå så långt som möjligt i stället för att de skulle avbryta sina studier i förtid. Regeringen underströk att möjligheterna till stöd skulle vara flexibla och syfta till att i möjligaste mån förhindra studieavbrott. I det fall en elev, trots adekvata stödinsatser, hade stora svårigheter att nå målen för en kurs var det viktigt att skolans personal tillsammans med eleven skulle finna ett lämpligt upplägg av de fort- satta studierna. En elev som övervägde att avbryta sina studier på grund av studiesvårigheter skulle alltså i möjligaste mån erbjudas stöd på det program där eleven studerade. En elev som ville byta studieväg måste dock få stöd för att göra det.4

2 Prop. 2008/09:199; Skolinspektionen: Gymnasieskolors arbete med att förebygga studie- avbrott. Kvalitetsgranskning. Rapport 2015:04, bilaga 2.

3 §§ 7–10 skollagen (2010:800).

4 Prop. 2008/09:199.

178

SOU 2016:77

Studieavbrott och ofullständiga studier – orsaker …

5.2 Vad innebär en fullföljd gymnasieutbildning och vad är ett studieavbrott?

Ett viktigt syfte med Gy11-reformen var alltså att minska studie- avbrotten i gymnasieskolan. Att reducera antalet studieavbrott är också ett prioriterat område inom EU:s tioårsstrategi för tillväxt, Europa 2020.5 Det saknas emellertid en enhetlig definition av begreppet studieavbrott.6

5.2.1 Måluppfyllelsen definieras ofta som ”examen på tre år”

Inom internationell forskningslitteratur och policy används ofta begreppet early school leaving (ESL) för att beteckna studieavbrott där elever lämnar utbildningssystemet med endast en utbildning som motsvarar lower secondary education eller mindre.7 Vad som ska anses vara ESL varierar dock mellan länder och utbildnings- system, exempelvis utifrån hur omfattande den obligatoriska skol- gången är och graden av skiktning inom utbildningssystemet.8

I den svenska kontexten definierade Skolverket begreppet studie- avbrott i en registerstudie från 2008 om ofullständiga gymnasiestudier.

Definitionen av studieavbrott i undersökningen var ”att eleven inte fått ett slutbetyg”.9 I propositionen som föregick beslutet om Gy11 ställde sig regeringen dock kritisk till värdet av slutbetyg. Regeringen menade att eftersom slutbetyget kunde innehålla flera icke godkända betyg sade detta föga om kvaliteten på elevens prestationer. Man pekade vidare på att det enda kvalitetsmått som huvudsakligen fanns

5 Europeiska kommissionen: Reducing early school leaving: Key messages and policy support. 2013. EU-länderna har satt upp ett gemensamt mål om att minska de tidiga studie- avbrotten till under 10 procent fram till 2020. Eftersom Sverige redan nått denna målsättning enligt EU:s och Eurostats definition av tidiga studieavbrott har regeringen ställt upp ett nationellt mål för Sverige som anger att andelen tidiga studieavbrott ska understiga 7 procent.

6 Skolinspektionen: Gymnasieskolors arbete med att förebygga studieavbrott. Kvalitets- granskning. Rapport 2015:04, bilaga 2.

7 Europeiska kommissionen: Reducing early school leaving: Key messages and policy support. 2013.

8 I Sverige är exempelvis samtliga nationella gymnasieutbildningar treåriga och därmed relativt likriktade i ett internationellt perspektiv. I andra länder finns ofta en differentiering mellan lower secondary education och upper secondary education.

9 Skolverket: Studieresultat i gymnasieskolan – en statistisk beskrivning av ofullständiga gymnasiestudier. 2008 och Skolinspektionen: Kvalitetsgranskning av studieavbrott i gymnasie- skolan. Dnr 400-2014:4245. 2014.

179

Studieavbrott och ofullständiga studier – orsaker …

SOU 2016:77

för att mäta måluppfyllelsen i gymnasieskolan var i vilken omfattning eleverna nådde grundläggande behörighet för högskolestudier. Detta var dock ett mått som främst var relevant för de studieförberedande programmen. I den nationella statistiken saknades därigenom upp- gifter om i vilken utsträckning eleverna på de yrkesförberedande programmen på motsvarande sätt nått de utbildningsmål som var relevanta för dessa utbildningar.

Regeringen föreslog mot denna bakgrund att två typer av gym- nasieexamen skulle införas, en yrkesexamen och en högskole- förberedande examen, och menade att det därmed skulle finnas två kvalitetsmått som gjorde det möjligt att kontinuerligt följa kvalitets- utvecklingen såväl på yrkesprogram som på högskoleförberedande program. Den tid som en elev förväntades behöva för att få en gymnasieexamen var tre år, vilket utgick från upplägget av de nationella programmen.10 Genom riksdagens beslut om förslaget infördes möjligheten