Skatt på finansiell verksamhet

Betänkande av

Utredningen om skatt på finanssektorn

Stockholm 2016

SOU 2016:76

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24520-0

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Magdalena Andersson

Regeringen beslutade vid sammanträde den 7 maj 2015 att uppdra åt en särskild utredare att ta fram ett förslag till en skatt på den finansiella sektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas få till följd av att omsättning av finansiella tjänster har undantagits från mervärdesskatt. Den 18 maj 2015 förordnades f.d. kammarrättslagmannen Christer Sjödin som särskild utredare.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 15 juni 2015 kammarrättsrådet Mona Aldestam, rättsliga experten Maria Andersson Berg, auktoriserade skatterådgivaren Elisabeth Bergmann, chefs- juristen Thomas Bohlin, ekonomen Anna Brink (entledigades den 25 augusti 2016), kanslirådet Charlotta Carlberg (entledigades den 15 september 2016), professorn Peter Englund, skatteexperten Ulrika Hansson, LO-ekonomen Torbjörn Hållö, departementssekreteraren Peter Höglund, rättssakkunnige Robert Sand, departements- sekreteraren Mikaela Sonnerby, docenten Helena Svaleryd, kanslirådet Dan Sölverud, skattejuristen Henrik von Sydow och kanslirådet Erik Willers. Juristen Marie Rosvall förordnades som expert den 25 augusti 2016.

Som sekreterare anställdes den 1 september 2015 national- ekonomen Anna-Kirsti Löfgren och kammarrättsassessorn Elin Ruthström.

Utredningen om skatt på finanssektorn lämnar härmed över betänkandet Skatt på finansiell verksamhet (SOU 2016:76). Till betänkandet fogas särskilda yttranden.

Utredningens uppdrag är därmed avslutat.

Stockholm i oktober 2016

Christer Sjödin

/Anna-Kirsti Löfgren och Elin Ruthström

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

11

1

Författningsförslag.....................................................

19

1.1Förslag till lag (XXXX:XXXX) om finansiell

verksamhetsskatt.....................................................................

19

1.2Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) .............................................................................

21

1.3Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) .............................................................................

31

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor ................................................

33

1.5Förslag till förordning om ändring i

 

skatteförfarandeförordningen (2011:1261)

........................... 34

2

Ärendet ....................................................................

35

2.1

Uppdrag...................................................................................

35

2.2

Arbetets bedrivande................................................................

36

3

Inledning..................................................................

39

3.1

Bakgrund .................................................................................

39

3.2

Utblick.....................................................................................

40

3.3

Uppgift ....................................................................................

48

5

Innehåll SOU 2016:76

4

Den finansiella sektorn...............................................

49

4.1

Kapitalallokering.....................................................................

49

 

4.1.1

Olika tidshorisonter................................................

50

 

4.1.2

Värdepappersmarknaden ........................................

51

 

4.1.3

Banken som mellanhand .........................................

52

 

4.1.4

Värdet av kapitalallokering .....................................

54

4.2

Betalningsförmedling .............................................................

54

4.3

Riskhantering..........................................................................

55

 

4.3.1

Extern riskhantering ...............................................

55

 

4.3.2

Intern riskhantering ................................................

57

4.4

Mellanhänderna i det finansiella systemet ............................

58

 

4.4.1

Kreditinstitut...........................................................

59

 

4.4.2

Riskkapitalbolag ......................................................

62

 

4.4.3

Placerare...................................................................

63

 

4.4.4

Värdepappersinstitut...............................................

66

4.5

Särskilda regler........................................................................

67

 

4.5.1

Skydd mot systemrisker .........................................

67

 

4.5.2

Skydd för försäkringstagare ...................................

69

 

4.5.3

Stabilitetsfond, insättningsgaranti och

 

 

 

investerarskydd .......................................................

70

 

4.5.4

Regler kring olika slags verksamhet.......................

72

4.6

Omfattning .............................................................................

75

 

4.6.1

Produktionen i finansbranschen ............................

75

 

4.6.2

Olika delar av verksamheten ..................................

79

 

4.6.3

Sett ur konsumenternas perspektiv........................

84

5

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn ...........

87

5.1

Samhällsekonomiska utgångspunkter ...................................

87

5.2

Grundläggande skatterättsliga principer ...............................

91

 

5.2.1

Legalitetsprincipen..................................................

92

 

5.2.2

Likformighetsprincipen ..........................................

93

 

5.2.3

Neutralitetsprincipen..............................................

94

 

5.2.4

Skatteförmågeprincipen..........................................

95

 

5.2.5

Den socialpolitiska beskattningsprincipen ............

96

6

SOU 2016:76 Innehåll

5.3

Allmänt om beskattning i den finansiella sektorn ................

96

5.4

Särskilt om mervärdesskatt i den finansiella sektorn............

98

 

5.4.1

Mervärdesskattesystemet ......................................

100

5.4.2Undantaget från mervärdesskatt för finansiella

tjänster....................................................................

111

5.4.3Återbetalning av ingående mervärdesskatt vid

 

 

exportomsättning ..................................................

148

 

5.4.4

Mervärdesskattegrupper ........................................

149

6

Metoder för särskild beskattning i den finansiella

 

 

sektorn

...................................................................

159

6.1

Beskattningsmetoder ............................................................

160

 

6.1.1

Övergripande om skatter och metoder ................

160

 

6.1.2 ...................

Mervärdesskattebesläktade alternativ

161

 

6.1.3 ...........................

Finansiell aktivitetsskatt (FAT)

166

 

6.1.4 ......................

Finansiell transaktionsskatt (FTT)

170

6.2

Inhemsk ............................................................beskattning

173

 

6.2.1 ..............................................

Tidigare beskattning

173

 

6.2.2 ............................

Tidigare förslag till beskattning

180

6.3

Utländsk ............................................................beskattning

189

 

6.3.1 ................................................................

Danmark

189

 

6.3.2 ...................................................................

Finland

203

 

6.3.3 ......................................................................

Island

205

 

6.3.4 .....................................................................

Norge

209

 

6.3.5 ....................................................................

Belgien

211

 

6.3.6 ................................................................

Frankrike

213

 

6.3.7 ......................................................................

Italien

216

 

6.3.8 ........................................................

Storbritannien

219

 

6.3.9 .................................................................

Tyskland

221

6.4Fördjupat samarbete inom EU om beskattning av

finansiella transaktioner (EU FTT).....................................

222

6.4.1

Val av beskattningsmetod .....................................

224

6.4.2

Utformning och omfattning.................................

227

6.4.3

Kommissionens konsekvensanalyser ...................

228

6.4.4Medlemsstaters konsekvensbedömningar och

inställning...............................................................

237

7

Innehåll SOU 2016:76

 

6.4.5

Ytterligare konsekvensaspekter ...........................

245

7

Överväganden och förslag .........................................

249

7.1

Uppskattning av skattefördelens storlek ............................

249

7.2

Beskattningsmetod för att minska skattefördelen .............

253

 

7.2.1

Utgångspunkter ....................................................

253

 

7.2.2

Vilken beskattningsmetod är lämpligast? ............

254

 

7.2.3

Hur bör skatten utformas?...................................

263

 

7.2.4

Vilka effekter skulle en eventuell EU FTT

 

 

 

kunna få för Sverige?.............................................

333

 

7.2.5

Är skatten förenlig med EU:s

 

 

 

statsstödsregler? ....................................................

335

7.2.6Är skatten förenlig med unionsrätten i övrigt?... 352

8

Konsekvensanalys ....................................................

359

8.1

Problembeskrivning .............................................................

359

8.2

Samhällsekonomiska konsekvenser.....................................

360

 

8.2.1

Samhällsekonomisk effektivitet ...........................

361

 

8.2.2

Incidens..................................................................

363

 

8.2.3

Fördelningseffekter...............................................

379

8.3

Administrativt.......................................................................

397

 

8.3.1

Företagen ...............................................................

397

 

8.3.2

Skatteverket ...........................................................

399

 

8.3.3

De allmänna förvaltningsdomstolarna .................

402

8.4

Offentligfinansiella effekter.................................................

403

 

8.4.1

Vid övervältring på pris.........................................

404

 

8.4.2

Vid övervältring på lön .........................................

405

 

8.4.3

Sammantagen offentligfinansiell effekt ...............

407

9

Författningskommentar ............................................

409

9.1Förslag till lag (XXXX:XXXX) om finansiell

verksamhetsskatt ..................................................................

409

9.2Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) ...........................................................................

416

8

SOU 2016:76

Innehåll

9.3Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...........................................................................

423

9.4Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor ..............................................

425

9.5Förslag till förordning om ändring i

skatteförfarandeförordningen (2011:1261).........................

426

Särskilda yttranden ..........................................................

429

Litteraturförteckning ........................................................

471

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2015:51 ...........................................

499

Bilaga 2

Förslag till rådets direktiv om genomförande av

 

 

det fördjupade samarbetet på området för skatt på

 

 

finansiella transaktioner COM (2013) 71 final...........

503

Bilaga 3

Skattebortfallet till följd av att finansiella tjänster

 

 

har undantagits från mervärdesskatt ...........................

545

9

Sammanfattning

Mervärdesskatteundantaget och uppdraget

Mervärdesskatt ska betalas till staten vid sådan omsättning inom landet av varor och tjänster som är skattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap. Mervärdesskatt är en indirekt omsättningsskatt, eftersom den tas ut av näringsidkare men – genom ett särskilt avdragssystem – läggs på försäljnings- priset till konsumenterna och inte belastar tidigare produktionsled.

Omsättning av varor och tjänster är generellt skattepliktig. Från skatteplikt undantas emellertid enligt 3 kap. 9 och 10 §§ mervärdes- skattelagen (1994:200), ML, omsättning av bank- och finansie- ringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet, liksom omsättning av försäk- rings- och återförsäkringstjänster (mervärdesskatteundantaget).1 Sådana finansiella tjänster har alltså undantagits från mervärdes- skatt. Mervärdesskatteundantaget föranleds av skattetekniska svå- righeter med att beskatta omsättning av finansiella tjänster, för vilken ersättningen är svårbestämbar.

Utredningen ska mot denna bakgrund ta fram ett förslag till en skatt på den finansiella sektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas få till följd av mervärdesskatteundantaget.

1 Dessa bestämmelser har genomförts i nationell rätt med anledning av artikel 135 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mer- värdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1) (mervärdesskattedirektivet).

11

Sammanfattning

SOU 2016:76

Skattefördelen av mervärdesskatteundantaget

Med utgångspunkt i en beräkning av statens skattebortfall av mer- värdesskatteundantaget har utredningen uppskattat skattefördelen av undantaget för den finansiella sektorn till 18,3 miljarder kronor för 2013 och 19,1 miljarder kronor för 2018.

Det att den finansiella sektorn har en skattefördel av mervärdes- skatteundantaget betyder inte nödvändigtvis att varje enskild aktör har en skattefördel av undantaget. På aktörsnivå skiljer sig skatte- fördelen nämligen åt beroende på i vilken utsträckning aktörerna påverkas av effekter av ”dold” mervärdesskatt som inte får dras av, och i vissa fall därpå följande s.k. kumulativa effekter, som följer av själva mervärdesskatteundantaget.

Beskattningsmetod

Unionsrätten medger att medlemsstaterna ger beskattningsbara personer rätt till valfrihet för mervärdesbeskattning av vissa finansi- ella transaktioner.2 Med beaktande av de skattetekniska svårig- heterna med att inordna finansiella transaktioner i mervärdesskatte- systemet och det inte önskvärda med partiell mervärdesbeskattning av sådana transaktioner samt att valfri mervärdesbeskattning sanno- likt inte minskar skattefördelen av mervärdesskatteundantaget i någon egentlig utsträckning, bör denna möjlighet inte användas.

Juridiskt mervärdesskattebesläktade alternativ till beskattning av finansiella tjänster är inte möjliga att införa. De utgör inte några heltäckande beskattningsalternativ och riskerar att vara oförenliga med unionsrättens förbud mot att införa andra skatter och avgifter som kan karaktäriseras som omsättningsskatter.3 De är dessutom praktiskt oprövade och administrativt krävande.

Den lämpligaste beskattningsmetoden är finansiell aktivitets- skatt. En sådan skatt tas som utgångspunkt ut på lönekostnader och vinst, och innebär därmed beskattning av en motsvarighet till det mervärde som inte mervärdesbeskattas. Det gör den beskatt- ningsmetoden ändamålsenlig för att minska skattefördelen av mervärdesskatteundantaget. En finansiell transaktionsskatt, som

2Se artikel 137 i mervärdesskattedirektivet.

3Se artikel 401 i mervärdesskattedirektivet.

12

SOU 2016:76

Sammanfattning

tas ut på värdet av finansiella transaktioner, är mindre lämplig för detta ändamål. Dessutom får en finansiell transaktionsskatt sanno- likt större påverkan på de finansiella aktiviteterna.

Utformning

En finansiell aktivitetsskatt i form av en finansiell verksamhetsskatt föreslås införas genom en särskild lag om finansiell verksam- hetsskatt.

De skattetekniska svårigheter som föranlett mervärdesskatte- undantaget gör att det inte är möjligt att beskatta endast den del av verksamheten som, till följd av omsättning som specifikt avser tillhandahållande av finansiella tjänster till slutkonsument eller till annan inte mervärdesskattskyldig, genererar en skattefördel av undantaget på aktörsnivå.

Skattskyldighet

Skattskyldigheten bör som utgångspunkt omfatta den som har sådan verksamhet med mervärdesskatteundantagen omsättning av finansiella tjänster på vilken en nationell finansiell verksamhetsskatt kan tas ut.

Skattskyldig föreslås därför vara den som inte är skyldig att betala mervärdesskatt (inte är mervärdesskattskyldig) för omsättning av tjänster av den anledningen att omsättningen har undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 9 eller 10 § ML. Det gäller vanligtvis den som omsätter sådana tjänster. Vid viss gränsöverskridande handel kan det dock i stället gälla den som förvärvar tjänsterna. För skattskyldighet krävs även verksamhet som medför avgiftsskyldighet till social- avgifter, d.v.s. arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Detta omfattar den som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), SAL. I fråga om handelsbolag, omfattas även den som har delägare som är avgiftsskyldig enligt 3 kap. SAL för handels- bolagets verksamhet. I fråga om mervärdesskattegrupp, omfattas den som har gruppmedlem som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. SAL eller har gruppmedlem som är handelsbolag som har delägare som är avgiftsskyldig enligt 3 kap. SAL för handelsbolagets verksamhet. Denna skattskyldighet, från vilken Sveriges riksbank undantas, är alltså inte begränsad till aktörer i den finansiella sektorn.

13

Sammanfattning

SOU 2016:76

Beskattningsunderlag

En finansiell aktivitetsskatt bör som utgångspunkt baseras på lönekostnader och vinst, som motsvarar det mervärde som inte mervärdesbeskattas. Det finns inte något befintligt vinstbegrepp som överensstämmer med den vinst som ligger implicit i beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. Av praktiska skäl ligger det närmast till hands att definiera vinst som det inkomstskatte- rättsliga överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet. Vissa skattskyldiga redovisar emellertid inte sådan vinst, varför deras beskattningsunderlag endast kan utgöras av lönekostnader, som motsvarar mervärdet sämre. Skatten skulle då behöva tas ut av olika skattskyldiga på olika beskattningsunderlag och därmed också med olika skattesats. Effekterna av en så hög grad av differentiering och komplexitet är svåra att förutse och kan riskera att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion i strid med Europeiska unionens, EU:s, statsstödsregler. En skatt på vinst kan också skapa svårhanterliga incitament att kringgå den delen av skatten. Det är därför olämpligt att inkludera vinst i beskattningsunderlaget. En finansiell aktivitetsskatt kan i stället modifieras så att beskattningsunderlaget baseras på enbart löne- kostnader. Så har exempelvis den danska lønsumsafgiften, såvitt avser finansiella aktiviteter, utformats. Ett sådant beskattnings- underlag gäller lika för alla utan åtskillnad, men leder samtidigt till en försämrad verksamhetsintern neutralitet mellan produktions- faktorerna arbete och kapital. Detta snävare beskattningsunderlag är ändå lämpligare än ett bredare beskattningsunderlag som även inkluderar vinst.

Beskattningsunderlaget föreslås därför utgöras av den skatt- skyldiges under beskattningsåret sammanräknade lönekostnader. Om den skattskyldige visar att endast en del av lönekostnaderna ska anses hänförlig till omsättning av tjänster för vilken mervärde- sskattskyldighet inte föreligger av den anledningen att omsätt- ningen har undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 9 eller 10 § ML, får beskattningsunderlaget i stället bestämmas genom upp- delning efter skälig grund. Uppdelningen bör göras efter skälig grund eftersom det inte går att med exakthet allokera löne- kostnader till omsättning och schabloner kan leda till missvisande beskattningsresultat. Skälig grund har samma övergripande inne-

14

SOU 2016:76

Sammanfattning

börd som i mervärdesskattesystemet, d.v.s. den fördelningsgrund som leder till det mest rättvisande eller exakta resultatet. På så vis beaktas blandad verksamhet.

Med lönekostnader avses de avgiftsunderlag för socialavgifter, d.v.s. arbetsgivaravgifter och egenavgifter, som förekommer i verk- samheten. För den som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. SAL avses den skattskyldiges avgiftsunderlag enligt samma lag. För handelsbolag som har delägare som är avgiftsskyldig enligt 3 kap. SAL för handelsbolagets verksamhet avses även delägarnas avgifts- underlag enligt samma lag för handelsbolagets verksamhet. För mervärdesskattegrupp som har gruppmedlem som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. SAL eller har gruppmedlem som är handels- bolag som har delägare som är avgiftsskyldig enligt 3 kap. SAL för handelsbolagets verksamhet avses gruppmedlemmarnas och del- ägarnas, såvitt avser handelsbolagets verksamhet, avgiftsunderlag enligt samma lag. På så vis beaktas i princip alla kostnader för arbete likvärdigt.

Skattens storlek

För att helt eliminera skattefördelen av mervärdesskatteundantaget krävs en skattesats om i vart fall drygt 40 procent av beskatt- ningsunderlaget. På grund av de olika snedvridningseffekter som skatten för med sig är det uteslutet att bestämma skattesatsen så att skattefördelen av mervärdesskatteundantaget helt elimineras. Skattesatsen bör i stället bestämmas så att skattefördelen av mer- värdesskatteundantaget i skälig utsträckning minskar.

Skatten föreslås därför tas ut med 15 procent av beskattnings- underlaget. Det finns skäl att fortlöpande se över hur omständig- heterna utvecklas och om skattesatsen bör justeras.

Varken skatten eller beskattningsunderlaget bör uppgå till ett visst lägsta belopp för att skatt ska tas ut. Det beror bl.a. på att en beloppsbegränsning kan strida mot EU:s statsstödsregler.

15

Sammanfattning

SOU 2016:76

Förfarande

Skatten bör infogas i inkomstskatteförfarandet och inkluderas i preliminärskattesystemet. För att skatten inte ska leda till olik- värdig belastning bör den inte få dras av som utgift i inkomst- beskattningen. Förhandsbesked bör kunna lämnas i frågor om skatten.

Ändringar föreslås därför i skatteförfarandelagen (2011:1244), liksom i skatteförfarandeförordningen (2011:1261), samt i in- komstskattelagen (1999:1229) och i lagen (1998:189) om förhands- besked i skattefrågor.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2018 och, i vissa fall, förenas med vissa övergångsbestämmelser.

Förenlighet med unionsrätten

Skatten bedöms vara förenlig med mervärdesskattedirektivet, efter- som den inte kan karaktäriseras som en omsättningsskatt.

Vidare bedöms skatten vara förenlig med EU:s statsstödsregler, eftersom den inte kan anses innefatta någon åtgärd som utgör stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion.

Skatten bedöms även vara förenlig med Fördraget om Euro- peiska unionen4, i synnerhet de s.k. fördragsfriheterna, och unions- rätten i övrigt.

Effekter av en eventuell EU FTT

Inom EU pågår ett arbete med att ta fram en finansiell trans- aktionsskatt, EU FTT. Utredningen har haft i uppdrag att vid utformningen av förslagen beakta de effekter en sådan skatt skulle

4 EUT C 326/13, 26.10.2012, s. 13 (konsoliderad version).

16

SOU 2016:76

Sammanfattning

kunna få för Sverige, som valt att stå utanför samarbete. Det har emellertid inte annat än på ett övergripande plan varit möjligt att beakta några sådana effekter, eftersom det för närvarande inte upprättats något slutligt förslag till EU FTT och det ännu inte är känt hur den skatten närmare kan komma att utformas.

Konsekvenser

Det att vissa varor och tjänster, men inte andra, är belagda med mervärdesskatt innebär samhällsekonomiskt ineffektiva snedvrid- ningar av konsumtionen. Vem som i praktiken kommer att betala skatten, skattens incidens, påverkar hur effektiv den blir. Skatten kan anses öka den samhällsekonomiska effektiviteten om dess incidens liknar incidensen av mervärdesskatten, som brukar antas övervältras på konsumentpriserna.

Skatten bedöms till en väsentlig del komma att övervältras på priserna på finansiella tjänster. Sannolikt kommer den också, till en del, att övervältras på löntagarna i den finansiella sektorn. Över- vältring på lönerna blir svårare ju högre skatten är eftersom lönerna i den finansiella sektorn inte kan vara lägre än på de anställdas olika alternativarbetsmarknader om det ska gå att behålla och rekrytera arbetskraft.

För beskattningsbara personer som till stor del producerar finansiella tjänster kan det bli fördelaktigt att importera finansiella tjänster och använda dem som insatsprodukter i stället för att låta dem ingå som ett led i den egna produktionen. Därtill får privat- personer, ifall skatten leder till högre priser, anledning att överväga att importera finansiella tjänster eller, om de befinner sig i andra EU-länder, avstå ifrån att importera finansiella tjänster från Sverige.

Ifall skatten fullt ut övervältras på priserna på finansiella tjänster kan priserna för banktjänster o.d. beräknas öka med 3,1 procent och priserna för försäkringstjänster med 3,7 procent.

Skatten skulle tränga undan 11 procent av de ursprungliga löner- na om den fullt ut övervältras på lönerna och det minskade löne- utrymmet fördelas på samma sätt som tidigare mellan egentlig lön, ålderspensionsavgift (delvis) och avtalade försäkringar o.d. En sådan ensidig övervältring skulle samtidigt innebära att varken priser, efterfrågan eller producenternas kostnader påverkades.

17

Sammanfattning

SOU 2016:76

Skatten innebär ökad administration för berörda företag. Även Skatteverkets och de allmänna förvaltningsdomstolarnas admini- stration och därmed förenade kostnader ökar.

Skatteintäkterna bedöms på sikt ligga inom intervallet 3,7–7,0 miljarder kronor, i 2018 års prisnivå, och sannolikt i den övre delen av intervallet. Skatteövervältringens fördelning på löner och priser är avgörande för var inom detta intervall skatteintäkterna hamnar. En skatt som övervältras på lönerna ger större följdeffekter i form av minskade skatteintäkter och ökade offentliga utgifter än en skatt som övervältras på priserna, vilket har beaktats. Om de ökade kost- naderna för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna inte kan finansieras inom tillgängliga budgetramar, kan de finansi- eras med dessa skatteintäkter.

18

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag (XXXX:XXXX) om finansiell verksamhetsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Finansiell verksamhetsskatt ska betalas till staten enligt denna lag på verksamhet som avser omsättning av vissa finansiella tjänster som har undantagits från mervärdesskatteplikt.

Skattskyldighet

2 § Skattskyldig är den som

1.inte är skyldig att betala mervärdesskatt för omsättning av tjänster av den anledningen att omsättningen har undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 9 eller 10 § mervärdesskattelagen (1994:200), och

2.a) är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

b)i fråga om handelsbolag, har delägare som är avgiftsskyldig enligt 3 kap. socialavgiftslagen för handelsbolagets verksamhet, eller

c)i fråga om mervärdesskattegrupp, har gruppmedlem som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. socialavgiftslagen eller har grupp- medlem som avses i b).

3 § Sveriges riksbank är inte skattskyldig.

19

Författningsförslag

SOU 2016:76

Beskattningsunderlag

4 § Beskattningsunderlaget utgörs av den skattskyldiges under beskattningsåret sammanräknade lönekostnader. Om den skatt- skyldige visar att endast en del av lönekostnaderna ska anses hänförlig till sådan omsättning som avses i 2 § 1, får beskattnings- underlaget i stället bestämmas genom uppdelning efter skälig grund.

5 § Med lönekostnader avses

1. för den som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), den skattskyldiges avgiftsunderlag enligt samma lag,

2.för handelsbolag som har delägare som är avgiftsskyldig enligt 3 kap. socialavgiftslagen för handelsbolagets verksamhet, delägarnas avgiftsunderlag enligt samma lag för handelsbolagets verksamhet, och

3.för mervärdesskattegrupp som har gruppmedlem som är avgiftsskyldig enligt 2 eller 3 kap. socialavgiftslagen eller har grupp- medlem som avses i 2, gruppmedlemmarnas och delägarnas, såvitt avser handelsbolagets verksamhet, avgiftsunderlag enligt samma lag.

Skattesats

6 § Skatt ska betalas med 15 procent av beskattningsunderlaget.

Förfarande vid uttag av skatt

7 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatt finns i skatte- förfarandelagen (2011:1244).

1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

 

 

 

2.

Lagen

tillämpas

ersättning

som

utges

efter

den

31 december 2017.

 

 

 

 

 

 

3.

Lagen

tillämpas

också

på inkomst

som

uppbärs

efter

den

31 december 2017. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 31 december 2017 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt- ningsåret.

20

SOU 2016:76

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)

dels att 3 kap. 4 §, 5 kap. 3 §, 29 kap. 1 §, 30 kap. 1, 3 och 4 §§, 31 kap. 2 §, 34 kap. 1 §, 56 kap. 3 och 10 §§ samt 59 kap. 23 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 34 kap. 5 a §, och närmast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3 kap.

4 §1

Vad som avses med beskattningsår framgår av följande

uppställning:

 

 

 

För

avses med beskattningsår

 

1. skatt enligt

beskattningsår

enligt

1 kap.

a) inkomstskattelagen

13–15 §§ inkomstskattelagen eller,

(1999:1229),

för svenska handelsbolag,

räken-

b)lagen (1984:1052) om stat- skapsåret lig fastighetsskatt,

c)lagen (1990:661) om av- kastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–4, och

d)lagen (1991:687) om sär-

skild löneskatt på pensionskost-

 

 

nader, samt avgift enligt

 

 

 

e) lagen

(2007:1398)

om

 

 

kommunal fastighetsavgift

 

 

 

2. skatt

enligt lagen om

av-

det kalenderår som skatten ska

kastningsskatt på pensionsmedel i

betalas för eller det beskatt-

fall som avses i 2 § första stycket

ningsår då skatteunderlag

för

6–10

 

 

avkastningsskatt ska tas

upp

1 Senaste lydelse 2015:892.

21

Författningsförslag SOU 2016:76

 

 

 

 

 

 

enligt 13 §

lagen

om avkast-

 

 

 

 

 

 

ningsskatt på pensionsmedel

3. skatt enligt lagen (1991:586)

det kalenderår då

ersättningen

om

särskild inkomstskatt

för

betalas ut

 

 

utomlands

bosatta

och

lagen

 

 

 

(1991:591) om särskild inkomst-

 

 

 

skatt

för

utomlands

bosatta

 

 

 

artister m.fl.

 

 

 

 

 

 

4. skatt

enligt

mervärdes-

beskattningsår enligt 1 kap. 14 §

skattelagen

(1994:200) som

ska

mervärdesskattelagen

redovisas

för

redovisnings-

 

 

 

perioder

 

 

 

 

 

 

 

5. annan mervärdesskatt

 

det kalenderår då den felaktiga

 

 

 

 

 

 

debiteringen

har

gjorts, eller

 

 

 

 

 

 

förvärvet eller omsättningen har

 

 

 

 

 

 

skett

 

 

6. punktskatt som ska redo-

beskattningsår enligt 1 kap. 14 §

visas för redovisningsperioder

mervärdesskattelagen

7. annan punktskatt

 

 

det kalenderår då den händelse

 

 

 

 

 

 

som medför skattskyldighet har

 

 

 

 

 

 

inträffat

 

 

8. övriga skatter

 

 

 

det kalenderår som skatten ska

 

 

 

 

 

 

betalas för

 

 

9. arbetsgivaravgifter

 

och

det kalenderår som avgiften ska

avgifter som ingår i slutlig skatt

betalas för.

 

 

Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.

Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §

Vad som avses med beskattningsår framgår av följande

uppställning:

 

 

 

För

avses med beskattningsår

 

1. skatt enligt

beskattningsår

enligt

1 kap.

a) inkomstskattelagen

13–15 §§ inkomstskattelagen eller,

(1999:1229),

för svenska handelsbolag, räken-

b) lagen (1984:1052) om stat-

skapsåret

 

 

22

SOU 2016:76

Författningsförslag

lig fastighetsskatt,

c)lagen (1990:661) om av- kastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–4, och

d)lagen (1991:687) om sär- skild löneskatt på pensionskost- nader, och

e)lagen (XXXX:XXX) om finansiell verksamhetsskatt, samt avgift enligt

f)lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift

2. skatt enligt lagen om av- det kalenderår som skatten ska

kastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 6–10

3.skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta artister m.fl.

4.skatt enligt mervärdes- skattelagen (1994:200) som ska redovisas för redovisnings- perioder

5.annan mervärdesskatt

6.punktskatt som ska redo- visas för redovisningsperioder

7.annan punktskatt

8.övriga skatter

betalas för eller det beskatt- ningsår då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkast- ningsskatt på pensionsmedel det kalenderår då ersättningen betalas ut

beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen

det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller omsättningen har skett

beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskattelagen

det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat

det kalenderår som skatten ska

23

Författningsförslag SOU 2016:76

 

 

betalas för

9. arbetsgivaravgifter

och

det kalenderår som avgiften ska

avgifter som ingår i slutlig skatt

betalas för.

Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår.

Med beskattningsår för mervärdesskattegrupp avses huvudmannens

beskattningsår enligt första stycket.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

3 §2

 

 

 

Om Skatteverket har beslutat

Om Skatteverket har beslutat

att beskattningsbara

personer

att beskattningsbara

personer

får bilda en mervärdesskatte-

får bilda en mervärdesskatte-

grupp, ska den huvudman som

grupp, ska den huvudman som

verket utsett för gruppen enligt

verket utsett för gruppen enligt

6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen

6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen

(1994:200) redovisa

och betala

(1994:200) redovisa och

betala

mervärdesskatt för den verksam-

mervärdesskatt

och

finansiell

het som gruppen bedriver och i

verksamhetsskatt

enligt

lagen

övrigt företräda gruppen i frågor

(XXXX:XXXX)

om

finansiell

som rör sådan skatt.

 

verksamhetsskatt för den verksam-

 

 

het som gruppen bedriver och i

övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådana skatter.

Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos huvudmannen.

29 kap.

1 §3 Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för

1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt

a)inkomstskattelagen (1999:1229),

b)lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

2Senaste lydelse 2013:369.

3Senaste lydelse 2011:1289.

24

SOU 2016:76

Författningsförslag

c)2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs- inkomster,

d)lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första stycket 1–4 och 6–10 den lagen,

e)lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

f)lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

g) 2 § lagen (1994:1920) om

g) 2 § lagen (1994:1920) om

allmän löneavgift, och

allmän löneavgift,

h) lagen (2007:1398) om kom-

h) lagen (2007:1398) om kom-

munal fastighetsavgift,

munal fastighetsavgift, och

 

i) lagen (XXXX:XXXX) om

 

finansiell verksamhetsskatt,

2. bestämmande av underlag

för att ta ut egenavgifter enligt

3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

3.bestämmande av skattereduktion, samt

4.beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken.

30 kap.

1 §4

En fysisk person ska lämna en inkomstdeklaration, om

1. intäkterna i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet i annat fall än som avses i 2 har uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet under beskattningsåret,

2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap. 20 och 21 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

3.intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta, utdelning eller annan avkastning som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan schablonintäkt som kontroll- uppgift har lämnats om enligt 22 kap. 16 § eller 17–21 §§, har uppgått till sammanlagt minst 200 kronor under beskattningsåret,

4.han eller hon är begränsat skattskyldig och den skatte- eller

avgiftspliktiga intäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

4 Senaste lydelse 2012:835.

25

Författningsförslag SOU 2016:76

5. underlag för statlig fastig-

 

5. underlag för statlig fastig-

hetsskatt, kommunal fastighets-

hetsskatt, kommunal fastighets-

avgift, avkastningsskatt på pen-

avgift, avkastningsskatt på pen-

sionsmedel eller särskild löneskatt

sionsmedel, särskild löneskatt

på pensionskostnader ska fast-

pensionskostnader

eller

ställas, eller

finansiell verksamhetsskatt

ska

 

fastställas, eller

 

6. uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 § ska lämnas.

 

3 §5

För år efter dödsåret ska ett dödsbo lämna en inkomst- deklaration, om

1. de skattepliktiga intäkterna, med undantag för sådan ränta, utdelning eller annan avkastning som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan schablonintäkt som kontroll- uppgift har lämnats om enligt 22 kap. 16 § eller 17–21 §§, har uppgått

till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

 

2. underlag för statlig fastig-

 

2. underlag för statlig fastig-

hetsskatt, kommunal fastighets-

hetsskatt, kommunal fastighets-

avgift, avkastningsskatt på pen-

avgift, avkastningsskatt på pen-

sionsmedel eller särskild löneskatt

sionsmedel, särskild löneskatt

på pensionskostnader ska fast-

pensionskostnader

eller

ställas, eller

finansiell verksamhetsskatt

ska

 

fastställas, eller

 

3. uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 § ska lämnas.

 

4 §6

En inkomstdeklaration ska lämnas av

1.aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana stiftelser, andra liknande subjekt eller andra tillgångsmassor som enligt stiftelse- förordnande eller motsvarande bestämmelse har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen,

2.sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som

avses i 7 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), om intäkterna

5Senaste lydelse 2011:1289.

6Senaste lydelse 2013:967.

26

4. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas, eller om underlag för finansiell verksamhetsskatt ska fastställas.

SOU 2016:76 Författningsförslag

under beskattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 63 kap. 11 § den lagen,

3. andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undantag för dödsbon och svenska handelsbolag, om de skatte- pliktiga intäkterna under beskattningsåret har uppgått till samman- lagt minst 200 kronor, och

4. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas.

31 kap.

2 §

En inkomstdeklaration ska innehålla

1.nödvändiga identifikationsuppgifter,

2.uppgifter om de intäktsposter och kostnadsposter som ska hänföras till respektive inkomstslag,

3.uppgifter om de allmänna avdrag som den deklarations- skyldige har rätt till,

4.de uppgifter som behövs för beräkning av skatt eller avgift enligt a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

b) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs-

inkomster,

c)lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,

d)lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

e)2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

f)34 kap. inkomstskattelagen (1999:1229),

g) 3 kap.

socialavgiftslagen

g) 3 kap.

socialavgiftslagen

(2000:980), och

(2000:980),

 

h) lagen

(2007:1398) om

h) lagen

(2007:1398) om

kommunal fastighetsavgift,

kommunal fastighetsavgift, och

 

 

i) lagen (XXXX:XXXX) om

 

 

finansiell verksamhetsskatt,

27

Författningsförslag

SOU 2016:76

5.de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrund- ande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken, samt

6.de uppgifter som behövs för att avgöra om en begränsat skatt-

skyldig uppfyller kraven för att

få allmänna avdrag

enligt

62 kap.

5–8 §§ eller grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen.

 

34 kap.

 

 

1 §

 

 

I detta kapitel finns bestämmelser om

 

 

– syftet med informationsuppgifter (2 §),

 

 

– uppgifter till den deklara-

– uppgifter till

den

deklara-

tionsskyldige (3–5 §§), och

tionsskyldige (3–5 a §§), och

– uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige (6–11 §§).

5 a §

Uppgifter till handelsbolag som har delägare som är fysisk person

Om handelsbolag som har del- ägare som är fysisk person begär det ska varje sådan delägare till handelsbolaget lämna de uppgifter om sitt avgiftsunderlag enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980) som behövs för att beskattningsunderlag till finansiell verksamhetsskatt ska kunna fastställas för handelsbolaget eller för den mervärdesskattegrupp som handelsbolaget är medlem av.

56 kap.

3 §7

I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt

1.inkomstskattelagen (1999:1229),

2.lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

7 Senaste lydelse 2011:1289.

28

SOU 2016:76

Författningsförslag

3.lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–4 och 6–10 den lagen,

4.lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

5.lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, och

6.lagen (2007:1398) om kom- munal fastighetsavgift.

5.lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

6.lagen (2007:1398) om kom- munal fastighetsavgift, och

7.lagen om (XXXX:XXXX) finansiell verksamhetsskatt.

10 §

Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av be- räkningen enligt 9 § ska skickas till fysiska personer och dödsbon senast den 15 december efter beskattningsårets utgång.

Till andra juridiska personer än dödsbon ska sådana besked skickas senast den 15 i tolfte månaden efter beskattningsårets utgång.

Till mervärdesskattegrupper ska beskeden skickas senast den 15 i tolfte månaden efter beskattnings- årets utgång.

 

 

 

59 kap.

 

 

 

 

 

23 §8

 

 

Om huvudmannen

för

en

Om huvudmannen

för

en

mervärdesskattegrupp

inte

har

mervärdesskattegrupp

inte

har

fullgjort skyldigheten att betala

fullgjort skyldigheten att betala

mervärdesskatt, är varje annan

mervärdesskatt eller

finansiell

beskattningsbar person som in-

verksamhetsskatt, är varje annan

går i gruppen tillsammans med

beskattningsbar person som in-

huvudmannen skyldig att betala

går i gruppen tillsammans med

skatten till den del skatten hän-

huvudmannen skyldig att betala

för sig till verksamhet som

skatten till den del skatten hän-

gruppen har bedrivit under den

för sig till verksamhet som

tid den beskattningsbara per-

gruppen har bedrivit under den

sonen varit medlem i gruppen.

tid den beskattningsbara per-

 

 

 

 

sonen varit medlem i gruppen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 Senaste lydelse 2013:369.

29

Författningsförslag

SOU 2016:76

1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

 

 

 

2.

Lagen

tillämpas

ersättning

som

utges

efter

den

31 december 2017.

 

 

 

 

 

 

3.

Lagen

tillämpas

också

på inkomst

som

uppbärs

efter

den

31 december 2017. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 31 december 2017 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskatt- ningsåret.

30

SOU 2016:76

Författningsförslag

1.3Förslag till

lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 4 §, 16 kap. 17 § och rubriken närmast före 9 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Svenska allmänna skatter

Svenska allmänna skatter och

 

finansiell verksamhetsskatt

9 kap.

4 §

Svenska allmänna skatter får inte dras av. Som sådana skatter räknas bland annat kommunal och statlig inkomstskatt och kupong- skatt.

 

Finansiell

verksamhetsskatt

 

enligt lagen (XXXX:XXXX) om

 

finansiell verksamhetsskatt får inte

 

heller dras av.

 

 

 

16 kap.

 

 

 

17 §2

 

 

 

Särskilda skatter och avgifter

Särskilda skatter och avgifter

som avser näringsverksamheten

som avser näringsverksamheten

ska dras av. Om skatten eller

ska dras av. Om skatten eller av-

avgiften sätts ned, ska motsvar-

giften sätts ned, ska motsvarande

ande del av avdraget återföras det

del av avdraget återföras det

beskattningsår då debiteringen

beskattningsår

debiteringen

ändras.

ändras. I 9 kap.

4 §

finns en

 

bestämmelse om att finansiell verk-

 

samhetsskatt

enligt

lagen

 

(XXXX:XXXX)

om

finansiell

 

verksamhetsskatt inte får dras av.

1Lagen omtryckt 2008:803.

2Senaste lydelse 2011:1271.

31

Författningsförslag

SOU 2016:76

Avkastningsskatt som beräknas på avsättning i balansräkning med tillämpning av 3 a § fjärde stycket lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel ska dras av. Om skatten sätts ned, ska motsvarande del av avdraget återföras det beskattningsår då debi- teringen ändras. Om skatten sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela skattebeloppet dras av.

Andra stycket tillämpas också på avkastningsskatt som med tillämpning av 3 a § nionde stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel beräknas på värdet av ett avtal om tjänstepension med villkor som innebär att det utländska tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

I 29–31 §§ finns bestämmelser om egenavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

32

SOU 2016:76

Författningsförslag

1.4Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:189) om förhands- besked i skattefrågor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Denna lag gäller förhandsbesked om 1. skatt eller avgift som avses i

a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

b) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel för dem som avses i 2 § första stycket 1–4 och 6–10 i den lagen,

c) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, d) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

e) inkomstskattelagen (1999:1229), och

 

 

 

f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,

 

2. punktskatt som avses i

3 kap. 15 §

skatteförfarandelagen

(2011:1244),

 

 

 

 

3. skatt enligt mervärdes-

3. skatt

enligt

mervärdes-

skattelagen (1994:200),

skattelagen

(1994:200)

och lagen

 

(XXXX:XXXX)

om

finansiell

 

verksamhetsskatt,

 

 

4.taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och

5.skatt enligt kupongskattelagen (1970:624).

Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild eller det allmänna ombudet hos Skatteverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Lagen tillämpas på ansökningar om förhandsbesked som kommer in till Skatterättsnämnden efter den 31 december 2017.

1 Senaste lydelse 2015:885.

33

Författningsförslag

SOU 2016:76

1.5Förslag till

förordning om ändring i skatteförfarandeförordningen (2011:1261)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § skatteförfarandeförord- ningen (2011:1261) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

5 §

I en mervärdesskattedeklaration ska utgående skatt som avser sådana unionsinterna förvärv som anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) redovisas särskilt.

Omsättning av tjänster för vilken skyldighet att betala mer- värdesskatt inte föreligger av den anledningen att omsättningen har undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. 9 eller 10 § mervärdes- skattelagen (1994:200) ska också redovisas särskilt i en mervärdes- skattedeklaration.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Förordningen tillämpas för redovisningsperioder som på- börjas efter den 31 december 2017.

34

2 Ärendet

2.1Uppdrag

Regeringen beslutade vid sammanträde den 7 maj 2015 att en särskild utredare ska ta fram ett förslag till en skatt på finans- sektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas ha till följd av att omsättning av finansiella tjänster undantagits från mervärdesskatt.

I direktiven till utredningen (dir. 2015:51), som utgör bilaga 1 till betänkandet, anges att den särskilde utredaren ska uppskatta skattefördelens storlek och med grund i den bedömningen ta fram ett förslag till en skatt på finanssektorn. Enligt direktiven ska skatten som utgångspunkt träffa företag som omsätter tjänster som avses i 3 kap. 9 och 10 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).

Skatten kan enligt direktiven utformas på olika sätt. Som exempel nämns att viss vägledning kan hämtas från den danska lønsumsafgiften. Enligt direktiven ska skatten vara lätt att tillämpa och inte kunna kringgås. Den ska dessutom vara förenlig med EU:s statsstödsregler och unionsrätten i övrigt.

Utredningen ska också innehålla en analys av de effekter som EU:s pågående arbete med att ta fram en s.k. skatt på finansiella transaktioner (EU FTT) skulle kunna få för Sverige.

Konsekvenserna av förslaget ska enligt direktiven analyseras ur ett juridiskt, samhällsekonomiskt, offentligfinansiellt och admi- nistrativt perspektiv. Ur samhällsekonomiskt perspektiv ska sär- skilt belysas effekterna på konkurrensen mellan företag i olika sektorer och mellan svenska och utländska företag, effekterna på försäkrings- och kreditgivning till företag och privatpersoner samt incidensen, d.v.s. vilken grupp som kommer att bära skattebördan. Ur administrativt perspektiv ska effekterna för företagens admini- strativa börda belysas. Vidare ska konsekvenserna för Skatteverket

35

Ärendet

SOU 2016:76

och de allmänna förvaltningsdomstolarna belysas, liksom därmed förenade eventuella kostnadsökningar och finansiering av dessa.

2.2Arbetets bedrivande

Under utredningstiden har åtta sammanträden med experterna ägt rum. Tillsammans med experterna har även ett seminarium hållits i utredningens slutskede.

Utredningen har också hämtat in information om ett antal europeiska länders särskilda skatter i finanssektorn. Detta har gjorts genom att utredningen tillskrivit motsvarigheterna till det svenska Finansdepartementet i Danmark, Finland, Island och Norge samt Belgien, Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland. Vid urvalet av länder har utredningen beträffande de nordiska länderna beaktat att de har likartade finansiella sektorer och rättssystem som Sverige. Vad beträffar övriga länder har beaktats att de är stora europeiska länder med betydelsefulla ekonomier som, liksom Sverige, är EU-medlemsstater som har att förhålla sig till unionsrätten. Dessutom har utredningen gjort urvalet i förhoppning om att få en blandning av olika beskatt- ningsmetoder och särskilda skatter översiktligt belysta. Därvid har utredningen frågat de som tillskrivits om bl.a. motiven för den eventuella skattens införande, vilka överväganden som gjorts vid valet av beskattningsmetod och utformningen av skatten. I det sammanhanget har utredningen även frågat om det beaktats att finansiella tjänster är undantagna från mervärdesskatt och om undantaget ansetts utgöra en skattefördel för finanssektorn samt vilken betydelse mervärdesskatteundantaget i så fall haft för skattens införande. Utredningen har också frågat om skatten utvärderats och vad utvärderingen i så fall givit för resultat. Dess- utom har utredningen frågat om effekterna av EU FTT analyserats och vad man i så fall kommit fram till.

Därutöver har utredningen haft fördjupade skriftliga kontakter med framför allt företrädare för det danska Skatteministeriet, som motsvarar det svenska Finansdepartementet. Utredningen har även haft ett sammanträde med chefkonsulenten Jens Holger Helbo Hansen och specialkonsulenten Sebastian Vind vid Skatteministeriet

36

SOU 2016:76

Ärendet

som därvid redogjort för erfarenheter av lønsumsafgiften. Utred- ningen har också deltagit i diverse seminarier och föreläsningar.

Tillsammans med sedvanligt utredningsarbete har den informa- tion som hämtats in från ifrågavarande länder, liksom de kompletterande uppgifter som hämtats in från Finansdeparte- mentet och i övrigt, utgjort underlag för och bidragit till utred- ningens överväganden och förslag.

37

3 Inledning

3.1Bakgrund

Mervärdesskatt ska betalas till staten vid sådan omsättning inom landet av varor och tjänster som är mervärdesskattepliktig och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap. Huvudregeln är att all omsättning av varor och tjänster är mervärdesskattepliktig. Från mervärdesskatteplikt undantas emellertid omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värde- pappershandel och därmed jämförlig verksamhet, liksom omsätt- ning av försäkrings- och återförsäkringstjänster.

Undantaget från mervärdesskatt föranleds av skattetekniska svårigheter med att beskatta omsättning av finansiella tjänster, för vilken ersättningen är svårbestämbar. Flera länder har i stället infört särskilda skatter i finanssektorn. I Sverige föreslogs en sådan skatt redan 1990, men förslaget ledde inte till lagstiftning.

Under 2000-talet har frågan diskuterats på nytt. De tidigare borgerliga regeringspartierna ansåg att det faktum att den finansiella sektorn är undantagen från mervärdesskatt bidrar till att beskattningen är lägre än för andra delar av näringslivet och att skatteuttaget bör öka inom sektorn,1 något de därefter stått fast vid som oppositionspartier.2 Utredningen har nu fått i uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag till en skatt på finanssektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas ha till följd av undantaget. Även om uppdraget såtillvida är begränsat är det ofrånkomligt, beträffande så gränsöverskridande tjänster, att inte inledningsvis belysa frågan i ett större sammanhang med en utblick.

1Alliansens valmanifest 2014–2018.

2Flerpartimotionen 2014/15:3002 samt partimotionerna 2015/16:2512, 2015/16:3043, 2015/16:3223, och 2015/16:3244.

39

Inledning

SOU 2016:76

3.2Utblick

Diskussioner om beskattning av den finansiella sektorn har pågått under lång tid. Den brittiska stämpelskatten på aktier, som är en begränsad form av finansiell transaktionsskatt, infördes ursprung- ligen för flera hundra år sedan. Redan i kölvattnet av 1930-talets ekonomiska depression förespråkade ekonomen John Maynard Keynes mer allmänna finansiella transaktionsskatter. Han menade att det förekom en överdriven spekulation av okunniga finansiella aktörer som ökade den ekonomiska instabiliteten. För att motverka detta föreslog han en låg transaktionsskatt på handeln på börsen. I början av 1970-talet lanserade ekonomen James Tobin idén att beskatta valutahandeln för att stävja kortsiktiga spekulationer i utländsk valuta och på så sätt stabilisera valutavärdet, den s.k. Tobinskatten. Denna skatt skulle enligt honom vara låg och tas ut på all handel med utländsk valuta. Ekonomiprofessorn Edgar L. Feige föreslog 1989 en låg platt skatt på alla ekonomiska transaktioner i syfte att förbättra den ekonomiska effektiviteten och öka stabiliteten på finansmarknaderna.

Under 1980–1990-talen förekom olika typer av nationell beskattning av finanssektorerna runt om i världen.3 Exempelvis hade Sverige, liksom flera andra europeiska länder, en skatt på omsättning av vissa värdepapper.4 I Danmark och Finland fanns även skatter på kreditgivning och på försäkringsgivning. Det har i efterhand visat sig att utformningen av dessa skatter i många fall inte var tillräckligt väl anpassad efter den alltmer globala finansiella handeln. Till följd av sviktande beskattningsunderlag och bristande skatteintäkter avskaffades sedermera flertalet av dessa skatter. Även den svenska skatten avskaffades, sedan en stor del av handeln flyttat utomlands.5 I stället föreslogs i Sverige en särskild skatt på finanssektorn, som enligt huvudregeln skulle tas ut på företagens lönekostnader och vinst, men förslaget ledde inte till lagstiftning.6 Däremot införde Danmark en motsvarande skatt på företagens

3En utförligare redogörelse för detta finns i bl.a. SOU 1990:46 s. 85 ff.

4Se den numera upphävda lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

5SFS 1991:1466 och prop. 1991/92:34 s. 3. Se vidare bl.a. Almenberg, Johan och Wiberg, Magnus, Skatt på finansiella transaktioner, Hiort af Ornäs, Lena och Wiberg, Magnus,

Beskattning av finanssektorn, och Kaiding, Josephine, The Financial Transaction Tax, med där angivna hänvisningar.

6SOU 1990:46.

40

SOU 2016:76

Inledning

lönekostnader, den s.k. lønsumsafgiften, som tas ut än idag. Lønsumsafgiften är inte begränsad till den finansiella sektorn, men tas ut efter en särskild metod för finansiella aktiviteter.

En bank-, finans- och fastighetskris drabbade Sverige under 1990-talet. Den bakomliggande orsaken till krisen var överopti- mistisk kreditgivning baserad på fastighetssäkerheter. Krisen berodde i stor utsträckning på att kreditmarknadsregleringen för bostadsmarknaden, som tidigare begränsat utlåningen, och valuta- regleringen avskaffades. I kombination med en rad andra faktorer gav krisen upphov till sviktande offentliga finanser. En följd av krisen blev att det svenska finansiella regelverket stramades upp och att det infördes ett ramverk för statligt stöd till bankerna.7

Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det framför allt s.k. globaliseringskritiska nätverk och rättviserörelser som höll debatten om beskattning av finanssektorn vid liv.

Mot slutet av 2000-talet tog emellertid diskussionerna om beskattning av finanssektorn ny fart i allt bredare kretsar.

Efter den globala ekonomiska nedgången under 2001–2002 upplevde världen en stark ekonomisk tillväxt och låg inflation. Räntorna var låga, lån var lättillgängliga och de finansiella riskerna ansågs vara begränsade och under kontroll. Åren 2007–2008 uppkom dock turbulens på de internationella finansmarknaderna. Turbulensen kulminerade i en global finanskris som nådde Sverige 2008–2009. Efterdyningarna av krisen har fortfarande inte upphört och effekterna av krisen går ännu inte att överblicka fullt ut.

Upprinnelsen till finanskrisen står framför allt att finna i USA:s övervärderade och överbelånade bostadsmarknad som resulterade i en s.k. bostadsbubbla som brast. Under mer än ett decennium ökade huspriserna i USA kraftigt. En bidragande orsak till det var att även hushåll med svag betalningsförmåga och säkerhet fick bolån till relativt låg ränta, s.k. subprimelån. När dessa hushåll fick svårigheter att betala räntor och amortera på sina lån, samtidigt som huspriserna började falla, resulterade det i ökade kredit- förluster för bolåneinstituten. De finansiella institut, som ursprungligen stått för bolånen, hade paketerat om dessa i s.k. strukturerade produkter och sålt dem vidare i form av komplexa

7 Se redogörelsen i prop. 2008/09:61 s. 21 f. samt bl.a. Barr, Daniel och Pierrou, Hannah,

Vad blev notan för 1990-talets bankstöd?.

41

Inledning

SOU 2016:76

finansiella instrument. Dessa instrument hölls av en mängd aktörer, och på grund komplexiteten i instrumenten var det svårt att se vilka aktörer som hade större eller mindre problem. Samtidigt var soliditeten hos många banker låg. När problemen spred sig i den finansiella sektorn kunde även relativt begränsade förluster leda till stora problem. Detta gjorde det svårt att sälja finansiella instrument med koppling till den amerikanska bostadsmarknaden. Den bristande transparensen och den svaga motståndskraften ledde till brist på förtroende mellan finansiella institutioner. Banker blev tveksamma till att låna ut till varandra. Då bankerna i hög grad finansierar sig med lån från varandra och andra finansiella institu- tioner ledde förtroendebristen till likviditetstorka inom både den finansiella och den reala ekonomin. I takt med sviktande betal- ningsförmåga hos låntagarna och fallande priser på de belånade fastigheterna ökade dessutom kreditförlusterna.

Via komplexa finansiella instrument och finansiella marknader spred sig problemen till andra länder och regioner. Detta resulterade i att flera finansiella institut runt om i världen fick ekonomiska problem och att myndigheterna gick in med olika typer av stöd för att undvika att systemviktiga finansiella institut slogs ut. I övrigt rörde det sig om lån till förmånliga villkor, kapitaltillskott och låga styrräntor. Världen över presenterades krispaket för att minimera konsekvenserna av finanskrisen. Som exempel kan nämnas att USA:s fjärde största investmentbank Lehman Brothers, liksom bankerna Franklin Bank SSB och Security Pacific Bank, gick i konkurs, att den amerikanska staten tog över de två största bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae, liksom försäkringsbolaget American International Group, att investmentbankerna Morgan Stanley och Goldman Sachs rekon- struerades till vanliga banker, att den brittiska staten nationali- serade storbanken Bradford & Bingleys låneverksamhet och förde över banken Northern Rock i statlig ägo, att de belgiska, luxem- burgska och nederländska staterna gemensamt delvis förstatligade storbanken Fortis Bank och att Islands tre största banker förstatligades. Många länder drabbades av recession av olika grad.

42

SOU 2016:76

Inledning

För vissa länder, exempelvis Island och Grekland, växte statsskulderna okontrollerat med statsfinansiella kriser som följd.8

Starka statsfinanser, relativt god finansiell stadga i svenska finansiella företag, förhållandevis gynnsamma yttre förutsättningar, relevanta och snabba åtgärder samt ett fungerande samarbete mellan myndigheterna bildade basen för en framgångsrik kris- hantering i Sverige.9 Även om Sverige, delvis till följd av de åtgärder som vidtogs redan efter 1990-talets kris, alltså klarat sig för- hållandevis väl genom den senaste krisen har den haft en långsiktigt negativ effekt på den svenska ekonomin.10

För att gå till botten med orsakerna till finanskrisen tillsatte USA:s kongress under 2009 kommittén The National Commission of the Causes of the Financial and Economic Crisis in the United States. Under 2011 presenterade kommittén rapporten The Financial Crisis Inquiry Report. Kommittén slog fast att finanskrisen hade varit möjlig att undvika. Vidare redogjorde kommittén för i huvudsak följande slutsatser. Omfattande brister i den finansiella regleringen och tillsynen var förödande för stabiliteten på de finansiella marknaderna. En av huvudorsakerna till krisen var bristande bolagsstyrning och riskhantering i många systemviktiga institut. En kombination av omfattande upplåning, riskfyllda investeringar och bristande insyn förde det finansiella systemet på kurs mot krisen. Det var bolånekollapsen, i kombination med den bristande säkerheten för värdepappers- inteckningen, som spred krisen. Värdepappershandeln med icke- standardiserade produkter utanför officiella fondbörser, s.k. over the counter-derivat, eller OTC-derivat, bidrog i betydande utsträckning till krisen. Kreditinstitutens misslyckanden bidrog också i väsentlig utsträckning till krisen. USA:s regering var illa förberedd och dess inkonsekventa agerande bidrog till osäkerhet och att panik uppstod på de finansiella marknaderna.

Bland medlemmarna i Group of Twenty Finance Ministers and Central Bank Governors, G20, återfinns några av de värst drabbade länderna. År 2009 vände sig G20-ländernas ledare till Inter-

8Se bl.a. Finanskrisen eller hur det väntade oväntat hände, Institutet för tillväxtpolitiska studier, s. 13 ff., Bergström, Clas, Finanskrisen, s. 5–7, Bergkvist, Lars-Georg, Från bostadsbubbla till finanskris, och prop. 2008/09:61 s. 18 ff.

9SOU 2013:6 s. 21.

10Stabiliteten i det finansiella systemet, Finansinspektionen.

43

Inledning

SOU 2016:76

nationella valutafonden, IMF, och begärde en rapport om vilka åtgärder olika länder infört eller övervägde att införa för att se till att finanssektorn i rimlig och väsentlig utsträckning bidrar till att betala för de statliga ingripandena för att reparera banksystemet.

Under 2010 presenterade IMF rapporten A Fair and Substantial Contribution by the Financial Sector – Final Report for the G-20. IMF konstaterade att många länder, till följd av finanskrisen, lämnat omfattande stöd till sina finansiella sektorer.11 Vidare konstaterade IMF att finanssektorn kan vara underbeskattad på grund av att finansiella tjänster i allmänhet har undantagits från mervärdesskatt. I rapporten lämnade IMF förslag på två olika lösningar för att undvika att staterna och därmed skattebetalarna måste gå in med medel för att rädda systemviktiga finansiella institut. Det rörde sig dels om en slags stabilitetsavgift i form av en

Financial Stability Contribution (FSC) för att täcka eventuellt framtida statligt stöd till den finansiella sektorn, dels om en skatt på de finansiella institutens vinst och lönekostnader i form av en Financial Activities Tax (FAT), d.v.s. finansiell aktivitetsskatt. Den senare skatten skulle bidra till att täcka ytterligare kostnader som uppstår i samband med finanskriser, verka dämpande på den finansiella sektorns storlek på grund av vissa skatteavvikelser för sektorn, exempelvis mervärdesskatteundantaget, samt minska över- drivet risktagande i sektorn. Som alternativ till FAT diskuterades även en Financial Transaction Tax (FTT), d.v.s. finansiell transak- tionsskatt, som är en bredare form av Tobinskatt. IMF uteslöt inte något av alternativen men fann att FTT inte är lämpligast för att uppnå G20-ländernas målsättning. Detta motiverades i korthet med att transaktionsvolym varken är en bra parameter för att uppskatta fördelarna eller de kostnader som den medför för varje enskilt finansinstitut, att FTT inte är inriktad på huvudorsakerna till finansiell instabilitet, och att FTT i stor utsträckning kan

11 Eurostat har beräknat att finanskrisen i direkta kostnader kostat skattebetalarna i EU 90 miljarder euro, motsvarande 0,7 procent av bruttonationalprodukten (BNP), se t.ex. EU Banking Sector, European Banking Federation, s. 12. I genomsnitt ställdes offentliga resurser motsvarande 6,2 procent av BNP till den finansiella sektorns förfogande i G20-området (exklusive garantier om 11 procent av BNP). Om hänsyn tas till att delar av stödet betalats tillbaka uppgick kostnaden i början av 2010 till i genomsnitt 2,8 procent av BNP. Motsvarande kostnad i USA uppgick till 3,5 procent av BNP. Som en följd av finanskrisen uppstod ett genomsnittligt produktionsbortfall om 26 procent av BNP i G20-länderna. Se vidare bl.a. Hiort af Ornäs, Lena och Wiberg, Magnus, Beskattning av finanssektorn.

44

SOU 2016:76

Inledning

komma att bäras av konsumenterna i stället för att belasta vinsterna i den finansiella sektorn. Därför ansågs FAT vara ett lämpligare alternativ. IMF underströk också vikten av internationellt samarbete, särskilt gällande gränsöverskridande finansinstitut.

G20-länderna kunde dock inte enas om någon lösning. Därefter har diskussionerna om en internationell lösning avtagit, samtidigt som diskussionerna inom USA respektive Europeiska unionen (EU) om att gå vidare med en unionsintern lösning intensifierats.

Såväl i USA som inom EU, liksom i enskilda stater, har flera finansstabiliserande åtgärder vidtagits. För svenskt vidkommande finns sedan tidigare en statlig insättningsgaranti12, som successivt utökats, och ett statligt investerarskydd13. Numera finns även en utvidgad och förstärkt tillsyn av finanssektorn samt en resolu- tionsreserv, 14 liksom ett förebyggande statligt stöd till kredit- institut.15 Dessutom finns regler om kapitalbuffertar16 och kapitaltäckning.17 Åtgärderna bygger i allt väsentligt på EU-direktiv som syftar till att harmonisera reglerna på det finansiella området.18

När det gäller en särskild skatt på finanssektorn har såväl FAT som FTT utretts inom EU. Europeiska kommissionen rekom- menderade under 2010 FAT framför FTT, i huvudsak med hän- visning till risken för omlokalisering av finansiella aktiviteter med FTT.19 Bland medlemsstaterna fanns emellertid ett bredare stöd för FTT än FAT.20 År 2011 lämnade kommissionen i stället ett förslag till skatt på finansiella transaktioner (EU FTT).21 Enligt kommis- sionen hade finanssektorn väsentligen bidragit till att orsaka krisen, medan staterna och den europeiska allmänheten fått bära kostna- derna för den.22 Kommissionen konstaterade att finansiella institut har mycket höga vinstmarginaler och att de i stor utsträckning direkt eller indirekt räddades av de räddnings- och garantitransak-

12Se lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

13Se lagen (1999:158)om investerarskydd.

14Se lagen (2015:1016) om resolution.

15Se lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

16Se lagen (2014:966) om kapitalbuffertar.

17Se lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

18Se vidare bl.a. Bergström, Clas, Finanskrisen, samt Brodin, Kristofer och Bryntse, Niklas,

Skatter och avgifter i den svenska finansiella sektorn.

19COM (2010) 549 final.

20COM (2010) 549 final. Se även bl.a. Kaiding, Josephine, The Financial Transaction.

21COM (2011) 594 final. Se även bl.a. MEMO/11/640.

22Inom EU har kostnaderna för stöd under 2008 och 2009 beräknats uppgå till närmare

20procent av BNP, se t.ex. SEC (2011) 1102 final, vol. 1, s. 13.

45

Inledning

SOU 2016:76

tioner som finansierades av de europeiska skattebetalarna under 2008–2012. Dessa transaktioner, i kombination med den sviktande ekonomiska aktiviteten till följd av ökad osäkerhet gällande det finansiella systemets stabilitet, medförde enligt kommissionen en försämring av de offentliga finanserna i Europa. Enligt kommis- sionen var finanssektorn också underbeskattad eftersom mer- värdesskatt inte tas ut på finansiella tjänster, varför det fanns behov av likvärdiga konkurrensvillkor i beskattningshänseende jämfört med andra sektorer. Dessutom fanns enligt kommissionen en bred samsyn inom EU och på internationell nivå om att finanssektorn bör bidra på ett mer rimligt sätt till att betala kostnaderna som sektorn ger upphov till.

Kommissionen konstaterade att flera av EU:s medlemsstater på egen hand infört olika former av nationell beskattning av finanssektorn men att en väl fungerande inre marknad kräver en harmoniserad lagstiftning. Syftet med kommissionens förslag var att skapa ett gemensamt europeiskt tillvägagångssätt som är förenligt med den inre marknaden och att komplettera EU- regelverket för att åstadkomma säkrare finansiella tjänster genom att motverka särskilt riskabelt beteende på vissa segment av finansmarknaderna så att ytterligare finansiella kriser kan undvikas. Enligt kommissionen skulle en EU FTT motverka skatteundan- dragande, förhindra dubbelbeskattning och minimera snedvridning av konkurrensen. Kommissionen konstaterade att medlemsstaterna inte i tillräcklig utsträckning kunde uppnå detta själva.

Europaparlamentet yttrade sig positivt om kommissionens förslag om EU FTT.23 Det gjorde även Europeiska ekonomiska och sociala kommittén24, liksom Europeiska unionens region- kommitté25. Däremot kunde Europeiska unionens råd, det s.k. ministerrådet, inte nå nödvändig enhällighet om förslaget. 26 Bland de länder som motsatte sig förslaget fanns Cypern, Luxemburg, Storbritannien och Tjeckien. Även Danmark, som har en egen form av FAT, och Sverige27, som har negativa erfarenheter av FTT

23P7_TA(2012)0217.

24ECO/321 – CESE 818/2012.

25CDR 331/2011.

26COM (2012) 631 final, och COM (2013) 71 final.

27Faktapromemoria 2011/12:FPM20 och kommenterad dagordning den 1 oktober 2012 till Rådet för ekonomiska och finansiella frågors (Ekofinrådets) möte den 9 oktober 2012 i Luxemburg. Se vidare t.ex. Eriksson, Emelie, En europeisk skatt på finansiella transaktioner.

46

SOU 2016:76

Inledning

sedan den tidigare nationella omsättningsskatten på vissa värdepapper, motsatte sig förslaget. Belgien, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Tyskland var några av förespråkarna av förslaget. Flertalet av dessa länder har nationella särskilda skatter på finanssektorn.

På begäran av elva medlemsstater (Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike) beslöt rådet under 2013 att bemyndiga dessa stater att upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan när det gäller att skapa ett gemensamt system för skatt på finansiella transaktioner.28 Som skäl för beslutet angav rådet bl.a. följande. Det fördjupade samarbetet, som bygger på kommissionens tidigare förslag, syftar till att den inre marknaden ska fungera väl. Genom detta samarbete undviks parallella nationella ordningar och därmed en onödig fragmentering av marknaden, liksom de problem som detta medför i form av snedvridning av konkurrensen, omläggning av handeln och incitament för aktörer att undvika att betala skatt. Sådana frågor är särskilt viktiga på det berörda området, som kännetecknas av mycket rörliga beskattningsunderlag. Det för- djupade samarbetet bör tillhandahålla den rättsliga ram som behövs för att inrätta ett gemensamt system för skatt på finansiella transaktioner i de deltagande medlemsstaterna och säkerställa att de grundläggande inslagen i skatten harmoniseras. Förutsatt att eventuella villkor för deltagande är uppfyllda är det fördjupade samarbetet vid varje givet tillfälle öppet för samtliga medlemsstater.

Sverige har inte motsatt sig samarbetet men valt att inte delta i detsamma.29 Samarbetet förväntas leda till att de deltagande medlemsstaterna (numera endast tio; Belgien, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike) enas om utformningen av EU FTT som tidigast under 2016, varefter EU FTT sannolikt kan införas tidigast under 2018.

I USA tas en låg avgift ut vid aktiehandel. Avgiften finansierar den svenska Finansinspektionens amerikanska motsvarighet The U.S. Securities and Exchange Commission.30 Även i USA har det

28Rådets beslut 2013/52/EU.

29Faktapromemoria 2012/13:FPM76 samt kommenterade dagordningar den 24 april 2013 inför Ekofinrådets möte den 6 maj 2013 i Bryssel och den 1 december 2014 inför Ekofinrådets möte den 9 december 2014 i Bryssel.

30Se bl.a. Almenberg, Johan och Wiberg, Magnus, Skatt på finansiella transaktioner.

47

Inledning

SOU 2016:76

förekommit diskussioner och lagstiftningsförslag om en finansiell transaktionsskatt (US FTT), men de har inte lett till lagstiftning.

3.3Uppgift

Som nämnts inledningsvis är utredningens uppgift begränsad till att ta fram ett förslag till en skatt på finanssektorn, som minskar den skattefördel som sektorn kan antas ha till följd av att omsättning av finansiella tjänster undantagits från mervärdesskatt. Denna uppgift förutsätter en överblick av den finansiella sektorn, en genomgång av mervärdesskatteundantaget, liksom tidigare och befintlig beskattning av sektorn, en redogörelse för olika beskattnings- metoder samt en uppskattning av den eventuella skattefördelens storlek, innan något förslag och konsekvenserna därav kan över- vägas. Betänkandet är uppbyggt i enlighet härmed.

48

4 Den finansiella sektorn

Detta kapitel är avsett att ge en översiktlig bild av vad den finansiella sektorn omfattar. Utgångspunkten i beskrivningen är verksamhetens tre grundläggande funktioner – kapitalallokering, betalningsförmedling och riskhantering. Fungerande system för att förmedla kapital från sparare till låntagare, genomföra betalningar och tillhandahålla riskhantering, t.ex. i form av försäkringar är oumbärliga i en modern ekonomi. Dessa funktioner upprätthålls av olika slags finansiella företag såsom banker, försäkringsbolag, bostadsinstitut, fondbolag, clearingorganisationer, börser m.fl. Vissa sådana företag är specialiserade på någon funktion medan andra, i synnerhet bankerna, är mer eller mindre djupt involverade i alla tre funktionerna. En beskrivning av sektorn som utgår från dess funktioner ger därför en bättre överblick än en som utgår ifrån företagsstrukturen.1

Förståelsen av finanssektorn blir dock haltande utan kännedom om vilka slags institutioner som är verksamma där. I kapitlets senare avsnitt ges därför först en övergripande bild av finans- sektorns företagsstruktur sedan en översiktlig beskrivning av den särskilda regleringen av sektorn. Avslutningsvis åskådliggörs den finansiella sektorns omfattning.

4.1Kapitalallokering

Den som har större inkomster än konsumtion spar pengar och det mest triviala sättet att göra det är att själv lägga undan överskottet. Ett ekonomiskt mer fördelaktigt alternativ är att låna ut överskottet till

1 Denna beskrivning bygger i stor utsträckning på den som ges i SOU 2000:11, kapitel 4, vilken alltså är källan i avsnitt 4.1–4.3, om inte annat anges.

49

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

någon som har behov av pengar och är villig att betala ett pris i form av ränta för detta. Vanligt banksparande är ett exempel på sådan utlåning. Ett annat alternativ är att satsa pengarna som riskkapital i något företag, i hopp om att satsningen på sikt ska ge avkastning. Köp av aktier eller andelar i aktiefonder är exempel på sådant sparande. Då ges dock inte några utfästelser såsom i ett lånekontrakt. Ytterligare ett sätt att använda ett finansiellt över- skott är att köpa eller spara i försäkringar. Den som har gjort försäkringsåtagandet betalar då i ett senare skede en ekonomisk ersättning om en viss situation uppstår. Det kan handla om förhållandevis förutsebara situationer såsom uppnådd pensions- ålder eller mer osannolika situationer såsom brand eller inbrott.

4.1.1Olika tidshorisonter

Den som spar pengar kan låna ut sitt överskott direkt till en eller flera låntagare som han eller hon träffar avtal med eller till en förmedlare eller intermediär (typiskt sett en bank) som i sin tur lånar ut pengarna. Detta är de två grundmodellerna för låne- finansiering.

Ett skäl att använda en bank eller något annat slags intermediär är att den som spar vanligen vill kunna få tillbaka sin fordran relativt snabbt medan den som lånar tvärtom brukar ha behov av att kunna disponera pengarna under en längre och bestämd tid. Banker kan tillhandahålla en likvid inlåning för spararen och långfristig utlåning för låntagaren.

Vid direktupplåning, liksom för riskkapitalinsatser i ett aktie- bolag, hanteras de olika tidshorisonterna genom att ett värde- papper, såsom en obligation eller aktie, säljs till den som har sparade medel att placera. Sådana värdepapper kan sedan överlåtas till någon annan genom försäljning på en andrahandsmarknad. Även på detta sätt har spararen sina pengar snabbt tillgängliga samtidigt som låntagaren kan disponera pengarna under en längre tid.

Denna beskrivning omfattar inte lån mellan privatpersoner som avtalas muntligen. Förutsättningen i sådana fall är att långivare och låntagare också kan enas om tidsramen.

50

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

4.1.2Värdepappersmarknaden

På värdepappersmarknaden går det, schematiskt sett, att ta upp lån eller skaffa riskkapital. Den som lånar ger ut en obligation, växel eller ett certifikat medan den som skaffar riskkapital i första hand ger ut aktier.

I första hand är det staten och större företag som kan sköta sin upplåning på ett kostnadseffektivt sätt genom att ge ut och sälja obligationer, växlar och certifikat. Härigenom får låne- finansieringen ett tydligt marknadspris. Faktorer som vem som lånar respektive lånar ut och vilken löptid lånet har påverkar räntesatserna på olika lån.

Lånekontrakt handlar om att skapa förutsebarhet och låg risk. Långivaren får efter en viss tid tillbaka sina pengar inklusive ränta utan att engagera sig i hur de används under tiden och räntan påverkas inte av eventuell vinst som låntagaren gör.

Företag kan också ha behov av mer riskvilligt kapital. Den som startar ett företag satsar normalt egna tillgångar i företaget. Växande företag kan dock behöva större riskkapital än vad företagaren själv kan stå för. Ett sätt att lösa detta är att låta andra än företagaren satsa pengar och på så sätt få del av framtida vinster. När företagarens enda utfästelse är att dela med sig av vinsten kräver de flesta sparare någon form av inflytande över företaget. Detta löses genom att företaget ger ut aktier som gör spararna till delägare i företaget. Aktieägarna får inflytande över företaget bl.a. genom att utse styrelse.

Eftersom den som har ett överskott att placera och den som är i behov av kapital vanligen har olika tidshorisonter för hur lång en placering bör vara, skulle få vilja satsa sina pengar i aktier eller obligationer om det inte relativt snabbt och till låga kostnader gick att sälja dem, d.v.s. omvandla dem till pengar. En andra- handsmarknad där värdepapper kan köpas och säljas ökar därför tillgången på riskkapital och lånekapital.

Ju mer likvid marknaden är, d.v.s. ju mer det handlas, desto villigare blir spararna att satsa sina pengar i värdepapper. För att satsa på en mindre likvid tillgång, d.v.s. en sådan som det är svårare att sälja, kräver spararna normalt högre ränta om det gäller ett lån eller högre avkastning om det gäller aktier. Därför innebär en likvid andrahandsmarknad för värdepapper lägre kapitalkostnader för den

51

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

som har ett kapitalbehov. Detta kan stimulera investeringar och produktion och i förlängningen tillväxt och sysselsättning. Sam- tidigt möjliggör det en högre avkastning för spararna jämfört om de enbart var hänvisade till bankinlåning.

Aktiemarknaden ger också förutsättningar för en mer effektiv produktion genom att viktig information bildas där. Aktiebolagen får löpande ett mått på kostnaden för att få tillgång till mer riskkapital genom att handeln på aktiemarknaden kontinuerligt prissätter deras aktier. Därmed underlättas investeringsbesluten. Den kontinuerliga prissättningen medför också att företagsled- ningarnas sätt att hantera företagen löpande granskas och bedöms av marknaden.

4.1.3Banken som mellanhand

När det nu finns värdepappersmarknader där sparare och låntagare kan mötas kan man fråga sig vilken funktion banker som tar betalt för att förmedla lånen fyller. Svaret är att bankkunderna först och främst betalar för information. Långivarna löper alltid en större eller mindre risk för att låntagarna inte kommer att betala tillbaka lånen. När det gäller att bedöma hur stor den risken är har låntagarna mer information än långivarna. Informationen är asymmetrisk eftersom låntagarna vet mer om sin ekonomi och sina avsikter än vad de presumtiva långivarna vet. Om de som vill låna skulle ge ut egna obligationer skulle det vara omöjligt för enskilda sparare att bedöma kreditvärdigheten hos dem alla. Därför är det i praktiken bara stora institutioner och företag med väl känd och dokumenterad verksamhet som kan finansiera sig genom att emittera, d.v.s. ge ut, egna obligationer. Dessutom är de fasta kostnaderna för en värdepappersemission ganska stora vilket också innebär att detta bara är kostnadseffektivt att genomföra när det handlar om stora lån. Därför måste andra aktörer i huvudsak sköta sin lånefinansiering via banker eller andra intermediärer.

Bankverksamhetens kärna är att mot ränta ta emot sparmedel som inlåning, vilka spararna har rätt att ta ut när de så önskar, och att använda dessa sparmedel till mer eller mindre långfristig utlåning. De omvandlar alltså tillgångar i form av kortfristig

52

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

inlåning till långfristig utlåning. Utlåningen sker till högre ränta än inlåningen och skillnaden däremellan utgör bankernas räntenetto.

Denna obalans mellan illikvida tillgångar och kortfristiga skulder är inget problem så länge förtroendet för banken är stort. Men om en banks förmåga att betala sina skulder av någon anledning skulle börja ifrågasättas kan den förlora sin finansiering. Det kan t.ex. ske om den gör stora kreditförluster eller om det inte finns tillräckligt med information för att bedöma bankens finansiella styrka. Det klassiska problemet är då att det uppstår uttagsanstormning, d.v.s. att det inte finns tillräckligt med pengar när många insättare vill ta ut sina besparingar samtidigt. Eftersom bankerna i dag till stor del finansierar sig på de finansiella marknaderna är den största risken nu snarare att marknads- aktörerna inte vill förnya bankens lån eller köpa dess värdepapper. Banken riskerar då att inte ha tillräckligt med likvida medel och kan även i en sådan situation behöva ställa in betalningar. Eftersom bankerna lånar av och handlar med varandra i stor omfattning riskerar problem i en bank att sprida sig till andra banker. Risken att en störning inträffar i hela det finansiella systemet brukar kallas en systemrisk.2 Sådana latenta systemrisker motiverar den särskilda reglering och tillsyn som omgärdar banker och andra finansiella företag. Detta motiverar också, tillsammans med en ambition att skydda spararna, insättargarantier.

Bankerna måste på ett rationellt sätt kunna samla in och analysera information om ett stort antal lånekunder och om den ekonomiska utvecklingen i stort för att hålla förlusterna i utlåningen på en hanterbar nivå. Bankerna utvärderar alltså låntagarna löpande för långivarnas räkning och har därmed även en kontrollerande funktion.

Bankerna måste också bygga upp och upprätthålla ett sådant förtroende hos spararna att det inte inträffar plötsliga massuttag av sparmedel. Bankernas förtroende bygger i stor utsträckning på att de kan hantera kreditriskerna i utlåningen på ett bra sätt. De banker som gör de bästa kreditbedömningarna och kredituppföljningarna får minst problem med kreditförluster och får ett övertag i kon- kurrensen eftersom de kan ge kunderna den bästa kombinationen av in- och utlåningsräntor.

2 Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 71 f.

53

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

4.1.4Värdet av kapitalallokering

Den finansiella sektorn bidrar till att ”inlåsta” produktionsresurser prissätts på marknaden och kommer till användning, vilket är en vinst för samhällsekonomin. De som har möjlighet och behov av att investera kan inte förväntas ha tillräckliga besparingar för att finansiera investeringen helt med egna medel. Omvänt kan de som har besparingar inte alltid förväntas ha behov och möjlighet att investera. Utan en fungerande finansmarknad skulle alternativen för dessa sparare vara att antingen lägga undan pengar utan att få ränta eller att minska sparandet och öka konsumtionen. Med en marknad för finansiering blir investeringarna förhållandevis obero- ende av enskilda investerares sparförmåga och begränsas bara av det totala sparandet i ekonomin. Genom att de nationella finansmark- naderna blir allt mer integrerade med varandra är det i princip det globala sparandet som sätter gränsen för investeringarna. Separe- ringen av sparande- och investeringsbesluten liksom av spararnas och investerarnas tidshorisonter möjliggör mycket större investe- ringar och därmed materiellt välstånd än vad som annars hade varit möjligt.

En väl fungerande finansmarknad och kompetenta finansiella aktörer kan därtill bidra till att bättre investeringar görs, på grund av stordriftsfördelarna på kreditmarknaderna.

4.2Betalningsförmedling

En av den finansiella sektorns grundläggande funktioner är den som betalningsförmedlare. I en utvecklad ekonomi är det så självklart att det finns ett generellt betalningsmedel, pengar, att vi knappt ens reflekterar över det. Att betalningar kan genomföras säkert, snabbt och till låga kostnader har stor samhällsekonomisk betydelse.

Pengar finns, i princip, i två former, kontanter och tillgodo- havanden på inlåningskonton. Genom att framför allt bankerna erbjuder likvid inlåning kan sådana tillgångar användas för löpande betalningar. Därmed har den likvida bankinlåningen också blivit en fundamental förutsättning för betalningar. De finansiella företagen har på så sätt fått en allt större roll i betalningssystemet över tiden.

54

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

Penninghantering innebär risker för stöld, förfalskning och ma- nipulation. Även betalning genom överföringar av inlåningsmedel innebär risker. För att riskerna ska hållas nere måste de tekniska systemen och de legala arrangemangen kring hanteringen vara robusta och säkra. Vidare måste de kontohållande institutionerna vara finansiellt stabila. Skulle oklarheter och störningar avseende detta uppstå så kan funktionsförmågan i betalningssystemet snabbt försämras och i värsta fall upphöra. En sådan systemrisk påverkar alla delar av ekonomin och får stora samhällsekonomiska skade- verkningar om den slår till.

4.3Riskhantering

Nästan all ekonomisk verksamhet innefattar ett visst mått av risk- tagande. Investeringar, produktutveckling och marknadsförings- satsningar kan lyckas, men också gå fel och resultera i förluster. Det finns olika sätt att hantera sådana risker och en av den finansiella sektorns grundläggande funktioner är att tillhandahålla tjänsten riskhantering till övriga delar av ekonomin.

De flesta aktörer i ekonomin är riskundvikande på så sätt att de i någon mån är beredda att betala för att minska sin risk. Att placera sina sparmedel så att man får en lägre men säkrare avkastning än vad man skulle få om man valde en mer riskfylld placering är ett exempel på detta. Om det inte fanns en marknad för hantering av finansiella risker skulle ett antal riskfyllda men högavkastande investeringsprojekt inte kunna förverkligas. Därför bidrar den finansiella sektorn också genom sin riskhanteringsfunktion till utvecklingen i den reala ekonomin.

4.3.1Extern riskhantering

Bankutlåning kan i sig ses som en form av riskhantering. De som spar på bank slipper själva söka upp och kreditvärdera en eller flera presumtiva låntagare. Dels gör då banken en riskbedömning av varje låntagare, dels innebär den stora mängden låntagare hos banken en spridning, eller diversifiering, av riskerna. Banken kan på så sätt hantera ett visst mått av kreditförlust utan att insättarnas medel eller bankens fortlevnad hotas.

55

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Sparande i värdepappersfonder bygger på samma princip om riskspridning. I sådana fonder administrerar och förvaltar särskilda fondbolag medel placerade i aktier och/eller värdepapper.3 Riskerna är enklare att sprida i en fond än om varje sparare själv skulle köpa aktier.

Även riskhanteringen i försäkringsföretag bygger på samma princip. Genom att gruppera ett stort antal individer och osäkra utfall kan försäkringsföretag räkna fram relativt säkra mått på antalet händelser (skador) som kommer att inträffa inom varje grupp inom loppet av en viss tidsperiod. Möjligheten att skapa riskpooler med ett stort antal försäkringstagare som delar på risken som är förknippad med en viss händelse innebär att för- säkringsföretagen kan hantera risker på ett mer effektivt sätt än vad varje enskild försäkringstagare kan. För försäkringstagaren innebär en försäkring att en stor och okänd kostnad omvandlas till en kostnad som är både hanterbar och känd. För detta betalar för- säkringstagaren en premie. Försäkringsföretaget åtar sig att ersätta försäkringstagaren om den försäkrade händelsen inträffar och om försäkringen innehåller ett sparmoment åtar sig försäkrings- företaget också att förvalta kapitalet under sparandetiden för att, vid en viss tidpunkt, betala ut det i enlighet med vad som avtalats.4

Genom diversifiering kan man bli av med risker som är oberoende av varandra. Det handlar t.ex. om enstaka stölder som försäkringstagare råkar ut för oberoende av de andra försäkrings- tagarna eller enstaka låntagare som går i konkurs oberoende av de andra låntagarna. Däremot elimineras inte risker som drabbar många samtidigt genom sådan diversifiering. Djupa konjunktur- nedgångar med många konkurser och naturkatastrofer med omfattande egendomsskador är exempel på risker som det är svårare att hantera genom diversifiering inom ett land. Genom internationell diversifiering kan sådana risker reduceras samtidigt som detta blir en kanal genom vilken utländsk ekonomisk turbulens får fäste i den nationella ekonomin.

En annan metod att hantera risker är omfördelning. Eftersom olika aktörer har olika vilja och förmåga att ta på sig risk är det fördelaktigt för flera parter att omfördela riskerna genom handel.

3Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 88 f.

4Tillsynen av försäkringsföretagen, Finansinspektionen, s. 4.

56

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

Exportföretag kan t.ex. vilja slippa valutarisken och koncentrera sig på sin produktion I stället för att bygga upp kunskap om valuta- marknaden.

Handel med risk sker framför allt i olika s.k. derivat på deri- vatmarknader. Derivat är kontrakt vars värde baseras på pris- utvecklingen på ett värdepapper eller någon annan underliggande tillgång. Den enklaste formen av derivat är ett terminskontrakt som i utgångsläget t.ex. bestämmer kursen på en valuta som i bestämd mängd ska växlas in vid en viss tidpunkt i framtiden. Detta kan vara värdefullt för exportföretag som gör upp affärer i utländsk valuta och behöver veta hur mycket de får i inhemsk valuta när betalningen kommer. Köparen av ett optionskontrakt, som är ett annat slags derivat, har större handlingsfrihet. Om det gäller valuta har han eller hon då möjligheten att växla till en på förhand fastställd kurs men har rätt att avstå om valutakursen utvecklas så att det är mer fördelaktigt att växla till rådande kurs i stället.

En annan form av riskomfördelning är återförsäkring vilket, förenklat, innebär att ett försäkringsföretag i sin tur försäkrar sig mot alltför stora skadekostnader hos ett annat försäkringsföretag.

4.3.2Intern riskhantering

För att kunna tillhandahålla tjänsten riskhantering är det viktigt att företagen i finanssektorn kan kontrollera och hantera sina egna risker. Detta görs på olika sätt.

Till en del sker det genom statlig reglering och tillsyn där minimikrav formuleras och efterlevnaden följs upp. Kravet på kapitaltäckning, d.v.s. att en viss del av utlåningen måste täckas av eget kapital i banken, är ett exempel på sådan reglering.

De finansiella företagen bedriver också egen aktiv riskhantering. Kreditprövningen som har nämnts flera gånger som ett betydelsefullt inslag i verksamheten är ett exempel på detta. Ett annat är försäkringsbolagens återförsäkring.

Genom att köpa och sälja värdepapper, valutor och derivat justerar finansiella företag löpande sin balansräkning för att hålla en sammansättning av tillgångar och skulder som både är förenlig med företagets lönsamhetskrav och med en rimlig och kontrollerbar risknivå. Handeln är alltså ett medel för riskhantering även om det

57

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

inte alltid är okomplicerat att den samtidigt syftar till att skapa vinst i företaget, vilket i sig kan innebära ett risktagande. Genom denna handel får de allt mer globaliserade marknaderna för värdepapper, valutor och derivat betydelse för finansföretagens kunder även när dessa själva inte är aktiva på sådana marknader.

Verksamheten i finansiella företag bygger ytterst på kundernas förtroende. Vid sidan om regler, tillsyn och riskanalys har också företagskulturen och etik betydelse för hur risker hanteras.

4.4Mellanhänderna i det finansiella systemet

Mellanhänderna, intermediärerna, i det finansiella systemet kan schematiskt delas in i fyra grupper kreditinstitut, riskkapitalbolag, placerare och värdepappersinstitut. Dessa kan i sin tur delas in i olika undergrupper vilket framgår av figur 4.1. Indelningen syftar till att ge en överblick över strukturen på den verksamhet som bedrivs i finanssektorn och hur den regleras.5

I praktiken finns ofta flera olika slags intermediärer inom en och samma koncern. De stora bankkoncernerna strävar efter att kunna erbjuda tjänster och produkter inom hela det finansiella området, varför de ofta omfattar både bankbolag, bolåneinstitut, försäkrings- bolag och fondbolag m.m. Koncernerna organiserar dock sina verksamheter på olika sätt. Exempelvis har två av de fem största koncernerna i Sverige sina värdepappersrörelser i särskilda dotterbolag medan de övriga har valt att bedriva sådan verksamhet inom bankbolaget. Det förekommer också att företag som huvudsakligen bedriver annan verksamhet erbjuder finansiella tjänster som komplement till den huvudsakliga verksamheten.

5 Om inte annat anges är källan i avsnitt 4.4 Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank.

58

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

Finansiella intermediärer

Kreditinstitut

Riskkapitalbolag

Placerare

Värdepappersinstitut

Banker

 

Försäkringsbolag

 

Värdepappersbolag

 

 

Svenska kreditinstitut

Kreditmarknadsföretag Fondbolag som har tillstånd att bedriva

värdepappersrörelse

Pensionsfonder

4.4.1Kreditinstitut

Kreditinstituten är specialister på att bedöma och övervaka kredit- risker. Dit räknas banker och kreditmarknadsföretag, d.v.s. företag som erbjuder lån med viss inriktning, såsom bolåneinstitut. Bankerna har en nyckelroll genom sin roll i betalningsväsendet. Fram till den 1 juli 2004 hade de monopol på att ta emot inlåning men sedan dess får även kreditmarknadsföretag ta emot inlåning från allmänheten.

Inlåningen till kreditinstituten omfattas av den statliga insättningsgarantin som skyddar insättningar på konton på upp till, vad som i kronor motsvarar, 100 000 euro per kund och institut. Även andra företag får ta emot inlåning från allmänheten, under vissa betingelser, men denna inlåning omfattas inte av insättningsgarantin.

I en bankrörelse kombineras betalningsförmedling via generella betalsystem med att ta emot medel (t.ex. inlåning på konto) som ska betalas tillbaka inom högst 30 dagar när kunden begär det. En finansieringsrörelse tar dels emot medel från allmänheten och lämnar dels kredit, ställer garantier för kredit, köper fordringar

59

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

eller ordnar finansiell leasing av lös egendom. Banker och kreditmarknadsföretag får bedriva annan finansiell verksamhet vid sidan om bank- eller finansieringsrörelsen.

Kreditinstitut

 

 

Banker

 

 

 

Kreditmarknads-

 

 

 

 

 

 

företag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aktiebolag

Sparbanker

Medlemsbanker

Bolåneinstitut

 

Övriga (däribland

 

finansbolag)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bankerna är den största gruppen av kreditgivare bland de kreditgivande instituten. På den svenska marknaden svarar de fyra största bankaktiebolagen (SEB, Nordea Bank, Swedbank och Handelsbanken) tillsammans för 74 procent av bankernas sam- manlagda balansomslutning. De s.k. nischbankerna tillhör också denna kategori. Förutom bankaktiebolag finns sparbanker och medlemsbanker. Sparbankerna är många men vanligtvis små. De har inte något aktiekapital och eventuella överskott fonderas inom banken. Medlemsbanker är ekonomiska föreningar som har till uppgift att bedriva bankverksamhet för sina medlemmar vilka är med och påverkar bankernas aktiviteter. Eventuella överskott går till rörelsen och kan i viss mån delas ut till medlemmarna som över- skottsutdelning.

De fyra stora bankkoncernerna bedriver en betydande del av sin verksamhet utanför Sverige. Omkring 47 procent av deras utlåning till allmänheten är utlåning till utländsk allmänhet. För Nordeas del är utlåningen till utländsk allmänhet till och med större än den till svensk allmänhet. En betydande del av de stora bankkoncernernas risk finns därmed i utlandet. En avsevärd del av utlåningen finansieras inte via inlåning i samma valuta utan storbankerna är beroende av finansiering på utländska kapitalmarknader.

60

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

I kategorin kreditmarknadsföretag är bolåneinstituten den domi- nerande gruppen. De har som huvudsaklig uppgift att finansiera köp av fastigheter, framför allt bostäder. Deras utlåning motsvarar drygt 42 procent av kreditinstitutens sammanlagda utlåning. Säker- heten i kreditgivningen är främst panträtt i fast egendom eller kommunal borgen. Det förekommer även statliga kreditgarantier. Det finns sex bolåneinstitut på den svenska marknaden och de tre som dominerar marknaden ingår i bankkoncerner.

Upplåningen sker framför allt från stora kapitalförvaltare såsom försäkringsbolag, banker och AP-fonderna. 26 procent av utlå- ningen sker i utländsk valuta. För att minska ränteriskerna som uppkommer när bolåneinstituten finansierar sig till fast ränta men lånar ut till rörlig använder de sig av derivat eller s.k. swapkontrakt.

Genom ett swapkontrakt omvandlar kreditinstitutet en rörlig ränta från låntagaren till en fast ränta som den betalar till den som har lånat ut genom att köpa en obligation. Kontraktet innebär att institutet ingår ett avtal med en tredje part om att byta den rörliga räntan mot en fast ränta under obligationens löptid. Eftersom kreditinstituten delvis finansierar bolånen i svenska kronor med utländsk valuta behöver de också skydda sig mot växelkursrisk. Det gör de vanligen genom att sluta ett kontrakt, s.k. valutaswap, där den utländska valutan byts mot svenska kronor under viss tid.

Bland kreditmarknadsföretagen finns, förutom bolåneinstituten, finansbolag och företags- och kommunfinansierade institut. På den svenska marknaden finns 30 finansbolag och 11 företag i någon av kategorierna företags- och kommunfinansierade institut, monetära värdepappersbolag eller monetära investeringsfonder. Deras utlåning utgjorde drygt 8 procent av kreditinstitutens totala utlåning i slutet av 2014.

Finansbolagen kännetecknas i dag av att de ofta har specialiserat sig på en viss typ av finansiering. De tillhandahåller t.ex. leasing6, factoring7 eller revers- och kontokortskrediter8. En del av den verk- samhet som bedrivs av finansbolag förekommer också inom bank- koncerner. I vissa fall, ofta av administrativa skäl, utgör finans-

6Leasing är ett sätt att finansiera t.ex. ett fordon genom att hyra det på längre sikt genom ett leasingföretag.

7Factoring kan antingen avse ett köp av eller belåning på en faktura.

8En revers är samma sak som ett skuldebrev, d.v.s. ett skriftligt löfte om återbetalning av en skuld.

61

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

bolagen egna bolag inom bankkoncernerna och i andra fall bedrivs verksamheten inom bankerna. Bakgrunden är att bankernas möjlig- heter att låna ut pengar, före 1985, var begränsade av vissa restriktioner. Utlåningsmöjligheterna ökades genom att bankerna bildade finansbolag som inte omfattades av dessa restriktioner. Det finns dock finansbolag som ägs av icke-finansiella företag. De utgör då ett komplement till den ordinarie verksamheten genom att erbjuda kunderna finansieringsmöjligheter. Exempelvis erbjuder de stora biltillverkarna ofta kunderna finansiering på det sättet.

Det finns också finansbolag som har riktat in sin verksamhet på kreditgivning till en särskild sektor. Ett exempel på det är Kommuninvest i Sverige AB som har bildats av ett flertal kommuner och landsting för att ordna medlemmarnas finansiering kostnads- effektivt.

Finansbolagen finansierar huvudsakligen sin verksamhet genom lån från andra finansiella institut, främst banker. Vissa finansbolag ger även ut certifikat, obligationer och reverser på värdepappers- marknaden.

4.4.2Riskkapitalbolag

Etablerade företag, som inte är redo för börsnotering eller andra former av offentlig aktiehandel kan ha svårt att få banklån eftersom de innebär en högre risk. I stället kan de få finansiering i form av privat riskkapital via ett riskkapitalbolag. Sådana bolag skiljer sig från andra finansiärer genom att de ofta har ett aktivt ägar- engagemang i företagen vars aktiekapital de investerar i. Investe- ringarna brukar kallas private equity. Även småföretagare som vill utveckla sin verksamhet utan att behöva belåna privata tillgångar kan söka privat riskkapital.

Investeringarna kan i huvudsak delas in i investeringar i tidiga faser i ett företags livscykel, som brukar kallas venture capital- investeringar, och investeringar i senare faser som brukar kallas buy out-investeringar.

I Sverige etablerades de första riskkapitalbolagen i slutet av 1980-talet och i början av 2014 fanns här 136 riskkapitalbolag som tillsammans förvaltade omkring 500 miljarder kronor. Merparten

62

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

riktar sig mot buy out-segmentet. En stor del av kapitalet i de svenska riskkapitalfonderna kommer från utländska investerare.

4.4.3Placerare

Till de finansiella intermediärerna räknas också ett antal mellanhänder som inte i första hand ägnar sig åt kapitalförsörjning utan åt att förvalta andras tillgångar. Dit hör försäkringsbolag, fondbolag och pensionsfonder.

Vid slutet av 2014 fanns det 274 svenska försäkringsbolag och 53 utlandsägda filialer på den svenska försäkringsmarknaden. De flesta av dessa är små lokala företag men marknaden domineras av några få större bolag. Försäkringsbolagens totala placeringstill- gångar uppgick till 3 879 miljarder kronor varav de sex största (Alecta, Skandiakoncernen, AMF Pension, Folksam, SEB Trygg Liv och Länsförsäkringar) ägde 72 procent.

Försäkringsbolagen delas in i livförsäkringsbolag och skade- försäkringsbolag som försäkrar mot olika slags risker. Dessa verksamheter får inte drivas i samma företag men drivs ofta inom samma koncern.

Livförsäkringsbolag ger ersättning när en försäkrad blir oför- mögen att arbeta, avlider eller uppnår pensionsålder. I flera fall är det alltså situationer som man räknar med att de ska inträffa. Pro- dukterna behöver därför inte bara ses som försäkringar utan kan även ses som en form av långsiktigt sparande. Livförsäkringar kan delas in i traditionella livförsäkringar och fondförsäkringar. Tradi- tionella livförsäkringar ger en garanterad avkastning medan av- kastningen i fondförsäkringar bestäms av de enskilda fondernas utveckling. Arbetstagare har ofta försäkringar som ger ersättning vid sjukdom, arbetsskada och pensionering genom de olika kollektiv- avtalen.

63

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Placerare

Försäkringsbolag

Fondbolag

Pensionsfonder

 

 

 

Första

 

 

Livförsäkringsbolag

 

AP-fonden

 

 

 

 

 

Andra

Skadeförsäkrings- AP-fonden

bolag

Tredje

AP-fonden

Understöds-

föreningar

Fjärde

AP-fonden

Pensionsstiftelser

Sjätte

AP-fonden

Sjunde

AP-fonden

Skadeförsäkringsbolag ersätter skador på egendom och betalar ut skadestånd till tredje person. Skadeförsäkringar innebär inte något egentligt sparande utan försäkringstagarna betalar premier för att få ersättning endast om skada uppstår. Skadeförsäkringsbolagens aktiviteter på värdepappersmarknaden syftar därför enbart till att förvalta bolagens egna medel.

Försäkringsbolag drivs i Sverige i tre former: vinstutdelande aktiebolag, aktiebolag drivna enligt ömsesidiga principer och helt ömsesidiga bolag. Formen har betydelse bland annat för hur avkastningen fördelas.

I vinstutdelande försäkringsaktiebolag tar försäkringstagarna inte några finansiella risker. Det egna kapitalet ägs av aktieägarna och om ett bolag inte lever upp till sina åtaganden får aktieägarna skjuta till kapital eller låta bolaget gå i konkurs. Ett exempel är SEB Trygg

64

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

Liv. I ett aktiebolag drivet enligt ömsesidiga principer och helt ömsesidiga bolag är det däremot försäkringstagarna som tar de finansiella riskerna genom att de själva äger det egna kapitalet. Om det uppstår underskott får t.ex. pensionsutbetalningar sänkas. Folksam, Alecta och Skandia är exempel på ömsesidiga försäkrings- bolag medan Länsförsäkringar Liv Försäkrings AB och AMF är exempel på försäkringsbolag drivna enligt ömsesidiga principer.

En liten del av marknaden för pensionsförsäkringar består av understödsföreningar (försäkringsföreningar) och pensions- stiftelser. Understödsföreningar är föreningar som driver för- säkringsrörelse som riktar sig till personer som tillhör samma yrkesgrupp eller medlemmar i vissa intressegemenskaper, t.ex. anställda i ett företag. Oftast erbjuder de endast pensionslösningar men några få erbjuder även sjukförsäkringar. Pensionssparande förekommer också i pensionsstiftelser. En arbetsgivare kan starta en pensionsstiftelse och årligen föra över belopp dit som senare betalas ut som pension till de anställda.

Fondbolag förvaltar och administrerar kapital i värdepappers- fonder och erbjuder vanligen ett stort antal fonder med olika placeringsinriktning. Den svenska marknaden domineras av de bankägda fondbolagen och de fyra största, som ägs av de största bankkoncernerna, svarade vid utgången av 2014 tillsammans för 59 procent av fondmarknaden. Fonderna kan vara aktiefonder, räntefonder (som placerar i räntebärande värdepapper) och bland- fonder. Det finns även hedgefonder som skiljer sig från de andra fonderna genom att förvaltningen är relativt obunden avseende placeringsstrategier och vilka finansiella instrument (t.ex. derivat) som kan användas.

På senare år har fondbolag knutna till försäkringsbolag ökat sin andel av fondmarknaden. Det är till en del en följd av pensions- reformen år 2000 och premiepensionsvalet. I grund och botten är pensionssparande i livförsäkringsbolag och i fondbolag samma sak men ägandeform och beskattning skiljer sig åt.

Det allmänna pensionssystemet består av två delar, en inkomstpension i ett fördelningssystem som finansieras med löpande avgifter och ett premiepensionssystem där utbetalningarna finansieras med medel som har fonderats under intjänandetiden. Avgifterna till pensionssystemet motsvarar 18,5 procent av de pen- sionsgrundande inkomsterna. 2,5 procentenheter av detta avsätts i

65

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

premiepensionssystemet och där väljer pensionstagarna hur medlen ska förvaltas.

De statliga AP-fonderna förvaltar pensionsmedel främst inom ramen för fördelningssystemet. Därtill förvaltar Sjunde AP-fonden pensionsmedlen för dem som har avstått från att välja förvaltare för sin premiepension. Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonden har identiska placeringsregler. De får placera medel i alla noterade och omsättningsbara instrument på kapitalmarknaden men minst 30 procent av fondens tillgångar ska placeras i räntebärande papper med låg risk och endast en begränsad del av tillgångarna får utsättas för valutarisk. Reglerna för Sjätte AP-fonden är mer flexibla när det gäller val av instrument men tillåter inte investeringar utomlands. Sjunde AP-fonden får investera utomlands samt i andra instrument än aktier och räntebärande värdepapper.

4.4.4Värdepappersinstitut

Värdepappersinstituten är de värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har Finansinspektionens tillstånd att bedriva värdepappersrörelse samt utländska företag som driver värde- pappersrörelse från en filial i Sverige. Deras funktion är huvud- sakligen att bedriva handel med värdepapper för kunders räkning i eget namn, s.k. kommissionshandel, och att köpa och sälja värde- papper för egen räkning i egenskap av marknadsgarant. Marknads- garanter måste alltid vara beredda att både köpa och sälja värde- papper och behöver därför hålla ett lager av värdepapper. Därmed tar de på sig en del av marknadsrisken. Värdepappersinstituten bidrar härigenom till att skapa förutsättningar för en likvid och effektiv marknad för värdepapper.

Värdepappersinstituten hjälper också till vid emissioner av värdepapper. Vidare har de möjlighet att lämna krediter till kunder som köper värdepapper och förvaltningstjänster och ta emot inlåning i begränsad utsträckning.

Värdepappersbolag är en typ av värdepappersinstitut som ofta är specialiserade på någon eller några verksamheter. Det rör sig t.ex. om ett stort antal mindre kapitalförvaltningsbolag. Eftersom de ofta är inriktade på att förmedla köp- och säljintressen är balans- omslutningen många gånger relativt liten.

66

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

Många banker bedriver också omfattande värdepappers- verksamhet. Vid slutet av 2014 hade 25 av 38 svenska kreditinstitut, samtliga bankaktiebolag, Finansinspektionens tillstånd att driva värdepappersrörelse, däribland de fyra storbankerna. En del av de banker som bedriver värdepappersrörelse är bolag som i grunden endast bedriver sådan rörelse men som har skaffat sig banktillstånd för att inte genom olika begränsningar få konkurrensnackdelar gentemot bankerna. Även 47 sparbanker hade något eller några tillstånd för värdepappersrörelse. Det handlar då vanligen om tillstånd att förmedla värdepappersaffärer vilket innebär att ta emot kunders order lokalt och vidarebefordra dem till någon bank som har fler tillstånd.

4.5Särskilda regler

Eftersom det är av vital betydelse för hela samhällsekonomin att det finansiella systemet fungerar väl är detta omgärdat av särskild reglering. Reglerna styrs i stor utsträckning av vad som har beslutats inom Europeiska unionen, EU.9

4.5.1Skydd mot systemrisker

För att få driva ett företag som erbjuder finansiella tjänster krävs i de flesta fall tillstånd från Finansinspektionen. Det gäller utöver banker, betaltjänstföretag, företag som verkar inom börs och clearing, fondbolag, fonder, försäkringsbolag, försäkringsför- medlare, hypoteksinstitut, kreditmarknadsföretag, utgivare av elektroniska pengar och värdepappersbolag. Finansinspektionen kontrollerar bl.a. företagets tillgång på kapital, verksamhetsplan samt ägare och ledning. Ett företag som har fått tillstånd står under Finansinspektionens tillsyn.10 För banker och kreditmarknads- företag finns det bestämmelser om hur de ska organisera och bedriva sin verksamhet.11

9Om inte annat anges är källan i avsnitt 4.5 Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank.

10Tillstånd av FI eller enbart registrering?, Finansinspektionen.

11Lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

67

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

För att skydda samhällsekonomin mot de systemrisker som ligger latent i banksystemet finns det regler för hur mycket kapital och likviditet banker ska ha som buffert mot kreditförluster och likviditetsproblem. Därmed minskar risken för att bankerna ska gå i konkurs vilket i sin tur medför att förtroendet för dem ökar och att de lättare får tillgång till finansiering.

Utgångspunkten för denna reglering är framför allt de s.k. Baselregelverken, vilka är globala överenskommelser om bank- regleringar. Reglerna i sig är inte legalt bindande utan de måste implementeras i nationell rätt. Den första överenskommelsen, Basel I, träffades 1988. Därefter har regelverket reviderats flera gånger.

Den senaste överenskommelsen, Basel III, trädde i kraft 2014. Den har utformats mot bakgrund av den globala finanskrisen åren 2007–2009 och syftar till att stärka bankernas förmåga att stå emot förluster och likviditetsstress och därmed till att minska risken för finansiella kriser. Överenskommelsen omfattar tre pelare. Den första hanterar det grundläggande kapital som en bank måste hålla. Den andra hanterar tillsyn och riskbedömning. Särskilda kapital- krav kan t.ex. åläggas enskilda banker p.g.a. risker som inte täcks av den första pelaren. Den tredje pelaren hanterar informationskrav som ska göra det lättare för marknadsaktörerna att förstå vilken risk en specifik bank tar.12

Jämfört med tidigare regelverk infördes genom Basel III en striktare definition av kapital, vilket innebär att en banks kapital i större utsträckning än tidigare måste bestå av rent aktiekapital. I det nya regelverket krävs också åtgärder för att minska risken för att banker ska drabbas av likviditetsbrist. Bankerna måste ha till- räckligt stora likviditetsbuffertar för att hantera sina åtaganden under minst 30 dagar. Vidare krävs att skillnaden i löptid mellan en banks finansiering och dess utlåning inte blir för stor.

Det finns också regler om hur många styrelseuppdrag en styrelseledamot får ha och om rörlig ersättning till den verk- ställande ledningen och andra befattningshavare. Kreditinstituten, värdepappersbolagen och Finansinspektionen är ålagda att införa

12 Det nya bankregelverket har lett till ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse och till tillkomsten av nya lagar såsom lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kredit- institut och värdepappersbolag samt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar.

68

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

ändamålsenliga system för att kunna omhänderta anmälningar om misstänkta regelöverträdelser (s.k. visselblåsare ska skyddas). De som anmäler misstänkta missförhållanden ska både i institutet i fråga och hos Finansinspektionen erhålla ett absolut sekretesskydd för uppgifter som kan avslöja deras identitet.

4.5.2Skydd för försäkringstagare

Från och med den 1 januari 2016 gäller ett nytt regelverk på försäkringsområdet, Solvens II, med riskbaserade regler för försäkringsrörelser.13 Solvens II är en reformering av den grund- läggande regleringen av försäkringsföretag på EU-nivå, vilken har implementerats i nationell rätt.14

Enligt dessa regler ska ett försäkringsföretag ta fram en särskild solvensbalansräkning som är skild från den finansiella redo- visningen där tillgångar och skulder marknadsvärderas. Värde- ringen av de försäkringstekniska avsättningarna ska bestå av en bästa skattning och en riskmarginal. Vidare ska en aktsamhets- princip genomsyra företagens investeringsverksamhet, vilket inne- bär att de tidigare kvantitativa placeringsreglerna ersatts med kvali- tativa regler för tillgångsförvaltningen.15

Solvens II-regelverket innebär också att storleken på den kapitalbuffert ett företag måste ha får en tydligare koppling till de risker företaget är utsatt för. Företagen får därmed två kapitalkrav, ett minimikapitalkrav och ett solvenskapitalkrav. Varje företag måste därför identifiera, mäta och hantera de risker det är utsatt för. Detta ska ge företagen incitament att utveckla sin risk- hantering.16

Regelverket innehåller också krav på transparent redovisning vilken ska ge försäkringstagare, aktieägare och andra intressenter en bättre bild av företagens finansiella ställning. Som en del av detta ska företagen årligen lämna offentliga solvens- och verksamhets- rapporter.17

13Tillsynen av försäkringsföretagen 27 maj 2015, Finansinspektionen, s. 16.

14Det nya regelverket har lett till ett flertal författningsändringar på försäkringsområdet, bl.a. i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

15Tillsynen av försäkringsföretagen 27 maj 2015, Finansinspektionen. s. 17 f.

16A.a.

17A.a.

69

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

4.5.3Stabilitetsfond, insättningsgaranti och investerarskydd

För att hantera finanskrisen som kulminerade 2008 stiftades en lag som gav staten möjlighet att, med kort varsel lämna banker och kreditmarknadsföretag stöd ur en särskild stabilitetsfond, om det behövdes för att förhindra att de fick finansiella problem som kunde hota stabiliteten i det finansiella systemet. I ett sådant läge kunde staten t.ex. lämna garantier, ge kapitaltillskott eller ta över ägandet i ett kreditinstitut genom att tvångsinlösa bolagets aktier. Banker och andra kreditinstitut betalade en årlig stabilitetsavgift till fonden. Avgiften var 0,036 procent av summan av skulder och avsättningar, dock inte obeskattade reserver, vid utgången av räkenskapsåret.18 Hittills har Riksgäldskontoret fakturerat närmare 12 miljarder kronor sedan avgiften började tas ut 2009. Fondens sammanlagda behållning uppgick den 30 juli 2015 till 53 miljarder kronor. Utöver stabilitetsavgiften har fonden tillförts medel genom avgifter för garantier som har ställts ut inom garantiprogrammet, transaktioner kopplade till statens stöd till Carnegie Investment Bank under krisen, överskott efter avyttring av Nordeaaktier som anskaffats inom ramen för kapitaltillskottsprogrammet, räntor samt ett inledande statligt anslag om 15 miljarder kronor 2008.19 När fonden inrättades var målet att den inom 15 skulle uppnå motsvarande i genomsnitt 2,5 procent av BNP.20

Regelverket ändrades 2016 bl.a. genom att nya lagar om resolu- tion och förebyggande statligt stöd till kreditinstitut infördes.21 De nya reglerna innebar att stödlagen upphävdes den 1 februari 2016 och stabilitetsavgiften tas inte ut för år efter år 2015.22 I stället infördes ett ramverk för resolution av kreditinstitut och värde- pappersföretag samt företag som ingår i samma koncern som

18Lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, och Riksgäldens åtgärder för att stärka stabiliteten i det finansiella systemet (2015:1), Riksgäldskontoret, s. 3.

19Riksgäldens åtgärder för att stärka stabiliteten i det finansiella systemet (2015:2), Riksgäldskontoret.

20Riksgäldens åtgärder för att stärka stabiliteten i det finansiella systemet (2015:1), Riksgäldskontoret, s. 3.

21Lagen (2015:1016) om resolution och lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

22Lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

70

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

sådana företag, harmoniserat inom EU genom EU:s s.k. kris- hanteringsdirektiv.23

Genom de nya reglerna skapas ett särskilt förfarande för att hantera ett institut i kris utan att försätta det i konkurs. För- farandet innebär att staten genom Riksgäldskontoret kan ta kontroll över problemdrabbade institut för att rekonstruera eller avveckla dem under ordnade former om det krävs för att bevara den finansiella stabiliteten. Under processen hålls hela eller delar av verksamheten igång så att insättare och andra kunder har tillgång till sina konton och övriga tjänster. Förlusterna hanteras genom att institutets aktie- och fordringsägare får sina innehav nedskrivna och/eller konverterade till aktiekapital. Därigenom får ägare och långivare, snarare än staten, bära eventuella förluster i företaget på samma sätt som i en vanlig konkurs. Garanterade insättningar är undantagna från skuldnedskrivning.24

De nya reglerna ska inte bara ge möjlighet att rekonstruera eller avveckla kreditinstitut m.fl. utan vid hot om en allvarlig störning i det finansiella systemet kan staten, via Riksgäldskontoret, i vissa fall ge förebyggande stöd till livskraftiga banker och andra kreditinstitut. Genom lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut har dock förutsättningarna för att ge stöd blivit mer begränsade. Det är t.ex. endast tillåtet att ge stöd till institutens finansiering via garantier. Kapitaltillskott är tillåtet bara i särskilda fall.25

Alla typer av konton hos banker och kreditmarknadsföretag, liksom hos värdepappersinstitut som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto, omfattas av den statliga insättnings- garantin. Den skyddar insättningar på upp till 950 000 kronor per kund och institut. Garantin finansieras genom en årlig avgift som baseras på institutets sammanlagda insättningar till den del de omfattas av garantin och bestäms med hänsyn till institutets risknivå26

23Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

24Bankkrishantering (resolution), Riksgäldskontoret.

25Förebyggande stöd, Riksgäldskontoret.

26Lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

71

Den finansiella sektorn SOU 2016:76

Vid utgången av 2015 uppgick insättningsgarantins värde till 35,2 miljarder kronor.27

Vidare finns ett skydd för investerares finansiella instrument och likvida medel hos värdepappersinstitut, fondbolag och för- valtningsbolag. Förlorade tillgångar upp till ett värde av 250 000 kronor per institut är skyddade.28 Investerarskyddet finansieras med en årlig administrativ avgift och en avgift för inträffade ersätt- ningsfall. Den sammanlagda avgiften som togs ut av instituten för 2014 var 1 176 082 kronor.29

4.5.4Regler kring olika slags verksamhet

Finansiella institut och inlåningsföretag, däribland spar- och låneföreningar, behöver inte ansöka om tillstånd av Finans- inspektionen för att driva sin verksamhet. Det räcker att de ansöker om registrering av verksamheten. Finansiella institut driver valuta- växling eller annan finansiell verksamhet, till exempel kredit- givning. I samband med registreringen gör Finansinspektionen en kontroll bl.a. av ägare och ledning. För inlåningsföretag kontroll- eras också att de uppfyller de krav som finns på eget kapital och att de kommer att informera blivande kunder om att insatta medel inte omfattas av insättningsgarantin. 30 Pengarna omfattas inte heller av investerarskyddet.

Finansinspektionen kontrollerar därefter minst en gång per år att de registrerade företagen uppfyller de krav som ställs på dem. Denna myndighet har rätt att utföra platsundersökningar hos finansiella institut, men inte hos inlåningsföretag och spar- och låneföreningar. Om ett registrerat företag inte följer gällande författningar har Finansinspektionen möjlighet att förelägga före- taget att upphöra med verksamheten.31

Det är alltså inte bara kredit- och värdepappersinstitut som får ta emot pengar från allmänheten som ska betalas tillbaka inom ett år från det att kunden begär det. Det får även andra aktiebolag och

27Insättningsgarantin, Riksgäldskontoret.

28Lagen (1999:158) om investerarskydd.

29Avgifter till investerarskyddet, Riksgäldskontoret.

30Tillstånd av FI eller enbart registrering?, Finansinspektionen.

31A.a.

72

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

ekonomiska föreningar förutsatt att de först registrerar sig hos Finansinspektionen. Sådana inlåningsföretag får ta emot högst 50 000 kronor per konsument, men för andra kunder, t.ex. före- tagskunder, finns inte någon beloppsbegränsning.32

Företag som bedriver viss finansiell verksamhet utan att vara tillståndspliktiga enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse har anmälningsplikt till Finansinspektionen, vilken ska kontrollera att företagen följer lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, lagen (2002:444) om straff för finansi- ering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall och Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel.33

För att bedriva sådan verksamhet med konsumentkrediter som snabblåneföretagen bedriver krävs tillstånd från Finansinspek- tionen. Den myndigheten ska sedan i sin tillsyn kontrollera att företagen följer gällande regler. Reglerna handlar om att företagen ska driva sin verksamhet på ett sunt sätt och på att större ägare i företagen, liksom deras ledning ska vara lämpliga.34

En svensk fond är en samling värdepapper såsom aktier och obligationer som ägs av dem som har satt in pengar i fonden. Fonderna förvaltas av fondbolag som behöver tillstånd för sin verksamhet och som väljer vilka värdepapper fonden ska investera i. Förvaringen av fondernas tillgångar samt in- och utbetalningar sköts av s.k. förvaringsinstitut. Dessa verkställer också de beslut som fattas i fondbolaget och kontrollerar att dessa överensstämmer med gällande lagstiftning och fondbestämmelserna. Fondbolaget och förvaringsinstitutet ska verka oberoende av varandra. För- varingsinstitutet ska vara en bank eller ett annat kreditinstitut.35

Försäkringsbolag får inte fritt driva olika slags försäkrings- rörelser. Skadeförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse får inte annat än i mycket begränsad omfattning bedrivas i samma bolag. Skade- och livförsäkringsbolag får även bedriva återförsäkrings- rörelse. Men ett återförsäkringsbolag får inte ägna sig åt något

32Lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.

33Lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet.

34Lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter.

35Lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

73

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

annat än återförsäkring. Det är också reglerat att företagen måste ha ett visst buffertkapital utöver de åtaganden som företaget har.36 Rättsförhållandet mellan försäkringsgivare, försäkringstagare och andra som försäkringarna ska skydda är reglerat.37 När det gäller försäkringsförmedling finns regler om tillståndsgivning för verk- samheten liksom om central registrering av förmedlaren samt vissa skyldigheter som förmedlaren har.38

Det krävs tillstånd att bedriva värdepappersrörelse och de som får tillstånd står sedan under Finansinspektionens tillsyn. Värde- pappersinstituten, vilka har tillstånd att bedriva värdepappers- rörelse, ägnar sig, förutom åt köp och försäljning av finansiella instrument, åt rådgivning och diskretionär portföljvalsförvaltning. Det finns regler om hur värdepappersinstituten ska organisera och bedriva sin verksamhet, vilka krav som ställs på deras ledning samt uppföranderegler som ska skydda kunderna.39 De omfattas av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag liksom av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

När det gäller reglerade marknader (börser) och liknande handelsplatser finns det regler om tillträde till marknaderna. Vidare ställs vissa krav på börsägare och börsledning liksom på de finan- siella instrumenten som ska tas upp till handel på marknaden.40

En clearingorganisation41 ska uppfylla särskilda verksamhets- krav.42 För den som tillhandahåller clearingtjänster som central motpart finns regler om tillstånd och tillsyn, hur verksamheten ska organiseras och bedrivas, vilka krav som ställs på ägare och ledning och vilket buffertkapital som ska finnas. Det finns också bestäm- melser om OTC-derivatkontrakt (sådana som om handlas utanför de reglerade marknadsplatserna) som clearas via en central motpart

36Försäkringsrörelselagen.

37Försäkringsavtalslagen (2005:104).

38Lagen (2005:405) om försäkringsförmedling.

39Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

40Lagen om värdepappersmarknaden.

41En clearingorganisation ägnar sig åt clearingverksamhet. Clearingverksamhet är fort- löpande verksamhet som består i att på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument enligt lag om värdepappersmarknaden.

42Lagen om värdepappersmarknaden.

74

SOU 2016:76 Den finansiella sektorn

och krav på rapportering av derivatkontrakt till ett trans- aktionsregister. Därtill finns bestämmelser om riskhantering av OTC-derivatkontrakt som clearas bilateralt mellan två motparter utan central motpart.43 och 44

Hur värdepapperscentraler, d.v.s. företag som bl.a. driver system för avveckling av värdepapper, ska organisera och bedriva sin verksamhet är reglerat.45 Efter en clearing och avveckling av en värdepappersaffär finns bestämmelser om kontoföringen av de papper som har bytt ägare på den nya ägarens värdepapperskonto. Av kontoföringen framgår vem som är ägare till aktier och andra finansiella instrument.46 I lagen (1991:980) om handel med finan- siella instrument finns bland annat bestämmelser om när det finns skyldighet att upprätta prospekt vid försäljning av finansiella instrument samt anmäla innehav av aktier.

4.6Omfattning

Finanssektorn har stor betydelse för resten av ekonomin genom att tillhandahålla en finansiell infrastruktur som möjliggör snabba, smidiga och säkra ekonomiska transaktioner. Inom sektorn för- medlas kapital till stora värden och stora ekonomiska risker hante- ras där. I relation till de värden som hanteras är värdet av den produktion som sker i sektorn måttligt.

4.6.1Produktionen i finansbranschen

Finansbranschens bidrag till bruttonationalprodukten, BNP, var 152 miljarder kronor 2013. Därmed stod den för 4 procent av för- ädlingsvärdet i ekonomin.

43Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC- derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

44Genom en ny EU-förordning (MiFIR) kommer det fr.o.m. 3 januari 2017 att ställas krav på att vissa OTC-derivatkontrakt ska handlas på organiserade marknadsplatser.

45Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

46Lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.

75

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

6%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

Källa: SCB (nationalräkenskaperna) och egna beräkningar.

 

 

 

banker och andra kreditinstitut

försäkrings- och återförsäkringsbolag, pensionsfonder

serviceföretag till finans- och försäkringsverksamhet

Under större delen av perioden från 1990 har finansbranschen bidragit med mellan tre och fyra procent av förädlingsvärdet i ekonomin. Under en period dessförinnan, från den senare delen av 1980-talet till den senare delen av 1990-talet, var dock bidraget vissa år betydligt högre än fyra procent samtidigt som det kunde fluktuera kraftigt mellan åren.

2,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sysselsatta

0,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

timmar

 

0,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

Källa: SCB (nationalräkenskaperna) och egna beräkningar.

 

 

 

 

 

 

 

76

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

År 2013 arbetade i genomsnitt 96 000 personer i finansbranschen, vilket var 2,1 procent av alla sysselsatta det året. Andelen har legat på drygt 2 procent sedan 1990. Finansbranschens andel av syssel- sättningen hade dessförinnan ökat från 1,6 procent sedan 1980. Den genomsnittliga arbetstiden har inte utvecklats i takt med den i andra branscher. Därför utgjorde antalet arbetade timmar i finans- branschen knappt 2 procent av antalet arbetade timmar i ekonomin 2013 i stället för att som i mitten av 1990-talet utgöra en lika stor andel av timmarna som av antalet sysselsatta. (Se figur 4.5.)

En stor andel av de anställda i finans- och försäkrings- verksamhet är banktjänstemän eller kreditrådgivare o.d. (29,2 pro- cent 2013) och där finns också många företagsekonomer av andra slag (10,0 procent) såsom revisorer och marknadsanalytiker. Försäkringsrepresentanterna utgör 11,9 procent av de anställda i branschen. Bank(- och post)kassörerna utgör inte mer än 1,9 pro- cent av de anställda men tillsammans med administrativa assistenter och annan kontorspersonal utgör de ändå en betydande andel (10,0 procent). En annan stor grupp är systemerare, program- merare och övriga dataspecialister tillsammans med datatekniker (9,2 procent). År 2013 var 7,6 procent av de anställda inom finans- och försäkringsverksamhet chefer.

Samma år var 52 procent av de anställda i branschen kvinnor och 48 procent män.47 Andelen kvinnor var 62 procent bland bank- tjänstemännen och kreditrådgivarna o.d., 48 procent bland de andra slagen företagsekonomer, 48 procent bland försäkringsrepre- sentanterna, 74 procent bland administrativa assistenter och annan kontorspersonal, och 33 procent bland systemerarna, program- merarna och de övriga dataspecialisterna tillsammans med data- teknikerna i branschen.

Åren 1993–2002 närmade sig löneandelen i finansbranschen den i det totala näringslivet från att ha haft en betydligt lägre andel. Löneandelen är mätt som lön och sociala avgifter i förhållande till förädlingsvärdet till baspris.48 Åren 2002–2008 kan löneandelen i

47SCB (Yrkesregistret), anställda i näringsgrenarna inom finans- och försäkringsverksamhet.

48Förädlingsvärdet till baspris skiljer sig från förädlingsvärdet till marknadspris, som är det mått som används för BNP, genom att produktsubventioner har lagts till och produktskatter har dragits ifrån. Produktsubventioner är subventioner som betalas per enhet av en producerad eller importerad vara eller tjänst. Produktskatter är skatter som man är skyldig att betala per enhet av en vara eller tjänst som produceras eller ingår i en transaktion. Exempelvis mervärdesskatten är en produktskatt.

77

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

finansbranschen sägas i stort sett ha legat i nivå med den i det totala näringslivet på drygt 45 procent, även om fluktuationerna var större i den mindre delbranschen. Efter 2008 har löneandelen i finansbranschen minskat till 38 procent 2103 medan den har ökat något i näringslivet totalt sett.

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

näringslivet totalt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

varuproducenter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tjänsteproducenter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

finansbranschen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

Källa: SCB (nationalräkenskaperna) och egna beräkningar.

 

 

 

Frånsett åren 2006 och 2007 har driftsöverskottet, mätt som driftsöverskottet netto i förhållande till förädlingsvärdet till baspris, varit högre i finansbranschen än i det totala näringslivet sedan 1993. År 2013 var driftsöverskottet 39 procent. Löne- kostnaderna och driftsöverskottet netto utgör tillsammans med kapitalförslitningen förädlingsvärdet till faktorpris. Förädlings- värdet till baspris erhålls genom att till detta lägga övriga produkt- skatter49 och dra ifrån övriga produktsubventioner50.

49Övriga produktionsskatter består av alla skatter som företag åläggs som en följd av deras produktionsaktiviteter, oberoende av kvantiteten eller värdet av de producerade eller sålda varorna och tjänsterna, exempelvis fastighetsskatt.

50Övriga produktionssubventioner består av alla subventioner som företag erhåller som en följd av deras produktion, oberoende av kvantiteten eller värdet av de producerade eller sålda varorna och tjänsterna, exempelvis anställningsstöd.

78

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

70%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

näringslivet totalt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

varuproducenter

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tjänsteproducenter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

finansbranschen

0%

1995

1997

1999

 

2003

2005

2007

 

2011

2013

1993

2001

2009

Källa: SCB (nationalräkenskaperna) och egna beräkningar.

4.6.2Olika delar av verksamheten

De tillgångar som hanteras inom finansbranschen är stora i förhållande till de 152 miljarder kronor som producerades där 2013. År 2014 var balansomslutningen 10 970 miljarder kronor i kredit- instituten och 12 miljarder kronor i värdepappersbolagen. Pla- cerarna hade placeringstillgångar, d.v.s. tillgångar som har placerats för att generera avkastning, till ett värde av 8 225 miljarder kronor. Därtill förvaltar riskkapitalbolagen 500 miljarder kronor.51 och 52

År 2014 omfattade kreditinstitutens utlåning till allmänheten 5 976 miljarder kronor. Hälften av detta hade lånats ut av bankerna och 42 procent eller 2 513 miljarder kronor av bolåneinstituten. 53

51Riskkapitalbolagens placeringstillgångar kan i någon mån finnas redovisade under placerare varför det finns risk för viss dubbelräkning här.

52Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 83.

53Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 129.

79

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

 

Balans-

 

 

 

 

 

 

omslutning/

 

 

 

 

 

 

Placerings-

Utlåning till

Övrig

Räntebärande

 

 

 

tillgångar

allmänheten

utlåning

värdepapper

Aktier

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

Kreditinstitut

 

 

 

 

 

 

Banker

7 371

2 962

2 081

888

548

893

Bolåneinstitut

2 693

2 513

63

12

0

104

Övriga kredit-

 

 

 

 

 

 

marknadsföretag

905

501

44

208

4

149

 

 

 

 

 

 

 

Summa

 

 

 

 

 

 

kreditinstitut

10 970

5 976

2 188

1 108

552

1 146

Placerare

 

 

 

 

 

 

Försäkringsbolag

3 849

68

18

1 353

2 173

237

AP-fonder

1 513

-

-

487

965

60

Fondbolag

2 863

-

-

476

1 316

555

Summa placerare

8 225

68

18

2 316

4 454

852

Värdepappersbolag

12

0,2

6

1,0

0,6

4

Anm. Kolumn 1 visar balansomslutningen för banker, bostadsinstitut, övriga kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag, medan den för försäkringsbolag och AP- fonder visar placeringstillgångarna, samt förvaltade medel för värdepappersfonderna.

Källa: Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank.

Det svenska banksystemet är stort i förhållande till den svenska ekonomin. I Sverige, liksom i Storbritannien, Nederländerna och Schweiz, motsvarar bankernas tillgångar närmare 400 procent av landets BNP. För Sveriges del finns en betydande del av dessa tillgångar utomlands. De fyra storbankernas utomlands placerade tillgångar utgjorde 44 procent av bankernas sammanlagda till- gångar, i slutet av 2013.54

54 Finansiell stabilitet 2015:1, Sveriges riksbank, s. 5.

80

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

450

400 De svenska storbankernas

350 utländska verksamheter

300

250

200

150

100

50

0

Estland Rumänien Litauen Slovakien Tjeckien Bulgarien Polen Ungern Lettland Finland Slovenien Belgien Italien Irland Medelvärde Luxemburg Grekland Portugal Tyskland Österrike Cypern Danmark Frankrike Spanien Storbritannien Sverige Nederländerna Schweiz

Anm. I banktillgångar inkluderas landets bankkoncerners samtliga tillgångar, det vill säga både tillgångar inom och utom landet.

Källa: Sveriges riksbank, Finansiell stabilitet 2015:1.

Genom att storbankerna är sammanlänkade och exponerade mot varandra skulle hela det svenska finansiella systemet påverkas negativt om det uppstod problem i en av dem. De är också känsliga för såväl störningar på de globala finansiella marknaderna som för brister i förtroendet för det svenska banksystemet eftersom de är beroende av marknadsfinansiering och till stor del i utländsk valuta. Sammantaget innebär det att instituten är exponerade mot stora likviditetsrisker även om motståndskraften i det svenska bank- systemet har förbättrats under de senaste åren, exempelvis genom krav på likviditetstäckningsgrad hos kreditinstitut.55

Bankernas största låntagarkategori är svenska icke-finansiella företag som har lånat 41 procent av de 2 962 miljarder kronor som bankerna har lånat ut till allmänheten, följd av de svenska hushållen som har lånat 35 procent. De svenska hushållen är däremot viktigare än de icke-finansiella företagen som långivarkategori och står för 53 procent av inlåningen från svensk och utländsk all- mänhet följd av svenska icke-finansiella företag som står för 28 procent. 56

55Finansiell stabilitet 2015:1, Sveriges riksbank, s. 5, och Finansiell stabilitet 2016:1, Sveriges riksbank, s. 14 och s. 34.

56Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 69 f.

81

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska

2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hushåll

2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska icke-finansiella

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

företag

2010

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svensk offentlig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2009

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sektor

2008

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utländsk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2007

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

allmänhet

2006

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övrig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2005

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

svensk utlåning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-3000

-2000

-1000

0

1000

2000

3000

 

 

 

 

 

utlåning

 

 

inlåning

 

 

 

 

 

 

Anm. För svenska banker avser siffrorna skulder och eget kapital för verksamhet som bedrivs i Sverige. Svenska bankers verksamhet i utlandet som bedrivs genom filialer eller dotterbolag är inte inkluderad. För utländskt ägda banker inkluderas filialverksamhet i Sverige samt svenska dotterbolag.

Källa: Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank och egen bearbetning.

Under den senaste tioårsperioden har svenska hushåll ökat i betydelse framför allt som låntagare, från 25 till 35 procent, men också som långivare, från 47 till 53 procent. Detta motsvaras av något större minskningar av de svenska icke-finansiella företagens andel av in- och utlåningen.

Utlåningen till allmänheten motsvarade 39 procent av bankernas tillgångar 2014 och inlåningen från allmänheten motsvarade 36 procent av skulderna och det egna kapitalet.

82

SOU 2016:76

Den finansiella sektorn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 000

 

 

 

 

 

 

 

Eget kapital

8 000

 

 

 

 

 

 

Övrigt

7 000

 

 

 

 

 

 

 

Övrigt

7 000

 

 

 

 

 

 

Riksgälden och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksbanken

6 000

 

 

 

 

 

 

 

Emitterade

6 000

 

 

 

 

 

 

Räntebärande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 000

 

 

 

 

 

 

 

värdepapper

5 000

 

 

 

 

 

 

värdepapper

 

 

 

 

 

 

 

Inlåning från

 

 

 

 

 

 

Utlåning till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 000

 

 

 

 

 

 

 

utländska monetära

4 000

 

 

 

 

 

 

utländska monetära

 

 

 

 

 

 

 

 

finansinstitut

 

 

 

 

 

 

 

finansinstitut

 

 

 

 

 

 

 

3 000

 

 

 

 

 

 

 

Inlåning från

3 000

 

 

 

 

 

 

Utlåning till svenska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

svenska monetära

 

 

 

 

 

 

monetära

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

finansinstitut

 

 

 

 

 

 

 

finansinstitut

2 000

 

 

 

 

 

 

 

Inlåning från

2 000

 

 

 

 

 

 

Utlåning till utländsk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

utländsk allmänhet

 

 

 

 

 

 

allmänhet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 000

 

 

 

 

 

 

 

Inlåning från

1 000

 

 

 

 

 

 

Utlåning till svensk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

svensk allmänhet

 

 

 

 

 

 

 

allmänhet

0

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

skulder och eget kapital

 

tillgångar

 

 

 

Källa: Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank och egen bearbetning.

Av de 2 513 miljarder som bolåneinstituten hade lånat ut till allmänheten i slutet av 2014 hade 53 procent småhus och 20 procent bostadsrätter som pant vilket indikerar att det i stor utsträckning rör sig om utlåning till hushållen. 19 procent hade flerbostadshus som pant och resten handlade om affärs- och kontorshus m.m.57

Bland placerarna var det försäkringsbolagen som hade störst placeringstillgångar, 3 849 miljarder kronor i slutet av 2014. Av dessa tillgångar fanns 86 procent hos livförsäkringsbolagen och 14 procent hos skadeförsäkringsbolagen. Försäkringsbolagens tillgångar består till övervägande del, 56 procent, av aktier men också till stor del, 34 procent, av obligationer. Även om det i slutet av 2014 fanns 274 svenska försäkringsbolag och 53 utlandsägda filialer på den svenska försäkringsmarknaden är marknaden kon- centrerad till några få stora bolag. 85 procent av placerings- tillgångarna fanns hos de tio största försäkringsbolagen.58

Av de 2 863 miljarder kronor som förvaltades i fondbolagen i slutet av 2014 uppgick de svenska hushållens fondandelar till ett

57Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank s. 75 f., och egna beräkningar.

58Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank s. 84 ff., och egna beräkningar.

83

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

värde av 776 miljarder kronor, vilket motsvarade 27 procent av tillgångarna. Fondbolagen har vanligen ett stort antal fonder med olika placeringsinriktning. 56 procent av det förvaltade kapitalet var placerat i aktiefonder, 21 procent vardera i räntefonder och bland- fonder och 2 procent var placerat i hedgefonder. Den svenska fond- marknaden domineras av bankägda fondbolag. De fyra största fondbolagen som förvaltade 59 procent av kapitalet ägs av de största bankkoncernerna.59

4.6.3Sett ur konsumenternas perspektiv

När det gäller betalningsförmedlingen ser användningen av kontanter ut att ha minskat i ekonomin. Eftersom det som ut- märker kontantbetalningar är att de genomförs direkt mellan betalare och mottagare, utan någon betalningsförmedlare, finns inte något fullständigt mått på kontantanvändningen. Att värdet på de sedlar och mynt som är i cirkulation har minskat i förhållande till BNP är dock en av flera indikationer på att kontant- användningen har minskat. Efter att ha varit förhållandevis stabil under 1990-talet ser kontantanvändningen, mätt på detta sätt, ut att ha minskat igen den senaste tioårsperioden.60

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1950

1954

1958

1962

1966

1970

1974

1978

1982

1986

1990

1994

1998

2002

2006

2010

2014

Källa: Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank.

59Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 88, och egna beräkningar.

60Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 107 f.

84

SOU 2016:76 Den finansiella sektorn

Samtidigt har kortanvändningen ökat. Antalet transaktioner med bank-, betal- eller kreditkort vid ett säljföretags kortterminal har ökat från 970 miljoner 2005 till 2 620 miljoner 2014. Det innebär en ökning med 170 procent. År 2014 var antalet transaktioner 12 gånger så stort som 1998. 61

Mindre vanligt än kortbetalningar är gireringar och auto- gireringar, d.v.s. betalningar där betalaren instruerar sin bank att överföra ett visst belopp från sitt bankkonto direkt till mottagarens bankkonto. När det gäller hur stora värden som förmedlas står dock gireringar och autogireringar tillsammans för 94 procent av det totala transaktionsvärdet för de kontobaserade betalningarna.

Källa: Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank s. 133.

Hushållen använde 1,3 procent av konsumtionsutgifterna till för- säkringstjänster och 3,5 procent till finansiella tjänster 2013. Även om en viss uppgång i hur stor andel av utgifterna som går till finans- och försäkringstjänster under perioden 1980–2013 kan skönjas så är uppgången liten både totalt sett och i förhållande till fluktuationerna under perioden.

61 Den svenska finansmarknaden 2015, Sveriges riksbank, s. 109 f., och egna beräkningar.

85

Den finansiella sektorn

SOU 2016:76

4,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5%

 

 

 

försäkringstjänster

 

 

andra finansiella tjänster

 

0,0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

Källa: SCB (nationalräkenskaperna).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

86

5Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Den finansiella sektorn är i allt väsentligt föremål för samma slags beskattning som andra sektorer (se avsnitt 5.3). Beskattningen är utformad utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter och präglas av vissa grundläggande skatterättsliga principer (se avsnitt 5.1–5.2). Dessa principer har också bäring på mervärdesbeskattningen, från vilken omsättning av bank- och finansieringstjänster och sådan omsättning som utgör värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet, liksom försäkrings- och återförsäkringstjänster, har undantagits. Mervärdesskatteundantaget regleras ytterst av artiklarna 135.1 a–g och 135.2 d i mervärdesskattedirektivet1, som genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 och 10 §§ mervärdes- skattelagen (1994:200), ML (se avsnitt 5.4).2 Om inte annat anges används fortsättningsvis enbart samlingsbegreppet finansiella tjänster för samtliga sådana tjänster.

5.1Samhällsekonomiska utgångspunkter

Beskattning syftar till att ta in skatteintäkter på ett så samhälls- ekonomiskt effektivt sätt som möjligt för att finansiera gemensamma utgifter, att öka effektiviteten på marknaden när det finns negativa externa effekter, som t.ex. skadliga utsläpp från industri och konsumtion, eller att omfördela resurser mellan olika grupper i samhället.

1Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

2Artikel 135.1 e i mervärdesskattedirektivet har också delvis genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 23 § ML, jfr HFD 2016 ref. 6 (förhandsbesked).

87

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Uttag av skatter medför i allmänhet samhällsekonomiska kostnader genom att skatteuttaget snedvrider ekonomiska beslut jämfört med en situation utan skatter. Användningen av skattein- komsterna ger samtidigt upphov till samhällsekonomiska intäkter. För att den samhällsekonomiska vinsten av skattefinansierade verksamheter ska bli så stor som möjligt är det angeläget att beskattningen utformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna av skatteuttaget minimeras.3

Att skattesystemet förhåller sig neutralt och inte onödigtvis snedvrider prisrelationer är alltså en förutsättning för att hushåll och företag ska kunna fatta samhällsekonomiskt rationella beslut om konsumtion och resursanvändning.

Skillnaden mellan skatter och avgifter

En skatt kan karaktäriseras som ett tvingande bidrag till det allmänna utan direkt motprestation.4 Med avgift däremot förstås vanligen en penningprestation som betalas för en specificerad motprestation från det allmänna. Beträffande avgifter är det alltså i första hand fråga om en penningprestation för vilken det allmänna lämnar ett specificerat vederlag. Till avgifter brukar också hänföras penningprestationer som tas ut i näringsreglerande syfte och som i sin helhet tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler.5

Riksdagen beslutar genom lag om skatter och avgifter.6 Rätten att besluta om skatter kan endast undantagsvis delegeras.7 Mot- svarande begränsning gäller inte avgifter, utan rätten att besluta om avgifter kan i allmänhet delegeras till regeringen eller kom- munerna.8 Vidare kan regeringen överlåta sin beslutanderätt till för- valtningsmyndigheter eller kommuner.9 Beslut om avgifter kan således förekomma i såväl lag som förordning eller annan för- fattning.

3SOU 2005:57 s. 355.

4Prop. 1973:90 s. 213.

5Prop. 1973:90 s. 213 och 219.

68 kap. 3 § 1 kap. 4 § och 9 kap. 1 § regeringsformen.

78 kap. 3, 7 och 9 §§ regeringsformen.

88 kap. 7, 9 och 13 §§ regeringsformen.

98 kap. 11 § regeringsformen.

88

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Konsumtionsskatter

Av särskild betydelse för utredningens uppdrag är de ekonomiska aspekterna av konsumtionsskatter. Mervärdesskatt (moms) är en skatt på mervärdet, eller förädlingsvärdet, i varje produktionsled avseende varor och tjänster. Mervärdesskatten blev i samband med skattereformen som genomfördes 1991 betydligt mer likformig än tidigare.10 Detta var viktigt eftersom mervärdesskattens uppgift är att generera skatteintäkter utan att samtidigt styra produktionen och konsumtionen i någon viss riktning. I de fall det är önskvärt att, genom beskattning, styra produktion och konsumtion i någon viss riktning används i stället punktskatter. Punktskatter är konsumtionsskatter som tas ut på särskilda varor och tjänster.11

Det är viktigt att skilja på vem som rent skattetekniskt betalar in en skatt och hur skattebördan fördelas i samhällsekonomisk mening. Mervärdesskatten betalas av näringsidkarna men den snedvrider inte incitamenten i produktionsledet eftersom den vältras framåt i produktionskedjan och betalas av konsumenterna i slutledet. Skatten kan däremot påverka konsumtionens samman- sättning och nivå beroende på hur den övervältras på konsu- menterna. Att mervärdesskatten gör konsumentpriserna högre än producentpriserna innebär i allmänhet att produktionen blir mindre, att konsumenterna får betala mer och att producenterna får mindre betalt än i en situation utan skatt. Fördelningen av skattebördan mellan producenter och konsumenter beror på hur priskänsliga konsumenterna är.12

En omsättningsskatt är en skatt som utgår vid försäljning av varor eller tjänster, såsom mervärdesskatten eller punktskatter på exempelvis alkohol eller energi. Eftersom omsättningsskatter betalas i samband med konsumtion kan de också kallas konsumtionsskatter. Sverige hade tidigare, åren 1941–1946 och 1960–1968, olika former av omsättningsskatter som, till skillnad från mervärdesskatten, bara togs ut vid försäljning till slut- konsument.13

10Enhetlig beskattning?, Riksrevisionen, s. 22.

11SOU 1990:46 s. 195.

12SOU 2005:57 s. 355 f.

13Omsättningsskatt, Nationalencyklopedin och Thunberg, Per, Moms från början, s. 16 f., och SOU 2005:57 s. 90.

89

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Finansiella tjänster är undantagna från mervärdesbeskattning eftersom de i stor utsträckning betalas genom skillnaden mellan in- och utlåningsräntor i stället för med avgifter.14 Att beskatta denna ränteskillnad skulle i och för sig inte vara omöjligt. Det verkliga hindret mot att inlemma de finansiella tjänsterna i mervärdes- skattesystemet är att skatten måste kunna hänföras till varje kund, så att producenter kan göra avdrag för ingående mervärdesskatt, vilket inte enkelt går att göra med räntedifferensen.15 Ytterligare en komplikation är att räntorna på olika placeringar också inkluderar en premie för risken att just den placeringen misslyckas. Riskpremien ska inte ses som en del av betalningen för själva den finansiella tjänsten, men skulle inte heller gå att dra från beskattningsunderlaget då den svårligen kan observeras.16 Genom att finansiella tjänster undantas från mervärdesbeskattning och producenterna därmed inte kan göra avdrag för ingående mervärdesskatt bortfaller endast mervärdesskatten på finansiella tjänster, inte på insatsprodukterna i den produktionen. Producenterna av insatsprodukter betalar mervärdesskatt som sedan via priserna får antas föras vidare först till de finansiella företagen och sedan till deras kunder.17

Optimal beskattning

Efter skattereformen 1991 har det gjorts många avsteg från den likformiga beskattning som då eftersträvades. Avstegen har många gånger haft helt andra motiv än ökad samhällsekonomisk effekti- vitet. Ibland har det emellertid framhållits att ett system baserat på optimal beskattning kan vara mer effektivt samhällsekonomiskt sett än en enhetlig skatt. Optimal beskattning innebär att skatte- intäkten tas in med minsta möjliga påverkan på företagens och hushållens beslut, så att snedvridningseffekterna i ekonomin blir så små som möjligt. En likformig beskattning är optimal under förutsättning att det inte finns några skattefria områden. När det inte är möjligt att beskatta alla områden kan de samhälls-

14Mirrlees, James m.fl., Tax by design, s. 196.

15A Fair and Substantial Contribution by the Financial Sector, IMF s. 64.

16Huizinga, Harry, A European VAT on financial services?, s. 505.

17Mirrlees, James m.fl., Tax by design, s. 196.

90

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

ekonomiska kostnaderna till följd av beskattningen minimeras om varor och tjänster med låg priskänslighet beskattas hårdare än varor med hög priskänslighet. Att tillämpa en sådan differentiering skapar dock svårlösta tillämpningsproblem och det är ofta svårt att bedöma skillnader i priskänslighet.18 Därför kan likformighet ändå vara att föredra.

5.2Grundläggande skatterättsliga principer

Ett skattesystem kan ha olika uppgifter. En självklar huvuduppgift för varje skattesystem är, som tidigare nämnts, att finansiera offentlig verksamhet. Därför är det viktigt att skatteuttaget sker på ett effektivt sätt. Uttaget kan göras genom direkta skatter, som är avsedda att bäras av de som formellt påförs dem, såsom exempelvis inkomstskatt. Det kan även göras genom indirekta skatter, som är avsedda att bäras av andra än de som formellt påförs dem, såsom exempelvis mervärdesskatt, som tas ut av näringsidkarna men som är avsedd att bäras av konsumenterna. I övrigt kan skattesystem användas för att bedriva stabiliseringspolitik, fördelningspolitik och allokeringspolitik. Det svenska skattesystemets utformning och utveckling präglas av en sammanvägning av dessa uppgifter och av mer detaljerade skattepolitiska mål som varierat över tid.

Nära förknippade med huvuduppgifterna är de juridiska prin- ciper på vilka skattesystemet bygger. De flesta västerländska skattesystem har vissa i huvudsak gemensamma grundläggande skatterättsliga principer. Dessa principer handlar i korthet om att skattesystemen ska vara rättssäkra och legitima, liksom om tilltron till systemen och hur de rättfärdigas. Principernas vikt och in- bördes ordning varierar i viss utsträckning mellan länderna, liksom över tid. Överlag gäller att principerna kan sägas utgöra en slags yttre ram för hur skattesystem får eller bör utformas.

Det nuvarande svenska skattesystemet är i rättsligt avseende uppbyggt efter legalitets- och likformighetsprinciperna. Därutöver ligger tyngdpunkten framför allt på skatteförmågeprincipen och den socialpolitiska beskattningsprincipen. På senare tid har också neutralitetsprincipen tillmätts allt större betydelse.

18 Enhetlig beskattning?, Riksrevisionen, s. 20 ff., 35 och 56 ff.

91

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Mot bakgrund av de grundläggande skatterättsliga principernas betydelse för skattesystemets utformning finns det anledning att redogöra för dem i det följande.

5.2.1Legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen är av grundläggande betydelse i en rättsstat. Den innebär att den offentliga makten ska utövas under författ- ningarna.19 Härigenom ska den enskilde tillförsäkras rättssäkerhet och förutsebarhet, utan inslag av godtycke och fritt skön, i myndighetsutövningen.

På straffrättens område innebär principen ett förbud mot analog och retroaktiv tillämpning. Principen har ansetts ha motsvarande betydelse inom skatterätten, d.v.s. skatt får tas ut endast med uttryckligt författningsstöd. I princip ska alltså även skattereglerna tillämpas restriktivt och enligt sin ordalydelse, och de får inte ges tillbakaverkande effekt. Inom skatterätten, liksom inom övriga rättsområden, gäller också att en underordnad regel inte får tillämpas i strid med en överordnad regel. Det innebär exempelvis att grundlag gäller framför andra författningar, samt att vissa fördrag och andra instrument samt rättsakter, avtal och andra beslut som antagits av Europeiska unionen (EU), bl.a. om förbud mot att lämna statsstöd, gäller här i landet med den verkan som följer av dessa instrument, även om en underordnad nationell regel påbjuder något annat (se avsnitt 7.2.4 och 7.2.5).20

Ett viktigt inslag i principen är att enskilda ska ha möjlighet att på förhand bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Kravet gör sig med styrka gällande inom skatterätten, då en skattskyldigs felaktiga bedömning av de skattemässiga konse- kvenserna av sitt handlande kan leda till negativa ekonomiska konsekvenser. Bland annat detta är också bakgrunden till att det finns möjlighet att begära förhandsbesked rörande vissa skatte-

191 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen.

20Se 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till EU, och artikel 107–109 i fördraget om EU:s funktionssätt (EUT C 326, 26.10.2012, s. 47–390, konsoliderad version) (EUF-fördraget).

92

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

rättsliga konsekvenser av transaktioner inom exempelvis inkomst- och mervärdesbeskattningen.21

5.2.2Likformighetsprincipen

Även likformighetsprincipen har grundläggande betydelse i en rättsstat. Den innebär att offentliga förvaltningsuppgifter ska utföras med beaktande av allas likhet inför författningarna samt med iakttagande av saklighet och opartiskhet.22 Av principen följer att lika fall ska behandlas lika och utan ovidkommande hänsyn.

På skatterättens område innebär principen att beskattningen ska vara rättvis och likformig. Det betyder att alla i samma ekonomiska och sociala situation ska beskattas på samma sätt. Det bygger på en ambition om en rättvis fördelning av skattebördan, s.k. skatte- rättvisa. Utgångspunkten är således att skattskyldiga varken ska gynnas eller missgynnas i förhållande till någon annan i en motsvarande situation. Enligt principen bör lagstiftaren sträva efter att likartade fall så långt som möjligt ska beskattas enhetligt och på ett likartat sätt. Exempelvis ska inkomster som är ekonomiskt likvärdiga beskattas på samma sätt, oavsett inkomsternas art och uppkomstsätt. Avsteg från principen har dock gjorts, exempelvis när det gäller lägre arbetsgivaravgifter i vissa fall.

Till principen kan även hänföras att skattereglerna inte ska möjliggöra skatteflykt och skatteplanering, eftersom det skapar bristande likformighet och medför orättvisor i skattebelastningen.

En strävan efter likformighet kan dock leda till komplicerade regler som är svåra att tillämpa. I vissa fall har principen därför fått stå tillbaka för enklare och mer lättillämpade regler med schablonmässiga inslag. Det gäller exempelvis avdrag för vissa kostnader inom inkomstslaget tjänst. Ett annat exempel är undantaget från mervärdesskatt för finansiella tjänster (se avsnitt 5.4).

21Se lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor.

221 kap. 9 § regeringsformen.

93

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

5.2.3Neutralitetsprincipen

Neutralitetsprincipen innebär att skattereglerna ska vara neutrala inför den skattskyldiges val mellan olika handlingsalternativ. Med andra ord ska beskattningen inte styra hans eller hennes agerande. Om alternativen är ekonomiskt likvärdiga före skatt bör de därför också vara det efter skatt. Enligt denna princip ska skatterna alltså inte påverka den skattskyldiges val. Principen har således nära samband med likformighetsprincipen (se avsnitt 5.2.2).

Neutralitet i skattesystemet har särskilt eftersträvats för att inte påverka den skattskyldiges val av kapitalplaceringsalternativ, val av boendeform, val mellan kontant lön och naturaförmåner och val av företagsform. Inom bolagsbeskattningen går principen ut på att skattereglerna inte ska påverka bolagens val av hur de ordnar sin produktion eller distribution, eller sina inköp. Principen medför också att beskattningen ska vara neutral i förhållande till bolagens val av investeringsalternativ, liksom finansieringsalternativ.

På mervärdesbeskattningens område handlar principen om att i så liten utsträckning som möjligt påverka marknaden, och att så långt det är möjligt undvika konkurrensstörningar. Likvärdiga varor och tjänster ska beskattas lika mycket, oavsett hur lång produktions- och distributionskedjan är.23 Det är alltså fråga om att upprätthålla neutralitet gentemot mervärdesskattesystemet, belast- ningsneutralitet, så att konsumenterna – och inte näringsidkarna – belastas av skatten, och neutralitet gentemot liknande och konkurrerande transaktioner, konkurrensneutralitet.24 För ekonomisk verksamhet med omsättning av varor eller tjänster som inte är mervärdesskattepliktig, exempelvis omsättning av finansiella tjänster, upprätthålls dock inte denna neutralitet (se avsnitt 5.4).

Principen kan motiveras från samhällsekonomiska utgångs- punkter. För att skapa förutsättningar för nyföretagande och expansion i mindre och medelstora företag har det exempelvis ansetts angeläget att enskilda näringsidkare och handelsbolag kan arbeta på samma skattemässiga villkor som mindre aktiebolag. Principen kan även motiveras av rättviseskäl, eftersom bristande neutralitet kan leda till en olikformighet i beskattningen. Dessutom

23Se t.ex. EU-domstolens avgörande i mål C-89/81, Hong Kong Trade, REG 1982 s. I–1275, punkten 6. Se vidare Sonnerby, Mikaela, Neutral uttagsbeskattning på mervärdesskatteområdet.

24Jfr Sonnerby, Mikaela, Neutral uttagsbeskattning på mervärdesskatteområdet, s. 151 f.

94

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

minskar risken för skatteflykt och skatteplanering i ett neutralt skattesystem.

Neutralitetssträvandena kan dock leda till att skattereglerna blir komplicerade och svåra att tillämpa. Det är ett skäl till att principen ibland fått stå tillbaka till förmån för ökad klarhet och enkelhet. Ett annat skäl är att fullständig neutralitet inte alltid bedöms leda till samhällsekonomiskt optimala skatter och samhällsekonomisk effektivitet (se avsnitt 5.1). Som exempel på avsteg från principen kan nämnas det s.k. jobbskatteavdraget. Detta avdrag innebär lägre beskattning i form av en skattereduktion för aktiva arbetsinsatser i motsats till passiva inkomster såsom sjukpenning, pension, arbetslöshetsersättning och dylikt. Syftet med avdraget är att det ska utgöra ett incitament att arbeta. Även andra skattereduktioner har införts av effektivitetsskäl. Det gäller exempelvis avdrag för arbetskostnader för reparation och underhåll samt om- och till- byggnad i, eller i nära anslutning till, bostaden, s.k. ROT-avdrag, och för hushållsnära tjänster, s.k. RUT-avdrag. Syftet med av- dragen är att öka sysselsättningen och de beskattningsbara inkomsterna och att minska förekomsten av s.k. svartarbete i dessa branscher. Sådana avsteg innebär också avsteg från likformig- hetsprincipen (se avsnitt 5.4.2).

5.2.4Skatteförmågeprincipen

Enligt skatteförmågeprincipen ska beskattning ske efter var och ens förmåga att betala skatt. Beskattningen ska alltså ske i förhållande till den skattskyldiges skatteförmåga, inte i förhållande till exempelvis den nytta han eller hon har av den offentliga verksamheten – vilket brukar kallas intresseprincipen – eller dylikt. Principen har fått stor genomslagskraft och anses ligga till grund för en stor del av den moderna inkomstskattelagstiftningen.

Principen har haft störst politisk betydelse när det gäller progressiv inkomstbeskattning, d.v.s. att den som har högre inkomster också ska betala en högre andel av sin inkomst i skatt än den som har lägre inkomster. Ett annat inslag i principen är att den skattskyldiges personliga förhållanden, exempelvis försörjnings- börda, bör beaktas. Utifrån principen har också resonerats att kapitalinkomster bör beskattas hårdare än arbetsinkomster. Vidare

95

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

har principen ibland åberopats till stöd för bolagsskatten, med hän- visning till att bolag antas ha en skatteförmåga utöver företagens ägare.

5.2.5Den socialpolitiska beskattningsprincipen

Enligt den socialpolitiska beskattningsprincipen ska skatt tas ut för att uppnå politiska socialt eftersträvansvärda ändamål. De tyd- ligaste exemplen på detta är alkohol- och tobaksskatterna. Dessa punktskatter syftar nämligen till att minska förekomsten av skadliga produkter i samhället. Även energi- och lotteriskatterna motiveras av socialpolitiska ändamål. Progressiv beskattning, som syftar till att omfördela ekonomiskt välstånd i samhället, är ett annat exempel på det. För att uppnå det omfördelande ändamålet utformas sådan skatt för att åstadkomma att inkomstskillnaderna i samhället jämnas ut. Denna princip har också i stor utsträckning bäring på förmögenhets- samt arvs- och gåvoskatter.

5.3Allmänt om beskattning i den finansiella sektorn

För den finansiella sektorn gäller i allt väsentligt samma skatte- regler som i övriga sektorer.25 Det kan dock noteras att den finansiella sektorn är särreglerad i förhållande till andra sektorer, inte minst vad gäller avgiftsfinansierad tillsyn m.m. (se avsnitt 4.5).

Juridiska personer som är egna skattesubjekt, d.v.s. aktiebolag, ekonomiska föreningar samt i vissa fall stiftelser och ideella föreningar med säte i Sverige, ska således betala skatt på inkomst av näringsverksamhet i form av bolagsskatt.26 Skattesatsen har sänkts i flera omgångar, från att fram till 1989 ha varit 52 procent, till nuvarande 22 procent, av den beskattningsbara inkomsten, d.v.s. vinsten.27 För vissa juridiska personer, exempelvis försäkrings- företag, d.v.s. livförsäkringsföretag och skadeförsäkringsföretag, samt investmentföretag och sparbanker, finns särskilda bestäm-

25För en utförlig redogörelse för skatt på finansiella instrument hänvisas till bl.a. Tivéus, Ulf och Jacobsson, Sara, Skatt på finansiella instrument.

261 kap. 3 och 7 §§, 2 kap. 3 § och 13 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229); IL.

2765 kap. 10 § IL. Företagsskattekommittén har föreslagit att bolagsskatten sänks ytter- ligare, se SOU 2014:40.

96

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

melser för hur vinsten ska beräknas.28 Tidigare fanns också vissa särskilda regler för banker och andra finansiella institut, såsom fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och finansbolag, särskilt för den skattemässiga värderingen av tillgångar och skulder. Det var dock en strävan vid 1990–1991 års skattereform att endast i undantagsfall ha avvikande skatteregler för banker och andra finansiella institut. I den mån avvikande skatteregler numera förekommer är dessa i stället i huvudsak kopplade till innehavet snarare än till innehavaren.29 Handelsbolag, kommanditbolag och enskilda firmor utgör däremot inte egna skattesubjekt.30 Dessa juridiska personer omfattas därför inte i sig av bolagsskatten. I sådana bolag är huvudregeln i stället att varje delägare beskattas för sin andel av vinsten.31

Den som avyttrar kapitaltillgångar med vinst blir som utgångs- punkt föremål för s.k. realisationsvinstbeskattning.32 Det gäller huvudsakligen fysiska personer. Utdelas vinsten beskattas utdel- ningen som huvudregel hos ägaren.33

På avkastning av pensionsmedel gäller, i stället för inkomstskatt till viss del, en särskild avkastningsskatt.34 Skattskyldiga är bl.a. livförsäkringsföretag och pensionsstiftelser. Syftet med denna skatt är att uppnå en jämnare beskattning av olika former av sparande. På premie för grupplivförsäkring och ersättning på grund av sådan försäkring gäller en särskild premieskatt.35 Skattskyldiga är av praktiska skäl försäkringsföretag, arbetsgivare och näringsidkare, men skatten ska motsvara den beskattning av intjänad förmån som

28Se 39 kap. IL.

29Det kan dock konstateras att regeringen i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1 s. 229 ff.) föreslagit att ränteutgifter på vissa efterställda skulder, som får ingå i kapitalbasen vid tillämpning av regelverket om kapitaltäckning, inte ska få dras av. Förslaget gäller banker och andra kreditinstitut, värdepappersbolag, Svenska Skeppshypotekskassan, vissa fond- bolag, betalningsinstitut, vissa förvaltare av alternativa investeringsfonder, försäkringsföretag och motsvarande utländska företag. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Förslaget ökar enligt propositionen neutraliteten mellan finansiering med eget kapital och finansiering med efterställda skulder som får ingå i kapitalbasen vid tillämpning av regelverket om kapitaltäckning i finanssektorn. Förslaget ger enligt propositionen dessutom företag i finanssektorn incitament att öka soliditeten. Enligt propositionen skulle det i sin tur kunna öka finanssektorns motståndskraft i finanskriser.

30Jfr 1 kap. 3 och 7 §§ samt 2 kap. 3 § IL.

315 kap. 1 och 3 §§, 41 kap. 4 §, 50 kap. 7 § och 57 kap. 2 § IL.

32Se 44 kap. IL.

33Se 25 resp. 44 kap. IL.

34Se lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

35Se lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

97

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

skulle ha skett hos den försäkrade om denne varit skattskyldig. Syftet med denna skatt är att åstadkomma en neutral skatte- och avgiftsmässig behandling av olika avtalsförsäkringar. Skatten är avsedd att motsvara den skatt som skulle ha tagits ut om förmånen skulle ha inkomstbeskattats och belagts med särskild löneskatt.

Liksom i övriga sektorer ska arbetsgivare och egenföretagare inom den finansiella sektorn betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter,36 samt allmän löneavgift.37 Särskild löneskatt ska också betalas på pensionskostnader.38

I förekommande fall är aktörer i den finansiella sektorn, liksom i övriga sektorer, även skyldiga att betala statlig fastighetsskatt39 och kommunal fastighetsavgift40.

Däremot är omsättning av finansiella tjänster – till skillnad från merparten av de varor och tjänster som omsätts i övriga sektorer – undantagen från mervärdesbeskattning (se avsnitt 5.4).41

5.4Särskilt om mervärdesskatt i den finansiella sektorn

Mervärdeskatt infördes i Sverige den 1 januari 196942 och ersatte då den tidigare allmänna varuskatten.43 och 44 Mervärdeskatt, numera mervärdesskatt, som i dagligt tal brukar kallas moms, är en indirekt skatt på konsumtion. Det är en omsättningsskatt som ursprung- ligen utformades efter mönster av den allmänna varuskatten.

När mervärdeskatten infördes var varor generellt skattepliktiga, medan vissa särskilt föreskrivna varor var skattefria. För tjänster var det tvärtom; de var skattefria, om inte skatteplikt var särskilt föreskriven. Skatteplikten för tjänster var begränsad till presta- tioner som i huvudsak var kopplade till skattepliktiga varor och innefattade förfärdigande på beställning (arbetsbeting), uthyrning,

36Se socialavgiftslagen (2000:980).

37Se lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

38Se lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.

39Se lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

40Se lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift.

413 kap. 9 och 10 §§ ML.

42Se lagen (1968:430) om mervärdeskatt, upphävd genom SFS 1994:200.

43Se förordningen (1959:507) om allmän varuskatt, upphävd genom SFS 1968:430.

44En utförligare redogörelse för utvecklingen från allmänna konsumtionsskatter till dagens mervärdesskatt återfinns i SOU 2005:57 s. 89 ff.

98

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

servering, reparation, underhåll, ändring eller rengöring. Med denna utformning följde att åtskilliga tjänster var undantagna från skatt. Skatteplikten har sedan successivt utökats till att, efter skattereformen 1990–1991, gälla alla varor och tjänster, om inte annat särskilt föreskrivits. Det innebär att skatteplikt numera gäller i princip samtliga varor och tjänster. Vid sidan av de statsfinansiella skälen för denna reform anförde departementschefen bl.a. följande.

Mervärdeskatt ska gynna samhällsekonomisk effektivitet, innehålla så få indirekta eller dolda subventioner som möjligt, vara enkel att tillämpa för myndigheter och skattskyldiga och vara fördelnings- politiskt acceptabel. Mervärdeskatten ska också ha en konstruktion som underlättar en anpassning till de regler som ska tillämpas inom EG [förutvarande Europeiska gemenskapen, numera EU, utredningens anm.] på skatteområdet.45

Till skillnad från varuskatten, som endast togs ut i detaljhandels- ledet, är mervärdesskatten en flerledsskatt. Det innebär att det är mervärdet i varje led beskattas, men att skatten normalt inte belastar näringsidkarna i slutändan. Syftet med mervärdesskatten är att den slutligen ska belasta försäljningspriset till konsumenterna, och därigenom fungera som en generell konsumtionsskatt. Skatten har givits en generell karaktär med relativt få undantag för att uppnå konsumtionsneutralitet, d.v.s. att den i så liten utsträckning som möjligt ska påverka konsumenternas val mellan olika slags varor och tjänster.46

Mervärdesskattesystemets utformning har präglats av, och är numera en del av, unionsrätten (se avsnitt 5.4.1). Genom direktiv som medlemsstaterna är skyldiga att implementera, d.v.s. införliva i nationell rätt, har mervärdesskattesystemet inom unionen har- moniserats.47 Den svenska mervärdesskatten har i flera omgångar anpassats till unionsrätten.48 På mervärdesskatteområdet gäller principerna om unionsrättens företräde, lojalt samarbete och

45Prop. 1989/90:111 s. 86.

46Se bl.a. prop. 1989/90:111 s. 88.

47Mervärdesbeskattningen inom EU baseras på mervärdesskattedirektivet. Detta direktiv ersatte den 1 januari 2007 rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (sjätte mervärdesskattedirektivet). Därutöver finns en rad rättsakter om genomförande, tillämpning och administrativt samarbete kring mervärdesskattesystemet.

48En redogörelse för dessa anpassningar återfinns i SOU 2005:57 s. 125 f.

99

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

unionskonform tolkning av nationell rätt.49 Vid konflikt mellan unionsrätten och nationell rätt, har direktivbestämmelser som är fullständiga, tillräckligt precisa och ovillkorade direkt effekt till förmån för enskilda fysiska och juridiska personer.50

Redan när mervärdeskatten, sedermera mervärdesskatten, infördes i nationell rätt undantogs omsättning av finansiella tjänster från skatteplikt. Genom EU-medlemskapet har Sverige också en skyldighet att undanta finansiella transaktioner från mervärdesskatt.51

Det att finansiella tjänster är undantagna från mervärdesskatt innebär att dessa tjänster inte annat än i undantagsfall berättigar till avdrag eller återbetalning för ingående mervärdesskatt (se avsnitt 5.4.1–5.4.3). Genom möjligheten att registrera mervärdesskatte- grupper finns emellertid regler som i viss utsträckning kompen- serar för denna neutralitetsbrist (se avsnitt 5.4.4).

5.4.1Mervärdesskattesystemet

Utformning

Av 1 kap. 1 § första stycket ML följer att mervärdesskatt ska betalas till staten

vid sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktiga och görs av en beskattningsbar person i denna egenskap52,

vid skattepliktigt unionsinternt förvärv av varor som är lös egendom, om inte omsättningen är gjord inom landet, eller

vid sådan import av varor till landet som är skattepliktig.

49Se bl.a. EU-domstolens avgöranden i mål C-14/83, Von Colson och Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen, REG 1984 s. I–1891 (svensk specialutgåva s. 577), och C-106/89,

Marleasing mot Comercial Internacional de Alimentación, REG 1990 s. I–4135 (svensk specialutgåva s. 729).

50Se t.ex. EU-domstolens avgörande i mål C-150/99, Stockholm Lindöpark, REG 2001 s. I– 493, punkterna 30 och 31.

51Se dock 137.1 a i mervärdesskattedirektivet, som behandlas i avsnitt 5.4.2.

52Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte och resultat, se 4 kap. 1 § första stycket första meningen ML.

100

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är som huvudregel den som omsätter varan eller tjänsten. I vissa fall – exempelvis vid viss gränsöverskridande handel – gäller dock skyldigheten att betala mervärdesskatt i stället den som förvärvat varan eller tjänsten, s.k. omvänd skattskyldighet.53

Skatteplikten är generell till sin karaktär. Omsättning av varor och tjänster samt import är således skattepliktig, om inte annat är särskilt föreskrivet. Unionsinternt förvärv är skattepliktigt om motsvarande omsättning skulle ha varit det.54 En vara omsätts när den överlåts, d.v.s. äganderätten överförs, mot ersättning. Över- föring av en vara till ett annat EU-land ska under vissa förut- sättningar likställas med omsättning av varan. En tjänst omsätts när den mot ersättning utförs, överlåts eller på annat sätt tillhandahålls någon. Med omsättning förstås även att en vara eller tjänst tas i anspråk genom uttag ur den skattskyldiges verksamhet.55

Skyldigheten att betala mervärdsskatt (skattskyldigheten) inträder som huvudregel när varan har levererats eller tjänsten har tillhandahållits eller när varan eller tjänsten har tagits i anspråk genom uttag.56

Mervärdesskatt tas ut i varje led i produktions- och distribu- tionskedjan. Systemet är konstruerat så att skatten inte ska belasta de skattskyldiga, utan de slutliga konsumenterna (skattebärare). Det är emellertid inte konsumenterna som deklarerar och betalar mervärdesskatten till staten. I stället är det näringsidkarna, som i egenskap av skattskyldiga, betalar in mervärdesskatten till staten för konsumenternas räkning. Varje skattskyldig har sedan rätt att avräkna den skatt som han eller hon har betalat till sina leverantörer (ingående mervärdesskatt) från den skatt som vederbörande själv mottagit från sina kunder (utgående mervärdesskatt).57 Om den ingående mervärdeskatten är större än den utgående mervärdes- skatten, får den skattskyldige i stället s.k. restitution, d.v.s. återbetalning, av staten. Mervärdesskatten påverkas inte av antalet led i produktions- och distributionskedjan. På så sätt träffar beskattningen endast det mervärde som producerats i varje led,

531 kap. 2 § ML.

543 kap. 1 § ML.

55Jfr 2 kap. 1 och 2 §§ ML.

561 kap. 3 § ML.

57Se 8 kap. ML.

101

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

därav benämningen mervärdesskatt. Den skatt som kvarstår får den skattskyldige kompensera sig för genom ett tillägg på priset för varan eller tjänsten. Denna skatt ska bäras av den slutliga konsumenten, som den alltså övervältras på. Han eller hon betalar således ett pris inklusive mervärdesskatt, utan att denna skatt får dras av eller tillgodoräknas honom eller henne på annat sätt. Principen om att mervärdesskatt endast ska belasta den slutliga konsumenten är av grundläggande betydelse i mervärdes- skattesystemet. Den totala skattebelastningen på en vara eller tjänst kommer genom detta system alltid att motsvara gällande skattesats oberoende av vilket led i produktions- eller distributionsprocessen det är fråga om, så länge inte något led är undantaget från mervärdesskatt.

Skattesatsen är generellt 25 procent av beskattningsunderlaget.58 När det är särskilt föreskrivet tillämpas en av två lägre skattesatser. För exempelvis rumsuthyrning i hotellverksamhet, upplåtelse av campingplatser, konstverk, livsmedel59 samt restaurang- och cateringtjänster är skattesatsen 12 procent. Den lägsta skattesatsen, 6 procent, gäller för exempelvis viss personbefordran, böcker, tid- ningar, tidskrifter samt vissa kulturella och idrottsliga evenemang.60 Beskattningsunderlaget utgörs i allmänhet av ersättningen för varan eller tjänsten inklusive andra skatter och avgifter.61 Mervärdes- skatten är alltså ett pålägg på priset i det sista ledet före skatten.

Vill man räkna fram hur stor del av ett pris som utgör mer- värdesskatt respektive underlag för pålägg av mervärdesskatt kan man göra en slags s.k. baklängesberäkning enligt följande.

 

Pålägg av

Marginal-

Beskattnings-

 

mervärdesskatt

mervärdesskatt

underlag av

 

 

 

ersättningen

 

25 %

20,00 %

80 %

 

 

12 %

10,71 %

89,29 %

 

 

6 %

5,66 %

94,34 %

 

 

 

 

 

 

587 kap. 1 § första stycket ML.

59Förutom spritdrycker, vin och starköl.

607 kap. 1 § andra och tredje styckena ML.

617 kap. 2–11 §§ ML.

102

SOU 2016:76 Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Mervärdesskattesystemet kan med ett enkelt exempel62 åskådliggöras på följande sätt.

Anita och Bengt är näringsidkare.

Anita gör prydnadsföremål av saker hon hittar ute i naturen. Hon säljer ett antal prydnadsföremål till Bengt för 200 kronor inklusive 25 procents mervärdesskatt. Det är hon som betalar in mervärdesskatten på försäljningspriset 160 kronor (exklusive mervärdesskatt), d.v.s. 40 kronor i utgående mervärdesskatt.

Bengt driver en butik, där han säljer prydnadsföremålen till en konsument för 300 kronor inklusive mervärdesskatt. Det är han som betalar in mervärdesskatten på försäljningspriset 240 kronor (exklusive mervärdesskatt), d.v.s. 60 kronor i utgående mervärdesskatt, men från det får han dra de 40 kronorna i ingående mervärdesskatt som han betalade till Anita vid inköpet av prydnadsföremålen. Netto betalar han alltså in 20 kronor i mervärdesskatt till staten.

I konsumentens pris ingår mervärdesskatt med 60 kronor, varav Anita betalat in 40 kronor och Bengt 20 kronor. Den totala mervärdesskatteinbetalningen på 60 kr utgör 20 procent av det pris som betalats av konsumenten.

Ett antal varor och tjänster är undantagna från mervärdesskatt. Det gäller exempelvis köp och hyra av fastighet, sjukvård, tandvård, social omsorg, viss utbildning i offentlig regi, finansiella tjänster och viss kulturverksamhet.63 Den som tillhandahåller sådana varor eller tjänster har inte rätt att dra av den ingående mervärdesskatten. I avdragshänseende får han eller hon därigenom samma ställning som en konsument. För näringsidkare som tillhandahåller en skattefri vara eller tjänst blir skatten på inköp således en kostnad. Vederbörande måste därför i allmänhet höja sina priser för att kompensera sig för den mervärdesskatt som han eller hon inte får

62Exemplet utgår från Kleerup, Jan m.fl., Mervärdesskatt i teori och praktik, s. 18 f.

633 kap. 2– 32 §§ ML.

103

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

dra av. Undantaget från mervärdesskatt begränsar sig därigenom till en skattelättnad avseende mervärdet som skapats hos honom eller henne. Det innebär att priset som den slutliga konsumenten får betala påverkats av den mervärdesskatt som producenten har betalat i tidigare led. Detta brukar beskrivas som att det finns en ”dold” mervärdesskatt i priset för varor och tjänster som är undantagna från skatteplikt.

Om sådana varor och tjänster som är undantagna från mervärdesskatt säljs vidare till skattskyldiga subjekt uppstår s.k. kumulativa effekter som leder till en särskild form av dubbel- beskattning, som ibland brukar kallas skatt på skatt.64 I mervärdes- skattesystemet finns ett relativt stort antal tjänster, särskilt inom det finansiella området, som är undantagna från mervärdesskatt och tillhandahålls aktörer som är skattskyldiga.65 Detta skapar brister med avseende på likformighet och neutralitet (se avsnitt 5.2.2 och 5.2.3).

De kumulativa effekterna kan åskådliggöras på följande sätt.

64Motsvarande effekter uppstår också av vissa andra skatter och avgifter, exempelvis inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, se t.ex. SOU 1990:46 s. 231.

65Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 15–17.

104

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Källa: Hultqvist, Anders, Moms och finansiella tjänster, s. 14, med ett förtydligat minustecken under rubriken ”Ej kumulativa effekter:” under punkten 2 före ordet ”moms”.

Som framgår av figuren kan den skattskyldige, som köper den mervärdesskatteundantagna varan eller tjänsten, inte göra avdrag för den ”dolda” mervärdesskatten. När den skattskyldige tar ut mervärdesskatt på sin försäljning kommer skatten därför delvis att beräknas på den mervärdesskatt som den skattebefriade redan har betalat. Då uppstår alltså, som anförts, en särskild form av dubbelbeskattning, motsvarande den ingående skatte- belastningen för den inte skattepliktiga verksamheten.66 Om den skattskyldige köparen i en sådan situation har möjlighet att i stället välja en skattskyldig tillhandahållare, torde han eller hon föredra detta, trots att inköpspriset då kan förväntas vara högre, eftersom mervärdesskatt debiteras. Denna skatt blir nämligen avdragsgill för köparen, varför han eller hon i realiteten får en lägre anskaffningskostnad. Om en skattefri verksamhet däremot inte belastas med ingående mervärdesskatt, betyder skatte-

66 Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 15–17.

105

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

friheten endast att viss konsumtion hålls utanför beskattning. Finns det i produktions- och distributionskedjan möjlighet att välja mellan att anlita en sådan leverantör eller en skattskyldig leverantör medför rätten till avdrag för den skatt, som betalats till den senare på grund av dennes skattskyldighet, att de faktiska anskaffningskostnaderna blir lika i båda fallen.

Ett fåtal varor och tjänster är s.k. kvalificerat undantagna från mervärdesskatt. Det gäller exempelvis receptbelagda läkemedel och flygbensin.67 Den som har omsättning av sådana varor och tjänster har rätt till återbetalning av mervärdesskatt för inköp i verksamheten, d.v.s. den ingående mervärdesskatten. Därigenom påverkas inte priset till konsumenten av mervärdesskatten.68

Utgångspunkten är att skatteplikten och skattesatsen bestäms för varje enskild vara respektive tjänst för sig. Till- handahållandet av en vara eller tjänst kan emellertid innefatta flera olika delkomponenter. Hur varan eller tjänsten då kate- goriseras kan ha avgörande betydelse för skatteplikten och skattesatsen, liksom för vilket land som har beskattningsrätt. Om flera varor eller tjänster, som ska behandlas olika i mer- värdesskattehänseende, tillhandahålls mot gemensam ersättning ska man i första hand dela upp vederlaget efter de faktiska omständigheterna och i mervärdesskattedeklarationen ta upp den del av beskattningsunderlaget som belöper på det skatte- pliktiga tillhandahållandet respektive dela upp underlaget på olika skattesatser. Om detta inte är möjligt, ska beskattnings- underlaget bestämmas genom uppdelning efter skälig grund.69

673 kap. 23 § 2 och 4 ML.

6810 kap. 11–11 f §§ ML.

697 kap. 7 § ML.

106

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Innan en sådan uppdelning görs ska det prövas om det som omsätts anses utgöra ett eller flera tillhandahållanden.70 Då ska skatteplikten respektive skattesatsen bedömas enligt den s.k. huvudsaklighetsprincipen, d.v.s. utifrån tillhandahållandets huvud- sakliga karaktär. Finns det objektivt sett ett klart samband mellan de olika komponenterna, är det fråga om ett enda tillhandahållande, oavsett om det underliggande avtalet anger separata priser eller ett samlat pris. Baserat på en samlad bedömning kan vissa del- komponenter betraktas som underordnade. Bedömningen får göras utifrån vad en tänkt genomsnittlig köpare i huvudsak efterfrågar. När en rådgivare reser för att fullgöra ett uppdrag innebär det inte att rådgivaren delvis tillhandahållit en resetjänst, eftersom det som kunden efterfrågar och får är rådgivning. Resan är enbart en underordnad kostnadskomponent i rådgivarens verksamhet.71 Om en komponent i sig betingar ett mycket lågt pris i förhållande till den samlade transaktionen, kan det vara ett skäl till att se den som underordnad i förhållande till den huvudsakliga komponenten. Som exempel på det kan nämnas att om en utbildning inkluderar litteratur, är det fråga om en utbildningstjänst om tjänsten i huvudsak består av utbildning, medan det i stället är fråga om bokförsäljning om vederlaget i huvudsak avser litteratur.72 Andra indikatorer kan vara om de olika komponenterna har ett så självständigt värde i förhållande till varandra att det inte kan vara

70Varken ML eller mervärdesskattedirektivet innehåller några bestämmelser angående frågan om tillhandahållanden som består av flera delar ska behandlas som en enda sammansatt transaktion eller flera självständiga transaktioner. Frågan har emellertid berörts i ett flertal avgöranden från EU-domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i HFD 2012 ref. 30 (förhandsbesked), där domstolen ansåg att överlåtelse av en tidskrift tillsammans med en CD-skiva, med en viss artist som gemensamt tema, utgjorde omsättning av två separata varor, sammanfattat EU-domstolens praxis på följande sätt. Först ska göras en samlad bedömning av de omständigheter som kännetecknar transaktionen i fråga för att det ska kunna avgöras om det rör sig om två eller flera separata tillhandahållanden eller ett enda tillhandahållande. Domstolen har också slagit fast dels att varje transaktion i regel ska anses som separat och självständig, dels att en transaktion, som ur ekonomisk synvinkel utgörs av ett enda tillhandahållande, inte får delas upp fiktivt så att mervärdesskattesystemets funktion undergrävs. Ett enda tillhandahållande föreligger när två eller flera delar har ett så nära samband att de tillsammans objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och att det därför vore konstlat att försöka skilja de olika delarna från varandra. Ett enda tillhandahållande föreligger dessutom när en eller flera delar utgör det huvudsakliga tillhandahållandet medan andra delar måste betraktas som underordnade tillhandahållanden som skattemässigt ska behandlas på samma sätt som det huvudsakliga. I synnerhet ska ett tillhandahållande anses som underordnat när kunderna inte efterfrågar detta i sig utan det endast är ett medel att på bästa sätt åtnjuta det huvudsakliga tillhandahållandet.

71Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 41.

72Jfr Hultqvist, Anders, Moms och finansiella tjänster, s. 94–97, och Westberg, Björn, Mervärdesskattedirektivet, s. 37–40, med där angivna hänvisningar.

107

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

fråga om ett enda tillhandahållande, om komponenterna mark- nadsförts som ett tillhandahållande och om det finns valfrihet att välja bort en del av säljarens transaktion.73

På motsvarande sätt kan en ekonomisk verksamhet berättiga till delvis avdrag för ingående mervärdesskatt. Mervärdesskatt på inköp som är direkt hänförligt till antingen skattepliktig eller skattefri verksamhet är antingen helt avdragsgill eller inte alls avdragsgill. När ett och samma inköp görs för såväl skattepliktig som skattefri verksamhet får avdrag göras för den del av inköpet som kan hänföras till den skattepliktiga verksamheten.74 Om sådan upp- delning inte kan göras, får avdraget bestämmas genom uppdelning efter skälig grund. Det kan exempelvis handla om lokalkostnader i en verksamhet som omfattar såväl skattefri kreditgivning som skattepliktig rådgivning. Mervärdesskatten avseende hyran blir då delvis avdragsgill. Hur stor andel som får dras av bestäms av vilken fördelningsgrund som används för att allokera kostnaderna mellan verksamheterna. Oftast används omsättning, nedlagd arbetstid eller använd lokalyta som fördelningsgrund, beroende på vilken slags verksamhet och vilka kostnader det är fråga om.75

Unionsrättens prägel på utformningen

Unionsrätten har präglat mervärdesskattesystemets utformning. Enligt EUF-fördraget ska Europeiska unionens råd, det s.k.

ministerrådet, anta bestämmelser om harmonisering av lag- stiftningen om indirekta skatter, i den mån sådan harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprätthålls och fungerar och för att undvika snedvridning av konkurrensen.76 Det första mervärdesskattedirektivet antogs redan 1967.77 Enligt

73Rättslig vägledning om ett eller flera tillhandahållanden, Skatteverket.

74Se dock den s.k. 95-procentsregeln i 8 kap. 14 § första stycket ML, enligt vilken följande gäller. Om den ingående skatten avser förvärv eller import för verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet, får hela den ingående skatten för ett visst förvärv eller en viss import ändå dras av om förvärvet eller importen till mer än 95 procent görs för den del av verksamheten som medför skattskyldighet, eller om skatten för förvärvet eller importen inte överstiger 1 000 kronor och mer än 95 procent av omsättningen i verksamheten medför skattskyldighet.

758 kap. 4 b § ML. Se även Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 48–51.

76Artikel 117 i EUF-fördraget.

77Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 1 april 1967 om harmonisering av medlems- staternas lagstiftning om omsättningsskatter.

108

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

det direktivet skulle alla medlemsstater senast den 1 januari 1970 införa ett gemensamt mervärdesskattesystem, som innebar att en allmän skatt togs ut på all konsumtion av varor och tjänster. Skatten skulle delvis finansiera EG:s, numera EU:s, budget. Harmonieringen skulle öka neutraliteten för såväl den nationella som den gemensamma handeln. En omfattande detaljreglering av mervärdesskattesystemet ägde sedermera rum genom det sjätte mervärdesskattedirektivet. Direktivet antogs 1977 och skulle implementeras senast 1978. Genom detta direktiv lämnades litet utrymme för medlemsstaterna att avvika från direktivets regler. Samtidigt har EU-domstolens tolkning av reglerna kommit att tillmätas allt större betydelse. Det sjätte mervärdesskattedirektivet har varit föremål för flertalet ändringar sedan det antogs. Efter omarbetningar, med bibehållet materiellt innehåll, antogs 2006 det nya mervärdesskattedirektivet.

Syftet med mervärdesskattedirektivet har formulerats enligt bl.a. följande. Förverkligandet av målet att skapa en inre marknad förutsätter att det i medlemsstaterna tillämpas en sådan lagstiftning om omsättningsskatter som inte snedvrider konkurrensvillkoren eller hindrar den fria rörligheten för varor och tjänster. Det är därför nödvändigt att genom ett mervärdesskattesystem åstad- komma en sådan harmonisering av lagstiftningen om omsättnings- skatter som i möjligaste mån undanröjer faktorer som kan snedvrida konkurrensvillkoren, på nationell nivå såväl som på unionsnivå. Ett mervärdesskattesystem blir enklast och mest neutralt när skatten tas ut på ett så allmänt sätt som möjligt och när dess tillämpningsområde omfattar alla led av produktion och distribution samt tillhandahållande av tjänster. Det ligger därför i den inre marknadens och medlemsstaternas intresse att det införs ett gemensamt system som tillämpas också på detaljhandeln.78

Genom mervärdesskattedirektivet fastställs således det gemen- samma systemet för mervärdesskatt inom EU. Andra skatter eller avgifter som kan karaktäriseras som omsättningsskatter får inte förekomma inom unionen.79 Principen om det gemensamma systemet för mervärdeskatt innebär tillämpning på varor och tjänster av en allmän skatt på konsumtion som är exakt propor-

78Punkterna 4 och 5 i ingressen till mervärdesskattedirektivet.

79Se artikel 401 i mervärdesskattedirektivet.

109

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

tionell mot priset på varorna och tjänsterna, oavsett antalet transaktioner som äger rum under produktions- och distributions- processen före det led där skatt tas ut. På varje transaktion ska mervärdesskatt, beräknad på varornas eller tjänsternas pris enligt den skattesats som är tillämplig på sådana varor eller tjänster, vara utkrävbar efter avdrag av det mervärdesskattebelopp som burits direkt av de olika kostnadskomponenter som utgör priset. Det gemensamma systemet för mervärdesskatt ska tillämpas till och med detaljhandelsledet.80

Inom unionsrätten har neutralitetsprincipen, liksom kravet på rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, tillmätts stor betydelse. Även de grundläggande principerna om proportionalitet, effektivitet, likabehandling, likvärdighet och förbud mot diskrimi- nering har ansetts väsentliga.81 Inom unionsrätten har därutöver utvecklats särskilda principer på mervärdesskattens område. Skatte- neutralitetsprincipen innebär framför allt att konsumtions-, produktions- och konkurrensneutralitet ska iakttas. Denna princip utgör hinder för att behandla ekonomiska aktörer, som tillhanda- håller likadana varor eller tjänster, olika i mervärdesskatte- hänseende.82 Principen utgör också hinder mot att liknande och således konkurrerande varor eller tjänster behandlas olika i sådant hänseende.83 Dessutom innebär principen att man vid beskatt- ningen inte får skilja mellan lagliga och olagliga transaktioner, auktoriserade och inte auktoriserade subjekt eller stora och små belopp, utan författningsstöd.84 Mervärdesskatteprincipen innebär att endast mervärdet ska beskattas. Principen upprätthålls genom att den skattskyldige får dra av den ingående skatt som belastar de inköp han eller hon gjort för att kunna utföra tjänsten eller tillhandahålla varan. För att mervärdesskatten inte ska bli en kostnad för den skattskyldige ska det vidare finnas reciprocitet mellan säljarens utgående skatt och köparens ingående skatt på en

80Artikel 1 i mervärdesskattedirektivet.

81Westberg, Björn, Mervärdesskattedirektivet, s. 1–37.

82EU-domstolens avgörande i mål C-481/98, Kommissionen mot Frankrike, REG 2001 s. I– 3369, punkten 22.

83EU-domstolens avgörande i mål C-216/97, Gregg, REG 1999 s. I–4947, punkten 20.

84EU-domstolens avgöranden i mål C-155/94, Wellcome Trust mot Commissioners of Customs & Excise, REG 1996 s. I–3013, punkterna 22–23, C-349/96, CPP, REG 1999 s. I– 973, punkten 15, C-455/98, Salumets m.fl., REG 2000 s. I–4993, samt i de förenade målen C- 259-260/10, The Rank Group, REU 2011 s. I–10947.

110

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

transaktion. Reciprocitetsprincipen, som hänger samman med mervärdesskatteprincipen och utgör en del av neutralitetsprincipen, innebär dels att den utgående skatten hos säljaren ska korre- spondera med den ingående skatten hos köparen, dels att rätten till avdrag för ingående skatt tidsmässigt inträder samtidigt som den utgående skatten blir möjlig att utkräva.85 På så vis ska principen garantera neutralitet i mervärdesskattesystemet.86 Ytterligare en betydelsefull princip är den om förfarandemissbruk. Principen innebär att konstruerade transaktioner, vars enda syfte är att uppnå skattefördelar, ska omdefinieras och i stället beskattas som om de inte hade företagits.87

5.4.2Undantaget från mervärdesskatt för finansiella tjänster

För att uppnå ett likformigt och neutralt mervärdesskattesystem ska skattebasen helst bestå av samtliga varor och tjänster, med så få undantag från skattskyldigheten som möjligt. Undantag i konsumentförsäljningsledet medför i allmänhet en skattelättnad eftersom försäljningen blir obeskattad, men också förlorade skatteintäkter för staten. Dessutom medför undantag från mer- värdesskatt dels en konkurrenssnedvridning, dels s.k. kumulativa effekter, eftersom varan eller tjänsten, om den används som insats, innehåller en ”dold” mervärdesskatt som nästa led i produktions- eller distributionskedjan inte får dra av från sin ingående mervärdesskatt och som följaktligen kan påverka konsumentens pris (se avsnitt 5.4.1).

Mot denna bakgrund har undantag från mervärdesskatt i all- mänhet ansetts kräva särskilda skäl. Sådana undantag har införts av antingen sociala eller skattetekniska skäl. Exempel på socialt motiv- erade undantag är mervärdeskattefrihet för upplåtelse av bostäder, social omvårdnad, sjukvård och undervisning. Dessa undantag kan ses som komplement till samhällets direkta bidrag till verksamhet- erna. De skattetekniskt motiverade undantagen avser svårigheten att på ett acceptabelt och rimligt sätt foga in viss verksamhet i

85EU-domstolens avgöranden i mål C-396/98, Schlosstrasse, REG 2000 s. I–4279, punkten 38, och C-400/98, Breitsohl, REG 2000 s. I–4321, punkten 36.

86Se vidare bl.a. SOU 2005:57 s. 124 f.

87EU-domstolens avgörande i mål C-255/02, Halifax, REG 2006 s. I–1609, punkten 98.

111

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

regelsystemet. Dessa undantag kan exempelvis avse svårigheten att fastställa beskattningsunderlaget eller att annars skapa ett enkelt och sammanhängande regelverk utan komplicerade särregler. Det senare är fallet med finansiella tjänster.

Bakgrund

Det nuvarande undantaget från mervärdesskatt för finansiella tjänster kommenterades relativt kortfattat i Allmänna skatte- beredningens betänkande Nytt skattesystem (SOU 1964:25), som ligger till grund för mervärdesskattesystemet. Beredningen gick igenom några av de tjänster som med den dåvarande ordningen var befriade från den allmänna varuskatten, däribland finansiella tjänster, och anförde därvid bl.a. följande.

Olika skäl kan anföras för att bibehålla nuvarande skattefrihet för dessa tjänster och alltså endast beskatta inköpen för sådana verk- samheter. En skatteplikt för dessa tjänster skulle medföra en icke obetydlig ökning av antalet skattskyldiga men ge en relativt ringa intäktsökning. I fråga om bank- och försäkringstjänster torde få beaktas andra än rent skattetekniska synpunkter. Vidare torde överlag gälla, att den ingående skattebelastningen för dessa slag av verk- samheter är av underordnad betydelse och därför knappast kan ha någon egentlig effekt på prissättningen. Enligt beredningens uppfatt- ning bör därför nuvarande skattefrihet för ifrågavarande tjänster bli bestående vid övergång till mervärdeskatt.88

Departementschefen anslöt sig utan vidare kommentar till beredningens förslag,89 varefter finansiella tjänster också undantogs från mervärdeskatt.90

Mervärdeskattesystemet genomgick därefter en omfattande reformering vid 1990–1991 års skattereform. Reformen ledde till att mervärdeskatten utvidgades till en generell och enhetlig beskattning av i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. Endast enstaka undantag behölls. Reformen föregicks bl.a. av Kommittén för indirekta skatters betänkande Reformerad mer- värdeskatt m.m. (SOU 1989:35). Kommittén ansåg att mer-

88SOU 1964:25 s. 403.

89Prop. 1968:100 s. 112.

90Se 8 § 3) och 4) samt anvisningspunkterna 5 och 6 den numera upphävda lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

112

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

värdeskatt på finansiella tjänster skulle ha fog för sig från flera utgångspunkter och att en hel rad skäl talade för att finansiella tjänster borde inkluderas i mervärdeskattesystemet. Samtidigt konstaterade kommittén att de internationella och tekniska aspekterna var svårbedömda och fordrade en mer omfattande analys. Kommittén avstod därför från att lägga fram något förslag i denna del, och förordade i stället att frågan utreddes vidare i särskild ordning.91 Med anledning härav tillsatte regeringen en särskild utredare med uppgift att utreda beskattningen av den finansiella sektorn.92 I avvaktan på resultatet av denna utredning lämnades inte något förslag i denna del. Finansiella tjänster förblev därför undantagna från mervärdeskatt.93

Därefter överlämnade Utredningen om beskattning av den finansiella sektorn betänkandet Särskild skatt i den finansiella sektorn (SOU 1990:46). Gällande mervärdeskatt på finansiella tjänster innehåller betänkandet bl.a. följande.

Utredningen har prövat skälen för att tjänsterna på den finansiella sektorn undantas från mervärdeskatteplikt. Utredningen har därvid funnit att de skattetekniska svårigheterna med att inordna dessa tjänster under mervärdeskatten är betydande. Den största svårigheten är därvid att identifiera det underlag på vilket den utgående mer- värdeskatten ska beräknas. Detta är en följd av att tjänsterna på den finansiella sektorn inte prissätts på samma sätt som andra tjänster eller varor. Vederlaget för tjänsterna har mera sällan formen av en avgift. Vederlaget kan också – helt eller delvis – ligga ’dolt’ i vederlaget för ett omsatt värdepapper eller i det sammanlagda vederlaget, d.v.s. ränte- kostnaden, för ett lån. Utredningen har redovisat några olika metoder som syftar till att kunna inordna även sådana tjänster som inte prissätts på ett ’normalt’ sätt under mervärdeskatten. Dessa metoder – fullbeskattningsmetoden och marginalbeskattningsmetoden – har emellertid visat sig ha sådana brister att de, enligt utredningens mening, inte kan tillämpas i praktiken. Utredningen anser det inte heller vara lämpligt att införa en ordning där endast avgiftsbelagda tjänster omfattas av mervärdeskatteplikten och där skatteunderlaget utgörs av avgiften. Utredningen har också beaktat att EG:s sjätte mer- värdesskattedirektiv [numera mervärdesskattedirektiv, utredningens anm.] i princip undantar finansiella tjänster och försäkringstjänster från den mervärdeskattebas som avses gälla inom gemenskapen [numera unionen, utredningens anm.].

91SOU 1989:35 s. 192–195.

92Fi 1989:02.

93Prop. 1989/90:111 s. 104 f. samt 8 § 3 och 4, liksom anvisningspunkterna 5 och 6 till, den numera upphävda lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

113

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Av vad som nu sagts framgår att utredningen anser att den finansiella sektorn är av sådan speciell karaktär att den inte utan ett skattetekniskt mycket komplicerat nytt regelsystem kan inordnas under mervärdeskatten.94

När ML trädde i kraft den 1 juli 1994 döptes mervärdeskatten om till mervärdesskatt. Undantaget från mervärdesskatt på finansiella tjänster kvarstod oförändrat i den nya lagen. De skattetekniska svårigheterna med att infoga dessa tjänster i mervärdes- skattesystemet har inte närmare ifrågasatts och det synes veder- taget att det inte heller är möjligt utan tekniskt komplicerade och mindre lämpliga särregleringar. Vid försäljning av tjänster där ett finansiellt företag agerar mellanhand betalas nämligen inte någon tydlig avgift. Exempelvis när en bank är mellanhand för kunder som vill låna pengar och kunder som vill låna ut pengar utgörs kundernas betalningar inte av avgifter, som skulle kunna beläggas med mervärdesskatt. I stället betalar kunderna för tjänsten genom sina räntevillkor. Kunder som lånar ut pengar betalar genom att få en lägre ränta än vad de skulle ha fått om avgiften var explicit. På motsvarande sätt betalar kunderna som lånar pengar av banken en högre ränta än vad de skulle ha gjort om avgiften var explicit. Enskilda betalningar som utformas på detta sätt kan inte observeras. Det är därför svårt att definiera beskattningsunderlaget för varje enskild transaktion, något som är en förutsättning för att exempelvis fastställa rätten till avdrag för ingående mervärdes- skattskatt. Inte heller när försäkringsföretag är mellanhand för kunder som vill dela risk med andra i ett försäkringskollektiv betalas tjänsten med explicita avgifter, som skulle kunna beläggas med mervärdesskatt. Betalningen för att ingå i försäkrings- kollektivet ingår i stället i försäkringspremien. Denna ska också täcka kostnaderna för försäkringsföretagets ersättningar till för- säkringstagare.

Till saken hör naturligtvis numera också, sedan Sveriges medlemskap i EU, att finansiella tjänster undantagits från mer- värdesbeskattning enligt unionsrätt med direkt effekt (se avsnitt 5.4).

94 SOU 1990:46 s. 11 f.

114

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Omfattning95

Undantaget från mervärdesskatt för finansiella tjänster regleras ytterst av artiklarna 135.1 a–g och 135.2 d i mervärdesskatte- direktivet, som genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 och 10 §§ ML.96 Medlemsstaterna får enligt artikel 137.1 a i mervärdes- skattedirektivet medge beskattningsbara personer rätt till valfrihet för beskattning av sådana finansiella transaktioner som avses i 135.1 b–g i direktivet, något som Sverige inte har gjort.

Mervärdesskattedirektivets bestämmelser är utförligare än de nationella bestämmelserna i ML. Eftersom ML ska tolkas i ljuset av mervärdesskattedirektivet är det i praktiken de mer detaljerade reglerna som blir gällande även för svenskt vidkommande.97

När det gäller omfattningen av undantaget från mervärdesskatt för finansiella tjänster har det förekommit mängder av av- gränsningsproblem. Till följd av att ML är kopplad till unions- rätten, inom vilken rättspraxis fortlöpande utbildas och utvecklas, har det inte ansetts möjligt att justera ML för att förtydliga avgränsningarna. I stället har det ansetts lämpligare att justeringar sker på EU-nivå.98 Sådana justeringar, liksom olika förtydliganden, i kombination med alltmer omfattande rättspraxis från EU- domstolen, har i viss utsträckning minskat avgränsningsproblemen, även om de fortfarande förekommer.

Omfattningen av mervärdesskatteundantaget exemplifieras i det följande med ett urval av rättspraxis och annan vägledning till och med utgången av juni 2016.

Undantaget för finansiella transaktioner enligt artikel 135 i mervärdesskattedirektivet

I mervärdesskattedirektivet föreskrivs ett antal undantag från skatteplikt. Såvitt nu är av intresse aktualiseras artikel 135 i mervärdesskattedirektivet.

95De finansiella begrepp som förekommer i detta avsnitt har i huvudsak behandlats i kapitel 4. I den mån begreppen inte behandlats där definieras de i fotnoter i detta avsnitt.

96Artikel 135.1 e i mervärdesskattedirektivet har också delvis genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 23 § ML, jfr HFD 2016 ref. 6 (förhandsbesked).

97Jfr t.ex. RÅ 2003 ref. 21 (förhandsbesked), och Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 37 f.

98Se bl.a. SOU 2005:57 s. 258 f.

115

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Artikel 135.1 a–g i mervärdesskattedirektivet innehåller följande.

Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a.Försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter.

b.Beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten.

c.Förmedling av och annan befattning med kreditgarantier eller andra säkerheter samt förvaltning av kreditgarantier av den som beviljat krediten.

d.Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande spar- och transaktionskonton, betalningar, överföringar, fordringar, checkar och andra överlåtbara skuldebrev, med undantag av indrivning av fordringar.

e.Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel, med undan- tag av mynt och sedlar som är samlarobjekt, d.v.s. guld-, silver- eller andra metallmynt eller sedlar som normalt inte används som lagligt betalningsmedel eller som är av numismatiskt intresse.

f.Transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värde- papper, dock med uteslutande av handlingar som represen- terar äganderätt till varor och sådana rättigheter eller värdepapper som avses i artikel 15.2.

g.Förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

Det framgår av artikel 135.2 d i mervärdesskattedirektivet att uthyrning av boxar, d.v.s. bankfack och motsvarande utrymmen för säkerhetsförvaring, inte är undantaget från skatteplikt.

116

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Undantaget från skatteplikt för finansiella transaktioner har föranletts dels av svårigheten att finna en tillfredsställande metod för att beräkna beskattningsunderlaget, dels av strävan att undvika tillkommande kostnader för konsumentkrediter.99

Undantaget enligt artikel 135.1 b–g i mervärdesskattedirektivet avser enbart finansiella transaktioner. Sådana kan utföras av andra än banker och finansbolag. Avgörande för undantagets till- lämplighet är tjänstens art, och inte vem eller vilka som utför eller förvärvar den.100 Detsamma gäller sådana försäkringstransaktioner som avses i 135.1 a i mervärdesskattedirektivet. På motsvarande sätt är transaktioner som faller utanför artikel 135.1 a–g i mervärdesskattedirektivet inte undantagna från skatteplikt enbart därför att de utförs av en bank, ett försäkringsbolag eller ett försäkringsföretag eller i mer allmän mening är att beteckna som finansiella transaktioner.101 Det spelar således inte någon roll om den som utför transaktionen är en bank, en värdepappershandlare eller ett försäkringsföretag; det är transaktionens art och karaktär som är avgörande för undantagets tillämplighet.

I mervärdesskattedirektivet har undantaget från mervärdesskatt för finansiella transaktioner fått en förhållandevis vid utformning. Enligt ordalydelsen undantas exempelvis transaktioner rörande konton, betalningar, fordringar, värdepapper och sedlar. Enligt EU-domstolen ska undantaget dock tolkas strikt och restriktivt, eftersom det innebär ett avsteg från den allmänna principen att mervärdesskatt ska tas ut på varje tillhandahållande av tjänster från en beskattningsbar person som sker mot vederlag.102 EU-dom- stolen har slagit fast att det endast är tjänster som är specifika och väsentliga för de aktuella transaktionerna som kan omfattas av undantaget. De finansiella transaktionerna måste alltså skiljas från

99Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-455/05, Velvet & Steel Immobilien, REG 2007 s. I–3225, punkterna 21–22.

100Jfr bl.a. EU-domstolens avgöranden i mål C-2/95, SDC mot Skatteministeriet, REG 1997 s. I–3017, punkterna 31–33 och 56–57, C-305/01, MKG-Kraftfahrzeuge-Factoring, REG 2003 s. I–6729, punkten 64, C-169/04, Abbey National, REG 2006 s. I–4027, punkten 66, C- 453/05, Volker Ludwig, REG 2007 s. I–5083, punkterna 25 och 27, och C-455/05, Velvet & Steel Immobilien, REG 2007 s. I–3225, punkten 24.

101Jfr bl.a. EU-domstolens avgöranden i mål C-240/99, Skandia, REG 2001 s. I–1951, punkterna 34, 40, 43 och 44, C-8/01, Taksatorringen, REG 2003 s. I–1371, punkterna 42 och 46, C-472/03, Arthur Andersen, REG 2005 s. I–1719, punkterna 33 och 39, och C-242/08, Swiss Re Germany Holding, REG 2009 s. I–10099, punkterna 25 och 28.

102Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-29/08, SKF, REG 2009 s. I-10413, punkten 46, med där angivna hänvisningar.

117

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

mer generella tekniska och administrativa transaktioner.103 När det gäller transaktioner rörande betalningar, överföringar och värde- papper m.m. har EU-domstolen slagit fast att de i synnerhet kännetecknas av att de kan medföra rättsliga och finansiella för- ändringar mellan parterna i affären. För vissa andra tjänster, exempelvis förmedling av värdepapper och förvaltning av fonder, synes inte något sådant krav ha ställts upp. Av avgörande betydelse är alltså att tjänsten framstår som specifik och väsentlig för den finansiella

aktiviteten. Tjänsten ska kunna särskiljas från administrativa, råd- givande och tekniska tjänster som används i samband med den finansiella aktiviteten men som till sin art inte skiljer sig från andra tjänster som tillhandahålls i övriga sektorer.104

Vägledande tolkning av begreppen i mervärdesskattedirektivet har i allt väsentligt utvecklats genom EU-domstolens rättspraxis. Europeiska kommissionen lämnade under 2007 förslag till ändringar i mervärdesskattedirektivet avseende undantaget från mervärdesskatt för finansiella transaktioner och därtill relaterade tillämpningsföreskrifter.105 Dessa förslag, som inte ledde till någon förändrad unionsrättslig reglering, var i hög grad baserade på den dittillsvarande rättsutvecklingen och kan fundera som stöd vid tolkningen av begreppen och gällande rätt, åtminstone fram till 2007.106 Det bör emellertid observeras att kommissionens begrepp inte fullt ut överensstämmer med den nu gällande direktivstexten samt att rättsläget har utvecklats sedan dess, inte minst genom EU- domstolens därefter tillkomna avgöranden. Det finns därför anledning att, utan att göra anspråk på någon fullständighet, redogöra för vissa relevanta begrepp för undantagets omfattning.

103Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-2/95, SDC mot Skatteministeriet, REG 1997 s. I–3017, punkterna 66–68, och Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 37 f.

104Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-2/95, SDC mot Skatteministeriet, REG 1997 s. I–3017, punkten 53, och Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 37 f.

105COM (2007) 746 final, och COM (2007) 747 final.

106Jfr bl.a. Westberg, Björn, Mervärdesskattedirektivet, s. 392 ff., och Lexino, Kommentar till

3kap. 9 § ML.

118

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet107 innehåller följande.

Försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter.

En försäkringstransaktion kännetecknas enligt en allmän upp- fattning av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskotts- betalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kommit överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas. Enligt denna defini- tion innefattar en sådan transaktion till sin natur ett avtals- förhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den försäkrade vars risk täcks av försäkringen. Det är inte nödvändigt att den prestation som försäkringsgivaren har åtagit sig att tillhandahålla vid försäkringsfall består av betalning av en summa pengar. Denna prestation kan även utgöras av rädd- ningsservice, i form av antingen kontanta medel eller service- förmåner. En medlemsstat får inte begränsa omfattningen av undantaget för försäkringstransaktioner till att endast avse sådana tjänster som utförs av de försäkringsgivare som enligt den nationella rätten tillåts att bedriva försäkringsverksamhet.108

En försäkringstransaktion ska alltså innefatta dels en försäkringsrisk, dels ett åtagande gentemot försäkringstagaren. Beträffande försäkringsrisk har ett organ som mot en fast årlig avgift förbinder sig att till sina medlemmar tillhandahålla presta- tioner i form av vägassistans för det fall haveri eller olycka inträffar ansetts omfattas av begreppet försäkringstransaktioner.109 Vad gäller åtagande gentemot försäkringstagaren har ett försäkrings- bolags åtagande att, mot marknadsmässig ersättning, bedriva ett annat helägt försäkringsbolags verksamhet, vilket bolag fortsatte att ingå försäkringsavtal i eget namn, inte ansetts utgöra en

107Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 10 § ML.

108Se bl.a. EU-domstolens avgöranden i mål C-349/96, CPP, REG 1999 s. I–973, punkterna 17–19, 22 och 36, och C-8/01, Taksatorringen, REG 2003 s. I–1371, punkterna 39, 41, 42 och

109EU-domstolens avgörande i mål C-13/06, Kommissionen mot Grekland, REG 2006 s. I– 11565, punkten 14.

119

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

skattefri försäkringstransaktion.110 Inte heller har en överlåtelse mot vederlag av ett bestånd med avtal om återförsäkring av livförsäkring, som skett mellan ett bolag etablerat i en medlemsstat och ett försäkringsbolag etablerat i tredjeland, vilken medför att nämnda försäkringsbolag – med försäkringstagarnas samtycke – tar över samtliga rättigheter och förpliktelser enligt avtalen, ansetts omfattas av undantaget.111

En återförsäkringstransaktion är en försäkringstransaktion som består i att en försäkringsgivare åtar sig att, mot en premie, överta en annan försäkringsgivares skulder (skyldigheter) som följer av förpliktelser i de försäkringsavtal denne ingått med sina för- säkringstagare.112 En sådan transaktion sker exempelvis när försäkringsgivaren överlåter den överenskomna försäkringsrisken mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren till ett återförsäkringsföretag.113

Tjänster med anknytning till försäkrings- och återförsäkrings- transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter förutsätter att det finns ett direkt eller indirekt rättsförhållande mellan försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten och såväl försäkringsgivaren som försäkringstagaren.114 På försäkrings- förmedlingens område avses med försäkringsförmedling verksam- het som består i att lägga fram, föreslå och utföra annat för- beredande arbete inför ingåendet av försäkringsavtal, eller att ingå sådana avtal, eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal, särskild vid skada.115 Av avgörande betydelse är att tjänsten avser att ett försäkringsavtal sluts mellan huvudmannen och försäkringstagaren. Försäkringsförmedling omfattar även sådana tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller försäkrings- agenter som endast står i ett indirekt förhållande till någon av parterna genom en annan huvudagents förmedling, som själv står i

110EU-domstolens avgörande i mål C-240/99, Skandia, REG 2001 s. I–1951, punkterna 43–

44och domslutet.

111EU-domstolens avgörande i mål C-242/08, Swiss Re Germany Holding, REG 2009 s. I– 10099, punkterna 30, 34, 37, 38, 48, 52, 53 och 59.

112Jfr EU-domstolens avgörande i mål C-242/08, Swiss Re Germany Holding, REG 2009 s. I–10099, punkten 38.

113Jfr bl.a. COM (2004) 273 final.

114Se bl.a. EU-domstolens avgöranden i mål C-8/01, Taksatorringen, REG 2003 s. I–1371, punkten 44, och C-472/03, Arthur Andersen, REG 2005 s. I–1719, punkten 36.

115Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling.

120

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

direkt förhållande till någon av parterna och med vilken för- säkringsmäklaren eller försäkringsagenten är bunden genom avtal.116

En försäkringsmäklare och försäkringsagent har således till upp- gift att, som mellanhand, för försäkringstagarens räkning finna och erbjuda en försäkring som är anpassad till försäkringstagarens behov. Vid bedömningen av vad som utmärker en försäkrings- mäklare och försäkringsagent ska hänsyn tas till vad verksamheten består i. Kännetecknande för denna yrkesutövning är uppsökande av potentiella kunder och att sammanföra dessa med försäkrings- givaren.117

Tjänster gällande s.k. back office, bestående i bl.a. uppbyggnad och administration av informationsteknik, som tillhandahålls ett försäkringsbolag, har inte ansetts utgöra sådana tjänster med anknytning till försäkringstransaktioner och återförsäkrings- transaktioner som utförs av en försäkringsmäklare eller för- säkringsagent. Därvid har beaktats att verksamheten saknar väsent- liga inslag som är kännetecknade för försäkringsmäklares och försäkringsagenters verksamhet, såsom att söka upp kunder och att sammanföra dessa med försäkringsgivaren.118 En sammanslutning av försäkringsbolag, som på uppdrag av försäkringsbolag eller försäkringsförmedlare gör tekniska undersökningar, värderings- uppdrag eller skadereglering, har inte heller ansetts utföra vare sig försäkringstransaktioner eller närstående tjänster som utförs av en försäkringsmäklare eller försäkringsagent, när sammanslutningen utför värdering av motorfordonsskador för sina medlemmars räkning.119

Artikel 135.1 b i mervärdesskattedirektivet120 innehåller följande.

Beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten.

116EU-domstolens avgörande i mål C-124/07, Beheer, REG 2008 s. I–2101, punkten 29.

117Se bl.a. EU-domstolens avgöranden i mål C-8/01, Taksatorringen, REG 2003 s. I–1371, punkten 44, och C-472/03, Arthur Andersen, REG 2005 s. I–1719, punkten 36.

118EU-domstolens avgörande i mål C-472/03, Arthur Andersen, REG 2005 s. I–1719, punkten 36.

119EU-domstolens avgörande i mål C-8/01, Taksatorringen, REG 2003 s. I–1371, punkterna 39, 41, 42 och 46.

120Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 § ML.

121

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Artikel 135.1 c i mervärdesskattedirektivet121 innehåller följande.

Förmedling av och annan befattning med kreditgarantier eller andra säkerheter samt förvaltning av kreditgarantier av den som beviljat krediten.

Artikel 135.1 d i mervärdesskattedirektivet122 innehåller följande.

Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande spar- och transaktionskonton, betalningar, överföringar, fordringar, checkar och andra överlåtbara skuldebrev, med undantag av indrivning av fordringar.

Artikel 135.1 e i mervärdesskattedirektivet123 innehåller följande.

Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel, med undantag av mynt och sedlar som är samlarobjekt, d.v.s. guld-, silver- eller andra metallmynt eller sedlar som normalt inte används som lagligt betalningsmedel eller som är av numismatiskt intresse.124

Artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet125 innehåller följande.

Transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper, dock med uteslutande av handlingar som representerar äganderätt till varor och sådana rättigheter eller värdepapper som avses i artikel

15.2.126 och 127

121Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 § ML.

122Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 § ML.

123Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 och 23 §§ ML.

124Detta ska inte vara tillämpligt på s.k. platinum nobles, se artikel 45 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för mervärdesskattedirektivet (genomförandeförordningen).

125Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 § ML.

126I artikel 15.2 i mervärdesskattedirektivet anges att medlemsstaterna får betrakta följande som materiella tillgångar: Vissa rättigheter i fast egendom. Sakrätter som ger innehavaren nyttjanderätt till fast egendom. Aktier eller motsvarande som ger innehavaren rättsliga eller faktiska rättigheter såsom ägare eller innehavare av fast egendom eller del därav.

127Försäljningen av en option, i de fall en sådan försäljning är en transaktion inom tillämpningsområdet för denna artikel, ska utgöra ett tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i artikel 24.1 i mervärdesskattedirektivet, och ett sådant tillhandahållande av tjänster ska betraktas som skilt från de underliggande transaktioner som tjänsterna hänför sig till, se artikel 9 i genomförandeförordningen.

122

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Beviljande av krediter avser utlåning av, eller utfästelse att låna ut, betalningsmedel. Det är fråga om kreditgivning varigenom kapital ställs till förfogande för någon annan i utbyte mot ersättning.128

Förmedling avser verksamhet av en mellanman som inte är part i den finansiella transaktionen och som inte utför de typiska partsprestationerna. Detta innefattar normalt också förhandlings- verksamhet, något som kan bestå i att exempelvis underrätta parterna om tillfällen att sluta ett sådant avtal, att komma i kontakt med motparten och att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning.129

Förmedling av krediter kan exempelvis bestå i att informera om kreditutbud, arrangera kontakt med kreditgivare och förhandla om kreditavtalens innehåll i kundens namn och för kundens räkning, underrätta parten om tillfällen att sluta avtal. Förmedlaren är inte själv part i kreditavtalet. Ändamålet med denna verksamhet är alltså att göra det som är nödvändigt för att parterna ska sluta avtal, utan att förmedlaren har något eget intresse gällande avtalets innehåll. Även den som enbart utför något led i den avsedda verksamheten tillhandahåller tjänster som är undantagna från skatteplikt, förutsatt att tillhandahållandet kan kategoriseras som förmedling. Undantaget förutsätter inte ens att det finns ett avtalsförhållande mellan förmedlaren och någon av parterna i kreditavtalet. Den omständigheten att en underagent till en huvudagent inte är avtalsrättsligt bunden till någon av parterna i ett kreditavtal till vilkets slutande han eller hon medverkat, och att underagenten inte tar direkt kontakt med den ena av dessa parter, hindrar således inte att underagentens tjänster är undantagna från skatteplikt. Detta förutsätter dock att hans eller hennes verksamhet inte begränsas till hanteringen av en del av de materiella transaktionerna i anslutning till kreditavtalet.130

Kreditgarantier avser övertagande av ansvar för en annan persons skulder. En sådan garanti förutsätter ett trepartsförhållande mellan kreditgivare, kredittagare och garantigivare. Garantigivaren åtar sig

128Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-306/94, Régie dauphinoise, REG 1996 s. I– 03695, och Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 102.

129Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-235/00, CBS Financial Services, REG 2001 s. I–10237, punkterna 38–40.

130Se bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-453/05, Volker Ludwig, REG 2007 s. I–5083, punkterna 23, 29, 33, 34 och 40, samt Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 107–114.

123

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

att svara för kredittagarens skuld och för detta åtagande ersätts vederbörande av kredittagaren, som å sin sida åtar sig att ersätta garantigivaren för eventuell betalningsskyldighet gentemot kreditgivaren. Garantigivarens ersättning från kredittagaren utgör mervärdesskattebefriad ersättning för en kreditgaranti. Ett typiskt exempel på detta är traditionella bankgarantier.131 Garantier avseende reparationer eller ny produkt vid fel i vara omfattas inte av skattefriheten.132

För förmedling av kreditgarantier torde i tillämpliga delar gälla samma sak som för förmedling av krediter.133

Förvaltning av krediter respektive kreditgarantier av den som beviljat krediten avser administrativa åtgärder som i sig inte förändrar den rättsliga och finansiella ställningen mellan kredit- givare och kredittagare. Exempel på sådana tjänster är kredit- kontroller, värdering av tillgångar, kreditbedömningar, hand- läggning av kreditansökningar, förande av register och övervakning av betalningar.

Spar- och transaktionskonton omfattar normalt på marknaden förekommande konton för pengar.134

Överföring är en transaktion som består i att verkställa en order att överföra ett penningbelopp från ett bankkonto till ett annat. Den kännetecknas i synnerhet av att den medför en förändring i den befintliga rättsliga och ekonomiska situationen mellan betalaren och mottagare, för det första, och mellan dessa och deras respektive bank och i förekommande fall mellan bankerna, för det andra. Dessutom är överföringen den enda transaktionen som medför denna förändring.135 Det synes inte föreligga någon skillnad mellan betalningar och överföringar i detta avseende, eftersom de faktiska omständigheterna och avtalsrättsliga banden är jäm- förbara.136 Transaktioner rörande överföringar tolkas så att de tjänster som tillhandahålls måste ha som verkan att medel överförs och medföra rättsliga och ekonomiska förändringar. En sådan

131Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 103 f.

132A.a., s. 104.

133A.a., s. 107.

134A.a., s. 80 f.

135Jfr bl.a. EU-domstolens avgörande i mål C-350/10, Nordea Pankki Suomi, REU 2011 s. I– 7359, punkterna 24–26, med där angivna hänvisningar.

136Jfr EU-domstolens avgörande i mål C-2/95, SDC mot Skatteministeriet, REG 1997 s. I– 3017, punkten 50.

124

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

tjänst som är undantagen från skatteplikt enligt mervärdes- skattedirektivets mening bör särskiljas från tillhandahållandet av endast en materiell eller teknisk tjänst, som exempelvis att ett datasystem ställs till en banks förfogande.137 Finansiell information via elektronisk kommunikation, s.k. SWIFT-tjänster, undantas inte från skatteplikt. Ansvaret för sådana tjänster är nämligen begränsat till de tekniska aspekterna och omfattar inte de specifika och väsentliga beståndsdelarna i finansiella transaktioner som är undantagna från mervärdesskatt. 138

För förmedling av betalningar respektive överföringar torde i tillämpliga delar gälla samma sak som för förmedling av krediter och kreditgarantier.139

Indrivning av fordringar innefattar tjänster varigenom en näringsidkare köper fordringar med den kreditrisk som följer med därpå och i gengäld tar ut en avgift av sina kunder. Detta har ansetts vara huvudsakligen administrativt till sin karaktär och räknas därför inte till sådana finansiella tjänster som undantas från mervärdesskatt. Exempel på skattepliktiga indrivningstjänster är inkassoverksamhet, kravhantering, skuldbevakning samt bokförings- och reskontra- tjänster. Även s.k. factoring140 utesluter mervärdesskattefrihet, om syftet är att utföra tjänster som medför att kunden avlastas indrivningen och betalningsrisken för fordringen.141 Begreppet indrivning av fordringar ska tolkas extensivt. Ett företags tillhanda- hållande av tjänster – som i huvudsak består i att anmoda tredje mans bank att, via ett autogirosystem, till ett konto tillhörande tillhandahållaren av tjänsten överföra ett belopp som nämnda tredje man är skyldig den sistnämndes kund, att till kunden översända en sammanställning över erhållna belopp, att kontakta de tredje män från vilka tillhandahållaren av tjänsten inte har erhållit betalning och, slutligen, att anvisa tjänstetillhandahållarens bank att till kundens bankkonto överföra erhållna betalningar, efter avdrag för

137Se t.ex. EU-domstolens avgörande i mål C-235/00, CBS Financial Services, REG 2001 s. I–10237, punkten 26.

138EU-domstolens avgörande i mål C-350/10, Nordea Pankki Suomi, REG 2011 s. I–7359.

139Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 86 f.

140Fakturakredit, d.v.s. att ett företag finansierar sig genom belåning eller försäljning av sina kundfordringar till ett finansbolag (fakturabelåning respektive fakturaköp).

141Jfr bl.a. C-305/01, MKG-Kraftfahrzeuge-Factoring, REG 2003 s. I–6729, samt Nilsson,

Ulf, Moms för bank och finans, s. 117–124, och Westberg, Björn, Mervärdesskattedirektivet, s. 404 f.

125

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

ersättningen till nämnde tillhandahållare – omfattas av begreppet indrivning av fordringar och är således mervärdeskattepliktiga.142

Valutaväxling avser tillhandahållande av tjänster varigenom en person, med tillämpning av växelkurserna mellan olika länders valutor, till annan valuta överför sedlar och mynt som normalt används som lagligt betalningsmedel, insättningar eller medel på ett valutakonto. Transaktioner rörande växling av den virtuella valutan bitcoin till traditionella valutor omfattas också av begreppet och sådana transaktioner är därmed mervärdesskattefria.143 Avgifter som tas ut för och annat vederlag i samband med valutaväxling är mervärdesskattefritt. Växlingstransaktioner där en bank köper en valuta till ett överenskommet belopp och som motprestation säljer en annan valuta till ett avtalat belopp utgör tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Ersättningen utgör det belopp som banken verkligen erhåller för egen räkning vilket motsvaras av bankens bruttoresultat av transaktionerna över en viss tid.144

Aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper omfattar särskilt dels instrument som ger äganderätt i juridiska personer, dels skuldebrev. Med andra värdepapper avses sådana värdepapper som är jämförbara med de nyss uppräknade.145 Exempel på sådana värdepapper är standardi- serade optioner och terminer (derivat) som finns upptagna på en reglerad värdepappersmarknad.146

Transaktioner rörande värdepapper avser sådana transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter och skyldigheter avseende värdepapper.147 Försäljning av ett rabattkort utgör inte en transaktion som rör värdepapper eller andra överlåtbara skuldebrev.148 Transaktioner som syftar till att överlåta aktier i fastighetsbolag och som också leder till detta, men som i

142EU-domstolens avgörande i mål C-175/09, AXA UK, REU 2010 I–10701, punkten 36.

143EU-domstolens avgörande i mål C-264/14, Hedqvist, ECLI:EU:C:2015:718 (uppgift om publicering saknas), punkterna 32 och 57.

144EU-domstolens avgörande i mål C-172/96, Commissioners of Customs & Excise mot First National Bank of Chicago, REG 1998 s. I–4387, punkten 50.

145EU-domstolens avgörande i mål C-461/12, Granton Advertising, ECLI:EU:C:2014:1745 (ännu inte publicerat), punkten 27.

146Artikel 9 i genomförandeförordningen.

147EU-domstolens avgörande i mål C-235/00, CBS Financial Services, REG 2001 s. I–10237, punkten 33.

148EU-domstolens avgörande i mål C-461/12, Granton Advertising, ECLI:EU:C:2014:1745 (ännu inte publicerat), punkten 39.

126

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

själva verket avser fast egendom som ägs av dessa bolag och en (indirekt) överlåtelse av denna egendom, har ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt.149

Förmedling av värdepapper är en verksamhet som utförs av en mellanman som inte är part i ett avtal avseende värdepapper och vars verksamhet skiljer sig från de typiska avtalsenliga prestationer som parterna i sådana avtal utför.150

Varken förvaltning eller förvaring av värdepapper är undantaget från skatteplikt. Förvaltning av värdepapper kan avse sådana administrativa förvaltningsåtgärder som utförs av depåhållare eller förvarare av värdepapper, exempelvis hantering av utdelningar, skatter och annan rapportering. Sådana åtgärder innebär inte några rättsliga eller finansiella förändringar avseende värdepapper.151 En banks tillhandahållande av förmögenhetsförvaltning, bestående i att förvalta värdepapper efter en strategivariant som kunden själv valt, varefter banken har rätt att disponera tillgångarna i kundens namn och för kundens räkning utan att först inhämta instruktioner från kunden, som varje kvartal får en redovisning av förvaltningens utveckling, utgör ett enda odelbart skattepliktigt ekonomiskt tillhandahållande av förvaltning av värdepapper.152 Förvaring av värdepapper avser sannolikt fysisk förvaring av sådana papper, exempelvis förvaring av aktiebrev i ett bankvalv.153 En sådan tjänst inte medför inte rättsliga eller finansiella förändringar avseende värdepapper.

Artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet154 innehåller följande.

Förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

Fonder avser olika slags arrangemang för kollektiva investeringar. Investeringsfonder utgör företag för kollektiva investeringar i

149EU-domstolens avgörande i mål C-259/11, DTZ Zadelhoff, ECLI:EU:C:2012:423 (publicerat i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkten 42.

150Jfr bl.a. Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 130.

151Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 135 f., med där angivna hänvisningar.

152EU-domstolens avgörande i mål C-44/11, Deutsche Bank, ECLI:EU:C:2012:484 (publicerat i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkterna 29 och 46.

153Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 134.

154Bestämmelsen har genomförts i nationell rätt genom 3 kap. 9 § ML.

127

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

sådana finansiella instrument som undantas i artikel 135.1 a–e i mervärdesskattedirektivet och för kollektiva investeringar i fastigheter. Förvaltning av investeringsfonder avser verksamheter som syftar till att förverkliga investeringsmålen för investerings- fonderna i fråga.

Det förhållandet att det är upp till medlemsstaterna att definiera begreppet särskilda investeringsfonder möjliggör för staterna att gestalta den nationella rätten inom ramen för mervärdesskatte- direktivets lydelse och syfte med beaktande av de generella mervärdesskatterättsliga principerna, i synnerhet konkurrens- neutralitet. Medlemsstaterna får därför inte göra någon åtskillnad mellan öppna och slutna investeringsfonder. De får inte heller göra någon åtskillnad mellan fonder med extern respektive egen förvaltning.155

När det gäller förvaltning av särskilda investeringsfonder ska de tjänster som tillhandahålls avse de specifika och väsentliga beståndsdelarna i förvaltningen av fonderna för att omfattas av undantaget. Förutom portföljförvaltning omfattas också admi- nistrering av fonden. Rena materiella eller tekniska tillhanda- hållanden omfattas däremot inte av undantaget. Exempel på sådana tjänster är externrevision och tillhandahållande av drift av data- system, även om systemen anpassats särskilt för fondförvaltningen. Det har alltså inte i sig någon betydelse om den tjänst som tillhandahålls är nödvändig för förvaltningen av investeringsfonder. Tjänster som avser administrativ förvaltning och bokföring som tillhandahålls fonden av tredje man omfattas däremot av förvaltningsbegreppet, om de vid en helhetsbedömning utgör en avgränsad enhet och de är specifika och väsentliga för förvaltningen av fonderna.156

Förvaltning av särskilda investeringsfonder omfattar exempelvis tjänster genom vilka ett pensionsinstitut tillvaratar rättigheter för pensionskunder i en pensionskassa genom att upprätta konton och genom att gottskriva inbetalda avgifter på pensionskundernas konton i pensionsordningen. Begreppet omfattar även vissa

155EU-domstolens avgörande i mål C-363/05, JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust och The Association of Investment Trust Companies, REG 2007 s. I–5517, punkterna 36–37 och 54.

156EU-domstolens avgörande i mål C-169/04, Abbey National, REG 2006 s. I–4027, punkterna 64 och 70–72.

128

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

bokföringstjänster och kontoupplysningstjänster. Pensionskassor har ansetts kunna omfattas av undantaget, när de finansieras av de personer som ska få pensionerna utbetalda, när sparmedlen investeras utifrån en princip om riskspridning och när investe- ringsrisken bärs av pensionskunderna. Det har därvid ansetts sakna betydelse att avgifterna betalas in av arbetsgivaren, att deras storlek beror på kollektivavtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare, att de sätt som pensionen betalas ut på kan variera, att avgifterna ger rätt till avdrag enligt bestämmelserna om inkomstskatt eller att det är möjligt att komplettera pensionen med ett underordnat försäkringsinslag.157

Investeringsbolag, i vilka kapitalet sammanförs från flera investerare som står risken vid förvaltningen av de tillgångar som samlats i bolaget för att köpa, äga, förvalta och sälja fastigheter i syfte att uppnå en vinst som ska delas ut till samtliga andelsägare i form av utdelning, varvid andelsägarna även bereds vinning genom att deras andelar ökar i värde, kan utgöra särskilda investerings- fonder, under förutsättning att den berörda medlemsstaten underkastat dessa bolag en särskild statlig tillsyn. Begreppet förvaltning avser då inte den faktiska förvaltningen av fastigheterna i en särskild investeringsfond.158

En investeringsfond, i vilken en tjänstepensionsplans tillgångar sammanförs, har dock inte ansetts utgöra en särskild investerings- fond, vars förvaltning kan vara undantagen från skatteplikt, eftersom de som är anslutna till denna plan inte står risken för hur fonden förvaltas och då arbetsgivarens inbetalningar till tjänste- pensionsplanen utgör ett sätt för denne att uppfylla sina skyldigheter enligt lag gentemot sina anställda.159 Däremot har placeringsrådgivning rörande överlåtbara värdepapper från en tredje man till ett kapitalförvaltningsbolag, som förvaltar en särskild investeringsfond, ansetts utgöra förvaltning av denna fond, trots att den tredje mannen inte agerat utifrån delegerat uppdrag.160

157EU-domstolens avgörande i mål C-464/12, ATP PensionService, ECLI:EU:C:2014:139 (ännu inte publicerat), punkterna 59 och 76.

158EU-domstolens avgörande i mål C-595/13, Fiscale Eenheid X, ECLI:EU:C:2015:801 (ännu inte publicerat), punkterna 64 och 79.

159EU-domstolens avgörande i mål C-424/11, Wheels Common Investment Fund Trustees m.fl., ECLI:EU:C:2013:144 (publicerat i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkten 29.

160EU-domstolens avgörande i mål C-275/11, GfBk, ECLI:EU:C:2013:141 (publicerat i den elektroniska rättsfallssamlingen), punkten 33.

129

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Fonder av angivet slag kan omfatta sådana särskilda investeringsfonder med fast aktiekapital som investmentbolag, vars förvaltning sköts av en extern förvaltare.161

Undantaget för bank- och finansieringstjänster och för värdepappershandel enligt 3 kap. 9 § ML

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansierings- tjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet.

Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariat- verksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.

Med värdepappershandel förstås omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Bank- och finansieringstjänster162

Någon legal definition av bank- och finansieringstjänster finns inte. Det har ansetts svårt att entydigt bestämma begreppets innebörd. Avgörande betydelse har tillmätts tjänstens huvudsakliga karaktär.163 I övrigt får begreppet tolkas i huvudsak mot bakgrund av de mer detaljerade bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet.

Med bank- och finansieringstjänster avses exempelvis in- och utlåningstjänster, valutatransaktioner och betalningsförmedling.164 Undantaget för bank- och finansieringstjänster omfattar räntor, sådana avgifter och provisioner inom bank- och finansieringsföre- tagens kontorsrörelse som har samband med in- och utlåning, be- talningsförmedling, kreditförmedling, kreditgaranti samt handel

161EU-domstolens avgörande i mål C-363/05, JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust och The Association of Investment Trust Companies, REG 2007 s. I–5517, punkterna 35–37.

162Detta motsvarar artikel 135.1 b–d och delvis e i mervärdesskattedirektivet, jfr HFD 2016 ref. 6.

163RÅ 1996 not. 243.

164Prop. 1989/90:111 s. 104 och 193, prop. 1994/95:57, s. 96, och SOU 1994:88, s. 126.

130

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

med valutor. Det omfattar också exempelvis avgifter för konto- utdrag och saldouppgifter, valutaväxling, betalningsgireringar och överföringsuppdrag samt uppläggning av krediter. Avgifter som säljaren tar ut av en kund när denne betalar med kredit- eller betal- kort i samband med förvärv av en vara eller tjänst ska dock ingå i beskattningsunderlaget för tillhandahållandet av den varan eller tjänsten. Undantaget omfattar endast tjänsteomsättningar, och inte finansieringsföretags omsättning av varor som enligt köpeavtal återtagits av företaget.165 Bankers försäljning av artiklar som köpts in för försäljning till kunder är också skattepliktig. Administrativa tjänster avseende factoring, d.v.s. tjänster som tillhandahålls i sam- band med factoring, exempelvis bokförings- eller reskontratjänster, eller andra administrativa tjänster, exempelvis översättning, foto- kopiering, tillhandahållande av programvara och kreditupplysning, omfattas inte av undantaget. Som ytterligare exempel på tjänster vars omsättning inte är undantagen från skatteplikt kan nämnas upprättande av testamente, boutredningar, förvaltning av lån, förvaltning av omyndigs tillgångar, förvaltning av värdepapper, juri- diska tjänster och andra rådgivningstjänster som exempelvis kapitalförvaltning.166

I övrigt förekommer gränsdragningsproblem vid tolkningen av vad undantaget omfattar. Dessa problem uppstår vanligen vid bedömningen av dels tjänstens karaktär, dels om tillhandahållandet utgör en eller flera tjänster. Problematiken har gett upphov till viss rättspraxis, framför allt förhandsbesked, och annan vägledning som det finns anledning att beröra, för att exemplifiera undantagets omfattning.

Ett företags tjänster i form av värdering av fastigheter, som utförs på uppdrag av en bank i samband med långivning, har ansetts utgöra skattepliktiga tjänster.167 Även datatjänster utförda åt en bank har ansetts skattepliktiga.168 En fastighetsmäklares förmedling av låneansökningar, som föregåtts av viss kreditbedömning, till en bank har inte heller ansetts undantagen från skatteplikt.169

165Jfr 3 kap. 24 § tredje stycket och 8 kap. 11 § ML.

166Fink, Hans m.fl., Mervärdesskatt, kommentaren till 3 kap. 9 § ML.

167RÅ 1992 not. 209 (förhandsbesked).

168RÅ 1992 not. 210 (förhandsbesked).

169RÅ 1994 not. 13 (förhandsbesked).

131

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Utlåning i samband med försäljning av en vara, när lånet tillhandahålls enligt särskilt låneavtal och är avskilt från bolagets försäljningsverksamhet, har dock ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt.170 Även ett dotterbolags förmedling av ett moderbolags betaltjänst har ansetts undantaget. Eftersom moder- bolagets betaltjänst utgjorde en från skatteplikt undantagen trans- aktion rörande betalningar ansågs även dotterbolagets omsättning av förmedlingstjänsten vara det.171 Vidare har omsättning av tjänster avseende betalningsförmedling ansetts undantagen, även när en underentreprenör till bolaget tillhandahåller bolaget dessa tjänster.172 Hantering av kortbetalningar som tillhandahålls ett e- handelsföretag har ansetts utgöra från skatteplikt undantagen betalningsförmedling.173 Även Bankgirocentralens transfererings- tjänster gällande medel mellan betalare och mottagare samt service som tillhandahålls i anslutning därtill har ansetts utgöra en sådan banktjänst som omfattas av undantaget. Detsamma har ansetts gälla tillhandahållande av dataprogram, som bankkontoren kan utnyttja via sina terminaler. Däremot har Bankgirocentralens omsättning avseende uppdragsfakturering inte ansetts omfattas av undantaget, då den från själva betalningsförmedlingen ansetts vara en klart åtskild prestation och inte en tjänst som är underordnad betalningsförmedlingen.174

Transaktionsövervakning till ett kortföretag, bestående i att manuellt analysera information som fångats upp av kortföretagets automatiska system i syfte att upptäcka och kunna stoppa bedrägliga inköp med kundens kort, har inte ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt.175

Ett åtagande att hantera en grupp bankers kredit- och betal- kortssystem, vari ingår bl.a. att genomföra bankkundernas korttransaktioner från auktorisation till insamling av transaktioner, överföra medel, administrera och göra avräkningar, vid fel hantera påföljande reklamationer, bedrägerivarningar, kravhantering och statistik, har ansetts utgöra en enda från skatteplikt undantagen

170Skatterättsnämndens beslut den 11 oktober 2005.

171HFD 2014 ref. 73 (förhandsbesked).

172Skatterättsnämndens beslut den 15 oktober 2009, dnr 18-08/1.

173Skatterättsnämndens beslut den 31 oktober 2012, dnr 51-11/1.

174Skatterättsnämndens beslut den 13 november 1997, och RÅ 1999 not. 46 (förhands- besked).

175Skatterättsnämndens beslut den 9 juli 2012.

132

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

tjänst.176 Likaså har ett bolags omsättning av tjänster, såsom beviljande av krediter och möjlighet att handla mot faktura, till innehavare av bolagets egna betalkort ansetts omfattas av undan- taget. Även avgifterna som bolaget får från de företag som är anslutna till kortet, vilka i sin tur drar nytta av konceptet genom att kortinnehavarna handlar med dessa, har ansetts kunna hänföras till skattefria bank- och finansieringstjänster. De tjänster som bolaget tillhandahåller i form av en servicefunktion till företag, vid betal- ningar som sker med kontokort utfärdade av utomstående konto- korts-företag, har dock ansetts utgöra skattepliktiga administrativa tjänster.177

Ett bolag som på uppdrag av ett annat bolag utför s.k. kassa- servicetjänster, som består i att förmedla insättningar och uttag på bankkonton, inlösen av checkar och postgiroutbetalningar, mot- tagning av dagskassor, förmedling av betalning och kontrollräkning av kontanter, har ansetts tillhandahålla skattefria banktjänster.178

Tjänster som en bank utför i samband med hanteringen av långfristiga bostadskrediter för ett kreditmarknadsbolags räkning, och som avslutas med ett kreditbeslut, har ansetts utgöra sådan kreditförmedling som omfattas av undantaget från skatteplikt. Detsamma har ansetts gälla bankens tjänster vid omsättning och övertagande av krediter för vilka kreditmarknadsbolaget är kredit- givare. Däremot har bankens omsättning av tjänster som avser arkivering av kreditakter inte ansetts undantaget från skatteplikt.179 Tjänster i samband med kreditansökningar som tillhandahålls av ett postorderföretag, som öppnar inkomna ansökningar, registrerar, diarieför och tar fram kompletterande uppgifter, har dock inte ansetts utgöra sådan kreditförmedling som är undantagen från skatteplikt.180 Inte heller har ett koncernbolags tillhandahållande av tjänster till ett kreditbolag, i samband med att andra företag inom koncernen förmedlar krediter mellan kreditbolaget och kredit- tagarna, ansetts utgöra sådana kreditförmedlingstjänster som omfattas av undantaget. Den konkreta förmedlingsinsatsen i det fallet har därvid ansetts utföras av de andra koncernföretagen och

176Skatterättsnämndens beslut den 30 juni 2006.

177Skatterättsnämndens beslut den 28 februari 2006.

178Skatterättsnämndens beslut den 15 juni 2004.

179RÅ 1998 not. 111 (förhandsbesked).

180RÅ 2005 not. 61 (förhandsbesked).

133

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

bolagets uppgifter har i sammanhanget endast ansetts vara att på olika sätt verka för att koncernföretagen ska utföra kredit- förmedlingen.181 Vidare har ett dotterbolags tjänster, som innebär att för moderbolagets räkning föra förhandlingar med gäldenärer och även bevilja nya krediter, ansetts utgöra sådana förvalt- ningstjänster som inte omfattas av undantaget från skatteplikt. Eventuella inslag som i mervärdesskattehänseende är att betrakta som finansiella tjänster har därvid framstått som underordnade förvaltningen.182

När det gäller factoring anser Skatteverket att tjänsten är skatte- pliktig om det huvudsakliga syftet med tjänsten är att tillhandahålla en administrations- och indrivningstjänst. Detta gäller oavsett om fråga är om fakturaköp eller fakturabelåning. För det fall det i fakturabelåningsfallen även föreligger en kreditgivning, som inte är underordnad administrations- och indrivningstjänsten, är denna enligt Skatteverket undantagen från skatteplikt och den ränta som erhålls som ersättning ska inte beskattas. Detta gäller även om ränta tas ut som en minskning av kundfordringsbeloppet. Vid sådana fakturaköp när det inte finns något åtagande att till- handahålla en administrations- och indrivningstjänst åt säljaren av kundfordringarna föreligger inte något tillhandahållande av tjänster från factoringbolaget och därmed inte någon ersättning att beskatta. Ett exempel på sådana situationer är när förfallna fakturor köps för endast en bråkdel av det nominella värdet, d.v.s. i fall där någon avlastning av indrivningen och betalningsrisken inte sker.183

Växlingsbolags växlingsvinst har ansetts undantaget från skatteplikt.184 Även växlingstransaktioner med den virtuella valutan bitcoin har ansetts vara det.185 Däremot har en marknads- föringstjänst avseende valutaväxling, som ett utländskt dotterbolag utför efter anlitande av ett moderbolag som självt tillhandahåller valutaväxling, inte ansetts omfattas av undantaget.186

181RÅ 2010 ref. 27 (förhandsbesked).

182RÅ 2003 not. 194 (förhandsbesked).

183Skatteverkets ställningstagande den 20 december 2004.

184Skatterättsnämndens beslut den 8 april 1999.

185HFD 2016 ref. 6 (förhandsbesked), som föregicks av att domstolen hämtat in förhandsavgörande från EU-domstolen, se mål C-264, Hedqvist, ECLI:EU:C:2015:718 (uppgift om publicering saknas),

186RÅ 2010 not. 25 (förhandsbesked).

134

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet187

Värdepapper brukar avse prestations- eller legitimationspapper vars värde kan bestämmas i pengar och som utgör en förmögenhets- tillgång möjlig att omsättas på den allmänna marknaden, exempelvis aktier och obligationer. Värdepapper karaktäriseras av att den enligt pappret förpliktade inte får fullgöra sin prestation till någon annan än den som kan visa upp pappret.188

Med värdepappershandel avses omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringsbevis, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte. Skattefriheten omfattar de rättigheter som är knutna till angivna instrument och inte till värdepappren som sådana i deras egenskap av samlarobjekt. All omsättning av aktier, andra andelar och fordringar är alltså undantagen från skatteplikt. Detta gäller oavsett om det är en bank eller annat finansieringsinstitut som omsätter angivna instrument för egen räkning eller om det är en beskattningsbar person som exempelvis säljer aktier. Skattefrihet föreligger oavsett om aktierna är kapital-, placerings-, eller organisationsaktier. Skattefriheten omfattar också förmedling av aktier, andra andelar etc. Råd i samband med förmedling av värdepapper kan också omfattas av undantaget, så länge tjänsterna inte framstår som självständiga i förhållande till förmedlingstjänsten. Rådgivning i samband med exempelvis ett företagsköp är däremot inte undantagen från skatteplikt.189

Från skatteplikt undantas vederlag för aktier och andra värdepapper samt courtage, avgifter och provisioner som tas ut av exempelvis banker och värdepappersbolag vid handel i kommission och förmedling av värdepapper. Så länge tjänsterna är specifika och väsentliga för den aktuella verksamheten, d.v.s. nödvändiga för en värdepapperstransaktion eller därmed jämförlig verksamhet, och innebär att rättigheter eller skyldigheter gällande värdepapper eller motsvarande skapas, förändras eller utsläcks omfattas de som utgångspunkt av undantaget. Således omfattas exempelvis försäljning av ett s.k. lagerbolag, genom överlåtelse av aktierna i

187Detta motsvarar artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet.

188Se bl.a. Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 136 f.

189Fink, Hans m.fl., Mervärdesskatt, kommentaren till 3 kap. 9 § ML.

135

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

bolaget, av undantaget. Undantaget gäller även vid försäljning och förmedling av andelar i handelsbolag och kommanditbolag. Centrala värdepappersförvarare, som har auktorisation att konto- föra finansiella instrument i avstämningsregister, kan också till- handahålla tjänster som omfattas av undantaget. Även för tjänster som tillhandahålls s.k. emittent, d.v.s. avstämningsbolag, och som säkerställer att ägaromregistrering eller ägaröverföring sker mellan värdepapperskonton i avstämningsregister eller att registrering sker vid emission gäller undantaget. Detsamma gäller tjänster till s.k. kontoförande institut, d.v.s. den som av en central värdepappers- förvarare medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstäm- ningsregistret, om tjänsterna avser ansvar för förändringen av den rättsliga och finansiella ställningen av värdepappret.190 Skatteverket anser också att ersättning från Riksgäldskontoret till återförsäljare av premieobligationer omfattas av undantaget.191 Däremot omfattas inte tjänster som inte förändrar den rättsliga och finansiella situationen för värdepapper mellan parterna, exempelvis upp- datering av aktieägarbok, av undantaget.192

Liksom beträffande bank- och finansieringstjänster förekommer i övrigt gränsdragningsproblem med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet vid bedömningen av tjänstens karaktär och om tillhandahållandet ska ses som en eller flera tjänster. Även i detta fall finns anledning att beröra viss rättspraxis och annan vägledning, för att exemplifiera undantagets omfattning.

I fråga om transaktioner rörande värdepapper har ett bolags bolagsbildningskostnader till följd av verksamhet med försäljning av lagerbolag, som medför utgifter i form av registreringsavgifter och kapitalutgifter samt utgifter för eget arbete, mot ersättning inte ansetts omfattas av undantaget, utan utgöra vederlag för ett skattepliktigt tillhandahållande till köparna av lagerbolagen.193 Även likviditetsgarantitjänster, i form av ett åtagande att fortlöpande och för egen räkning ställa köp- och säljkurser på uppdragsgivarens aktier för att främja likviditeten på aktien, har ansetts skatte-

190EU-domstolens avgöranden i mål C-235/00, CBS Financial Services, REG 2001 s. I– 10237, och C-2/95, SDC mot Skatteministeriet, REG 1997 s. I–3017, samt RÅ 1999 not. 46 (förhandsbesked).

191Rättslig vägledning om värdepapper och jämförbar verksamhet, Skatteverket.

192Rättslig vägledning om värdepapper och jämförbar verksamhet, Skatteverket.

193HFD 2011 not. 33 (förhandsbesked).

136

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

pliktiga.194 Däremot har undantaget ansetts omfatta tjänster som ett kreditmarknadsföretag tillhandahåller genom att mot ersättning utfärda en emissionsgaranti till ett bolag som ska emittera aktier, vilken innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig att förvärva sådana aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som aktieteckningen pågår.195 Vidare har de tjänster enligt depåavtal som ett bolag utför och ansvarar för i egenskap av konto- förande institut och förvaltare, och som säkerställer ägar- registrering, överföring eller andra rättsliga förändringar avseende värdepapper, ansetts omfattas av undantaget. Även de betalnings- transaktioner som det bolaget genomför, och som hör samman med en värdepappersavveckling, har ansetts undantagna från skatteplikt. Löpande hantering av bolagshändelser, bl.a. vidarebefordran av information till kunderna och inkasserande av utbetalningar, värdering av innehavet på kontot, tillhandahållande av kontouppdrag, åtgärder beträffande skatter, bl.a. tillhanda- hållande av deklarationsuppgifter, samt andra tjänster av admi- nistrativ karaktär har däremot inte ansetts medföra några sådana rättsliga och ekonomiska förändringar för parterna som krävs för skattefrihet.196

När det gäller gränsdragningen mellan förmedling och marknadsföring måste tillhandahållaren agera som mellanman för att en tjänst ska bedömas som förmedling av sådana finansiella produkter som är undantagen från skatteplikt. För att tillhanda- hållaren ska anses agera som mellanman måste denne enligt Skatteverket känna till både säljarens och köparens identitet. Vidare måste ersättningen enligt Skatteverket vara villkorad av att en eller flera huvudtransaktioner faktiskt äger rum. Enligt Skatteverket behöver mellanmannens tillhandahållande inte vara särskilt om- fattande. Verksamheten kan exempelvis begränsas till att bereda parterna tillfälle att ingå avtal. Det krävs inte att förmedlaren deltar i förhandlingarna om de slutliga avtalsvillkoren mellan parterna. Det är tillräckligt att förmedlarens insats medför att ett avtal sluts mellan parterna. Omfattningen av rådgivning i samband med förmedlingen har inte någon avgörande betydelse vid bedömningen

194Skatterättsnämndens beslut den 5 mars 2004.

195EU-domstolens avgörande i mål C-540/09, Skandinaviska Enskilda Banken, REU 2011 s. I–1509, punkten 38, och HFD 2011 ref. 38.

196RÅ 2009 not. 23 (förhandsbesked).

137

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

av om tillhandahållandet omfattas av undantaget. Skatteverket anser däremot att det är fråga om skattepliktig marknads- föringstjänst om tillhandahållaren endast informerar om de finan- siella produkterna, exempelvis vid ett möte eller genom att dela ut prospekt utan att ha kännedom om kundernas identitet.197

Ytterligare en gränsdragningsfråga rör den mellan aktie- och företagsförmedling. När en fastighet med anlitande av mäklare ska säljas i bolagsform har mäklarens förmedling av aktierna i bolaget ansetts undantagen från skatteplikt.198 Skatteverket anser mot denna bakgrund att om ett uppdrag att förmedla ett företag resulterar i en överlåtelse av aktierna i företaget, omfattas tjänsten av undantaget. Om uppdraget däremot resulterar i en överlåtelse av inkråmet i företaget, anser Skatteverket att tjänsten inte omfattas av undantaget. Enligt Skatteverket har det inte någon betydelse om ett förmedlingsuppdrag är formulerat som ett öppet avtal, d.v.s. att det kan resultera i antingen en överlåtelse av inkråmet eller en över- låtelse av aktierna i företaget. Det är alltid vad som faktiskt överlåts som enligt Skatteverket avgör om förmedlingstjänsten omfattas av undantaget eller inte.199

Det förekommer också gränsdragningsfrågor om vad som utgör sådan förmedling som är undantagen från skatteplikt. Som nämnts har förmedling av aktier i fastighetsmäklarbolag ansetts omfattas av undantaget. Att bolaget i övrigt ägnat sig åt fastighetsförmedling har inte ansetts spela någon roll eftersom frågan om skatteplikt bedöms oberoende av vem som tillhandahåller eller tar emot tjänsten.200 En mäklarfirmas förmedling av bostadsrättslägenheter har dock inte ansetts utgöra sådan förmedling av andelar som är undantagen från skatteplikt. Detta har motiverats med att när kunden står inför ett förvärv av en sådan lägenhet är det nyttjanderätten till den specifika lägenheten som är avgörande för om det blir något förvärv eller inte, varför nyttjanderätten framstått som mer betydelsefull för kunden än andelen i bostadsrättsföreningen i sig.201

Vidare har ett uppdrag att utföra ett antal olika tjänster i syfte att sälja uppdragsgivarens aktier i ett fåmansbolag, vilket bl.a.

197Rättslig vägledning om värdepapper och jämförbar verksamhet, Skatteverket.

198HFD 2011 ref. 21 (förhandsbesked).

199Skatteverkets ställningstaganden den 23 augusti 2011 och den 21 februari 2012.

200HFD 2011 ref. 21 (förhandsbesked).

201HFD:s avgörande den 2 juni 2015 i mål nr 4004-14 (förhandsbesked).

138

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

innefattar inslag av analys, ansetts utgöra en enda sammanhållen tjänst som är undantagen från skatteplikt. De åtgärder som föregått den slutliga överlåtelsen har därvid ansetts vara av förberedande natur och bedömts endast utgöra medel för att kunden på bästa sätt ska kunna få den förmedlingstjänst som var det centrala enligt uppdraget, varför dessa åtgärder var av underordnad betydelse.202

Ett bolag som bedriver verksamhet i form av portföljförvaltning av värdepapper för sina kunders räkning har ansetts tillhandahålla en bank en från skatteplikt undantagen tjänst avseende förmedling av värdepapper, när bolaget ingår ett samarbetsavtal med den depåhållande banken, enligt vilket bolaget lägger order hos banken om köp och försäljning av värdepapper, varefter banken genomför transaktionen och betalar en provision till bolaget.203 Även verk- samhet med att köpa och sälja aktier för depåkunders räkning via Internet eller olika fondkommissionärer som ett bolag, i detta fall ett kontoförande institut hos en central värdepappersförvarare med tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i form av förmedling av värdepapper för annans räkning i eget namn, bedriver har ansetts omfattas av undantaget.204 Vidare har s.k. corporate finance-verk- samhet, i den del den avser förmedling av aktier med introduktion på en reglerad marknad eller i anslutning till nyemission, som innefattar flera olika tjänster som har anknytning till ett bolags finansiering, ansetts utgöra en enda tjänst som omfattas av undantaget.205 Ett företags förvärv av tjänster från utländsk investmentbank i samband med att företaget ska avyttra ett större aktieinnehav, något som till stora delar ansetts vara av samma karaktär som corporate finance-tjänster, har också ansetts omfattas av undantaget.206 Likaså har tjänster i samband med aktieemission, som består i att kontakta potentiella investerare och informera om emissionen och frågor i anslutning till den samt att utföra visst arbete i anslutning till aktieteckningen, ansetts utgöra värde- pappersförmedling som omfattas av undantaget.207 Även för tillhandahållande av vissa Internetbaserade tjänster till ett fond-

202HFD 2013 ref. 32 (förhandsbesked).

203RÅ 2009 ref. 49 (förhandsbesked).

204Skatterättsnämndens beslut den 21 december 2005.

205RÅ 2001 not. 23 (förhandsbesked). Se vidare Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 165 ff.

206RÅ 2010 not. 91 (förhandsbesked).

207Skatterättsnämndens beslut den 25 maj 2009, dnr 21-08/1.

139

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

bolag, med tillstånd att utöva förvaltning av en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden, har undantaget ansetts gälla. Däremot har en informationstjänst som tillhandahålls i samband därmed bedömts vara en fristående tjänst som inte omfattas av undantaget.208 Vidare har s.k. market maker-tjänster, som inte bedömts ha samband med förmedling av räntebärande instrument, ansetts skattepliktiga.209

Ett uppdrag att upprätta incitamentprogram baserat på teck- ningsoptioner för de anställda, något som omfattar fyra olika delmoment rörande bl.a. utarbetande av villkor, genomgång av formalia, värdering av optionerna samt insamling och samman- ställning av information, har inte ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt.210 Kapitalförvaltningsuppdrag, som grundar sig på en uppdragsbeskrivning som kunden medverkar till att utforma, med direktiv för kortsiktig handel och med en kommitté som fattar beslut om uppdrag avseende långsiktiga placeringar, har ansetts utgöra en enda tjänst som inte bedömts undantagen från skatte- plikt.211 Vidare har undantaget för värdepappershandel inte ansetts omfatta en tjänst som innebär att för enskildas räkning, inom ramen för PPM-systemet, ta initiativ till köp och försäljningar av fondandelar.212 Inte heller har undantaget ansetts gälla förvaltning av kapital som i allt väsentligt bedömts bestå av en analys- och rådgivningstjänst.213

Förvaltning av värdepappersfonder och specialfonder214

Med värdepappershandel avses även förvaltning av värde- pappersfonder och specialfonder, d.v.s. de svenska kontrakts- rättsliga fonderna. Dessa fonder utgör den nationella definitionen av begreppet särskilda investeringsfonder i mervärdesskatte- direktivet. För värdepappersfonder gäller särskilda regler om pla- cering och riskspridning. Exempel på sådana fonder är vanliga aktiefonder, räntefonder och blandfonder. Specialfonderna, vars

208Skatterättsnämndens beslut den 21 december 2000.

209RÅ 2004 ref. 100.

210Skatterättsnämndens beslut den 9 januari 2002.

211RÅ 2003 not. 178 (förhandsbesked).

212RÅ 2006 not. 77 (förhandsbesked).

213RÅ 1998 not. 249 (förhandsbesked).

214Detta motsvarar artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet.

140

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

upprättande kräver särskilt tillstånd, får avvika från de placerings- regler som gäller för värdepappersfonderna. Exempel på sådana fonder är hedgefonder. Även fonder som till viss del vill placera i onoterade aktier utgör specialfonder.215

Portföljförvaltningsfunktionen, d.v.s. att fatta beslut om köp och försäljning av värdepapper utifrån fondens investeringspolicy, omfattas av begreppet. Detsamma gäller funktioner avseende admi- nistration av fonden. Exempel på sådan administration är juridiska tjänster och redovisningstjänster avseende fondförvaltningen, förfrågningar från kunder, värdering och prissättning inklusive kontrolluppgifter gällande skatter, övervakning av att tillämpliga bestämmelser följs, upprätthållande av andelsägarregister, fördelning av intäkter, emission och inlösen av andelar, affärsutveckling inklusive utskick av certifikat och registeröverföring.216

Skatteverket anser att undantaget omfattar förvaltningen av fondens kapital, d.v.s. beslut om placeringar och omplaceringar av fondtillgångarna och utövande av de funktioner som följer med själva innehavet av de värdepapper som fonden äger. Enligt Skatteverket omfattar undantaget också tillhandahållanden av andra tjänster när dessa tillsammans utgör en administrativ tjänst som är utmärkande för och har omedelbar anknytning till förvaltningen av investeringsfonder. Däremot anser Skatteverket att undantaget inte omfattar sådana tjänster som avser funktioner som åligger förvaringsinstitut.217 Enligt Skatteverkets uppfattning måste det i varje enskilt fall göras en helhetsbedömning utifrån de moment som ingår i åtagandet. Om de tillsammans utgör en administrativ tjänst som avser värdepappersfonder eller specialfonder och som bara i princip kan tillhandahållas sådana företag som deltar i fondförvaltning, omfattas denna del av undantaget.

Undantaget ska tillämpas oberoende av vem som tillhandahåller tjänsten. Skatteplikten ska avgöras utifrån tjänstens art.218 Ett konsultbolags tjänster till ett fondbolag rörande regelefterlevnad och riskhantering har ansetts utgöra en avgränsad enhet som är

215Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 186 f.

216Se EU-domstolens avgörande i mål C-169/04, Abbey National, REG 2006 s. I–4027, och jfr Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 190 f.

217Skatteverkets ställningstagande den 23 januari 2007.

218Rättslig vägledning om förvaltning av investeringsfonder, Skatteverket. Jfr också t.ex. Skatterättsnämndens tre beslut den 27 mars 2007.

141

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

specifik och väsentlig för förvaltningen av särskilda investerings- fonder på sätt som omfattas av undantaget.219

Om de moment som ingår i åtagandet tillsammans i stället bedöms utgöra en administrativ tjänst av allmän art, som i princip kan tillhandahållas även sådana företag som inte deltar i fond- förvaltning, omfattas de däremot inte av undantaget. Inte heller ett tillhandahållande som omfattar endast enstaka moment i fond- administrationen, exempelvis information till andelsägare, gör det. Tjänster som tillhandahålls fondförvaltare och som är av rent materiell eller teknisk art, exempelvis externrevision och drift av datasystem, omfattas inte heller av undantaget. Som nämnts gäller detsamma för tjänster som avser funktioner som ett förvarings- institut ansvarar för, exempelvis förvaring av fondens tillgångar, betalningar för genomförda transaktioner, utbetalningar till andels- ägare vid inlösen av andelar och kontroll av att medlen i fonden används enligt lag.220

Skatteverket anser att ett aktiebolag kan behandlas som en investeringsfond, med avseende på dess förvärv av vissa förvalt- ningstjänster, om följande förutsättningar är uppfyllda.

Aktiebolaget är ett företag för kollektiva investeringar som riktar sig till allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning.

Aktiebolaget har ett enda syfte att erbjuda investerare att indirekt, genom delägarskap i aktiebolaget, företa investeringar i överlåtbara värdepapper.

Bolagets aktie är upptagen till handel på en sådan reglerad marknad som avses i lagen om värdepappersmarknaden eller föremål för handel på en sådan handelsplattform som avses i samma lag eller på en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).221

Däremot har en fond som organisatoriskt är utformad som ett kommanditbolag med verksamhet inom private equity-området

219Skatterättsnämndens beslut den 1 november 2012, dnr 8-12/1.

220EU-domstolens avgörande i mål C-169/04, Abbey National, REG 2006 s. I–4027, punkterna 64 och 70–72, samt Rättslig vägledning om förvaltning av investeringsfonder, Skatteverket.

221Skatteverkets ställningstagande den 7 februari 2008.

142

SOU 2016:76 Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

alternativa investeringar – inte ansetts utgöra en särskild investeringsfond.222

När det gäller avgifter som ett kapitalförvaltande bolag tar ut från kunderna och från de värdepappersfonder som de förvaltar, har en fondavgift som tas ut av fondbolaget med högst 1,25 procent av fondens värde ansetts avse ersättning för en sådan förvaltningstjänst som är undantagen från skatteplikt. En för- säljningsavgift som tas ut av kunden eller fondandelsinnehavaren med högst 2 procent av andelens värde vid försäljning har dock ansetts avse ersättning för tjänster i form av försäljning av andelar i värdepappersfonder. Denna avgift har ansetts undantagen från skatteplikt redan på den grunden. En extra avgift som tas ut av kunder eller fondandelsinnehavare i enlighet med fondbolagets särskilda förvaltningsmodell beroende på kundens val av placeringsstrategi har dock inte ansetts omfattas av undantaget, med hänvisning till att denna tjänst utgör en rådgivningstjänst som inte omfattar bolagets fondförvaltning.223

Ett svenskt fondbolags förvärv av förvaltartjänster från en utländsk förvaltare har ansetts vara undantagen från skatteplikt.224

Undantaget för försäkringstjänster enligt 3 kap. 10 § ML225

Från skatteplikt undantas omsättning av försäkrings- och åter- försäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar. Försäkringsföretag till- handahåller också ett antal fristående tjänster för vilka skatte- plikten får bedömas i det enskilda fallet. Det kan vara fråga om olika administrativa eller finansiella tjänster, databehandling, arbetskraft, skadereglering, etc. Om en sådan tjänst ingår som ett naturligt och underordnat led i en tillhandahållen försäkringstjänst omfattas det av undantaget. Annan omsättning som ett för- säkringsbolag har faller utanför undantaget. Detta gäller exempelvis försäljning av varor som övertagits i samband med skadereglering.

222RÅ 2010 not. 42 (förhandsbesked).

223Skatterättsnämndens beslut den 9 januari 2003.

224Skatterättsnämndens beslut den 18 juni 2003.

225Detta motsvarar artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet.

143

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Tjänster som ett dotterföretag till ett försäkringsbolag utför åt det bolaget omfattas inte heller av undantaget, såvida inte tjänsterna utgör en försäkringstjänst eller dotterföretaget utför tjänster i egenskap av försäkringsmäklare åt moderföretaget.

Försäkringstjänster innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den försäkrade person- en vars risk täcks av försäkringen. Tjänsterna ska alltså innefatta dels en försäkringsrisk, dels ett åtagande gentemot försäkrings- tagaren. Däremot har snöförsäkring som kunden automatiskt omfattas av enligt allmänna bokningsvillkor inte ansetts utgöra en försäkringstjänst.226 Skatteverket anser att en s.k. böteskassa, som exempelvis betalar privatpersoners eventuella böter på grund av fortkörning, gratisåkning i kollektivtrafiken eller olovlig ned- laddning från Internet, inte tillhandahåller en försäkringstjänst, eftersom det enligt verket inte går att identifiera någon för- säkringsrisk.227

Garantier som lämnas av säljaren av en vara eller tjänst och som skyddar köparen mot skador som uppkommer på grund av brister som säljaren är ansvarig för utgör inte försäkringar. Det kan exempelvis röra sig om garanti- och serviceavtal som avser materialfel, tillverkningsfel och förslitningsskador som tillhanda- hålls av en försäljare. Sådana garantiåtaganden ska ses som en underordnad del av den vara eller tjänst som garantin avser, med andra ord som ett komplement till försäljningen.228 Tillhanda- hållande av försäkring vid samtidigt tillhandahållande av annan tjänst eller vara kan utgöra en bikostnad i det senare tillhanda- hållandet och ska då ingå i beskattningsunderlaget för detsamma. Skatteverket anser att om köparen kan välja att teckna försäkringen mot en separat ersättning utgör försäkringen en separat skattefri tjänst. Detsamma gäller om köparen kan avstå från att teckna försäkringen och då får betala ett reducerat pris. Om försäkringen ingår i priset för varan eller tjänsten och köparen inte kan avstå från försäkringen mot reducerat pris anser Skatteverket att försäkringen däremot ingår i beskattningsunderlaget för såld vara eller tjänst. Enligt Skatteverket innebär detta exempelvis att avbeställnings-

226Skatterättsnämndens beslut den 8 december 2009, dnr 6-09/1.

227Skatteverkets ställningstagande den 12 december 2012.

228Jfr bl.a. HFD 2011 not. 97 (förhandsbesked) och prop. 1984/85:77 s. 40 f.

144

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

skydd som hotell eller stuguthyrningsföretag erbjuder kunden mot särskild ersättning ska ses som en separat tjänst samt att ersättningen för avbeställningsskyddet inte ska ingå i beskattnings- underlaget för uthyrningen utan ska behandlas som ersättning för en försäkringstjänst som är undantagen från skatteplikt.229

Återförsäkringstjänster innebär att försäkringsgivaren överlåter den överenskomna risken till ett återförsäkringsföretag.

Med försäkringstjänster, inklusive återförsäkringstjänster, förekommer gränsdragningsproblem vid bedömningen av tjänstens karaktär. För att belysa detta berörs viss rättspraxis och annan vägledning, för att exemplifiera undantagets omfattning.

Undantaget från skatteplikt har ansetts tillämpligt på dels de tillhandahållanden som avser försäljning av försäkringar, dels de som avser besiktningar som utförs antingen som underlag för premiesättningen m.m. innan kunden får teckna en husbocks- försäkring eller som, exempelvis på grund av ändrade risk- förhållanden, avser en bedömning av om ett tillfredsställande försäkringsavtal föreligger. Besiktningar som utförs i rent skade- förebyggande syfte och sådan skadereglering som avses i försäkringsvillkoren för husbocksförsäkring har däremot inte ansetts omfattas av undantaget och är således skattepliktiga.230 Ett försäkringsbolags skadereglering, som innebär att försäkrings- givaren ersätter försäkringstagarens skada, genom bl.a. reparation av den skadade varan eller förvärv av ny vara eller tjänst, har ansetts hänförlig till försäkringsbolagets tillhandahållande av försäkrings- tjänster.231 Däremot har ett samarbete mellan ett bilföretag och ett försäkringsbolag om tillhandahållande av s.k. märkesförsäkring i samband med försäljning av bilar inte ansetts medföra att bilföretaget tillhandahåller en försäkringstjänst, även om bil- företaget marknadsför försäkringen.232

229Se RÅ 2004 not. 46 (förhandsbesked), och Skatteverkets ställningstagande den 10 mars 2015. Jfr EU-domstolens avgörande i mål C-224/11, BGŻ Leasing, ECLI:EU:C:2013:15 (publicerat i den elektroniska rättsfallssamlingen), där tillhandahållande av en leasingtjänst som förenats med ett tillhandahållande av en försäkring av leasingobjektet, vilken tecknats av leasinggivaren som fakturerat leasingtagaren har ansetts utgöra två fristående tillhanda- hållanden varav det senare bedömts undantaget från mervärdesskatt.

230RÅ 1995 not. 105 (förhandsbesked).

231RÅ 2007 not. 139.

232RÅ 2006 not. 90 (förhandsbesked).

145

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

Ett åtagande att förvalta ett försäkringsbolags tillgångar, genom att bl.a. handha försäkringsbolagets värdepappersportfölj och fatta investeringsbeslut som hör samman med denna samt tillhandahålla s.k. back office-tjänster och vissa andra administrativa tjänster i samband med förvaltningen, har inte ansetts omfattas av undantaget. Den omständigheten att en tjänst bidrar till ett försäkringsbolags huvudsakliga verksamhet har därvid inte ansetts medföra att fråga är om en försäkringstjänst.233 Ett försäkringsbolags tillhandahållande av grunddata och beräkningstjänster som avser pensionsförpliktelser till försäkrade har inte heller ansetts omfattas av undantaget.234 Ett bolags verksamhet med att sälja s.k. completion bonds, d.v.s. färdig- ställandegaranti, bestående i att garantera sina kunder att en viss film ska bli färdig inom viss tid och till visst pris, har inte ansetts omfattas av undantaget. Det synes därvid ha haft betydelse för bedömningen att bolaget genom olika rapporteringssystem dagligen kan följa inspelningen av filmen och självständigt fatta beslut om åtgärder av olika slag för att uppfylla garantin.235

Unionsrätten har i svensk rätt tolkats så att för att det ska vara fråga om sådana tjänster med anknytning till försäkrings- transaktioner som utförs av förmedlare av försäkringar ska den som utför tjänsten stå i kontakt med både försäkringsgivaren och försäkringstagaren och dessutom ha sakkunskap på området. Det får inte vara tjänster som någon gör i försäkringsbolagets ställe. Det avgörande har ansetts vara den faktiska verksamheten, och inte den eventuella behörigheten att binda försäkringsgivaren.236 En tjänst som består i att en bank erbjuder sina kunder speciellt framtagna och förmånliga försäkringar, och på sin Internetsida informerar om hur kunderna på olika sätt kan få kontakt med försäkringsgivaren, har ansetts utgöra en från skatteplikt undan- tagen förmedling av försäkringar.237

Även vid tolkningen av vad som utgör försäkringsförmedling uppstår gränsdragningsproblem, varav vissa behandlats i rättspraxis och annan vägledning. Det finns anledning att beröra detta för att exemplifiera undantagets omfattning.

233RÅ 2009 not. 140 (förhandsbesked).

234Skatterättsnämndens beslut den 14 mars 2005.

235Skatterättsnämndens beslut den 1 oktober 1999.

236RÅ 2005 ref. 80 (förhandsbesked).

237HFD 2015 ref. 29 (förhandsbesked).

146

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Undantaget har inte ansetts omfatta en underleverantörs till- handahållande av tjänster som avser skadereglering till ett för- säkringsbolag, eftersom dessa tjänster inte bedömts ha samband med försäkringsförmedling. Underleverantören var en licensierad försäkringsmäklare som inte hade förmedlat några försäkringar åt det försäkringsbolag åt vilken underleverantören utfört skaderegle- ringarna.238 Med hänvisning därtill har de tjänster som ett bolag tillhandahåller sina lokala försäkringsbolag, för att de ska bedrivas effektivt och likartat, och som i allt väsentligt bedömts utgöra administrationstjänster, inte ansetts kunna ses som förmedling av försäkring eller som ett underordnat led i en sådan förmedling.239

Telefonförsäljning av försäkringar, vars syfte var att sluta försäkringsavtal mellan försäkringsbolaget och en försäkrings- tagare, har ansetts som en tjänst som avser förmedling av försäkringar.240 Däremot har en bilåterförsäljares ersättning från en bilverkstad för s.k. bärgningsförsäkring som återförsäljaren ingår med ett försäkringsbolag, och som innebär att försäkringsbolaget står för kostnaden för bärgningen av en såld bil till närmaste märkesverkstad om den får driftstopp, inte ansetts utgöra försäk- ringsförmedling, med hänvisning till att det är återförsäljaren som är försäkringstagare.241

Ett bolags anvisning av placering och omplacering av för- säkringskapital till ett visst försäkringsbolags värdepappersfonder i enlighet med försäkringstagares fondbytesfullmakt har ansetts utgöra en skattepliktig tjänst.242 Tillhandahållande av en fondförsäkring i form av en fondportfölj har inte ansetts omfattas av undantaget.243 Likaså har ett bolags rådgivnings- och placeringstjänst avseende fondförsäkringar, där försäkringstagaren bestämmer i vilka av till- gängliga värdepappersfonder som försäkringskapitalet ska placeras, ansetts skattepliktig. Ett sådant bolag har nämligen ansetts tillhanda- hålla försäkringstagarna något som närmast kan liknas vid en analys- och rådgivningstjänst rörande fondplacering.244

238RÅ 2009 not. 80 (förhandsbesked).

239Skatterättsnämndens beslut den 14 maj 1996.

240Skatterättsnämndens beslut den 18 juni 1999.

241Skatterättsnämndens beslut den 18 augusti 2006.

242RÅ 2004 not. 234 (förhandsbesked).

243RÅ 2005 not. 115 (förhandsbesked).

244Skatterättsnämndens beslut den 14 maj 1998.

147

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

5.4.3Återbetalning av ingående mervärdesskatt vid exportomsättning

Finansiella tjänster är som huvudregel okvalificerat undantagna från mervärdesskatt, d.v.s. någon rätt att dra av eller få åter- betalning av ingående mervärdesskatt föreligger normalt inte.

Vid exportomsättning i förhållande till tredje land finns dock under vissa förutsättningar rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt som hänför sig till omsättning av bank- och finansi- eringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappers- handel och därmed jämförlig verksamhet, med undantag för förvaltning av värdepappersfonder och specialfonder, samt omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra för- medlare av försäkringar och som avser försäkringar eller åter- försäkringar. Detta innebär ett s.k. kvalificerat undantag från mervärdesskatt. Rätt till sådan återbetalning föreligger endast om

förvärvaren är en beskattningsbar person som i ett land utanför EU har antingen sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahålls eller, om den beskattningsbara personen saknar sådant säte eller etableringsställe i det landet, den beskattningsbara personen är bosatt eller stadigvarande vistas där,

förvärvaren inte är en beskattningsbar person och förvärvaren är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU, eller

omsättningen har direkt samband med varor som ska exporteras till ett land utanför EU.245

Ett företag som säljer sådana tjänster behöver alltså inte betala in någon mervärdesskatt till staten, men har ändå rätt till åter- betalning av sina mervärdesskatteutgifter. Detta kallades tidigare för teknisk skattskyldighet.

245 10 kap. 11 § ML, som motsvarar artikel 169 c i mervärdesskattedirektivet.

148

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

5.4.4Mervärdesskattegrupper

Utgångspunkten i mervärdesskattesystemet är att varje beskatt- ningsbar person är att betrakta som ett separat skattesubjekt. Medlemsstaterna får dock som en enda beskattningsbar person betrakta sådana personer som är etablerade i medlemsstaten och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.246

Med ikraftträdande 1999 införde Sverige en sådan möjlighet i 6 a kap. ML genom rätten att registrera s.k. mervärdesskattegrupper, som också benämns gruppregistrering. För företag i finansiell gruppering motiverades införandet av denna möjlighet med att de företag inom gruppen som bedriver finansiell verksamhet där- igenom kan undvika en inte avdragsgill ingående mervärdesskatt vid förvärv från övriga företag i gruppen,247 något som är en betydelsefull mervärdesskatterättslig fördel.248

Bakgrund

Huvudregeln är att mervärdesskattskyldighet föreligger för skatte- pliktig omsättning av en beskattningsbar juridisk eller fysisk person som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett om det finns någon ägar- eller intressegemenskap mellan säljaren och köparen. En koncern utgör i sig inte någon juridisk person. Omsättning som görs av enskilda koncernföretag eller mellan företag i någon annan sammanslutning av juridiska personer med intressegemenskap beskattas således på samma sätt som omsättning mellan helt fristående företag.

Principen att beskatta även omsättning mellan företag i en företagsgrupp är av betydelse när det gäller konkurrens- neutraliteten gentemot fristående företag. Detta gör sig särskilt gällande när det förvärvande företaget bedriver mervärdeskattefri verksamhet som inte medför rätt till avdrag för ingående mer- värdesskatt. Den skatt som uppkommer vid skattepliktiga interntransaktioner blir därmed en kostnad för företagsgruppen, på

246Artikel 11 i mervärdesskattedirektivet.

247Prop. 1997/98:148 s. 1.

248Se bl.a. Nilsson, Ulf, Moms för bank och finans, s. 66.

149

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

samma sätt som om tjänsten förvärvats från ett fristående företag med skattepliktig verksamhet.

I den mån det förvärvande företaget självt bedriver skattepliktig verksamhet föreligger avdragsrätt för skatten och den utgör därmed i princip inte någon kostnad för företagsgruppen. Effekten av att inte beskatta interna förvärv som görs av företag med skattefri verksamhet blir således att helt fristående företag kan komma att få svårare att sälja sina tjänster. De fristående företagen kan hamna i konkurrensunderläge om förvärvaren av tjänsterna har möjlighet att bedriva samma verksamhet inom koncernen utan att belastas av mervärdesskatt. Det förhållandet att tjänster inom ett företag som regel inte beskattas medan däremot omsättning mellan företagen i en grupp beskattas kan sägas motverka en uppdelning av ett företags verksamhet på flera företag. Detta gör sig särskilt gällande i de fall det förvärvande företaget bedriver skattefri verksamhet som inte medför avdragsrätt för ingående skatt. Den skatt som uppkommer vid skattepliktiga interntransaktioner blir därmed en kostnad för företagsgruppen på samma sätt som om tjänsten förvärvats från ett fristående företag med skattepliktig verksamhet.

När möjligheten att registrera mervärdesskattegrupper infördes anfördes, beträffande den finansiella sektorn, bl.a. följande.

Inom EG [numera EU, utredningens anm.] har ett antal direktiv utfärdats om finansiella tjänster. De syftar till en enda auktorisation, hemlandstillsyn och ömsesidigt erkännande av nationella regler inom gemenskapen [numera unionen, utredningens anm.]. Dessa direktiv har genomförts i den svenska lagstiftningen.

Principerna om enda auktorisation innebär att en auktorisation, som ett finansiellt företag fått i det medlemsland där företaget har sitt huvudkontor, ska gälla i hela EES-området. Syftet är att företaget fritt ska kunna etablera filialer och erbjuda tjänster i andra medlemsländer.

EG-direktiven har enligt företrädare för branschen inneburit att svenska banker och försäkringsföretag utsatts för en allt hårdare utländsk konkurrens. I de fall de utländska konkurrenterna inte be- höver vidkännas någon merkostnad i hemlandet i form av mervärdes- beskattning för sina gruppinterna tjänster kan de erbjuda billigare tjänster på den svenska marknaden än vad de svenska bankerna och försäkringsföretagen kan. Inom försäkringssektorn har framhållits att gruppregistrering utnyttjas i de länder där svensk försäkrings- verksamhet har sina största konkurrenter.249

249 Prop. 1997/98:148 s. 27 f.

150

SOU 2016:76

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

Om den finansiella sektorn anfördes vidare bl.a. följande.

Bank- och försäkringsbolag har ofta verksamheten uppdelad på flera juridiska personer. Uppdelningen beror på ekonomiska, strategiska och affärsmässiga faktorer och är ofta en produkt av fusioner och omstruktureringsprocesser. En omfattande strukturomvandling fort- går inom banksektorn av framför allt internationella skäl.

De finansiella verksamheterna är sällan uppbyggda på organisa- toriskt lika sätt. Beskattningen av gruppinterna tjänster kan därför medföra skillnader i skattehänseende mellan olika företagsgrupper även på den inhemska marknaden vilket på ett snedvridande sätt påverkar de olika företagens inbördes konkurrensförmåga. Ju större del av en finansiell verksamhet som ligger i ett eller ett fåtal bolag eller företag, desto mindre betungande blir mervärdesskatteeffekterna.

De finansiella företagens verksamhet regleras i särskild lagstiftning för banker, värdepappersbolag och försäkringsföretag. Företagen är i princip förhindrade att driva annan verksamhet än finansiell sådan. Dessutom finns legala krav på att olika finansiella verksamheter endast får bedrivas i separata bolag.

[---]

När finansiell verksamhet drivs i flera företag inom en och samma grupp anses det av kostnads- och effektivitetsskäl ofta mest rationellt att samordna vissa för gruppens funktion viktiga interna tjänster i separata bolag. Detta har uppgetts gälla för exempelvis datatjänster, informationsteknik, management, övergripande administration, ekonomistyrning, ekonomi och redovisning, depåtjänster, teletjänster, produktutveckling, juridisk rådgivning, gemensam kunddatabas, kund- service, reklam och marknadsföring, distribution och tryckeri, transport, inköp, personaladministration, utbildning, fastighetsförvalt- ning, kapitalförvaltning, betalningsservice, intern revision, skade- reglering (försäkringssektorn), inkasso (banksektorn) m.m. Ofta är tjänsterna till sin natur sådana som de enskilda företagen i gruppen annars själva skulle fått utföra för att driva sin verksamhet. De gruppinterna tjänsterna uppges nästan uteslutande avse stödtjänster som är nödvändiga för de finansiella företagens utåtriktade tjänste- produktion.

Försäkringsbranschen uppger att man tillgripit administrativa förändringar av mervärdesskatteskäl vilka inte ansetts lämpliga från andra utgångspunkter för att minska mervärdesskattekostnaderna för gruppinterna omsättningar. Detta har skett genom s.k. tillika- anställning. Det betyder att personal som utför arbete åt flera av bolagen i en försäkringsgrupp har anställts i samtliga bolag. Varje anställd utför då endast arbete åt sina egna arbetsgivare. Med en sådan organisation anses ingen ökad mervärdesskattekostnad uppkomma, eftersom egenregiarbete inte medför skattskyldighet. Denna ordning

151

Nuvarande beskattning i den finansiella sektorn

SOU 2016:76

har dock enligt branschen skett på bekostnad av en ökad admi- nistration och därmed sammanhängande kostnader.

Inom banksektorn uppges att det ofta inte är praktiskt möjligt att vidta administrativa åtgärder för att undvika mervärdes- beskattningen.250

Regeringen motiverade införandet av möjligheten att registrera mervärdesskattegrupper enligt bl.a. följande.

Möjligheten till gruppregistrering med stöd av sjätte direktivet [numera mervärdesskattedirektivet, utredningens anm.] utgör – såsom också några remissinstanser påpekat – ett avsteg från principen om att alla skattepliktiga omsättningar ska beskattas. Åtgärden är således extraordinär inom mervärdesskattesystemet och kan dessutom om den görs allmänt tillämplig inom skattefria sektorer komma att försämra konkurrensneutraliteten för andra delar av näringslivet.

[---]

Vad som anförts om mervärdesbeskattningens snedvridande inverkan på bank- och försäkringsbranschens interna verksamhetsformer och därmed på deras inbördes konkurrensförmåga, samt om deras interna- tionella konkurrensutsatthet och det angelägna i att banker och för- säkringsföretag tillförsäkras samma verksamhetsbetingelser som mot- svarande företag i ett flertal andra EG-länder [numera EU-länder, utredningens anm.], kan enligt regeringen anses utgöra sådana starka skäl som talar för ett införande av gruppregistrering inom denna sektor.

[---]

Rätten till gruppregistrering innebär utan tvekan en fördel för de företag som kommer i åtnjutande av denna möjlighet. Dessa fördelar måste vägas mot de samhällsekonomiska och konkurrensmässiga aspekterna. Bestämmelserna bör således utformats så att den negativa konkurrenssituationen för de fristående företagen så långt möjligt minimeras. Spärrar mot skatteundandraganden bör också införas.251

Efter att möjligheten att registrera mervärdesskattegrupper införts har mindre redaktionella ändringar i regelverket vidtagits, utan att regelverket som helhet föränd