sou 2016 72 d2

Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet

Del 2

Betänkande av

Entreprenörskapsutredningen

Stockholm 2016

SOU 2016:72

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24516-3

ISSN 0375-250X

Innehåll

Författningsförslag.....................................................

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om

	företagsrekonstruktion...........................................................		13
1.2	Förslag till	lag om ändring i äktenskapsbalken ....................	38
1.3	Förslag till	lag om ändring i föräldrabalken .........................	40

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva...................................................................................

1.5Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979) ...............................................................................

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m....................................

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

	ekonomiska föreningar ...........................................................		48
1.8	Förslag till	lag om ändring i konkurslagen (1987:672)........	50
1.9	Förslag till	lag om ändring i köplagen (1990:931) ...............	52
1.10	Förslag till	lag om ändring i lagen (1991:980) om
	handel med finansiella instrument .........................................		54
1.11	Förslag till	lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220).......	56
1.12	Förslag till	lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) .............................................................................		58
1.13	Förslag till	lag om ändring i försäkringsavtalslagen
	(2005:104)	...............................................................................	59
			5

Innehåll SOU 2016:72

1.14	Förslag till	lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551)	...............................................................................	62
1.15	Förslag till	lag om ändring i lag (2016:676) om
	skuldsanering ..................................................för företagare		63

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (1979:802) om dagbok och akter i konkursärenden och

	ärenden om företagsrekonstruktion......................................	66
1.17	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1996:783) om företagsrekonstruktion.................................	67
2	Utredningens uppdrag i denna del..............................	69
2.1	Utredningens direktiv ............................................................	69
2.2	Avgränsningar.........................................................................	71
2.3	Utredningens arbete...............................................................	74
2.4	Disposition..............................................................................	75
3	Bakgrund och utgångspunkter .....................................	77
3.1	Historik m.m. .........................................................................	77
3.2	Tidigare utredningar på området ...........................................	78
3.3	Senare utredningar av intresse ...............................................	79
3.4	Ekonomisk forskning av intresse ..........................................	82
3.5	Behovet av en reformerad rekonstruktionslagstiftning .......	85

3.6Hur kan fler livskraftiga företag med

	betalningssvårigheter ges en andra chans? ............................		87
	3.6.1	Informationsinsatser...............................................	87
	3.6.2	En ändrad samhällsattityd ......................................	88
	3.6.3	Varningssignaler om ekonomisk kris.....................	90
4	Gällande rätt .............................................................		95
4.1	Inledning .................................................................................		95
4.2	Huvuddragen i LFR ...............................................................		96

SOU 2016:72		Innehåll
4.2.1	Syftet med företagsrekonstruktion ........................	96
4.2.2	Innebörden av företagsrekonstruktion ..................	97
4.2.3	Krav på utredningen ................................................	99
4.2.4	Rekonstruktörens roll ...........................................	101

4.2.5Gäldenärens skyldigheter under

företagsrekonstruktion .........................................

103

4.2.6Exekutiva åtgärder under

	företagsrekonstruktion .........................................	104
4.2.7	Gäldenärens avtal m.m. .........................................	104

4.2.8Offentligt ackord under

		företagsrekonstruktion .........................................	107
	4.2.9	Företagsrekonstruktionens upphörande..............	110
5	Internationell utblick ...............................................		113
5.1	Inledning ...............................................................................		113
5.2	Nordiska länder.....................................................................		114
	5.2.1	Norge .....................................................................	114
	5.2.2	Danmark ................................................................	118
	5.2.3	Finland ...................................................................	122
5.3	Andra länder inom EU .........................................................		127
	5.3.1	Storbritannien ........................................................	127
	5.3.2	Tyskland.................................................................	132
5.4	Initiativ på EU-nivå ..............................................................		138
	5.4.1	En europeisk strategi för att hantera
		misslyckade företagssatsningar och insolvens .....	138

5.4.2Europeiska kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att

		hantera konkurs och insolvens .............................	139
	5.4.3	EU:s insolvensförordning .....................................	142
	5.4.4	Andra initiativ av Europeiska kommissionen ......	146
5.5	UNCITRAL:s lagstiftningsguide ........................................		146
5.6	Andra pågående arbeten, Världsbanken m.m......................		148
	5.6.1	Världsbanken .........................................................	148
	5.6.2	Nordiska/baltiska insolvensnätverket..................	150

Innehåll SOU 2016:72

6	Ansökningsförfarandet m.m. .....................................		151
6.1	Behöriga domstolar ..............................................................		151
6.2	Ansökans innehåll ................................................................		153
	6.2.1	Gäldenärens ekonomi ...........................................	157
	6.2.2	Allmänna synpunkter på
		borgenärsförteckningen och den preliminära
		rekonstruktionsplanens innehåll och
		utformning.............................................................	159
6.3	Behöriga sökande..................................................................		162
6.4	Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion .....		163
	6.4.1	Risk för snar illikviditet ........................................	163
	6.4.2	Beviskrav................................................................	164
6.5	Rättens prövning vid borgenärssammanträdet ...................		166

6.6Ansökan om företagsrekonstruktion och konkurs

	samma dag .............................................................................		168
6.7	Något om för-förfaranden och hybridförfaranden ............		169
7	Rättsverkningar av att företagsrekonstruktion beslutas . 173
7.1	Gäldenärens rådighet............................................................		173
	7.1.1	Allmänt om upplysnings- och lydnadsplikt ........	173

7.1.2Krav på samtycke och rättshandlingens

	giltighet m.m. ........................................................	175
7.2 Gäldenärens avtal..................................................................		182
7.2.1	Inledning................................................................	182

7.2.2Hinder att häva på grund av dröjsmål före

rekonstruktionen ..................................................

184

7.2.3Verkställighet för borgenärer med

	separationsrätt m.m...............................................	186
7.2.4	Om borgensavtal ...................................................	190
7.2.5	Begäran om fullföljd .............................................	191
7.2.6	Partiell fullföljd för gäldenären ............................	193
7.2.7	Verkan av fullföljd.................................................	195
7.2.8	Allmän förmånsrätt vid fullföljd m.m..................	197
7.2.9	Tillgodogörande av en prestation.........................	203

SOU 2016:72 Innehåll

	7.2.10	Utnyttjande av lokaler...........................................	205
	7.2.11	Lönefordringar.......................................................	208
	7.2.12	Överlåtelse av avtal ................................................	211
8	Genomförande och avslutande av
	företagsrekonstruktion..............................................		215
8.1	Rekonstruktören...................................................................		215
	8.1.1	Förslaget till rekonstruktör ..................................	215
	8.1.2	Utseende av en eller flera rekonstruktörer ..........	218

8.1.3Möjlighet för rekonstruktören att sätta annan

	i sitt ställe ...............................................................	219
8.1.4	Rekonstruktörens ersättning ................................	221
8.1.5	Rekonstruktörens skadeståndsansvar ..................	225
8.1.6	Bör en rekonstruktör kunna utses till
	förvaltare i en efterföljande konkurs? .................	227

8.1.7Samspelet mellan rekonstruktören och

		företagsledningen ..................................................	230
8.2	Separat ackord .......................................................................		232
	8.2.1	Behovet av ett enklare förfarande.........................	232
	8.2.2	Ansökan om separat ackord..................................	235
	8.2.3	Ansökans innehåll .................................................	236
	8.2.4	Förskott m.m.........................................................	239
	8.2.5	Förutsättningar för beslut om separat ackord .....	239
8.3	Utvidgat ackord ....................................................................		242
	8.3.1	Behov av ett nytt instrument ................................	242
	8.3.2	Begäran om ackordsförhandling...........................	245
	8.3.3	Deltagande borgenärer ..........................................	248
	8.3.4	Beslut om förhandling om utvidgat ackord .........	252

8.3.5Borgenärsmajoritet vid fastställande av

	utvidgat ackord ......................................................	254
8.3.6	Verkan av utvidgat ackord ....................................	255
8.3.7	Fastställelse av utvidgat ackord ............................	256
8.3.8	Vägran att fastställa ackordsförslaget...................	257
8.3.9	Tillsyn och förverkande ........................................	258
8.4 Företagsrekonstruktionens upphörande .............................		260

Innehåll		SOU 2016:72
9	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................	265
9.1	Ikraftträdande .......................................................................	265
9.2	Övergångsbestämmelser ......................................................	265
10	Författningskommentar ............................................	267
10.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om
	företagsrekonstruktion ........................................................	267
10.2	Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken...................	298
10.3	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ........................	298

10.4Förslag till lag om ändring i lag (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård

	kvarbliva ................................................................................	299
10.5	Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
	(1970:979) .............................................................................	299
10.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om
	preskription av skattefordringar m.m. ................................	300
10.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
	ekonomiska föreningar.........................................................	300
10.8	Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ......	301
10.9	Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)..............	301
10.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
	handel med finansiella instrument.......................................	302
10.11	Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) .....	302
10.12	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) ...........................................................................	303
10.13	Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen
	(2005:104) .............................................................................	303
10.14	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551) .............................................................................	304

SOU 2016:72	Innehåll
10.15 Förslag till lag om ändring i lag (2016:676)	om
skuldsanering för företagare.................................................	304

10.16Förslag till förordning om ändring i förordning (1979:802) om dagbok och akter i konkursärenden och

ärenden om företagsrekonstruktion ...................................	305
10.17 Förslag till förordning om ändring i förordning
(1996:783) om företagsrekonstruktion ...............................	306

En näringsidkare som har be- talningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att rekon- struera sin verksamhet (företags- rekonstruktion) eller få inleda för- handling om ett separat ackord.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:764) om företags- rekonstruktion

dels att 1 kap. 1–2 §§, 2 kap. 1, 3, 4, 6, 10–11, 15, 17 och 20 §§ och 4 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 12 § ska sättas närmast före 4 kap. 11 a §,

dels att det i lagen ska införas två nya kaptitel, 3 a och 3 b kap., 17 nya paragrafer, 2 kap. 1 a §, 16 a § och 20 a–h §§, 4 kap. 1 a §, 1 b §, 4 a §, 9 a §, 9 b §, 11 a och b §§, och närmast före 2 kap. 20, 20 a, 20 d och 20 h §§ och 4 kap. 9 a och 11 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

1 §

Författningsförslag

SOU 2016:72

2 §

Under en företagsrekon- struktion skall en av rätten ut- sedd rekonstruktör undersöka om den verksamhet som gälde- nären bedriver kan fortsätta helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns för- utsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord). Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas intressen inte åsidosätts.

Av 3 kap. 1 § framgår att för- handling om offentligt ackord kan äga rum under en företagsrekon- struktion.

Under en företagsrekon- struktion ska en av rätten utsedd rekonstruktör undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsätta helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsätt- ningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer genom ett offent- ligt ackord eller genom ett utvid- gat ackord. Rekonstruktören ska när han eller hon fullgör sitt uppdrag verka för att borgenä- rernas intressen inte åsidosätts.

I 3 kap. och 3 a kap. finns be- stämmelser om offentligt ackord och om utvidgat ackord.

Med ackord avses i denna lag såväl ett offentligt som ett utvid- gat eller separat ackord, såvida inget annat anges.

2kap.

1 §1

En ansökan om företags- rekonstruktion får göras av gäl- denären eller av en borgenär. An- sökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betal- ningsskyldighet i allmänhet. An- sökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

En ansökan om företags- rekonstruktion får göras av gäl- denären eller av en borgenär. An- sökan ska göras skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

1 Senaste lydelse 2005:1053.

SOU 2016:72 Författningsförslag

I ansökan skall sökanden ange	I ansökan ska	sökanden ange
och styrka de omständigheter	och styrka de	omständigheter
som gör rätten behörig, om de	som gör rätten behörig, om de
inte är kända.	inte är kända.

I 2 § lagen (2005:1046) med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen finns ytterligare bestämmelser om ansökans innehåll.

				1 a §
				I 4 kap. 1 a § finns bestämmel-
				ser om behörig domstol.
			3 §
En	ansökan	av	gäldenären	En ansökan av gäldenären ska
skall innehålla				innehålla
1. en kortfattad			redogörelse	1. en kortfattad redogörelse
för gäldenärens		ekonomi och		för gäldenärens ekonomi, verk-
orsakerna till betalningssvårig-				samhet och orsakerna till betal-
heterna,				ningssvårigheterna,
2. en borgenärsförteckning,				2. en borgenärsförteckning,
3. en redogörelse för hur gäl-				3. en redogörelse för hur gäl-
denären avser att verksamheten				denären avser att verksamheten
skall	bedrivas	i fortsättningen		ska bedrivas i fortsättningen och
och en uppgörelse nås med bor-				en uppgörelse nås med borgenä-
genärerna, och				rerna, och

4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplighet för uppdraget.

I redogörelsen för gäldenärens ekonomi enligt första stycket 1 ska ingå en likviditetsbudget avseen- de en rekonstruktionsperiod om tre månader. Om det finns sär- skilda skäl får budgeten avse en kortare period för vilken budget kan upprättas. Budgeten kan kompletteras ansökan i efterhand om det saknas tid och det är av avgörande betydelse att företags- rekonstruktionen omgående in- leds.

Författningsförslag SOU 2016:72

				Av förslaget	till rekonstruktör
				enligt första stycket 4 ska framgå
				vilka borgenärer som har kontak-
				tats med anledning av förslaget,
				hur de är berörda samt om de har
				något att erinra mot att den före-
				slagna personen utses.
			4 §
En ansökan av en borgenär				En ansökan av en borgenär
skall innehålla				ska innehålla
1. uppgift om		borgenärens		1. uppgift	om	borgenärens
fordran på gäldenären,				fordran på gäldenären,
2. upplysningar		om	gälde-	2. upplysningar		om gäldenär-
närens betalningssvårigheter, och				ens betalningssvårigheter, och
3. ett förslag till rekonstruk-				3. ett förslag till rekonstruk-
tör samt behövliga uppgifter om				tör samt behövliga uppgifter om
dennes lämplighet för uppdra-				dennes lämplighet för uppdra-
get.				get.
				Av förslaget	till rekonstruktör
				enligt första stycket 3 ska framgå
				vilka borgenärer som har kontak-
				tats med anledning av förslaget,
				hur de är berörda samt om de har
				något att erinra mot att den före-
				slagna personen utses.
			6 §
En förutsättning för att be-				En förutsättning för att be-
slut om företagsrekonstruktion				slut om företagsrekonstruktion
skall meddelas är att det kan				ska meddelas är att det kan antas
antas att gäldenären inte kan				att gäldenären inte kan betala
betala sina förfallna skulder eller				sina förfallna skulder eller att
att sådan	oförmåga		inträder	sådan oförmåga inträder inom
inom kort.				kort.
Beslut	om	företagsrekon-		Beslut om		företagsrekon-
struktion får inte meddelas, om				struktion får meddelas, om det
det saknas skälig anledning att				finns grundad anledning att anta
anta att syftet med företags-				att syftet med företagsrekon-
rekonstruktionen kan uppnås.				struktionen kan uppnås.

SOU 2016:72

Författningsförslag

En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett ansökan.

10 §

Om en ansökan bifalls, skall rätten samtidigt utse en rekon- struktör. Finns det särskilda skäl får fler än en rekonstruktör ut- ses.

Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärs- sammanträde inför rätten. Sam- manträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet om fö- retagsrekonstruktion eller den längre tid som är oundgängligen nödvändig.

Om en ansökan bifalls, ska rätten samtidigt utse en rekon- struktör. Finns det synnerliga skäl får fler än en rekonstruktör utses.

Rätten ska också bestämma tidpunkt för ett borgenärs- sammanträde inför rätten. Sam- manträdet ska äga rum inom tre veckor från beslutet om före- tagsrekonstruktion eller den längre tid som är oundgängligen nödvändig.

11 §2
En rekonstruktör skall ha den	En rekonstruktör ska ha den
särskilda insikt och erfarenhet som	särskilda insikt och erfarenhet som
uppdraget kräver, ha borgenärer-	uppdraget kräver, ha borgenärer-
nas förtroende samt även i övrigt	nas förtroende samt även i övrigt
vara lämplig för uppdraget.	vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid dom-	Den som är anställd vid dom-
stol eller Kronofogdemyndig-	stol,	Kronofogdemyndigheten
heten får inte vara rekonstruktör.	eller Skatteverket får inte vara
	rekonstruktör. Detsamma gäller
	den som arbetar med lönegaranti-
	frågor vid Länsstyrelse.
En rekonstruktör som inte är	En rekonstruktör som inte är
lämplig eller av någon annan or-	lämplig eller av någon annan or-
sak bör skiljas från uppdraget	sak bör skiljas från uppdraget ska
skall entledigas av rätten. Frågor	entledigas av rätten. Frågor om
om entledigande tas upp på begä-	entledigande tas upp på begäran
ran av rekonstruktören, en bor-	av rekonstruktören, en borgenär
genär eller gäldenären.	eller gäldenären.

2 Senaste lydelse 2006:723.

Författningsförslag

SOU 2016:72

En rekonstruktör får vid full- görandet av uppdraget inte sätta någon annan i sitt ställe.

Gäldenären får inte utan re- konstruktörens samtycke

1.betala skulder som upp- kommit före beslutet om före- tagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana skulder,

2.åta sig nya förpliktelser, el-

ler

3.överlåta, pantsätta eller upp- låta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenä- rens verksamhet.

Åsidosätter gäldenären vad som föreskrivs i första stycket in- verkar detta inte på rätts- handlingens giltighet.

15 §

Gäldenären får inte utan re- konstruktörens samtycke

1.fullgöra förpliktelser som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana förpliktelser,

2.åta sig nya förpliktelser, el-

ler

3.överlåta, pantsätta eller upp- låta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenä- rens verksamhet.

En rättshandling som före- tagits i strid med första stycket är ogiltig, utom när motparten inte kände till eller borde ha känt till att gäldenären inte hade rätt att företa rättshandlingen.

En överlåtelse av eller ett an- nat förfogande över egendom som på grund av andra stycket ska gälla, ska dock, om rekon- struktören utan oskäligt uppehåll begär det, gå åter mot att gäldenä- ren ersätter borgenären vad han eller hon har betalat jämte nöd- vändig eller nyttig kostnad.

Rekonstruktören får sam- tycka till en betalning som avses i första stycket 1 endast om det föreligger synnerliga skäl.

Rekonstruktören får sam- tycka till att fullgöra förpliktelser som avses i första stycket 1 end- ast om det föreligger synnerliga skäl.

SOU 2016:72 Författningsförslag

					16 a §
					Efter borgenärssammanträdet
					ska rätten besluta att företags-
					rekonstruktionen		ska	upphöra,
					om syftet med företagsrekon-
					struktionen inte kan antas bli
					uppnått.
				17 §
Under den tid företags-					Under den tid företags-
rekonstruktionen pågår får ut-					rekonstruktionen pågår får ut-
mätning eller annan verk-					mätning eller annan verk-
ställighet		enligt	utsöknings-		ställighet	enligt	utsöknings-
balken inte äga rum mot					balken inte äga rum mot
gäldenären.		Verkställighet		får	gäldenären.	Verkställighet			får
dock ske för fordran för vilken					dock ske för fordran för vilken
borgenären		har	handpanträtt		borgenären	har	handpanträtt
eller retentionsrätt, eller				för	eller retentionsrätt,			eller	för
fordran som avser underhålls-					fordran som avser underhålls-
bidrag.	Handräckning enligt				bidrag. Verkställighet för borge-
lagen (1978:599) om avbetal-					närer med separationsrätt är möj-
ningsköp	mellan		näringsidkare		lig om inte gäldenären begär att
m.fl. får inte ske.					avtalet ska fullföljas.

Under företagsrekonstruktionen får inte heller meddelas beslut

om kvarstad eller betalningssäkring.
				Hinder att häva på grund av
				dröjsmål före
				företagsrekonstruktionen
				20 §3
Har gäldenärens motpart före				Efter ansökan om företagsre-
beslutet	om	företagsrekon-		konstruktion	får	en	motpart
struktion fått rätt att häva ett				i gäldenärens	avtal	inte häva
avtal på grund av inträffat eller				avtalet på grund av dröjsmål med
befarat	dröjsmål	med	betalning	betalning eller	annan		prestation,
eller annan prestation,			får mot-	om dröjsmålet inträffat eller befa-

3 Senaste lydelse 2011:730.

Författningsförslag

SOU 2016:72

parten efter beslutet inte häva avtalet på grund av dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruk- törens samtycke inom skälig tid begär att det ska fullföljas. Gäl- denären ska på motpartens begä- ran inom skälig tid ge besked om avtalet ska fullföljas.

Ska ett avtal fullföljas enligt första stycket gäller följande.

1.Är tiden för motpartens fullgörelse inne, ska gäldenären på motpartens begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd har medgetts beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem.

2.Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har mot- parten rätt att erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer

iden mån det av särskild anled- ning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.

Om gäldenären inte lämnar besked enligt första stycket andra meningen eller inte fullgör sina skyldigheter enligt andra stycket, får motparten häva avtalet.

Ett avtalsvillkor som inskrän- ker gäldenärens rätt enligt första och andra styckena är ogiltigt.

Om återtagande av vara som överlämnats till gäldenären sedan ansökan gjorts om företagsrekon- struktion finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen (1990:931).

rats inträffa före beslutet om före- tagsrekonstruktion.

En hävning som företas i strid mot första stycket ska ändå gälla, om det av omständigheterna framgår att motparten var i god tro och det skulle vara uppenbart oskäligt om hävningen inte blev gällande.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Denna paragraf gäller inte för anställningsavtal eller för en borge- när som innehar finansiella in- strument, valuta eller sådana ford- ringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen (1987:672) som säkerhet.

Gäldenärens rätt att fullfölja avtal

20 a §

Gäldenären får med rekon- struktörens samtycke bestämma om ett avtal ska fullföljas. Mot- parten får begära att gäldenären inom skälig tid ger besked om detta.

Ska ett avtal fullföljas enligt första stycket gäller följande.

1.Är tiden för motpartens full- görelse inne, ska gäldenären på motpartens begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd har medgetts beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem.

2.Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har mot- parten rätt att erhålla säkerhet för framtida prestationer i den mån det av särskild anledning är nöd- vändigt att för att skydda honom mot förlust.

I den mån gäldenärens prestat- ioner enligt avtalet inte kan uppde- las utan väsentlig olägenhet för motparten, ska gäldenären utge vederlag även för sådana presta-

Författningsförslag

SOU 2016:72

tioner som motparten kan ha full- gjort före företagsrekonstruktionen.

20 b §

Om avtalet gäller fortlöpande eller delbara prestationer får gälde- nären begränsa sin fullföljd till viss tid eller mängd av återstoden, om gäldenären på eget initiativ eller efter motpartens begäran enligt 20 a § inom skälig tid ger besked om den begränsning av fullföljden som han eller hon önskar.

Första stycket gäller inte om en begränsad fullföljd skulle med- föra väsentlig olägenhet för mot- parten. Detsamma gäller om mot- parten har sakrättsligt skydd till gäldenärens prestationer.

20 c §

Om gäldenären inte inom skälig tid efter motpartens begä- ran förklarar att avtalet ska full- följas eller inte fullföljer sina skyldigheter enligt 20 a och b §§, får motparten häva avtalet.

Skydd för prestationer som mottas under företagsrekonstruktionen

20 d §

Om gäldenären efter beslutet om företagsrekonstruktion mottar en prestation från en motpart i ett avtal och gäldenären väljer att inte fullfölja avtalet, ska prestationen lämnas tillbaka.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Förfogar gäldenären över pre- stationen så att den inte kan åter- lämnas väsentligt oförändrad eller oförminskad, ska motpartens ford- ran på avtalat vederlag för denna prestation anses ha uppkommit under företagsrekonstruktionen. Detsamma gäller om gäldenären utnyttjar en prestation som är så- dan att den inte kan återlämnas.

Ett förfogande eller utnyttjande enligt andra stycket ska inte anses föreligga förrän rekonstruktören fått eller borde ha fått kännedom om att en prestation har mottagits eller om det avtal som prestationen avser.

20 e §

Gäldenären ska ha rätt att överlåta avtal till tredje man un- der förutsättning att

1.gäldenären förklarat att av- talet ska fullföljas,

2.tredje man har förmåga att fullgöra avtalet,

3.motparten inte väsentligt missgynnas av överlåtelsen och det i övrigt inte finns något rätts- ligt hinder mot överlåtelsen.

20 f §

Fortsätter en hyresvärd att till- handahålla en lokal enligt ett hy- resavtal med gäldenären, ska hy- resvärdens fordran på hyra för nyttjande som sker senare än en månad efter beslutet om företags- rekonstruktion anses ha upp-

Författningsförslag

SOU 2016:72

kommit under företagsrekonstruk- tionen.

20 g §

Om en arbetstagare fortsätter att fullgöra sina åtaganden enligt ett anställningsavtal med gälde- nären, ska arbetstagarens fordran på lön eller annan ersättning för arbete som utförs senare än en må- nad efter beslutet om företags- rekonstruktion anses ha upp- kommit under företagsrekonstruk- tionen.

Avvikande avtalsvillkor och regler

20 h §

Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt 20–20 g §§ är utan verkan. Detta gäller inte för anställningsavtal eller för en borge- när som innehar finansiella instru- ment, valuta eller sådana fordringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen (1987:672) som sä- kerhet.

3 a kap. Utvidgat ackord

1 §

Rätten kan i ett ärende om fö- retagsrekonstruktion på begäran av gäldenären eller en borgenär besluta om förhandling om utvid- gat ackord.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Villkor för utvidgat ackord

2 §

Ett utvidgat ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen sätts ner eller betalas på närmare angi- vet sätt.

Borgenärer vid utvidgat ackord

3 §
I ackordsförhandling	deltar

samtliga borgenärer vilkas ford- ringar har uppkommit före ansö- kan om företagsrekonstruktion.

En borgenär som kan få täck- ning för sin fordran genom kvitt- ning deltar inte i förhandlingen. Inte heller deltar en borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till be- talning först efter övriga borgenä- rer, om inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det.

Om en borgenär helt eller delvis

avstår	från kvittningsrätt,	deltar
denna	i förhandlingen	i mot-

svarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning, deltar denna med återstående del av fordringen.

En borgenär får delta i för- handlingen, även om fordringen inte är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Författningsförslag

SOU 2016:72

Borgenärsmajoritet vid utvidgat ackord

4 §

Ett ackordsförslag ska anses an- taget av borgenärerna om

1. minst två tredje delar av bor- genärerna i varje borgenärsgrupp enligt andra stycket som har delta- git i omröstningen har godtagit förslaget och deras fordringar upp- går till minst två tredjedelar av totalbeloppet av de fordringar som de röstande borgenärerna i gruppen har mot gäldenären, eller

2. minst åttiofem procent av det totala borgenärskollektivet som har deltagit i omröstningen har godtagit förslaget och deras fordringar upp- går till minst tre fjärdedelar av de röstberättigade fordringarnas sam- manlagda belopp.

Borgenärna ska vid en omröst- ning enligt första stycket 1 delas in i följande borgenärsgrupper

1. borgenärer som åberopar se- parationsrätt,

2. borgenärer vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt,

3. borgenärer vars fordran är förenad med allmän försmånsrätt, och

4. oprioriterade borgenärer.

5 §

Även om kraven i 4 § är upp- fyllt ska ackordsförslaget inte anses antaget om en borgenär som röstat emot ett godkännande av ackords-

SOU 2016:72

Författningsförslag

förslaget visar att en betalning som enligt ackordet ska tillfalla honom till sitt värde är mindre än vad borgenären skulle få i gäldenärens konkurs.

Återvinning

6 §

Vad som sägs i 3 kap. 5–7 §§ gäller på motsvarande sätt för utvidgat ackord.

Verkan av utvidgat ackord

7 §

Ett fastställt ackord är bind- ande för alla borgenärer, såväl kända som okända, som enligt 3 § hade rätt att delta i ackords- förhandlingen.

En borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsför- handlingen tillgodoses fullt ut ge- nom ackordet.

8 §

En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som föru- tom gäldenären svarar för ford- ringen.

Författningsförslag

SOU 2016:72

En begäran om ackordsförhandling

9 §

En begäran om ackords- förhandling ska göras skriftligen. Begäran ska innehålla ett förslag på hur en uppgörelse med borge- närerna ska uppnås.

I begäran ska det intygas att borgenärer som till antalet utgör minst två femtedelar av det totala borgenärskollektivet och som om- fattas av förslaget har förklarat sig anse ackordsförslaget antagbart.

Om ackordsförslaget läggs fram av en borgenär, ska gälde- nären ha medgett förslaget.

Beslut om ackordsförhandling

10 §

Om begäran om ackordsför- handling tas upp, ska rätten genast meddela beslut om ackordsför- handling. Samtidigt ska rätten

1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten,

2. kalla gäldenären, rekon- struktören och borgenärerna till sammanträdet, och

3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar.

Regeringen får meddela före- skrifter om kungörandet av beslutet.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Borgenärssammanträdet

11 §

Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen ska hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om denna.

Vid borgenärssammanträdet ska rekonstruktören och gäldenären närvara. Detsamma gäller den borgenär som framlagt förslaget.

Rekonstruktören ska tillhanda- hålla en förteckning över de borge- närer som har rätt att delta i om- röstningen i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas.

Vad som sägs i 3 kap. 16 § gäl- ler i tillämpliga delar även för ett utvidgat ackord.

12 §

Vid borgenärssammanträdet ska borgenärerna rösta om ackords- förslaget.

Vad som sägs i 3 kap. 20–21 §§ gäller i tillämpliga delar även för ett utvidgat ackord.

Fastställelse av utvidgat ackord

13§

Har ackordsförslaget antagits

vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 14 § anledning att inte fastställa ackordet, ska ack- ordsfrågan prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte

Författningsförslag

SOU 2016:72

kan avgöras om förslaget har an- tagits eller förkastats av borgenä- rerna.

Om ackordsfrågan inte ska prövas vid en förhandling, ska rätten fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan ska meddelas inom en vecka efter förhandlingen, om inte längre tid är nödvändig på grund av sär- skilda omständigheter.

14 §

Ett ackord får inte fastställas om 1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång, 2. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att in- verka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum vid

ackordet, eller

3. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omstän- digheterna vägra att fastställa ack- ordet, om en borgenär eller en bor- gensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på grund av att det inte finns be- tryggande säkerhet för ackordets fullgörande, att ackordet är till skada för borgenärerna eller att ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.

Vägras fastställelse enligt första

SOU 2016:72

Författningsförslag

stycket 1 och är förslaget inte för- kastat av borgenärerna eller för- fallet, ska borgenärerna på nytt pröva ackordsförslaget och ett sammanträde sättas ut för detta.

Tillsyn och förverkande

15 §

Vad som sägs i 3 kap. 26 och 27 §§ ska gälla på motsvarande sätt för utvidgat ackord.

3 b kap. Separat ackord

1 §

En ansökan om separat ackord får göras av gäldenären. Ansökan ska göras skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

I ansökan ska sökanden styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

2 §

I 4 kap. 1 a § finns bestämmel- ser om behörig domstol.

3 §

En ansökan ska innehålla

1.en förteckning över gälde- närens tillgångar och skulder som har upprättats av den föreslagne rekonstruktören tidigast tre måna- der innan ansökan gjordes,

2.en redogörelse för orsakerna till betalningssvårigheterna,

3.ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder

Författningsförslag

SOU 2016:72

i betalning och när betalning ska ske samt om säkerhet ställs för ack- ordet och vad det i så fall består av, 4. ett förslag på rekonstruktör och behövliga uppgifter om hans eller hennes lämplighet för upp-

draget,

5. ett motiverat yttrande från den föreslagne rekonstruktören om huruvida han eller hon anser att ackordsförslaget bör antas av bor- genärerna och uppgift om den ut- delning som kan påräknas borge- närerna i en konkurs.

Av förslaget till rekonstruktör enligt första stycket 4 ska framgå vilka borgenärer som har kontak- tats med anledning av förslaget, hur de är berörda samt om de har något att erinra mot att den föreslagna personen utses.

4 §

Till ansökan ska bifogas årsre- dovisning eller årsbokslut avse- ende det senast avslutade räken- skapsåret för näringsverksam- heten. Om det har upprättats en revisionsberättelse, ska även denna bifogas.

5 §

Vid en ansökan om separat ackord ska gäldenären betala eller ställa säkerhet avseende förskott på kostnaden för ackordsfrågans handläggning hos rätten.

Regeringen får meddela före- skrifter om förskottets storlek.

SOU 2016:72

Författningsförslag

6 §

En ansökan om separat ackord ska avvisas, om den inte uppfyller de krav som anges i 2–4 § och gäldenären inte följer ett före- läggande att avhjälpa bristen.

7 §

Förhandling om separat ack- ord får inledas om

1.det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort, och

2.det finns grundad anledning att anta att syftet med det separat ackordet kan uppnås.

8 §

Om gäldenärens ansökan tas upp, ska rätten genast besluta att förhandling om separat ackord ska inledas.

9 §

I beslutet om att inleda för- handling om separat ackord, ska rätten utse en rekonstruktör och bestämma tidpunkt för ett sam- manträde med borgenärerna inför rätten. Sammanträdet ska äga rum senast tre veckor från beslu- tet om att inleda förhandling om separat ackord.

När beslutet meddelas ska rät- ten kalla gäldenären, rekon- struktören och borgenärerna till borgenärssammanträdet.

Författningsförslag

SOU 2016:72

10 §

När ett beslut om att inleda förhandling om separat ackord har meddelats, ska detta genast kungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar.

Regeringen får meddela när- mare föreskrifter om kungörandet av beslutet.

11 §

Vad som sägs i 2 kap. 11, 14– 15, 17-21 §§ och 3 kap. 2–9 och 14–16, 17 § 3 stycket, 19-27 §§ gäller på motsvarande sätt för ett separat ackord.

4 kap.

1 a §

Regeringen får meddela före- skrifter om vilka tingsrätter som ska vara behöriga att handlägga ärenden enligt denna lag samt tingsrätternas domsområden.

1 b §

En ansökan om företags- rekonstruktion eller separat ackord ska prövas före en ansökan om konkurs, så länge konkursansökan inte har hunnit prövas.

4 §

Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de ut- lägg som uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra skälig ersätt- ning för uppdraget.

SOU 2016:72 Författningsförslag

Rekonstruktörens rätt till er-	Rekonstruktörens rätt till er-
sättning skall, på begäran av re-	sättning bestäms av rätten. Om
konstruktören eller gäldenären,	det har utsetts flera rekonstruk-
prövas av rätten. Så länge ett ack-	törer, ska	ersättning		bestämmas
ord inte fullgjorts får också en bor-	för var och en av dem.
genär vars fordran omfattas av
ackordet begära en sådan prövning.
	Rekonstruktören ska till rätten
	ange det belopp som begärs. Till
	framställningen ska bifogas en kost-
	nadsräkning, som utvisar det be-
	gärda beloppets fördelning på de
	olika åtgärder som vidtagits. Har
	rekonstruktören		haft	utlägg	som
	uppdraget	krävt	ska	det	anges
	i redogörelsen.

4 a §

Vad som sägs i 4 kap. 4-6 §§ gäl- ler även vid separat ackord.

Separata ackordets upphörande

9 a §

Rätten ska besluta att det sepa- rata ackordet ska upphöra, om

1.sådana åtgärder vidtagits att syftet med det separata ackordet kan anses uppnått,

2.gäldenären begär det,

3.gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssam-

manträde som avses i 3 b kap. 9 §,

4. rekonstruktören eller en bor- genär begär det och syftet med det separata ackordet inte kan anses bli uppnått, eller

Författningsförslag

SOU 2016:72

5. det i annat fall finns särskilda skäl för att det separata ackordet ska upphöra.

9 b §

I annat fall än som avses i 9 a § ska rätten, när tre månader förflutit från dagen för beslutet om att in- leda förhandling om separat ack- ord, besluta att det separata ackor- det ska upphöra.

Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gälde- nären inom den i första stycket angivna tiden, medge att det sepa- rata ackordet får pågå ytterligare högst tre månader.

Förfarandet får dock inte pågå under en längre tid än sammanlagt sex månader, om det inte finns synnerliga skäl att förfarandet fort- sätter med ytterligare tre månader.

9 c §

Vad som sägs i 4 kap. 9–14 §§ gäller i tillämpliga delar även för ett separat ackord.

11 a §

En rekonstruktör ska ersätta de skador som han eller hon vid fullgörande av sitt uppdrag upp- såtligen eller av oaktsamhet tillfo- gar gäldenären eller en borgenär i ett förfarande om företagsrekon- struktion eller i ett förfarande om separat ackord. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens be-

SOU 2016:72

Författningsförslag

skaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Ska flera rekonstruktörer er- sätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har betalt i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omstän- digheterna.

11 b §

Talan om skadestånd enligt 11 a § ska väckas inom tre måna- der från den dag då beslutet att företagsrekonstruktionen eller det separata ackordet ska upphöra enligt 4 kap. 7–9 b §§ fick laga kraft. Talan ska väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsre- konstruktion eller om separat ack- ord är eller har varit anhängigt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om företagsrekonstruktion som anhängiggjorts före ikraftträdandet.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.2Förslag till

lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § äktenskapsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

10 §4

Rätten att kräva ut ett fast-

ställt

underhållsbidrag

upphör

ställt

underhållsbidrag

upphör

tre år efter den förfallodag som

ursprungligen gällde.

Har utmätning för under-

hållsbidraget skett före den tid-

punkt som anges i första stycket

eller

har

den

bidragsskyldige

eller

har

den

bidragsskyldige

försatts i konkurs på grund av

en ansökan som har gjorts före

denna

tidpunkt,

får

betalning

denna

tidpunkt,

får betalning

för fordringen även därefter tas

ut ur den utmätta egendomen

eller erhållas i konkursen.

Har ansökan om företags-

rekonstruktion

enligt

lagen

rekonstruktion eller ansökan om

(1996:764)

företags-

separat ackord

enligt

lagen

rekonstruktion

gjorts

före den

(1996:764)

företagsrekon-

tidpunkt

som

anges

i första

struktion gjorts före den tid-

stycket,

får underhållsbidraget

punkt som anges i första styck-

krävas ut inom tre månader från

et, får underhållsbidraget krävas

det att beslut om företagsrekon-

ut inom tre månader från det att

struktionens upphörande med-

beslut

företagsrekonstruk-

delades. Om ackord kommer till

tionens eller det separata ackor-

stånd, får fordringen krävas ut

dets

upphörande meddelades.

inom tre månader från det att

Om ackord kommer till stånd,

ackordet

skulle

fullgjorts.

får fordringen krävas

inom

4 Senaste lydelse 1996:765.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Har utmätning för underhålls- bidraget skett eller konkurs- ansökan gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket.

Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

tre månader från det att ackor- det skulle ha fullgjorts. Har utmätning för underhållsbi- draget skett eller konkurs- ansökan gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket.

Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.3Förslag till

lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § föräldrabalken ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					7 kap.
					9 §5
Rätten att kräva ut fastställt						Rätten att kräva ut fastställt
underhållsbidrag			går	förlorad		underhållsbidrag		går	förlorad
fem år efter den ursprungligen						fem år efter den ursprungligen
gällande förfallodagen,				om inte		gällande förfallodagen,			om	inte
annat följer av andra eller tredje						annat följer av andra eller tredje
stycket.						stycket.
Har utmätning för under-						Har utmätning för under-
hållsbidraget skett före den tid-						hållsbidraget skett före den tid-
punkt som anges i första stycket						punkt som anges i första stycket
eller	har	den	bidragsskyldige			eller	har den	bidragsskyldige
blivit försatt i konkurs på grund						blivit försatt i konkurs på grund
av ansökan som har gjorts före						av ansökan som har gjorts före
denna	tidpunkt,		får	betalning		denna	tidpunkt,	får	betalning
för fordringen tas ut ur den						för fordringen tas ut ur den
utmätta egendomen eller erhål-						utmätta egendomen eller erhål-
las i konkursen även därefter.						las i konkursen även därefter.
Har före den tidpunkt som						Har före den tidpunkt som
anges	i första stycket			ansökan		anges	i första stycket		ansökan
gjorts om företagsrekonstruktion						gjorts om företagsrekonstruktion
enligt lagen (1996:764) om före-						eller om separat ackord enligt la-
tagsrekonstruktion, får					under-	gen (1996:764) om företags-
hållsbidraget krävas ut inom tre						rekonstruktion,		får	under-
månader från det att beslut om						hållsbidraget krävas ut inom tre
företagsrekonstruktionens					upp-	månader från det att beslut om
hörande		meddelades.		Kommer		företagsrekonstruktionens				eller
ackord till stånd, får fordringen						det separata ackordets upphörande
krävas ut inom tre månader från						meddelades. Kommer ackord till

5 Senaste lydelse 1996:766.

SOU 2016:72

Författningsförslag

det att ackordet skulle ha full- gjorts. Har utmätning skett för underhållsbidraget eller konkur- sansökan gjorts inom tid som nu har angetts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna para- graf är ogiltigt.

stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning skett för under- hållsbidraget eller konkurs- ansökan gjorts inom tid som nu har angetts, gäller vad som före- skrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna para- graf är ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.4Förslag till

lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter

i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljaren vård kvarbliva ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 §6
Är köpeavhandling så upp-		Är köpeavhandling så upp-
rättad och behandlad, som i 1 §		rättad och behandlad, som i 1 §
sägs, men inträffar utmätning		sägs, men inträffar utmätning
inom trettio dagar efter det av-		inom trettio dagar efter det av-
handlingen gavs in till Krono-		handlingen gavs in till Krono-
fogdemyndigheten, eller försätts		fogdemyndigheten, eller försätts
säljaren i konkurs efter ansök-		säljaren i konkurs efter		ansök-
ning, som gjorts inom sagda tid,		ning, som gjorts inom sagda tid,
är den sålda egendomen ej fre-		är den sålda egendomen ej fre-
dad från att utmätas eller att		dad från att utmätas eller att
räknas till konkursboet. Det-		räknas till konkursboet. Det-
samma gäller, när ansökan om		samma gäller, när ansökan om
företagsrekonstruktion	enligt	företagsrekonstruktion		eller
lagen (1996:764) om företags-		ansökan om separat ackord enligt
rekonstruktion gjorts	inom	lagen (1996:764) om företags-
nämnda tid och konkurs följt på		rekonstruktion	gjorts	inom
ansökan, som gjorts under före-		nämnda tid och konkurs följt på
tagsrekonstruktionen eller	inom	ansökan, som gjorts under de
tre veckor från det att rätten		nämnda förfarandena eller inom
beslutat att företagsrekonstruk-		tre veckor från det att rätten
tionen skall upphöra. Görs efter		beslutat att företagsrekonstruk-
utgången av den i första punk-		tionen eller det separata ackordet
ten angivna tiden jäv mot köpe-		ska upphöra. Görs efter ut-
avhandling, vilken är så upprät-		gången av den i första punkten
tad och behandlad, som	nyss	angivna tiden jäv	mot	köpeav-

6 Senaste lydelse 2006:674.

SOU 2016:72

Författningsförslag

sagts, är, om jävet görs vid ut- mätningstillfälle, fordringsägar- en skyldig att, om han vill full- följa jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tings- rätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätnings- förrättningen hos Kronofogde- myndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvin- ning av lös egendom till kon- kursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om före- tagsrekonstruktion.

handling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmät- ningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där egendomen finns. Gör han inte det, har han förlo- rat sin talan. Godset ska genast beläggas med kvarstad och sö- kanden ska, om han vill att åt- gärden ska bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrätt- ningen hos Kronofogdemyn- digheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var sälja- rens egendom avträdd till kon- kurs, ska vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om kon- kurs äger motsvarande tillämp- ning om i stället ett ackord enligt lagen (1996:764) om företagsre- konstruktion fastställes. I fråga om talan med anledning av ack- ordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsre- konstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.5Förslag till

lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 10 § förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §7 Allmän förmånsrätt följer med

1.den kostnad som borgenär haft för försättande av gäldenären

ikonkurs och för beslut att ett dödsbos egendom ska avträdas till för- valtning av boutredningsman samt begravnings- och boupptecknings- kostnader när gäldenären avlidit före konkursbeslutet,

2.arvode och kostnadsersättning till rekonstruktör enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen (1987:672) eller förordnad boutrednings- man, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkurs- ansökningen gjordes eller därefter,

3.kostnad för särskilda åtgärder som under den tid som nämnts under 2 vidtagits med rekonstruktörens eller tillsynsmannens god- kännande eller av boutredningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa,

4. andra fordringar som grun- dar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekon- struktion enligt lagen om före- tagsrekonstruktion.

4. andra fordringar som grun- dar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekon- struktion eller under en förhand- ling om separat ackord enligt lagen om företagsrekonstruktion och förfarandet avslutas på grund av konkurs. Om förfarandet däre- mot avslutas genom ett ackord som fastställs av rätten upphör den allmänna förmånsrätten att gälla.

7 Senaste lydelse 2015:1018.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Allmän förmånsrätt enligt första stycket 4 andra meningen upphör dock att gälla ett år från dagen då det fastställda ackordet fått laga kraft.

Skulle ackordet förverkas un- der ettårsfristen ska borgenä- rens fordran fortsatt vara före- nad med allmän förmånsrätt.

5.ersättning till resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) enligt lagen (2015:1016) om resolution, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller däref- ter,

6.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under en resolution enligt lagen om resolution. Förmånsrätt enligt första stycket 1–3 och 5 gäller endast i den utsträckning be- loppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.6Förslag till

lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			5 §8
Om ett beslut om företags-				Om ett beslut om företags-
rekonstruktion har meddelats på				rekonstruktion eller				om	separat
grund av en ansökan som gjorts				ackord har meddelats på grund
innan fordringen har preskribe-				av en ansökan som gjorts innan
rats, preskriberas			den tidigast	fordringen		har	preskriberats,
två år efter utgången av det ka-				preskriberas den tidigast två år
lenderår då företagsrekonstruk-				efter utgången av det kalenderår
tionen upphört eller ett ackord				då	företagsrekonstruktionen
ska vara fullgjort. Om ett inle-				eller det separata ackordet upp-
dandebeslut		om	skuldsanering	hört eller ett ackord ska vara
eller F-skuldsanering har medde-				fullgjort. Om ett inledandebe-
lats innan fordringen har preskri-				slut om skuldsanering eller F-
berats, preskriberas den tidigast				skuldsanering			har	meddelats
två år efter utgången av det ka-				innan fordringen har preskribe-
lenderår	då	inledandebeslutet		rats,	preskriberas den				tidigast
meddelades eller, om ett beslut				två år efter utgången av det ka-
om skuldsanering eller F-skuld-				lenderår då inledandebeslutet
sanering har meddelats, då åter-				meddelades eller, om ett beslut
stående skuldbelopp senast skulle				om skuldsanering eller F-skuld-
ha betalats.				sanering har meddelats, då åter-
				stående skuldbelopp senast skulle
				ha betalats.
Första stycket gäller inte om				Första stycket gäller inte om
ansökan om företagsrekonstruk-				ansökan		om	företagsrekon-
tion görs eller ett inledandebeslut				struktion		eller	separat		ackord
om skuldsanering eller F-skuld-				görs	eller	ett	inledandebeslut
sanering	meddelas		under tid då	om skuldsanering eller F-skuld-

8 Senaste lydelse 2016:680.

SOU 2016:72

Författningsförslag

preskriptionstiden är förlängd på sanering meddelas under tid då grund av 9 §. preskriptionstiden är förlängd

på grund av 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.7Förslag till

lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

20 §9

Om en

förening

försätts

förening

försätts

i konkurs

eller beslut om före-

i konkurs

eller beslut

före-

tagsrekonstruktion

enligt

lagen

tagsrekonstruktion

eller

separat

(1996:764)

om företagsrekon-

ackord enligt lagen (1996:764) om

struktion meddelas för förening-

företagsrekonstruktion

meddelas

en, skall tingsrätten för registre-

för föreningen, ska tingsrätten för

ring

underrätta

registrerings-

registrering

underrätta

registre-

myndigheten

beslutet

och

ringsmyndigheten

beslutet

vem som har utsetts till konkurs-

och vem som har utsetts till kon-

förvaltare.

kursförvaltare.

Under

konkursen

företräds

Under

konkursen

företräds

föreningen som konkursgäldenär

av den styrelse och verkställande

direktör eller de likvidatorer som

finns

vid

konkursens

början.

finns

vid

konkursens

början.

Även

under konkursen

gäller

Även

under

konkursen

gäller

dock bestämmelserna i denna lag

om rätt att avgå, om entledigande

och om nytillsättning.

När en konkurs har avslutats

eller

företagsrekonstruktion

eller

företagsrekonstruktion

enligt lagen om företagsrekon-

eller ett separat ackord enligt lagen

struktion har upphört, skall tings-

företagsrekonstruktion

har

rätten genast för registrering un-

upphört,

ska

tingsrätten

genast

derrätta

registreringsmyndig-

för registrering underrätta regi-

heten och i det förra fallet ange

streringsmyndigheten

och

i det

9 Senaste lydelse 2006:705.

SOU 2016:72

Författningsförslag

om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registre- ringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruk- tion.

förra fallet ange om något över- skott finns eller inte. Tingsrätten ska även för registrering under- rätta registreringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta föreningen i konkurs eller ett beslut om före- tagsrekonstruktion eller separat ackord.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Om företagsrekonstruktion eller en förhandling om separat ackord pågår enligt lagen (1996:764) om företagsrekon- struktion, ska en borgenärs an- sökan om konkurs, ifall gäldenä- ren begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekon- struktionen eller det separata ackordet upphör.

Finns det särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras, får dock rätten besluta att försätta gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas ska rekonstruktören beredas till- fälle att yttra sig.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.8Förslag till

lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 a och 4 kap. 2 a §§ konkurs- lagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

10 a § Om företagsrekonstruktion

pågår enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, skall en borgenärs ansökan om konkurs, ifall gäldenären begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör.

Finns det särskilda skäl att anta att borgenärens rätt allvarligt äventyras, får dock rätten besluta att försätta gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas skall rekonstruktören beredas till- fälle att yttra sig.

4 kap.

2 a §10

Med fristdag avses dagen då	Med fristdag avses dagen då
ansökan om gäldenärens försätt-	ansökan om gäldenärens försätt-
ande i konkurs kom in till tings-	ande i konkurs kom in till tings-
rätten.	rätten.
Om ett beslut om företags-	Om ett beslut om företags-
rekonstruktion har meddelats	rekonstruktion eller separat ack-
avses med fristdag i stället dagen	ord har meddelats avses med

10 Senaste lydelse 2016:681.

SOU 2016:72

Författningsförslag

för ansökan om företagsrekon- struktion, såvida konkursansök- an har gjorts under företagsre- konstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslu- tat att företagsrekonstruktionen ska upphöra.

Om en ansökan om skuldsa- nering eller F-skuldsanering har gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökan har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering eller F-skuldsane- ring avgjordes.

Om ett dödsbo har avträtts till förvaltning av boutrednings- man avses med fristdag dagen för ansökan om detta, såvida boutredningsman har förord- nats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

Om ett beslut om resolution har meddelats avses med frist- dag i stället dagen för beslutet om resolution, såvida konkur- sansökan har gjorts inom tre veckor från det att resolutions- myndigheten (Riksgäldskonto- ret) beslutat att resolutionen ska upphöra.

fristdag i stället dagen för ansö- kan om företagsrekonstruktion eller separat ackord, såvida kon- kursansökan har gjorts under de nämnda förfarandena enligt lagen (1996:764) om företagsrekon- struktion eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att förfarandena ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.9Förslag till

lag om ändring i köplagen (1990:931)

Härigenom föreskrivs att 63 § köplagen (1990:931) ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

63 §11

Har

part

försatts

Har

part

försatts

i konkurs,

får

konkursboet

in-

i konkurs, får

konkursboet

in-

träda

i avtalet.

Motparten

får

träda

i avtalet.

Motparten

får

kräva att boet inom skälig tid

ger besked om det vill inträda.

Inträder

konkursboet

Inträder

konkursboet

i avtalet och är tiden för mot-

partens fullgörelse inne,

får

partens

fullgörelse inne,

får

denne kräva att boet fullgör sin

prestation eller, om anstånd har

medgetts, utan oskäligt uppehåll

ställer

godtagbar

säkerhet

för

ställer

godtagbar

säkerhet

för

sin fullgörelse. Är tiden för

motpartens fullgörelse inte inne,

får denne kräva säkerhet om det

av särskild anledning är nödvän-

digt för att skydda honom mot

förlust.

Om boet inte inom skälig tid

efter

motpartens

krav

enligt

efter

motpartens

krav

enligt

första

stycket

inträder

i avtalet

första

stycket

inträder

i avtalet

eller inte efterkommer mot-

partens krav enligt andra styck-

et, får motparten häva köpet.

Överlämnas varan till köparen

eller hans konkursbo efter det att

ansökan om företagsrekonstrukt-

ion enligt

lagen (1996:764)

ion eller om separat ackord enligt

11 Senaste lydelse 1996:776.

SOU 2016:72

Författningsförslag

företagsrekonstruktion har gjorts beträffande köparen eller denne försatts i konkurs och har betal- ning inte skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte ännu har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.

Om konkursboet har sålt va- ran eller på annat sätt har förfo- gat över den så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oför- ändrad och oförminskad, skall konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

lagen (1996:764) om företagsre- konstruktion har gjorts beträf- fande köparen eller denne försatts i konkurs och har betalning inte skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte ännu har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.

Om konkursboet har sålt va- ran eller på annat sätt har förfo- gat över den så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oför- ändrad och oförminskad, ska konkursboet anses ha inträtt i avtalet. Lag (1996:776).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.10Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					5 kap.
					1 §12
Ett avtal mellan två parter vid						Ett avtal mellan två parter vid
handel med finansiella instru-						handel med finansiella instru-
ment, med andra liknande rättig-						ment, med andra liknande rättig-
heter och åtaganden eller med						heter och åtaganden eller med
valuta, om att förpliktelser dem						valuta, om att förpliktelser dem
emellan ska slutavräknas om en av						emellan ska slutavräknas om en av
parterna försätts i konkurs, gäller						parterna försätts i konkurs, gäller
mot konkursboet och mot bor-						mot konkursboet och mot bor-
genärerna		i konkursen.			Det-	genärerna		i konkursen.			Det-
samma gäller en avräkning av						samma gäller en avräkning av
förpliktelser						förpliktelser
1. mellan två eller flera delta-						1. mellan två eller flera delta-
gare i ett		anmält		avvecklings-		gare i ett		anmält		avvecklings-
system	eller		ett	samverkande		system	eller		ett	samverkande
system, om avräkningen har skett						system, om avräkningen har skett
i enlighet	med		systemets		regler,	i enlighet	med		systemets		regler,
eller						eller
2. mellan		en central motpart				2. mellan		en central motpart
och en clearingmedlem eller en						och en clearingmedlem eller en
kund till en sådan clearingmedlem						kund till en sådan clearingmedlem
som avses i förordning (EU) nr						som avses i förordning (EU) nr
648/2012, om			avräkningen har			648/2012, om			avräkningen har
skett i enlighet med den centrala						skett i enlighet med den centrala
motpartens		verksamhetsbestäm-				motpartens		verksamhetsbestäm-
melser.						melser.
Innehåller			ett	avtal	enligt	Innehåller			ett	avtal	enligt

12 Senaste lydelse 2014:478.

SOU 2016:72 Författningsförslag

första stycket ett villkor som	första stycket ett villkor som
innebär att en slutavräkning ska	innebär att en slutavräkning ska
ske av samtliga utestående för-	ske av samtliga utestående för-
pliktelser för det fall före-	pliktelser för det fall före-
tagsrekonstruktion enligt lagen	tagsrekonstruktion eller	separat
(1996:764) om företagsrekon-	ackord enligt lagen (1996:764) om
struktion beslutas för en av par-	företagsrekonstruktion	beslutas
terna gäller villkoret mot gäldenä-	för en av parterna gäller villkoret
ren och de borgenärer vars	mot gäldenären och de borgenä-
fordringar omfattas av ett offent-	rer vars fordringar omfattas av ett
ligt ackord.	ackord.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion eller ett separat ackord enligt la- gen om företagsrekonstruktion har upphört, ska tingsrätten gen- ast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tings- rätten ska även för registrering underrätta registreringsmyndig- heten när en högre rätt har upp- hävt ett beslut att försätta stiftel- sen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion eller om separat ackord.

Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om före- tagsrekonstruktion eller om sepa- rat ackord enligt lagen (1996:764) om företagsrekon- struktion meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndig- heten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.11Förslag till

lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

4 §13 Om en stiftelse försätts

i konkurs eller beslut om före- tagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekon- struktion meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndig- heten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare.

När en konkurs har avslutats eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekon- struktion har upphört, ska tings- rätten genast för registrering underrätta registreringsmyndig- heten och i det förra fallet ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten ska även för registrering underrätta registre- ringsmyndigheten när en högre rätt har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekon- struktion.

13 Senaste lydelse 2009:244.

SOU 2016:72

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Investeraravdrag får inte göras om det företag i vilket andelar har förvärvats vid tidpunkten för förvärvet är

1. skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § ak- tiebolagslagen (2005:551) och kapitaltillskottet inte undanröjer skyldigheten,

2. föremål för företagsrekon- struktion eller separat ackord av sådant slag som anges i lagen (1996:764) om företagsrekon- struktion, eller

3. på obestånd.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.12Förslag till

lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 43 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

43 kap.

17 §14 Investeraravdrag får inte göras

om det företag i vilket andelar har förvärvats vid tidpunkten för förvärvet är

1. skyldigt att upprätta en kontrollbalansräkning av sådant slag som anges i 25 kap. 13 § ak- tiebolagslagen (2005:551) och kapitaltillskottet inte undanröjer skyldigheten,

2. föremål för företagsrekon- struktion av sådant slag som anges i lagen (1996:764) om före- tagsrekonstruktion, eller

3. på obestånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

14 Senaste lydelse 2013:771.

SOU 2016:72

Författningsförslag

1.13Förslag till

lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § och 15 kap. 8 § försäkrings- avtalslagen (2005:104) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					9 kap.
					7 §15
Vid ansvarsförsäkring får den						Vid ansvarsförsäkring får den
skadelidande			rikta	krav	direkt	skadelidande			rikta	krav	direkt
mot försäkringsbolaget på er-						mot försäkringsbolaget på er-
sättning		enligt		försäkrings-		sättning		enligt		försäkrings-
avtalet, om						avtalet, om
1. den		försäkrade enligt lag				1. den		försäkrade enligt lag
eller annan författning är skyl-						eller annan författning är skyl-
dig att ha ansvarsförsäkring som						dig att ha ansvarsförsäkring som
omfattar skadan,						omfattar skadan,
2. konkurs har beslutats eller						2. konkurs har beslutats eller
offentligt		ackord har fastställts				ackord har fastställts beträffande
beträffande den försäkrade, eller						den försäkrade, eller
3. den försäkrade är en juri-						3. den försäkrade är en juri-
disk person som numera är upp-						disk person som numera är upp-
löst.						löst.
I fall som			avses	i 4 kap. 9 §		I fall som			avses	i 4 kap. 9 §
andra	stycket		andra meningen			andra	stycket		andra meningen
får den skadelidande rikta krav						får den skadelidande rikta krav
mot	försäkringsbolaget				i den	mot	försäkringsbolaget				i den
utsträckning ersättning inte kan						utsträckning ersättning inte kan
utges av den försäkrade.						utges av den försäkrade.
Framställs			krav	enligt	första	Framställs			krav	enligt	första
stycket, skall försäkringsbolaget						stycket, skall försäkringsbolaget
om möjligt snarast meddela den						om möjligt snarast meddela den
försäkrade om kravet. Dom mot						försäkrade om kravet. Dom mot
försäkringsbolaget				eller	över-	försäkringsbolaget				eller	över-

15 Senaste lydelse 2016:218.

Författningsförslag

SOU 2016:72

enskommelse med bolaget in- verkar inte på skadestånds- skyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet.

Den försäkrade och försäk- ringsbolaget är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

enskommelse med bolaget in- verkar inte på skadestånds- skyldighet som inte omfattas av försäkringsavtalet.

Den försäkrade och försäk- ringsbolaget är skyldiga att på den skadelidandes begäran lämna honom upplysning om försäkringen.

				15 kap.
				8 §
Om vid livförsäkring försäk-					Om vid livförsäkring försäk-
ringstagaren eller dödsboet efter					ringstagaren eller dödsboet efter
honom	försätts	i konkurs		och	honom	försätts	i konkurs		och
försäkringstagaren senare än tre					försäkringstagaren senare än tre
år före	den fristdag som anges				år före	den fristdag som anges
i 4 kap.	2 §	konkurslagen			i 4 kap.	2 §	konkurslagen
(1987:672) har betalat premie för					(1987:672) har betalat premie för
försäkringen med belopp				som	försäkringen med belopp				som
vid betalningstillfället			inte	stod	vid betalningstillfället			inte	stod
i skäligt	förhållande		till	hans	i skäligt	förhållande		till	hans
villkor, får konkursboet av till-					villkor, får konkursboet av till-
godohavandet hos försäkrings-					godohavandet hos försäkrings-
bolaget kräva åter vad han har					bolaget kräva åter vad han har
betalat för mycket. Om försäk-					betalat för mycket. Om försäk-
ringstagaren eller		en	panthavare		ringstagaren eller		en	panthavare
inte har lämnat sitt samtycke till					inte har lämnat sitt samtycke till
återbetalningen,		skall	konkurs-		återbetalningen,		skall	konkurs-
boet för prövning av dess rätt					boet för prövning av dess rätt
väcka talan mot honom. Vid en					väcka talan mot honom. Vid en
sådan talan tillämpas 4 kap. 19					sådan talan tillämpas 4 kap. 19
och 20 §§ konkurslagen.					och 20 §§ konkurslagen.
Har	försäkringsbeloppet			be-	Har	försäkringsbeloppet			be-
talats ut, är den som har uppburit					talats ut, är den som har uppburit
beloppet skyldig att till kon-					beloppet skyldig att till kon-
kursboet betala tillbaka det be-					kursboet betala tillbaka det be-
lopp som konkursboet annars					lopp som konkursboet annars
hade kunnat kräva åter av försäk-					hade kunnat kräva åter av försäk-

SOU 2016:72 Författningsförslag

ringsbolaget. Har beloppet upp-						ringsbolaget. Har beloppet upp-
burits av en förmånstagare, gäller						burits av en förmånstagare, gäller
detta dock bara om utbetalning-						detta dock bara om utbetalning-
en har skett senare än sex måna-						en har skett senare än sex måna-
der före fristdagen. Återbetal-						der före fristdagen. Återbetal-
nings-skyldigheten kan jämkas						nings-skyldigheten kan jämkas
om det finns synnerliga skäl.						om det finns synnerliga skäl.
Också vid en talan mot den som						Också vid en talan mot den som
har uppburit försäkringsbeloppet						har uppburit försäkringsbeloppet
tillämpas		4 kap.		19 och 20 §§		tillämpas	4 kap.	19 och 20 §§
konkurslagen.						konkurslagen.
	Första	och		andra	styckena	Första	och	andra styckena
tillämpas också i fråga om offent-						tillämpas också i fråga om ackord
ligt	ackord			vid	företags-	enligt lagen (1996:764) om före-
rekonstruktion. Vid en talan med						tagsrekonstruktion. Vid en talan
anledning av ackordsförhandling						med anledning av ackordsför-
tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen						handling	tillämpas 3 kap. 6 och
(1996:764)			om	företagsrekon-		7 §§ lagen (1996:764) om före-
struktion.						tagsrekonstruktion.
	Vid sådan försäkring som av-					Vid sådan försäkring som av-
ses	i 7 §	får	krav enligt denna			ses i 7 §	får krav enligt denna
paragraf göras gällande bara om						paragraf göras gällande bara om
den försäkrade eller den till vars						den försäkrade eller den till vars
förmån försäkringen annars gäl-						förmån försäkringen annars gäl-
ler är närstående till arbetsgiva-						ler är närstående till arbetsgiva-
ren på det sätt som anges i 4 kap.						ren på det sätt som anges i 4 kap.
3 § konkurslagen.						3 § konkurslagen.
	Krav enligt denna paragraf får					Krav enligt denna paragraf får
inte göras gällande till nackdel						inte göras gällande till nackdel
för förmånstagare med oåterkal-						för förmånstagare med oåterkal-
leligt förordnande.						leligt förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.14Förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 48 § och 27 kap. 3 § aktiebo- lagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			25 kap.
			48 §
Beslut om konkurs och be-				Beslut om konkurs och be-
slut om företagsrekonstruktion				slut om företagsrekonstruktion
skall		registreras		och beslut om separat ackord ska
i aktiebolagsregistret.				registreras i aktiebolagsregistret.
			27 kap.
			3 §16
Bolagsverket		skall	genast	Bolagsverket ska genast kun-
kungöra	i Post-	och	Inrikes	göra i Post- och Inrikes			Tid-
Tidningar vad som har registre-				ningar vad som har registrerats
rats i aktiebolagsregistret. Beslut				i aktiebolagsregistret. Beslut om
om konkurs eller företagsrekon-				konkurs	eller	företagsrekon-
struktion skall dock inte kungö-				struktion och separat ackord ska
ras enligt denna lag. En kungö-				dock inte kungöras enligt denna
relse som avser en ändring i ett				lag. En kungörelse som avser en
förhållande som		tidigare har		ändring	i ett	förhållande	som
förts in i registret skall endast				tidigare har förts in i registret
ange ändringens art. En kungö-				ska endast ange ändringens art.
relse skall avfattas på samma				En kungörelse ska avfattas på
språk	som	registreringen		samma språk som registreringen
i aktiebolagsregistret.				i aktiebolagsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

16 Senaste lydelse 2006:486.

SOU 2016:72

Författningsförslag

1.15Förslag till

lag om ändring i lag (2016:676) om skuldsanering för företagare

Härigenom föreskrivs 13, 14 och 56 §§ lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			13 §
Ansökan ska innehålla upp-				Ansökan ska innehålla upp-
gifter om				gifter om
1. gäldenären enligt 5 § första				1. gäldenären enligt 5 § första
stycket	lagen	(1996:242)	om	stycket	lagen	(1996:242)	om
domstolsärenden		och uppgifter		domstolsärenden		och uppgifter
som visar att gäldenären har sina				som visar att gäldenären har sina
huvudsakliga intressen i Sverige,				huvudsakliga intressen i Sverige,
2. gäldenärens		inkomster	och	2. gäldenärens		inkomster	och
utgifter,				utgifter,
3. gäldenärens		tillgångar	och	3. gäldenärens		tillgångar	och
skulder med uppgift om varje				skulder med uppgift om varje
borgenärs namn, person- eller				borgenärs namn, person- eller
organisationsnummer, adress och				organisationsnummer, adress och
telefonnummer,				telefonnummer,
4. vilka av skulderna som har				4. vilka av skulderna som har
anknytning till företagarens nä-				anknytning till företagarens nä-
ringsverksamhet,				ringsverksamhet,
5. huruvida den person			som	5. huruvida den person			som
driver eller har drivit närings-				driver eller har drivit närings-
verksamheten är eller har varit				verksamheten är eller har varit
försatt i konkurs eller genomgår				försatt i konkurs eller genomgår
eller har genomgått en förhand-				eller har genomgått en förhand-
ling om offentligt ackord,				ling om ackord,
6. hur	näringsverksamheten			6. hur	näringsverksamheten
drivs eller har drivits,				drivs eller har drivits,
7. omständigheterna vid skul-				7. omständigheterna vid skul-
dernas tillkomst, de ansträng-				dernas tillkomst, de ansträng-
ningar gäldenären har gjort för att				ningar gäldenären har gjort för att
fullgöra sina förpliktelser och F-				fullgöra sina förpliktelser och F-

Författningsförslag SOU 2016:72

skuldsaneringens

betydelse

för

skuldsaneringens

betydelse

för

gäldenärens

framtida

förvärvs-

gäldenärens

framtida

förvärvs-

förmåga, och

8. gäldenärens och dennes fa-

miljs personliga och ekonomiska

förhållanden

som

i övrigt

är

förhållanden

som

i övrigt

är

betydelse för prövningen av ären-

det.

Uppgifterna

ska

lämnas

Uppgifterna

ska

lämnas

gäldenären på heder och samvete.

14 §

Till ansökan ska bifogas års-

redovisning

eller

årsbokslut

redovisning

eller

årsbokslut

avseende

det

senast

avslutade

avseende

det

senast

avslutade

räkenskapsåret

för

företagarens

räkenskapsåret

för

företagarens

näringsverksamhet. Om det har

upprättats

revisionsberät-

upprättats

revisionsberät-

telse, ska även denna bifogas.

Om den person som driver

eller har drivit näringsverksam-

heten är

eller

har

varit försatt

heten är

eller

har

varit

försatt

i konkurs, ska till ansökan bifo-

gas förvaltarberättelse,

boupp-

gas förvaltarberättelse,

boupp-

teckning och eventuell slutredo-

visning

enligt

7 kap.

och

visning

enligt

7 kap.

och

15 §§ samt 13 kap. konkurslagen

(1987:672).

Om den person som driver

eller har drivit näringsverksam-

heten har genomgått en för-

handling om offentligt ackord,

handling om ackord, ska till

ska till ansökan bifogas rekon-

ansökan

bifogas

rekonstruk-

struktörsberättelse

och

boupp-

törsberättelse

och

bouppteck-

teckning

enligt

3 kap.

11 §

ning enligt

3 kap.

11 §

första

första stycket 1 och 14 § lagen

stycket

och

14 §

lagen

(1996:764)

företagsrekon-

(1996:764)

företagsrekon-

struktion.

struktion. Kravet på rekonstruk-

SOU 2016:72

Författningsförslag

törsberättelse gäller dock inte vid s.k. separat ackord.

56 §

Om gäldenären försätts i kon- kurs, förfaller ansökan om F- skuldsanering.

Om en ansökan om förhand- ling om offentligt ackord tas upp sedan gäldenären har ansökt om F-skuldsanering, ska ärendet om F-skuldsanering förklaras vil- ande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om F-skuld- sanering.

Om den näringsverksamhet som företagaren är eller har varit engagerad i drivs av en juridisk person som är försatt i konkurs eller har inlett en förhandling om offentligt ackord, ska ärendet om F-skuldsanering förklaras vilande om det med hänsyn till behovet av utredning finns skäl för det.

Om gäldenären avlider, för- faller ansökan om F-skuld- sanering.

Om gäldenären försätts i kon- kurs, förfaller ansökan om F- skuldsanering.

Om en ansökan om förhand- ling om ackord tas upp sedan gäldenären har ansökt om F- skuldsanering, ska ärendet om F-skuldsanering förklaras vil- ande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om F-skuld- sanering.

Om den näringsverksamhet som företagaren är eller har varit engagerad i drivs av en juridisk person som är försatt i konkurs eller har inlett en förhandling om ackord, ska ärendet om F- skuldsanering förklaras vilande om det med hänsyn till behovet av utredning finns skäl för det.

Om gäldenären avlider, för- faller ansökan om F-skuld- sanering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

När ett beslut har meddelats om konkurs eller om företags- rekonstruktion eller separat ack- ord enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ska ett dagboksblad och ett referens- blad läggas upp.

Författningsförslag

SOU 2016:72

1.16Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1979:802) om dagbok och akter

i konkursärenden och ärenden om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1979:802) om dag- bok och aktier i konkursärenden och ärenden om företagsrekon- struktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §17 När ett beslut har meddelats

om konkurs eller om företags- rekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekon- struktion skall ett dagboksblad och ett referensblad läggas upp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

17 Senaste lydelse 1996:782.

SOU 2016:72

Författningsförslag

1.17Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1996:783) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1996:783) om fö- retagsrekonstruktion ska införas en ny paragraf, 1 a §, och att 3 § ska ha följande lydelse.

1 a §

Vad som sägs i denna förord- ning har motsvarande tillämp- ning på en ansökan om separat ackord, såvida inte annat är stad- gat i 3 b kap. lagen (1996:764)

			om företagsrekonstruktion.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		3 §18
När	företagsrekonstruktion		När	företagsrekonstruktion
har beslutats, skall rätten samma			eller separat ackord har beslutats,
dag sända en underrättelse till			ska rätten samma dag sända en
1. Kronofogdemyndigheten,			underrättelse till
2. Finansinspektionen, om det			1. Kronofogdemyndigheten,
är upplyst att gäldenären är delta-			2. Finansinspektionen, om det
gare i ett	anmält avvecklingssy-		är upplyst att gäldenären är delta-
stem enligt lagen (1999:1309) om			gare i ett	anmält	avvecklingssy-
system för avveckling av förplik-			stem enligt lagen (1999:1309) om
telser på finansmarknaden, och			system för avveckling av förplik-
3. tillsynsmyndigheten		i kon-	telser på finansmarknaden, och
kurs.			3. tillsynsmyndigheten i kon-
Underrättelsen skall innehålla			kurs samt
uppgift om vem som har utsetts			4. Skatteverket.
till rekonstruktör. En underrät-			Underrättelsen		ska innehålla
telse skall också sändas när en			uppgift om vem som har utsetts
företagsrekonstruktion har		upp-	till rekonstruktör. En underrät-

18 Senaste lydelse 2006:778.

Författningsförslag SOU 2016:72

hört.	telse ska också sändas när en före-
	tagsrekonstruktion eller ett separat
	ackord har upphört.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

2Utredningens uppdrag i denna del

2.1Utredningens direktiv

Utredningen har som huvuduppdrag att lämna förslag på åtgärder för att förbättra och utveckla innovations- och entreprenörsklima- tet i Sverige. I uppdraget ingår ett antal särskilda delfrågor. En av dessa är att vi ska göra en översyn av vissa regler för företagsrekon- struktion. Som utgångspunkt för uppdraget när det gäller företags- rekonstruktion anges att stora värden och många arbetstillfällen kan räddas genom att livskraftiga företag rekonstrueras men trots detta är antalet rekonstruktioner som i dag beviljas och genomförs litet i förhållande till antalet konkurser.

Som förutsättning för att fler krisande företag ska använda sig av företagsrekonstruktion och att antalet lyckade rekonstruktioner ska öka anges i direktiven att borgenärerna måste ha förtroende för institutet. Genom ett regelverk som tar hänsyn till borgenärernas intressen och som borgenärerna känner sig trygga med, bör även företagens möjlighet till krediter och tillväxt förbättras.

Andra orsaker till att fler livskraftiga företag i kris inte genom- går en företagsrekonstruktion är enligt direktiven att förfarandet riskerar att bli kostsamt och tidsödande för både gäldenärer och borgenärer. En annan viktig anledning är att det i dag saknas sam- ordning mellan förfarandena vid rekonstruktion och konkurs. Den bristande samordningen mellan lagen om företagsrekonstruktion och konkurslagen samt de skilda materiella reglerna kan leda till att fel förfarande väljs, både ur det enskilda företagets och ur borgenä- rernas perspektiv samt även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Mot bakgrund av ovanstående ska utredningen således göra en översyn av lagen om företagsrekonstruktion i syfte att ge fler livs-

Utredningens uppdrag i denna del

SOU 2016:72

kraftiga företag med betalningssvårigheter en möjlighet till en andra chans.

Vid utredningens överväganden ska en utgångspunkt vara att förfarandet ska ta till vara borgenärernas intresse samtidigt som det leder till fördelar för de rekonstruerade företagen och för samhälls- ekonomin. Även om förfarandet ska vara tillämpligt på alla slags företag ska särskilt beaktas förutsättningarna för de mindre och medelstora företagen. Utredningen ska överväga om rekonstruktö- rens roll och befogenheter bör förändras, vilken roll företagsled- ningen ska ha under en rekonstruktion, hur samspelet mellan före- tagsledningen och rekonstruktören ska fungera, vilken roll domstolen bör ha i rekonstruktionsförfarandet samt vilka ytterli- gare åtgärder som behövs för att stärka borgenärernas förtroende för rekonstruktionsinstitutet. I detta sammanhang ska övervägas om det finns anledning att införa en möjlighet till ackord, utan att det finns behov av rekonstruktionsåtgärder i övrigt.

De föreslagna reglerna ska vidare leda till ett mer kostnads- och tidseffektivt förfarande för samtliga inblandade parter. Utredning- en ska i detta sammanhang överväga hur ansökningsförfarandet ska vara utformat, när och hur en rekonstruktionsplan ska tas fram och beslutas samt vem eller vilka som ska stå för kostnaderna under ett rekonstruktionsförfarande.

Därutöver ska utredningen enligt direktiven föreslå hur lagen om företagsrekonstruktion och konkurslagen kan samordnas både materiellt och processuellt, för att åstadkomma en för de inblan- dade parterna och samhället mer ändamålsenlig ordning.

Utöver att göra internationella jämförelser som är befogade ska ekonomisk forskning om insolvensrättens effekter på entrepre- nörsklimatet beaktas. Utredningen ska också ta hänsyn till initiativ på EU-nivå samt beakta de slutsatser som Nystartsutredningen kommit till i betänkandet F-skuldsanering – en möjlighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44).

SOU 2016:72

Utredningens uppdrag i denna del

2.2Avgränsningar

Internationell utblick

I kapitel 5 om utländska rättsordningar redovisas inte amerikansk rätt. Den amerikanska rätten skiljer sig i såväl systematik som i terminologi från den svenska. Visserligen har den amerikanska rätten tjänat som förebild och inspiration för den svenska rekon- struktionslagstiftningen men den har, till skillnad från svensk rätt, en enhetlig insolvensreglering för olika typer av näringsidkare, in- klusive kommuner och regler för konkurs, rekonstruktion och skuldsanering i samma lag. Med hänsyn till dessa grundläggande skillnader har vi valt att inte fokusera på den amerikanska rätten vid utformningen av våra förslag.1

En andra chans för fysiska personer

När det gäller fysiska individer/entreprenörer har åtgärder redan vidtagits för att underlätta för s.k. seriösa företagare som har för- satts i konkurs eller drabbats av överskuldsättning att starta om på nytt. Nystartsutredningens betänkandet F-skuldsanering – en möj- lighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44) har resulterat i lag (2016:676) om skuldsanering för företagare som träder i kraft den 1 november 2016. Lagen innehåller bestämmelser om en sär- skild form av skuldsanering för företagare och närstående till före- tagare.2 Med hänsyn härtill kommer vi i denna del av utredningen inte lämna förslag som i första hand syftar till att ge företagare, vars bolag eller enskilda firma hamnat i kris, en andra chans utan av- gränsar uppdraget till företagen, även om dessa till följd av närings- idkarbegreppet i lagen om företagsrekonstruktion även kan vara enskilda firmor.

1För en utförlig beskrivning av amerikansk rätt, se t.ex. Tuula-Karlsson, M., Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar. En jämförande studie i svensk och ameri- kansk insolvensrätt, 2 uppl., 2001. Se även SOU 2010:2 Del 1 s. 47–51.

2Se prop. 2015/16:125, bet. 2015/16CU19, rskr 2015/16:235. Se även ny skuldsaneringslag (2016:675), som träder i kraft 1 november 2016.

Utredningens uppdrag i denna del

SOU 2016:72

Det skatterättsliga företrädaransvaret m.m.

För att skapa ett bra entreprenörsklimat kan inte bortses från bety- delsen av skattesystemets utformning. I utredningens uppdrag in- går inte att föreslå ändringar i skattesystemet men det finns en sär- skild skatterättslig fråga med stor betydelse för företagsklimatet som har en tydlig bolags- och insolvensrättslig koppling där utred- ningen ändå anser det motiverat att inom ramen för detta uppdrag lämna vissa synpunkter.

Som huvudregel gäller i svensk rätt ett begränsat ansvar för före- trädare för aktiebolag, vilket är en viktig bolagsrättslig princip som möjliggör ett sunt risktagande och är en viktig faktor för en effek- tiv kapitalbildning. För att stävja missbruk finns ett antal undantag från nämnda huvudregel.

Det i praktiken mest betydelsefulla undantaget är reglerna om personligt betalningsansvar för ett aktiebolags företrädare till följd av tvångslikvidationsreglerna i 25 kap. aktiebolagslagen. Reglerna innebär i huvuddrag att bolagets styrelse och aktieägare måste agera vid tecken på kapitalbrist i bolaget, i första hand när det finns an- ledning att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om reglerna om likvidation inte följs, kan bolagets företrädare i viss utsträckning bli personligen betal- ningsansvariga för bolagets förpliktelser.

För att få gäldenären att ansöka om ett insolvensförfarande i tid har i vissa rättsordningar införts regler som innebär att om en gäl- denär inte ansöker i tid kan gäldenärsföreträdaren drabbas av per- sonligt ansvar för bolagets skulder. Om det t.ex. uppstår hotande insolvens eller insufficiens måste bolagets företrädare eller en för- ordnad likvidator ansöka om att öppna ett insolvensförfarande utan oskäligt dröjsmål, dock senast inom tre veckor efter det att betal- ningssvårigheterna konstaterades. Om gäldenären saknar ledning för den löpande förvaltningen av företaget måste företagets aktieä- gare eller styrelse ansöka, såvida de har kännedom om betalnings- svårigheterna. Om de nämnda personerna inte iakttar skyldigheten att ansöka i tid kan de drabbas av personligt ansvar för bolagets skulder. Det kan också bli fråga om ett straffrättsligt ansvar.

I den svenska insolvensrättsliga lagstiftningen saknas regler om personligt betalningsansvar om gäldenären driver sitt bolag vidare vid hotande insolvens. Sådana regler finns dock i aktiebolagslagen.

SOU 2016:72

Utredningens uppdrag i denna del

Ändamålet med tvångslikvidationsreglerna i 25 kap. 13–20 §§ aktie- bolagslagen är att sätta en gräns för hur långt ett bolag kan driva en förlustbringande verksamhet genom att kräva att verksamheten likvideras eller att de ledande personerna i bolaget blir personligt betalningsansvariga. Enligt Dotevall har de nämnda reglerna utsatts för skarp kritik då styrelsens plikt att agera enbart är knutet till förhållandet mellan bolagets kapital och det registrerade aktiekapi- talet.3 Utredningens mening är att aktiebolagsrättens regler bör ses över i ett lämpligt sammanhang så att de på ett mer ändamålsenligt sätt interagerar med insolvensrätten.

Utöver reglerna om personligt betalningsansvar i aktiebolags- lagen finns ett särskilt ansvar för bolagsföreträdare avseende juri- diska personers skatteskulder i 59 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). För att s.k. företrädaransvar ska inträda krävs att före- trädaren för bolaget uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift, inte har gjort föreskrivet skatteavdrag eller inte gjort anmälan om F-skatt vid uppenbart anställningsförhål- lande. Företrädaransvar föreligger också om företrädaren, uppsåtli- gen eller av grov oaktsamhet, har lämnat oriktig uppgift som lett till att mervärdesskatt eller punktskatt tillgodoräknats eller återbe- talats med ett för högt belopp. Om det finns särskilda skäl får före- trädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet.

I praxis anses en företrädare ha agerat med uppsåt eller grov oaktsamhet i den mening som avses i skatteförfarandelagen4 om denne inte senast på skattens förfallodag betalat skatteskulden och inte heller senast samma dag vidtagit avvecklingsåtgärder med hän- syn till samtliga borgenärers intressen.

Skatteverket kan välja att tillämpa reglerna i skatteförfarande- lagen framför reglerna i aktiebolagslagen. Sett utifrån ett entrepre- nörsperspektiv innebär reglerna om företrädararansvar att många företagare känner sig tvingade att inleda en avveckling av bolaget för att undvika personligt betalningsansvar trots att något reellt försök att vända verksamheten inom ramen för aktiebolagslagen inte hunnit göras. Strängheten i skattesystemet innebär i detta av- seende att det i vissa fall avvecklas bolag i ett för tidigt skede. Före-

3Tillväxtanalys, Dotevall R., Den internationella utvecklingen på området aktiebolagsrätt – påverkan på svensk rätt, PM 2015:12 s. 34.

4SFS 2011:1244.

Utredningens uppdrag i denna del

SOU 2016:72

trädaransvaret innebär också en ökad risk att delta i bolagsstyrelser vilket är negativt för företagsklimatet. Mot detta ska ställas att fö- reträdaransvaret motverkar illojal konkurrens vilket förbättrar ent- reprenörsklimatet. Företrädaransvaret förhindrar att företag själva tar sig skattekrediter och därigenom inte konkurrerar på samma villkor som företag som betalar skatter och avgifter i rätt tid. Uti- från ett entreprenörperspektiv är det emellertid önskvärt att skatte- systemet i större utsträckning än i dag likställer Skatteverket med övriga borgenärer och att principen om begränsat ansvar för före- trädare i aktiebolag värnas.

Frågan om företrädaransvar utreds för närvarande i särskild ordning. Regeringen har lämnat Skatteverket i uppdrag se över reglerna om det skatterättsliga företrädaransvaret och om tillämp- ningen har blivit för hård. Skatteverket har i november 2015 redo- visat uppdraget i en promemoria till Finansdepartementet.5

2.3Utredningens arbete

Utredningen har sammanträtt med experterna vid tre tillfällen samt träffat utredningens referensgrupp vid två tillfällen. Däremellan har sekretariatet haft fortlöpande kontakt med vissa experter. Utred- ningen har också träffat företrädare för Ackordcentralen, IFFR och Nordisk/baltiska insolvensnätverket samt löpande mottagit syn- punkter från olika intresseorganisationer och myndigheter. Utred- ningens sekreterare har deltagit i ett antal seminarier, konferenser och föreläsningar där temat haft anknytning till utredningens upp- drag i denna del. På detta sätt har kunskaper, erfarenheter och syn- punkter under arbetets gång inhämtats som underlag för våra ana- lyser och överväganden.

5 Skatteverkets promemoria – Det skatterättsliga företrädaransvaret, borgenärsanstånd och hel eller delvis befrielse från betalningsskyldighet, dnr 131 626246-15/113.

SOU 2016:72

Utredningens uppdrag i denna del

2.4Disposition

I kapitel 3 redovisas bakgrund, problembeskrivning och utgångs- punkter för utredningens arbete. I kapitel 4 finns en redogörelse för gällande rätt. Kapitel 5 innehåller en beskrivning av rättsläget i de nordiska länderna samt några andra länder inom EU. I kapitlet går utredningen också igenom det arbete som pågår inom EU, Världsbanken m.m. Kapitel 6 handlar bl.a. om ansökningsförfaran- det och förutsättningarna för beslut om företagsrekonstruktion. Utredningen behandlar bl.a. huruvida färre domstolar ska vara be- höriga att handlägga ärenden om företagsrekonstruktion och vilka beviskrav som ska gälla för att inleda och fortsätta en rekonstruk- tion. Kapitel 7 handlar om rättsverkningarna av att förfarandet in- leds. Särskilt diskuteras huruvida frånvaron av samtycke till vissa rättshandlingar bör göra dessa ogiltiga och frågor om gäldenärens avtal. Kapitel 8 handlar om genomförande och avslutande av före- tagsrekonstruktion. Här diskuteras om förslaget till rekonstruktör i ansökan ska vara förankrat hos vissa borgenärer, om rekonstruk- törens ersättning bör prövas av domstol, om rekonstruktörens skadeståndsskyldighet bör regleras i lagen om företagsrekonstrukt- ion samt jävsfrågor vid en efterföljande konkurs. Därefter behand- las det s.k. separata ackordet. I kapitlet berörs avslutningsvis frågor rörande fastställande av ett s.k. utvidgat ackord och rättsverkan av detta. Kapitel 9 innehåller förslag till ikraftträdande och övergångs- bestämmelser. Författningskommentar finns avslutningsvis i kap. 10. En bedömning av konsekvenserna av utredningens förslag finns i huvudbetänkandet.

3 Bakgrund och utgångspunkter

3.1Historik m.m.

Innan lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, LFR, tillkom, saknades ett rättslig instrument för rekonstruktion förutom ack- ord. Det har sedan länge funnits en särskild lagreglering av ackor- det som rättslig företeelse. Dessa regler har emellertid genomgå- ende varit av rudimentär och formell karaktär. Det gällde även ackordslagen (1970:847) som trädde i kraft den 1 januari 1971. Ackordslagen reglerade just möjligheterna att åstadkomma ett ack- ord med viss tvångsmässighet, dvs. att mot en borgenärsminoritets vilja skriva ned gäldenärens skulder med en viss procentsats. Ack- ordslagen kunde dock inte sägas innefatta en reglering som i vidare mån än så tillhandahöll några instrument för rekonstruktion av företag.1

Tankar väcktes emellertid med tiden om det inte lagstiftnings- vägen kunde införas en ordning som medgav att företag i kris fick rådrum för att lösa sina problem. I september 1988 tillsatte rege- ringen en särskild utredare vars uppdrag bl.a. var att överväga frå- gan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris. Utredningen, som antog namnet Insolvensutredningen, läm- nade betänkandet Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113). Efter remissbehandling lade regeringen fram ett förslag till lag om företagsrekonstruktion i prop. 1995/96:5. Förslaget antogs av riks- dagen i juni 1996 (bet. 1995/96:LU 11) och den nuvarande LFR trädde i kraft den 1 september 1996 samtidigt som ackordslagen upphävdes. Till LFR ansluter förordningen (1996:783) om före- tagsrekonstruktion, FFR.

1 Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar, 2 uppl., 2013, s. 16.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

3.2Tidigare utredningar på området

Tanken på att införa åtgärder för att förbättra företagens möjlig- heter att rekonstrueras vid en obeståndssituation har som angetts funnits lång tid före LFR:s tillkomst. Redan år 1979 kom Före- tagsobeståndskommittén med delbetänkandet, Företags obestånd. Samordning av statliga åtgärder (SOU 1979:91), i vilket föreslogs bl.a. att skattemyndigheten i en obeståndssituation skulle kunna agera på ett tidigt stadium så att hänsyn skulle kunna tas till syssel- sättnings-, regional-, närings- och försörjningspolitiska samhällsin- tressen. Vidare föreslogs inrättandet av en samrådsdelegation med företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen och industriverket och på en lokal nivå inrättandet av arbetsgrupper som skulle kunna arbeta med företag på obestånd. Företagsobeståndskommitténs förslag ledde inte till någon lagstiftning.

Förslag om åtgärder för att förbättra företagens möjligheter att rekonstrueras i en obeståndssituation togs även upp i prome- moriorna Betalningsinställelse och rådrumsstöd m.m. (Ds A 1979:7) och Rådrumsstöd och handläggning av obeståndsärenden (Ds 1981:1). I den förstnämnda föreslogs bl.a. att en ny lag om registre- ring av betalningsinställelse skulle införas samt att s.k. rådrumsstöd skulle utgå till näringsidkare som befann sig i ekonomiska svårig- heter. Inte heller dessa förslag ledde emellertid till någon lagstift- ning på området.

Frågan om ett rekonstruktionsförfarande aktualiserades åter år 1985 i en rapport av Statens Industriverk.2 Syftet med ett rekon- struktionsförfarande skulle enligt rapporten bl.a. vara att återställa livskraften hos företag som hamnat i ekonomisk kris samtidigt som kapitalförluster för borgenärer och andra skulle kunna undvikas. Statens Industriverks rapport ledde inte till någon lagstiftning.

Efter att LFR trädde i kraft år 1996 har lagen varit föremål för översyn. I april 2007 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att överväga hur förfarandet för företagsrekonstruktion kunde förbätt- ras och samordnas med konkursförfarandet. Den särskilde utreda- ren fick bl.a. i uppdrag att utreda om det var lämpligt att införa ett samlat förfarande för företagsrekonstruktion och konkurs i svensk rätt. Utredningen, som antog namnet 2007 års Insolvensutredning,

2 Konkursutredningen (SIND 1985:7).

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

lämnade i slutbetänkandet Ett samlat insolvensförfarande – förslag till ny lag (SOU 2010:2) ett förslag till ett samlat förfarande för konkurs och företagsrekonstruktion inom ramen för en ny lag, insolvenslagen. I denna lag skulle med vissa undantag samtliga in- solvensrättsliga ärenden hanteras, oavsett om de ledde till att gäl- denären rekonstruerades eller avvecklades. Det förfarande som kunde inledas skulle anses vara ett ärende som kunde bedrivas som ett s.k. förvaltarlett förfarande eller under gäldenärens egen för- valtning. Eftersom konkurslagen (1987:672), KonkL, av utredning- en bedömdes väl fungerande skulle konkursförfarandet ligga till grund för hur det samlade insolvensförfarandet som huvudregel skulle bedrivas, dvs. ett förvaltarlett förfarande. Under vissa förut- sättningar skulle dock gäldenären kunna initiera en s.k. egenför- valtning. Denna form av förfarandet kan sägas ha stora likheter med dagens företagsrekonstruktion.

Med anledning av att förslagen var mycket omfattande, inrikta- des remissen av betänkandet på några förslag som gällde egenför- valtning (inklusive s.k. separat ackord). Utredningen har anledning att återkomma till vissa av förslagen i 2007 års Insolvensutredning och redovisar då även vissa av remissinstansernas yttranden över förslagen. Betänkandets förslag har inte lett till lagstiftning.

3.3Senare utredningar av intresse

Nystartsutredningen har i sitt betänkande F-skuldsanering – en möjlighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44) lämnat förslag på en särskild form av skuldsanering för företagare (F- skuldsanering). Som ovan nämnts har förslaget resulterat i lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare. Lagen innebär i korthet att fysiska personer med personligt ansvar för skulder som upp- kommit i näringsverksamhet ges utvidgade möjligheter till skuldsa- nering. För att inte riskera att systemet blir konkursdrivande får F- skuldsanering även beviljas en person som har avvecklat sin verk- samhet på annat sätt än genom en konkurs samt personer som dri- ver en pågående näringsverksamhet. För att den senare kategorin ska kunna komma i fråga för en F-skuldsanering krävs att de driver en välfungerande verksamhet som löpande kan betala sina skulder, dvs. det krävs att näringsverksamheten är solvent. För denna kate-

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

gori finns inget krav på att skulderna ska vara näringsrelaterade. Förfarandet omfattar även närstående till företagare som har blivit överskuldsatta genom sitt engagemang i makens, sambons, föräld- rarnas eller barnens näringsverksamhet.

F-skuldsanering ska endast omfatta de seriösa företagarna. För- farandet ska därför inte beviljas om näringsverksamheten har be- drivits på ett illojalt sätt, om redovisning och betalning av skatter och avgifter har misskötts i en omfattning som inte är ringa, om bokföringen har eftersatts eller om gäldenären driver eller har drivit sin verksamhet på ett uppenbart oförsvarligt sätt. Som ytterligare garanti för att systemet inte missbrukas ska F-skuldsanering bara beviljas om det är skäligt med hänsyn till personliga och ekono- miska förhållanden. Betalningsperioden är tre år och en företagare som ska bli skuldsanerad måste betala minst 5 000 kronor per kvar- tal till sina borgenärer.

Lösöreköpskommittén har i betänkandet Lösöreköp och register- pant (SOU 2015:18) haft att ta ställning till om det finns långsik- tiga och påtagliga samhällsekonomiska fördelar att införa en ord- ning som innebär att en köpare av lösöre får skydd mot säljarens borgenärer redan genom köpeavtalet. Lösöreköpskommitténs be- dömning är att registrering enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, lösöre- köplagen, eller besittningsövergång inte längre bör krävas för att köparen av bestämt lösöre ska få skydd mot säljarens borgenärer. I stället ska skyddet uppkomma redan genom avtalet beträffande s.k. omsättningsköp. Om köpet avser lösöre som inte är bestämt, uppkommer skyddet när ett visst lösöre har märkts, avskilts eller på annat sätt bestämts för köparens räkning. Som en konsekvens av förslaget föreslås en ny lag om rätt till köpt lösöre. Lagen gäller dock inte pantsättning och inte heller köp, vars syfte är att lösöret ska utgöra säkerhet för en fordran (säkerhetsöverlåtelse). Lösöre- köpskommittén föreslår med anledning därav att det införs en ny lag om panträtt i lösöre genom registrering. Genom denna lag in- förs en möjlighet att registrera en upplåtelse av panträtt i sådant bestämt lösöre som lämnas kvar hos pantsättaren. De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. Vid samma tidpunkt ska bl.a. den nuvarande lösöreköplagen upphävas, liksom 49 § konsu- mentköplagen (1990:932).

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

Förslaget har av vissa remissinstanser kritiserats bl.a. för att re- gisterpantsättningen kommer att få stor negativ påverkan på före- tagshypoteket som i realiteten till stora delar upphör att fungera som säkerhet. Eftersom företagshypoteket har stor betydelse sär- skilt för de små och medelstora företagens kreditförsörjning kan förslaget få stora konsekvenser för de nämnda företagens kredit- försörjning.3 Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Vidare bör nämnas att en särskild utredare ska göra en översyn av utsökningsbalken och anslutande regler i syfte att modernisera utsökningsrätten. En målsättning är att utsökningsförfarandet ska bli mer effektivt. Utredaren ska bl.a. överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att förbättra kvaliteten på utredningar om gäldenärens tillgångar och förbättra såväl informationsutbytet mel- lan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter. Utredaren ska bl.a. ta ställning till under vilka förutsättningar som bostäder ska vara skyddade från utmätning och om gäldenärer ska få tillgo- doräkna sig vissa ytterligare kostnader vid löneutmätning. Uppdra- get ska redovisas senast den 1 november 2016.4

EU:s reviderade insolvensförordning innebär ett utökat tillämp- ningsområde för förordningen med bl.a. tydligare regler om doms- rätt, regler som syftar till att minska antalet sekundärförfaranden, utökade krav på samarbete när flera förfaranden pågår i fråga om samma gäldenär, särskilda regler om samordning av förfaranden inom en koncern samt inrättande av nationella insolvensregister och standardiserade formulär främst i syfte att underlätta för bor- genärer att bevaka sin rätt.

Regeringen gav en särskild utredare uppdraget att analysera inne- börden av den reviderade förordningen från ett svenskt perspektiv och föreslå de kompletterande författningsändringar och andra åt- gärder som revideringen ger anledning till. Det innebär att de kom- pletterande bestämmelser som Sverige infört i lagen (2005:1046) med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen måste ändras. Det gäller även förordningen (2005:1056) om kungörande och registrering av vissa insolvensförfaranden. Uppdraget redovi-

3Se särskilt yttrande av advokat Odd Swarting, SOU 2015:18 s. 221–223. Se även remissvar av Institutet för företagsrekonstruktion. Se även Lindskough, P., Säkerhetsöverlåtelse - pant eller omsättningsköp? SvJT 2015 s. 313 ff., och Mattson, D. & Matz, H., Lösöreköp och registerpant, SvJT 2015 s. 335 ff.

4Ett modernt utsökningsförfarande, dir 2014:127.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

sades den 1 mars 2016 då betänkandet EU:s reviderade insolvens- förordning m.m. (SOU 2016:17) presenterades.

3.4Ekonomisk forskning av intresse

Det finns ekonomisk forskning som analyserar sambandet mellan insolvenslagstiftning och entreprenörskap. Vissa slutsatser från forskningen redovisas därför som utgångspunkt för utredningens arbete.

Ett flertal olika faktorer påverkar motivationen att engagera sig i entreprenörskap. Förutom grundläggande faktorer som marknad, efterfrågan, tillgång till kapital m.m. är även lagstiftning och rädslan för att misslyckas ekonomiskt med sitt entreprenörskap av stor betydelse.5 Såvitt avser lagstiftningens betydelse i sammanhanget har den framstående forskaren Michelle J White sammanfattat forskningsläget med att ”all tillgänglig data indikerar att insolvens- lagstiftningen har en stark effekt på antalet individer som väljer företagande ... vår forskning visar att potentiella entreprenörer på- verkas starkt av förändringar i risken för insolvens”.6

Rädslan för att misslyckas ekonomiskt i sitt företagande är störst i de stora EU-länderna och minst i USA. I Sverige uppger drygt 35 procent att rädslan att misslyckas ekonomiskt hindrar dem från att starta ett företag.7 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, har undersökt relationen och styrkan mellan olika aspekter av insolvenslagstiftningen och särskilt det tillväxtorienterade entreprenörskapet. Studien analyse- rar data på landsnivå i 66 länder och visar att en gäldenärsinriktad lagstiftning som reducerar hindren för misslyckande uppmuntrar tillväxtorienterat och innovativt entreprenörskap.8 Resultatet stöd- jer och förstärker slutsatserna från en studie av forskarna Eberhart, Eesley och Eisenhardt som visar på en stark kausalitet mellan en reform av insolvensrätten i Japan och en viss typ av entreprenör- skap (s.k. elitentreprenörer). Gäldenärsinriktad lagstiftning i ovan

5Entreprenörskapsforum, Entreprenörskap i Sverige – Nationell rapport 2015, s. 38 och 40.

6White, M. J, Bankruptcy and Small Business, Regulation, vol 24, 2001.

7Se a.a. från Entreprenörskapsforum, s. 40 ff.

8Tillväxtanalys, Sambanden mellan entreprenörskap och insolvensregler, En analys av inter- nationella index och mått, PM 2015:02.

SOU 2016:72 Bakgrund och utgångspunkter

angiven mening bidrar enligt studien till mer och bättre entrepre- nörskap. Individer som överväger att starta och arbeta i företag med uttalad tillväxtvilja eller potential tar ofta i beaktande och väger in konsekvenserna av ett misslyckande i sitt beslut.9

Lagstiftning som reducerar risken för ekonomiskt misslyckande kan även ha vissa negativa effekter för entreprenörsklimatet. I debatten brukar framhållas ökat risktagande bland företagare, s.k.

”moral hazard”, till följd av sådan lagstiftning och mindre incita- ment för entreprenörer att betala tillbaka skulder, vilket i för- längningen påverkar företagens möjligheter att få tillgång till kredi- ter.10 Som exempel kan nämnas att det i remissvar till Nystarts- utredningens förslag om utvidgade möjligheter till skuldsanering för skulder som uppkommit i näringsverksamhet framhållits just att det osäkerhetsmoment som den föreslagna F-skuldsaneringen innebär vad gäller betalning av skulder kommer att beaktas av kre- ditgivarna och innebära minskade möjligheter för små och nystar- tade företag att erhålla krediter.11 Även Lösöreköpskommitténs förslag om registerpantsättning, där företagshypoteket i realiteten till stora delar kan riskera att upphöra att fungera som säkerhet, har kritiserats för att ge negativ inverkan på de små och medelstora företagens kreditförsörjning.12

Bakom rädslan att misslyckas ekonomiskt med entreprenörskap finns också kulturellt betingade faktorer som stigmatiserar den som misslyckats. Det negativa stigma som följer en konkurs medför t.ex. att andra drar sig för att göra affärer med företaget även i framtiden.13 Den stigmatiserande effekten påverkar inte bara ent- reprenörens vilja att starta nytt företag utan har också en avskräck- ande effekt på potentiella entreprenörer som överväger att starta företag. De som väljer att starta om möts många gånger av misstro

9Eberhart, R. & Eesley, C. E. & Eisenhardt, K. M., Failure is an Option: Failure Barriers and New Firm Performance, 2013. Se http://ssrn.com/abstract=1982819.

10Falkenhall, B. & Wennberg K., Företagare i insolvens och misslyckandets stigma, Ekono- misk Debatt, nr 2 (38), 2010, s. 55 f.

11Se remissvar från Finansbolagens Förening, Svenska Kreditföreningen, avseende SOU 2014:44.

12Se särskilt yttrande av advokat Odd Swarting och remissvar av Institutet för företagsre- konstruktion avseende SOU 2015:18. Se även Lindskough, P., Säkerhetsöverlåtelse - pant eller omsättningsköp? SvJT 2015 s. 313 ff., och Mattson, D. & Matz, H., Lösöreköp och registerpant, SvJT 2015 s. 335 ff.

13Falkenhall, B. och Wennberg, K., Företagare i insolvens och misslyckandets stigma, Eko- nomisk Debatt, nr 2 (38), 2010, s. 52 f.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

bland kunder och samarbetspartners. Europeiska studier visar att 57 procent av de tillfrågade exempelvis inte vill investera i ett före- tag som drivs av en person, vars företag tidigare har försatts i konkurs. Nästan hälften av de tillfrågade är mindre villiga att be- ställa varor från ett sådant företag och de allra flesta skiljer inte mellan bedrägliga orsaker och ett misslyckande som beror på omstän- digheter utanför företagets kontroll.14 Den negativa samhällsattityden till ekonomiskt misslyckande medför att företag väntar för länge med att offentliggöra sina ekonomiska problem, vilket minskar förutsätt- ningar att rekonstruera verksamheten på ett lyckat sätt.

Sammanfattningsvis finns det ekonomisk forskning som visar att en gäldenärsvänlig lagstiftning, i den meningen att den minskar risken för ekonomiskt misslyckande, leder till mer och bättre ent- reprenörskap. Det kan särskilt framhållas att sådan lagstiftning har en positiv påverkan på engagemang i just tillväxtorienterat och in- novativt entreprenörskap som är mycket viktigt för den ekono- miska tillväxten.

Ett sätt att reducera risken för ekonomiskt misslyckande genom konkurs är att fler företag genomgår framgångsrika företagsrekon- struktioner. Fler ansökningar om företagsrekonstruktion förutsät- ter en bredare kännedom om förfarandet, en förmåga att tolka de negativa tecknen samt att ansökan inte görs för sent när konkurs är det enda kvarstående alternativet. För att företag inte ska välja att offentliggöra sina ekonomiska problem för sent krävs i sin tur bl.a. ändrade samhällsattityder till misslyckat entreprenörskap som inte stigmatiserar den som misslyckas. Gäldenärer vill således inte of- fentliggöra sina ekonomiska problem eftersom det kan leda till försämrade avtalsvillkor med affärspartners, vilket medför att det ansöks om hjälp för sent. Det är ett känt faktum att affärspartners snabbt erhåller information om exempelvis en ansökan om före- tagsrekonstruktion genom kreditupplysningsföretagens kreditbe- vakningstjänster som uppdateras flera dagar per vecka. I sist- nämnda avseende har utformningen av insolvenslagstiftningen men även de attityder som förmedlas i myndigheternas rådgivande ar- bete stor betydelse (se vidare avsnitt 3.5).

14 European Commission, Flash Eurobarometer 192, Entrepreneurship Survey of the EU (25 Member States), United States, Iceland and Norway, 2007.

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

Lagstiftning som reducerar risken för ekonomiskt misslyckande kan ha negativa effekter för entreprenörsklimatet i form av ökat risktagande med försämrade kreditvillkor som följd. I den mån det är frågan om livskraftiga företag med en bra affärsidé bör emellertid framhållas att sådana företag sällan har problem att få krediter eller kapital. Det är också så att en lagstiftning som bidrar till mer före- tagande med högre kvalitet bör bana väg för krediter till företagen på sikt. Forskningsresultaten indikerar emellertid ändå att en av- vägning bör göras mellan de positiva och negativa effekterna av sådan lagstiftning.

3.5Behovet av en reformerad rekonstruktionslagstiftning

Vid LFR:s tillkomst år 1996 uppskattades att antalet företagsre- konstruktionsärenden årligen skulle komma att uppgå till cirka 500. Ännu så länge är vi långt ifrån detta mål. Under åren 2011–2014 har i genomsnitt knappt 200 företagsrekonstruktioner per år inletts. Hittills är det alltså få företag som får en andra chans att undvika konkurs genom företagsrekonstruktionsförfarandet. Satt i relation till antalet konkurser utgör företagsrekonstruktionerna bara några få procent.

Det bör ändå framhållas att det finns tecken på att företagsrekon- struktion blivit vanligare. Under åren 1996–2006 inleddes knappt 140 företagsrekonstruktioner per år, vilket innebär att det genom- förts cirka 40 procent fler företagsrekonstruktioner under åren 2011–2014.

15 Statistiken är hämtad från bl.a. Tillväxtanalys under åren 2008-2010 samt Persson, A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

Det finns flera möjliga orsaker till det ökade intresset för före- tagsrekonstruktion. En är att under år 2005 ändrades reglerna så att lönegarantisystemet omfattar företagsrekonstruktion och inte bara vid konkurs.16 Vidare är det troligt att medvetenheten om möjlig- heterna till företagsrekonstruktion ökat på senare år, bl.a. som en följd av att rekonstruktionsprocessen i SAAB fick stor uppmärk- samhet i media.

Intresset för att inleda företagsrekonstruktion har således ökat, men vi är fortfarande långtifrån lagstiftarens mål om 500 företags- rekonstruktioner per år.

Vad gäller andelen lyckade företagsrekonstruktioner torde denna ha ökat något under senare år. Med en lyckad företagsrekon- struktion avses i detta sammanhang att syftet med företagsrekon- struktionen har uppnåtts och att företaget finns kvar i samma juri- diska form två år efter att förfarandet avslutades. Under åren 1996– 2000 lyckades 23 procent av de inledda företagsrekonstruktionerna. Motsvarande andel under åren 2008–2010 var 26 procent.17 Noteras kan att ökningen av antalet inledda företagsrekonstruktioner under den senare tidsperioden alltså inte inneburit att en högre andel misslyckats. Vissa siffror visar dock att de lyckade företagsrekon- struktionerna ökat mellan åren 2011-2015. Av dessa siffror kan man utläsa att nästan hälften av alla bolag som genomgick en före- tagsrekonstruktion lyckades, dvs. är aktiva ett år efter en avslutad företagsrekonstruktion. Enligt dessa siffror var det år 2011 61,5 % av företagsrekonstruktionerna som lyckades, 2012 var det 41 %, 2013 var det 44 %, 2014 var det 51 % och 2015 var det 48 %.18 Emellertid har det varit svårt för utredningen att få fram tillförlitlig statistik om hur många företagsrekonstruktioner som varit lyckade, särskilt som olika källor har skilda mått på hur en lyckad företags- rekonstruktion ska definieras.19

16SFS 2005:273

17Jfr Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 25 f.

18Statistik från Creditsafe 2016-04-28.

19Se Kubu, M., Hur mäts en lyckad rekonstruktion? Ackordscentralens nyheter nr 2, 2016 s. 2.

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

3.6Hur kan fler livskraftiga företag med betalningssvårigheter ges en andra chans?

3.6.1Informationsinsatser

Ett första hinder mot ge fler företag en andra chans genom före- tagsrekonstruktion är att förfarandet snart 20 år efter att LFR trädde i kraft fortfarande är relativt okänt för många företagare. En given förutsättning för att fler livskraftiga företag ska kunna ges en andra chans är att företagen har kännedom om rekonstruktionsför- farandet. Under utredningens arbete har det dock blivit tydligt att förfarandet är okänt för framförallt många små men även medel- stora företag. Ett sätt att öka näringslivets kunskaper om förfaran- det är att företagen i sina kontakter med samhällets institutioner ges information om företagsrekonstruktion.

I dag finns information om hur det går till att starta ett företag, vilka regler som gäller under tiden företaget drivs och hur verk- samheten avslutas på flera olika myndigheters hemsidor. Skattever- ket håller också informationsträffar för företagare. Information om företagande finns på företagarsajten verksamt.se samt hos myndig- heter som exempelvis Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtver- ket. Informationen om företagsrekonstruktion är dock påfallande sparsam. På Sveriges Domstolars hemsida finns exempelvis utförlig information om hur man går till väga för att ansöka om konkurs men någon motsvarande information om företagsrekonstruktion finns däremot inte, vilket enligt utredningens uppfattning vore önskvärt, särskilt som det finns ett betydande antal fysiska perso- ner som driver näringsverksamhet och kan vara i behov av företags- rekonstruktion. Om det från myndigheter görs särskilda satsningar på information om företagsrekonstruktion för att stötta näringsli- vets behov av kompetensförsörjning i detta avseende bör antalet företagsrekonstruktioner öka.

Ett inslag i att stödja företagens möjligheter till en andra chans är också rådgivning till företag med finansiella problem. I Sverige finns flera aktörer som arbetar med rådgivning till företag som skulle kunna vara effektiva kanaler att nå ut med information om företagsrekonstruktion, exempelvis Almi Företagspartner AB och intresseorganisationen Företagarna. Dessa aktörer borde ha känne-

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

dom om vilka personer i regionen som är skickliga rekonstruktörer och som företagen i första hand bör vända sig till. I Sverige finns redan ett antal regionala initiativ som syftar till att förhindra att livskraftiga företag med finansiella svårigheter i onödan hamnar på obestånd och försätts i konkurs. Ett initiativ som pågått sedan år 1997 är Företagsakuten i Västra Götaland som drivs av Business Region Göteborg. En undersökning från år 2015 visar att över 400 företag har fått hjälp under åren 2011–2013. Av dessa var 60 pro- cent fortsatt aktiva då undersökningen gjordes.20 Fler regionala initiativ som vid kontakter med företag aktivt informerar om bl.a. rekonstruktionsförfarandet bidrar till att fler företag får kännedom och använder sig av förfarandet.

Till utredningen har även framförts önskemål om inrättande av en företagsombudsman som talesman i olika frågor. Företagsom- budsmannen skulle i första hand stå för en övergripande bevakning av företagarfrågor utifrån gällande lagstiftning och arbeta med bl.a. information och opinionsbildning. Genom att informera, utbilda, och ha andra kontakter med myndigheter, företag, enskilda och organisationer skulle företagsklimatet i stort kunna främjas och kunskapen om vilka alternativ till en andra chans som står till buds när ett företag har finansiella svårigheter öka.

3.6.2En ändrad samhällsattityd

En betydelsefull orsak till att många företag inte i tid ansöker om företagsrekonstruktion är den negativa attityden till misslyckat entreprenörskap. Det medför att företag väntar in i det sista med att offentliggöra sina ekonomiska problem. Detta trots att det finns ekonomisk forskning som visar att den, vars bolag eller en- skilda firma har försatts i konkurs, har nytta av detta om vederbö- rande startar företag på nytt.21

Om fler företag i ett tidigare skede vågar vara offentliga med sina ekonomiska problem torde fler ansöka om företagsrekon- struktion i rätt tid och fler rekonstruktioner skulle då lyckas ef- tersom de ekonomiska problemen inte hunnit bli så svåra att kon-

20http://www.businessregion.se/sv/foretagsakuten?

21Wennberg, K. m.fl., Reconceptualizing entrepreneurial exit: Divergent exit routes and their drivers, Journal of Business Venturing, 2009.

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

kurs är det enda realistiska alternativet. Hur man ändrar samhällsat- tityder till ekonomiskt misslyckande är emellertid en mycket stor fråga som av tidsskäl inte i sin helhet låter sig besvaras inom ramen för detta uppdrag.

Ett sätt att ändra samhällsattityder kan vara genom lagstiftning. Lagstiftning som ökar företagens möjlighet till en andra chans och reducerar risken för ekonomiskt misslyckande genom konkurs leder enligt den ekonomiska forskningen till mer och bättre entre- prenörskap. Brist på information kan också vara en faktor bakom rådande synsätt och mycket kan åstadkommas genom myndighet- ernas informativa och rådgivande funktion och de attityder som förmedlas i detta arbete.

Vikten av att få företag att på ett tidigt stadium förutse och er- känna ekonomiska problem och därmed söka hjälp i tid har upp- märksammats även på EU-nivå (se avsnitt 5.4).

Ett konkret sätt att påverka samhällets syn på företag med eko- nomiska svårigheter vore att se över konstruktionen bakom kredit- företagens ratingssystem. Företagets ratingbetyg påverkas av fak- torer som att enskilda styrelseledamöter suttit i bolagsstyrelser för företag som försatts i konkurs. Om så är fallet riskerar ifrågava- rande företag sämre rating. Konsekvensen av detta är att kompe- tenta styrelseledamöter lämnar styrelser i företag som får ekono- miska problem, vilket inte sällan leder till att problemen i dessa företag accelererar och att de senare försätts i konkurs. Många gånger kunde konkursen ha undvikits eller adekvata beslut fattats om rätt styrelsepersoner funnits kvar.

I dag är det också så att information om att ett företag genom- gått företagsrekonstruktion ligger kvar i kreditföretagens system under flera år efter att förfarandet avslutats. Det gäller även i de fall rekonstruktionen varit framgångsrik. En konsekvens härav är bl.a. att företaget inte kan komma ifråga i en offentlig upphandling. Vid sådana upphandlingar är det vanligt att krav ställs på gäldenären att vederbörande inte är föremål för ackord. Om gäldenären inte upp- fyller detta ”ska” – krav kan vederbörande inte komma ifråga för en anbudsvärdering.

Sammanfattningsvis medför kreditföretagens registrering i detta avseende att det överhuvudtaget blir svårare att framgångsrikt fort- sätta verksamheten.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

3.6.3Varningssignaler om ekonomisk kris

En ytterligare orsak till varför företag i ekonomisk kris många gånger ansöker för sent torde vara att det ofta saknar kunskap om vilka signaler som finns på att det egna företaget är på väg in i en ekonomisk kris. En ökad kunskap härom kan bidra till att fler livs- kraftiga företag ges en möjlighet till en andra chans.

Ett sätt att få gäldenärer eller borgenärer att ansöka tidigare om företagsrekonstruktion är således att medvetandegöra företags- ledningen om varningssignaler som finns på att ett företag kan vara på väg in en kris. Om en ekonomisk kris i vissa avseenden kan för- utses blir det lättare för gäldenären eller borgenären att i rätt skede vidta adekvata åtgärder. En svårighet är att rätt kunna tolka olika signaler eftersom de inte alltid behöver innebära att företaget är på väg in i en kris. Det kan i vissa fall likaväl vara ett tecken på att fö- retaget utvecklas positivt. Som exempel kan nämnas att en ändrad ägarstruktur i ett företag bör uppmärksammas som en eventuell varningssignal. När ett familjeföretag köps upp av ett större företag kan ”vi-andan” försvinna och de anställda känner inte längre vem de arbetar för, vilket på sikt kan vara negativt. Samtidigt är en änd- rad ägarstruktur ibland en förutsättning för att företag ska kunna ges en andra chans, t.ex. i de fall företagets problem är en kompe- tensfråga hos ledningen eller ledningens förtroendekapital är för- brukat.22 En ändrad ägarstruktur innebär dock i sig att uppmärk- samheten bör skärpas på vad som är på gång inom företaget, vilket även gäller för flera av de situationer som anges nedan.

Företag som genomgår en alltför snabb expansion, som gör stora investeringar eller som har mycket höga kostnader i uppstart- ningsfasen löper en ökad risk för ekonomiska problem i ett senare skede. Ett annat tecken som bör uppmärksammas är om företaget är beroende av en ”sak”. Det kan vara frågan om en produkt, en leverantör eller en nyckelperson m.m. Om en nyckelperson lämnar företaget eller kunden i fråga försätts i konkurs drabbas av natur- liga skäl ett sådant företag hårt.23 Om ett företag som är beroende av en produkt går in i en ny bransch för att t.ex. bättre klara kon- junktursvängningar är sällan oddsen att lyckas i den nya branschen

22Folkesson E., Företag i ekonomisk kris, 7 uppl., 2007, s. 15 f.

23Folkesson E., Företag i ekonomisk kris, 7 uppl., 2007, s. 16 ff., och Persson A. H. & Karlsson-Tuula, M., Är lagen om företagsrekonstruktion en papperstiger?, 2000, s. 52 ff.

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

bra. Företaget kan sin gamla bransch men de lyckosamma strategier som man har med sig från denna bransch går inte hem i den nya.24

Ytterligare en varningssignal som bör föranleda skärpt upp- märksamhet kallar Folkesson för förändringshysteri. Företagsled- ningen i ett företag som börjar få problem känner ofta stark press att snabbt vidta kraftfulla åtgärder utan att hinna analysera orsa- kerna till problemen och fatta de svåra men rätta besluten. I stället uppstår en iver att förändra något som för omvärlden blir iögonfal- lande. Det kan t.ex. vara fråga om att byta logotyp eller förändra andra tecken på företaget eller dess produkter. Ofta blir kostnader för sådana ytliga förändringar bara ytterligare ekonomiska belast- ningar för företaget.25

Ett företag som börjar få ekonomiska problem försöker ofta lösa detta genom finansiella transaktioner. Om det uppstår likvidi- tetsproblem kan det vara lockande att lösa dessa genom sälja an- läggningstillgångar till ett finansbolag som sedan hyr ut köpeobjek- ten till det säljande företaget (exempelvis ”sale and lease back”).

Vid likviditetsproblem är det även lockande för många gäldenärsfö- retag att belåna kundfordringar genom att ingå factoringavtal med finansbolag där de utestående kundfordringar snabbt förvandlas till likvida medel. Även om likviditetsproblemet kommer att lösa sig på kort sikt är det mer tveksamt om det, vid nämnda finansiella trans- aktioner, även gäller på lång sikt. Verksamheten som ska generera pengar till företaget har ju inte förändrats utan tvärtom kommer sannolikt företaget få högre driftskostnader i form av kostnader för leasingavgifter och hyror m.m.26 Att företaget ansöker om mer krediter eller att ägarna sätter in mer pengar kan också vara tecken på illikviditet och annalkande ekonomiska problem. Andra exempel kan vara att företaget ansöker om amorteringsfrihet, skjuter upp löneutbetalningar till efter månadsskiftet eller returnerar beställda varor i ovanlig omfattning. Som framhållits ovan gäller det dock att kunna tolka de olika signaler som nämns eftersom de inte alltid behöver innebära att företaget är på väg in i en kris.

Såväl ekonomiavdelning som revisor har en central funktion i ett företag. Att den nuvarande ekonomichefen säger upp sig skulle

24Folkesson, a.a. s. 17.

25Folkesson, a.a., s. 17 f.

26Folkesson a.a. s. 18 f.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2016:72

kunna var tecken på att en ekonomisk kris närmar sig. Även orsa- ken till byte av revisor bör ägnas uppmärksamhet eftersom det kan innebära en försämring om den senare revisorn är sämre än den förra. Personalmässiga förändringar bör således uppmärksammas. Även den omständigheten att företagets ändrar policy såvitt avser att offentliggöra regelbunden finansiell information bör uppmärk- sammas. Ett företag som inte går bra kan ha intresse av att dra ut på ett offentliggörande av detta så länge som möjligt.27

Likaså finns anledning att närmare utreda om det finns ration- ella skäl till att ett företag har en snårig bolagsbildning, exempelvis med flera bolag inom samma bolagsgren. Det är i sådana situationer svårare att förutse hur de ekonomiska problemen i ett företag på- verkar de andra och det finns en risk för dominoeffekter när ett företag börjar gå dåligt.28 Som framhållits ovan gäller det dock att kunna tolka de redovisade varningssignalerna eftersom de inte all- tid behöver innebära att företaget är på väg in i en kris.

Utöver vad som angetts finns vissa självklara varningstecken på ekonomiska problem, såsom betalningsanmärkningar, obetalda skatter, utmätningar och dylikt. Nämnda signaler kommer dock ofta alltför sent och ger därför ett alltför litet handlingsutrymme i rekonstruktionsavseende. Ytterligare sätt att försöka förutse eko- nomiska kriser är genom olika finansiella nyckeltalsanalyser. Vid nyckeltalsanalyser räknar man från ett företags bokföring fram olika likviditets-, soliditets-, och lönsamhetsmått. Det mått som kommer fram ställs sedan i relation till branschgenomsnitt och utvecklingstendenser inom det analyserade företaget. Av förståeliga skäl är en sådan analys kostnads- och tidskrävande och används främst bland större kreditgivare men är sällan ett verktyg som an- vänds av små och medelstora företag för att analysera de egna eko- nomiska framtidsutsikterna.

Sammanfattningsvis finns varningssignaler på att ett företag kan vara på väg in en ekonomisk kris. Om gäldenärer eller borgenärer är uppmärksamma på dessa mekanismer ökar möjligheten att sätta in relevanta åtgärder, t.ex. en ansökan om företagsrekonstruktion, i rätt tid vilket markant ökar möjligheterna att lyckas med förfa- randet. Signalerna kan förvisso vara svårtolkade eftersom de inte

27Folkesson a.a. s. 21.

28Folkesson a.a. s. 21 och Persson & Karlsson-Tuula, a.a s. 53.

SOU 2016:72

Bakgrund och utgångspunkter

alltid behöver innebära att företaget är på väg in i en kris men om de uppmärksammas och föranleder överväganden i det enskilda fallet är mycket vunnet.

4 Gällande rätt

4.1Inledning

LFR trädde i kraft den 1 september 1996. Lagen består av fyra kapi- tel, med

inledande bestämmelser (1 kap.),

bestämmelser om företagsrekonstruktion i allmänhet (2 kap.), ansökan om företagsrekonstruktion och förutsättningar för ett sådant beslut, prövning av ansökan, rekonstruktören och dennes uppgifter, gäldenärens skyldigheter, borgenärssammanträde och borgenärskommitté, exekutiva åtgärder under en företagsrekon- struktion samt gäldenärens avtal och kvittning,

bestämmelser om offentligt ackord under företagsrekonstruk- tion (3 kap.), samt

övriga bestämmelser (4 kap.), om handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion, kostnader för företagsrekonstrukt- ion, företagsrekonstruktionens upphörande, överklagande samt skadestånd, straff m.m.

Till LFR ansluter även förordningen (1996:783) om företagsrekon- struktion, FFR.

Sedan LFR:s tillkomst har utöver en del redaktionella ändringar följande materiella ändringar gjorts. Med anledning av ändringar i förmånsrättslagen (1970:979), FRL, som medförde att den sär- skilda förmånsrätt som följde med företagshypotek ersattes med en allmän förmånsrätt som följde företagsinteckning gjordes år 2004 följdändringar i 3 kap. LFR.1 Införandet av det s.k. säkerhetsdirek-

1 Prop. 2002/03:49.

Gällande rätt

SOU 2016:72

tivet2 i svensk rätt medförde år 2005 ändringar i 2 kap. 20 och 21 §§ om gäldenärens avtal under företagsrekonstruktion och i bestäm- melserna om kvittning.3 En hänvisning till lagen (2005:1046) med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen infördes i 2 kap. 1 § under år 2006. Med anledning av ändringarna i FRL som medförde att den allmänna förmånsrätten som följde med företags- inteckning ersattes med särskild förmånsrätt som följer med före- tagshypotek gjordes år 2009 återigen ändringar i 3 kap. Den 1 april 2011 infördes en ny delgivningslag (2010:1932) vilket medförde ändringar i 2 kap. 8 §.

4.2Huvuddragen i LFR

I detta avsnitt görs en presentation av huvuddragen i det svenska rekonstruktionsförfarandet så som det kommer till uttryck i LFR och i förarbetena till lagen.4 Framställningen inriktas på syftet och innebörden av en företagsrekonstruktion, krav på utredningen i en rekonstruktion, rekonstruktörens roll, gäldenärens skyldigheter och exekutiva åtgärder under förfarandet, offentligt ackord samt avslutningsvis rekonstruktionens upphörande.

4.2.1Syftet med företagsrekonstruktion

Syftet med en företagsrekonstruktion är att ett gäldenärsföretag som långsiktigt bedöms ha överlevnadsförmåga, men som mer eller mindre tillfälligt har hamnat i betalningssvårigheter, ska kunna rekonstrueras i stället för att försättas i konkurs. Av förarbetena framgår att syftet med lagen är att göra det möjligt att vidta åtgär- der för att rekonstruera företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet (prop. 1995/96:5 s. 54 och s. 173). De företag som kan bli föremål för rekonstruktion är således såd- ana som i grunden är lönsamma och som bedöms ha en bärande

2Europarlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet.

3Prop. 2004/05:30.

4För en utförlig genomgång av gällande rätt, se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar, 2 uppl., 2013. Se även Persson A.H. & Karlsson- Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012.

SOU 2016:72

Gällande rätt

affärsidé samt potential för att på sikt komma till rätta med sina ekonomiska problem. Genom förfarandet ges företaget ett tillfäl- ligt rådrum under vilket företaget kan vidta åtgärder för att för- bättra rörelsens resultat och möjlighet att förhandla med sina bor- genärer om ett ackord. Under rekonstruktionen skyddas därför gäldenären mot säraktioner från borgenärernas sida och ges även ett visst skydd mot att företagets avtalsparter häver ingångna avtal.

4.2.2Innebörden av företagsrekonstruktion

Av 1 kap. 1 § LFR framgår att företagsrekonstruktion innebär att en näringsidkare som har betalningssvårigheter efter beslut av domstol kan få till stånd ett särskilt förfarande för att rekonstruera sin verksamhet.

Om ansökan om rekonstruktion bifalles ska rätten utse en re- konstruktör som ska undersöka om den verksamhet som gäldenä- ren bedriver helt eller delvis kan fortsätta och i så fall hur detta bör ske samt om det finns förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer, ett s.k. ackord (1 kap. 2 §). Uppgörelsen med borgenärerna som kan komma till stånd inom ramen för rekonstruktionsförfarandet kan ske antingen ge- nom en frivillig överenskommelse, s.k. underhandsackord, eller ha formen av ett offentligt ackord som beslutas av rätten.

LFR är tillämplig på näringsidkare. Enligt förarbetena till lagen bör termen näringsidkare fattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art (prop. 1995/96:5 s. 63 och s. 171). Reglerna är alltså tillämpliga på såväl fysiska som juridiska personer och oavsett i vilken form nä- ringsverksamheten drivs. Vissa verksamheter är dock undantagna från lagens tillämpningsområde. Företagsrekonstruktion kan inte tillämpas avseende vissa kreditinstitutioner, försäkringsföretag och liknande.5 Verksamheter vari det allmänna har ett bestämmande inflytande har också undantagits från tillämpningsområdet (1 kap.

5 Se beträffande kreditinstitut med flera, lag (2015:1016) om resolution. Se även SOU 2014:52 Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris och prop. 2015/16:5, Genomfö- randet av krishanteringsdirektivet. Se även Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU om inrättandet av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag.

Gällande rätt

SOU 2016:72

3 §). LFR är däremot tillämplig på de angivna kategorierna när de uppträder i egenskap av borgenär.

Förfarandet inleds och avslutas av domstol. En ansökan om fö- retagsrekonstruktion kan göras av såväl gäldenären som borgenä- rerna (2 kap. 1 §).

För att en ansökan om företagsrekonstruktion ska bifallas krävs det antingen att det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att det kan antas att en sådan oförmåga inträ- der inom kort (2 kap. 6 § första stycket). Gäldenären ska således vara illikvid eller det ska föreligga en risk för snar illikviditet. Av förarbetena framgår att gäldenären vid ansökan inte ska kunna be- tala förfallna skulder. Det innebär att kontanta medel och andra tillgångar som lätt kan omsättas i kontanter inte räcker till för be- talning av förfallna skulder (a.a. prop. s. 180). Någon nedre eko- nomisk gräns angående gäldenärens betalningssvårigheter har inte angivits av lagstiftaren. Gäldenären kan mycket väl vara insolvent när ansökan kommer in till rätten.

Nästa steg för rätten att pröva är om en rekonstruktion kan ge- nomföras med ett framgångsrikt resultat. I lagtexten anges att be- slut om företagsrekonstruktion inte får meddelas om det saknas skälig anledning att anta att syftet med rekonstruktionen kan upp- nås (2 kap. 6 § andra stycket). Rätten måste alltså göra en prognos beträffande utsikterna för att rekonstruktionen ska lyckas. Regeln i andra stycket är tänkt att förhindra ansökningar som saknar fog, t.ex. ska en gäldenär vara förhindrad att ansöka om rekonstruktion bara för att få till stånd ett betalningsanstånd. Beviskravet för att för- utsättningarna i 2 kap. 6 § är uppfyllda är lågt ställda och rättens mate- riella prövning torde inte behöva vara särskilt ingående (a.a. prop. s. 70 f. och s. 72 f.). Enligt förarbetena måste rättens prövning av an- sökan bli relativt summarisk och av i huvudsak formell natur.6

Slutligen är gäldenärens medgivande en förutsättning för att en ansökan om företagsrekonstruktion ska kunna bifallas (2 kap. 6 § tredje stycket).

Om rätten bifaller en ansökan om företagsrekonstruktion ska den samtidigt utse en eller flera rekonstruktörer (2 kap. 10 §). Re- konstruktören ska tillsammans med gäldenären ta fram en rekon- struktionsplan där det framgår hur syftet med företagsrekonstruk-

6 Se prop. 1995/96:5 s. 72 samt SOU 1992:113 s. 380 och s. 426.

SOU 2016:72

Gällande rätt

tionen ska kunna uppnås (2 kap. 11 §). Under rekonstruktionen leds förfarandet av rekonstruktören. Domstolen har inte någon operativ funktion utan endast en kontrollerande.

Ett förfarande får normalt inte pågå längre tid än tre månader från beslutet om företagsrekonstruktion. Det är dock möjligt för gäldenären att ansöka om förlängning med högst tre månader i taget. En rekonstruktion får emellertid inte pågå i mer än ett år såvida inte ackordsförhandling har beslutats (4 kap. 8 §).

4.2.3Krav på utredningen

Förfarandet inleds med en ansökan. En ansökan får, som fram- kommit ovan, göras av gäldenären eller av en borgenär. Som skäl för att låta såväl borgenär som gäldenär ansöka om företagsrekon- struktion anfördes i förarbetena att det är viktigt att rekonstrukt- ionen inleds i ett så tidigt skede som möjligt, vilket underlättas om flera aktörer kan initiera förfarandet (prop. 1995/96:5 s. 67).

En ansökan från gäldenären ska enligt 2 kap. 3 § LFR innehålla en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till betalningssvårigheterna. En ansökan ska också innehålla en bor- genärsförteckning. I ansökan ska vidare anges dels hur gäldenären avser att verksamheten ska bedrivas i fortsättningen, dels hur en eventuell uppgörelse kan nås med borgenärerna. Gäldenären ska slutligen lämna förslag på en lämplig rekonstruktör.

Är det en borgenär som gör ansökan är kraven lägre ställda på innehållet i ansökan. En sådan ansökan ska innehålla uppgift om den fordran borgenären har på gäldenären. Borgenären ska vidare lämna upplysningar om vad han eller hon känner till om gäldenä- rens betalningssvårigheter samt ett förslag till rekonstruktör (2 kap. 4 §).

Rekonstruktionsförfarandet bygger på frivillighet från gäldenä- rens sida att rekonstruera sin verksamhet. En förutsättning för att bifalla en ansökan från en borgenär är som redan nämnts att gälde- nären uttryckligen har medgett den (2 kap. 6 § tredje stycket). En ogrundad ansökan från en borgenär kan i vissa fall medföra skade- ståndsskyldighet mot gäldenären (4 kap. 12 §).

Om det är gäldenären som ansöker om företagsrekonstruktion, ska rätten normalt pröva ansökan genast (2 kap. 7 §). Är det bor-

Gällande rätt

SOU 2016:72

genären som gjort ansökan ska rätten sammanträda inom två och undantagsvis sex veckor för prövning av ansökan (2 kap. 8 §).

Om ansökan bifalls ska den av rätten utsedde rekonstruktören tillsammans med gäldenären ta fram en rekonstruktionsplan som anger hur företaget ska rekonstrueras (1 kap. 2 § och 2 kap. 12 §). Rekonstruktionsplanen måste inte fastställas av domstol för att bli gällande och det finns inget som hindrar att rekonstruktören i ett senare skede frångår rekonstruktionsplanen. LFR ger inte heller några anvisningar om vad rekonstruktionsplanen ska innehålla, och en rekonstruktionsplan kan komma att se mycket olika ut bero- ende på omständigheterna i det enskilda fallet.

Utöver ovan nämnda utredning tillkommer en ytterligare utred- ning i de fall som gäldenären ansöker om ackordsförhandling under företagsrekonstruktionen (se vidare avsnitt 4.2.8). Om en sådan begäran görs ska skrivelsen innehålla ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalningen ska ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vad den i så fall består av (3 kap. 10 § LFR). Till skrivelsen ska fogas en förteckning över boets tillgångar och skulder som har upprättats av rekonstruk- tören enligt 3 kap. 14 § tidigast tre månader innan ansökan om ackordsförhandling gjordes samt den senaste balansräkningen (3 kap. 10 § andra stycket). Av 3 kap. 14 § framgår att gäldenärens tillgångar ska tas upp till noggrant specificerade värden. Om möj- ligt ska det även lämnas specificerad uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteck- ningen ska vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress. Har en borgenär förmånsrätt, ska det anges jämte grunden till det. Om någon anmärker mot en fordran eller bedöms värdet av den egendom, i vilken en borgenär har särskild förmåns- rätt, understiga hans eller hennes fordran, ska även detta anges, jfr 3 kap. 16 § om anmärkning mot fordran som omfattas av ackordet.

I 3 kap. 11 § LFR stadgas att till en begäran om ackordsförhand- ling ska även fogas en berättelse av rekonstruktören. Berättelsen ska ange boets tillstånd, orsakerna till gäldenärens betalningssvå- righeter samt en översikt över gäldenärens tillgångar och skulder. Vidare ska det i berättelsen finnas uppgifter om den utdelning som borgenärerna skulle kunna påräkna i en konkurs. Berättelsen ska även innehålla upplysning om egendom som frångått gäldenären

100

SOU 2016:72

Gällande rätt

under sådana förhållanden att den kan bli föremål för återvinning och om det finns skälig anledning att anta att gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden där- för. Slutligen ska berättelsen innehålla uppgifter om hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet.

Utöver ansökan och rekonstruktörsberättelsen ska rekonstruk- tören bifoga ett yttrande huruvida ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Rekonstruktören ska även bifoga ett intyg avseende viss förhandsanslutning av borgenärerna till ackordsförslaget. I intyget ska det framgå att antalet anslutande borgenärer till för- slaget utgör minst två femtedelar av de i bouppteckningen upp- tagna borgenärer, vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp. Ytterligare en handling som ska bifogas är ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i boupp- teckningen. Avslutningsvis ska gäldenären betala ett förskott avse- ende kostnader för ackordsfrågans handläggning hos rätten.7 Räck- er inte det förskott som betalas för handläggningen måste säkerhet ställas för återstoden (3 kap. 11 §).

4.2.4Rekonstruktörens roll

Som redovisats ovan följer av 2 kap. 10 § LFR att rätten samtidigt ska utse en rekonstruktör om en ansökan om företagsrekonstrukt- ion bifalles. LFR ställer vissa krav på rekonstruktörens kompetens. En rekonstruktör ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget (2 kap. 11 § LFR). När inte omständig- heterna i det särskilda fallet motiverar annat bör enligt förarbetena en advokat ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid en ackordscentral utses. Detta garanterar att rekonstruktören har en viss erfarenhet av företagsledning, gedigna kunskaper i obeståndsrätt och är van att hantera situationer i vilka motstående intressen kan göra sig gällande (prop. 1995/96:5 s. 184). Lagstifta- ren uppställer inte något formellt krav på viss utbildning, examen

7 Se förordning (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.

101

Gällande rätt

SOU 2016:72

eller liknande för en rekonstruktör. Det finns inget som hindrar att en person med ekonomisk bakgrund utses som rekonstruktör om det är motiverat med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Kraven på en rekonstruktör kan beskrivas utifrån de krav som uppställs på en konkursförvaltare i 7 kap. 1 § KonkL.8 En skill- nad mellan en konkursförvaltare och en rekonstruktör är att den senare måste ha förutsättningar att bedöma de rent affärsmässiga förutsättningarna för fortsatt drift.

Den som är anställd vid domstol eller Kronofogdemyndigheten får inte vara rekonstruktör (2 kap. 11 §).

Rekonstruktörens huvudsakliga uppgift är att tillsammans med gäldenären undersöka möjligheterna till en hållbar rekonstruktion av verksamheten och finanserna samt föreslå hur en sådan eventuell rekonstruktion ska genomföras. När rekonstruktören fullgör sitt uppdrag ska han eller hon verka för att borgenärernas intresse inte åsidosätts. Rekonstruktören ska som redovisats ovan tillsammans med gäldenären ta fram en rekonstruktionsplan som anger hur fö- retaget ska rekonstrueras (1 kap. 2 §). Planen ska tillställas rätten och borgenärerna (2 kap. 12 §).

Efter beslutet om företagsrekonstruktion är det alltså rekon- struktören (som tillsammans med gäldenären) ska driva rekon- struktionen vidare. Rekonstruktören ska inom en vecka från beslu- tet om rekonstruktion underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet. Till underrättelsen ska fogas en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder. Det behöver inte vara fråga om någon fullständig och slutlig förteckning över gäldenärens eko- nomiska förhållanden, men det ska vara möjligt att utläsa gäldenä- rens ungefärliga ekonomiska status (prop. 1995/96:5 s. 113). Re- konstruktören ska även bifoga gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som behövs om ekonomisk ställ- ning, uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten kan rekonstrueras. I underrättelsen ska också lämnas upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträdet som be- stämts enligt 10 § andra stycket (2 kap. 13 §). Borgenärssamman- trädet ska som huvudregel äga rum inom tre veckor från beslutet om att inleda företagsrekonstruktion.

8 Se Hellners, T. & Mellqvist, M., a.a., s. 81 f.

102

SOU 2016:72

Gällande rätt

Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de ut- lägg som uppdraget har krävt, 4 kap. 4 § LFR. Arvodet får inte be- stämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses ut- göra skälig ersättning för uppdraget. Rekonstruktörens rätt till ersättning ska, på begäran av rekonstruktören eller gäldenären, prövas av rätten.

Det är gäldenären som är skyldig att betala ersättningen till rekon- struktören (4 kap. 6 §). Det finns inget krav på att arvodesräkningen måste gå via rätten. Rekonstruktören kan fakturera gäldenären direkt utan inblandning av rätten. Rekonstruktörens fordran är, i den mån den är skälig, förenad med förmånsrätt enligt 10 § första stycket 2 förmånsrättslagen om gäldenären senare försätts i konkurs.

I LFR saknas, till skillnad från vad som gäller för konkursförval- tare enligt 17 kap. 1 § KonkL, uttryckliga bestämmelser om rekon- struktörens skadeståndsansvar.

4.2.5Gäldenärens skyldigheter under företagsrekonstruktion

Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktion- en av verksamheten och gäldenären ska följa rekonstruktörens anvis- ningar om hur verksamheten ska bedrivas (2 kap. 14 § LFR).

Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana skulder, åta sig nya förpliktelser eller överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet. Skulle gäldenären åsidosätta vad som gäller i detta avseende inverkar det inte på rättshandlingens giltighet (2 kap. 15 §). Eventuell förmånsrätt som motparten skulle fått vid en efterföljande konkurs faller dock bort, jfr 10 § 4 FRL.

103

Gällande rätt

SOU 2016:72

4.2.6Exekutiva åtgärder under företagsrekonstruktion

Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäl- denären. Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalnings- köp mellan näringsidkare m.fl. får heller inte ske. Förbudet i para- grafen gäller inte borgenärer som har handpanträtt eller retentions- rätt eller för fordran som avser underhållsbidrag. Under företags- rekonstruktionen får inte heller meddelas beslut om kvarstad eller betalningssäkring (2 kap. 17 § LFR).

I 2 kap. 18 § LFR uppställs en skyddsregel om säkerställande av en borgenärs rätt. Om det finns särskilda skäl att befara att gälde- nären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa dennes rätt. De ovan redovisade bestämmelserna i 2 kap. 17 § hindrar inte verkställighet av ett sådant beslut. Vad det innebär att ”borgenärens rätt är i fara” kan inte anges i några entydiga termer. Exempel som uppfyller rek- visitet är att gäldenären i större omfattning avhänder sig egendom som ingår i företagshypoteksunderlaget likaväl som att han eller hon står i begrepp att överlåta en maskin som han/hon innehar enligt ett leasingavtal (prop. 1995/96:5 s. 195). De åtgärder som rätten kan besluta om är av samma slag som de civilprocessuella säkerhetsåtgärder som kan beslutas enligt 15 kap. 3 § rättegångs- balken. Gäldenären kan vid vite förbjudas att vidta eller att avstå från en tilltänkt åtgärd. Vidare är möjligt att sätta egendom som gäldenären står i begrepp att avhända sig under särskild förvaltning (a.a. prop. s. 195).

4.2.7Gäldenärens avtal m.m.

LFR innehåller även regler för hur gäldenärens avtal ska hanteras under företagsrekonstruktionen. Av 2 kap. 20 § första stycket föl- jer att en motpart, som före beslutet om rekonstruktion fått häv- ningsrätt, efter ett beslut om rekonstruktion inte kan häva ett avtal på grund av dröjsmål med betalning eller annan prestation, om gäl- denären med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet ska full-

104

SOU 2016:72

Gällande rätt

följas. Gäldenären ska på motpartens begäran inom skälig tid ge besked om avtalet ska fullföljas.9 Ska ett avtal fullföljas görs enligt 2 kap. 20 § andra stycket skillnad mellan situationen att tiden för motpartens fullgörelse är inne (första punkten) och den situationen att tiden för motpartens fullgörelse inte är inne (andra punkten).

Är tiden för motpartens fullgörelse inne, ska gäldenären på motpartens begäran fullgöra sina prestationer eller, om anstånd har medgetts beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem.

Om tiden för motpartens fullgörelse inte är inne, har motparten rätt att erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.

Om inte gäldenären lämnar besked om avtalet ska fullföljas eller inte fullgör sina skyldigheter, får motparten häva avtalet. LFR gäl- ler alla typer av varaktiga, successiva och momentana avtal utom anställningsavtal och vissa avtal där finansiella instrument, valuta eller fordringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen (1987:672), KonkL, är ställda som säkerhet. Bestämmelsen inbegri- per både natura- och penningprestationer och gäller oavsett vilka som är parter i avtalsförhållandet. Paragrafen är tvingande, dvs. ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt 2 kap. 20 § första eller andra stycket är ogiltigt.

I 2 kap. 21 § LFR regleras de närmare förutsättningarna för kvittning under företagsrekonstruktion. Av regeln framgår att en borgenär som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om re- konstruktion gjordes, även om fordringen inte är förfallen till be- talning, får använda den till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock inte, om kvittning är uteslu- ten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet, till exempel underhållsbidrag eller lön (första stycket). Den redovisade huvud- regeln begränsas av flera undantag, vilka redovisas nedan.

Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man senare än tre månader före ansökan om företagsre- konstruktion, får den inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran, om förvärvet inte med hänsyn till omständigheterna kan anses som

9 Se beträffande rekvisitet skälig tid, prop. 1995/96:5 s. 198. Jfr proposition till köplagen 1988/89:76 s. 183.

105

Gällande rätt

SOU 2016:72

ordinärt. Om gäldenären är ett dödsbo kan också borgenären vara förhindrad att kvitta, trots att han/hon förvärvat sin fordran tidi- gare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion. Detta gäller om dödsboet har avträtts till boutredningsman och ansökan om rekonstruktion följt inom tre månader från att bout- redningsmannen utsågs. Om borgenären förvärvat sin fordran ge- nom överlåtelse tidigare än tre månader före ansökan men vid tid- punkten för förvärvet hade skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd är kvittning inte tillåten (andra stycket).

En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under såd- ana omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan be- talning hade kunnat bli föremål för återvinning enligt 3 kap. 5–7 §§ (tredje stycket). Bestämmelserna i 3 kap. 5–7 §§ hänvisar i sin tur till 4 kap. KonkL om återvinning.

En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med anledning av en förpliktelse som han/hon infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans/hennes förpliktelse grundades (fjärde stycket). Om en borgensman tvingats infria en förpliktelse har denne rätt att rikta regresskrav mot gäldenären. I det fall borgensmannen också står i skuld till gäldenären kan det tänkas att borgensmannen vill använda sin regressfordran till kvittning för att frigöra sig från sin förpliktelse gentemot gäldenären. Om gäldenären är föremål för företagsrekonstruktion är sådan kvittning möjlig endast om bor- gensåtagandet (inte betalningen) har gjorts tidigare än tre månader före ansökan om rekonstruktion.10 Regeln är utformad med före- bild i 5 kap. 17 § första stycket KonkL.

Avslutningsvis gäller att om en gäldenär, sedan ansökan om fö- retagsrekonstruktion gjorts, överlåter sin fordran så att en borgenär därigenom förlorar sin rätt till kvittning är gäldenären skyldig att ersätta borgenären för detta (femte stycket).

10 Se Hellners, T. & Mellqvist, M., a.a. s. 156.

106

SOU 2016:72

Gällande rätt

4.2.8Offentligt ackord under företagsrekonstruktion

I ett ärende om företagsrekonstruktion kan gäldenären begära för- handling om offentligt ackord (3 kap. 1 § LFR). Ett offentligt ack- ord innebär att en borgenärsmajoritet kan träffa ett avtal med gäl- denären om en ekonomisk uppgörelse som binder även minori- teten. Den klassiska formen för en sådan uppgörelse innebär att borgenärernas fordringar sätts ned med en angiven procentsats (prop. 1995/96:5 s. 115).

Det är inte möjligt att få till stånd ett offentligt ackord utan att ett förfarande om företagsrekonstruktion har inletts. För att en ackordsförhandling ska komma till stånd fordras således att gälde- nären begär det i ett pågående ärende om rekonstruktion (3 kap. 1 §). Av 3 kap. 2 § LFR följer att ackordet ska ge alla likaberätti- gade borgenärer som får delta i ackordsförhandlingen lika rätt och minst 25 procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackords- procent godkänns av samtliga kända borgenärer eller det finns sär- skilda skäl för lägre procent. Ett ackord får också avse att gäldenä- ren endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift.

I 3 kap. 3 § LFR stadgas att endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion deltar i ackordsförhandlingen. En borgenär som kan få täckning för sin ford- ran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt eller återtaganderätt deltar inte i förhandlingen. En borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer deltar inte heller i förhandlingen om inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det. Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, deltar han/hon i förhand- lingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken en borgenär har särskild förmånsrätt borgenärens fordran, deltar borgenären med återstående del av fordringen. Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse om att borgenärer som inte har förmånsrätt ska få full betalning intill ett visst belopp, ska deras fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån. En borgenär får delta i förhandlingen även om fordringen inte är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

107

Gällande rätt

SOU 2016:72

Gäldenärens begäran om offentligt ackord ska vara skriftlig. Vilken utredning en begäran om ackordsförhandling ska innehålla har behandlats ovan under rubriken ”4.2.3 Krav på utredningen”.

Om en begäran om ackordsförhandling tas upp ska rätten gen- ast meddela beslut om ackordsförhandling och samtidigt bestämma tidpunkt för ett ackordsborgenärssammanträde, kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som regeringen föreskriver (3 kap. 13 § LFR).

För att ett ackordsförslag ska kunna antas ska borgenärerna rösta om förslaget (3 kap. 20 § LFR). Röstningen sker enligt 3 kap. 17 § på ackordsborgenärssammanträdet som ska hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om denna. Gäldenären bör inställa sig personligen eftersom denna ska lämna rätten, rekon- struktören och borgenärerna de upplysningar om boet som de be- gär. Rekonstruktören ska tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen ska även antecknas anmärkning som har framställts mot en borgenärs fordran enligt 16 §. På begäran av en borgenär ska gäldenären vid sammanträdet avlägga bouppteckningsed, 3 kap. 18 §. Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av rätten. Yrkandet måste i så fall framställas senast vid sammanträdet innan omröstning sker (3 kap. 21 §).

För att ett ackordsförslag ska anses antaget gäller vissa regler om majoritet bland borgenärerna. Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen anses antaget av borgenärerna om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande ford- ringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre anses förslaget antaget om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röst- berättigade fordringarnas sammanlagda belopp (3 kap. 4 § LFR).

Har ackordsförslaget antagits ska rätten fastställa ackordet. Rät- ten ska enligt 3 kap. 23 § LFR meddela beslut i ackordsfrågan inom en vecka efter ackordsborgenärssammanträdet om inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter.11

11 Se Hellners, T. & Mellqvist, M., a.a. s. 222.

108

SOU 2016:72 Gällande rätt

Har ackordsförslaget antagits vid ackordsborgenärssammanträ- det, men det enligt 3 kap. 25 § LFR finns anledning att inte fast- ställa ackordet, ska ackordsfrågan prövas av rätten vid en förhand- ling. Detsamma gäller om det vid sammanträdet inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. I 3 kap. 25 § första stycket stadgas att ett ackord inte får fastställas om ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha in- verkat på ackordsfrågans utgång. Vidare får ett ackord inte faststäl- las om det inte uppfyller villkoren i 3 kap. 2 §, dvs. de grundläg- gande villkoren för ett offentligt ackord. Ett ackord får inte heller fastställas om det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på ackords- frågan eller att något annat svek har ägt rum vid ackordet. Slutligen får ackordet inte fastställas om ackordet är uppenbart till skada för borgenärerna. Rätten har även möjlighet med stöd av 3 kap. 25 § andra stycket att efter omständigheterna vägra fastställelse om en borgenär eller en borgensman eller någon annan som förutom gäl- denären svarar för fordringen har bestritt fastställelse.

I 3 kap. 25 § andra stycket LFR beskrivs tre speciella fall där rät- ten kan vägra fastställelse nämligen, 1) att det inte finns betryg- gande säkerhet för ackordets fullgörande, 2) att ackordet är till skada för borgenärerna eller 3) att ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.

Fastställs ackordet är det bindande för såväl samtliga kända som okända borgenärer som enligt 3 kap. 3 § LFR hade rätt att delta i ackordsförhandlingen (3 kap. 8 §). Gäldenären är därefter skyldig att fullgöra sitt åtagande att betala ackordslikviden. På begäran av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det finns skäl för det, förordna att rekonstruktören eller annan lämplig person utövar tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet (3 kap. 26 §).

Under vissa närmare angivna omständigheter finns det möjlig- het att besluta om förverkande av ett offentligt ackord (3 kap. 27 § LFR). För det första kan ackordet förverkas om gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenär, uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning, eller i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande. För det andra kan ackordet förverkas om gäldenären har åsidosatt sina ålig- ganden enligt 3 kap. 26 § andra stycket, dvs. gäldenären följer inte

109

Gällande rätt

SOU 2016:72

följer tillsynsmannens anvisningar eller inte lämnar uppgifter till tillsynsmannen som denne begär. För det tredje kan ackordet för- verkas om gäldenären på något annat sätt uppenbart försummat sina åtaganden enligt ackordet. För att rätten ska kunna förklara att ackordet förfallit krävs dock att ansökan görs av en borgenär som omfattas av ackordet.

Avslutningsvis bör nämnas att det i 3 kap. 5–7 §§ LFR finns be- stämmelser om återvinning under företagsrekonstruktion. Reglerna innebär i huvudsak att rekonstruktören eller en borgenär vars ford- ran skulle omfattas av ett offentligt ackord kan väcka tala om åter- vinning. Talan måste enligt 3 kap. 6 § väckas före ackordsborgenär- sammanträdet. Om det blir aktuellt med återvinning prövas talan enligt 4 kap. KonkL. En ansökan om återvinning ska avvisas om rekonstruktionen upphör utan att ett offentligt ackord har kommit till stånd och om gäldenären inte försätts i konkurs efter en ansö- kan som gjorts inom tre veckor från det att företagsrekonstrukt- ionen upphörde. Fördelningen av vad som återvinns genom åter- vinningstalan tillkommer de borgenärer som omfattas av ackordet, med avdrag för återvinningskärandens kostnader. Om återvin- ningssvaranden får en fordran mot gäldenären med anledning av återvinningen får denne delta i ackordsförhandlingen.

4.2.9Företagsrekonstruktionens upphörande

En företagsrekonstruktion kan upphöra av flera olika skäl. Enligt 4 kap. 7 § LFR ska rätten besluta att rekonstruktionen ska upphöra, om

1.sådana åtgärder vidtagits att syftet med rekonstruktionen kan anses uppnått,

2.gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats,

3.gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssamman- träde som anges i 2 kap. 10 § andra stycket,

4.rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med fö- retagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått, eller

110

SOU 2016:72

Gällande rätt

5. det i annat fall finns särskilda skäl för att företagsrekon- struktionen bör upphöra.

Om gäldenären försätts i konkurs upphör företagsrekonstruktion- en (4 kap. 7 § andra stycket LFR). Sammanfattningsvis innebär detta att rekonstruktion inte upphör utan särskilt beslut av rätten, såvida inte gäldenären försätts i konkurs. Av 2 kap. 10 a § KonkL framgår att en borgenärs ansökan om konkurs, i fall gäldenären begär det, förklaras vilande i avvaktan på att rekonstruktionen upp- hör. Bestämmelsen skapar ett temporärt konkurshinder och inne- bär i förening med 2 kap. 17 § LFR ett slags moratorium för att rekonstruktionen ska kunna fullföljas framgångsrikt.12 Gäldenärs- företaget kan – trots att en ansökan om företagrekonstruktion på- går – försättas i konkurs, dels efter egen ansökan, dels efter ansö- kan från borgenär.13 I det sistnämnda fallet krävs dock att rek- visiten i 2 kap. 10 a § andra stycket KonkL är uppfyllda, nämligen om borgenären kan visa att det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en viss åtgärd och däri- genom sätter borgenärens rätt i fara.

I annat fall än som avses i 4 kap. 7 § LFR ska rätten, när tre måna- der förflutit från dagen för beslutet om företagsrekonstruktion, be- sluta att rekonstruktionen ska upphöra. Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gäldenären, inom tremånadersfristen medge att rekonstruktionen får pågå under ytterligare tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten under motsvarande förut- sättning förlänga tiden ytterligare högst tre månader i taget. Rekon- struktionen får dock inte pågå längre än under sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats (4 kap. 8 §).

12Palmér, E. & Savin, P., Konkurslagen (1 mars 2015, Zeteo), kommentaren till 2 kap. 10 a §.

13Se Hellners, T. & Mellqvist, M., a.a. s. 248.

111

5 Internationell utblick

5.1Inledning

I utredningens uppdrag ingår att göra de internationella jämförelser som anses befogade. I detta kapitel beskrivs gällande rätt i ett urval av rättsordningar. Beskrivningen omfattar inte amerikansk rätt (se avsnitt 2.1.1) utan koncentreras i stället till rättsläget i vissa europe- iska länder med mer lika insolvensregler de som övervägs i detta betänkande. Redovisningen görs med utgångspunkt i vissa frågor som vi bedömt som centrala för detta arbete. Vi gör således inte anspråk på en heltäckande beskrivning av de valda ländernas rekon- struktionsregler.

Inledningsvis görs en översiktlig beskrivning av hur ansöknings- förfarandet är utformat. Vidare redovisas rekonstruktörens (eller motsvarande organs) respektive gäldenärens roll och befogenheter under förfarandet. Därefter behandlas frågor om rekonstruktions- planen, såsom när och hur en sådan plan ska tas fram och beslutas. I framställningen redovisas också vem eller vilka som står för kost- naderna under förfarandet. Vi har även undersökt om det i respek- tive rättsordning finns möjlighet att direkt övergå i konkurs efter en misslyckad företagsrekonstruktion.

Behovet av en effektiv insolvenslagstiftning har även uppmärk- sammats på EU-nivå. Det arbete som pågår inom EU liksom inom Världsbanken m.m. redovisas i kapitlet liksom huvuddragen i den lagstiftningsguide som tagits fram inom Förenta nationerna (FN) för att stödja utformningen av ändamålsenliga och effektiva insol- vensrättsliga lagstiftningar på nationell nivå.

113

Internationell utblick

SOU 2016:72

5.2Nordiska länder

5.2.1Norge

I den norska insolvenslagstiftningen finns en möjlighet till rekon- struktion utom konkursförfarandet. Förfarandet kallas gäldsförhand- ling (gjeldsforhandling) och förfarandet innebär antingen en förhand- ling om ett underhandsackord eller ett offentligt ackord. Bestämmelser som reglerar förfarandet finns dels i lov 1984-06-08 nr. 58 om gjeldsforhandling og konkurs (konkursloven), dels i lov 1984- 06-08 nr. 59 om fordringshavernes dekningsrätt (dekningsloven).1

I norsk rätt kan ansökningsförfarandet endast initieras av gälde- nären. Som förutsättning gäller att denne inte kan uppfylla sina förpliktelser allteftersom de förfaller, dvs. ett krav på illikviditet uppställs. En ansökan ska dock avvisas om domstolen finner det osannolikt att gäldenären kan få till stånd en frivillig skulduppgö- relse eller ett tvångsackord (1 och 4 §§ konkursloven). Är en kon- kursansökan anhängig vid tiden för ansökan om gäldsförhandling- ens inledande ska konkursansökan vilandeförklaras till dess rekonstruktionsförfarandet avslutats (16 §). Huvudregeln i 16 § första stycket är att konkursansökan fördröjs till dess att ansökan om gäldsförhandling dragits tillbaka eller avvisats eller förhandling- arna har blivit inställda eller avslutade.

En ansökan om att inleda förfarandet ska innehålla uppgift om huruvida gäldenären begär en frivillig skulduppgörelse eller ett of- fentligt ackord. Ansökan ska också innehålla en kort redogörelse för orsakerna till betalningssvårigheterna och hur gäldenären avser att lösa sina ekonomiska problem, preciserade uppgifter om till- gångar och skulder samt en redogörelse för hur redovisningen är inrättad. Rätten har möjlighet att kräva in kompletterande upplys- ningar om alla förhållanden som rätten bedömer kan vara av bety- delse för beslutet om gäldsförhandling. Rätten kan även diskutera ansökan med borgenärerna. Beslut om förfarandets inledande ska fattas snarast möjligt och normalt inom tre dagar från ansökan kom

1 Beträffande företagsrekonstruktion i norsk rätt, se Falkanger, T. & Huser, K., Sikring og tvangsgjennomføring av krav, i Knophs oversikt over Norges rett (ed. Lilleholt, K.), 2013, s. 297 ff. Se även Hellström, E., Nordisk/baltisk rekonstruktionsrätt – En jämförande rap- port, 2013, s. 51 ff., samt Persson, A.H., Förbehållsklausuler i vissa främmande rättssystem, 1998, s. 231–233.

114

SOU 2016:72

Internationell utblick

in till tingsrätten (2–4 §§). Öppnandet av förfarandet blir i regel kungjort men det bör tilläggas att enligt 6 § kan rätten besluta att det inte alltid behöver offentliggöras. Om ansökan bifalls ska rätten utse en gäldsnämnd (gjeldsnemnd). Den har till uppgift att bistå gäldenären under gäldsförhandlingen, samtidigt som den är skyldig att tillvarata borgenärernas intressen. Om det är förenligt med dessa intressen ska nämnden även i samarbete med offentliga myn- digheter verka för att berörda arbetstagares intressen och särskilda samhällsintressen tillvaratas (7 §). Av 14 § första stycket framgår att gäldenären behåller rådigheten över sin rörelse och sin egen- dom, men står under gäldsnämndens tillsyn. Gäldenären åläggs en upplysningsplikt och en plikt att följa nämndens anvisningar. Nämnden ska ges möjlighet att utöva tillsyn över sättet att bedriva verksamheten och dess ekonomiska förhållanden. Gäldenären får inte enligt 14 § andra stycket utan nämndens tillåtelse ingå nya skuldförpliktelser eller förnya gamla skulder. Han/hon får inte heller pantsätta, avyttra eller hyra ut sin fasta egendom, sina verk- samhetslokaler eller tillgångar av väsentlig betydelse. Ska verksam- heten bedrivas vidare under förfarandet ska gäldenären även lämna en driftsbudget och verksamhetsplan till nämnden. Dispositioner som gäldenären vidtar utan föreskrivet samtycke från gäldsnämn- den är utan verkan i förfarandet, om inte motparten är i god tro (15 §). Rätten kan efter begäran från gäldsnämnden avsluta förfa- randet och inleda konkurs om gäldenären grovt eller vid upprepade tillfällen brutit mot ovan redovisade plikter (57 §).

När rätten beslutar om att inleda förfarandet ska, som framgått ovan, rätten genast utse en gäldsnämnd. Nämnden består av en ordförande (ledare) vilken som regel ska vara advokat, samt en till tre medlemmar som företrädesvis ska väljas av borgenärerna2 eller dess representanter. Om möjligt ska en av medlemmarna ha känne- dom om den näring som gäldenären bedriver. Om boet är av liten omfattning kan rätten besluta att endast en ledare ska utses (7 §). I särskilda fall som regleras i 8 § kan även en representant för de anställda utses. Nämnden fattar beslut genom enkel majoritet och ledaren har utslagsröst (9 §). Om en representant för de anställda utnämns kan gäldsnämnden således bestå av upp till fem medlem-

2 I förarbetena anges att olika borgenärsgrupper bör representeras men att uppdraget är frivilligt, NOU 1972:20 s. 62.

115

Internationell utblick

SOU 2016:72

mar. Rätten ska även utnämna en revisor till gäldsnämnden som ska företa revision av gäldenärens räkenskaper och verksamhet. Ut- nämnandet av revisor sker på förslag från gäldsnämnden (11 §).

Rätten kan närsomhelst ålägga gäldsnämndens medlemmar att lämna fullständiga upplysningar om förfarandet. Rätten kan även upphäva eller ändra nämndens eller ledarens beslut på yrkande av gäldenären, en borgenär eller en medlem i nämnden (9–10 §§).

Vilka som får ingå i gäldsnämnden begränsas av bestämmelser om jäv. Jävsreglerna träffar inledningsvis en viss närståendekrets till gäldenären. Till medlem får inte heller utses den som arbetar, eller under de senaste två åren har arbetat, för gäldenären eller som un- der nämnda tid har fungerat som gäldenärens fasta juridiska rådgi- vare, revisor eller suttit i bolagets ledning eller styrelse, själv ansö- ker om ackord eller är försatt i konkurs eller på grund av särskilda omständigheter inte kan antas vara tillräckligt opartisk. Inte heller bör utnämnas den som under de senaste två åren regelbundet anlitats som juridisk eller ekonomisk rådgivare. Nämndens medlemmar får inte delta i behandlingen eller avgörandet av en fråga i vilken denne har ett framträdande personligt eller ekonomiskt särintresse (12 §).

Såvitt avser finansieringen av förfarandet är det gäldenären som betalar gäldsnämndens och revisorns arvode. Rätten beslutar om arvodet efter att nämnden och revisorn lämnat förslag på sin er- sättning till rätten. Innan rättens beslut bereds gäldenären tillfälle att yttra sig över förslaget. Om en medlem av nämnden gör sig skyldig till en försummelse vid uppdragets utförande ska detta be- aktas när arvodet beslutas så att arvodet reduceras eller helt bort- faller (157 och 158 §§). Några bestämmelser om skadestånd för nämndens medlemmar och revisorn uppställs inte.

Gäldsförhandlingen utgörs av tre steg, som regleras i kapitel 4, 5 och 6 i den norska konkursloven. Det första steget som regleras i kapitel 4 är att gäldsnämnden i samarbete med den utsedda revisorn snarast ska gå igenom gäldenärens räkenskaper och verksamhet och försöka skapa en uttömmande översikt över tillgångar och skulder. Nämnden ska värdera tillgångarna och ange så långt det är möjligt vilket värde dessa kan antas ha vid fortsatt drift av verksamheten och hur mycket de kan antas inbringa vid en försäljning (20 §).

Om nämnden finner det sannolikt att det finns utsikter för att uppnå ett ackord – antingen ett frivilligt sådant eller ett offentligt ackord – ska nämnden hjälpa gäldenären att utarbeta ett ackords-

116

SOU 2016:72

Internationell utblick

förslag. Det finns ingen tidsram för när ackordsförslaget ska läggas fram utöver att det måste ske inom rimlig tid. Anser nämnden i stället att det saknas utsikter ska rätten meddelas om detta. Rätten ska då ställa in förfarandet och försätta gäldenären i konkurs (22 och 57 §§).

Det andra steget, som upptas i kapitel 5, beskriver förfarandet när gäldenären får tillstånd en frivillig skulduppgörelse. Det finns inget krav på hur den frivilliga uppgörelsen ska se ut, utan det är upp till parterna att bestämma. Någon formell rekonstruktionsplan läggs således inte fram i norsk rätt. Nämnden erbjuder alltså borge- närerna ett förslag som ska godkännas av dem genom omröstning. Förslaget måste godkännas av alla borgenärer. Om förslaget inte antas kan antingen ett nytt förslag utarbetas eller så återstår inget annat än tvångsackord eller konkurs. Det tredje steget, som regle- ras i kapitel 6, gäller tvångsackord. Det finns flera typer av tvångs- ackord.

I norsk rätt innebär ett misslyckat förfarande att gäldenären för- sätts i konkurs. Rätten ska besluta om konkurs om gäldsnämnden meddelar rätten att det saknas förutsättningar för gäldenären att uppnå ackord. Detsamma gäller om gäldenären inte lagt fram ett ackordsförslag inom rimlig tid, i de fall rätten avslår ett yrkande om ändring av förfarandet från ett underhandsackord eller ett offent- ligt ackord, om rätten nekar stadfästelse av ackordet enligt 52 § samt när förfarandet inte har avslutats inom sex månader från inle- dandet eller den längre tid som rätten beslutat om på begäran från gäldsnämnden. Rätten kan också försätta gäldenären i konkurs vid upprepade eller grova åsidosättanden av skyldigheten att inhämta samtycke från gäldsnämnden eller av plikten att lämna upplysning- ar (57 §). I norsk rätt kan gäldenären alltså i redovisade situationer försättas i konkurs oberoende av om insolvens föreligger. En tanke bakom reglerna om övergång till konkurs är att borgenärer inte bör vara hänvisade till specialexekution efter att ha deltagit i ett gemen- samt förfarande.3

3 Hellström E., Nordisk/baltisk rekonstruktionsrätt – En jämförande rapport., 2013, s. 72 samt där gjorda hänvisningar.

117

Internationell utblick

SOU 2016:72

5.2.2Danmark

I den danska insolvenslagstiftningen finns möjlighet till rekon- struktion utom konkursförfarandet, s.k. rekonstruktion. Bestäm- melser om förfarandet finns i 10–16 §§ konkursloven nr. 298 af 8. juni 1977, DKL.4

Ansökningsförfarandet kan initieras av såväl gäldenär som bor- genär. Förfarandet kan inte inledas utan gäldenärens samtycke om gäldenären är en fysisk person eller ett bolag i vilket en fysisk per- son är personligt ansvarig för skulderna. Vid uteblivet samtycke ska ansökan i dessa fall behandlas som en konkursansökan (11 § kon- kursloven). Förfarandet kan inledas på en borgenärs ansökan obe- roende av gäldenärens samtycke om gäldenären är ett aktiebolag.

Som grund för att inleda förfarandet krävs att gäldenären inte kan betala sina skulder allt eftersom de förfaller och att denna oförmåga inte är övergående (11 och 11 a §§ samt jfr 17 § andra stycket). En ansökan om att inleda förfarandet har företräde fram- för en konkursansökan.

Gäldenärens insolvens ska styrkas i ansökan och om en borge- när är sökande ska denne styrka att ett fordringsförhållande före- ligger. Ansökan ska enligt 7 § vara skriftlig. I ansökan ska anges gäldenärens eller bolagets namn, person- eller företagsnummer och var gäldenären har sin hemvist eller bolaget driver sin rörelse. An- sökan ska även innehålla förslag på en eller flera rekonstruktörer och en revisor samt en förklaring att dessa är villiga att åta sig upp- draget och att de uppfyller de krav på oberoende som uppställs i 238 § DKL. Av nämnda paragraf framgår att till rekonstruktör eller revisor får inte utses någon som är närstående till gäldenären, som står i beroendeförhållande till gäldenären, som har intresse i saken eller vars opartiskhet det av annan orsak finns anledning att ifrågasätta. En revisor får inte ha varit revisor eller fast rådgivare i gäldenärsbolaget under de två senaste åren och får inte heller verka som sådan under två år efter uppdragets upphörande.

Vanligtvis utses advokater men det finns inget krav på att re- konstruktören ska vara advokat. Om det är gäldenären som gjort

4 Det följande bygger på Hellström E., Nordisk/baltisk rekonstruktionsrätt – En jämförande rapport, 2013, s. 73 ff., Rammeskow Bang-Pedersen, U., med flera, Rekonstruktion - teori og praksis, 2011. Se särskilt s. 230 där det finns en översikt över rekonstruktionsförfarandet. Jfr även Persson, A.H., Förbehållsklausuler i vissa främmande rättssystem, 1998 s. 237–242.

118

SOU 2016:72

Internationell utblick

ansökan eller om gäldenären samtycker till en borgenärs ansökan inleds förfarandet omedelbart. Om det inte finns något samtycke kallas borgenärerna och gäldenären till sammanträde för behandling av ansökan (11 § fjärde stycket).

Den av gäldenären föreslagna rekonstruktören godtas vanligtvis, men rätten är inte bunden av gäldenärens förslag utan kan utse någon annan. Det gäller även vem som ska utses till revisor (11 a §). Godtas rekonstruktören ska han/hon enligt 12 § DKL senast en vecka efter att han/hon blivit utsedd skicka ut ett med- delande om rekonstruktionen till samtliga kända borgenärer och bifoga en kopia till rätten. Meddelandet ska bl.a. annat innehålla uppgifter om gäldenärens viktigaste tillgångar och skulder samt om det är möjligt innehålla en borgenärsförteckning med angivande av ställda säkerheter. Meddelandet ska även innehålla uppgifter om tidpunkten för det borgenärssammanträde som normalt ska hållas fyra veckor efter det att ansökan om rekonstruktion inkom till rätten (11 a § andra stycket). Senast en vecka före borgenärssam- manträdet ska rekonstruktören skicka ett förslag till rekonstrukt- ionsplan till samtliga kända borgenärer och till rätten. Förslaget till rekonstruktionsplan ska enligt 11 c § bl.a. innehålla en redogörelse för vilken typ av rekonstruktion som avses läggas fram och om det finns väsentliga förhållanden som kan utgöra hinder att genomföra planen. Vidare ska det anges vilka väsentliga steg som planeras un- der förfarandet. Därtill ska förslaget innehålla en värdering av gäl- denärens tillgångar samt en förklaring om rekonstruktören och revisorn anser att planen är genomförbar. Gäldenären ska som hu- vudregel ha anslutit sig till förslaget (11 c §).

En rekonstruktion måste för att omfattas av konkursloven in- nehålla bestämmelser om ett offentligt ackord och/eller en verk- samhetsöverlåtelse. Ackordet kan gå ut på en procentuell nedskriv- ning eller t.o.m. bortfall av fordringarna (10 a §). En verksamhets- överlåtelse måste dels bestå av en överlåtelse av äganderätten till hela eller en del av verksamheten, dels innebära att det som överlåts bevarar sin identitet som ekonomisk enhet. En verksamhetsöverlå- telse bör enligt lagmotiven kunna ske för betalning av en fordring om detta sker i enlighet med förmånsrättsordningen.5

5 Hellström, a.a., s. 87 och där gjorda hänvisningar till L 199:2099-10 s. 71.

119

Internationell utblick

SOU 2016:72

När förfarandet inleds är huvudregeln att gäldenären behåller rådigheten över sin verksamhet och sina tillgångar, men får inte företa dispositioner som är av väsentlig betydelse utan rekonstruk- törens samtycke. Betalning av skuld får endast ske om den är i enlighet med förmånsrättsordningen eller när det är nödvändigt för att förhindra förlust (12 §). Gäldenären är under förfarandet skyldig att lämna en ekonomisk redogörelse till rekonstruktören i enlighet med vad denne bestämmer och har en upplysningsplikt mot rätten, rekonstruktören och revisorn om uppgifter som be- döms nödvändiga för förfarandet (12 § tredje stycket). Om gälde- nären inte uppfyller sina plikter kan rätten besluta att förfarandet ska upphöra och övergå i konkurs eller att rekonstruktören ska överta ledningen i gäldenärsbolaget (11 § andra stycket och 15 §).

Som nämnts kan förfarandet inledas utan samtycke om gäldenä- ren är ett aktiebolag. Samtidigt ska då rätten besluta att rekonstruk- tören ska ta över ledningen i gäldenärsbolaget. I dessa fall krävs, som huvudregel, även att borgenärerna ställer säkerhet för rekon- struktörens och revisorns kostnader (11 a §). Även om gäldenärs- bolaget samtyckt till förfarandet finns en möjlighet för rekonstruk- tören, eller borgenärer med minst 25 procent av de röstberättigade fordringarna, att under förfarandet framställa en begäran till rätten om att rekonstruktören ska överta ledningen av verksamheten. Om det är fara för att gäldenären förfogar över sina tillgångar till skada för borgenärerna, finns också en möjlighet att besluta om interim- istiskt övertagande av ledningen i bolaget (12 a och b §§).

En rekonstruktör som övertar ledningen av gäldenärsbolaget fattar beslut i bolagets angelägenheter utan krav på samtycke. Om bolaget är registrerat i Erhrvervs- og Selskabsstyrelsen kan dock inte rekonstruktören fatta beslut som åvilar bolagsstämman, med undantag för utnämnande av revisor. För att bolagsstämmans be- slut ska få verkan krävs dock rekonstruktörens samtycke (12 §). Det föreligger med andra ord en ömsesidig vetorätt för rekonstruk- tören och bolagstämman.6

Reglerna om övertagande av ledningen i gäldenärsbolaget tar sikte på situationer där rekonstruktören och gäldenären inte är eniga om hur verksamheten ska bedrivas, gäldenären motsätter sig det rekonstruktionsförslag som rekonstruktören utarbetar, gälde-

6 Hellström a.a., s. 76.

120

SOU 2016:72

Internationell utblick

nären inte har samarbetat lojalt och motarbetar rekonstruktionsar- betet eller ledningen avgår och en ny ledning inte tillsätts tillräck- ligt fort. En begäran om interimistiskt övertagande av ledningen kan framställas av vem som helst, och rätten kan även besluta om detta ex officio. Reglerna tar dock sikte på pressade situationer där det exempelvis inte varit möjligt att nå ledningen. Vid ett interim- istiskt ledningsövertagande ska rekonstruktören begränsa besluts- fattandet till frågor som inte kan skjutas upp.7

Rekonstruktören intar en offensiv roll i den danska lagstiftning- en och dennes främsta uppgift ska vara att värdera om verksamhet- en isolerat sett är levnadsduglig, bortsett från de ekonomiska pro- blemen. Rekonstruktören ska också säkra överblick och stabilitet samt bedöma vilka framtidsutsikter som föreligger för verksamhet- en.8 Rekonstruktörens roll är att upprätta ett förslag till rekon- struktionsplan samt det slutliga rekonstruktionsförslaget. Rekon- struktören ska även inom tre månader skicka en redogörelse till samtliga kända borgenärer och rätten om väsentliga förhållanden rörande rekonstruktionen, inkluderat resultatet av fortsatt drift och besked om när ett rekonstruktionsförslag kan förväntas. I rekon- struktörens övriga uppgifter ingår att lämna samtycke till väsentliga dispositioner från gäldenärens sida (11 a–f §§).

Som nämnts ska rekonstruktören enligt dansk rätt dels lägga fram ett förslag till rekonstruktionsplan, dels ett slutligt rekonstruktions- förslag. Borgenärerna har ingen rätt att lägga fram förslag.

Förslaget till rekonstruktionsplan ska sändas ut senast en vecka före borgenärssammanträdet, som ska hållas inom fyra veckor från förfarandets inledande. Om det finns särskilda skäl kan fristen för- längas med ytterligare fyra veckor. Om ett förslag inte läggs fram på borgenärssammanträdet ska rätten besluta att förfarandet ska upphöra (11 c §).

Det slutliga rekonstruktionsförslaget ska sedan sändas ut till rätten, samtliga kända borgenärer och andra som berörs av försla- get. Förslaget ska sändas ut inom fjorton dagar från omröstnings- mötet, som ska hållas senast sex månader efter borgenärssamman- trädet. Fristen kan under vissa omständigheter förlängas två gånger med två månader i taget. Om förslaget inte lagts fram inom denna

7Hellström, a.a., s. 76 f. och där gjorda hänvisningar.

8Hellström, a.a., s. 81 och s. 163 och där gjorda hänvisningar.

121

Internationell utblick

SOU 2016:72

tid beslutar rätten att förfarandet ska upphöra (13–13 a §§). Det slutliga rekonstruktionsförslaget anses antaget om inte en majoritet av de representerade borgenärerna röstar emot förslaget. Borgenä- rernas rösträtt bestäms utifrån fordringsbeloppet (13 d §).

Rekonstruktionsförslaget måste sedan fastställas av rätten för att få rättsverkan. Rätten ska neka sådant beslut om processuella bestämmelser har åsidosatts eller om det funnits brister i materialet som haft betydelse för resultatet av omröstningen. Vidare ska rät- ten neka fastställelse om förslaget innehåller ackordsvillkor som strider mot lagens bestämmelser eller om gäldenären eller tredje man gett en borgenär fördelar utanför rekonstruktionen. Faststäl- lelsen kan även nekas om villkoren i rekonstruktionsförslaget står i missförhållande till gäldenärens ekonomiska ställning eller om gäldenären inte underkastar sig tillsyn av rekonstruktören (13 e §). Precis som förslaget till rekonstruktionsplan är huvudregeln att gäldenären vid det slutliga rekonstruktionsförslaget ska samtycka till förslaget. Som framkommit uppställs inte något samtyckeskrav när rekonstruktören övertagit ledningen i gäldenärsbolaget.

Såvitt avser finansieringen av förfarandet är det gäldenären som betalar rekonstruktörens och revisorns arvoden. Rätten fastställer ersättningen efter en samlad bedömning av rekonstruktörens yr- kanden utifrån arbetets omfattning, boets beskaffenhet och det uppnådda resultatet (239 §).

Enligt dansk rätt ska gäldenären försättas i konkurs om förfa- randet upphör av annan anledning än att ett rekonstruktionsförslag med ett offentligt ackord fastställs av rätten eller att gäldenären inte är insolvent (15 §). Gäldenären kan således undvika att bli för- satt i konkurs genom att påvisa solvens.

5.2.3Finland

I den finska insolvenslagstiftningen finns möjlighet till rekonstruktion utom konkursförfarandet, s.k. företagssanering. Förfarandet regleras i lagen om företagssanering, 25.1.1993/47, saneringslagen.9

9 Det följande bygger på Hellström, E., Nordisk/baltisk rekonstruktionsrätt – En jämfö- rande rapport, 2013, s. 95 ff.

122

SOU 2016:72

Internationell utblick

Ansökningsförfarandet kan initieras av gäldenären, en borgenär eller flera borgenärer tillsammans, dock inte om borgenärens ford- ran till sin grund är stridig eller om beloppet till väsentlig del är stridigt eller om hans fordran av andra orsaker är oklar. Förfarandet kan även initieras av den som gäldenärens insolvens av andra orsa- ker än delägarskap sannolikt skulle åsamka ekonomiska förluster som grundar sig på fordringsrätt, en s.k. sannolik borgenär (5 § saneringslagen). Om en konkursansökan är anhängig när ansökan om saneringsförfarande ges in till rätten ska ansökan om sanerings- förfarande ges företräde (24 §).

Förfarandet kan enligt saneringslagen inledas om 1) minst två borgenärer som står för minst en femtedel av gäldenärens kända skulder, och inte är denne närstående, ansöker tillsammans med gäldenären eller meddelar att de förordar gäldenärens ansökan, 2) gäldenären hotas av insolvens eller om 3) gäldenären är insol- vent. På grund av hotande insolvens kan saneringsförfarandet på ansökan av en borgenär eller en sannolik borgenär inledas endast om det är nödvändigt för att kunna trygga ett avsevärt ekonomiskt intresse som sökanden har (6 §). Saneringslagen anger ett flertal situationer som utgör hinder för att inleda förfarandet. Till exem- pel kan förfarandet inte inledas om gäldenären är insolvent och det är sannolikt att insolvensen inte kan undanröjas med hjälp av sane- ringsprogrammet eller att ny insolvens kan förhindras endast för en kort tid. Förfarandet kan inte heller inledas om det är sannolikt att gäldenären inte förmår betala skulder som uppkommer efter att förfarandet inletts (se vidare 7 §).

I ansökan om förfarandets inledande ska anges preliminära rikt- linjer för förfarandet. Om det är gäldenären som gör ansökan ska den ha bedömts av en fristående revisor. Till ansökan bifogas till exempel en utredning om gäldenären med uppgifter om borgenä- rer, skulder, de främsta orsakerna till de ekonomiska svårigheterna, hur verksamheten ska fortgå under förfarandet, med vilka medel kostnaderna för förfarandet ska betalas och hur fordringar som uppkommer under förfarandet ska betalas (69 §). I ansökan ska preciseras åtminstone preliminära riktlinjer för hur företaget kan saneras. Revisorns utlåtande ska innehålla en bedömning av hur realistisk gäldenärens saneringsplan är.10 En gäldenärs ansökan ska

10 Hellström a.a., s. 99 samt där gjorda hänvisningar.

123

Internationell utblick

SOU 2016:72

delges borgenärerna om domstolen anser att de behöver höras om ansökan, samt ge dem tillfälle att inom en utsatt tid avge ett skrift- ligt yttrande. Är det en borgenär eller sannolik borgenär som gjort ansökan ska rätten ge gäldenären tillfälle att inom en utsatt tid avge ett skriftligt yttrande (70 §). Ett ärende som gäller företagssanering ska behandlas så snabbt som saken kräver (68 §).

När förfarandet inleds är huvudregeln att gäldenären behåller rådigheten över sina tillgångar och verksamheten. Gäldenären har under förfarandet en upplysningsplikt gentemot utredaren (och en eventuell utsedd borgenärsdelegation) samt en plikt att medverka till att dessa kan sköta sina uppgifter på behörigt sätt samt att för- farandet kan slutföras i behörig ordning (13 och 29 §§). Utan sam- tycke från utredaren får gäldenären exempelvis inte ta upp ny skuld, överlåta företaget eller anläggnings- eller finansieringstill- gångar eller immateriella rättigheter som behövs för verksamheten, säga upp avtal som behövs med tanke på verksamheten, ställa sä- kerhet eller avge andra ansvarsförbindelser för någon annans skuld, om inte det är fråga om en åtgärd som hänför sig till gäldenärens sedvanliga verksamhet och som inte är ovanlig till sin betydelse eller sina risker eller överlämna sin egendom till konkurs. En rätts- handling som företagits i strid med det ovan nämnda är utan ver- kan, utom när motparten inte visste eller borde ha vetat att gälde- nären inte hade rätt att företa rättshandlingen i fråga (29 §).

När rätten beslutar om att inleda förfarandet ska en eller flera ut- redare utses. I sammanhanget bör nämnas att i 13 kap. saneringsla- gen finns bestämmelser om saneringsförfarande utan utredare, s.k. förenklat förfarande. I ett sådant förfarande kan domstolen besluta att kungörelse om att förfarandet inletts inte ska publiceras (91 §).11

I ett sedvanligt förfarande utses utredaren efter framställning av en borgenär eller av gäldenären. Om inget godtagbart förslag fram- ställs ska rätten utse en utredare (8 och 83 §§). Domstolen ska också på yrkande av sökanden, utredaren eller en borgenär tillsätta en borgenärsdelegation som gemensam företrädare för borgenärer- na, om det inte på grund av att antalet borgenärer är litet eller av annan orsak ska anses onödigt. Borgenärsdelegationen ska som ett

11 Enligt 80 § ska ett domstolsbeslut genom vilket bl.a. ett saneringsförfarande inleds eller förordnas att upphöra annars kungöras och meddelas vissa myndigheter samt antecknas i handelsregistret.

124

SOU 2016:72

Internationell utblick

rådgivande organ biträda utredaren i dennes uppdrag samt för bor- genärernas räkning övervaka utredarens verksamhet (10 §).

Utredarens uppgift är att göra en utredning om gäldenärens till- gångar, skulder och andra förbindelser samt om omständigheter som inverkar på gäldenärens ekonomiska ställning, följa och övervaka gäldenärens företagsverksamhet under förfarandet samt se till att ett förslag till saneringsprogram görs upp (8 §). Utredaren har rätt att få tillträde till gäldenärens lokaler samt att granska gäldenärens bokfö- ring, företagets korrespondens och andra företagshandlingar (9 §).

Till utredare kan utses den som är myndig, känd som en heder- lig person och som inte har försatts i konkurs eller vars handlings- behörighet inte har begränsats. Utredaren ska ha den skicklighet, förmåga och erfarenhet som uppdraget kräver. Utredaren får inte stå i ett sådant förhållande till gäldenären eller någon borgenär som kan vara ägnat att äventyra utredarens oberoende. Vidare får utre- daren inte delta i behandlingen av ett ärende som gäller ett avtal mellan utredaren och gäldenären (8 och 12 §§). Utredaren är skyl- dig att ersätta den skada som han eller hon orsakar gäldenären, en borgenär, en borgensman eller den som ställt säkerhet för gäldenä- rens förpliktelse (94 §).

Som nämnts ovan har utredaren bl.a. till uppgift att utforma ett saneringsprogram som ska ges in till rätten. Först ska utredaren göra upp ett förslag till saneringsprogram och ge in det till rätten inom en av rätten utsatt tid, som utan särskilda skäl inte får vara längre än fyra månader. Ett förslag till saneringsprogram kan även läggas fram av gäldenären, den som är personligen ansvarig för gäl- denärens skulder, de som äger minst en femtedel av aktierna eller andelarna i gäldenärsbolaget samt de borgenärer och säkerhetsbor- genärer vilkas fordringar företräder minst en femtedel av samtliga borgenärers eller säkerhetsborgenärers sammanlagda fordringar (40 §). I saneringsprogrammet ska ingå en specificerad utredning som innehåller uppgifter om bl.a. om gäldenärens tillgångar, skul- der, verksamheten efter att förfarandet har inletts samt resultatet, resultaten av granskningar av gäldenärens verksamhet och andra omständigheter som gäller gäldenären eller hans/hennes verksam- het och som är av betydelse för bedömningen av saneringspro- grammet och av förutsättningarna för att genomföra det (41 §). I saneringsprogrammet ska också individualiseras de åtgärder och arrangemang som syftar till sanering av gäldenärens verksamhet

125

Internationell utblick

SOU 2016:72

samt de åtgärder som gäller gäldenärens och borgenärernas ställ- ning, finansieringen och uppföljningen av programmet. I fråga om skulderna ska programmet innehålla ett betalningsprogram för skulderna (42 §). Det är möjligt men inte obligatoriskt att reglera skulderna genom ackord (44 §).

För att bli gällande krävs att saneringsprogrammet efter om- röstning antas av borgenärerna och fastställs av rätten. Saneringsla- gen innehåller närmare regler om olika borgenärsmajoriteter som krävs vid omröstning för att fastställa saneringsprogrammet (49– 56 §§). Rätten tillställer parterna förslaget till program samt kallar till sammanträde. När beslut fattats om den fortsatta behandlingen av förslaget ges parterna tillfälle att inom en kortare frist meddela sina invändningar mot de fordringar som tagits upp. Invändningar- na handläggs och rätten avgör saken i samband med behandlingen av programförslaget, om det med beaktande av den bevisning som krävs och övriga omständigheter är möjligt utan att saneringsförfa- randet orsakas väsentligt dröjsmål eller annan olägenhet (72 och 75 §§). Efter fastställselsen kan en övervakare utses som har till uppgift att för borgenärernas räkning övervaka att programmet följs (61 §).

Såvitt avser finansieringen har utredaren för sitt uppdrag rätt till ett skäligt arvode som betalas av gäldenären. När arvodet bestäms ska avseende fästas vid gäldenärsbolagets värde vid den tidpunkt då förfarandet inleddes, uppgiftens svårighetsgrad och omfattningen av de åtgärder som den kräver, resultatet av utredarens arbete samt övriga omständigheter. Utredaren ska till sitt yrkande på arvode bifoga en redogörelse för de åtgärder som vidtagits samt en specifi- kation, av vilken framgår grunderna för arvodet och kostnaderna. Arvodet fastställs av borgenärsdelegationen, eller om en sådan inte finns, av domstolen. Domstolen ska alltid avgöra ett ärende som gäller arvode eller ersättning när utredaren, gäldenären eller en bor- genär vill klandra borgenärsdelegationens beslut och talan mot de- legationens besluts väcks inom viss tid (87 §).

Den finska lagstiftningen saknar bestämmelser om omedelbar övergång till konkurs vid en misslyckad företagssanering. Det krävs således alltid en ansökan om konkurs för att försätta gäldenären i konkurs efter att saneringsförfarandet upphört.12

12 Hellström, a.a., s. 123.

126

SOU 2016:72

Internationell utblick

5.3Andra länder inom EU

5.3.1Storbritannien

Den engelska insolvenslagstiftningen, Insolvency Act, IA, består av 444 paragrafer, indelade i 19 avsnitt. IA innehåller såväl regler för ak- tiebolag som för fysiska personer.13 I 1–251 §§ IA upptas bestämmel- ser avseende aktiebolag i konkurs (companies winding up), eller aktie- bolag som är föremål för ackordsförhandlingar (company voluntary arrangements) eller rekonstruktion (administration/receivership). En mycket viktig definition är vad som avses med att ett aktiebolag ”is deemed unable to pay its debts” enligt 123 § IA, eftersom detta utgör grunden för huruvida ett bolag kan blir föremål för ett insolvensförfa- rande. I paragrafen framkommer flera situationer som indikerar att företaget inte kan betala sina skulder. För det första anses rekvisitet uppfyllt om bolaget i tre veckor har underlåtit att betala en fordran på 750 pund eller mer, trots skriftlig uppmaning från borgenären. För det andra är rekvisitet uppfyllt om bolaget vid utmätning har befunnits sakna tillgångar. För det tredje är rekvisitet uppfyllt om bolaget är oförmöget att betala sina skulder vart efter de förfaller till betalning – man är med andra ord illikvid (a cash flow insol- vency) eller att bolagets tillgångar är mindre än dess skulder varvid hänsyn tagits till bolagets nuvarande och framtida förpliktelser (balance sheet insolvency).

En viktig fråga är vem som kan vara rekonstruktör, dvs. ”admin- sitrator”. I engelsk rätt kan en ”administrator” syfta på en särskild tjänsteman som agerar som rekonstruktör. Vederbörande utses av domstol på ansökan av gäldenären (bolaget själv eller företrädarna för bolaget). Det kan också vara fråga om en ”administrator” som utses av en borgenär som innehar en ”floating charge”14 inom ra-

13Det följande bygger på Mc Gormack, G., National report for England, in Faber, D. & Vermunt, N. & Kilborn, J. & Richter, T., Commencement of insolvency proceedings, 2012. Jfr Persson, A.H., Förbehållsklausuler i vissa främmande rättssystem, 1998 s. 261–264.

14Säkerhetsrätten ”charge” är i engelsk rätt innebär att borgenären genom ett avtal med gäldenären skapar en rätt i viss del av gäldenärens egendom. Denna rätt kan medföra att den säkerhetsbelastade egendomen realiseras för att betala den bakomliggande fordringen till borgenären. Charge kan antingen vara ”fixed eller ”floating”. Den förstnämnda typen inne- bär att borgenären har säkerhet i viss bestämd egendom, men han behöver inte besitta denna. Floating charge innebär däremot att borgenären har säkerhet i ett växlande underlag av egendom. Borgenären behöver inte besitta egendomen utan gäldenären kan använda den säkerhetsbelastade egendomen. Säkerhetsrätten uppvisar vissa likheter med det svenska

127

Internationell utblick

SOU 2016:72

men för ett ”out-of-court” – förfarande. Vanligtvis tillsätts en så- dan administrator när gäldenären kommer i betalningssvårigheter men en del borgenärer upprättar listor på händelser i avtalet som ger dem rätt att utse en sådan administrator när kreditgivaren tror att säkerheten är i fara. För att borgenärens villkor ska bli gällande krävs bl.a. ett skriftligt förordnande som ska kungöras och skickas till gäldenärens samtliga borgenärer. I förordnandet ska framgå vilka befogenheter administratorn ska ha. Befogenheterna begrän- sas ytterst av lagen.

För att en person ska kunna utses till administrator krävs enligt 388 § (1)(1) att han eller hon är kvalificerad (som en insolvency practitioner).

Som ovan nämnts kan en administrator utses av domstolen ifall den anser att ett rekonstruktionsförfarande (administration order) kan genomföras. Syftet med rekonstruktionen är att rädda företa- get som en going concern eller i vart fall åstadkomma ett bättre utfall för borgenärerna än de skulle få om ett konkursförfarande inleds eller att försälja egendom så att en eller flera säkerställda borgenärer kan få utdelning. Rekonstruktionsförfarandet (admi- nistration) regleras i 8–27 §§ IA samt Schedule B1 samt Enterprise Act 2002. Av dessa regler framgår att om ett företag är, eller det kan förutses att bolaget inte kommer att vara i stånd att betala sina skulder och rekonstruktionen kan uppfyllda de ovan nämnda syf- tena, har en behörig domstol rätt att utfärda en s.k. ”administration order”. Ansökan kan antingen göras av bolaget själv eller dess sty- relse eller av en enskild borgenär eller flera borgenärer eller av de nämnda personerna tillsammans. Från dess att ansökan om en

”administration order” inlämnas till en sådan utfärdas råder ett moratorium. Det innebär bl.a. att inga åtgärder får vidtas av någon borgenär i syfte att göra sin säkerhetsrätt gällande i gäldenärens tillgångar. Det går inte heller att återta tillgångar som finns i gäldenärens besittning på grund av ett avtal om t.ex. leasing. För- budet om att något krav inte kan riktas mot gäldenären under mo- ratoriet är dock förknippat med undantag. Kan borgenären få till- stånd av domstolen eller av administratorn kan i vissa fall undantag göras från förbudet.

företagshypoteket. Se vidare Persson, A. H, Förbehållsklausuler i vissa främmande rättssy- stem, 1998 s. 25 ff.

128

SOU 2016:72

Internationell utblick

Vid förfarandets inledande ska administratorn genast meddela bl.a. gäldenären och borgenärerna om sin utnämning. Administra- torns allmänna skyldigheter är annars att ta hand om alla tillgångar i bolaget som verkar tillhöra det samt ta hand om företagets led- ning och skötsel. Den tidigare företagsledningen tar således inte längre en del av företagets ledning och skötsel. Administratorn ska vidare ta fram en rekonstruktionsplan. Den ska skickas till alla bor- genärer som därmed inbjuds till ett borgenärssammanträde så fort som möjligt och senast tio veckor efter det att företaget beviljades rekonstruktion. Vid borgenärssammanträdet har borgenärerna möjlighet att godta planen eller godkänna den med de ändringar som administratorn godkänner.

När det gäller administratorns befogenheter kan nämnas att ve- derbörande har rätt att ”do anything necessary or expedient for the management of the affairs, business and property of the company”.

Administratorn kan således göra allt som behövs för att driva ige- nom rekonstruktionen enligt de ovan angivna syftena. Förfarandet administration kan följas av konkurs.

Vid underhandsackord, s.k. ”company voluntary arrangements”,

är det bolagets styrelse som inleder en frivillig överenskommelse med borgenärerna men även en administrator om det är fråga om rekonstruktion eller en förvaltare om det är fråga om konkurs kan föreslå det (1 §). Borgenärernas fordringar kan inte sättas ned utan deras medgivande. Borgenärerna har möjlighet att rösta om ack- ordsförslaget. Om 75 procent godkänner ackordet binder det alla borgenärer.

Förfarandet sker under överinseende av en förvaltare, till vilka styrelseledamöter kommer att lämna en rapport om bolagets eko- nomi och ett förslag för att minska skulden (1 § andra stycket).

Det finns två typer av ”company voluntary arrangements - en som innefattar ett moratorium och ett som inte gör det. Det är endast öppet för små företag att ansöka om company voluntary arrange- ments med moratorium. För att klassificeras som ett litet företag krävs att två av följande tre kriterier är uppfyllda, nämligen (1) en omsättning under £ 6,5m (2) under £ 3.26m på sin balansräkning, eller (3) färre än 50 anställda.

Som ovan nämnts har den borgenär som är innehavare av en

”floating charge” rätt att utse en administrator. Det är viktigt att tillägga att en administrator anses vara ”en officer of the court

129

Internationell utblick

SOU 2016:72

whether or not he is appointed by the court”.15 Gäldenären behöver inte vara insolvent för att borgenären ska ha rätt att utse en admini- strator, utan det räcker med att villkoren för förordnadet för att tillåta utnämningen är uppfyllda. Gäldenären kan också utse en admi- nistrator men måste då ge alla borgenärer tid på sig att ingripa och föra fram sin egen kandidat. Andra borgenärer än de med en ”floating charge” kan också ansöka till domstol i syfte att utse en sådan admini- strator. Det förutsätts då att insolvensgrunden i 123 § är uppfylld och att syftet med administrationen kan uppnås (jfr ovan).

Även om ett förfarande regleras utan domstols inblandning finns vissa bestämmelser i de lagfästa insolvensreglerna som måste iakttas. En administrator är ansvarig inför såväl den borgenär som utsett honom som gäldenären. Han eller hon inträder i bolaget i stället för bolagsledningen och uppträder därmed som bolagets företrädare, om inte bolaget blir föremål för ett konkursförfarande. En administrator ska hålla både oprioriterade och oprioriterade borgenärer underrättade om de åtgärder han/hon vidtar. En admi- nistrator ska utöva sina uppgifter till förmån för alla borgenärerna men det ligger i sakens natur att dennes uppgifter beror på vem som begär att en sådan utses. Till de uppgifter som en administra- tor vanligtvis har att utföra hör t.ex. att ta hand om den egendom som säkerställts genom ”floating charge”, realisera den och ge bor- genären betalt för sin fordran. För att kunna genomföra denna uppgift har han/hon möjlighet att inleda tvistemål, hänvisa tvister till skiljedom, säga upp avtal i förtid, eller processa på annat sätt med gäldenärens borgenärer. I samband med realiseringen av egen- domen måste han/hon iaktta kostnader för förfarandet samt att borgenär med bättre rätt får betalt, innan den borgenär som inne- har floating charge får det.

En administrator kan även besluta sig för att fortsätta gäldenä- rens rörelse, lägga ned den eller sälja den. En administrator är skyl- dig att utföra sina uppgifter snabbt och effektivt och så praktiskt som möjligt och får inte agera så det orättvist skadar en borgenärs intressen.

En administrator ska lägga fram ett rekonstruktionsförslag för att uppnå målet med rekonstruktionen. Detta förslag lämnas till

15 Mc Cormack, G., National report for England, in Faber, D. med flera, Commencement of insolvency proceedings, 2012 s. 261.

130

SOU 2016:72

Internationell utblick

borgenärerna inom viss tid, följt av en borgenärsomröstning för att godkänna förslaget med enkel majoritet.

Systemet med särskild administrator gör att vederbörande kan sälja hela tillgångar i ett bolag omedelbart, vilket gör det eventuella borgenärssammanträdet överflödigt. På grund av detta är s.k. ”pre- packaged administrations” populära. Innan bolaget ansöker om formell administration har redan en överenskommelse träffats mel- lan bolagets företrädare, säkerställda borgenärer och den blivande administratorn att sälja verksamheten till en köpare omedelbart efter inledandet av förfarandet. Fördelarna med ”pre-packed admi- nistration” är en snabb försäljning som gör minsta skada för bola- gets rykte. Det är kostnadseffektivt eftersom det går fort och är mindre formalistiskt. Det går också att hålla igång verksamheten och behålla de anställda. Nackdelarna är dock att bolagets företrä- dare kan komma att göra en vinst på de oprioriterade borgenärerna som inte har fått göra sin röst hörd och inte heller får någon utdel- ning, särskilt som bolaget ofta säljs till de existerande ägar- na/bolagsföreträdarna. Enligt rättspraxis måste därför domstolen säkerställa att”pre-packaged administration” inte i onödan miss- gynnar oprioriterade borgenärer.

Det finns ingen särskild bestämmelse som medför personligt be- talningsansvar för styrelsen eller annan av bolagets företrädare om gäldenären ansöker om ett insolvensförfarande för sent. Däremot stadgas i 214 § att bolagets företrädare är skyldiga att vidta åtgärder för att minska potentiella förluster för borgenärerna såvida de har kännedom om eller borde ha haft kännedom att det inte fanns några rimliga utsikter att bolaget skulle slippa försättas i konkurs. För att avgöra om någon "borde" förstå att man måste vidta åtgär- der ställs i regel högre krav på stora bolag än på små. Om inte såd- ana åtgärder vidtas kan dock i båda fallen företrädaren drabbas av personligt betalningsansvar.16

Beträffande frågan om konvertering mellan förfaranden kan nämnas att en konkursförvaltare kan ansöka till domstolen att kon- vertera ett konkursförfarande till ett rekonstruktionsförfarande (administration) om förvaltaren tror att det finns utsikter att rädda

16 Se Dotevall, R., Den internationella utvecklingen på det aktiebolagsrättsliga området, 2015, s. 32 f.

131

Internationell utblick

SOU 2016:72

gäldenärsföretaget.17 Det finns också möjligheter att omvandla ett rekonstruktionsförfarande till ett konkursförfarande.18 Kostnader- na för administratorns arbete hamnar i praktiken dels på gäldenären eftersom kostnaderna tas ur gäldenärens egendom, dels på den sä- kerställda borgenären, som valt den nämnda administratorn att försälja den säkerställda egendomen.

5.3.2Tyskland

Den tyska insolvenslagstiftningen, Insolvensordnung, InsO, består av 359 paragrafer som är indelade i 12 olika delar.19 Varje del är in- delad i särskilda avsnitt. Den första delen (1–10 §§) innehåller bl.a. allmänna bestämmelser om syftet med insolvensförfarandet, nämli- gen att tillgodose gäldenärens borgenärer genom likvidation av gäldenärens tillgångar eller genom att nå en överenskommelse i en insolvensplan. Enligt 2 § är det ”Amtsgericht” – vilket i huvudsak motsvarar den svenska tingsrätten – som i första hand tjänar som domstol för insolvensförfarandet vid såväl konkurs som rekon- struktion. De olika federala staterna kan välja att koncentrera förfa- randet till några utvalda domstolar, 2 § (2). Vidare framkommer i 4 § InsO att Zivilprozessordnung, ZPO, gäller för insolvensförfa- randet, om inget annat framkommer i lagen. Behörig domstol är därmed den där den fysiska personen har sin hemvist (3 § InsO och 13 § ZPO). För juridiska personer är det där bolaget har sitt säte (17 § ZPO).

I den andra delen, första avsnittet (11–34 §§ InsO) finns be- stämmelser om inledning och öppnandet av insolvensförfarandet. Som framgått ovan kan förfarandet öppnas mot såväl fysiska som juridiska personer. Däremot kan inte ett förfarande öppnas mot de tyska federala staterna och liknande offentligrättsliga subjekt (11- 12 §§). Ansökan om att ett insolvensförfarande ska inledas kan enligt 13 § (1) InsO göras antingen av gäldenären eller dennes bor- genärer. Ansökan kan dessutom återkallas så länge som förfarandet

17Se Schedule B1, 38 § of the Insolvency Act.

18Se Schedule B1, 83 § of the Insolvency Act.

19Det följande bygger på lagtexten och Paulus, C. G. & Berberich, M., National report for Germany, in(ed. Faber, D. & Vermunt, N. & Kilborn, J & Richter, T.) Commencement of insolvency proceedings, 2012, s. 313 ff.. Jfr även Persson, A. H., Förbehållsklausuler i vissa rättssystem, 1998 s. 251 ff., samt SOU 2010:2 Del 1 s. 52 ff., och s. 276 f.

132

SOU 2016:72

Internationell utblick

inte öppnats eller avvisats, 13 § (2). Ansökan kan endast göras skriftligt. Av 17 (1) § InsO är den allmänna grunden för att ett insolvensförfarande ska inledas att gäldenären är insolvent (Zahlungsunfähigkeit). Gäldenären anses som illikvid om vederbö- rande inte kan betala förfallna skulder. Insolvens ska presumeras om gäldenären ställer in sina betalningar, 17 § (2). Är det gäldenären som ansöker räcker även hotande betalningsoförmåga som grund för att förfarandet ska öppnas, 18 § (1). Med hotande betalningsoför- måga avses att gäldenären inte förväntas kunna betala sina skulder på förfallodagen. Är gäldenären en juridisk person kan även insufficiens (Überschuldung) vara tillräckligt som öppningsgrund, 19 §.

Om det är gäldenären som ansöker om att ett förfarande ska in- ledas kan domstolen efter ansökan från honom bestämma att gäl- denären får behålla rådigheten över sin egendom under överinse- ende av en god man (Sachwalter). Förfarandet kallas då ”Eigenver- waltung” (se vidare strax nedan).

För att få gäldenären att ansöka om ett insolvensförfarande i tid måste en gäldenär som är en juridisk person iaktta särskilda regler. Om det uppstår insolvens eller insufficiens måste bolagets företrä- dare eller en förordnad likvidator ansöka om att öppna ett insol- vensförfarande utan oskäligt dröjsmål, dock senast inom tre veckor efter det att betalningssvårigheterna konstaterades. Om gäldenärs- företaget saknar ledning för den löpande förvaltningen av bolaget måste företagets aktieägare eller styrelse ansöka, såvida de har kän- nedom om betalningssvårigheterna. Om nämnda personer inte iakttar skyldigheten att ansöka i tid kan de drabbas av personligt ansvar för bolagets skulder. Även en borgenär som indirekt med- verkar till att gäldenären fördröjer öppnandet av insolvensförfaran- det kan drabbas av ansvar.20 Det kan i samtliga fall också bli fråga om straffrättsligt ansvar (15 a §).21

20Chefjurist Jan Selin, Handelsbanken, meddelar i ett mail till utredningen 2015-06-05 att en bank kan ådra sig såväl skadeståndsansvar som straffansvar om banken beviljar nya krediter till en gäldenär som är skyldig att ansöka om att inleda ett förfarande. Det räcker med oakt- samhet. Eftersom det kan vara fråga t.o.m. om ett straffansvar för enskilda banktjänstemän enligt 26–27 §§ samt 266 § och 283-283d §§ Straffgesetzbuch är bankerna mycket försiktiga att bevilja krediter såvida inte en revisor särskilt bekräftar att bolagets insufficiens upphört vid kreditens beviljande.

21Paulus, C. G. & Berberich, M., National report for Germany, in (ed. Faber, D. & Vermunt, N. & Kilborn, J & Richter, T.) Commencement of insolvency proceedings, 2012, s. 326.

133

Internationell utblick

SOU 2016:72

En ytterligare åtgärd för att få gäldenären att ansöka i tid och för att undgå personligt ansvar är att gäldenären har möjlighet att återkalla sin ansökan om egenförvaltning om domstolen inled- ningsvis finner att förutsättningarna för att bevilja en sådan ansö- kan saknas (270 a § (2)).

I den andra delen, andra avsnittet (35–55 §§ InsO) regleras bl.a. vilka av gäldenärens tillgångar som omfattas av förfarandet. Till den s.k. ”Insolvensmasse” hör alla tillgångar som tillhör gäldenären vid tidpunkten för insolvensförfarandets öppnande eller som genom förfarandet kommer att tillhöra honom. I ett flertal paragrafer upp- tas också vem som ska anses som borgenär under förfarandet. I andra delen, tredje avsnittet (56–79 §§) upptas bestämmelser om förvaltaren. Han eller hon ska vara en lämplig person, särskilt insatt och erfaren i affärslivet och dess metoder och vara oberoende av gäldenären och borgenärerna. Förvaltaren utövar sitt arbete under skadeståndsansvar. Domstolen utövar tillsyn över förvaltarens ar- bete, och kan entlediga förvaltaren efter ansökan av t.ex. borgenä- rerna, 58-59 §§. Vidare kan domstolen före det första borgenärs- sammanträdet tillsätta ett särskilt borgenärsutskott (Gläubigeraus- schuss), 67 §. Utskottets uppgift är att övervaka men även hjälpa förvaltaren. Har inte domstolen utsett ett sådant utskott kan bor- genärerna tillsätta ett sådant vid borgenärssammanträdet.

I den tredje delen (80–147 §§) regleras bl.a. verkningarna av det öppnande insolvensförfarandet.

Vidare regleras förvaltarens befogenheter i den fjärde delen (148–173 §§). Där framkommer bl.a. i 157 § att det är borgenärerna som avgör om gäldenärens rörelse ska läggas ned, säljas eller rekon- strueras. Om det sistnämnda alternativet väljs ska det utarbetas en s.k. insolvensplan. Planen ska enligt 219 § bestå av två delar. Den första delen är en utredningsdel där det bl.a. ska framgå vilka åtgär- der som ska vidtas i gäldenärens rörelse för att rekonstruktionen ska lyckas. I den andra delen ska det redovisas hur borgenärernas ställning och utdelning förändras genom planen, eftersom det inte finns något hinder emot att samtliga inblandande parter avviker från vad som annars skulle ha gällt.

Domstolen ska pröva om gäldenärens rörelse kan rekonstrueras. Om det är gäldenären som ansöker om att ett förfarande ska inle- das kan domstolen efter ansökan från honom bestämma att gälde- nären får behålla rådigheten över sin egendom under överinseende

134

SOU 2016:72

Internationell utblick

av en god man (Sachwalter), 270 c §. Förfarandet kallas då ”Eigen- verwaltung” och reglereras i den sjunde delen av lagen (se 270 § InsO och följande paragrafer). Förutsättningarna för att inleda egenförvaltning är 1) att gäldenären begär det och 2) att domstolen kan anta att inga kända omständigheter föreligger som kan antas vara till skada för borgenärerna (270 § (2)). Egenförvaltning kan också inledas efter begäran vid det första borgenärssammanträdet av en majoritet av borgenärerna, den s.k. borgenärsförsamlingen (se om denna församling 76 §). Det krävs då att gäldenären samtycker till att förfarandet inleds (271 §).

Prövningen görs i början av insolvensförfarandet för att dom- stolen ska kunna bestämma i vilken riktning förfarandet ska gå vidare. Eftersom det är ett samlat förfarande, uppkommer sällan frågan om konvertering utom vid tillämpning av vissa bestämmel- ser.22 Gäldenärens ställning under s.k. egenförvaltning liknar gälde- närens ställning i svensk rätt men gäldenären kan i tysk rätt utöva alla de befogenheter som en insolvensförvaltare kan, om inte annat är särskilt föreskrivet.23 En sådan möjlighet för gäldenären finns inte i svensk rätt.

Om gäldenären önskar att verksamheten ska fortsätta måste han/hon tillhandahålla domstolen en förteckning över sina borge- närer och deras fordringar. Gäldenären måste också ange den högsta prioriterade och oprioriterade borgenärsfordran, fordringar som görs gällande av skatte-, socialförsäkringsmyndigheter och liknande subjekt samt information om de totala tillgångarna, för- säljning samt antalet anställda föregående räkenskapsår. Om dom- stolen anser att ansökan uppfyller dessa krav kan domstolen till- sätta en interimistisk förvaltare, i avvaktan på att domstolen slutligen prövar ansökan och formellt öppnar ett förfarande, 21 § (2)(1). Den interimistiska förvaltaren erhåller då rådigheten över gäldenärens egendom och blir därmed skyldig att säkerställa gälde- närens tillgångar och vidta andra åtgärder (22 §). Om domstolen inte finner gäldenärens ansökan om egenförvaltning uppenbart utsiktslös bör den inte förbjuda gäldenären under tiden för ansö- kans prövande att förfoga över sin egendom eller kräva att gäldenä-

22Paulus, C. G. & Berberich, M., National report for Germany, in (ed. Faber, D. & Vermunt, N. & Kilborn, J & Richter, T.) Commencement of insolvency proceedings, 2012, s. 363.

23Se SOU 2010:2 Del 1 s. 55.

135

Internationell utblick

SOU 2016:72

ren förfogar över den endast med den interimistiska förvaltarens samtycke. I stället för en interimistisk förvaltare bör en interimis- tisk god man förordnas (270 a §). Godkänner domstolen ansökan ska den utse en permanent god man. Till skydd för borgenärerna finns också en möjlighet att senare ansöka om att en förvaltare ska tillsättas och gäldenären således fråntas rådigheten över egendomen (272 §). Egenförvaltningen kan upphävas när som helst efter beslut av domstolen för det fall 1) att den s.k. borgenärsförsamlingen och en majoritet av de röstande borgenärerna begär det, eller 2) en bor- genär begär det och denne kan göra sannolikt att egenförvaltningen medför eller kan förväntas medföra nackdelar för borgenärerna eller, 3) gäldenären begär det.

Godtar domstolen gäldenärens ansökan om egenförvaltning in- nebär det att en ny juridisk person skapas. Om domstolen avslår gäldenärens begäran om egenförvaltning kan beslutet inte överkla- gas av gäldenären. Domstolen måste dock höra den interimistiska borgenärsförsamlingen innan beslutet. Om däremot borgenärsför- samlingen enhälligt tillstyrker ansökan kan inte domstolen avslå den på grunden att det finns skäl att anta att förfarandet kan vara till skada för borgenärerna.

Som ovan nämnts innebär egenförvaltning att gäldenären under uppsikt av den gode mannen själv förvaltar och förfogar över egen- dom i boet. Gäldenären kan under egenförvaltningen utan sam- tycke från den gode mannen ingå avtal inom ramen för den löpande driften, realisera egendom m.m. Vissa avtal kräver dock den gode mannens medgivande eller i vissa fall samtycke från borgenärerna, 276 §. Enligt 276 a § har styrelsen, bolagsstämman eller liknande aktiebolagsrättsliga subjekt inget inflytande över hur verksamheten ska drivas. Förorordnanden eller entledigande av personer som driver rekonstruktionsboet vidare kräver den gode mannens sam- tycke (276 a §).

Den gode mannens viktigaste uppgift är annars att utöva tillsyn över gäldenären. Gäldenären är därför skyldig att tillhandahålla den gode mannen samma information som gäldenären skulle vara tvungen att tillhandahålla en förvaltare. Bedömer den gode mannen att fortsatt egenförvaltning kan förväntas medföra nackdel för bor- genärerna är han/hon skyldig att utan dröjsmål anmäla detta till domstolen och till den s.k. borgenärskommittén om en sådan har utsetts, 274 § (3). Förordnandet av den gode mannen, tillsynen

136

SOU 2016:72

Internationell utblick

över honom/henne av domstolen, hans/hennes ansvar och arvode följer samma regler som är tillämpliga för en förvaltare, 294 § (1). Det betyder att kostnaderna för förfarandet ses som en konkurs- kostnadsfordran som betalas av ”boet”. Arvodet fastställs av dom- stol (63–64 §§).

Gäldenären kan som ovan nämnts under egenförvaltningen utan samtycke av den gode mannen realisera egendom och ingå avtal inom ramen för den löpande driften, om inte den gode mannen motsätter sig det. Avtal som inte räknas som ordinära kräver den gode mannens samtycke, 275 §. Domstolen kan också på begäran av borgenärsförsamlingen utverka att vissa rättshandlingar kräver den gode mannens samtycke (277 § (1)). Gäldenären måste också ha borgenärsförsamlingens samtycke för vissa speciella rättshand- lingar, dvs. försäljning av betydande tillgångar och upptagande av krediter m.m. (276 §).

Antagandet av en rekonstruktionsplan måste ske inom en frist om högst en månad som domstolen fastställer. Det innehåll som planen ska ha är noga reglerat.

Röstningen om planen styrs av en indelning av borgenärerna i grupper, som beror på om deras fordran är förenad med separat- ionsrätt eller förmånsrätt, oprioriterade, efterställda eller avser ar- betstagarnas fordringar, 222 §. För säkerställda borgenärer gäller särskilda bestämmelser. Grupperna röstar var för sig om planen. För att den ska antas av borgenärerna krävs att i varje grupp en majoritet av de röstande tillstyrkt planen och summan av de till- styrkande fordringarna uppgår till mer än hälften av summan av de röstandes fordringar. Det är således nödvändigt att varje borge- närsgrupp godkänner planen med viss majoritet och att de borgenä- rer som godkänner planen representerar ett visst värde av fordring- arna. Även om inget godkännande ges av en viss borgenärsgrupp antar man ändå att de godtagit planen, om deras ställning inte blir sämre än om ingen plan alls blir godkänd och en större del av de röstberättigade borgenärerna har godkänt planen samt de får en affärsmässig acceptabel utdelning. Sedan borgenärerna godkänt planen måste den slutligen fastställas av domstolen (248 §).

Härutöver uppställs regler om obstruktionsförbud. Dessa till- grips när erforderlig majoritet inte har uppnåtts och innebär att en röstningsgrupp ska anses ha tillstyrkt planen under vissa, i lagen angivna förutsättningar. Det finns även minoritetsskyddande regler

137

Internationell utblick

SOU 2016:72

för borgenärerna. Det uppställs inget krav på att gäldenären sam- tycker till en framlagd plan. Trots att gäldenären skriftligen motsät- ter sig att planen inom den frist som domstolen har uppställt, läm- nas gäldenärens ståndpunkt utan avseende om det inte är sannolikt att gäldenären genom planen blir sämre ställd än han/hon hade blivit utan denna och ingen borgenär erhåller ett ekonomiskt värde som överstiger dennes fordran. Planen kan också förverkas. Den eftergift som medgetts gäldenären genom planens fastställande bortfaller om gäldenären trots skriftlig anmaning inte inom 14 da- gar har erlagt förfallen ackordslikvid.

Enligt 270 b § InsO finns det möjlighet till ett tillfälligt utom- rättsligt för-förfarande i syfte att planera för en rekonstruktion.

Syftet är att öppna ett ”paraply” under en viss tid, nämligen tre månader mellan ansökans inskickande och beslutet om att öppna ett förfarande. Under denna tid har gäldenären möjlighet att arbeta fram en insolvensplan med hjälp av en tillfällig god man innan själva förfarandet formellt öppnas. Gäldenären har genom detta förfarande själv möjlighet att styra sin verksamhet och i nära sam- arbete med sina borgenärer ta fram en plan. Nackdelen är dock att förfarandet inte skyddar gäldenären mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida. Det är således inte fråga om ett moratorium (21 § [2–3]). Domstolen kan dock besluta om att exekutiva åtgär- der av enskilda borgenärer förhindras om sådana hotar det ekono- miska värdet av boet.24

5.4Initiativ på EU-nivå

5.4.1En europeisk strategi för att hantera misslyckade företagssatsningar och insolvens

Europeiska kommissionen presenterade under 2012 en ny europe- isk strategi för att hantera misslyckade företagssatsningar och in- solvens.25 Kommissionen identifierade i sitt meddelande ett antal områden där skillnaderna i den nationella insolvenslagstiftningen kunde skapa rättslig osäkerhet och ett ”ogästvänligt” företagskli-

24Paulus, C. G. & Berberich, M., National report for Germany, in(ed. Faber, D. & Vermunt, N. & Kilborn, J & Richter, T.) Commencement of insolvency proceedings, 2012, s. 354.

25COM (2012) 742 final av den 12 december 2012.

138

SOU 2016:72

Internationell utblick

mat och där en tillnärmning av medlemsstaternas insolvensregler borde övervägas. Kommissionen framhöll att regelverket om re- konstruktionsplaner spelade en avgörande roll för att skapa förut- sättningar för en lyckad rekonstruktion. De viktigaste skillnaderna i regelverket mellan medlemsstaterna rörde vilka personer som kunde fungera som förespråkare av planen, samt bestämmelserna om antagande, ändring och kontroll av rekonstruktionsplaner. Me- dan det enligt medlemsstaternas lagstiftning generellt var upp till gäldenären att föreslå en rekonstruktionsplan, skiftade bestämmel- serna om borgenärernas möjligheter att föreslå en sådan plan eller påverka dess utarbetande. Det förekom även stora skillnader i reg- lerna om antagande av planen, däribland huruvida borgenärerna skulle delas in i kategorier och vilka majoriteter som krävdes för planens antagande. I vissa medlemsstater delades borgenärerna inte in i kategorier. Domstolarnas granskning av planen skilde sig också åt. I vissa medlemsstater hade domstolarna omfattande diskretion- ära befogenheter och i andra medlemsstater var dessa befogenheter mer begränsade.

Kommissionen framhöll också att rekonstruktion kunde vara ett mycket kostsamt alternativ för små och medelstora företag, vilket fick till följd att konkurs ofta blev den enda möjliga lösningen. Kommissionen framhöll därför vikten av att finna lösningar som bidrog till att sänka rekonstruktionskostnaderna för små och me- delstora företag. Att sätta ett tak för avgifterna kunde vara en lös- ning. Vidare borde alternativa förfaranden stå till buds. Tvistlös- ning utanför domstol tog i de flesta fall relativt kort tid i anspråk och andelen förfaranden som ledde fram till förlikningar uppgick till över 50 procent i de flesta av EU:s medlemsstater.

5.4.2Europeiska kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens

Kommissionen fastställde i mars 2014 en rekommendation för att säkerställa att livskraftiga företag som är aktiva inom den europe- iska unionen men som har betalningssvårigheter, har tillgång till nationella insolvensförfaranden som möjliggör att dessa företag kan omstruktureras på ett tidigt stadium och därigenom undvika

139

Internationell utblick

SOU 2016:72

insolvens.26 Rekommendationen syftar även till att ge hederliga konkursdrabbade entreprenörer en andra chans.

Kommissionen framhåller att de nationella insolvensreglerna skiljer sig mycket åt när det gäller de många olika förfaranden för att omstrukturera sin verksamhet som står till förfogande för en gäldenär i ekonomiska svårigheter. Dessa skillnader kan enligt kommissionen leda till ökade kostnader och ökad osäkerhet vid bedömningen av riskerna för att investera i en annan medlemsstat och kan verka avskräckande för företag som vill etablera sig i olika medlemsstater.

Av rekommendationerna framgår att gäldenärerna bör ha möj- lighet att ta itu med sina ekonomiska svårigheter i ett tidigt skede, när det fortfarande är möjligt att förhindra insolvens och säkra en fortsättning av verksamheten. För att undvika alla potentiella risker för att förfarandet missbrukas måste det dock vara sannolikt att gäldenärens ekonomiska svårigheter leder till insolvens och om- struktureringsplanen måste kunna förhindra gäldenärens insolvens och säkra verksamhetens livskraft (jfr punkt 6 och ingress skäl 16).

Förfarandet bör vidare vara flexibelt så att gäldenären kan gå in i förfarandet utan att formellt behöva inleda ett domstolsförfa- rande. Domstolens medverkan bör vara begränsad till fall där den är nödvändig och står i proportion till syftet att skydda borgenärerna och andra berörda parter som kan komma att påverkas. För att undvika onödiga kostnader och betona det faktum att förfarandet ska tillämpas i ett tidigt skede, bör till exempel gäldenärer i princip ha kvar kontrollen över sina tillgångar och det bör inte vara obliga- toriskt att utse en medlare eller övervakare, utan detta bör ske från fall till fall (jfr punkterna 7–9 och ingress skäl 17).

Av rekommendationerna framgår vidare att en gäldenär bör kunna ansöka om att en domstol beviljar ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder samt att insolvensförfaranden som inletts på begäran av en borgenär förklaras vilande, om sådana åtgärder kan påverka förhandlingarna negativt och hindra utsikterna till en om- strukturering av gäldenärens verksamhet. För att uppnå en lämplig balans mellan gäldenärens och borgenärernas rättigheter bör ett avbrytande inledningsvis beviljas för högst fyra månader och pågå som längst tolv månader (jfr punkterna 10–14 och ingress skäl 18).

26 C (2014) 1500 final av den 3 december 2014.

140

SOU 2016:72

Internationell utblick

Förfarandet att anta en omstruktureringsplan bör också under- lättas genom att planen kan antas av borgenärsmajoriteter. Borge- närer bör indelas i klasser och det bör minst finnas separata klasser för borgenärer med respektive utan säkerhet. En plan bör kunna antas av en majoritet uttryckt som beloppet av borgenärernas ford- ringar i varje klass. Kommissionen rekommenderar att planen ska innehålla viss information, som till exempel uppgifter om vilka borgenärer som påverkas av planen, borgenärernas inställning samt planens verkningar på enskilda skulder och skuldkategorier (jfr punkterna 16–20).

En omstruktureringsplan som påverkar borgenärer som inte samtycker till planen, eller som förutser ny finansiering bör av rättssäkerhetsskäl bekräftas av en domstol för att få bindande ver- kan. Domstolen bör avvisa en plan om det är sannolikt att den pla- nerade omstruktureringen försämrar rättigheterna för borgenärer som inte samtycker till planen till en lägre nivå än vad de rimligen kunde förväntas få ut i avsaknad av en omstrukturering av gäldenä- rens verksamhet, om gäldenärens verksamhet i stället likviderades eller såldes utan avbrott i driften (jfr punkterna 21–23 och ingress skäl 19).

Kommissionen rekommenderar att alla borgenärer som sanno- likt kommer att påverkas av omstruktureringsplanen bör meddelas om planens innehåll och ges rätt att framföra invändningar och överklaga (jfr punkt 24).

Omstruktureringsplaner som antas enhälligt av berörda borge- närer bör vara bindande för alla dessa borgenärer. Planer som be- kräftas av en domstol bör vara bindande för varje borgenär som påverkas av och identifieras i planen (jfr punkterna 25 och 26).

Kommissionen rekommenderar vidare regler om skydd för ny finansiering (till exempel nya lån eller försäljning av vissa av gälde- närens tillgångar) som är nödvändig för genomförandet av en om- struktureringsplan. Sådan finansiering bör inte kunna förklaras ogiltig eller förklaras icke verkställbar som en återvinningsgrun- dande handling (jfr punkt 27).

I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna slutligen att inom ett år vidta lämpliga åtgärder. Kommissionen kommer efter 18 månader från offentliggörandet av rekommendationen att, på grundval av årliga rapporter från medlemsstaterna, granska läget för

141

Internationell utblick

SOU 2016:72

att bedöma om ytterligare åtgärder för att stärka den övergripande strategin för insolvens är nödvändiga (jfr punkterna 34–36).

5.4.3EU:s insolvensförordning

På EU-nivå har, i syfte att undanröja hinder för en väl fungerande inre marknad, beslutats om rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden, den s.k. insolvensför- ordningen, som trädde i kraft den 31 maj 2002. Förordningen har dock nyligen reviderats – Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden.27 Revideringen gjordes bl.a. efter att Europaparlamentet i november 2011 antagit en resolution om insolvensförfaranden.28 I resolu- tionen efterfrågades en översyn av insolvensförordningen och en harmonisering av vissa delar av den nationella insolvens- och bo- lagslagstiftningen. Enligt resolutionen skapade skillnaderna mellan medlemsstaternas nationella insolvenslagstiftning såväl konkur- rensfördelar som konkurrensnackdelar och svårigheter för företag med gränsöverskridande verksamhet, vilket i sig kunde utgöra hin- der för en framgångsrik omstrukturering av insolventa företag. Dessa skillnader gynnade också forum shopping. Det behövde där- för vidtas åtgärder och Europeiska kommissionen uppmanades att lägga fram en rapport om insolvensförordningens tillämpning sen- ast den 1 juni 2012.

I december 2012 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till ändringar i insolvensförordningen.29 Av den rapport som låg till grund för förslaget framgår att förordningen generellt fun- gerar väl men att det finns anledning att göra vissa ändringar. All- mänt kan sägas att förslagets inriktning har påverkats av den eko- nomiska krisen i Europa. Revideringen syftar bl.a. till att skapa mer av en ”andra chans-kultur” för gäldenärer. Målet är att förordning- en ska omfatta fler typer av förfaranden som avser enskilda perso-

27Jfr COM (2012) 744 final av den 12 december 2012.

28Europaparlaments resolution av den 15 november 2011 med rekommendationer till kom- missionen om insolvensförfarande inom ramen för EU:s bolagsrätt (2011/2006(INI).

29COM (2012) 744 final. Se även COM (2012) 742 final och COM (2012) 795 final. Se även SOU 2016:17 s. 56 f.

142

SOU 2016:72 Internationell utblick

ner och förfaranden som syftar till rekonstruktion i stället för lik- vidation av företag.

Som ovan nämnts har den reviderade insolvensförordningen an- tagits. Det innebär ett utökat tillämpningsområde för förordning- en, tydligare regler om domsrätt, regler som syftar till att minska antalet sekundärförfaranden, utökade krav på samarbete när flera förfaranden pågår i fråga om samma gäldenär, särskilda regler om samordning av förfaranden inom en koncern samt inrättande av nationella insolvensregister och standardiserade formulär främst i syfte att underlätta för borgenärer att bevaka sin rätt. Förordning- ens bestämmelser ska enligt artikel 92 tillämpas från och med den 26 juni 2017 med några undantag.

Regeringen gav en särskild utredare uppdraget att analysera inne- börden av den reviderade förordningen från ett svenskt perspektiv. Uppdraget redovisades den 1 mars 2016, då betänkandet EU:s revi- derade insolvensförordning m.m. (SOU 2016:17) presenterades.

Förordningen tar sikte på gränsöverskridande insolvensförfa- randen inom EU, för Sveriges del konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering. Liksom andra förordningar inom EU gäller för- ordningen direkt som nationell rätt i medlemsstaterna.

Insolvensförordningen innehåller regler om behörighet att in- leda insolvensförfaranden och bestämmelser om erkännande av sådana förfaranden. Förordningen innehåller också regler om sam- ordning och samarbete mellan parallellt pågående europeiska insol- vensförfaranden. Förordningen säger dock inget uttryckligen om hur de enskilda medlemsstaternas insolvensrätt i övrigt är eller bör vara utformad.

Insolvensförordningens tillämplighetsområde har utvidgats i förhållande till vad som gällde tidigare. De nya reglerna omfattar även förfaranden vilka inleds och genomförs under en viss tidspe- riod på interimistisk eller provisorisk grund innan en domstol meddelar ett rättsligt avgörande där det bekräftas att förfarandet fortsätter, s.k. för-förfaranden eller interimistiska förfaranden (in- gresspunkt 15). Förordningen omfattar även förfaranden där gäl- denären fortsätter att råda över sina tillgångar men är föremål för kontroll eller övervakning av domstol, s.k. hybridförfaranden (art. 1.1.b och 2.3.). Det kan också vara fråga om skuldavskrivning för fysiska gäldenärer (konsumenter och egenföretagare). I art. 1.1 stadgas att förordningen är tillämplig på offentliga kollektiva insol-

143

Internationell utblick

SOU 2016:72

vensförfaranden, inbegripet interimistiska förfaranden, som grun- dar sig på lagstiftning om insolvens och som syftar till räddnings-, skuldsanerings-, omstrukturerings- eller likvidationsändamål. Av bilaga A till förordningen framgår vilka nationella förfaranden som omfattas, nämligen för svensk rätts del konkurs, företagsrekon- struktion och skuldsanering.30 Förordningen kan som tidigare till- lämpas vid konkurs, där således en gäldenär helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och en förvaltare utses. Som ovan nämnts blir förordningen dock också tillämplig på förfaranden där ingen förvaltare utses, men där gäldenärens tillgångar och verksam- het är föremål för kontroll eller övervakning av en domstol. Vidare är förordningen tillämplig om ett tillfälligt uppskjutande av en- skilda verkställighetsförfaranden beviljas av t.ex. en domstol i syfte att möjliggöra förhandling mellan gäldenären och dennes borgenär.

Genom dessa förändringar kommer ett flertal olika förinsol- vensförfaranden, hybridförfaranden och skuldsaneringsförfaranden för enskilda som tidigare inte rymdes inom tillämpningsområdet att omfattas av förordningen.

Förordningen är tillämplig på såväl fysiska som juridiska perso- ner och det saknar betydelse om gäldenären är näringsidkare eller privatperson (jfr ingresspunkt 9).

Av huvudregeln i förordningen framgår att det är platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen som är avgörande för frågan om vilket lands domstolar som är behöriga att inleda ett insolvensförfa- rande, dvs. ett huvudinsolvensförfarande (artikel 3.1). Platsen för de huvudsakliga intressena ska vara den plats där gäldenären van- ligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man. För bolag och andra juridiska personer ska sätet anses vara platsen där de huvudsakliga intressena finns, om inte annat visas. Den presumtionen gäller endast om sätet inte har flyttats till en annan medlemsstat inom en tremånadersperiod före ansökan om att ett insolvensförfarande ska inledas. När det gäller enskilda som bedriver verksamhet som egenföretagare eller fria yrkesutövare ska platsen för de huvudsakliga intressena anses vara den berörda per- sonens huvudsakliga verksamhetsställe, om inte annan visas. Den presumtionen gäller endast om den berörda personens huvudsak- liga verksamhetsställe inte har flyttats till en annan medlemsstat

30 Jfr dock ingresspunkt 9.

144

SOU 2016:72

Internationell utblick

inom en tremånadersperiod före ansökan om att ett insolvensförfa- rande ska inledas. För varje annan person ska platsen för de huvud- sakliga intressena anses vara dennes hemvist om inte annat visas. Den presumtionen gäller endast om hemvistet inte har flyttats till en annan medlemsstat inom en tremånadersperiod före ansökan om att ett insolvensförfarande ska inledas.

Om gäldenären har ett driftsställe i en medlemsstat men de hu- vudsakliga intressena finns i en annan medlemsstat, kan ett territo- riellt begränsat förfarande inledas. Ett territoriellt förfarande får inledas innan ett huvudinsolvensförfarande inleds endast om a) ett huvudinsolvensförfarande inte kan inledas enligt de förutsättningar som gäller enligt rättsordningen i den medlemsstat inom vars terri- torium platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns, eller b i) begäran att inleda ett territoriellt förfarande har gjorts av en borgenär vars fordran har uppkommit till följd av eller i samband med verksamheten vid ett driftställe som finns inom territoriet till den medlemsstat där begäran om att inleda ett territoriellt förfa- rande har gjorts, eller b ii) en offentlig myndighet som enligt lagen i den medlemsstat inom vars territorium driftstället är beläget har rätt att begära att ett insolvensförfarande inleds. Begreppet drift- ställe avser varje verksamhetsplats där en gäldenär annat än tillfäl- ligt bedriver eller under den tremånadersperiod som föregår begä- ran om inledande av huvudinsolvensförfarandet har bedrivit ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser (ar- tikel 2.10). Ett territoriellt begränsat förfarande omfattar endast de tillgångar som finns inom den aktuella medlemsstatens gränser.

Om det pågår ett huvudinsolvensförfarande när ett territoriellt begränsat förfarande inleds är det senare ett sekundärförfarande (artikel 3.3).

Medlemsstaterna ska erkänna varandras insolvensförfaranden. Beslut om att inleda ett insolvensförfarande, fattat av en behörig domstol, ska från den tidpunkt beslutet har verkan i medlemsstaten erkännas också i alla andra medlemsstater. Det gäller oavsett vilken typ av förfarande det rör sig om (jfr artiklarna 19 och 20 samt in- gresspunkt 65).

145

Internationell utblick

SOU 2016:72

5.4.4Andra initiativ av Europeiska kommissionen

I syfte att undersöka hur genomförandet av dels den nämnda re- kommendationen, dels reformen av insolvensförordningen har mottagits i skilda medlemsländer tillsatte kommissionen i mars 2015 en särskild forskargrupp med deltagare från alla 28 medlems- länderna samt USA och Norge att samla in uppgifter om de nat- ionella reformer som vidtagits i syfte att genomföra kommission- ens rekommendationer. Uppgifterna som skulle lämnas berörde en mängd ämnesområden som är relevanta för att förebygga insolvens men även uppgifter om formella insolvensförfaranden. Uppgifterna som skulle lämnas gällde konkurs och företagsrekonstruktion men även skuldsanering. Även allmän bolagsrätt ingick eftersom en del frågor rörde vilket ansvar bolagsföreträdare har för att i tid vidta åtgärder för att skydda borgenärerna. Professor Annina H. Persson har deltagit i projektet som rapportör för Sverige.31 Studien har publicerats under våren 2016.

5.5UNCITRAL:s lagstiftningsguide

FN:s organisation för internationell handelsrätt (UNCITRAL)32 grundades år 1966 med uppgift att begränsa de negativa konsekven- ser för den gränsöverskridande handeln som följer med de nation- ella skillnaderna i lagstiftning och rättstillämpning på för handeln relevanta områden. UNCITRAL har tagit flera initiativ på det in- ternationella insolvensrättsliga området. Först bör nämnas den modellag om gränsöverskridande insolvensförfaranden som antogs år 1997.33 Modellagen är inte rättsligt bindande för en stat utan fungerar som en modell och inspirationskälla vid en nationell regle- ring av gränsöverskridande insolvensrättsliga frågor.

Ytterligare ett betydande initiativ på det internationellt insol- vensrättsliga området är UNCITRAL:s lagstiftningsguide för in- solvensrätt (The Legislative Guide on Insolvency Law) från år

31Study on a new approach to business failure and insolvency. Comparative legal analysis of member states relevant provisions and practices, Just/2014/JCOO/PR/CIVI/0075.

32The United Nations Commission on International Trade Law.

33Se UNCITRAL:s rapport till Generalförsamlingen år 1997, Official Record of the General Assembly, 52nd Session, Suppl. No 17. A/52/17.

146

SOU 2016:72

Internationell utblick

2005.34 Syftet med denna guide är att stödja utformningen av ändamålsenliga och effektiva insolvensrättsliga lagstiftningar i olika länder. Förhoppningen är att guiden ska användas när nationella lagstiftare utarbetar nya lagkomplex eller reformerar befintliga re- gleringar genom att ge råd och rekommendationer i frågor som kan eller bör aktualiseras i samband med insolvensrättsligt lagstift- ningsarbete. Råden och rekommendationerna styrs av en strävan att uppnå balans mellan olika mål och intressen som gör sig gäl- lande särskilt vid insolvensbehandling av bolag. Det sker inte ge- nom att en enda lösning föreslås för en viss fråga, utan genom att guiden värderar olika tänkbara lösningar och söker hjälpa den nat- ionella lagstiftaren att välja den lösning som passar bäst för det aktuella landet.35

Lagstiftningsguiden är uppdelad i fyra delar. Första och andra delen publicerades år 2004. Den tredje delen publicerades år 2010 och den fjärde delen år 2013. Den första delen av guiden behandlar de viktigaste målen i en insolvenslagstiftning, strukturella frågor som förhållandet mellan insolvenslagstiftning och annan lag, de typer av mekanismer som finns för att lösa gäldenärens ekono- miska svårigheter och den institutionella ram som krävs för att stödja ett effektiv insolvensförfarande. Den andra delen av guiden tar upp olika steg i ett insolvensförfarande, från inledning till ned- läggning av förfarandet. Den tredje delen av guiden behandlar frå- gor som särskilt aktualiseras inom koncernförhållanden. Exempel- vis behandlas olika mekanismer som kan användas för att effektivisera ett insolvensförfarande som involverar två eller flera medlemmar av samma företagsgrupp. Avslutningsvis fokuserar den fjärde delen av guiden på skyldigheter som kan åläggas ansvariga beslutsfattare när ett företag står inför konkurs eller när ett insol- vensförfarande är oundvikligt.

Generellt sett anges i lagstiftningsguiden att lagstiftning som är avsedd att reglera insolvensrättsliga situationer måste utgöra en balansgång mellan olika intressen. Guiden nämner här förutom intressen hos gäldenären och borgenärerna även ägarna, ledningen och anställda hos gäldenären, men också legala, kommersiella och

34http://www.uncitral.org/pdf/english/texts/insolven/05-80722_Ebook.pdf.

35http://www.uncitral.org/uncitral/en/uncitral_texts/insolvency/2004Guide.html. Jfr även SOU 2010:2 s. 35 och s. 308 ff.

147

Internationell utblick

SOU 2016:72

sociala institutioner som påverkas av insolvenslagstiftningen. Det framhålls som viktigt att insolvenslagstiftningen inte avviker från övriga legala och sociala värderingar i landet. Insolvenslagstiftning- en bör med andra ord inte tillåtas producera resultat som funda- mentalt strider mot de premisser på vilka andra lagar bygger.

I första delen i lagstiftningsguiden identifieras följande grundpe- lare för en ändamålsenlig och effektiv insolvensrättslig lagstiftning:

Stabilitet och förutsägbarhet för marknaden för att gynna eko- nomisk stabilitet och tillväxt.

Maximering av värdet av tillgångar.

Balans mellan avveckling/likvidation och rekonstruktion.

Lika behandling av borgenärer med liknande fordringar.

Verktyg för att hantera insolvenssituationen på ett snabbt, effektivt och opartiskt sätt.

Upprättandet av ett bo i syfte att ge förutsättningar för en rätt- vis fördelning av gäldenärens tillgångar till borgenärerna.

Transparens och förutsägbarhet i lagstiftningen.

Erkännande av borgenärernas rättigheter och tydliga regler för prioritering av förmånsrätter.

Bestämmelser för reglering av både rekonstruktion och avveckling.

5.6Andra pågående arbeten, Världsbanken m.m.

5.6.1Världsbanken

Förutom det ovan nämnda arbetet inom UNCITRAL har också Världsbanken ägnat tid och kraft åt olika projekt rörande insol- vensrätt. Genom vägledande råd, anordnandet av internationella konferenser36 och konsultativ verksamhet verkar Världsbanken först och främst för att det inom världens olika jurisdiktioner skap- as hållbara och rättssäkra insolvensrättsliga system och i andra hand

36 Se även Insol, International association of restructuring, insolvency and bankruptcy pro- fessionals som i sin huvudsakliga verksamhet anordnar konferenser och seminarier om olika internationella insolvensrättsliga frågor. Se http://www.insol.org

148

SOU 2016:72 Internationell utblick

för att dessa system dessutom ägnar den gränsöverskridande pro- blematiken uppmärksamhet. Vägledande principer för en effektiv insolvenslagstiftning finns bl.a. i Principles for Effective Insolvency and Creditor/Debtor Rights Systems (2015).37

Världsbanken genomförde på den svenska regeringens uppdrag en stor undersökning av det svenska företagsklimatet och hur det kunde göras bättre. Sedan ett antal år tillbaka genomför Världsban- ken en studie över hur enkelt det är att driva företag i olika länder,

”Doing Business Index”. För Sveriges räkning har Världsbanken genomfört en mer djupgående analys än i ”Doing Business Index” för att identifiera de problem som drabbar landets företagare. Undersökningen omfattade en analys av regelverket med utgångs- punkt i hur Sverige placerar sig på Doing Businessindikatorn, data- insamling på temat reglering av utländska direktinvesteringar m.m. Därtill genomfördes en intervjuundersökning med ett flertal före- tagare. En första delrapport presenterades i mars 2014 och en slut- rapport som kompletterar den första delrapporten presenterades i maj 2015.

Beträffande insolvensprocesser (resolving insolvency) framhålls i delrapporten att ett förfarande i Sverige tar lång tid, i genomsnitt två år, vilket är betydligt längre än i de övriga nordiska länderna och i G7-länderna. Inom den senare gruppen av länder tar ett insol- vensförfarande mellan 0,6–1,5 år. Den del som tar längst tid i Sverige är tvister om borgenärernas fordringar.38

I delrapporten konstateras även att det svenska insolvensförfaran- det är mer kostsamt än i andra jämförbara OECD-länder.39 Kostnaden uppgår till nio procent av värdet av gäldenärens egendom. Den största delen utgörs av advokat- eller rekonstruktörskostnader. Vid en jämfö- relse med Finland framgår att ett insolvensförfarande i Finland i genomsnitt tar 0,9 år och kostar 3,5 procent av värdet av gäldenärens egendom.40 Motsvarande siffror för Norge är 0,9 år och 1 % av värdet av gäldenärens egendom.

37http://siteresources.worldbank.org/EXTGILD/Resources/5807554- 1357753926066/2015_Revised_ICR_Principles(3).pdf

38World Bank. 2014. Sweden´s Business Climate, Opportunities for Entreprenieurs through Improved Regulations. Washington, DC: World Bank, s. 48.

39En jämförelse har gjorts med genomsnittet i 31 andra höginkomstländer som är medlem- mar i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

40Se World Bank, a.a. s. 49.

149

Internationell utblick

SOU 2016:72

I delrapporten framhålls att ett snabbare insolvensförfarande uppmuntrar till mer utlåning och ökar företagens tillgång till finan- siering. Sverige bör överväga att göra insolvensprocessen snabbare genom att undvika dubbelarbete och onödiga moment samt se till att lagstiftningen innehåller rimliga tidsramar för förfarandet med förankring i praxis. Ett kortare förfarande kan också bidra till att sänka kostnaderna.41

5.6.2Nordiska/baltiska insolvensnätverket

Det nordisk/baltiska insolvensnätverket bildades under hösten år 2010 på svenskt initiativ och består av ett antal akademiker och praktiker från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Syftet med nätverket är att främja en materiell harmo- nisering av insolvensrättslagstiftningen i regionen. En målsättning har varit att komma fram till gemensamma principer inom centrala delar av insolvensrätten. Huvudorsaken till att nätverket bildades var den finanskris som drabbat de baltiska staterna och där det vi- sade sig att det var avsevärda skillnader mellan ländernas insolvens- system men även i förhållande till den nordiska regionen. Genom att komma till rätta med omotiverade skillnader mellan de olika ländernas insolvenslagar ska förutsättningarna för framtida investe- ringar i regionen förbättras.

Nätverket har valt att lägga tonvikten på rekonstruktionsrätten. På grund av samspelet mellan konkursreglerna och reglerna om rekonstruktion tas emellertid också väsentliga konkursfrågor upp till parallell diskussion på ungefär samma sätt som i exempelvis UNCITRAL:s lagstiftningsguide för insolvensrätt.

Nätverkets arbete har lett fram till slutliga rekommendationer i form av lagtext42 som i viss mån redan har presenterats för be- rörda myndigheter i de respektive länderna samt för kommission- en. På sikt ska även en kommentar till lagtexten ges ut.

41Se World Bank, a.a. s. 49.

42Nordic-Baltic Recommendations on Insolvency Law, Final version June 2016.

150

6 Ansökningsförfarandet m.m.

6.1Behöriga domstolar

Förslag: Regeringen meddelar föreskrifter om vilka tingsrätter som ska vara behöriga att handlägga ärenden enligt LFR samt tingsrätternas domsområden.

Den nuvarande ordningen för prövningen av rekonstruktionsären- den enligt LFR har ifrågasatts av det skälet att kompetensen att hantera ärendena varierar mellan olika domstolar. Flertalet tingsrät- ter har för närvarande ett begränsat målunderlag vilket innebär svårig- heter att åstadkomma en tillräcklig specialisering bland de lagfarna domare som handlägger ärenden om företagsrekonstruktion. Kritik har även framförts om att det finns en spretig och oklar praxis.

För att möta kompetensbehovet anser utredningen att det bör övervägas antingen domstolsintern specialisering eller en koncent- ration av ärendena till vissa domstolar. En förutsättning för dom- stolsintern specialisering är att det finns ett visst målunderlag att omfördela inom domstolen. Om målunderlaget är så begränsat att inte ens ett par domare på domstolen kan få någon egentlig erfa- renhet av att handlägga den aktuella måltypen, bör inte domstolsin- tern specialisering vara en tillräcklig åtgärd.1 I flera tingsrätter före- kommer endast några få ärenden om rekonstruktion årligen varför utredningen inte anser att domstolsintern specialisering utgör en tillräcklig åtgärd.

I stället kan koncentration vara ett ändamålsenligt sätt att uppnå bättre kompetens. En koncentration har flera fördelar. Genom att koncentrera företagsrekonstruktionerna till färre domstolar kan

1 Jfr SOU 2010:44 s. 379.

151

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

någon eller flera domare på dessa domstolar få extra stor erfarenhet av att handlägga sådana ärenden. Därigenom kan de bygga upp och bibehålla särskilda kunskaper. Det kan leda till att handläggningen blir mer effektiv och snabbare. Koncentrationen kan också leda till ökad kvalitet i dömandet och en mer enhetlig praxis.

Det finns också nackdelar med en koncentration som måste be- aktas. Regeringen har i flera sammanhang uttalat att specialdestine- ring av måltyper till viss domstol som huvudregel bör undvikas (se t.ex. prop. 2008/09:165 s. 105). Bakom denna utgångspunkt ligger en önskan om att alla domstolar inom de allmänna domstolsslagen ska kunna handlägga alla typer av mål. Koncentration innebär i många fall även längre reseavstånd och ökade kostnader för instäl- lelse för de parter som behöver besöka domstolen, t.ex. i samband med borgenärssammanträdet. Frågan om avstånd får dock allt mindre betydelse allteftersom ny teknik, t.ex. videokonferensmöj- ligheter, utvecklas och kommer till användning. Möjligheten att hålla domstolsförhandling på andra orter än tingsrättens kansliort är också ett sätt att begränsa kostnaderna för resor till domstolen.

En specialdestinering innebär också att flertalet domare inte får erfarenhet av att handlägga den aktuella måltypen. Därmed blir dessa domare i någon mån mindre av generalister. Företagsrekon- struktioner är emellertid på många tingsrätter så sällan förekom- mande att många domare aldrig, eller i vart fall mycket sällan, kommer i kontakt med dem. Ärendetypen tillför därför lite till tingsrättsdomarnas generalistkompetens.

En fråga som riktats till utredningen är också hur en tingsrätt som handlägger konkursärenden får veta att en annan domstol handlägger ett ärende om företagsrekonstruktion. Vi anser att det är gäldenärens ansvar att agera i den här situationen. Gäldenären måste invända att företagsrekonstruktion pågår vid en annan tings- rätt. Borgenärens eventuella ansökan om konkurs får då på begäran av gäldenären förklaras vilande, 2 kap. 10 a § KonkL.

Utredningen gör bedömningen att det finns övervägande skäl som talar för en koncentration av företagsrekonstruktionerna till vissa domstolar. Det bör leda till att handläggningen blir mer effek- tiv, omloppstiderna kortare och förfarandet mer kostnadseffektivt. En koncentration av rekonstruktioner är också i linje med flera

152

SOU 2016:72 Ansökningsförfarandet m.m.

andra länders lagstiftning. i t.ex. tysk rätt har några stater valt att gå i en sådan riktning.2

Nästa fråga är vilka domstolar som ska väljas ut att vara behö- riga att handlägga ärenden om företagsrekonstruktion. Eftersom avsikten är att inom de aktuella domstolarna bygga upp en särskild kunskap på området, måste ärendena koncentreras i så hög grad att detta möjliggörs. Frågan vilka domstolar som ska vara behöriga samt domstolarnas domsområden bör avgöras av regeringen och genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå (jfr t.ex. 1 kap. 1 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Koncentrat- ionen kan ske till valfritt antal tingsrätter men utredningen föror- dar en lösning med 6–8 tingsrätter inkluderat tingsrätterna i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Valet av övriga tingsrätter bör göras med beaktande av bl.a. befolkningsfördelning- en och kommunikationsmöjligheterna.

Sammanfattningsvis bör det införas en regel i LFR (se 2 kap. 1 a § och 4 kap. 1 a §) som anger att regeringen meddelar föreskrif- ter om vilka tingsrätter som ska vara behöriga att handlägga ären- den enligt denna lag samt dessa domstolars domsområden.

6.2Ansökans innehåll

Frågan vad en ansökan ska ha för innehåll är beroende av om det är en gäldenär eller borgenär som är sökande. I det senare fallet regle- ras frågor om ansökans innehåll i 2 kap. 4 § LFR. En borgenärs ansökan ska innehålla uppgift om borgenärens fordran på gäldenä- ren samt upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter. En borgenärsansökan ska vidare innehålla förslag till rekonstruktör och behövliga uppgifter om dennes lämplighet men däremot inte någon preliminär rekonstruktionsplan.

I 2 kap. 3 § LFR anges i fyra punkter vad en ansökan som görs av en gäldenär ska innehålla. En ansökan av gäldenären ska inne- hålla

2 Se 2 § (2) InsolvO. Se Paulus, C. G. & Berberich, M., National report for Germany, in (ed. Faber, D. & Vermunt, N. & Kilborn, J & Richter, T.) Commencement of insolvency pro- ceedings, 2012, s. 327.

153

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

1.en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och or- sakerna till betalningssvårigheterna,

2.en borgenärsförteckning,

3.en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten ska bedrivas i fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna, och

4.ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplighet för uppdraget.

Kraven för att gäldenären ska få inleda en företagsrekonstruktion har uppfattats som mycket låga i den praktiska tillämpningen.3 Forskning visar därför att rekonstruktionsförfarandet ibland inleds för gäldenärer som uppenbart saknar förutsättningar för att över- leva.4 De låga kraven i kombination med att det kan vara svårt för domstolen att göra en mer ingående bedömning av förutsättning- arna för en framgångsrik rekonstruktion gör att det finns risk för att gäldenären beviljas rekonstruktion trots att vederbörande borde ha försatts i konkurs. Under den tid som förfarandet pågår kan såväl mer av gäldenärens resurser förbrukas som skulderna ökas. När sedan gäldenären försätts i konkurs återstår mindre att dela ut till borgenärerna än om gäldenären hade försatts i konkurs direkt.

Forskning visar att många ansökningar som kommer in till tingsrätterna är bristfälliga. Bristerna består i vissa fall av att det inte går att utläsa vilken typ av verksamhet som gäldenären bedri- ver. Inte heller framgår det hur många som är anställda i verksamheten. Om den sökande är ett aktiebolag, bifogas det säll- an en kontrollbalansräkning eller en likviditetsbudget. Hur gäldenären har tänkt sig att återfå en ekonomisk balans i företaget beskrivs oftast i några få rader, vanligtvis genom att gäldenären föreslår en finansiell rekonstruktion i form av ett ackord. Däremot sägs sällan något i detalj om och hur en rekonstruktion i sak ska genomföras.5

En förklaring till rekonstruktionsförfarandets dåliga rykte är ut- fallet där endast cirka 25 procent av de inledda företagsrekon-

3Se SOU 2010:2 Del 1 s. 133.

4Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 68 f.

5Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 69.

154

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

struktionerna lyckas (se avsnitt 3.5). Eftersom det är få ansökning- ar om rekonstruktion som stoppas av domstolen såväl i inled- ningsskedet som vid det efterföljande borgenärssammanträdet är det motiverat dels att ställa något högre krav på vad en ansökan ska innehålla och därmed ge rätten ett bättre bedömningsunderlag för att avgöra huruvida gäldenären är lämplig att genomgå rekonstrukt- ion eller inte, dels att se över de lagliga beviskraven för att få inleda och fortsätta en rekonstruktion (se avsnitt 6.4.2).

Kraven på ansökans innehåll får inte vara så högt ställda att det avskräcker gäldenären eller borgenären från att ansöka. 2007 års Insolvensutredning föreslog att det inte skulle göras någon skillnad på innehållet när det gäller den preliminära rekonstruktionsplanen i ansökan respektive slutlig plan enligt 2 kap. 12 § LFR. Förslaget kritiserades dock på flera håll av remissinstanserna och ledde inte till någon lagstiftningsåtgärd. Kritiken gick bl.a. ut på att den stora ma- joriteten av företag, dvs. små företag, genom förslaget skulle stängas ute från förfarandet eftersom så detaljerade ansökningar skulle kräva betydande administrativa eller ekonomiska resurser utan garantier för att förfarandet över huvud taget kunde genomföras.

En ansökan om företagsrekonstruktion får inte vara alltför tids- krävande att upprätta av den anledningen att det ibland är mycket brådskande att få in ansökan till rätten. Som exempel kan nämnas att en ansökan om rekonstruktion är en ansvarsbefriande åtgärd som krävs för att undgå företrädaransvar för bolagets skatter och avgifter enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Ett regelverk som ställer högre krav på innehållet i en ansökan innebär också större kostnader för gäldenären i ett inledande skede. Risken att framförallt små och medelstora företag med dålig likviditet avstår från att ansöka av detta skäl måste vägas mot att rätten behöver få in ett så bra underlag som möjligt för att kunna sortera bort de gäldenärer som inte har i förfarandet att göra. De förslag till utökat innehåll i ansökan som utredningen lämnar är emellertid mycket begränsade och risken att antalet ansökningar kan komma att minska till följd härav torde vara mycket liten.

För att öka antalet ansökningar om företagsrekonstruktion vore det lämpligt att det på Sveriges domstolars hemsida lämnades in- formation om hur man går till väga för att ansöka om rekonstruk- tion. För närvarande finns där endast information om skuldsane- ring och konkurs (jfr avsnitt 3.6.1). Visserligen kan anföras att

155

Ansökningsförfarandet m.m. SOU 2016:72

företagsrekonstruktionsförfarandet är riktat mot näringsidkare till skillnad från de andra förfarandena som är riktade mot privatper- soner. Emellertid bör tilläggas att i den nya lagen om F-skuld- sanering – som riktar sig till företagare – kan en ansökan om F- skuldsanering t.o.m. göras elektroniskt.6 I propositionen anförs att det är viktigt att motivera gäldenären att ansöka om F-skuld- sanering och att i så stor utsträckning som möjligt underlätta förfa- randet. Införandet av en möjlighet för gäldenären att göra en web- baserad ansökan är därför ett viktigt steg i denna riktning.7 I propositionen anförs vidare att generellt har det blivit viktigare i samhället att kunna kommunicera elektroniskt. Myndigheter blir i större utsträckning tillgängliga via internet och har redan rutiner för olika e-tjänster. Det påpekas särskilt att den statliga förvalt- ningen bör vara ett föredöme som aktiv användare av informations- teknik och ansökningar till myndigheter ska kunna ges in och sig- neras elektroniskt.8 Med anledning av det anförda anser utred- ningen att tingsrätterna i likhet med vad som tillämpas vid konkurs ska tillhandahålla gäldenären information om hur man går till väga för att ansöka om företagsrekonstruktion. Vidare bör man i likhet med vad som gäller enligt 12 § lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare överväga möjligheten att låta ansökan ges in på elektronisk väg. Med anledning av att en sådan möjlighet för närva- rande inte står till buds för en konkursansökan lämnas inget förslag i denna del här.

6Se 12 § i lag (2016:676) om skuldsanering för företagare och 11 § skuldsaneringslagen (2016:675).

7Se prop. 2015/16:125 Skuldsanering - förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt, s. 151 f.

8Se a.a. s. 68.

156

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

6.2.1Gäldenärens ekonomi

Förslag: En ansökan av gäldenären ska innehålla en likviditets- budget avseende en rekonstruktionsperiod om tre månader. Om det finns särskilda skäl får budgeten avse en kortare period för vilken budget kan upprättas. Budgeten kan kompletteras ansö- kan i efterhand om det saknas tid och det är av avgörande bety- delse att företagsrekonstruktionen omgående inleds.

Gäldenärens ska i ansökan också lämna en redogörelse för sin verksamhet.

Av 2 kap. 3 § första punkten LFR framgår att en ansökan från gäl- denären ska bl.a. innehålla en kortfattad redogörelse för gäldenä- rens ekonomi. I förarbetena anges att det av lagen följer att gälde- nären ska lämna en kortfattad redogörelse men inte någon full- ständig bouppteckning. Det anses också önskvärt att ansökningen kompletteras med senaste bokslut, eventuell kontrollbalansräkning enligt aktiebolagslagen (2005:551), ABL, och andra sammanställ- ningar och dylikt rörande gäldenärens ekonomiska status (prop. 1995/96:5 s. 177).

I doktrinen brukar också framhållas att en uppgift om de viktig- aste skulderna naturligen bör ingå i redogörelsen för gäldenärens ekonomi.9 Beträffande senaste bokslut och eventuell kontrollba- lansräkning som nämns i förarbetena kan konstateras att de ansök- ningar som kommer in till rätten många gånger saknar sådant un- derlag.10 Uttalandena i förarbetena är viktiga att följa för att rätten ska kunna göra en bedömning av gäldenärens förutsättningar att genomgå rekonstruktion och det finns skäl att betona vikten av att gäldenären till ansökan bifogar senaste bokslut och en kontrollba- lansräkning.

De rekonstruktörer som följer IFFR:s – Institutet för företags- rekonstruktion – riktlinjer för god rekonstruktionssed bifogar till ansökan om företagsrekonstruktion en s.k. likviditetsbudget. Bud- geten ska visa att det finns likvida medel tillgängligt för att betala

9Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar, 2 uppl., 2013, s. 57.

10Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 69.

157

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

den löpande driften av verksamheten kontant under som huvudre- gel tre månader och om det finns särskilda skäl får budgeten avse en kortare period för vilken budgeten kan upprättas. I det sist- nämnda fallet kan det vara fråga om att gäldenären har lyckats nå en underhandslösning med sina borgenärer men behöver sex veckor på sig för att genomföra den. I en sådan situation finns det skäl att låta budgeten avse en kortare period. Utredningen anser att likviditets- budgeten är ett så bra verktyg när rätten ska bedöma gäldenärens ekonomiska förutsättningar att genomgå företagsrekonstruktion att det bör ingå i varje ansökan. Huvudregeln ska således vara att en ansökan ska innehålla en likviditetsbudget. Budgeten har flera för- delar och förhindrar t.ex. att ansökningar ges in slentrianmässigt och ställer vidare krav på gäldenären att sätta sig in i sin ekonomi och analysera huruvida det finns kvarstående ekonomiska utsikter att lyckas. Genom budgeten blir det också tydligt för gäldenären om det finns medel att löpande betala skatter och avgifter under i vart fall de tre första månaderna av rekonstruktionen, vilket mins- kar risken för att ett skatterättsligt företrädaransvar aktualiseras under nämnda period.11

Nackdelen med likviditetsbudgeten är att det blir ytterligare en pålaga som gäldenären måste hantera i sin ansökan. Om det finns särskilda skäl får därför budgeten avse den kortare period för vilken budgeten kan upprättas i ett enskilt fall. För att inte upprättandet av ansökan ska behöva dra ut på tiden, främst i mycket brådskande ärenden, är det även rimligt att budgeten kan kompletteras i efterhand om det saknas tid och det är av avgörande betydelse att rekonstruktionen omgående inleds. Uppfylls inte kravet på likvidi- tetsbudget ska gäldenären vid äventyr om avvisning föreläggas att avhjälpa bristen (jfr 2 kap. 5 § LFR). Bestämmelsen i 2 kap. 3 § bör kompletteras med en regel av redovisat innehåll.

Av 2 kap. 3 § första punkten LFR framgår att det i ansökan ska finnas en redogörelse för orsakerna till betalningssvårigheterna. Även om det inte anges i de ursprungliga förarbetena vill utred- ningen framhålla att det, för att uppfylla lagens krav på ansökans innehåll i detta avseende, bör finnas en ordentlig analys av orsaker-

11 Trots att en företagsrekonstruktion inletts kvarstår företrädarens ansvar att löpande betala skatter och avgifter som uppkommit och förfallit till betalning efter att rekonstruktionen inletts för att undvika företrädaransvar enligt skatteförfarandelagen, jfr NJA 1985 s. 13 och RÅ 2009 ref. 72.

158

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

na till den uppkomna ekonomiska situationen och hur länge den har pågått. Exempel på sådana uppgifter som kan anges är en un- derleverantörs eller kunds konkurs eller ändrade betalningsvillkor men även förändringar i omvärlden eller konjunkturen och hur dessa omständigheter i det enskilda fallet påverkat de tillfälliga be- talningsproblemen hos gäldenären.

Avslutningsvis föreslås att bestämmelsen i 2 kap. 3 § första punkten LFR kompletteras med en bestämmelse om att ansökan ska innehålla en beskrivning av gäldenärens verksamhet. Forsk- ningen visar att de ansökningar som kommer in till rätten ofta är bristfälliga i detta avseende och att det i vissa fall inte gått att utläsa vilken typ av verksamhet gäldenären bedriver eller hur många som är anställda i verksamheten.12 Det är inte nämnvärt betungande för gäldenären att lämna uppgifter om exempelvis företagets livslängd, storlek, hur många som är anställda och som således är i behov av lönegaranti samt om det finns en bärande affärsidé och om denna i så fall är lönsam. För rätten torde sådan information dock under- lätta bedömningen av ansökan.

6.2.2Allmänna synpunkter på borgenärsförteckningen och den preliminära rekonstruktionsplanens innehåll och utformning

Av 2 kap. 3 § andra punkten LFR framgår att gäldenären ska upp- rätta en borgenärsförteckning. Denna uppgift har samband med det som krävs enligt 2 kap. 3 § första punkten, så till vida att en uppgift om de viktigaste skulderna naturligen bör ingå i redogörelsen för gäldenärens ekonomi.13 Den uppgiften är också nödvändig för att rekonstruktören vid bifall av ansökan ska kunna fullgöra sin upp- gift att inom en vecka underrätta borgenärerna om beslutet om företagsrekonstruktion (prop. 1995/96:5 s. 177).

Från praktikerhåll har till utredningen framförts att det ibland är svårt att få gäldenären att redovisa samtliga sina borgenärer. I sammanhanget bör därför betonas att gäldenären till följd av pa- ragrafen är skyldig att förteckna samtliga sina borgenärer. Genom

12Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 68 f.

13Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013, s. 64 f.

159

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

att gäldenären fullgör denna skyldighet kan rätten och borgenärer- na få en rimlig möjlighet att bedöma om det finns förutsättningar för en rekonstruktion (jfr nedan om 2 kap. 6 § LFR). Borgenärs- förteckningen och uppgifter om de viktigaste skulderna kan till- sammans ge borgenärerna en möjlighet att bedöma huruvida en rekonstruktion sannolikt kan överstiga vad de kan få ut vid en konkurs, vilket kan göra dem mer villiga att stödja rekonstruktion- en om det leder till ett positivt resultat för såväl gäldenären som borgenärerna. För borgenärerna är det viktigt att den information som lämnas av gäldenären är relevant, förhållandevis uttömmande och tillräckligt tillförlitlig för att underlätta den bedömningen.

Av 2 kap. 3 § tredje punkten LFR framgår att en gäldenärsansö- kan ska innehålla en redogörelse för hur gäldenären avser att verk- samheten ska bedrivas i fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna. Detta krav brukar beskrivas så att ansökan ska inne- hålla en preliminär rekonstruktionsplan (jfr legaldefinitionen av rekonstruktionsplan i 2 kap. 12 § första stycket). I förarbetena sägs att det är på denna punkt som rätten har att göra sin mest grannlaga bedömning. Det är nämligen enligt förarbetena av största vikt att företagsrekonstruktion inte beslutas, om det finns skäl att anta att gäldenären har andra syften med sin ansökan än ett rekonstrukt- ionssyfte, t.ex. att han/hon främst eftersträvar ett anstånd med sina betalningar. Därför måste domstolen i vart fall kunna konstatera att den redogörelse som gäldenären själv presenterar i sin ansökan inte saknar realism. Det betyder bl.a. att gäldenären måste förklara vilka åtgärder som enligt gäldenärens mening fordras för att förbättra rörelsens resultat. Vidare måste gäldenären ge besked om hur han/hon menar att borgenärerna ska tillgodoses och hur verksam- heten i fortsättningen ska kunna finansieras. Även om domstolen inte kan göra en alltför ingående prövning av förutsättningarna för rekonstruktion på detta stadium är det ändå viktigt att prövningen är så noggrann som möjligt på det underlag som presenteras (prop. 1995/96:5 s. 177).

Den information som ges in till rätten med stöd av 2 kap. 3 § tredje punkten LFR varierar i praktiken mycket både till innehåll och form. Förklaringen härtill är troligen att det inte, utöver den mycket allmänt hållna skrivningen i tredje punkten, preciseras vil- ket innehåll eller utformning som den preliminära planen ska ha.

160

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

Även om det inte anges i de ursprungliga förarbetena bör lyftas fram vissa frågor som, naturligtvis med hänsyn till gäldenärens spe- cifika förutsättningar, i möjligaste mån ska besvaras i syfte att ge rätten men även borgenärerna ett underlag för att rätt bedöma om förutsättningarna för rekonstruktion finns. En preliminär rekon- struktionsplan med sådant innehåll visar borgenärerna att gäldenä- ren verkligen är seriös med sitt rekonstruktionsförsök. Om ansök- ningar som saknar dessa uppgifter inte beviljas av domstolen ökar förtroendet för institutet bland borgenärerna. Samtidigt ”tvingas” gäldenären att agera tidigare i syfte att rädda den livskraftiga kärna som finns i verksamheten.

För att underlätta rättens prövning av en ansökan om företags- rekonstruktion kan den preliminära rekonstruktionsplanen lämpli- gen uppställas i punktform. Planen måste visa hur den fortsatta verksamheten ska bedrivas och vad som ska göras för att företaget åter ska bli lönsamt. Gäldenären ska då förklara vilka åtgärder som ska genomföras för att rörelsens resultat ska förbättras. Beträffande rekonstruktion i sak kan t.ex. gäldenären ange om antalet anställda ska minska eller öka. Ska byte av lokaler ske? Vilka andra mark- nadsanpassade åtgärder avser gäldenären att vidta? Ska gäldenärens produktion, marknadsföring m.m. ändras och i så fall hur? Om uppgifter om marknadsstrategier, produktionsmetoder eller lik- nande skulle kunna leda till skada för gäldenären om de uppgifterna skulle bli offentliga i samband med ansökans beviljade kan rätten sekretessbelägga dessa uppgifter.14

Beträffande rekonstruktion i finansiellt avseende kan t.ex. gäl- denären redogöra för hur de redan existerande skulderna ska hante- ras. Hur ska de betalas och när? Ska gäldenären försöka få till stånd en frivillig uppgörelse med borgenärerna eller kommer gäldenären att begära att tingsrätten senare beslutar om förhandling om of- fentligt ackord? Har underhandskontakter tagits med borgenärer- na? Hur ska företaget kunna erhålla nya och fortsatta krediter för driften? Har underhandskontakter tagits med banker eller andra finansiärer? Kommer gäldenären att försöka skaffa nytt kapital genom exempelvis nyemission? Hur ska bolagets eget kapital åter- ställas? Ska det egna kapitalet nedsättas?

14 Jfr Nordisk/baltiska insolvensnätverkets rekommendationer 1:17.

161

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

6.3Behöriga sökande

Bedömning: En borgenärs möjlighet att ansöka om företagsre- konstruktion bör finnas kvar.

Av 2 kap. 1 § första stycket LFR framgår att en ansökan om före- tagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en borgenär. Av 2 kap. 6 § tredje stycket framgår emellertid att en ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett ansökan. Regeln att låta en borgenär ansöka om rekonstruktion motiverades i förarbetena till LFR med att förfarandet då kan komma att inledas i ett tidigare skede samt med hänsyn till att gäldenären själv inte alltid förmår att tolka de negativa tecknen rätt (prop. 1995/96:5 s. 67 f.). Bestämmelsen har emellertid ifrågasatts och i 2007 års Insolvensutrednings förslag till en ny insolvenslag har borgenärens möjlighet att ansöka om rekonstruktion tagits bort. Med hänsyn till gäldenärens bibehållna rådighet under rekonstruktionsförfaran- det och kravet på samtycke ansåg utredningen att det bör vara gäl- denären som tar initiativet till att förfarandet inleds.15 Förslaget möttes av blandad kritik. Utöver att man delade utredningens skäl till förslaget anfördes från de remissinstanser som var positiva till förslaget bl.a. att det i majoriteten av ärenden endast är gäldenä- ren/ägarna som har tillräcklig insikt om den ekonomiska situation- en och de kommersiella förutsättningarna.

Det som anförts i propositionen 1995/96:5 beträffande borgenä- rens möjlighet att ansöka om företagsrekonstruktion kan enligt den här utredningen fortfarande vara relevant. Av de synpunkter som kommit utredningen till del förhåller det sig dock så att bor- genärens ansökningsrätt i praktiken inte ger upphov till några egentliga problem. Borgenärsansökningar är ovanliga och möjlig- heten att ansöka missbrukas inte. Om regeln missbrukas finns en möjlighet att påföra borgenären skadestånd med stöd av 4 kap. 12 § LFR. Förutom den uppenbara och i förarbetena avsedda fördelen att regeln kan leda till ett tidigare inledande av förfarandet än om endast gäldenären ensam har initiativrätt tar regeln på ett önskvärt sätt tillvara borgenärernas intresse av insyn i och möjlighet att på-

15 SOU 2010:2 Del 1 s. 127 f.

162

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

verka förfarandet. Regeln är således alltjämt motiverad och ger sig- naler om att förfarandet berör både gäldenär och borgenärer lika mycket och är en angelägenhet som bör hanteras gemensamt. Det bör därför fortsatt finnas en möjlighet för en borgenär att ansöka om företagsrekonstruktion.

6.4Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion

6.4.1Risk för snar illikviditet

Bedömning: Det är tillräckligt att det kan antas att gäldenären är illikvid eller att sådan oförmåga inträder inom kort. En pro- gnos om illikviditet eller en risk för illikviditet kan således läg- gas till grund för ett beslut om företagsrekonstruktion.

Av 2 kap. 6 § första stycket LFR framgår att en förutsättning för att ett beslut om företagsrekonstruktion ska meddelas är att det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder (illikviditet) eller att en sådan oförmåga inträder inom kort (risk för snar illikviditet).

I propositionen beskrivs enbart den ekonomiska förutsättning- en illikviditet i 2 kap. 6 § första stycket (prop. 1995/96:5 s. 180). Vid riksdagsbehandlingen justerades paragrafen så att också risk för framtida (inom kort) illikviditet är en tillräcklig förutsättning för bifall till en ansökan om företagsrekonstruktion. Kritik hade fram- förts inför utskottet mot förslaget till utformning av paragrafens grundläggande ekonomiska förutsättning. Det anfördes att försla- get innebar en påtaglig risk för att i många fall erforderliga före- tagsrekonstruktioner kom i gång för sent. Utskottet delade de far- hågor som hade framförts i ärendet. Enligt utskottets mening borde det därför vara möjligt att besluta om rekonstruktion inte bara när illikviditeten var ett faktum utan även när en sådan betal- ningsoförmåga inträdde inom kort. Den grundläggande ekono- miska förutsättningen – illikviditet – skulle inte heller vara utfor- mad så att det krävdes en fullständig och otvetydig utredning om att illikviditet förelåg eller kom att inträda inom kort. Det skulle vara tillräckligt att det kunde antas att illikviditet förelåg eller att

163

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

sådan oförmåga inträdde inom kort. Utskottet föreslog därför en ändrad lydelse så att även en prognos om illikviditet eller en risk för illikviditet kunde läggas till grund för ett beslut om företagsrekon- struktion (bet. 1995/96:LU11 s. 14 f.).

I dag inleds inte sällan företagsrekonstruktion i ett för sent skede när handlingsutrymmet blivit för litet att vända gäldenärens utveckling till ett framgångsrikt resultat. Som angetts i kapitel 3 är orsakerna härtill flera. Förutom bristande kännedom om förfaran- det i stort kan det vara samhällsattityder till misslyckande som gör att gäldenärer väntar in i det sista att offentliggöra sina ekonomiska problem eller att gäldenären själv inte alltid förmår att tolka de negativa tecknen rätt. En ytterligare orsak kan vara de ovan redovi- sade otydligheterna i lagstiftningsmotiven som ger vi handen att gäldenären måste ha nått så långt i sina ekonomiska problem att illikviditeten redan är ett faktum.

Den grundläggande ekonomiska förutsättningen för företagsre- konstruktion är väl avvägd i gällande rätt och vid en tillämpning i enlighet med vad som nu redovisats om lagstiftarens avsikt borde fler företagsrekonstruktioner kunna komma igång tidigare, vilket markant ökar möjligheterna att lyckas med förfarandet. Utredning- en anser inte att det i nuläget finns tillräckliga skäl att ändra lagtex- ten för att uppnå detta utan stannar vid ett klargörande. Att det bör ske en prognostisk bedömning av gäldenärens ekonomiska be- kymmer för att inleda ett insolvensförfarande ligger i linje med flera andra rättsordningar, t.ex. engelsk och tysk rätt.

6.4.2Beviskrav

Förslag: Beslut om företagsrekonstruktion får meddelas, om det finns grundad anledning att anta att syftet med rekonstruktion- en kan uppnås.

Utöver den grundläggande bedömningen av gäldenärens ekono- miska situation som berörts i avsnitt 6.2.1 är det också avgörande för om en företagsrekonstruktion ska komma till stånd att den kan bli framgångsrik. Av 2 kap. 6 § andra stycket LFR framgår att ett beslut om företagsrekonstruktion inte får meddelas om det saknas

164

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås.

Beviskravet i paragrafen är mycket lågt ställt. Det avgörande för att bifalla ansökningen bör vara att möjligheten att en rekonstrukt- ion leder till att verksamheten kan rekonstrueras inte framstår som utesluten (prop. 1995/96:5 s. 180). Vad som åsyftas med bestämmel- sen är i princip att förhindra rena missbruk av förfarandet där gälde- nären utverkar betalningsanstånd utan att det finns fog för det.

En given utgångspunkt måste vara att, av hänsyn till borgenä- rerna, försöka undvika att företagsrekonstruktion beslutas utan att det verkligen finns fog för det. Som framkommit i avsnitt 3.5 är det i dag cirka 75 procent av rekonstruktionerna som får inledas utan att det med facit i hand funnits fog för det. Om inte andelen som lyckas ökar kommer såväl borgenärer som gäldenärer att ha ett fortsatt lågt förtroende för rekonstruktionsförfarandet och det är då inte troligt att fler företag på sikt kommer att söka sig till före- tagsrekonstruktion. Mot den bakgrunden kan det finnas skäl att ha högre krav på rättens prövning av ansökan. Frågan är i så fall hur mycket högre krav som bör ställas.

Utredningen anser att det fortfarande är nödvändigt med ett re- lativt lågt beviskrav med hänsyn till att det knappast är möjligt att redan vid tiden för ansökan om företagsrekonstruktion begära att gäldenären ska presentera ett fullödigt underlag för en bedömning om rekonstruktionen kan bli framgångsrik. Målet är inte att vid prövningen av ansökan med säkerhet kunna sortera bort alla gälde- närer som inte senare kommer att lyckas med rekonstruktionen. Rekonstruktionsförfarandet måste ge utrymme för en viss felmar- ginal i detta avseende och även omfatta fall då det vid tiden för an- sökan inte säkert kan bedömas om gäldenärens situation är sådan att gäldenärens verksamhet bör avvecklas genom konkurs eller om det finns förutsättningar för rekonstruktion.

Utredningen har förordat att gäldenären till sin ansökan bör foga en utförligare redogörelse för sin verksamhet och ekonomi med en likviditetsbudget för att åstadkomma en mera grannlaga bedömning huruvida gäldenären verkligen har avsikt och förmåga att fullfölja en rekonstruktion (avsnitt 6.2.1). Med ett bättre be- slutsunderlag anser utredningen att det är rimligt att rätten i vart fall ska kunna sluta sig till att det finns grundad anledning att anta att rekonstruktionen kan bli framgångsrik. Härmed avses således

165

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

ett högre beviskrav än vad som gäller i dag även om det alltjämt är frågan om ett relativt lågt krav (jfr prop. 2009/10:31 s. 119 f. och s. 260). Hur beviskravet närmare ska tillämpas för att få inleda en rekonstruktion kommer givetvis att få utvecklas i praxis men det bör för ett bifall till ansökan i vart fall inte längre vara tillräckligt att det inte kan uteslutas att rekonstruktionen blir framgångsrik.

6.5Rättens prövning vid borgenärssammanträdet

Förslag: Företagsrekonstruktionen får inte fortsätta efter bor- genärssammanträdet om syftet med rekonstruktionen inte kan antas bli uppnått.

Utredningens förslag om ett fortsatt relativt lågt beviskrav vid rät- tens prövning av ansökan om företagsrekonstruktion ska ses mot den bakgrunden att ett beslut om en rekonstruktion ganska omgå- ende följs av flera möjligheter att bedöma om rekonstruktionen bör få fortgå. När förfarandet inletts kan parterna närsomhelst begära att det ska upphöra om bedömningen görs att syftet inte kan antas bli uppnått. Förutom att den av domstolen utsedde rekonstruktö- ren har att göra denna bedömning ankommer det främst på borge- närerna att göra bedömningen eftersom det är deras fordringar och intressen i övrigt som i hög grad står på spel.

Trots att statistiken visar att 75 procent av de inledda företags- rekonstruktionerna misslyckas är det påfallande sällan som påbör- jade rekonstruktioner stoppas före eller i samband med borgenärs- sammanträdet som enligt huvudregeln ska äga rum inom tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion. Det är endast cirka 20 procent av rekonstruktionerna som upphör före eller vid det första borgenärssammanträdet. Som utredningen fått det beskrivet är det exempelvis få borgenärer som över huvud taget närvarar vid borgenärssammanträdet. Vanligen närvarar endast Skatteverket och banker och för dessa borgenärer är incitamenten att avbryta förfa- randet små. Skatteverket är positivt inställt till rekonstruktioner och ska enligt myndighetens riktlinjer underlätta för livskraftiga

166

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

företag att hitta konstruktiva lösningar på sina betalningsproblem.16 I de fall Skatteverket är negativt till en fortsatt rekonstruktion be- ror det i stället på andra faktorer såsom att gäldenärsföretaget uti- från en samlad bedömning inte framstår som seriöst. Det kan ex- empelvis vara frågan om tidigare misskötsamhet i skattehänseende. Forskning visar också att Skatteverket endast i ett mycket begrän- sat antal fall under perioden 1996–2000 motsatt sig rekonstrukt- ionen.17 Banken är en prioriterad fordringshavare och har av den anledningen inte något starkt skäl att vilja avsluta ett förfarande, såvida inte dess rätt på något sätt äventyras.

En given utgångspunkt är att undvika att företagsrekonstruk- tioner fortgår trots att det saknas fog för det. Mot bakgrund av den redovisade statistiken kan slutsatsen dras att det är en för hög andel företagsrekonstruktioner som fortgår där förutsättningar för ett framgångsrikt slutresultat saknas. Om fler av dessa rekonstrukt- ioner kan identifieras och avslutas tidigare är mycket vunnet. Ef- tersom borgenärerna i liten utsträckning bidrar till att så sker anser utredningen att ett större ansvar måste läggas på rätten.

Även om rättens prövning av ansökan av redovisade skäl inte kan vara av det mera ingående slaget gör sig samma argument inte gällande i ett senare skede av förfarandet. Vid borgenärssamman- trädet som ska hållas kort tid efter beslutet om företagsrekon- struktion finns det ett mera allsidigt och tillförlitligt underlag för att göra en reell bedömning om rekonstruktionen bör fortsätta. Rekonstruktören har då kunnat ta fram en mer ingående bild av gäldenärens ekonomiska situation och kan ange i huvudsak vilka åtgärder som återstår att vidta. Utredningen föreslår därför att det införs en bestämmelse som uttryckligen ålägger rätten att göra en noggrann och självständig prövning om det finns förutsättningar att låta förfarandet fortgå efter borgenärssammanträdet.

Beviskravet för att låta rekonstruktionen upphöra i dessa fall bör ansluta till det beviskrav som i övrigt gäller för att låta en på- gående rekonstruktion upphöra på begäran av rekonstruktören eller en borgenär enligt 4 kap. 7 § 4 LFR, dvs. när syftet med re- konstruktionen inte kan antas bli uppnått. Beviskravet är således

16Skatteverkets riktlinje för skattebetalning den 27 oktober 2014, dnr 131 575662-14/111.

17Se Persson, A.H. & Karlsson-Tuula, M., Är lagen om företagsrekonstruktion en papersti- ger? 2000, s. 71.

167

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

högre vid rättens prövning vid borgenärssammanträdet än vad som gäller vid rättens prövning av ansökan.

6.6Ansökan om företagsrekonstruktion och konkurs samma dag

Förslag: När ansökningar om konkurs och företagsrekonstrukt- ion är anhängiga samtidigt ska domstolen pröva rekonstrukt- ionsansökan i första hand. Motsvarande äger tillämpning vid en ansökan om separat ackord.

Det råder ett oklart rättsläge i frågan hur situationen ska lösas om gäldenären har ansökt om företagsrekonstruktion och en borgenär ansöker om konkurs samma dag eller inom kort efter det att gälde- närens ansökan ges in. Varken KonkL eller LFR ger någon direkt vägledning i frågan.18 Eftersom det torde vara till fördel för såväl gäldenären, borgenärerna och samhället i övrigt att en rekonstrukt- ion inleds om det finns förutsättningar för det bör det klargöras i lagtext hur situationen ska hanteras. När en ansökan om konkurs och företagsrekonstruktion är anhängiga samtidigt förordar utred- ningen en regel med innebörden att rekonstruktionsansökan ska prövas i första hand av domstolen. Fördelen med en sådan ordning är att en onödig konkurs kan undvikas liksom den värdeförstöring som ofta är förenad med konkursförfarandet. Vidare kan arbetstill- fällen bevaras. Nackdelen är – om företagsrekonstruktion inleds och misslyckas – att det leder till att borgenärerna får sämre betalt genom den tidsutdräkt eller de kostnader som följer av en miss- lyckad företagsrekonstruktion.19 Har t.ex. konkursansökan gjorts av en borgenär med en förhållandevis liten fordran kanske det finns skäl som talar för att företagsrekonstruktionen kan bli lyckad. Det bör i en sådan situation vara möjligt för domstolen att först pröva om förutsättningar finns för företagsrekonstruktion innan ansökan om konkurs prövas. Vad gäller gäldenärens egen ansökan om kon- kurs bör en sådan inte med automatik ha företräde framför en bor- genärs ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenärs ansökan

18Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013, s. 76 f.

19Se Hellners, T. & Mellqvist, M., a.a., s. 76 f.

168

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

om företagsrekonstruktion förutsätter visserligen gäldenärens sam- tycke för att beviljas men vid en samtida situation anses det rimligt att det ändå förs en diskussion med gäldenären om alternativet med rekonstruktion. För gäldenären som tänker sig att ”börja om” kan det vara mer fördelaktigt med rekonstruktion, trots att gäldenären inte själv har tänkt i denna bana. Genom borgenärens samtidiga ansökan vet gäldenären men även rätten att det finns tilltro till att rekonstruera verksamheten. Att en domstol samma dag står inför problemet att ta ställning till en ansökan om företagsrekonstrukt- ion och en ansökan om konkurs kanske är begränsat. Utredningen anser dock att sammantaget medför samtliga lagändringar som pri- oriterar företagsrekonstruktion före konkurs är förenligt med di- rektivet och i enlighet med utredningens syfte. En liknande regel finns exempelvis också i den norska lagstiftningen. En bestämmelse om detta bör därför införas i 4 kap. 1 b § LFR. Bestämmelsen ut- formas så att såväl en ansökan om företagsrekonstruktion som en ansökan om separat ackord ska prövas före en ansökan om kon- kurs, så länge konkursansökan inte har hunnit prövas.

6.7Något om för-förfaranden och hybridförfaranden

Bedömning: Tillräckliga skäl att i lagen om företagsrekon- struktion införa regler om s.k. för-förfaranden eller hybridförfa- randen saknas.

I flera andra rättsordningar finns s.k. förinsolvensförfaranden som möjliggör rekonstruktion av ett företag i ”tysthet” för att undvika ett mer formellt och officiell förfarande. Det finns t.ex. möjlighet till ett tillfälligt utomrättsligt för-förfarande i syfte att planera för en rekonstruktion. Syftet kan vara att öppna ett för-förfarande under en viss tid, nämligen tre månader mellan ansökans inskick- ande och beslutet om att öppna ett formellt förfarande. Under denna tid har gäldenären möjlighet att arbeta fram en rekonstrukt- ionsplan med hjälp av en interimistisk rekonstruktör innan själva förfarandet formellt öppnas. Gäldenären har genom detta förfa- rande själv möjlighet att styra sin verksamhet och i nära samarbete med sina borgenärer ta fram en plan. Fördelen är således att man undviker offentlighetens ljus samtidigt som borgenärerna och gäl-

169

Ansökningsförfarandet m.m.

SOU 2016:72

denären kommer till förhandlingsbordet. Nackdelen är dock att förfarandet inte skyddar gäldenären mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida. Domstolen kan dock besluta att exekutiva åt- gärder av enskilda borgenärer förhindras om sådana hotar det eko- nomiska värdet av boet. I art. 1.1 i den reviderade insolvensförord- ningen anges att förordningen ska tillämpas på offentliga förfaranden, inklusive interimistiska förfaranden, som grundar sig på lagstiftning om insolvens. Med interimistiska förfaranden avses sådana förfaranden som inleds och genomförs under en viss tidspe- riod på interimistisk eller provisorisk grund, innan en domstol meddelar ett rättsligt avgörande där det bekräftas att förfarandena fortsätter på icke-interimistisk grund. Svensk rätt innehåller för närvarande inte några interimistiska insolvensförfaranden.20

Den reviderade förordningen omfattar också s.k. hybridförfa- randen, dvs. förfaranden i vilka gäldenären behåller kontrollen över sina tillgångar, men verksamheten är föremål för kontroll eller övervakning av domstol. Vid hybridförfaranden är det gäldenären själv som ombesörjer rekonstruktionsarbetet och en rekonstruktör utses endast om det finns särskilda skäl därtill. Förordningens be- grepp ”gäldenär som fortsätter att råda över sina tillgångar” s.k. debtor in possession avser dock inte en gäldenär som genomgår företagsrekonstruktion.21 Fördelen med att gäldenären övergår till ett nytt rättssubjekt i rekonstruktionsförfarandet såsom vid kon- kurs är att gemensamma materiella bestämmelser kan införas och gäller oavsett förfarande. Genom att samma materiella regler gäller styrs inte valet av förfarande av särintressen utan av det allmänna borgenärsintresset och samhällsintresset. Det finns också möjlighet att genomdriva ägarförändringar och olika bolagsrättsliga åtgärder genom att det bildas ett ny juridisk person under rekonstruktions- förfarandet. Det har framförts förslag att det borde vara möjligt med s.k. hybridförfaranden i svensk rätt.22

Det finns inte nu anledning att föreslå några särskilda regler om s.k. för-förfaranden eller hybridförfaranden i svensk rätt. Sådana förfaranden har hitintills inte haft någon motsvarighet i svensk rätt. De länder – t.ex. USA- där hybridförfaranden finns har en annan

20Se SOU 2016:17 s. 72-74.

21Se SOU 2016:17 s. 75.

22Se Tuula, M., Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar, 2 uppl., 2001, s. 478 f. och Nordic- Baltic Recommendations on Insolvency law, 2015, s. 16.

170

SOU 2016:72

Ansökningsförfarandet m.m.

uppbyggnad av rekonstruktionslagstiftningen än vad som är fallet i svensk rätt. I ett amerikanskt rekonstruktionsförfarande övergår t.ex. gäldenären till att bli en ”debtor in possession”, en ny juridisk person. Gäldenären driver ensam rekonstruktionsarbetet under en mycket aktiv specialdomstols kontroll med en ställning som ”syssloman” gentemot borgenärerna. Gäldenären kan dessutom vara skyddad under en period om flera år mot aktioner från borge- närerna. Att anpassa svensk lagstiftning till en modell där hybrid- förfaranden skulle vara möjligt kräver betydande lagstiftningsinsat- ser och en annan inriktning och modell på lagstiftningen. I svensk rätt till skillnad från amerikansk rätt finns flera lagstiftningar som har betydelse för rekonstruktionsinstitutets funktion. I amerikansk rätt regleras nära nog samtliga områden i en och samma lagstiftning vilket underlättar rättstillämpningen och förhindrar att ett förfa- rande väljs framför ett annat. Systemet förutsätter också som redan nämnts en betydligt mer aktiv specialdomstol än vad som tillhan- dahålls inom ramen för det svenska systemet. Motsvarande syn- punkter kan lämnas på s.k. för-förfaranden. En övergång till ett sådant system skulle ställa krav på relativt omfattande lagstiftnings- insatser, en betydligt mer aktiv domstol samt en annan modell och inriktning på lagstiftningen. Dessutom finns redan i svensk rätt möjlighet för gäldenären att förhandla inofficiellt med sina borge- närer om en rekonstruktionsplan innan rekonstruktionsförfaran- dets inledande.

Till utredningen har inte framförts några krav eller önskemål som visar att det finns ett reellt behov av vare sig för-förfaranden eller hybridförfaranden i svensk rätt. Det finns därför inte anled- ning att för närvarande föreslå några särskilda regler om sådana förfaranden.

171

7Rättsverkningar av att företagsrekonstruktion beslutas

7.1Gäldenärens rådighet

7.1.1Allmänt om upplysnings- och lydnadsplikt

Ett beslut om företagsrekonstruktion innebär inte någon formell inskränkning i gäldenärens rådighet. Gäldenären behåller vid rekon- struktion, till skillnad från vad som gäller vid konkurs, rådigheten över sin egendom och har rätt att förfoga över sina tillgångar under förfarandet. Även om gäldenärens rådighet inte inskränks har denne vissa i lag reglerade skyldigheter gentemot rekonstruktören som är tänkta att underlätta för rekonstruktören att utföra sitt uppdrag.

Av 2 kap. 14 § första stycket LFR framgår att gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina eko- nomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av verksamheten, den s.k. upplysningsplikten. Den innebär att gälde- nären är skyldig att låta rekonstruktören få tillgång till alla sådana handlingar som behövs, t.ex. företagets bokföring och alla hand- lingar som kan vara av betydelse för rekonstruktionen av verksam- heten. Trots att lagtexten endast nämner att gäldenären är skyldig att lämna upplysningar om sina ekonomiska förhållanden, torde även andra handlingar såsom upplysningar om anställningspolicy, försäljningsstrategi, marknadsanalyser m.m. omfattas av upplys- ningsplikten, om det är av intresse för verksamheten.1

Det finns inga tvångsmedel till hands för en rekonstruktör att bereda sig information på det sätt som det finns för en konkursför- valtare enligt KonkL (jfr 6 kap. och 7 kap. 12 och 14 §§ KonkL

1 Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013 s. 96.

173

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

beträffande editionsplikt, andra tvångsmedel, handräckning m.m.). Motiven härtill är att rekonstruktionen bedrivs i gäldenärens in- tresse och denne förutsätts därför inte ha något intresse av att dölja något för rekonstruktören (prop. 1995/96:5 s. 190). 2007 års Insol- vensutredning föreslog en bestämmelse med innebörd att rekonstruk- tören, utöver upplysningar om gäldenärens ekonomiska förhållanden, på olika sätt skulle få tillgång till gäldenärens lokaler och dennes egen- dom samt en rätt att närvara vid möten och dylikt som kunde antas röra verksamheten och rekonstruktionen. Utöver att kunna begära konvertering till ett förvaltarlett förfarande föreslogs inga konsekven- ser för gäldenären vid överträdelse av bestämmelsen.2

De tvångsåtgärder i KonkL som ligger närmast till hands att överföra till LFR är editionsplikten med möjlighet till handräck- ning från Kronofogdemyndigheten. Även om sådana åtgärder för- visso kan användas för att förhindra att gäldenärer exempelvis un- danhåller information eller hemligt gynnar vissa borgenärer så anser utredningen att sådana tvångsåtgärder inte behöver ställas till rekonstruktörens förfogande med stöd av LFR. Det finns inte skäl att på motsvarande sätt som i KonkL införa bestämmelser om tvångsåtgärder för att bereda information om gäldenärens ekono- miska förhållanden. Skälet härtill är att en företagsrekonstruktion måste bygga på ett visst engagemang från gäldenärens sida för att kunna fortgå. Om gäldenären inte ens följer rekonstruktörens an- visningar om att ta fram bokföring, avtal eller annat ekonomiskt underlag måste gäldenären anses agera på ett sätt att rekonstrukt- ionen omöjliggörs eller att borgenärernas rätt inte kan tas tillvara. I sådant fall bör rekonstruktören först begära rättelse3 och därefter begära att rekonstruktionen upphör (4 kap. 7 § fjärde punkten LFR). Det bör dock tilläggas att det inte finns något krav i lagtexten om att rekonstruktören först måste begära rättelse.

Av 2 kap 14 § andra stycket LFR framgår att gäldenären också är skyldig att följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksam- heten ska bedrivas, den s.k. lydnadsplikten. Om gäldenären inte

2SOU 2010:2 Del1 s. 179 f. och Del 2, s. 149 f.

3Om gäldenären inte lämnar den information som krävs för att rekonstruktören ska kunna utföra rekonstruktionsuppdraget följer av IFFR:s riktlinjer att rekonstruktören ska kräva rättelse. Sker inte rättelse ska rekonstruktören, efter hörande av berörda borgenärer och i förekommande fall borgenärskommittén, begära att rekonstruktionen upphör. Rekon- struktören ska härvid meddela samtliga borgenärer om sin begäran samt de bakomliggande skälen.

174

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

följer rekonstruktörens anvisningar får rekonstruktören begära att rekonstruktionen ska upphöra. I förarbetena till paragrafen anges exempelvis att ett krisdrabbat aktiebolags styrelse och bolags- stämma inte utan risk för att företagsrekonstruktionen upphör och konkurs i stället beslutas kan sätta sig över anvisningar som ges av rekonstruktören beträffande företagets verksamhet (prop. 1995/96:5 s. 190). Enligt IFFR:s riktlinjer är det lämpligt att rekon- struktören såvitt avser lydnadsplikten överlämnar en instruktion till gäldenären om vad som bör iakttas.4 Instruktionen är ett verk- tyg för att underlätta rekonstruktionen som gäldenären lämpligen undertecknar. Gäldenären kan då inte i efterhand invända att ve- derbörande saknat kännedom om att en viss rättshandling inte fick genomföras av gäldenären (jfr 2 kap. 15 § LFR nedan).

7.1.2Krav på samtycke och rättshandlingens giltighet m.m.

Förslag: Gäldenären ska samråda med rekonstruktören inte bara angående betalningar utan också beträffande fullgörelse av andra förpliktelser.

Avsaknad av samtycke från rekonstruktören för en rätts- handling som avses i 2 kap. 15 § första stycket medför att denna blir ogiltig, utom när motparten inte kände till eller borde ha känt till att gäldenären inte hade rätt att företa rättshandlingen. Överlåtelse av eller annat förfogande över egendom ska likväl, om rekonstruktören utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att gäldenären ersätter borgenären vad han/hon utgivit jämte nödig eller nyttig kostnad.

Utöver lydnads- och upplysningsplikten i 2 kap. 14 § LFR regleras ytterligare skyldigheter för gäldenären gentemot rekonstruktören i 2 kap. 15 §. Gäldenären får enligt första stycket inte utan rekon- struktörens samtycke

1.betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekon- struktion eller ställa säkerhet för sådana skulder,

4 Se IFFR:s Instruktion finns på Institutets hemsida (iffr.se) eller återgiven i Persson, A.H. & Tuula, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2012 s. 67 f. och s. 192-194.

175

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

2.åta sig nya förpliktelser, eller

3.överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av vä- sentlig betydelse för gäldenärens verksamhet.

Av 2 kap. 15 § första stycket första punkten LFR framgår att gäl- denären är förbjuden att utan rekonstruktörens samtycke betala eller ställa säkerhet för skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion. Gäldenärens samrådsskyldighet med re- konstruktören före fullgörelse omfattar åtminstone inte enligt or- dalydelsen i 15 § naturaförpliktelser, fastän dessa torde omfattas av ett ackord och inte är privilegierade vid en konkurs. I syfte att stärka principen om oprioriterade borgenärers lika rätt och främja rekonstruktörens inflytande föreslogs av Förmånsrättskommittén i slutbetänkandet Gäldenärens avtal vid insolvensförfaranden (SOU 2001:80) att gäldenärens plikt att samråda med rekonstruktören skulle utsträckas till att omfatta också fullgörelse av naturaförplik- telser (t.ex. leverans av en före förfarandet såld men inte utgiven vara) och säkerställanden för sådana förpliktelser. Om det var tillå- tet att fullgöra oprioriterade förpliktelser i natura t.ex. leverera en förskottsbetalad vara kunde en oprioriterad naturaborgenär gynnas och andra borgenärer genast få grund att försätta gäldenären i konkurs enligt 2 kap. 10 a § andra stycket KonkL, eftersom deras rätt kommit i fara.5

För att motverka att borgenärerna får incitament att ansöka om konkurs är det viktigt att förmånsrättsordningen upprätthålls i företagsrekonstruktion på samma sätt som i konkurs, vilket den av Förmånsrättskommittén föreslagna regeln bidrar med. Mot bak- grund av att remissinstanserna överlag har ställts sig positiva till Förmånsrättskommitténs förslag finns det skäl att ändra bestäm- melsen i enlighet med vad som föreslagits.6 Eftersom målet med denna utredning är att få fler livskraftiga företag att använda sig av företagsrekonstruktion och att antalet lyckade rekonstruktioner ska öka är det viktigt att LFR har regler, såsom den föreslagna, som motverkar att borgenärerna strävar mot konkurs.

5Se SOU 2001:80 s. 182.

6I fråga om motivering till bestämmelsen hänvisas till uttalanden i SOU 2001:80 s. 130–133 samt s. 181–183. Beträffande remissinstansernas uppfattning, se SOU 2010:2 Del 1 s. 404 ff.

176

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

Samtyckeskravet i 2 kap. 15 § LFR gäller varje rättshandling som faller in under paragrafen. Ett åsidosättande av samtyckeskravet medför dock inte att rättshandlingen blir ogiltig. Det spelar ingen roll huruvida medkontrahenten var i god eller ond tro om att före- tagsrekonstruktion pågick och att rättshandlingen föll in under 2 kap. 15 §. Lagstiftaren anförde att en sådan reglering synes föran- leda minsta möjliga komplikationer, samtidigt som behovet av en ogiltighetspåföljd knappast torde vara stort. Det sistnämnda sam- manhänger med att rekonstruktionen sker i gäldenärens intresse och att gäldenären riskerar att rekonstruktionen avslutas om han/hon bryter mot kravet på rekonstruktörens samtycke. Lagstif- taren framhöll även den starka förmånsrätt som enligt 10 § första stycket fjärde punkten FRL är förenad med nytillkomna fordringar som gäldenären träffat med rekonstruktörens samtycke under rekon- struktionsförfarandet, den s.k. superförmånsrätten. Denna regel borde medföra att gäldenärens motparter har ett starkt intresse av att rekon- struktören verkligen har gett sitt samtycke, vilket också minskar be- hovet av en ogiltighetspåföljd (prop. 1995/96:5 s. 82 f.).

Utredningens uppfattning är att dagens bestämmelser om re- konstruktörens samtycke i praktiken inte synes fungera lika bra som lagstiftaren förutspådde. Det är inte ovanligt att rekonstruktö- rens arbete försvåras av att gäldenären utför transaktioner som inte rekonstruktören kan ställa sig bakom. Vid företagsrekonstruktion brukar framhållas gäldenärens beroendeförhållande till rekonstruk- tören men det är också så att gäldenären är den som betalar rekon- struktörens ersättning och är ofta den som föreslagit vederbörande att agera som rekonstruktör för gäldenären. Mot denna bakgrund är det inte okomplicerat för en rekonstruktör att hos rätten begära rekonstruktionens upphörande bara för att en gäldenär, kanske vid några tillfällen, agerar illojalt och bryter mot regeln om samtycke på ett sätt som försvårar rekonstruktionen.

Enbart förhållandet att gäldenären riskerar att företagsrekon- struktionen avslutas om vederbörande bryter mot kravet på rekon- struktörens samtycke är inte tillräckligt för att säkerställa att re- konstruktionen bedrivs på det sätt som har bäst förutsättningar att lyckas. I de fall där rekonstruktionen har goda förutsättningar att lyckas i övrigt är det, främst med hänsyn till borgenärernas intres- sen, en onödig och alltför ingripande åtgärd att låta rekonstrukt- ionen helt upphöra till följd av ett illojalt agerande från gäldenären.

177

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

I stället bör det införas en ogiltighetspåföljd i de fall gäldenären agerar utan rekonstruktörens samtycke i fråga om de rättshandling- ar som avses i 2 kap. 15 § LFR. Bestämmelsen bör utformas efter mönster av 3 kap. 2 § första stycket KonkL.7 Ett uteblivet sam- tycke från rekonstruktören ska således medföra ogiltighetsverkan för rättshandlingen i fråga om inte motparten var i god tro, dvs. inte kände till eller borde ha känt till att gäldenären var föremål för rekonstruktion och inte hade rätt att företa rättshandlingen i fråga. En sådan regel stärker rekonstruktörens roll i förfarandet vilket ökar förutsättningarna för framgångsrika rekonstruktioner och stärker förtroendet för rekonstruktionsförfarandet. Bestämmelsen ska omfatta de rättshandlingar som räknas upp i 2 kap. 15 §. Rätts- handlingen ska godtas om inte den som åberopar rättshandlingen var i ond tro8. Det bör observeras att det inte är godtrosförvärvsla- gen9 som ska tillämpas på kravet beträffande god tro, eftersom gäl- denären är ägare av egendom som exempelvis blir föremål för en överlåtelse.10 Vägledning beträffande kravet på god tro ska istället kopplas till vad som gäller enligt 3 kap. 2 § första stycket KonkL. Där stadgas att en rättshandling mellan gäldenären och någon an- nan som företas senast dagen efter den då kungörelsen om kon- kursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar ska utan hin- der av vad som sägs i 1 § gälla, om det inte visas att den andre kände till beslutet eller att det förekom omständigheterna som gav ho- nom skälig anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs. Bestämmelsen gäller således under den tid som löper från tiden för konkursbeslutet t.o.m. dagen efter den dag då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar. En rätts- handling mellan gäldenären och annan som företas under denna tid ska utan hinder av 3 kap. 1 § KonkL således gälla såvida inte mot- parten var i ond tro. För närvarande kungörs inte beslutet om före- tagsrekonstruktion, men det kan naturligtvis diskuteras om inte så borde ske. Däremot registreras t.ex. beslutet om företagsrekon- struktion i aktiebolagsregistret som förs av Bolagsverket, 25 kap.

7Observera att 3 kap. 2 § 2 st. KonkL inte är relevant för företagsrekonstruktion eftersom gäldenären behåller sin rådighet vid företagsrekonstruktion till skillnad vid konkurs. Däre- mot skulle 3 kap. 2 § 3 st. kunna vara aktuellt. Den frågan lämnas dock därhän här.

8Se prop. 1975:6 s. 187–189.

9SFS 1986:796. Lag om godtrosförvärv av lösöre.

10Se Håstad, T., Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl., 1996 s. 80.

178

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

48 § ABL.11 När företagrekonstruktion har beslutats ska underrät- telse enligt 3 § förordningen (1996:783) om företagsrekonstruktion skickas till Kronofogdemyndigheten, i vissa fall till Finansinspekt- ionen samt till Tillsynsmyndigheten i konkurs. Emellertid skickas ingen underrättelse till Skatteverket, vilket det borde göras med tanke på att Skatteverket är behörig företrädare för det allmänna vid företagsrekonstruktion. Skatteverkets ställning medför att myndigheten är borgenärsföreträdare i så gott som alla företagsre- konstruktioner, även när det inte finns några skatte- eller avgifts- skulder att beakta.12 Underrättelse om att företagsrekonstruktion men även separat ackord har beslutats, bör därför också skickas till Skatteverket. Trots att beslutet om företagsrekonstruktion för närvarande inte kungörs kommer dock beslutet i framtiden att bli känt för alla borgenärerna i lika stor utsträckning som ett konkurs- beslut med anledning av det obligatoriska register som kommer att skapas med anledning av EU:s reviderade insolvensförordning.13 EU-kommissionen har konstaterat att avsaknaden av obligatoriska regler om publicering av information om beslut att inleda insolvens- förfaranden, såsom företagsrekonstruktion men även konkurs, kan göra det svårt för domstolar, borgenärer och andra intressenter i andra medlemsstater än den där beslutet har fattats, att känna till att ett in- solvensförfarande har inletts. För borgenärer kan detta innebära svå- righeter med att anmäla sina fordringar i insolvensförfarandet.

Med anledning av 2015 års insolvensförordning blir det nu obli- gatoriskt för medlemsstaterna att kostnadsfritt tillhandahålla rele- vant information om avgöranden i insolvensförfaranden i ett of- fentligt elektroniskt register på Internet (nationellt insolvens- register). Enligt art. 24.1 ska medlemstaterna inom sitt territorium upprätta och upprätthålla ett eller flera register där uppgifter om insolvensförfaranden offentliggörs. Dessa uppgifter ska offentlig- göras snarast möjligt efter det att ett insolvensförfarande har in-

11Se registrering hos bolagsverket beträffande beslut om rekonstruktion av ekonomiska föreningar, 11 kap. 20 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, Se register som förs av Länsstyrelsen beträffande beslut om rekonstruktion av stiftelse, Se av 10 kap. 1 och 4 §§ Stiftelselagen(1994:1220).

12Skatteverkets ställning som borgenärsföreträdare beror på att det vanligtvis beslutas om lönegaranti i samband med rekonstruktionen. Därmed blir Skatteverket borgenärsföreträ- dare i fråga om statens regressfordran på lönegaranti, se 28 § lönegarantilagen (1992:497). Jfr Skatteverkets hemställan 2012-12-10, dnr 131 680948-12/111.

13Förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015.

179

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas SOU 2016:72

letts. De uppgifter som avses i art. 24.1 ska göras tillgängliga för allmänheten i enlighet med villkoren i art. 27 och ska omfatta viss föreskriven information. Registret ska vara på plats senast den 26 juni 2018. Nationella insolvensregister banar i sin tur väg för etablerandet av ett system för sammankoppling av nationella register via den euro- peiska e-juridikportalen, vilket också ska ske, se art. 25 jfr art. 83 och art. 87. I art. 27.1. framkommer att medlemsstaterna ska se till att den föreskrivna informationen som avses i art. 24.2 a–j är tillgänglig kost- nadsfritt via systemet för sammankoppling av insolvensregister. Sam- mankopplingen ska vara på plats senast den 26 juni 2019.

Som redan nämnts finns idag ett antal olika register där det finns uppgifter om att en viss gäldenär är föremål för företagsrekon- struktion. Uppgifter till dessa register lämnas av domstolar eller hämtas från andra register. Det har föreslagits av Utredningen om europeiska insolvensförfaranden att befintliga register ska användas i den mån sådana finns för att anpassa de svenska reglerna till insol- vensförordningens krav.14 Enligt förslaget ska Bolagsverket ansvara för att de uppgifter som avses i art. 24.2 insolvensförordningen och som finns i aktiebolagsregistret, föreningsregistret, handelsregist- ret, konkursregistret, europabolagsregistret och europakooperativ- registret blir tillgängliga på det sätt som anges i art. 27.1 i förordningen. Vad som just sagts ska gälla beträffande stiftelsere- gistret för Länsstyrelserna.15 Företagsrekonstruktionsbeslutet kommer således i framtiden att bli lätt sökbart hos Bolagsverket respektive Länsstyrelsen. Det är därför möjligt att anta att en rätts- handling kan ingås mellan gäldenären och någon annan under den tid som löper från företagsrekonstruktionsbeslutet till och med dagen efter företagsrekonstruktionsbeslutet blev infört i det nat- ionella insolvensregistret. Om således gäldenären vidtar en rätts- handling under denna tid utan rekonstruktörens samtycke och borgenären inte kände till beslutet eller borde ha känt till att gälde- nären inte hade rätt att företa rättshandlingen, ska en sådan hand- ling vara gällande. I likhet med vad som gäller för förvaltare i konkurs är det rekonstruktören som ska visa att borgenären var i ond tro vid ingåendet av rättshandlingen. Det torde vara förhål- landevis enkelt för rekonstruktören med gäldenärens hjälp att kon-

14Se SOU 2016:17 s. 140 ff., och s. 264 f.

15Se SOU 2016:17 s. 155 f. Se även s. 160.

180

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

statera när rättshandlingen vidtogs i förhållande till när företagsre- konstruktionsbeslutet togs respektive när uppgiften infördes i registret. Möjligheten för den godtroende att hävda en rättshand- ling borde minska ju längre tid som går från beslutet om företags- rekonstruktion. Om man jämför med den paragraf som står modell för den föreslagna – dvs. 3 kap. 2 § första stycket konkurslagen - har en avgörande tidpunkt för huruvida rättshandlingen står sig kopplats till dagen efter det att beslutet kungjorts i Post- och Inri- kes Tidningar.16 Konkursbeslutet bör då vara känt för affärsmän och andra personer. På samma sätt bör registreringen av företags- rekonstruktionsbeslutet bli en motsvarande avgörande tidpunkt. Möjligheten för borgenären att hävda att han saknade kännedom om företagsrekonstruktionen borde minska betydligt.

Det är dock viktigt att rekonstruktören så långt det är möjligt ser till att gäldenären inte förfogar över egendom i strid med för- budet i 2 kap. 15 § LFR. Det kan göras, såsom ovan konstaterats, genom att överlämna en instruktion till gäldenären, där det klart framkommer att gäldenären inte får vidta de åtgärder som räknas upp i 2 kap. 15 §.17 Om gäldenären agerar utan rekonstruktörens samtycke och olovligen tagit upp nya skulder eller förfogat över egendom av väsentlig betydelse för verksamheten är således rätts- handlingen ogiltig, om inte motparten var i god tro. Är motparten i god tro och rättshandlingen således giltig ska den dock gå åter, om rekonstruktören utan oskäligt uppehåll yrkar det och gäldenä- ren ersätter den andre vad han/hon utgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad. Skyddet är liksom vid konkurs begränsat till det negativa kontraktsintresset.18

Ordningen med att ett uteblivet samtycke medför ogiltighets- verkan för rättshandlingen i fråga kan antas leda till ett antal tvister om huruvida samtycke faktiskt har lämnats, vilket i sin tur innebär att förfarandet blir mindre effektivt. För att undvika detta har övervägts om det bör införas ett krav på skriftligt samtycke i LFR. Skriftlighetskravet skulle kunna begränsas till de fall åtgärden över- stiger vissa belopp, andel av gäldenärens omsättning eller vid t.ex.

16Heumna, L., Specialprocess, 7 uppl.,2014 s. 211.

17Se exempel på IFFR:s riktlinjer på institutets hemsida (iffr.se) eller i Persson, A.H. & Tuula, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2012 s. 67 f och s. 192-194.

18Se Palmér, E. & Savin, P., Konkurslagen. En kommentar, Kommentaren till 3 kap. 2 § 1 st. KonkL (31 oktober 2015, Zeteo).

181

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

åtgärder utanför den normala affärsverksamhetens ram. För närva- rande gäller beträffande samtyckesfrågan att rekonstruktören och gäldenären kan avtala om lämpliga arrangemang så att inte t.ex. varje åtgärd inom den normala affärsverksamhetens ram fordrar rekonstruktörens uttryckliga samtycke. Situationer kan också före- komma där det är praktiskt och lämpligt att rekonstruktören an- tingen lämnar samtycke i förväg till vissa typer av transaktioner, eller i efterhand genom s.k. ratihabition ger sitt godkännande enligt gällande avtalsrättsliga principer. Vid övervägandena huruvida ett skriftlighetskrav bör införas kan anföras att en sådan ordning kan, även med nämnda begränsningar, riskera att bli tungrodd och tidskrävande. Därtill kommer de gränsdragningsproblem som måste lösas för att kunna avgöra om en rättshandling i ett enskilt fall kräver skriftligt samtycke eller inte vilket komplicerar rekon- struktionsarbetet och kan ge upphov till tvister. Å andra sidan skulle tvister huruvida rekonstruktören lämnat samtycke eller inte förhindras.19 Trots att det för närvarande inte ställs något särskilt formkrav på samtycket torde en borgenär inte låta sig nöja sig med att gäldenären meddelar borgenären att samtycke har lämnats av rekonstruktören. Eftersom det är tre parter med i bilden vid rekon- struktion - gäldenären, borgenären och rekonstruktören- finns det risk för missförstånd mellan parterna om huruvida rekonstruktören samtyckt till gäldenärens handlingar. Rekonstruktörens samtycke bör därför vara skriftligt eller ha dokumenterats på annat sätt. Sammanfattningsvis kan det övervägas om inte något formkrav på rekonstruktörens samtycke borde övervägas men något konkret förslag i den frågan lämnas dock inte här.

7.2Gäldenärens avtal

7.2.1Inledning

Utredningen ska enligt direktiven föreslå hur LFR och KonkL kan samordnas både materiellt och processuellt för att åstadkomma en för de inblandade parterna och samhället mer ändamålsenlig ord- ning. Ett exempel på bristande materiell samordning mellan regler-

19 Se t.ex. Hovrätten för Övre Norrland, Beslut 2013-02-01, Ö 1003-11.

182

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

na i LFR och KonkL gäller gäldenärens avtal. Dessa skillnader kan få till följd att särintressena styr valet av förfarande på bekostnad av det allmänna borgenärsintresset och samhällsintresset, t.ex. på så sätt att en part som önskar komma ur ett avtal har större möjlig- heter att göra detta i det ena förfarandet än i det andra. Utredning- en är väl medveten om att gäldenärens avtal bör utformas på lik- nande sätt i konkurs som i företagsrekonstruktion. Av tidsskäl kan dock inte reglerna om gäldenärens avtal i konkurs hanteras inom ramen för denna utredning. En samordning är dock angelägen för att inte särintressen ska styra valet av förfarande.

För att bl.a. komma tillrätta med den nämnda problematiken har gäldenärens avtal vid både företagsrekonstruktion och konkurs varit föremål för en ingående analys dels i Förmånsrättskommitténs slutbetänkande Gäldenärens avtal vid insolvensförfaranden (SOU 2001:80), dels i slutbetänkandet av 2007 års insolvensutredning Ett samlat insolvensförfarande – förslag till ny lag (SOU 2010:2). Det saknas anledning att göra om dessa analyser eller ompröva de slut- satser som de utredningarna har kommit fram till, särskilt mot bakgrund av att förslaget i SOU 2010:2 byggde på SOU 2001:80 som hade fått ett brett stöd i remissomgången. Synpunkter beträf- fande gäldenärens avtal i betänkandet SOU 2010:2 var inte föremål för någon remissomgång.

Det bör tilläggas att utredningens utgångspunkt har varit att till- lämpningsområdet för regelverket om gäldenärens avtal ska om- fatta alla typer av avtal. i SOU 2001:80 gjordes inget undantag för anställningsavtal.20 I likhet med vad som framförts i SOU 2010:2 och av flera remissinstanser bör det emellertid fortsatt finnas ett undantag för anställningsavtal.21 Det är inte lämpligt att en arbets- tagare ska kunna tvingas till fortsatta prestationer när intjänad lön inte har betalats. Det undantag som således redan finns i 2 kap. 20 § sjätte stycket LFR ska således lämnas oförändrat. Snarare ska arbets- tagarnas rätt förstärkas. Se förslaget till 20 § g och avsnitt 7.2.11.

I enlighet med vad såväl Förmånsrättskommittén som 2007 års Insolvensutredning föreslagit lämnas inte heller något förslag som innebär att gäldenären kan befria sig från betungande avtal, i den meningen att gäldenären kan befria sig helt från vissa skulder så att

20Se SOU 2001:80 s. 12 och s. 169–178.

21Se SOU 2010:2 Del 1 s. 397 f, s. 406, s. 416 f.

183

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

dessa inte alls ger någon utdelning vid ackord och motparten inte har någon fordran om företagsrekonstruktionen upphör utan ack- ord. Enligt gällande rätt har gäldenären möjlighet att välja att inte fullfölja ett avtal. Motparten har då rätt att häva avtalet och har även rätt till skadestånd, vilket omfattas av ett ackord. Med anled- ning av att gäldenären redan enligt gällande rätt har möjlighet att välja vilka avtal som vederbörande vill fullfölja samt den möjlighet till partiell fullföljd som utredningen föreslår är detta tillräckligt för att balansera styrkeförhållandet mellan parterna. Det har inte heller framkommit tillräckliga skäl för en regel som innebär att gäldenä- ren helt ska kunna befria sig från vissa skulder.

I följande avsnitt redogörs för de föreslagna ändringarna beträf- fande gäldenärens avtal.

7.2.2Hinder att häva på grund av dröjsmål före rekonstruktionen

Förslag: Redan en ansökan om företagsrekonstruktion ska med- föra att gäldenärens motpart blir förhindrad att häva på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål, såvida inte motparten – som efter rekonstruktionsansökan häver avtalet – var i god tro och det skulle vara uppenbart oskäligt om hävningen inte blev gällande.

En s.k. ipso facto klausul, som ger motparten rätt att häva avta- let om gäldenären ansöker om företagsrekonstruktion kan inte gö- ras gällande från och med ansökan om företagsrekonstruktion.

Enligt 2 kap. 20 § LFR får motparten, som före beslutet om före- tagsrekonstruktion fått hävningsrätt, efter ett beslut om företags- rekonstruktion inte häva ett avtal på grund av dröjsmål, ifall gälde- nären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid efter motpartens förfrågan begär att avtalet ska fullföljas. I SOU 2001:80 föreslogs att hävningsbegränsningen skulle vidgas i två avseenden.

För det första har en motpart enligt gällande rätt möjlighet att häva ett avtal på grund av ett uppkommet dröjsmål om hävnings- förklaringen avges efter det att ansökan ingivits men före beslutet om företagsrekonstruktion. Den luckan bör täppas till så att inte motparten frestas att efter ansökans ingivande genast utnyttja upp- komna hävningsgrunder för att få en bättre förhandlingsposition

184

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

under rekonstruktionen. Redan en ansökan om rekonstruktion bör således medföra att gäldenärens motpart blir förhindrad att häva på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål. Ett visst skydd ska dock finnas till förmån för den motpart som efter rekonstruktionsansö- kan häver ett avtal i god tro och det skulle vara uppenbart oskäligt om hävningen inte blev gällande.

För det andra finns det ingen regel om effekten av en avtalsklau- sul som innebär att en ansökan eller ett beslut om företagsrekon- struktion i sig (ipso facto), ger motparten rätt att häva avtalet. En- ligt allmän kontraktsrätt skulle en sådan klausul vara giltig, men rättsläget är osäkert.22 De ändamål som ligger bakom den tvingande regeln i 2 kap. 20 § LFR, där syftet är att hindra att motparten ut- nyttjar en faktisk monopolsituation till att tilltvinga sig full betal- ning för oprioriterade fordringar, talar entydigt för att en sådan klausul bör vara ogiltig.

För att fylla en skyddande funktion för gäldenären måste i lik- het med vad Förmånsrättskommittén anfört bestämmelserna om gäldenärens avtal utformas så att skyddet redan inträder i och med ansökan om att inleda företagsrekonstruktion. Det främjar inte utredningens mål att fler livskraftiga företag ska ansöka om före- tagsrekonstruktion och fler lyckas med den rekonstruktionen om motparten genast efter ansökans ingivande kan utnyttja uppkomna hävningsgrunder för att få en bättre förhandlingsposition under rekonstruktionen. En sådan kapplöpning mellan borgenärerna främjar knappast gäldenärens rekonstruktion. Mot bakgrund av att remissinstanserna överlag har ställts sig positiva till Förmånsrätts- kommitténs förslag finns det skäl att ändra 2 kap. 20 § eftersom dessa hävningshinder främjar företagsrekonstruktion. Utgångs- punkten är att det ska vara gäldenären med rekonstruktörens sam- tycke som väljer om man har för avsikt att fullfölja ett avtal eller inte. Utredningen föreslår därför att 2 kap. 20 § ändras så att ansö- kan om företagsrekonstruktion ska medföra att gäldenärens mot- part blir förhindrad att häva på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål, såvida inte motparten – som efter rekonstruktionsansö- kan häver avtalet – var i god tro och det skulle vara uppenbart oskä- ligt om hävningen inte blev gällande. Vid bedömningen huruvida

22 Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., s. 117 f och där angivna hänvisningar.

185

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

det är oskäligt om hävningen inte blir gällande bör beaktas de eko- nomiska verkningarna för motparten som det innebär om avtalet fortsätter att löpa. Förslaget innebär också att en s.k. ipso facto klausul, som ger motparten rätt att häva avtalet om gäldenären an- söker om rekonstruktion, inte kan göras gällande mot gäldenären från och med ansökan om företagsrekonstruktion.

7.2.3Verkställighet för borgenärer med separationsrätt m.m.

Förslag: Bestämmelsen i 2 kap. 17 § LFR ändras så att verkstäl- lighet för borgenärer med separationsrätt är möjlig om inte gäl- denären begär att avtalet ska fullföljas.

Av 2 kap. 17 § LFR framgår att under den tid som företagsrekon- struktionen pågår får inte utmätning eller annan verkställighet en- ligt utsökningsbalken äga rum mot gäldenären. Inte heller får be- slut om kvarstad eller betalningssäkring meddelas. Förbudet gäller i princip alla borgenärer, även de borgenärer som har säkerhet i form av ett återtagandeförbehåll. Det framkommer i 2 kap. 17 § första stycket tredje punkten, där det stadgas att handräckning enligt 1978 års avbetalningsköplag inte får ske.

Förbudet i 2 kap. 17 § LFR gäller däremot inte vissa borgenärer, t.ex. de med fordringar som säkerställts genom handpanträtt eller retentionsrätt. Fordran som avser underhållsbidrag omfattas inte heller av förbudet. Verkställighetsförbudet i 2 kap. 17 § hindrar således motparten att återta egendom, tillhandahållen enligt ett ömsesidigt förpliktande avtal beträffande vilket gäldenären tackat nej till fullföljd, utan att motpartens rätt på annat sätt skyddas ef- fektivt. Gäldenären kan också i övrigt tvångsutnyttja egendom, till vilken annan har separationsrätt, utan att den andres rätt till sak- rättsligt skyddad ersättning står klar. Med anledning av det sist- nämnda föreslog Förmånsrättskommittén att 2 kap. 17 § skulle justeras så att verkställighet för borgenärer med separationsrätt (såsom t.ex. leasegivare och avbetalningssäljare) skulle vara möjlig om inte gäldenären begärde att avtalet skulle fullföljas. Om gäldenä- ren inte förklarade sig vara beredd att utge vederlaget eller ställa sä- kerhet i takt med att motparten fullgör nya prestationer (t.ex. forts-

186

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

ätter att tillhandahålla en uthyrd maskin), skulle motparten således inte bara kunna häva utan även låta verkställa ett återtagande.

Förmånsrättskommittén föreslog vidare att en retentionsrätt, som inte var förenad med försäljningsrätt, inte ska vara undantagen från exekutionsförbudet. 2007 års Insolvensutredning framförde dock att de skäl som Förmånsrättskommittén angett för att i 2 kap. 17 § LFR inte jämställa retentionsrätt med handpanträtt inte var övertygande och förordade att nuvarande rättsläge i den delen skulle behållas.23 Nästan alla remissinsatser tillstyrkte eller lämnade Förmånsrättskommitténs förslag utan erinran. Nyköpings tingsrätt hade dock synpunkter på förslaget om retentionsrätt i likhet med de som 2007 års utredning intog. Mot denna bakgrund anser den här utredningen – med undantag från förslaget beträffande retent- ionsrätt – att det finns skäl att ändra bestämmelsen i 2 kap. 17 § så att verkställighet för borgenärer med separationsrätt är möjlig om inte gäldenären begär att avtalet ska fullföljas. En ändring i denna riktning ökar möjligtvis villigheten hos de borgenärer som kan åberopa separationsrätt att delta i förfarandet. Anledningen till att denna säkerställda borgenär inte vill medverka i rekonstruktionen är att dennes position är sämre än om gäldenären försätts i kon- kurs. En avbetalningssäljare som säkerställt sin fordran genom ett återtagandeförbehåll har ”direkt” separationsrätt vid konkurs, jfr 3 kap. 3 § KonkL till skillnad från en ”fördröjd” separationsrätt enligt de regler som gäller vid företagsrekonstruktion.24 Handräck- ning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsid- kare får som ovan nämnts inte ske. Förbehållssäljaren kan visserli- gen inte själv ansöka om konkurs25, men kan genom visat missnöje påverka andra att tycka att konkurs är ett bättre alternativ för samt- liga borgenärer. Förutom att öka antalet lyckade rekonstruktioner är ett mål med denna utredning att samordna förfarandena konkurs och företagsrekonstruktion så att inte ett visst förfarande väljs

23Se SOU 2010:2 Del 1 s. 406 och s. 415 och särskilt Nyköpings tingsrätts remissyttrande.

24Återtagande av vara som köpts på kredit med återtagandeförbehåll kan åstadkommas antingen genom att parterna själva gör upp om saken (se 40–42 § konsumentkreditlagen, KkrL, och 9–11 §§ lagen (1978:599 om avbetalningsköp mellan näringsidkare, AvbetKöpL) eller genom att kronfogdemyndigheten anlitas. Återtagande genom kronofogdemyndighet- ens försorg kan ske genom handräckning (43–45 §§ KkrL och, 11–17 §§ AvbetKöpL) eller verkställighet av dom eller ett utslag där det anges att varan får återtas, 18 § AvbetKöpL).

25Se 2 kap. 10 § KonkL. Med rekvisitet ”annan säkerhet än pant” avses förbehåll om återta- ganderätt. se prop. 1975:6 s. 162 och Welamson, L. & Mellqvist, M., Konkurs och annan insolvensrätt, 11 uppl., 2013 s. 48.

187

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

trots att det varken gynnar gäldenären eller borgenärerna som kol- lektiv. Den föreslagna regeln är ett steg i den riktningen, nämligen att behandla borgenärer med separationsrätt på likartat sätt i kon- kurs som vid företagsrekonstruktion. Enligt de nuvarande reglerna kan som ovan nämnts en leasegivare inte få verkställighet trots att han/hon i en konkurs skulle ha separationsrätt till egendomen i fråga. Leasinggods kan därmed inte återtas på grund av hindret mot verkstäl- lighet enligt utsökningsbalken.26 Gäldenären kan således tvångsut- nyttja egendom till vilken annan har separationsrätt.27 Borgenären kan dock enligt 2 kap. 18 § LFR på begäran få domstol att besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa borgenärens rätt, om det finns sär- skilda skäl att befara att gäldenären genom att vidta eller underlåta att vidta en viss åtgärd sätter borgenärens rätt i fara.28

Lagen om företagsrekonstruktion innehåller inga bestämmelser om att gäldenären är skyldig att ersätta motparten för nyttjandet och huruvida en sådan ersättningsskyldighet, om den föreligger, ligger utom ett ackord och har förmånsrätt i en efterföljande kon- kurs.29 (Jfr NJA 1993 s. 120 där en konkursförvaltare hade fortsatt att driva konkursgäldenärens rörelse. Fråga var om en borgenär med säkerhet i form av pantbrev i tomträtt och i form av företags- inteckning skulle i utdelningsförslaget tillföras särskild kompensat- ion för att tomträtten och den företagsintecknade egendomen hade använts i rörelsen. Frågan besvarades nekande. Jfr dock NJA 1993 s. 13 och NJA 2007 s. 519, som bl.a. gällde konkursboets nyttjande av lokal efter hyresavtalets upphörande. Här har HD fastslagit att den som utan avtalsstöd använder sig av annans egendom ska utge ersättning motsvarande skälig hyra för nyttjandet). Om en leaseta- gare hamnar i dröjsmål med betalning av leasingavgifterna är lease- givaren enligt 2 kap. 20 § LFR berättigad att omedelbart häva avta- let, men är förhindrad att ta tillbaka egendomen på grund av verkställighetsförbudet. Häver leasegivaren avtalet får leasegivaren göra gällande en skadeståndsfordran som är oprioriterad och såle- des kan ackorderas bort, se 3 kap. 3 § och 3 kap. 8 § LFR. Ett fort- satt nyttjande av egendomen efter hävning torde i enlighet med de

26Se SOU 2001:80 s. 78 f.

27Se SOU 2010:2 Del 1 s. 383 och s. 399.

28Se prop. 1995/96:5 s. 195.

29Se SOU 2001:80 s. 79 som anför att principiella skäl talar för att en skadeståndsfordran bör ligga utom ett ackord.

188

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

ovan angivna rättsfallen kräva att leasetagaren utger skälig ersätt- ning för nyttjandet, vilket i så fall grundas på allmänna förmögen- hetsrättsliga principer om obehörig vinst. Om hävningsrätt upp- kommit innan beslutet om företagsrekonstruktion måste lease- tagaren för att undgå hävning av avtalet betala framtida, löpande leasingsavgifter eller ställa säkerhet för dem, 2 kap. 20 § andra stycket p. 1 LFR. Om gäldenären inte förklarar sig vara beredd att utge vederlaget eller ställa säkerhet i takt med att motparten fullgör nya prestationer (t.ex. fortsätter att tillhandahålla en uthyrd ma- skin), ska motparten således inte bara kunna häva utan även låta verkställa ett återtagande. Däremot måste leasetagaren inte betala eller ställa säkerhet för de äldre obetalda leasingavgifterna.30 Lease- givaren kan således inte ta tillbaka sin egendom om gäldenären ut- ger vederlaget eller ställer säkerhet för nya prestationer utan måste avvakta företagsrekonstruktionens upphörande, innan hans/hennes krav på återgång kan göras gällande effektivt. I de fall leasegivaren har fordringar som inte täcks av säkerheten kommer således ”rest- fordran” att kunna sättas ned genom ett ackord, 3 kap. 3 § och 3 kap. 8 § LFR.

Som ovan nämnts får verkställighet ske under företagsrekon- struktion, trots förbudet i 2 kap. 17 § för fordran för vilken borge- nären har handpanträtt. Enligt Lösöreköpskommitténs förslag ska registrerad panträtt vara jämställd med handpanträtt.31 Om Lösöre- köpskommitténs förslag genomförs finns anledning att överväga om även panträtt (och även retentionsrätt) ska omfattas av verk- ställighetsförbudet. En motsvarande regler som nu införs för bor- genärer med separationsrätt borde då övervägas för att företagsre- konstruktionen inte ska försvåras.

30Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013 s. 143.

31Se 2 § i förslaget till lag om panträtt i lösöre genom registrering. Se ovan om Lösöreköps- kommitténs förslag, 3.3. Jfr dock SOU 2015:18 s. 138 f. Se dock särskilt yttrande av advoka- ten Odd Swarting a.a. s. 222.

189

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

7.2.4Om borgensavtal

Bedömning: Beslutet om företagsrekonstruktion inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för fordringen.

Till utredningen har framkommit att det råder delade meningar om hur fordringar som är förenade med säkerhet i borgen ska hanteras i ljuset av 2 kap. 17 § LFR. Spörsmålet gäller när gäldenären är fö- remål för företagsrekonstruktion och borgensmannen ännu inte infriat sitt borgenåtagande. Om kreditgivaren inte kan kräva gälde- nären på betalning efter att förfarandet inletts, kan kreditgivaren då kräva borgensmannen? Av andra bestämmelser i LFR – till exempel 3 kap. 9 § – framgår att borgenären, trots ett offentligt ackord, bi- behåller sin rätt mot borgensmannen. Borgenären har således rätt att kräva betalt av en borgensman i enlighet med villkoren för bor- gensåtagandet. Företagsrekonstruktionsbeslutet inverkar således inte på det betalningsansvar som åvilar borgensmannen eller annan jämte gäldenären för skulderna. Ett rekonstruktionsbeslut avseende gälde- nären verkar alltså inte till förmån för en person som har gått i borgen för rekonstruktionsgäldenärens skuld, utan borgenären kan således kräva borgensmannen på hela beloppet oberoende av hur det går i rekonstruktionen och på vilket stadium denna befinner sig.32

I lagkommentaren anförs att om gäldenären erhåller ett offent- ligt ackord varvid viss skuldavskrivning sker påverkar det normalt inte direkt en borgensmans betalningsskyldighet. Har t.ex. perso- ner i gäldenärsföretagets ledning tecknat borgen för företagets skulder är de alltjämt ansvariga för skuldens betalning trots att gäl- denären genom ackordet fått sin skuld minskad. Är således fordran förfallen till betalning och det är fråga om en proprieborgen finns därmed inget hinder enligt 2 kap. 17 § LFR för borgenären att kräva borgensmannen på betalning, varvid borgensmannen inträder i borgenärens rätt. Det bör dock påpekas att borgensmannens be- talningsansvar påverkas i den utsträckning gäldenären verkligen betalar enligt ackordet. Om gäldenären betalningsskyldighet före- slås reduceras med 40 % i ett ackord är borgensmannen visserligen

32 Se Lennander, G., Kredit och säkerhet, 11 uppl., 2015 s. 73.

190

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

skyldig att erlägga 100 % i enlighet med sitt borgensåtagande. Om gäldenären dock fullgör vad som åligger honom enligt ackordet och betalar 40 % av fordran till borgenären är borgensmannen därefter ansvarig endast för 60 % av fordrans belopp. Vad som sagts om borgensmän gäller även medgäldenärer, se NJA 1989 s. 92.33

Vidare gäller att om det är borgensmannen som är föremål för fö- retagsrekonstruktion kan – i likhet med vad som gäller vid skuldsa- nering - borgenären bli bunden av att eventuellt ackord som fastställs i borgenmannens företagsrekonstruktion, jfr 3 kap. 3 § 4 st. LFR.34

7.2.5Begäran om fullföljd

Förslag: Motparten ska alltid kunna begära att gäldenären ger besked om avtalet ska fullföljas, om gäldenären vill undvika häv- ning. Om gäldenären inte inom skälig tid med rekonstruktörens samtycke ger besked i vad mån avtalet ska fullföljas får motpar- ten häva.

När gäldenären inte har gjort sig skyldig till hävningsgrundande dröjsmål före företagsrekonstruktionen är 2 kap. 20 § LFR inte tillämplig. Det betyder att motparten inte har rätt till besked från gäldenären huruvida avtalet ska fullföljas. Enligt 2 kap. 20 § måste den gäldenär som kommit i hävningsgrundande dröjsmål före re- konstruktionsförfarandet alltid utge sin motsvarande prestation samtidigt som motparten fullgör eller, om anstånd givits i avtalet, ställa säkerhet för sin motprestation. Huruvida andra rekonstrukt- ionsgäldenärer blir skyldiga att ställa säkerhet även om de har an- stånd beror på om det finns starka skäl att anta att de inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser (jfr 61 § KöpL).

Enligt 2 kap. 20 § LFR måste den gäldenär som före rekon- struktionen givit grund för hävning alltid ställa säkerhet också för vederlaget för motpartens framtida fullgörelse i den mån det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda denne mot förlust.

33Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, En kommentar, 2 uppl. 2013, s. 193.

34Jfr Hellners, T. & Mellqvist, M., Skuldsaneringslagen. En kommentar till 2006 års lag, 2007, s. 230.

191

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

Andra rekonstruktionsgäldenärer behöver dock inte ställa säkerhet för vederlaget till motpartens framtida fullgörelse med mindre det står klart att det kommer att bli ett hävningsgrundande avtalsbrott (62 § KöpL). Den omständigheten att gäldenären gjort ett häv- ningsgrundande kontraktsbrott före rekonstruktionen motiverade enligt förslaget i SOU 2001:80 inte denna skillnad mellan de två fallen. Med anledning härav föreslogs därför att motparten alltid skulle kunna begära att gäldenären gav besked om avtalet skulle fullföljas, om gäldenären ville undvika hävning. Om gäldenären inte inom skälig tid gav besked i vad mån avtalet skulle fullföljas fick motparten häva.

Utredningen delar Förmånsrättskommitténs uppfattning att motparten ska ha en rätt att få besked av gäldenären om avtalet ska fullföljas. Denna rätt ska vara oberoende av om gäldenären har gjort sig skyldig till ett hävningsgrundande dröjsmål före rekon- struktionen. Motparten ska således ha samma trygghet avseende vederlaget för sina återstående prestationer oavsett om hävnings- grund uppkommit. Att borgenärerna behandlas lika främjar rekon- struktionen och motverkar incitament att försätta gäldenären i konkurs. Mot bakgrund av att huvuddelen av förslaget i SOU 2001:80 tidigare genomgående har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanserna finns skäl att införa en regel om att motparten alltid ska kunna begära att gäldenären ger besked om avtalet ska fullföljas, om gäldenären vill undvika hävning. Om gäldenären inte inom skälig tid ger besked i vad mån avtalet ska fullföljas får motparten häva.

Med skälig tid avses såsom anges i förarbetena till lagen om fö- retagsrekonstruktion35 och i annan förmögenhetsrättslig lagstift- ning36 att den tid inom vilket besked i vad mån avtalet ska fullföljas varierar. Att besked ska lämnas inom skälig tid avser således att medge en bedömning som tar hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. I annan förmögenhetsrättslig lagstiftning är be- dömningen strängare om parterna är näringsverksamhet och om transaktionen har samband med dennes ordinarie näringsverksam- het. Avtalets omfattning och den typ av vara eller tjänst som avtalet avser har betydelse för beräkningen av skälig tid. Gäldenären och

35Se prop. 1995/96:5 s. 198.

36Se t.ex. köplagen, prop. 1988/89:76 s. 183.

192

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

rekonstruktören måste ges tillräcklig tid att överväga i vilka fall de avser att fullfölja avtalet. Samtidigt måste hänsyn tas till motpartens intresse av att få besked om vad som ska ske.37 I en rekonstruktion torde man i de flesta fall kunna kräva att besked lämnas inom rela- tivt kort tid. Ett preliminärt utkast till en rekonstruktionsplan bör enligt förarbetena till LFR kunna föreligga redan vid det första borgenärssamanträdet, 2 kap. 16 §. Vid detta sammanträde borde därför i regel besked kunna lämnas huruvida avtalet ska fullföljas.

7.2.6Partiell fullföljd för gäldenären

Förslag: Gäldenären ska vid fortlöpande eller delbara presta- tioner kunna kräva fullföljd endast avseende viss tid eller mängd av återstoden. Gäldenären ska fritt få bestämma med rekon- struktörens samtycke för vilken tid eller till vilken mängd full- följd ska ske.

Det gäller dock inte om en begränsad fullföljd skulle medföra väsentlig olägenhet för motparten. Detsamma gäller om motpar- ten har sakrättsligt skydd till gäldenärens prestationer, såsom borgenärer med separationsrätt.

Som ovan nämnts fortsätter ett avtal att gälla trots företagsrekon- struktionen, men motparten har rätt att häva avtalet och därmed befria sig från skyldigheten att fullgöra sina prestationer om inte gäldenären kräver fullföljd. Gäldenären kan således välja mellan att kräva fullföljd av alla återstående prestationer mot löfte om fullt vederlag för dessa eller att ge motparten hävningsrätt. Förmåns- rättskommittén föreslog dock att det skulle införas en regel som gjorde det möjligt för gäldenären att vid fortlöpande eller delbara prestationer kräva fullföljd endast avseende viss tid eller mängd av återstoden. Gäldenären skulle fritt få bestämma för vilken tid eller till vilken mängd fullföljd skulle ske. Om det exempelvis återstod fem år på ett hyresavtal, kunde gäldenären kräva att detta fullföljdes under ett år. Skulle endera parten enligt avtalet successivt leverera tre poster kunde gäldenären kräva fullföljd avseende en post. Likaså

37 Hellners, T & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion 2 uppl., 2013 s. 122.

193

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

kunde gäldenären kräva partiell framtida fullföljd när endera parten skulle leverera en viss kvantitet av en fungibel vara, exempelvis olja, trots att successiv leverans inte var avtalad. Däremot skulle någon möjlighet till begränsad fullföljd inte finnas vid avbetalningsköp och finansiell leasing. Hade således motparten sakrättsligt skydd till gäldenärens framtida prestationer hade gäldenären inte rätt till en begränsning av fullföljden.

Vidare föreslog Förmånsrättskommittén att om den framtida fullföljden skulle medföra betydande olägenheter för motparten skulle gäldenären inte ha rätt att kräva partiell framtida fullföljd. Gäldenären skulle till exempel inte kunna kräva att få färdigställa en entreprenad till hälften, om entreprenaden betraktades som en en- het. Vid bedömningen av när en uppdelning skulle medföra bety- dande olägenhet för motparten skulle ledning hämtas från bestäm- melserna i 43 och 44 §§ KöpL.

Nästan alla remissinstanserna var positiva till förslaget. Två re- missinstanser var dock kritiska. Juridiska fakulteten vid Lunds uni- versitet menade att rätten till partiell fullföljd kunde komma att bli en avsevärd nackdel för motparten beroende på marknadsförhål- landena. Fastighetsägarna Sverige tyckte inte att det framkom till- räckliga skäl för en så förmånlig rätt för gäldenären. En del remiss- instanser påpekade också att lokutionen ”betydande olägenhet” kunde vålla problem i den praktiska tillämpningen.

För att en rekonstruktion ska lyckas måste gäldenären underlåta att fullgöra vissa varaktiga avtal men vederbörande kan behöva utnyttja avtalet under en viss övergångstid. Behovet är aktuellt främst vid hyra av lokal och lösöre. Har inte gäldenären rätt till en tidsbegränsad full- följd vid företagsrekonstruktion kan det leda till att gäldenären väntar, dvs. gäldenären tilltvingar sig en fullföljd av det löpande kontraktsför- hållandet genom att erlägga kontant betalning för de prestationer som uppkommer efter beslutet om företagsrekonstruktion för att sedan säga upp avtalet utan uppsägningstid och hänvisa motparten till att bevaka en ackordsfordran. Det vore bättre om motparten kunde få en förvarning om att förhållandet kommer att upphöra efter en över- gångsperiod. Den föreslagna regeln borde dels underlätta gäldenärens rekonstruktion, dels ge borgenären bättre möjligheter att planera och därmed minska eventuella förluster.

Mot bakgrund av att detta förslag tidigare har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av huvuddelen av remissinstanserna anser ut-

194

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

redningen att det finns skäl att föreslå en regel om att gäldenären vid fortlöpande eller delbara prestationer ska kunna kräva fullföljd endast avseende viss tid eller mängd av återstoden. Gäldenären ska fritt få bestämma för vilken tid eller till vilken mängd fullföljd ska ske. Det nämnda gäller dock inte om en begränsad fullföljd skulle medföra väsentlig olägenhet för motparten. Det sagda gäller inte heller om motparten har sakrättsligt skydd till gäldenärens prestat- ioner, t.ex. borgenärer med separationsrätt.

Utredningen har beaktat kritiken mot lokutionen betydande olä- genhet och istället valt lokutionen väsentlig olägenhet. Här kan led- ning hämtats från 43–44 §§ (jfr även 25 § köplagen). Det finns en rela- tivt riklig svensk och nordisk doktrin tillika nordisk rättspraxis kring begreppet som kan motverka praktiska tillämpningsproblem.38

7.2.7Verkan av fullföljd

Förslag: När ett avtal ska fullföljas ska detta ske på avtalade vill- kor för de prestationer som ömsesidigt återstår att utväxla när företagsrekonstruktionen beslutas.

I den mån det som enligt avtalet åligger gäldenären inte låter sig uppdelas utan väsentlig olägenhet för motparten, ska gälde- nären utge vederlag även för det som motparten fullgjort före ansökningen om företagsrekonstruktion.

Utgångspunkten i nuvarande lagstiftning är att om ett avtal ska fullföljas ska motparten fullgöra sina återstående prestationer och gäldenären utge vederlaget för dessa. Gäldenären behöver således inte utge fullt vederlag för prestationer som redan motparten har utgett före förfarandet, jfr 2 kap. 20 § andra stycket LFR. En leve- rantör av vatten eller telefontjänster ska tillhandahålla återstående nyttigheter mot fullt vederlag för dessa, trots att gäldenären inte har betalat tidigare mottagna leveranser. I fråga om hyra av lokal ska hyresvärden fortsätta att tillhandahålla lokalen, om gäldenären betalar den hyra som belöper på det fortsätta nyttjandet men gäl-

38 Se t.ex. Ramberg, J. & Herre, J., Köplagen. En kommentar, 2 uppl., 2013 s. 377 ff. och där angivna hänvisningar.

195

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

denären behöver inte betala hyra som belöper på tiden före rekon- struktionen.

Förmånsrättskommittén föreslog ett undantag för avtal där gäl- denären skulle prestera in natura och gäldenärens prestation inte kunde delas upp utan betydende olägenhet för motparten. Gälde- nären hade t.ex. åtagit sig att leverera en maskin som inte fungerade om inte alla delar erhållits. I den mån gäldenärens prestation således inte lät sig uppdelas utan betydande olägenhet för motparten skulle gäldenären vara skyldig att utge vederlag så att olägenheten upp- hörde, trots att det betydde att motparten fick vederlag för en oprioriterad prestation som fullgjorts före rekonstruktionen.

Förmånsrättskommitténs förslag om ett undantag från regeln - att om ett avtal ska fullföljas ska motparten fullgöra sina återstå- ende prestationer och gäldenären utge vederlaget för dessa – kunde enligt vissa remissinstanser medföra tillämpningsproblem. En del remissinstanser påpekade att lokutionen ”betydande olägenhet” kunde vålla problem i den praktiska tillämpningen.

Utredningen anser dock i likhet med Förmånsrättskommittén39 att när gäldenären är skyldig att utge t.ex. naturaprestation – en bil

– och motparten erlagt ett förskott före rekonstruktionen måste hela bilen levereras för att motparten skall vara tvungen att utge sin resterande betalning. Har motparten före rekonstruktionen gjort en delbetalning på en entreprenad kan inte gäldenären endast sätta övervåningen på plats. Utredningen har beaktat kritiken mot loku- tionen betydande olägenhet och istället valt lokutionen väsentlig olägenhet. Som redan nämnts ovan kan ledning hämtats från 43- 44 §§ (jfr 25 § köplagen), och från svensk och nordisk doktrin till- lika nordisk rättspraxis.40 Efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter föreslår utredningen följande; När ett avtal ska fullföl- jas ska detta ske på avtalade villkor för de prestationer som ömsesi- digt återstår att utväxla när företagsrekonstruktionen beslutas, men i den mån det som enligt avtalet åligger gäldenären inte låter sig uppdelas utan väsentlig olägenhet för motparten, ska gäldenären utge vederlag även för det som motparten fullgjort före ansökning- en om företagsrekonstruktion.

39Se SOU 2001:80 s. 144.

40Se t.ex. Ramberg, J. & Herre, J., Köplagen. En kommentar, 2 uppl., 2013 s. 377 ff. och där angivna hänvisningar.

196

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

7.2.8Allmän förmånsrätt vid fullföljd m.m.

Förslag: Fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffar under en företagsrekon- struktion eller under en förhandling om separat ackord ska ha allmän förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL om förfarandet avslutas på grund av konkurs. Om något av de nämnda förfarandena däre- mot avslutas genom ett ackord (offentligt, utvidgat eller sepa- rat) som fastställs av rätten upphör den allmänna förmånrätten att gälla. Allmän förmånsrätt upphör dock att gälla ett år från dagen då det fastställda ackordet fått laga kraft. Skulle ackordet förverkas under ettårs-fristen ska borgenärens fordran fortsatt vara förenad med allmän förmånsrätt.

I 2 kap. 20 § andra stycket LFR framkommer att ska ett avtal full- följas gäller följande: Är tiden för motpartens fullgörelse inne, ska gäldenären på motpartens begäran fullgöra sina prestationer eller, om anstånd medgivits beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har motpar- ten rätt att erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.

Har gäldenären medgivits anstånd med sin prestation när full- följd krävs är bestämmelsen inte tillämplig.41 Motpartens fordran på vederlag när gäldenären krävt fullgörelse till hindrande av hävning, är en ackordsfordran. Motpartens intresse tillgodoses genom att denna kan innehålla sin egen fortsatta fullgörelse tills borgenären fått vederlaget eller säkerheten. Förmånsrättskommittén föreslog dock – i syfte att bl.a. harmonisera rättsläget mellan konkurs och företagsrekonstruktion – att gäldenärens krav på fullgörelse, vare sig motparten har hävningsrätt eller ej, ska medföra att motpartens ford- ran på vederlag från gäldenären inte kan nedsättas genom ett ackord. Rättsläget skulle således bli liknande det som gäller när ett konkursbo genom ett fullföljdskrav sägs inträda i gäldenärens avtal, så att kon- kursboet blir massansvarigt. Förmånsrättskommittén föreslog också

41 Se SOU 2001:80 s. 193.

197

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

att en sådan fordran skulle ha allmän förmånsrätt om det blev konkurs senast tre månader efter företagsrekonstruktionen.42

Mottagandet av förslaget var blandat hos remissinstanserna. En del välkomnade förslaget medan andra tyckte att det kunde vara problematiskt om en förmånsrätt kunde hänga kvar, även om den var tidsbegränsad.43 I SOU 2010:2 föreslogs att när en s.k. egenför- valtning konverterades till ett förvaltarlett förfarande skulle ford- ringar som hade uppkommit under egenförvaltningen, inklusive fordringar som grundade sig på fullföljd av avtal behandlas som massafordringar.44 Om däremot egenförvaltningen avslutades fram- gångsrikt genom att en rekonstruktionsplan eller ett separat ackord fastställdes av rätten, borde inte någon latent massafordran ”hänga kvar” som säkerhet för det fall planen eller ackordet inte skulle fullgöras och ett nytt insolvensförfarande beslutades. Utgångs- punkten skulle istället vara att den fastställda planen eller ackordet lade en stabil grund för fortsatt verksamhet. Lagstiftaren skulle inte tillhandahålla livremmar och hängslen när planen eller ackordet väl hade stadfästs som slutpunkt för insolvensförfarandet. Däremot fanns det inte något hinder mot att avtalsgrundande säkerhet ställ- des som ett led i finanseringen av rekonstruktionen.

Efter att ha beaktat remissinstansernas synpunkter och de nämnda betänkandena gör utredningen följande överväganden: För närvarande gäller att i en ackordsförhandling deltar endast de bor- genärer, vilkas fordringar uppkommit före ansökan om företagsre- konstruktion, 3 kap. 3 § LFR. De borgenärer vars fordringar är förenade med allmän eller särskild förmånsrätt, ägarförbe- håll/återtagandeförbehåll eller där borgenären kan få täckning för sin fordran genom kvittning deltar däremot inte i förhandlingen, 3 kap. 3 § 1 stycket jfr 5 stycket. En borgenär med en efterställd fordran deltar inte heller i förhandlingen om inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det. Om en borgenär helt eller delvis avstår från sin förmånsrätt eller kvittningsrätt får han/hon delta i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken en borgenär har särskild förmånsrätt bor-

42Se SOU 2001:80 s. 155 ff., s. 196 ff., s. 203.

43Se SOU 2010:2 Del 1 s. 420.

44Se SOU 2010:2 Del 1 s. 421.

198

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

genärens fordran deltar han/hon med återstående del av fordringen. Har borgenärens fordran däremot uppkommit efter det att rekon- struktionsansökan kom in till rätten omfattas den inte av ett ack- ord. Vidare gäller att fordringar som grundar sig på avtal som gäl- denären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företags- företagsrekonstruktion är förenade med allmän förmånsrätt i en efterföljande konkurs. Ofta beviljas sådan allmän förmånsrätt, s.k. superförmånsrätt, till nya krediter eftersom sådana är av väsentlig betydelse för vidaredriften. Att betala leveranser kontant eller ställa säkerhet för dem kan vara problematiskt för gäldenären och då underlättas rekonstruktionen avsevärt om nya krediter kan erhållas.

Redan vid lagens tillkomst diskuterades om inte bara nytill- komna fordringar skulle ha bästa allmänna förmånsrätt utan även vissa fordringar som i löpande avtalsförhållanden intjänas under rekonstruktionsperioden, nämligen i de fall då borgenären på begä- ran avstått från sin stoppningsrätt eller hävningsrätt.45 I propo- sitionen anfördes dock att det knappast var tänkbart att ge bästa allmänna förmånsrätt till alla fordringar som i någon mening avser eller intjänas under rekonstruktionstiden. Det skulle innebära för- månsrätt – utan särskild åtgärd från rekonstruktörens eller borge- närernas sida – för fordringar avseende exempelvis elektricitet, tele- fon, lokalhyra och ränta på befintliga krediter. Även skatte- fordringar hänförliga till rekonstruktionstiden skulle bli prio- riterade enligt den särskilda regeln. En sådan vidsträckt förmånsrätt skulle ge de angivna fordringarna en omotiverat förmånlig ställning och hota värdet av andra förmånsrätter, t.ex. företagshypotek. En sådan förmånsrätt var inte heller motiverad för att underlätta re- konstruktionen.

Utredningen anser med hänsyn till det anförda att gäldenärens krav på fullgörelse, vare sig motparten har hävningsrätt eller ej, inte ska medföra att motpartens fordran på vederlag från gäldenären blir ackordsfri. Den regel som Förmånsrättskommittén föreslog kan enligt den här utredningens mening hota värdet av andra förmåns- rätter t.ex. företagshypotek, vilket i sin tur kan försvåra för gälde- nären att få nödvändiga krediter under rekonstruktionstiden. Emel- lertid ska fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruk-

45 Se prop. 1995/96:5 s. 133.

199

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

tion fortsatt vara förenade med bästa allmänna förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL om rekonstruktionsförfarandet avslutas på grund av konkurs (se NJA 2014 s. 398). Fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en förhandling om separat ackord föreslås också vara förenade med bästa allmänna förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL om förfarandet avslu- tas med konkurs.

Om förfarandet (företagsrekonstruktion eller separat ackord) avslutas genom att ett ackord fastställs av rätten ska dock huvudre- geln vara att den nämnda allmänna förmånrätten upphör att gälla. Med ackord avses i detta sammanhang såväl ett offentligt ackord som ett separat ackord och ett utvidgat ackord (se vidare avsnitt 8.2 och 8.3). För att inte försvåra ackordsuppgörelser ska dock för- månsrätten avseende fordringar som grundar sig på avtal som gäl- denären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företags- rekonstruktion eller en förhandling om separat ackord bestå ett år från dagen då det fastställda ackordsbeslutet fått laga kraft.

Vidare ska förmånsrätten bestå om ackordet förverkas inom ettårs- fristen. När rätten har fastställt ett ackord är avsikten att det ska inne- bära en definitiv reglering av gäldenärens skulder. Om ackordet skulle förverkas på grund av gäldenären grovt försummat sina åtaganden kan rätten förklara den eftergift som medgetts gäldenären genom ackordet förfallen. Skulle således ackordet förverkas under ettårsfristen ska borgenärens fordran fortsatt vara förenad med bästa allmänna för- månsrätt i en eventuellt efterföljande konkurs.

Om t.ex. en företagsrekonstruktion misslyckas och övergår i en konkurs torde det vara naturligt att förmånsrätten ska gälla. Frågan är dock om den bör gälla, ifall företagsrekonstruktionen avslutas med ett offentligt ackord men gäldenären går i konkurs en kortare eller längre tid därefter. Frågan diskuterade av Förmånsrättskommittén som ansåg med utgångspunkt från sitt förslag att en tidsgräns om tre månader från rekonstruktionens upphörande skulle införas.46

Det har framförts till utredningen att det är problematiskt för en gäldenär att en förmånsrätt ”hänger kvar” efter en lyckad rekon- struktion även om den tidsbegränsas, ett argument som även påpe- kades av remissinstanserna till Förmånsrättskommitténs förslag.47

46Se SOU 2001:80 s. 156 f.

47Se SOU 2010:2 Del 1 s. 420.

200

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

Å andra sidan kan diskuteras vad som avses med att företagsrekon- struktionen har lyckats. Utredningen är av den uppfattningen att en gäldenär som har t.ex. lyckats betala ackordslikviden vid ett of- fentligt ackord inom den i 3 kap. 2 § beslutade tiden får anses ha nått framgång med rekonstruktionen. Om förfarandet avslutas genom att gäldenären antingen får ett separat ackord eller utvidgat ackord fastställt av rätten får man nog anse att gäldenären har nått framgång med respektive förfarande. Har t.ex. gäldenären fullgjort sina förpliktelser enligt villkoren i det utvidgade ackordet inom det första året torde rekonstruktionen anses som lyckad.

Med anledning härav anser vi att om företagsrekonstruktionen misslyckas och tämligen omedelbart övergår i en konkurs ska för- månsrätten gälla. Har borgenären t.ex. ansökt om konkurs mot gäldenären under företagsrekonstruktionen kommer ansökan att bli vilandeförklarad om gäldenären begär det. Om borgenären vid- håller sin konkursansökan ska tingsrätten i samband med företags- rekonstruktionens avslutande sätta ut en förhandling för prövning av borgenärens vilandeförklarade konkursansökan. Om konkursan- sökan beviljas kommer således eventuella superförmånsrätter att kunna göras gällande inom ramen för detta förfarande. Vi föreslår således att förmånsrätten begränsas till i princip situationer där företagsrekonstruktionen eller det separata ackordet tämligen om- gående övergår till konkurs. Om förfarandet däremot avslutas ge- nom ett ackord som fastställs av rätten upphör den allmänna för- månsrätten att gälla. Den allmänna förmånsrätten upphör dock att gälla ett år från dagen då det fastställda ackordet fått laga kraft. Skulle ackordet förverkas under ettårsfristen ska borgenärens ford- ran fortsatt vara förenad med bästa allmänna förmånsrätt i en even- tuellt efterföljande konkurs.

Eftersom det inte kommer att föreslås någon regel som automa- tiskt medför att rekonstruktionsförfarandet övergår i konkurs blir det upp till borgenärerna att bevaka sin rätt om företagsrekon- struktionen eller det separata ackordet misslyckas och därmed an- söka om konkurs under tiden för förfarandet eller vid tiden för ärendets avslutande (se avsnitt 8.4). Det finns anledning att över- väga om rekonstruktören ska vara skyldiga att informera borgenä- rerna om att rekonstruktionen eller det separata ackordet upphör. Något sådant förslag lämnas dock inte här.

201

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

Enligt lagtexten i nuvarande 3 kap. 2 § beträffande offentligt ackord ska föreskriven minsta utdelning betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga av ackordet be- rörda borgenärer godkänner en längre betalningstid. Utredningen har stannat för att förmånsrätten bör upphöra efter ett år från det att ackordet i form av antingen ett offentligt, utvidgat eller separat sådant vunnit laga kraft. En längre tid kan försvåra gäldenärens fortsatta verksamhet. Den här utredningen anser i likhet med 2007 års Insolvensutredning att om avslutandet av rekonstruktionen eller det separata ackordet är framgångsrik, bör inte någon latent superförmånsrätt ”hänga kvar” utan tidsgräns som säkerhet för det fall ackordet inte skulle fullgöras och ett nytt insolvensförfarande beslutas. Det fastställda ackordet – offentligt, separat eller utvidgat

– bör utgöra en stabil grund för fortsatt verksamhet. Eftersom par- terna dessutom har möjlighet att på ett flexibelt sätt bestämma hur gäldenären ska fullgöra sina åligganden gentemot borgenärerna genom t.ex. ett utvidgat ackord finns det ingen anledning att låta förmånsrätten bestå för all framtid och särskilt inte utan tidsgräns som är fallet enligt nuvarande lagstiftning. Förmånsrätten redovisas inte i gäldenärens bokföring eller på annat sätt. I en eventuell fram- tida konkurs kan en borgenär med sådan förmånsrätt komma som en ovälkommen överraskning för andra borgenärer. Det kan även försvåra för gäldenären att t.ex. få nya behövliga krediter eftersom en framtida kreditgivare inte vet hur eventuellt latenta förmånsrät- ter kan komma att urholka företagshypoteket i en eventuell efter- följande konkurs. Att framtida borgenärer inte vet huruvida det finns latenta förmånsrätter kan medverka till att gäldenären inte får nödvändiga krediter, vilket i sin tur kan stjälpa hela den lyckade rekonstruktionen eller det separata ackordet. Borgenären bör istäl- let för att förlita sig på att få allmän förmånsrätt i gäldenärens even- tuella efterföljande konkurs få till stånd en överenskommelse med gäldenären hur fordran ska betalas, som sedermera fastställs i t.ex. ett utvidgat ackord. Eftersom det fastställs av domstol och därmed är en offentlig handling kan gäldenären vid förhandlingen med den framtida kreditgivaren visa vilka åtaganden som redan har gjorts. Den framtida kreditgivaren kan därmed beräkna sin risk och torde därmed vara mer villig att ge en kredit. Har ett ackord fastställts vet likaledes borgenären att eventuella latenta förmånsrätter försvinner ett år från dagen då det fastställda ackordet vann laga kraft.

202

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

7.2.9Tillgodogörande av en prestation

Förslag: Om gäldenären förfogar över en prestation utan att ve- derbörande bestämt att avtalet ska fullföljas, ska gäldenären an- ses ha krävt fullföljd såvitt avser denna prestation. Detsamma gäller om gäldenären utnyttjar en prestation som är sådan att den inte kan återlämnas. Ett förfogande ska inte anses föreligga förrän rekonstruktören fått eller borde ha fått kännedom om att en prestation har mottagits eller om det avtal som prestationen avser.

I 20 kap. 20 § femte stycket LFR hänvisas till de regler som finns om köparens s.k. aktiva stoppningsrätt som finns i 63 § fjärde stycket KöpL. Där framkommer att överlämnas en vara till köparen efter det att ansökan om företagsrekonstruktion enligt LFR har gjorts beträffande köparen och har betalning inte skett får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka om betalning genast sker eller, i fall då köpesumman inte ännu har förfallit till betalning, köparen inom skälig tid efter upp- maning ställer godtagbar säkerhet för betalningen. Däremot saknas vid företagsrekonstruktion det som annars gäller vid konkurs enligt 63 § femte stycket KöpL, nämligen att om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, ska kon- kursboet anses ha inträtt i avtalet.

Förmånsrättskommittén föreslog att om gäldenären förfogade över motpartens prestation så att den inte kunde återställas väsent- ligen oförändrad eller oförminskad skulle gäldenären anses ha krävt fullföljd avseende denna prestation. Det skulle således enligt För- månsrättskommittén innebära att gäldenären genast måste utge vederlag eller ställa säkerhet samt att motparterns vederlagsfordran föll utanför ett ackord. Gäldenären skulle dock inte anses ha begärt fullföljd avseende framtida prestationer. Om gäldenären var en nyttjanderättshavare eller om han/hon hade mottagit en vara eller en tjänst som var sådan att den över huvudtaget inte kunde åter-

203

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

lämnas efter mottagandet, skulle det anses som att gäldenären hade krävt fullföljd i den mån han/hon hade utnyttjat prestationen.48

Ingen remissinstans framförde någon övergripande invändning mot denna del av förslaget.49 Däremot välkomnade flera instanser att motparter i gäldenärens avtal gavs ett bättre skydd mot att gäl- denären förfogande eller utnyttjade prestationer under rekon- struktionsförfarandet utan att betala för dem. Vissa betänkligheter framfördes dock mot att fler fordringar från företagsrekonstruk- tion skulle kunna ges förmånsrätt i en efterföljande konkurs om gäldenären begärde att avtalen skulle fullföljas.

Efter att ha beaktat remissinstansernas synpunkter och såväl förslagen från Förmånsrättskommittén som 2007 års Insolvensut- redning lämnar utredningen följande förslag: Om gäldenären för- fogar över en prestation utan att vederbörande bestämt att avtalet ska fullföljas, ska gäldenären anses ha krävt fullföljd såvitt avser denna prestation. Detsamma gäller om gäldenären utnyttjar en prestation som är sådan att den inte kan återlämnas. Det betyder i enlighet med ovan lämnade förslag att gäldenären genast måste utge vederlag eller ställa säkerhet. Om gäldenären med rekonstruk- tören samtycke fullföljer avtalen skulle en förmånsrätt kunna upp- stå i en efterföljande konkurs. Eftersom förmånsrätt begränsas till situationer där företagsrekonstruktionen övergår till konkurs (se ovan avsnitt 7.2.8.) är de farhågor som uttryckts av några av remiss- instanserna om ett större antal fordringar som är förenade med förmånsrätt inte särskilt stora, särskilt i ljuset av att gäldenären inte kan ingå rättshandlingar på egen hand. Sådana rättshandlingar kan som ovan nämnts vara ogiltiga om de träffats utan rekonstruktö- rens samtycke, såvida inte borgenären var i god tro.

48Se SOU 2001:80 s. 198 – 200 samt, s. 151–155.

49Se SOU 2010:2 Del 1 s. 412 och s. 426 f.

204

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

7.2.10Utnyttjande av lokaler

Förslag: Fortsätter en hyresvärd att tillhandahålla en lokal enligt ett hyresavtal med gäldenären, ska hyresvärdens fordran på hyra för nyttjande som sker senare än en månad efter rekonstrukt- ionsbeslutet anses ha uppkommit under rekonstruktion, såvida inte gäldenären erlägger kontant betalning för hyror som upp- kommit efter rekonstruktionsbeslutet eller ställer säkerhet där- för.

Ett hyresförhållande upphör inte att gälla för att gäldenären blir föremål för företagsrekonstruktion. Ett hyresavtal är ett varaktigt avtal, vilket innebär att 2 kap. 20 § LFR ska tillämpas. I bestäm- melsen första stycke framgår att har gäldenärens motpart före be- slutet om företagsrekonstruktion fått rätt att häva ett avtal på grund av inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation, får motparten efter beslutet inte häva avtalet på grund av dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär att det ska fullföljas. Gäldenären ska på mot- partens begäran inom skälig tid ge besked om avtalet ska fullföljas. Den rättsliga utgångspunkten som är avgörande för bestämmelsens tillämplighet är således att gäldenären är i befarat dröjsmål eller dröjsmål med betalning när beslut om företagsrekonstruktion fatt- tas av tingsrätten. Motparten ska inte heller ha utnyttjat sin häv- ningsrätt vid tidpunkten för beslutet. Har hävningsrätten upp- kommit först därefter är 2 kap. 20 § LFR inte tillämplig.

Ska ett avtal fullföljas gäller således följande enligt 20 kap. 20 § andra stycket 1. Är tiden för motpartens fullgörelse inne, ska gäl- denären på motpartens begäran fullgöra sina motsvarande prestat- ioner eller, om anstånd har medgetts beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem. Bestämmelsen bygger på principen att motparten inte ska vara tvungen att ta några nya risker på grund av avtalet.50 Typiskt sett är gäldenärens förmåga att fullgöra sina avtal oviss när en rekonstruktion är aktuell. Gäldenären ska därför full- göra samtliga sina prestationer som ska vara fullgjorda vid tiden för motpartens prestation och som knyter an till den aktuella presta-

50 Se prop. 1995/96:5 s. 199.

205

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

tionen från motpartens sida.51 Istället för att prestera kan gäldenä- ren som lagtexten visar ställa godtagbar säkerhet om så krävs av motparten för prestationer som motsvarar dem som motparten kommer att tillhandahålla gäldenären. Säkerheten kan utgöras av bankgaranti, pantförskrivning, borgenförbindelse eller något lik- nande.

Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har motparten en- ligt 2 kap. 20 § andra stycket 2 rätt att erhålla säkerhet för gäldenä- rens framtida prestationer i den mån det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. Det bör noteras att gäldenären inte med stöd av denna bestämmelse kan tvingas till förskottsbetalning.52 Dessutom finns rätten att begära säkerhet endast om det av särskild anledning är nödvändigt för skydda mot- parten mot förlust.

Om gäldenären inte lämnar besked huruvida avtalet ska fullföl- jas enligt 2 kap. 20 § första stycket eller inte fullgör sina skyldig- heter enligt 20 kap. 20 § andra stycket, får motparten häva avtalet, 20 kap. 20 § tredje stycket. Vid hyra är vanligtvis gäldenären skyl- dig att betala hyran i förskott. Hyresgästen är däremot inte skyldig att betala den hyra som förfallit för tiden före rekonstruktionen. Inte heller behöver hyresgästen ställa säkerhet för dessa. Principen i NJA 1989 s. 206 ska således inte tillämpas under företagsrekon- struktion, vilket innebär att partiell fullföljd är tillåten. Hyresford- ringar som uppkommit före rekonstruktionen kommer därmed att omfattas av ett eventuellt ackord.53 Motparten får inte heller för- månsrätt som t.ex. gäller för nytillkomna fordringar, eftersom motpartens vederlagskrav grundar sig på avtal som träffats före beslutet om företagsrekonstruktion, jfr 10 § 4 FRL. Däremot måste gäldenären betala hyresfordringar som uppkommer under rekonstruktionen.

Kan inte 2 kap. 20 § LFR tillämpas gäller allmänna bestämmel- ser. En tillämpning av allmänna bestämmelser vid företagsrekon- struktion innebär bl.a. följande. När gäldenären inte har begått något kontraktsbrott före inledandet av företagsrekonstruktionen och det inte står klart att gäldenären kommer att begå ett avtals-

51Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013, s. 130.

52Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013, s. 134.

53Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013, s. 140, SOU 2001:80 s. 81 f.

206

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

brott, har motparten innan fullgörelsetiden är inne ingen rätt att få besked om gäldenären tänker utge vederlaget. Motparten riskerar då att gäldenären senare inte vill utge vederlaget, vilket visserligen är ett avtalsbrott men innebär att motparten är hänvisad till att bevaka sin rätt vid ett eventuellt ackord. Motparten måste dock för sin del vara beredd att fullgöra avtalet för att inte göra sig skyldig till avtalsbrott, om gäldenären när fullgörelsetiden är inne begär fullgörelse och är beredd att utge vederlaget eller ställa säkerhet.54

I syfte att samordna reglerna mellan konkurs och företagsre- konstruktion föreslår utredningen att en bestämmelse efter modell av 12 kap. 31 § JB införs i LFR.55 Om gäldenären fortsätter att bed- riva sin verksamhet i hyresvärdens lokaler och varken erlägger kon- tant betalning eller ställer säkerhet för uppkomna hyresfordringar som härrör sig från tiden efter rekonstruktions inledande ska hy- resvärden i likhet med vad som gäller vid konkurs få en priviligierad ställning. Visserligen kan anföras att den föreslagna regeln i 20 d § ger uttryck för detsamma, nämligen utnyttjar eller förfogar gälde- nären över en prestation utan att ha bestämt om avtalet ska fullföl- jas anses gäldenären ha krävt fullföljd för denna.56 Utredningen anser dock att det kan vara lämpligt att förtydliga regeln så att det klart framgår att utnyttjar gäldenären lokaler utan att betala för dem ska det leda till att hyresvärdens fordran är förenad med s.k. superförmånsrätt i en efterföljande konkurs. Vid konkurs gäller enligt 12 kap. 31 § JB att om ett konkursbo inte ställer en lokal till en hyresvärds förfogande en månad efter det att hyresvärden har uppmanat boet till detta, ansvarar boet för hyran. Ansvaret gäller hyra från konkursbeslutet till dess att konkursboet ställer lokalen till hyresvärdens förfogande. Syftet med bestämmelsen är att för- hindra att gäldenären bedriver verksamhet i hyrda lokaler utan att svara för hyreskostnaden, vilket är till nackdel för de företag som konkurrerar med gäldenären och för hyresvärden. Utredningen föreslår således att fortsätter en hyresvärd att tillhandahålla en lokal enligt ett hyresavtal med gäldenären, ska hyresvärdens fordran på

54Se prop. 1995/96:5 s. 201, SOU 2001:80 s. 99.

55Se prop. 2002/03:49 s. 102 ff. Se även NJA 2009 s. 41.

56Se även NJA 2014 s. 537. Där finner HD att om det rör sig om en fordran för en presta- tion, som gäldenärsföretaget i enlighet med det före den kritiska tidpunkten träffade avtalet därefter tillgodogjort sig, men som borgenären inte har varit skyldig att prestera annat än mot samtidig avtalsenlig betalning, omfattas vederlagsfordringen inte av ackordet.

207

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

hyra för nyttjande som sker senare än en månad efter rekonstrukt- ionsbeslutet anses ha uppkommit under rekonstruktion, såvida inte gäldenären erlägger kontant betalning för hyror som uppkommit efter rekonstruktionsbeslutet eller ställer säkerhet därför. Om gäl- denären försummar att betala hyror som löper på tiden efter rekon- struktionsbeslutet, kommer dessa att vara likställda med nya ford- ringar, vilket medför att de får allmän förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL i en efterföljande konkurs. (jfr 7.2.7 vad som anförs om för- månsrätt vid efterföljande konkurs). Trots att hyresvärdens fordran grundar sig på ett avtal som träffats före beslutet om företagsre- konstruktion ska således hyresvärdens fordran förenas med super- förmånsrätt i den angivna situationen. Såsom vid konkurs ska inte gäldenären kunna driva verksamheten vidare utan att betala för lokalkostnaderna. Så länge som gäldenären fullgör sina förpliktelser avseende hyror som uppkommit efter rekonstruktionsbeslutet kan dock hyresvärden inte häva avtalet. Gäldenären är dock inte tvungen att betala eller ställa säkerhet för förfallna hyror som upp- kommit innan rekonstruktionsbeslutet. Utifrån detta perspektiv är den föreslagna regeln inte någon nyhet. Bestämmelsen ska vara tillämplig även vid en förhandling om separat ackord, 3 b kap. 11 §.

7.2.11Lönefordringar

Förslag: Om en arbetstagare fortsätter att fullgöra sina åtagan- den enligt ett anställningsavtal med gäldenären, ska arbetstaga- rens fordran på lön eller annan ersättning för arbete som utförs senare än en månad efter rekonstruktionsbeslutet anses ha upp- kommit under rekonstruktionen.

En arbetstagare som inte får betalt för innestående lön eller som med stor sannolikhet kan fastställa att full lön inte kommer att utges för framtida löneanspråk har enligt allmänna principer rätt att lägga ner arbetet i avvaktan på betalning eller att betryggande sä- kerhet ställs.57 Eftersom hävningsförbudet i 2 kap. 20 § inte gäller anställda kan en arbetstagare frånträda sin anställning under rekon-

57 Se AD 1942 nr 56, AD 1971 nr 19 och prop. 1995/96:5 s. 92 och 136.

208

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

struktionen. Det nämnda innebär att det kan vara svårt för en gäl- denär att hindra en arbetstagare att frånträda anställningen.58

Vid såväl företagsrekonstruktion som konkurs utgår lönega- ranti. Arbetstagaren omfattas av en rätt till lönegaranti såvitt gäller viss intjänad lön och lön för den första månaden efter beslutet om företagsrekonstruktion. För tiden senare än en månad från beslutet om företagsrekonstruktion ska arbetstagaren erhålla lön av gälde- nären. Om gäldenären inte erlägger full betalning eller ställer sä- kerhet för lönefordran kan arbetstagaren frånträda anställningen. Det kan vara förödande för gäldenären om s.k. nyckelpersoner lämnar företaget, därför att gäldenären kanske inte kan erlägga t.ex. full betalning för lönefordran. Vid konkurs gäller enligt 5 kap. 18 § konkurslagen att om en arbetstagare fortsätter att fullgöra sina åtaganden enligt anställningsavtalet, ansvarar konkursboet för ar- betstagarens fordran på lön eller annan ersättning för arbete som belöper på tid efter en månad från konkursbeslutet. En fordran för arbete utfört under den första månaden av arbetsgivarens konkurs är en konkursfordran som normalt omfattas av lönegaranti, medan fordran för därefter utfört arbete åt konkursboet är en massaford- ran och som inte omfattas av lönegaranti annat än om konkursboet försätts i konkurs.59 Någon uttrycklig motsvarighet till 5 kap. 18 § konkurslagen finns inte vid företagsrekonstruktion. Här skulle man dock kunna införa en sådan liknande bestämmelse som visser- ligen inte ger den anställde samma trygghet som en anställd vid konkurs men som i vart fall kanske skulle kunna få någon nyckel- person att stanna en ytterligare tid hos gäldenären, nämligen om vederbörandes fordran skulle vara förenad med allmän förmånsrätt i en efterföljande konkurs. Visserligen skulle det vara möjligt för den anställde att frånträda anställningen och förhandla fram ett nytt avtal med gäldenären som medför allmän förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL om avtalet ingås med rekonstruktörens samtycke. Det ankommer dock på rekonstruktören att se till att företagshypote- kets värde inte minskar onödigt mycket på grund av fordringar på grund av sådana avtal. I strävan att låta reglerna i rekonstruk- tionslagen närma sig reglerna i konkurslagen bör dock en regel

58Jfr Danhard, E., Konkursarbetsrätt, 5 uppl., 2013, s. 410 ff.

59Se Möller, M., Rättsutlåtande i tvist om huruvida fordran för arbete utfört under företags- rekonstruktion omfattas av offentligt ackord. Insolvensrättsliga utlåtanden, 2016 s. 92.

209

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas SOU 2016:72

utarbetas efter modell i 5 kap. 18 § konkurslagen. I en situation där gäldenären inte kan betala hela den anställdes lön och anspråken inte täcks fullt ut av lönegaranti skulle möjligtvis gäldenären kunna behålla nyckelpersoner kvar i företaget en längre tid än vad som nu kanske är möjligt, om det gavs superförmånsrätt för löneanspråket i en eventuell efterföljande konkurs. Någon begränsning av förmåns- rätten – såsom är fallet beträffande t.ex. lönefordringar enligt 12 § FRL - finns inte för förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL (se NJA 2014 s. 389). Utredningens mål är bl.a. att skapa förutsättningar för lyckade rekonstruktioner. Kan gäldenären tillhandahålla de anställda villkor som leder till en fortsatt anställning är det till fördel för båda parterna. Den föreslagna regeln skulle också vara särskilt viktig vid ett separat ackord eftersom då utgår inte någon lönegaranti.

Det bör påpekas att den föreslagna regeln inte på något sätt är avsedd att påverka rättsläget avseende frågan om tidpunkten för fordrans uppkomst, NJA 2009 s. 291, NJA 2012 s. 876, NJA 2014 s. 537 och HFD 2016-07-04, mål nr 5818-14. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2014 s. 537 uttalat att tidpunkten för fordring- arnas uppkomst ska avgöras med beaktande av syftet med den regel som avgränsar vilka borgenärer som omfattas av ackordet, dvs. 3 kap. 3 § LFR. Om det rör sig om en prestation, som gäldenärsfö- retaget i enlighet med det före den kritiska tidpunkten träffade avtalet därefter har tillgodogjort sig, men som borgenären inte har varit skyldig att prestera annat än mot samtidigt avtalsenlig betal- ning, omfattas vederlagsfordran inte av ackordet. Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat i mål 5818-14, avgjort 2016- 07-05 att en arbetstagare inte är skyldig att prestera annat än mot avtalsenlig betalning. Fordran på lön eller annan ersättning för ar- bete som utförts efter den kritiska tidpunkten bör därför inte om- fattas av ett offentligt ackord.

För arbetstagaren säkras således fordran på utfört arbete under

den första månaden av företagsrekonstruktionen	av lönegaranti.
I fråga om utbetalt lönegarantibelopp inträder	staten i arbets-

tagarens rätt mot arbetsgivaren. De angivna rättsfallen ger uttryck för att statens regressfordran inte omfattas av ackord. Efter en må- nad är det dock gäldenären som ska betala arbetstagaren. Om gäl- denären inte betalar arbetstagaren är den sistnämnde inte skyldig att utföra något arbete. Om en arbetstagare emellertid skulle fort- sätta att fullgöra sina åtaganden enligt ett anställningsavtal i den

210

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

situationen ska arbetstagarens fordran på lön eller annat arbete vara förenad med bästa allmänna förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL i en even- tuell efterföljande konkurs av arbetsgivaren. Vidare föreslås att en arbetstagare som fortsätter sina åtaganden enligt ett anställningsavtal och arbetsgivaren är föremål för ett separat ackord ska ha sin fordran på lön förenad med bästa allmänna förmånsrätt enligt 10 § 4 i en even- tuell efterföljande konkurs av arbetsgivaren, se 3 b kap. 11 §.

7.2.12Överlåtelse av avtal

Förslag: Gäldenären ska ha rätt att överlåta avtal till tredje man.

I ett rekonstruktionsförfarande kan gäldenären inse att ett avtal är till gagn för förfarandet men det kan ändå av olika skäl anses för betungande. I flera rättsordningar, bl.a. den amerikanska, finns möjlighet för gäldenären att överlåta avtal till tredje man.60 Det är till fördel för både gäldenären och borgenären genom att avtalet i praktiken blir fullföljt. Borgenären missgynnas inte heller av upp- görelsen eftersom det ställs krav på att gäldenären måste överlåta avtalet till en solvent tredje man.

I allmänhet kan en gäldenär inte utan borgenärens samtycke be- fria sig från en förpliktelse i ett avtal genom att överlåta detta på en ny gäldenär.61 Ett sådant samtycke kan lämnas uttryckligen men kan också framgå av t.ex. konkludent handlande. Ett gäldenärsbyte kan i vissa fall följa av lag62 eller åstadkommas med stöd av lag. Utan lagstöd förutsätts annars att borgenären och den som inträder som ny gäldenär är överens om det.63 Om borgenären samtycker uppkommer dock två frågor, nämligen om och när den nuvarande gäldenärens förpliktelse upphör på grund av överlåtelsen. Huvud- regeln är att den nuvarande gäldenärens förpliktelse inte upphör utan borgenärens samtycke.

60Se Tuula, M., Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar, 2 uppl., 2001, s. 163.

61Se Rodhe, K., Obligationsrätt, s. 642 ff.

62Se 2 kap. 26 § ABL.

63Se Lindskog, S., Betalning. Om kongruent infriande av penningskulder och andra betal- ningsrättsliga frågor, 2014, s. 331.

211

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

SOU 2016:72

Utifrån ett rekonstruktionsperspektiv borde det vara möjligt att göra ett gäldenärsbyte vid t.ex. leasingavtal. Förvärvaren av leasing- avtalet tar över avtalet och ansvaret som ny gäldenär och objektet fortsätter att häfta som säkerhet för borgenären. Den tidigare gäl- denären befrias från sitt ansvar och den nya gäldenären betalar en- ligt avtalet till borgenären. Det nämnda gäldenärsbytet är möjligt att genomföra enligt gällande rätt med borgenärens samtycke. Ett annat exempel är överlåtelse av hyresavtal. Om borgenären tillåter att överlåtelse av ett hyresavtal får göras till en ny hyresgäst får det anses innebära att borgenären medger att den nya gäldenären får överta den nuvarande gäldenärens rätt att nyttja lokalen. Borgenä- ren får då också anses ha medgivit att den nuvarande gäldenären befrias från sina förpliktelser vid överlåtelsen, såvida inget förbehåll skett.

Utredningen föreslår en regel som innebär att gäldenären har rätt överlåta ett avtal mot borgenärens vilja under förutsättning att

a)gäldenären förklarat att avtalet ska fullföljas,

b)att tredje man har förmåga att fullgöra avtalet och

c) motparten inte väsentligt missgynnas av överlåtelsen och det i övrigt inte finns något rättsligt hinder mot överlåtelsen.

Detta innebär att förvärvaren ska uppfylla gäldenärens återstående avtalsförpliktelser i den mån de omfattas av avtalsöverlåtelsen till borgenären och den sistnämnde ska fullgöra sin del av avtalet gentemot förvärvaren. Gäldenären befrias dock från det datum då överlåtelsen äger rum från eventuella förpliktelser i det överlåtna avtalet.64

Det ska vara möjligt att överlåta avtalet trots att det finns för- bud mot detta i avtalet, jfr nuvarande 20 kap 20 § sjätte stycket LFR och föreslagna 2 kap. 20 i § att reglerna är tvingande till gälde- närens fördel. Frågan är dock om vissa avtal inte ska kunna överlå- tas. Om det föreligger något direkt rättsligt hinder för gäldenärs- byte eller om det skulle medföra betydande svårigheter för borgenären att uppfylla sina åtaganden enligt annan lagstiftning på grund av gäldenärsbytet ska naturligtvis inte en sådan överlåtelse

64 Se motsvarande regel i Nordic-Baltic Recommendations on Insolvency law, Final version 2016.

212

SOU 2016:72

Rättsverkningar av att företagskonstruktion beslutas

kunna ske. Det kan också diskuteras om gäldenären till exempel ska få överlåta ett avtal som avser en specifik tjänst som gäldenären ska utföra åt motparten. Även i den situationen bör inte överlåtelse ske, om motparten inte kan förvänta sig att få tjänsten utförd med samma kvalitet. Det viktigaste torde dock vara att motparten skyd- das mot att tredje man på grund av bristande ekonomisk förmåga eller av annat skäl inte kommer att fullgöra sin del av avtalet efter övertagandet. Regelverket måste därför tillhandahålla ett skydd för borgenären. Skyddet består i att överlåtelsen måste ske till en sol- vent tredje man. Tredje man måste således ha förmåga att fullfölja avtalet. Skyddet består även av en möjlighet för borgenären att för- hindra överlåtelsen för det fall borgenären väsentligen missgynnas av överlåtelsen, dvs. det finns risk att vederbörande inte får betalt eller betryggande säkerhet inte ställs för fordran om så krävs av något annat skäl än tredje mans betalningsförmåga. Om borgenä- ren motsätter sig att avtalet överlåts ska saken prövas av domstol. Om borgenären är missnöjd med gäldenärens beslut, vilket har tillstyrkts av rekonstruktören - får borgenären väcka talan mot gäldenären inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet. Talan ska väckas i den tingsrätt som handlägger ärendet om företagsrekonstruktion. I sådana mål bör man kunna besluta att vardera part ska bära sina egna rättegångskostnader, oavsett utgång. Domstolens uppgift blir i den aktuella situationen att pröva skyd- det för den borgenär som motsätter sig överlåtelsen. Om t.ex. sä- kerhet har ställts för fullgörande av avtalet från tredje man ska domstolen kontrollera t.ex. att den är betryggande. Är resultatet av prövningen positivt ska domstolen medge att överlåtelse får ske, trots borgenärens bestridande. Utfaller prövningen negativt, ska överlåtelsen inte kunna ske. Vi anser dock att det vore lämpligast om parterna kunde komma överens på frivillig väg att gäldenärs- byte får ske. Vi anser dock också att en borgenär inte utan egentliga skäl ska kunna hindra gäldenären från att överlåta ett avtal till en solvent tredje man och på så sätt kanske stjälpa rekonstruktionen. En överlåtelse av avtalet förutsätter emellertid också att rekon- struktören samtycker till att överlåtelsen bör ske.

213

8Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

8.1Rekonstruktören

8.1.1Förslaget till rekonstruktör

Förslag: Av förslaget till rekonstruktör i ansökan om företags- rekonstruktion ska framgå vilka borgenärer som kontaktats med anledning av förslaget, hur de är berörda samt om de har någon erinran mot att den föreslagna personen utses till rekonstruktör. Detsamma gäller vid en ansökan om s.k. separat ackord.

I ansökningen ska gäldenären enligt 2 kap. 3 § 4 LFR lämna ett förslag till rekonstruktör och samtidigt lämna behövliga uppgifter om den föreslagne personens lämplighet för uppdraget. Vem som kan utses till rekonstruktör regleras närmare i 2 kap. 11 §. Av be- stämmelsens första stycke framgår att en rekonstruktör ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenä- rernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.

För att rätten i det enskilda fallet ska kunna ta ställning till frågan om den föreslagna rekonstruktören är lämplig för uppdraget och har borgenärernas förtroende måste den få kännedom om borgenärernas inställning till den person som föreslagits. Rätten måste, som ovan angetts, vid tillämpningen av 2 kap. 3 § 4 beakta bestämmelsen i 2 kap. 11 § att rekonstruktören ska ha borgenärernas förtroende. Nuvarande lagstiftning uppställer dock inget krav på att rätten inhämtar sådan kunskap att den kan bedöma vilket förtroende rekonstruktören kan ha hos borgenärerna eller vilka förutsättningar rekonstruktören kan ha att iaktta borgenärsintressena (jfr 1 kap. 2 §).

215

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

Utredningen föreslår därför att 2 kap. 3 och 4 §§ LFR komplet- teras med en regel om att såväl gäldenär som borgenär i ansökan ska ange vilka borgenärer som kontaktats med anledning av försla- get. Av ansökan ska också framgå hur de tillfrågade borgenärerna är berörda i rekonstruktionsärendet samt om de har någon erinran mot att personen i fråga utses till rekonstruktör av rätten. En lik- nande ordning praktiseras redan i Göteborgs tingsrätt för att stärka borgenärernas inflytande över förfarandet och är enligt borgenärer utredningen talat med mycket uppskattad. Den nämnda föreslagna regeln ska även gälla vid en ansökan om s.k. separat ackord (se 8.2).

Meningen är att gäldenären och den blivande rekonstruktören alternativt borgenären vid framtagandet av ansökan ska ha förank- rat valet av person hos en betydande krets av borgenärer så att inte förtroendefrågan i denna del senare får en avgörande betydelse för om rekonstruktionen kan lyckas eller inte. Vilka borgenärer som kontaktas får avgöras i varje enskilt fall men eftersom syftet är att underlätta rättens bedömning om personen i fråga har borgenärer- nas förtroende att kunna genomföra rekonstruktionen på att fram- gångsrikt sätt torde det i många fall vara fråga om att kontakta kre- ditgivare, Skatteverket och större leverantörer eller dylikt.

Skatteverket har påpekat för utredningen att det finns flera ex- empel på att personer som saknar myndighetens förtroende för- ordnats till rekonstruktörer. Orsaken kan exempelvis vara restförda skatteskulder eller att personen är lagförd för ekonomisk brottslig- het. Skatteverket har i dessa fall fått driva särskilda processer om att få personen i fråga entledigad. Med den ordning som förordas garanteras i större utsträckning att borgenärerna får lämna sin in- ställning till den person som föreslagits. I den mån personen i fråga inte är redbar eller kanske utifrån tidigare erfarenheter saknar till- räcklig kompetens m.m. kan borgenären tillföra ärendet sådan in- formation att ingå i rättens beslutsunderlag och på så sätt föregripa tidsödande processer om personens lämplighet.

Lagstiftaren har inte närmare preciserat vem som är lämplig att utse till rekonstruktör vid företagsrekonstruktion utan har hållit det öppet för rätten att välja den person som i det särskilda fallet är mest lämpad för uppdraget. När inte omständigheterna i det en- skilda fallet motiverar annat bör det dock enligt förarbetena till lagen vara en advokat ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral som förordnas. Enligt lagstiftaren

216

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

garanterar detta i normalfallet att rekonstruktören har viss erfaren- het av företagsledning, gedigna kunskaper i obeståndsjuridik lik- som inom andra relevanta rättsområden samt vana vid att hantera situationer i vilka motstående intressen gör sig gällande (prop.1995/96:5 s. 104). Vidare är det rekonstruktören som fattar beslut om lönegaranti vid en företagsrekonstruktion och underrät- tar konkurstillsynen vid kronofogdemyndigheten om meddelade lönegarantibeslut genom att sända en kopia av besluten.1 Rekon- struktören är skyldig att betala ut lönegaranti om förutsättningarna är uppfyllda, trots att gäldenären skulle motsätta sig det. Rekon- struktörens beslut avseende lönegarantimedel är därmed att lik- ställa med myndighetsutövning eftersom beslutet således kan gynna eller vara betungande gentemot den enskilde. Med hänsyn till den stora betydelse som en rekonstruktör har för ett lyckat förfarande samt denne inte sällan administrerar betydande belopp inom ramen för lönegarantisystemet finns anledning att betona vikten av att rätten har lagstiftarens tidigare uttalanden från propo- sitionen i åtanke vid valet av rekonstruktör.

Frågan om det ska införas ett system med auktorisation för per- soner som ska fungera som rekonstruktörer har diskuterats.2 En ordning där den som ska komma i fråga för sådant uppdrag har genomgått någon form av särskild utbildning skulle kunna vara en åtgärd för att säkra kompetensen hos dem som utför rekonstrukt- ionsuppdrag och stärka förtroendet för institutet. De signaler ut- redningen fått visar inte att det finns problem med oseriösa rekon- struktörer av sådan omfattning att ett särskilt krav på auktorisation är påkallat. Ett av de viktigaste skälen till att införa ett auktorisat- ionskrav skulle vara att det bedrivs någon slags efterhandsgrans- kande kontroll av det arbete som utförs, exempelvis på samma sätt som i dag gäller för fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666) eller för revisorer enligt revisorslagen (2001:883). Det skulle också kunna vara fråga om sådan tillsyn som utövas av kon- kurstillsynen vid Kronofogdemyndigheten över förvaltningen av ett konkursbo eller den tillsyn som Sveriges advokatsamfund utö- var över Sveriges advokater. Tillsynen skulle således kunna ske an- tingen inom ramen för en myndighet eller ett privaträttsligt organ.

1Danhard, E., Konkursarbetsträtt, 5 uppl., 2013 s. 383.

2Se SOU 2000:62 s. 351.

217

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

Det anges inte direktiven att frågan om tillsyn ska utredas och ut- redningen anser inte heller av tidsskäl ha möjligheter att göra så.

8.1.2Utseende av en eller flera rekonstruktörer

Förslag: När en ansökan om företagsrekonstruktion bifalls får rätten endast om det finns synnerliga skäl utse fler än en rekon- struktör.

Den som är anställd vid Skatteverket ska inte få vara rekon- struktör. Den som arbetar med lönegarantifrågor vid Länssty- relse ska inte heller få vara rekonstruktör.

Av 2 kap. 10 § första stycket LFR framgår att rätten, när den beslu- tar om företagsrekonstruktion, samtidigt ska utse en rekonstruk- tör. I en ansökan enligt 2 kap. 3 § och 4 § LFR ska alltid finnas ett förslag till lämplig person. För att stärka borgenärernas inflytande över förfarandet föreslås i avsnitt 8.1.1 att det av ansökan ska framgå vilka borgenärer som har kontaktats med anledning av den föreslagna rekonstruktören, hur de är berörda samt om de har nå- got att erinra mot att den föreslagna personen utses.

Om det finns särskilda skäl kan enligt 2 kap. 10 § första stycket LFR fler än en rekonstruktör utses. Sådana särskilda skäl kan vara att gäldenärens verksamhet är av mycket stor omfattning eller av komplicerad art (prop. 1995/96:5 s. 184). I utredningens uppdrag ligger att föreslå regler som leder till ett mer kostnads- och tidsef- fektivt förfarande. I sammanhaget bör därför framhållas att det även vid större företagsrekonstruktioner i den absoluta merparten av ärenden bör vara tillräckligt att utse endast en rekonstruktör. Hanteringen av rekonstruktionsförfarandet förenklas om gäldenä- ren har en rekonstruktör att samarbeta med och det blir t.ex. tydli- gare vilken person som ska ge det samtycke till gäldenärens rätts- handlingar som i olika hänseenden föreskrivs. En annan självklar fördel är att kostnaderna för förfarandet blir lägre om det endast utses en rekonstruktör. I den mån den utsedde rekonstruktören behöver ytterligare kompetens i vissa frågor kan i stället sakkunnigt biträde anlitas enligt 2 kap. 12 § andra stycket. Oftast räcker det att rekonstruktören och det sakkunniga biträdet kompetensmässigt kompletterar varandra i vissa frågor och en sådan lösning är då mer

218

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

kostnadseffektiv än att rätten utser flera rekonstruktörer som arbe- tar tillsammans under hela förfarandet.

Det går emellertid inte att utesluta att det i undantagsfall kan finnas sådana mycket omfattande och komplicerade rekonstrukt- ioner som inte kan hanteras av en rekonstruktör ensam och där inte heller anlitande av sakkunnigt biträde är en framkomlig väg. Möj- ligheten att utse fler än en rekonstruktör enligt 2 kap. 10 § första stycket LFR bör därför inte tas bort. För att markera att bestäm- melsen endast är förbehållen sällsynta undantagsfall bör emellertid rekvisitet särskilda skäl ersättas med synnerliga skäl.

Eftersom de offensiva borgenärsuppgifterna har övergått till Skatteverket från Kronofogdemyndigheten svarar Skatteverket för staten i företagsrekonstruktioner. Det är därför inte lämpligt att låta någon där anställd hos Skatteverket få vara rekonstruktör. Det bör även tilläggas att en person som arbetar med lönegarantifrågor vid Länsstyrelse inte heller bör få vara rekonstruktör. Bestämmel- sen i 2 kap. 11 § LFR ska därför justeras i enlighet med det sagda. Av den nuvarande bestämmelsen framgår dock att den som är an- ställd vid domstol eller Kronofogdemyndigheten inte får vara re- konstruktör. Bestämmelsens lydelse i den delen kvarstår dock oförändrad.

I sammanhanget vill även utredningen betona att handläggning av ärenden om företagsrekonstruktion och därmed frågan om vem som ska utses som rekonstruktör inte kan delegeras till tingsnota- rier eller notariemeriterade beredningsjurister enligt förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion, utan sådana beslut ska fattas av en ordinarie domare.

8.1.3Möjlighet för rekonstruktören att sätta annan i sitt ställe

Förslag: Rekonstruktören får vid fullgörandet av uppdraget inte sätta någon annan i sitt ställe.

Till utredningen har framförts att det under senare år blivit vanli- gare att rekonstruktörer använder sig av fristående samarbetspart- ners vid utförandet av sitt uppdrag där det anlitade företaget upp- träder som en mellanman mellan gäldenären och rekonstruktören.

219

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

Rekonstruktören utför i ett sådant fall inget egentligt arbete utan tar ett fast arvode för att ”skylta med sitt namn”. Arbetet utförs istället av mellanmannen. Utvecklingen att företag som inte är ut- sedda rekonstruktörer är inblandade i det löpande arbetet i rekon- struktionerna upplevs av berörda myndigheter som problematiskt eftersom det är rekonstruktören som ansvarar för rekonstruktionens genomförande samtidigt som diskussionerna i många av dessa fall kommer att föras med det företag som rekonstruktören anlitat. I de fall det finns företag som mellanhand är det också svårare för myndig- heten att få ut information från gäldenären och det är ofta svårt för myndigheten att avgöra om begärda handlingar kan lämnas ut.

Enligt utredningens uppfattning är den redovisade utvecklingen inte förenlig med lagstiftarens avsikt med LFR. Utgångspunkten är att det är den av rätten förordnade rekonstruktören som själv aktivt ska sätta sig in i gäldenärens verksamhet. Det krävs för att kunna fullgöra uppgiften att lämna råd och anvisningar samt ge samtycke till sådana åtgärder som inte kan sägas ligga inom ramen för den normala affärsverksamheten. Rekonstruktören måste själv löpande övervaka gäldenärens verksamhet och ta aktiv del i förvaltningen. Det är inte lämpligt att rekonstruktören överlåter delar av det löpande arbetet till någon annan som domstolen inte prövat och funnit lämplig.

Något stöd för att en rekonstruktör kan sätta någon annan i sitt ställe finns varken i LFR eller i lagens förarbeten. I doktrinen framhålls att en sådan möjlighet saknas för rekonstruktören.3 Att rekonstruktören för egen del kan behöva hjälp från utomstående experter, t.ex. vid kvalificerade juridiska eller ekonomiska bedöm- ningar, är en annan sak än den konstruktion som beskrivits inled- ningsvis i avsnittet. En sådan möjlighet att anlita sakkunnigt biträde ges i dag med stöd av 2 kap. 12 § andra stycket LFR. Vid större rekonstruktioner fungerar det också så i praktiken att den utsedde rekonstruktören samlar behövlig kompetens omkring sig inom ramen för den kontorsorganisation som finns på arbetsplatsen. Detta är dock inte samma sak som att rekonstruktören anlitar ett företag som sköter löpande externa kontakter med myndigheter m.m. Med anledning av det anförda bör det i 2 kap. 11 § LFR infö-

3 Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar, 2 uppl., 2013, s. 86 och Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 77.

220

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

ras en bestämmelse att rekonstruktören vid utförandet av sitt upp- drag inte får sätta någon annan i sitt ställe.

8.1.4Rekonstruktörens ersättning

Förslag: Rekonstruktörens rätt till ersättning bestäms av rätten. Om det har utsetts flera rekonstruktörer, ska ersättning be- stämmas för var och en av dem. Beslutet om ersättning kan överklagas och ska kunna vara verkställbara när det har fått laga kraft.

Innan rätten prövar arvodesframställan ska rätten inhämta yttrande från gäldenären och de borgenärer som hos rätten har begärt att få yttra sig över framställningen.

Till sin begäran om ersättning ska rekonstruktören bifoga en kostnadsräkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika åtgärder som vidtagits. Har rekonstruktören haft ut- lägg som uppdraget krävt ska det anges i redogörelsen.

Enligt 4 kap. 4 § första stycket LFR har rekonstruktören rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hän- syn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skick- lighet varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfatt- ning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Till ersättning för utlägg som uppdraget krävt räknas t.ex. utlägg för anlitande av sakkunnigt biträde enligt 2 kap. 12 § andra stycket. Av förarbetena framgår att ersättningen för utlägg inte ska bli föremål för skälighetsprövning på samma sätt som arvodet utan det avgö- rande är snarare om uppdraget kan anses ha krävt utlägget (prop. 1995/96:5 s. 217 och s. 356 f.)

Enligt 4 kap. 4 § andra stycket LFR ska rekonstruktörens ersätt- ning, på begäran av rekonstruktören eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får också en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning. Av 4 kap. 6 § framgår att ersättningen till rekonstruktören ska betalas av gäldenären.

Till skillnad mot vad som gäller för konkursförvaltaren enligt 14 kap. 4 § KonkL är det således inte obligatoriskt att rätten beslu- tar om arvodet och kostnadsersättningen för rekonstruktören en-

221

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion SOU 2016:72

ligt LFR. Det är först om gäldenären eller en borgenär begär det som rätten prövar skäligheten i det av rekonstruktören yrkade be- loppet. Detta innebär att en tvist om ersättningen till rekonstruk- tören kan komma inför rätten antingen inom ärendet om företags- rekonstruktion eller som ett självständigt tvistemål. i båda fallen finns den materiella regleringen i 4 kap. 4 § LFR.

En orsak till att vissa företag väljer bort rekonstruktionsförfa- randet är att det uppfattas som ett kostsamt förfarande. Hur stor del av kostnaderna som utgörs av rekonstruktörens ersättning är svårt att få en bild av eftersom dessa i de flesta fall inte passerar domstolen utan debiteras gäldenären direkt. Enligt de uppgifter utredningen fått fram understiger arvodet i genomsnitt inte 400 000 kronor vid en rekonstruktion av ett medelstort företag. En rekonstruktion som pågår i cirka tre månader kostar cirka 285 000 kronor. Detta kan jämföras med det genomsnittliga arvodet för en konkurs som år 2014 uppgick till 66 317 kronor i avskriv- ningskonkurser och 231 768 kronor i utdelningskonkurser.4

Världsbanken har nyligen konstaterat att det svenska insolvens- förfarandet är mer kostsamt än i andra jämförbara OECD-länder och att den största delen utgörs av advokat- eller rekonstruk- törskostnader (se avsnitt 5.6). För att hålla kostnaderna för före- tagsrekonstruktion nere och på så sätt göra förfarandet mer attrak- tivt för fler företag bör formerna för ersättningsprövningen vid rekonstruktion ägnas särskild uppmärksamhet.

Som företagsrekonstruktionsförfarandet är utformat i dag sak- nas alltså kunskap om rekonstruktörens ersättning, vilket är en av de största utgiftsposterna i förfarandet. Det kan många gånger vara svårt för ett företag att avgöra om det av rekonstruktören begärda beloppet är en skälig ersättning för uppdraget. Ett sätt att åstad- komma effektiv kontroll och ett billigare förfarande är att införa ett system med taxesättning av rekonstruktörens arvode. Detta har genomförts bl.a. vid sådana konkurser som avskrivs enligt 10 kap. 1 § KonkL. Tanken på att utvidga ett motsvarande system för kon- kurser där förfarandet avslutas med utdelning har förts fram men avvisats främst med hänvisning till svårigheterna att urskilja en typisk konkurs som skulle kunna tjäna som riktmärke vid en taxe-

4 Uppgifter framtagna av Kronofogdemyndigheten baserade på myndighetens IT-stöd Op- tima och QlikTillsyn.

222

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

sättning samt att man, för att undgå stötande resultat, skulle be- höva frångå taxan i åtskilliga fall, kanske de flesta. Därigenom föll det viktigaste skälet bort för en utvidgning av taxeområdet till att omfatta även konkurser med visst utdelningsförfarande (prop. 1986/87:90 s. 160., SOU 2014:86 s. 361.). Utredningen anser att de anförda argumenten mot att utvidga taxeområdet för konkurs även har bäring på rekonstruktionsförfarandet.5 I de flesta rekonstrukt- ioner torde de arbetsuppgifter som rekonstruktören utför inte vara likartade eller av mindre invecklad beskaffenhet på så sätt att re- konstruktörens arbete i grova drag kan förutses och ligga till grund för taxa.

Ett förfarande som är såväl mer transparant som på sikt billigare till följd av priskonkurrens bör i stället kunna uppnås genom att införa ett motsvarande krav på domstolsprövning av ersättningen för rekonstruktörer som gäller för konkursförvaltaren enligt KonkL. En sådan regel finns redan i den norska och danska insol- venslagstiftningen (se avsnitt 5.2.1 och 5.2.2). Genom att rekon- struktörens ersättning bestäms av rätten skapas insyn i arvodets storlek på ett sätt som saknas i rekonstruktionsförfarandet i dag.

Den nuvarande ordningen där arvodesräkningen som huvudre- gel inte är offentlig kan verka hämmande på priskonkurrensen mel- lan rekonstruktörer. Av större betydelse är emellertid att det många gånger kan vara svårt, särskilt för mindre företag, att avgöra om det av rekonstruktören begärda beloppet är en skälig ersättning för uppdraget. Förvisso finns enligt gällande rätt en möjlighet att begära att rätten prövar rekonstruktörens rätt till ersättning men gäl- denären kan känna sig i viss beroendeställning till rekonstruktören och därför drar sig för att begära rättens prövning. Det förhållandet att rekonstruktören vanligen ersätts löpande á-conto av gäldenären under rekonstruktionen skapar också svårigheter att bedöma vad som är en sammantaget skälig ersättning för uppdraget.

En obligatorisk domstolsprövning av rekonstruktörens ersätt- ning skulle stärka samtliga inblandade parters förtroende för förfa- randet och torde på sikt leda till ett mer kostnadseffektivt och at- traktivt förfarande. Den nuvarande lydelsen av 4 kap. 4 § andra stycket LFR bör ändras så att det framgår att rekonstruktörens

5 För en översikt över regelverket kring konkursförvaltarnas kostnader, se SOU 2014:86 s 147 ff.

223

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

ersättning för arbete och utlägg bestäms av rätten. Handläggningen hos rätten bör utformas så att rätten alltid inhämtar yttrande från gäldenären men endast från de borgenärer som hos rätten särskilt begärt att de ska ges tillfälle att yttra sig över arvodesframställning- en (jfr 14:8 KonkL). För att rätten ska kunna göra en korrekt prövning av rekonstruktörens begäran om ersättning måste den ha ett tillräckligt underlag för sin bedömning. Det bör därför införas en bestämmelse i LFR om att rekonstruktören utöver det begärda beloppet måste ge in en räkning som utvisar hur beloppet fördelar sig på de olika vidtagna åtgärderna. i syfte att hålla kostnaderna för förfarandet nere bör inte krävas en alltför detaljerad redovisning av varje moment av uppdraget i räkningen.6 Räkningen bör kunna ha samma innehåll som en sedvanlig kostnadsräkning i tvistemål.

Rättens beslut om ersättning till rekonstruktören ska vara möj- ligt att överklaga för sig till hovrätten enligt huvudregeln i 4 kap. 11 § LFR. Av 4 kap. 10 § framgår motsatsvis att ett beslut om er- sättning till rekonstruktören kan verkställas först sedan det fått laga kraft (prop. 1995/96:5 s. 221). Den föreslagna ordningen med en obligatorisk domstolsprövning av rekonstruktörens ersättning innebär ingen ändring i detta avseende.

6 Jfr konkursförvaltarens arvode, se Welamson, L. & Mellqvist, M., Konkurs och annan insolvensrätt, 11 uppl., 2013, s. 250 ff., och där gjorde hänvisningar.

224

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

8.1.5Rekonstruktörens skadeståndsansvar

Förslag: Ett skadeståndsansvar för rekonstruktören införs i LFR. En rekonstruktör ska ersätta de skador som han eller hon vid full- görande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar en gäldenär eller en borgenär i ett förfarande om företagsrekonstrukt- ion eller i ett separat ackord. Skadeståndet ska kunna jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, ska- dans storlek och omständigheterna i övrigt. Om flera rekonstruk- törer ska ersätta samma skada, ska de som huvudregel svara solida- riskt för skadeståndet.

Talan om skadestånd mot rekonstruktören ska väckas inom tre månader från den dag då beslutet att företagsrekonstruk- tionen eller det separata ackordet ska upphöra enligt 4 kap. 7– 9 b §§ vann laga kraft. Talan ska väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion eller om separat ackord är eller har varit anhängigt.

I LFR saknas, till skillnad från vad som gäller för konkursförvaltare enligt 17 kap. 1 § KonkL, uttryckliga bestämmelser om rekonstruk- törens skadeståndsansvar vid fullgörandet av uppdraget. Att en skadeståndstalan mot en rekonstruktör kan väckas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer torde dock vara klart.7 Enligt lag- kommentaren till LFR finns skäl att tillämpa samma generella reg- ler om culpaansvar som gäller för en konkursförvaltare enligt 17 kap. 1 § KonkL på en rekonstruktör, för de skador som rekon- struktören orsakar borgenärerna, gäldenären och även tredje man vid fullgörandet av sitt uppdrag.8

2007 års Insolvensutredning föreslog att rekonstruktörens ska- deståndsansvar skulle bli lagfäst på motsvarande sätt som gäller för konkursförvaltare.9 Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erin- ran av de flesta remissinstanser. Regler om skadeståndsansvar för rekonstruktören finns t.ex. i finsk och tysk rätt (se avsnitt 5.2.3 och 5.3.2).

7Persson A.H. & Karlsson-Tuula, M., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2 uppl., 2012, s. 80 f. Se även Millqvist, G., Konkursförvaltares skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1 ff.

8Se Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion - En kommentar, 2 uppl., 2013, s. 98 f och där gjorda hänvisningar.

9SOU 2010:2 Del 1 s. 263 ff.

225

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

Utredningen förordar att rekonstruktörens skadeståndsansvar bör anges på ett tydligare sätt än genom de allmänna skadestånds- rättsliga principerna. En sådan förtydligande reglering är motiverad mot bakgrund av att rekonstruktörens roll under en företagsrekon- struktion nu förstärks. En reglering av rekonstruktörens skade- ståndsansvar bör införas i 4 kap. LFR och utformas med förebild i KonkL:s regler. Den föreslagna regeln om rekonstruktörens ska- deståndsansvar ska vara tillämplig både vid ett förfarande om före- tagsrekonstruktion och om separat ackord.

Förslaget innebär att rekonstruktörens skadeståndsansvar kan uppkomma gentemot borgenär i rekonstruktionsförfarandet eller gäldenären, om skadan tillfogas uppsåtligen eller av oaktsamhet. På samma sätt som för en konkursförvaltare bör rekonstruktörens skadeståndsskyldighet kunna jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omstän- digheterna i övrigt. Vidare bör KonkL:s regler om solidariskt an- svar för skadeståndsskyldighet som har ålagts flera konkursförval- tare gälla även för rekonstruktörer liksom reglerna om den slutliga fördelningen av skadeståndsbeloppet mellan dessa.

En särskild fråga är om det finns behov av att i LFR reglera även frågan om rekonstruktörens skadeståndsansvar gentemot tredje man, dvs. någon som inte är direkt inblandad i rekonstruktionen. Denna fråga är betydligt mer komplicerad än frågan om rekon- struktörens skadeståndsansvar mot en borgenär i rekonstruktions- förfarandet och gäldenären. Som framkommit ovan har i doktrinen antagits att rekonstruktören ansvarar gentemot tredje man i vart fall om skadan åsamkats genom åsidosättande av en uttrycklig till tredje mans skydd meddelad lagbestämmelse. Frågan har dock inte varit föremål för prövning i rättspraxis och utredningen kan av tidsskäl inte inom ramen för denna utredning närmare klargöra hur det förhåller sig, varför frågan bör lämnas oreglerad i LFR. Det kan dock emellertid finnas skäl att utreda denna fråga i ett annat sam- manhang.

Av bestämmelsen i 17 kap. 2 § KonkL framgår att talan om ska- destånd, som inte grundas på brott, mot en förvaltare ska föras genom klander av förvaltarens slutredovisning. En sådan reglering kan inte överföras till LFR eftersom en rekonstruktör inte avger slutredovisning. Bestämmelsen har även innebörden att en talan är begränsad i tiden. I 13 kap. 7 § tredje stycket KonkL anges inom

226

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

vilken tid talan om klander av slutredovisningen ska väckas. Av paragrafen följer att talan om skadestånd ska väckas inom tre må- nader från närmare angivna tidpunkter, vilka varierar något bero- ende på bl.a. om konkursen har avslutats med utdelning eller inte.

Med beaktande av att samordning är önskvärd mellan reglering- en i KonkL och LFR bör en skadeståndstalan mot en rekonstruk- tör enligt LFR begränsas i tid. Eftersom en motsvarighet till slutre- dovisning saknas i LFR bör den bortre gränsen för när en skadeståndstalan får väckas mot rekonstruktören sättas till tre må- nader från dagen då beslutet att företagsrekonstruktionen ska upp- höra enligt 4 kap. 7 och 8 §§ LFR vann laga kraft. Det gäller även om rekonstruktören under förfarandet entledigas av rätten enligt 2 kap. 11 § tredje stycket LFR.

8.1.6Bör en rekonstruktör kunna utses till förvaltare i en efterföljande konkurs?

Bedömning: Frågan om en rekonstruktör ska kunna utses till förvaltare i en näringsidkares efterföljande konkurs bör även i fortsättningen avgöras från fall till fall. Inom ramen för denna utredning föreslås inga ändrade regler om vem som ska kunna utses till konkursförvaltare.

En rekonstruktörs erfarenheter av en företagsrekonstruktion kan självfallet vara av stort värde vid en eventuell konkurshantering. Det kan exempelvis vara kostnadsbesparande eftersom rekonstruk- tören redan känner till gäldenärsföretaget och de ekonomiska för- utsättningarna och därför kan utreda konkursboet på ett effektivare sätt än en icke tidigare inblandad person. Det finns således mycket att vinna på att utse en rekonstruktör till förvaltare i en efterföl- jande konkurs. Frågan om detta är möjligt behandlas i förarbetena till LFR. Regeringen ansåg att man i de flesta fall bör kunna utgå från att en rekonstruktör inte kan vara förvaltare i en näringsidka- res efterföljande konkurs, men bedömningen kan också bli en an- nan (prop. 1995/96:5 s. 105 f., jfr dock SOU 1992:113 s. 430). I samband med lagens tillkomst förutsattes alltså att det görs en individuell bedömning i frågan om jäv föreligger att vara konkurs- förvaltare på grund av tidigare uppdrag som rekonstruktör.

227

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

Regleringen om jäv finns i 7 kap. 1 § tredje stycket KonkL och innebär att den får inte vara förvaltare som står i ett sådant förhål- lande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans/hennes opartiskhet i konkursen. Detsamma gäller om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för hans/hennes opartiskhet kan rubbas. Enligt paragrafens fjärde stycke har en förvaltare en skyldighet att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om omständigheter som kan medföra jäv för honom.

Bestämmelsen om jäv 7 kap. 1 § tredje stycket KonkL syftar till att ge garantier för att förvaltaren är obunden av personliga intressen i konkursen och skapa skydd för gäldenären och borgenärerna. För bestämmelsens tillämpning är det inte nödvändigt att förtroendet för förvaltaren verkligen är rubbat. Det är tillräckligt att det typiskt sett finns en beaktansvärd risk för det (prop. 1988/89:31 s. 10).

I linje med att en individuell bedömning ska göras i frågan om jäv föreligger att vara konkursförvaltare på grund av tidigare upp- drag som rekonstruktör har Högsta domstolen relativt nyligen uttalat att det främst är två förhållanden som kan inverka menligt på förutsättningarna att utföra ett opartiskt och oberoende arbete som konkursförvaltare.10 Det ena förhållandet är att det under re- konstruktionen har utvecklats sådana personliga relationer mellan rekonstruktören och gäldenärens företrädare eller någon annan att det åtminstone kan ge sken av att oberoendet är hotat. Detta torde dock förekomma mera sällan. Det andra förhållandet är att uppdra- get som konkursförvaltare kan komma att innebära granskning av den egna insatsen som rekonstruktör. En konkursförvaltare ska bl.a. undersöka om det har förekommit något sådant förhållande som kan leda till återvinning (jfr 7 kap. 15 § första stycket 2 KonkL) och även i andra hänseenden granska gäldenärens tidigare verksamhet. Denna granskningsskyldighet innebär att en förvaltare, som har varit rekonstruktör, kan behöva granska egna övervägan- den och beslut under rekonstruktionen. Sådan självgranskning är inte förenlig med kravet på opartiskhet och oberoende.

Enligt Högsta domstolen får ett flertal faktorer betydelse vid prövningen om jäv i det enskilda fallet. Att en företagsrekonstrukt- ion har varit omfattande behöver inte alltid utgöra hinder för ett

10 NJA 2014 s. 788, NJA 2014 s. 922.

228

SOU 2016:72 Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

efterföljande förordnande som konkursförvaltare. Om rekon- struktionen har varit framgångsrik samtidigt som den har avslutats långt före konkursen finns det i regel ingen anledning att befara att sådana åtgärder i samband med rekonstruktionen som rekonstruk- tören har befattat sig med skulle behöva granskas i konkursen.

Enligt Högsta domstolen bör det inte heller föreligga något hinder mot att utse en rekonstruktör till konkursförvaltare om det under den inledande fasen av företagsrekonstruktionen visar sig att det saknas förutsättningar för att genomföra ett ackord och företa- get därför försätts i konkurs utan att det under rekonstruktionen har vidtagits annat än sedvanliga rutinåtgärder. Exempel på sådana åtgärder som i regel inte behöver befaras leda till något efterföl- jande granskningsbehov är kontantinköp för fortsatt drift och åt- gärder inom ramen för lönegarantisystemet.

Granskningen av det egna arvodet och kostnader för det arbete som utförts måste enligt Högsta domstolen överlåtas åt rätten för att undvika jäv med den ordning som gäller i dag. Enligt utredning- ens förslag kommer det emellertid bli obligatoriskt att rätten be- stämmer rekonstruktörens arvode (se avsnitt 8.1.4). Med beak- tande av senare års praxis råder det sammanfattningsvis inte någon presumtion för att en rekonstruktör inte kan vara förvaltare i en näringsidkares efterföljande konkurs utan snarare att det finns flera vanligt förekommande situationer där det är möjligt att förordna rekonstruktören som förvaltare. Det skulle dessutom vara en tids- och kostnadsbesparande åtgärd för såväl borgenärerna, gäldenären och även utifrån ett samhällsperspektiv.

Det skulle dock vara lämpligt att överväga en ändring av 7 kap. 2 § andra stycket KonkL om s.k. medförvaltare. För närvarande gäller att föreligger jäv kan inte en tilltänkt konkursförvaltare för- ordnas. Har vederbörande redan förordnats ska vederbörande ent- ledigas. Jävssituationen kan dock i vissa situationer lösas genom att rätten utser ytterligare en förvaltare i konkursen – en medförvaltare

– med ett begränsat uppdrag i de delar där jävet har betydelse. I 7 kap. 2 § andra stycket KonkL anges att det finns möjlighet att dela förvaltningen, om en förvaltare är jävig men det med hänsyn till förhållandena i konkursen är olämpligt att entlediga honom. I sådana fall får rätten utse någon annan att sköta förvaltningen i den del förvaltaren är jävig. Medförvaltare kan således utses om jävet har betydelse endast i fråga om en begränsad del av förvalt-

229

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

ningen och det i övrigt är lämpligt t.ex. från kostnadssynpunkt. Om boets förvaltning ska vara delad, ska en förvaltare utses för varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder delningen ska ske. Det ankommer således på rätten att avgränsa förvaltarnas uppdrag mellan dem inbördes.

Som ovan nämnts skulle det vara en mycket kostnadsparande åtgärd att utse rekonstruktören till förvaltare i den efterföljande konkursen eftersom denne känner till gäldenärens verksamhet och de ekonomiska förhållandena i denna.11 För att lösa jävssituationen skulle den omständigheten att den tilltänkta personen i fråga fun- gerat som rekonstruktör inte lägga hinder i vägen för honom att utses till förvaltare i en efterföljande konkurs. För att garantera förvaltarens opartiskhet och oberoende skulle dock en medförval- tare kunna utses. Vederbörande skulle då ha ett begränsat uppdrag och granska den tidigare rekonstruktörens åtgärder under rekon- struktionen. Den jävige förvaltaren skulle däremot få fortsätta sitt uppdrag i övriga delar.

8.1.7Samspelet mellan rekonstruktören och företagsledningen

Bedömning: Nya och utvidgade möjligheter för borgenärerna att genomdriva olika typer av aktiebolagsrättsliga åtgärder bör utredas på nytt.

I företagsrekonstruktion kan företagets ledning och ägare vara des- amma före, under och efter rekonstruktionen. Om den löpande förvaltningen under rekonstruktionen bedrivs i nära samarbete mellan rekonstruktören och gäldenären samt med ömsesidigt för- troende ökar förutsättningarna för att syftet med rekonstruktionen kan uppnås.

Det är emellertid inte alltid som det finns ett förtroende och att samarbetet mellan rekonstruktören och företagaren, eller företa- gets ledning om det är frågan om en juridisk person, löper på utan konflikter. Utgångspunkten är att gäldenären även under företags- rekonstruktionen har kvar rådigheten över sina tillgångar men med

11 Se SOU 1992:113 s. 430.

230

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

begränsningen att gäldenären ska följa rekonstruktörens råd och anvisningar angående förvaltningen av gäldenärens egendom. När gäldenären och rekonstruktören inte kan komma överens har re- konstruktören ytterst att ta upp frågan om rekonstruktionens upp- hörande till övervägande. Utredningen anser emellertid att detta i praktiken sällan är ett realistiskt handlingsalternativ för en rekon- struktör i de fall gäldenären vid några tillfällen agerar illojalt och bryter mot regeln om samtycke på ett sätt som försvårar rekon- struktionen (se avsnitt 7.1.2). För att stärka rekonstruktörens roll föreslås en inskränkning i gäldenärens rådighet på så sätt att en rättshandling som gäldenären vidtar utan att iaktta kravet på sam- tycke enligt 2 kap. 15 § första stycket LFR drabbas av civilrättslig ogiltighet, om inte motparten kände till eller borde ha känt till att gäldenären inte hade rätt att företa rättshandlingen.

Utgångspunkten är som nämnts att ägaren kvarblir i företaget under företagsrekonstruktionen. Orsaken till att företaget hamnat i ekonomisk kris är dock inte sällan brister i ägarens eller ledning- ens kompetens och lämplighet. För att undanröja dessa ofta väsent- liga hinder för att genomföra rekonstruktionen på ett framgångs- rikt sätt har framförts synpunkter på att det på olika sätt borde vara möjligt att tvinga fram ägarförändringar i gäldenärsföretaget.12 Ett sådant regelverk skulle emellertid bli relativt komplicerat och kräva noggranna överväganden i förhållande till bestämmelserna om egendomsskydd i regeringsformen och den europeiska konvent- ionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna, Europakonventionen, samt ABL. Det finns inte inom ramen för detta uppdrag tillräckliga tidsmässiga resurser att göra sådana överväganden men det är önskvärt att frågan utreds i ett annat sammanhang.

En lagstiftningslösning som är värd att undersöka närmare i sådant sammanhang finns i den danska rättsordningen. Enligt 12 a § konkurs- loven13 kan rätten besluta om att rekonstruktören ska överta ledning- en i gäldenärsbolaget om detta är ett aktiebolag. Även om gäldenärs- bolaget samtyckt till förfarandet finns en möjlighet för rekon- struktören, eller borgenärer med minst 25 procent av de röst-

12Se t.ex. SOU 2010:2 Del 1 s. 311 ff.

13Konkursloven nr 298 af 8 juni 1977 med ändringar 15 mars 2011 nr 217, i maj 2013 nr 429 samt 26 december 2013 nr 1637.

231

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

berättigade fordringarna, att under förfarandet framställa en begäran till rätten om att rekonstruktören ska överta ledningen av verksam- heten. Reglerna om övertagande av ledningen i gäldenärsbolaget tar sikte på situationer där rekonstruktören och gäldenären inte är eniga om hur verksamheten ska bedrivas, gäldenären motsätter sig det rekonstruktionsförslag som rekonstruktören utarbetar, gäldenären inte har samarbetat lojalt och motarbetar rekonstruktionsarbetet eller ledningen avgår och en ny ledning inte tillsätts tillräckligt fort.

Om det är fara för att gäldenären förfogar över sina tillgångar till skada för borgenärerna, finns också en möjlighet att besluta om interimistiskt övertagande av ledningen i gäldenärsbolaget, 12 b §. Regeln tar dock sikte på pressade situationer där det exempelvis inte varit möjligt att nå ledningen. Vid ett interimistiskt lednings- övertagande ska rekonstruktören begränsa beslutsfattandet till frå- gor som inte kan skjutas upp.14

En modell där rätten kan besluta om att rekonstruktören ska överta ledningen i gäldenärsbolag, om t.ex. gäldenären förfogar över sina tillgångar till skada för borgenärerna eller ägarna till gäl- denärsföretaget lägger hinder för en framgångsrik rekonstruktion borde utredas närmare i svensk rätt.

8.2Separat ackord

8.2.1Behovet av ett enklare förfarande

Förslag: En näringsidkare som har betalningssvårigheter ska kunna inleda ett separat ackordsförfarande utan att lägga fram en rekonstruktionsplan, ett s.k. separat ackord. Det separata ackordet ska vara en snabb väg till skuldnedsättning för gäldenä- ren i fall då det i övrigt saknas behov av att rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Det separata ackordet ska endast avse frågor om betalning och nedskrivning av uppkomna fordringar. Reglerna om separat ackord följer befintliga regler i lagen om företagsrekonstruktion och särskilt reglerna om offentligt ack-

14 Se även Hellström, E., Nordisk/baltisk rekonstruktionsrätt – En jämförande rapport, 2013, s. 76 ff. och där gjorda hänvisningar.

232

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

ord under företagsrekonstruktion enligt 3 kap. i lagen med vissa undantag.

Vid en beviljad ansökan om separat ackord utgår inte löne- garanti.

Fram till år 1996 fanns genom bestämmelserna i ackordslagen en möjlighet till fastställande av offentligt ackord utom konkurs. När LFR infördes överfördes ackordslagens regler i princip oförändrade till 3 kap. LFR. Möjligheten till ackord utom konkurs togs däremot bort från svensk lagstiftning. Lagrådet ifrågasatte i sitt yttrande över förslaget om man inte får räkna med att det finns näringsid- kare, vilka kan ha behov av ett ackordsförfarande, utan att samti- digt behöva rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Regeringen anförde emellertid att detta torde avse mycket få gäldenärer och att om det finns ett ackordsbehov torde det regelmässigt också finnas ett rekonstruktionsbehov (prop. 1995/96:5 s. 115).

Avsaknaden av en möjlighet att få till stånd ett offentligt ackord utom ramen för företagsrekonstruktion har av 2007 års Insolvens- utredning uppfattats som en brist i svensk insolvensrättslig lag- stiftning.15 Förslaget på att återinföra en sådan möjlighet ledde emellertid inte till någon lagstiftning. Förslaget lämnades i huvudsak utan erinran av remissinstanserna och tillstyrktes även av flera instanser som bl.a. framhöll vissa gäldenärers behov av att få sin ekonomi sanerad utan att det finns ett behov av rekonstrukt- ion av själva verksamheten.16

Utredningen är av uppfattningen att det finns ett reellt behov av ett ackordsförfarande för gäldenärer som inte behöver rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Det kan finnas flera orsaker till att ett livskraftigt företag med betalningssvårigheter hamnar i tillfälliga likviditetsproblem som inte har med affärsidén att göra.

Många överenskommelser om skuldavskrivningar träffas i dag genom frivilliga underhandsuppgörelser mellan gäldenären och någon eller några borgenärer, bl.a. eftersom många parter vill und- vika ett offentligt förfarande. Sådana frivilliga lösningar är betydel- sefulla inom näringslivet, särskilt i pågående affärsrelationer, och är

15SOU 2010:2 Del 1 s. 92 ff.

16Se remissvar från REKON, IFFR, Stiftelsen Ackordscentralen och Handelshögskolan i Göteborg.

233

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

givetvis att föredra framför sådana som måste fastställas av dom- stol. För att underlätta för parterna att komma överens på frivillig väg kan en reglering om ett tvingande ackord utom konkurs eller företagsrekonstruktion ha en indirekt betydelse. För en minoritet av borgenärer torde det vara meningslöst att sätta sig emot ett för- slag som kan förutsättas bli antaget genom ett tvingande ackord, varför borgenärerna i stället frivilligt accepterar den föreslagna uppgörelsen.

Om det finns möjlighet till ett ackord utom konkurs eller re- konstruktion torde det inte heller bli lika vanligt att de frivilliga förhandlingarna stjälps av borgenärer som inte är nöjda med gälde- närens ackordsförslag. Om dessa borgenärer skulle ansöka om konkurs för gäldenären, kan gäldenären som motåtgärd ansöka om ett tvingande ackord med exekutiva begränsningar som följd.

För att underlätta frivilliga skuldnedskrivningar samt för att även gäldenärer utan rekonstruktionsbehov ska ha möjlighet till tvingande ackord bör en möjlighet till ett sådant ackord som inte förutsätter att företagsrekonstruktion inleds återinföras i svensk rätt. Ett sådant ackord bör i enlighet med vad 2007 års Insolvensut- redning föreslog kallas för separat ackord.

Det separata ackordet är avsett att vara en snabb väg till skuld- nedsättning för gäldenären i fall då det i övrigt saknas behov av att rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Det separata ackordet ska endast avse frågor om betalning och nedskrivning av uppkomna fordringar. Ackordet behöver inte gå ut på att fordringarna reduce- ras till beloppet utan kan också bestå i enbart fordringsanstånd eller i en reglering av det sätt på vilket fordringarna ska betalas, jfr 3 kap. 2 § 3 st. LFR. Skulle gäldenären eller rekonstruktören anse att även andra villkor bör tas upp får i stället en ansökan om företagsrekon- struktion ges in.

Eftersom gäldenären endast har behov av en skuldavskrivning och inte har något rekonstruktionsbehov utgår inte lönegaranti till de anställda vid en beviljad ansökan om separat ackord.

234

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

8.2.2Ansökan om separat ackord

Förslag: En ansökan om separat ackord får göras av gäldenären. Ansökan ska göras skriftligen och vara egenhändigt underteck- nad av sökanden eller sökanden ombud.

I ansökan ska sökanden styrka de omständigheter som gör rät- ten behörig, om de inte är kända.

En ansökan om separat ackord och en ansökan om företagsrekon- struktion ska i princip vara lika till sin form varför reglerna om separat ackord utformas efter befintliga regler i lagen om företags- rekonstruktion så långt det är möjligt. Det finns dock ett behov för särskilda regler för en ansökan om separat ackord, vilka syftar till att förenkla och göra det såväl tidsmässigt och kostnadsmässigt effektivare (se strax nedan om ansökans innehåll).

En ansökan om separat ackord ska endast kunna göras av gälde- nären. Ansökan ska vara skriftlig och vara egenhändigt underteck- nad av gäldenären eller denne ombud. Ansökan ska inlämnas till den tingsrätt som ska vara behörig att handlägga sådana ärenden.

Gäldenären ska ange och styrka de omständigheter som gör rät- ten behörig, om det inte är allmänt känt att gäldenären har sitt hemvist inom tingsrättens domsaga. I båda dessa avseenden mots- varar en ansökan om separat ackord bestämmelsen i 2 kap. 1 § LFR (och föreslagna 2 kap. 1 a § och 4 kap. 1 a §) avseende en ansökan om företagsrekonstruktion, med undantag att ansökan endast får göras av gäldenären. Här utformas bestämmelsen i likhet med vad som gällde enligt 1970 års ackordslag.17 Som framkommit i avsnitt 6.3 har bestämmelsen om att en borgenär har möjlighet att ansöka om företagsrekonstruktion ifrågasatts. Det bör vara gäldenären som tar initiativ till att förfarandet inleds. Med hänsyn till att gäl- denären är den som har bäst insikt om den ekonomiska situationen och bör vara den som agerar i denna situation kan endast gäldenä- ren ansöka om separat ackord.

17 Se Walin, G. & Gregow, T., Ackordslagen m.m. 1972 s. 24.

235

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

8.2.3Ansökans innehåll

Förslag: Ansökningshandlingen ska innehålla en översikt över gäldenärens tillgångar och skulder som upprättas av den före- slagna rekonstruktören tidigast tre månader innan ansökan gjordes. Till ansökan ska bifogas årsredovisning eller årsbokslut avseende det senaste avslutade räkenskapsåret för näringsverksamheten. Om det har upprättats en revisionsberättelse ska även denna bifogas. I ansökan ska det finnas en redogörelse för orsakerna till betal- ningssvårigheterna. Till ansökan ska bifogas ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalning ska ske samt om säkerhet ställs för ackordet och vad det i så fall be- står av. Vidare ska ansökan innehålla ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplighet för uppdraget. An- sökan ska även innehålla ett motiverat yttrande från rekonstruktö- ren om huruvida han eller hon anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna och uppgift om den utdelning som kan påräknas borgenärerna i en konkurs.

I 2 kap. 3 § LFR anges i fyra punkter vad en ansökan som görs av en gäldenär ska innehålla för att inleda en företagsrekonstruktion. Utredningen har i avsnitt 6.1 föreslagit vissa ändringar i ansökans innehåll. Några av dessa krav gäller även för en ansökan om separat ackord. Kraven som ställs upp på ansökans innehåll har också sin förebild i vad som gäller vid en begäran om ackordsförhandling enligt 3 kap. 10 och 11 § LFR. Ansökan behöver således inte inne- hålla någon preliminär plan som visar hur en rekonstruktion i sak ska gå till. Gäldenärens begäran om ett separat ackord ska dock som ovan nämnts vara skriftlig och ges in till tingsrätten, jfr 2 kap. 1 § och föreslagna 2 kap. 1 a § och 4 kap. 1 a § LFR. Ansökan ska innehålla en översikt över tillgångar och skulder - dvs. en boupp- teckning (jfr 3 kap. 10 § 2 st. och 3 kap. 14 § LFR) som upprättats av den föreslagna rekonstruktören tidigast tre månader innan ansö- kan om begäran om separat ackord. Till ansökan ska även bifogas en årsredovisning eller ett årsbokslut avseende det senaste avslu- tade räkenskapsåret för näringsverksamheten. Om det har upprät- tats en revisionsberättelse ska även denna bifogas. I ansökan ska det även finnas en redogörelse för orsakerna till betalningssvårigheter- na. Vidare ska till ansökan bifogas ett ackordsförslag som anger hur

236

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalning ska ske. Vidare ska det anges om säkerhet ställs för ackordets fullgörande och vad den i så fall består av, jfr 3 kap. 10 § LFR. Till ansökan ska även lämnas ett förslag på rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplighet för uppdraget. I likhet med vad som gäller för förordnande av rekonstruktör i en företagsrekonstruktionsan- sökan måste det framgå av ansökan om den föreslagna rekonstruk- tören har borgenärernas förtroende. Av förslaget till rekonstruktör ska det därför i en ansökan om separat ackord i likhet med vad som gäller för en ansökan om företagsrekonstruktion framgå vilka bor- genärer som har kontaktas med anledning av förslaget, hur de är be- rörda samt om de har någon erinran mot att den föreslagna personen utses till rekonstruktör. Slutligen ska till ansökan lämnas ett motiverat rekonstruktörsyttrande, där den föreslagna rekonstruktören ger till känna vad han/hon anser i frågan om ackordsförslaget bör antas av borgenärerna och där det framgår den utdelning som borgenärerna skulle kunna påräkna sig i en konkurs. I likhet med vad som gäller vid ett sedvanligt offentligt ackord kan det inte bli fråga om annat än en ungefärlig uppskattning om sådan eventuell utdelning.18

Rekonstruktörsyttrandet ska vara tämligen detaljerat. Det ska framgå varför gäldenären ska beviljas ett separat ackord. Det är inte rimligt att gäldenären beviljas ett separat ackord om vederbörande har misskött sin näringsverksamhet eller drivit den på ett illojalt sätt gentemot borgenärerna. Det finns också skäl att se allvarligt på misskötsamhet i pågående verksamhet beträffande t.ex. bokfö- ringsskyldighet eller andra åligganden gentemot myndigheter. Om- ständigheter som visar att gäldenären har drivit verksamheten på ett särskilt riskfyllt eller vårdslöst sätt eller att det har förekommit transaktioner som utifrån återvinningssynpunkt kan ifrågasättas är också omständigheter som talar emot att gäldenären ska beviljas ett separat ackord. Detsamma gäller om t.ex. gäldenärsföretaget givit lån till närstående i strid med 21 kap. 1 § aktiebolagslagen. Rekon- struktörens ska därför i sitt rekonstruktionsyttrande upplysa hur gäldenären drivit sin verksamhet och ange varför gäldenären ska beviljas ett separat ackord.19

18Hellners, T. & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion. En kommentar. 2 uppl., 2013 s. 197.

19Jfr SOU 2014:44 s. 203, prop. 2015/2016:125 s. 120 ff.

237

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

Det krävs däremot inte någon förhandsanslutning av ett visst antal borgenärer till ackordsförslaget. I ett sedvanligt offentlig ack- ord krävs enligt 3 kap. 11 § 3 LFR att rekonstruktören i samband med en begäran om ackordsförhandling ska ge in ett rekonstruk- törsintyg avseende viss förhandsanslutning till ackordsförslaget. Det krävs att två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärerna vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp har förklarat sig anse ackordet antagbart. I kommentaren till lagen sägs att för att rekonstruktören ska kunna fullgöra detta krav krävs att han eller hon har haft tämligen ingå- ende kontakter med borgenärerna innan en begäran om ackords- förhandling ges in.20 Enligt utredningens mening måste en hel del arbete läggas ned av rekonstruktören och gäldenären inför en ansö- kan om separat ackord för att klarlägga gäldenärens finanser och framtidsutsikter. I detta arbete borde förhandlingar med enskilda borgenärer komma till stånd eller ha pågått en tid. Gäldenären be- höver emellertid snabbt skydd mot att borgenärerna vidtar verk- ställighetsåtgärder eller ansöker om att försätta gäldenären i kon- kurs, varför ett beslut om separat ackord inte bör försvåras eller fördröjas. Med anledning härav föreslås inte viss förhandsanslut- ning till ackordsförslaget. Mot detta kan anföras att förhandsan- slutning inte borde medföra så stor tidsutdräkt eller merarbete för gäldenären och den föreslagna rekonstruktören. Gäldenären måste ju ändå ta kontakt med borgenärerna angående förslaget till rekon- struktör. En konkursansökan av en borgenär kan dessutom ta flera veckor innan rätten kan besluta om den. Här är det emellertid en intresseavvägning mellan gäldenärens intresse och borgenärernas intresse. Å den ena sidan kan ett krav på förhandsanslutning öka borgenärernas förtroende för detta ackordsförfarande. Å den andra sidan är det viktigt att gäldenären snabbt och med mindre kostna- der kan få skydd mot olika verkställighetsåtgärder. Utredningen har stannat för att gäldenärens intresse väger tyngre varför något krav på förhandsanslutning inte ställs.

20 Se Hellners, T & Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion, 2 uppl., 2013, s. 198.

238

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

8.2.4Förskott m.m.

Förslag: Vid en ansökan om separat ackord ska gäldenären be- tala eller ställa säkerhet avseende förskott på kostnaden för ack- ordsfrågans handläggning hos rätten.

En ansökan om separat ackord som inte uppfyller kraven ska avvisas, och gäldenären inte följer ett föreläggande att av- hjälpa bristen.

En ansökan om separat ackord och en ansökan om företagsrekon- struktion respektive en begäran om ackordsförhandling inom ra- men för 3 kap. LFR ska i stort sett vara lika till sin form med vissa undantag. Med anledning härav införs i det nya kapitlet om separat ackord bestämmelser som motsvarar 2 kap. 5 § respektive 3 kap. 12 § samt 3 kap. 11 § 5 LFR.

8.2.5Förutsättningar för beslut om separat ackord

Förslag: Förhandling om separat ackord får inledas om

1.det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort, och

2.det finns grundad anledning att anta att syftet med det sepa- rata ackordet kan uppnås.

En förutsättning för att ett beslut om att förhandling om separat ackord ska få inledas är att det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort. Rekvisitet är detsamma som vid en ansökan om företagsre- konstruktion enligt 2 kap. 6 § första stycket LFR. Ett beslut om att få inleda förhandlingar om separat ackord förutsätter också att det finns grundad anledning att anta att syftet med det separata ackor- det kan uppnås. Den förutsättningen gäller också enligt det här förslaget för ett beviljande av en ansökan om företagsrekonstrukt- ion, varför samma förutsättning bör gälla för ett beslut om att för- handling om separat ackord får inledas, se ovan 6.1. till 6.4.

Om gäldenärens ansökan inte är fullständig och vederbörande inte följer föreläggandet att komplettera den, ska ansökan avvisas,

239

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

se 8.2.4. Om ett beslut om separat ackord inte meddelas är frågan om det innebär att förfarandet ska upphöra, jfr 4 kap. 7 § första stycket 2 LFR. Här kan övervägas om gäldenären i så fall ska få

”konvertera” sin ansökan om separat ackord till en sedvanlig ansö- kan om företagsrekonstruktion. Med tanke på att ansökan har lagts fram utan en rekonstruktionsplan, där utgångspunkten varit att gäldenären saknar behov av att rekonstruera sin verksamhet kan det vara mycket svårt att i det läget få borgenärerna med sig inför en sådan konvertering, om än inte uteslutet. Utredningen har därför stannat för att en sådan konvertering inte ska vara möjlig. Gäldenä- ren får således ansöka på nytt men då om företagsrekonstruktion.

Det bör också uppmärksammas att de kostnader som rekon- struktören har haft för att hjälpa gäldenären att upprätta en ansö- kan om separat ackord som senare avvisas kan krävas av gäldenären. Rekonstruktörens arvode blir dock i det här fallet inte föremål för en prövning av rätten eftersom ansökan avvisas (se ovan 8.2.4). Däremot finns det risk att rekonstruktören inte erhåller betalt om gäldenären inte har förmåga att betala sina skulder. Försätts gälde- nären i konkurs på egen eller en borgenärs begäran blir frågan om betalning av rekonstruktörens arvode en fråga för den blivande konkursförvaltaren. Allmän förmånsrätt enligt 10 § 2 FRL följer med arvode och kostnadsersättning emellertid endast till förordnad rekonstruktör.21

Det kan diskuteras om det är nödvändigt att en rekonstruktör utses vid en ansökan om separat ackord. Det kan antas onödigt om gäldenären med vissa borgenärer redan träffat en ackordsuppgö- relse men önskar få detta fastställt mot borgenärer som motsätter sig förslaget. Det har därför framförts förslag om att det borde finnas en möjlighet att underlåta att utse en rekonstruktör i vissa fall för att minska kostnaderna för gäldenären. För att sovra bort fall då ansökningen med fog kan antas tillkommit i uppehållande syfte eller för att garantera alla borgenärers rätt anser utredningen dock det nödvändigt att en rekonstruktör står bakom gäldenärens ansökan, särskilt mot bakgrund av att det inte krävs förhandsan- slutning från borgenärernas sida till gäldenärens ansökan, se 8.2.3.

21 Se Walin, G. & Gregow, T., Förmånsrättslagen, lönegarantilagen m.m. En kommentar, 6 uppl., 2010, s. 92 f.

240

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

Om ansökan inte avvisas eller avslås, ska domstolen snarast be- sluta om att förhandling om separat ackord ska inledas. I beslutet om att inleda förhandling om separat ackord ska rätten utse en rekonstruktör och bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten. Eftersom det separat ackordet syftar till att vara en snabb väg till skuldnedsättning ska borgenärssamman- trädet äga rum senast tre veckor från beslutet om att inleda för- handling om separat ackord. När beslutet meddelas ska rätten kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till borgenärssam- manträdet. Förslaget motsvarar till viss del 2 kap. 10 § första och andra stycket och 3 kap. 13 § 1 och 2 LFR.

I likhet med vad som gäller vid ett offentligt ackord enligt 3 kap. 13 § 3 ska ett beslut om att inleda förhandlingar om separat ackord genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslutar rätten om att förhandlingar om separat ackord ska inle- das gäller även vad som sägs i 2 kap. 11, 14–15, 17–21 §§ och 3 kap. 2–9 §§ och 14–27 §§ på motsvarande sätt för ett separat ackord.

Det innebär bl.a. såsom framkommer i nya 3 b kap. 8 § att en borgenär som har godkänt ett ackordsförslag inte förlorar genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

Vad som sägs i 4 kap. LFR ska också i tillämpliga delar omfatta ett separat ackord. I 4 kap. LFR införs visserligen särskilda be- stämmelser om hur ett separat ackord avslutas men de motsvarar i princip bestämmelserna i 4 kap. 7 och 8 §§ LFR om företagsre- konstruktionens upphörande.

I 2 kap. 10 a § första stycket konkurslagen framgår att om en fö- retagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1996:764), om företagsre- konstruktion, ska en borgenärs ansökan om konkurs, i fall gäldenä- ren begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företags- rekonstruktionen upphör. Motsvarande bör gälla om en förhand- ling om separat ackord har inletts.

Om förslaget om separat ackord genomförs innebär detta att det kommer att finnas två former av skuldavskrivning för gäldenä- ren, dels genom en ansökan om företagsrekonstruktion, dels ge- nom en ansökan om separat ackord. Att företagsrekonstruktion omfattas av den reviderade insolvensförordningen är givet. Separat ackord ingår i lagen om företagsrekonstruktion och borde därför omfattas av förordningen utan att någon ändring behöver göras av

241

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

bilaga A i förordningen. Det separata ackordet är emellertid något annat än företagsrekonstruktion varför det kan finnas anledning att vid införandet av ett separat ackord säkerställa att förfarandet blir ett sådant förfarande som omfattas av förordningen.

8.3Utvidgat ackord

8.3.1Behov av ett nytt instrument

Förslag: Gäldenären och borgenärerna ska ha möjlighet att träffa en särskild uppgörelse, s.k. utvidgat ackord. Rätten ska ef- ter begäran av gäldenären eller en eller flera borgenärer besluta om förhandling om utvidgat ackord. Vid förhandlingen ska bor- genärerna rösta om uppgörelsen.

I LFR finns det inte några bestämmelser om att rekonstruktions- planen ska godkännas av borgenärerna eller att rätten ska fastställa den. Det finns heller inga rättsverkningar kopplade till planen och den kan därför inte drivas igenom med exekutiva åtgärder. Planen ska i stället ses som ett instrument som rekonstruktören använder för att redovisa de åtgärder som vidtas under rekonstruktionen och som ska vidtas av gäldenären i framtiden.

För att kunna genomföra en rekonstruktionsplan fordras en bred enighet bland borgenärerna liksom mellan dem och gäldenä- ren om i vart fall de huvudsakliga elementen i planen. I den del som en företagsrekonstruktion medför egentliga ingrepp i borgenär- ernas rätt genom att deras fordringar sätts ned, måste det ske an- tingen genom avtal eller genom ett offentligt ackord. Borgenärer- nas godkännande av planen sker även indirekt genom att de, mot bakgrund av planens förslag till åtgärder, förklarar sig villiga att avtala om nedsättning av sina fordringar eller godtar ett förslag till offentligt ackord (prop. 1995/96:5 s. 113 f.).

Mot att ställa krav på att rekonstruktionsplanens godkännande an- fördes vid tillkomsten av LFR att ett sådant krav kan medföra risker för både en viss tidsutdräkt och ökade kostnader (a.a. prop. s. 113).

Som framgår av redogörelsen över utländsk rätt finns i ett flertal utländska rättsordningar bestämmelser som föreskriver att planen ska fastställas av domstol. Den ordningen som innebär att rekon-

242

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

struktionsplanen fastställas av rätten och ges rättsverkningar anses vara till fördel för företagsrekonstruktionen. Resultatet av den fö- retagsrekonstruktionen blir oftast mer förutsägbar. För borgenä- rerna innefattar en sådan ordning en viss garanti för att förfarandet fyller sitt ändamål. Borgenärerna torde vara mer benägna att exem- pelvis acceptera skuldnedskrivningar med vetskapen om att över- enskommelser som gjorts i planen kan verkställas av domstol i de fall gäldenären inte fullgör sina förpliktelser. 2007 års Insolvensut- redning föreslog i sitt betänkande ett flertal nya bestämmelser i fråga om rekonstruktionsplanen som hade likheter med bestäm- melser om fastställelse av planen efter modell i utländsk rätt. De nya bestämmelserna motiverades med att ett tydligare regelverk beträffande planen skulle vara till fördel för rekonstruktionerna.22 Förslaget innebar således en övergång till ett mer formaliserat och reglerat förfarande rörande planens innehåll23 och rättsverkningar. En rekonstruktionsplan som hade ingetts kunde t.ex. endast juste- ras fram till en viss tidpunkt.24 Mottagandet av förslaget i den här delen var blandat hos remissinstanserna. Stiftelsen Ackordscen- tralen motsatta sig t.ex. förslaget och anförde bl.a. att det inte var lämpligt att gäldenären skulle vara förhindrad att göra ändringar i den framlagda rekonstruktionsplanen. Sådana ändringar kunde vara motiverade av vad som inträffade under förfarandets gång men även andra skäl. Någon särskild begränsning av möjligheten att göra ändringar borde därför inte uppställas. Andra remissinstanser var dock positiva till såväl att planen skulle innehålla vissa obligato- riska inslag som att planen fastställdes av rätten. Insolvensutred- ningens förslag har inte lett till lagstiftning.

I syfte att skapa ett flexibelt system som syftar till att dels till- handahålla en ordning som gör resultatet av rekonstruktionen mer förutsebar, dels underlättar förhandlingarna mellan gäldenären och dennes borgenärer om den fortsatta vägen framåt för gäldenärens verksamhet föreslår utredningen att det ska vara möjligt för parter- na att träffa en särskild uppgörelse, ett s.k. utvidgat ackord, där man klargör vad som krävs av gäldenären för att t.ex. borgenärerna ska vara beredda att sätta ner sina fordringar, omförhandla sina

22Se SOU 2010:2 Del 1 s. 279 ff.

23Se SOU 2010:2 Del 1 s. 286 ff., och Del 2 s. 159–161.

24Se SOU 2010:2 Del 2 s. 176 f.

243

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

avtal, förlänga betalningstiden, bevilja nya krediter m.m. Sådana uppgörelser förekommer redan i praktiken men det som är nytt är dock att en sådan uppgörelse ska fastställas av domstol och kunna tvingas igenom om en majoritet av borgenärerna är positiva till en sådan uppgörelse. Ett utvidgat ackord är att se som en variant av det offentliga ackordet där lagen om företagsrekonstruktion i dess olika delar med undantag för vissa särskilda regler i nya kapitel 3 a är tillämpliga. Ett förslag om s.k. utvidgat ackord bör i första hand läggas fram som ett skriftligt förslag till borgenärerna av gäldenären och dennes rekonstruktör, men det ska inte finnas något hinder emot att en borgenär eller flera borgenärer tar initiativ till ett så- dant förslag. En begäran av en borgenär om att rätten kan besluta om förhandling om utvidgat ackord förutsätter dock att gäldenären har medgett ansökan.25 Vägrar således gäldenären att förhandling om utvidgat ackord inleds kan det innebära i praktiken att rekon- struktionen misslyckats, varför det finns risk att gäldenären för- sätts i konkurs.

En annan fråga är dock när en begäran om förhandling om ut- vidgat ackord ska kunna läggas fram. Utredningen är av den me- ningen att en sådan begäran kan läggas fram så fort förfarandet har inletts och under hela den tid som förfarandet pågår. Med tanke på den tid som det torde ta för att få fram ett underlag till ett sådant ackordsförslag kommer nog ett sådant inte till stånd förrän förfa- randet har pågått en tid och parterna vid den tidpunkten konstate- rar att detta är en framgångsrik väg framåt.

Fördelen med ett s.k. utvidgat ackord är att parterna kan få till stånd en skräddarsydd uppgörelse som gynnar såväl borgenärerna och gäldenären genom att parterna fritt kan föreskriva vilka villkor som helst i ackordet. Nackdelen är att det kan finnas villkor som då inte omfattas av verkställighet enligt utsökningsbalken.26 En variant av det offentliga ackordet i form av ett utvidgat ackord skulle kunna ses som ett steg dels till den ordning som flera europeiska rättsordningar redan tillämpar inom ramen för sin insolvenslag- stiftning, dels närma sig det som affärslivet redan praktiserar ge- nom egna avtalslösningar.

25Jfr SOU 2010:2 Del 1 s. 359, där förslaget var att rekonstruktionen skulle kunna drivas igenom mot gäldenärens vilja. 2 kap. 6 § 3 st. i LFR skulle inte ha någon motvarighet i 2007 års lagförslag.

26Jfr SOU 2010:2 Del 1 s. 362 f. beträffande villkor i rekonstruktionsplanen.

244

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

8.3.2Begäran om ackordsförhandling

Förslag: En begäran om förhandling ska göras skriftligen. Begä- ran ska innehåll ett förslag på hur en uppgörelse med borgenä- rerna ska uppnås. I begäran ska det intygas att borgenärerna som till antalet utgör minst två femtedelar av det totala borge- närskollektivet och som omfattas av förslaget har förklarat sig anse ackordsförslaget antaget.

Ett utvidgat ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som får delta i ackordsförhandlingen sätts ner eller betalas på närmare angivet sätt. Innehållet i förslaget bestäms dock av parterna.

Rätten ska således i ett ärende om företagsrekonstruktion på begä- ran av gäldenären eller en borgenär besluta om förhandling om utvidgat ackord. En begäran om ackordsförhandling ska göras skriftligen. Begäran ska innehålla ett förslag på hur en uppgörelse med borgenärerna ska uppnås. Innehållet i det utvidgade ackords- förslaget bestäms av parterna. Det gäller t.ex. vad gäldenären kan bjuda borgenärerna till betalning. Enligt 3 kap. 2 § första stycket LFR ska ett ackord ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent godkänns av samtliga borgenärer som skulle omfat- tas av ackordet eller det finns särskilda skäl för lägre procent. Med särskilda skäl avses t.ex. att utdelningen vid en konkurs hos gälde- nären skulle bli betydligt lägre.

Det har tidigare diskuterats om gränsen för lägsta tillåtna ack- ordsdividenden ska behållas. Såsom påpekats av 2007 års Insol- vensutredning har utvecklingen i flera länder gått mot att ta bort den nedersta gränsen för ackordsdividenden, varför Insolvensut- redningens förslag var att ingen beloppsgräns skulle bestämmas för ackordsdividenden utan frågan skulle överlämnas till parterna.27 Fördelen med ett sådant förslag var enligt Insolvensutredningens mening att benägenheten för gäldenären och borgenärerna att träffa underhandsuppgörelser torde öka, vilket i sin tur skulle kunna innebära att ett antal insolvensförfaranden skulle kunna

27 Se SOU 2010:2 Del 1 s. 351.

245

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion SOU 2016:72

undvikas. Nackdelarna skulle kunna vara att en sänkning eller ett rent borttagande av denna lägsta gräns skulle kunna mötas av skep- sis från borgenärernas sida. Det kunde inte heller uteslutas att en sådan sänkning skulle kunna missbrukas av mindre seriösa gäldenä- rer. Vid en sammanvägning mellan fördelarna och nackdelarna kom dock det förstnämnda att väga tyngst, dvs. den nu gällande gränsen för ackordsdividend skulle inte överföras till det samlade insolvens- förfarandet och någon lägsta gräns skulle inte införas i den nya lagstiftningen.28 Förslaget mötte en del kritik av remissinstanserna och har inte lett till lagstiftning.

Mot bakgrund av den kritik som mött det tidigare förslaget om att ta bort den lägsta gränsen i lagen anser vi att den nuvarande ordningen bör gälla för såväl det offentliga som det separata ackor- det, men däremot inte om parterna träffar ett s.k. utvidgat ackord. Genom att det inte finns en fast beloppsgräns i detta fall behöver inte parterna låsa fast sig på en viss nivå. I stället kan parterna dis- kutera ett antal alternativa lösningar, vilket skulle kunna vara en lägre ackordsprocent för det fall en majoritet av borgenärerna vill acceptera detta. Genom att parterna i uppgörelsen kan bestämma att gäldenären på annat sätt ska fullgöra sina förpliktelser mot bor- genärerna kan borgenärerna vara villiga att acceptera en lägre ack- ordsprocent. Det kan också vara så att borgenärerna får betalt i andra betalningsmedel, exempelvis på ett sätt som medför ägande i bolaget eller att gäldenären frigör sig från sina skulder genom ett avvecklingsackord, innebärande att gäldenären blir fri från sina skulder mot att vederbörande överlämnar sina tillgångar till borge- närernas förnöjande.

Det har kommit till utredningens kännedom att det kan vara mycket svårt för ett gäldenärsföretag med betalningssvårigheter att klara av att betala ett ackord med en ackordsprocent om 25 % på ett år. Om ackordslikviden motsvarar 1 000 000 kronor måste gäl- denärsföretaget prestera cirka 87 000 kronor (inklusive ränta) i månaden för att klara betalningarna. Ett gäldenärsföretag utan betalningssvårigheter som behöver en kredit om 1 000 000 kronor skulle knappast kunna klara en sådan tuff betalningstid.29 Vi före-

28SOU 2010:2 Del 1 s. 347 ff., och särskilt s. 351.

29Jfr Englund, P. & Becker, B. & Becker T. & Bos, M. & Wissén, P, Den svenska skulden, 2015 s. 47 ff., om företagens skuldsättning och om behovet av en utvecklad obligations- marknad.

246

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

slår därför att parterna inom ramen för det utvidgade ackordet t.ex. fritt kan bestämma betalningstiden för ackordslikviden och vilken beloppsgräns som föreslås för ackordet. Om ett utvidgat ackord kommer till stånd innebär det således att betalningstiden kan bli betydligt längre än vad som gäller enligt nuvarande regler för att betala ackordslikviden enligt 3 kap. 2 § LFR, men det kan också innebära att en oprioriterad borgenär kan få betydligt mer än den nu sedvanliga utdelningen om 25 procent på sin fordran. Ett utvid- gat ackord är därför till fördel för såväl borgenären som gäldenären. Det torde dock vara så att gäldenären måste visa att den längre be- talningstiden möjliggör fördelar för borgenären än t.ex. vid ett sed- vanligt offentligt ackord för att det utvidgade ackordsförslaget ska komma att godkännas.

Som ovan nämnts bör ackordsförslaget i första hand läggas fram som förslag till borgenärerna av gäldenären och dennes rekonstruk- tör. Det bör innehålla villkor för olika skulders innehåll och betal- ningstider. På marknaden finns ett flertal avtal som liknar den nämnda uppgörelsen och som skulle kunna användas som modell för framläggandet av ett sådant. Av dessa kan man bl.a. utläsa att för att en finansiär ska vilja bidra med nya pengar krävs att denne får en senior position relativt existerande skulder, trots att dessa är säkerställda skulder.30

Det totala fordringsbeloppet som gäldenären ska betala bör na- turligtvis framgå liksom om gäldenären har rätt att betala med nå- got annan prestation. Betalningstiden för borgenärernas fordringar måste också vara klart specificerade. Frågor om ränta måste natur- ligtvis hanteras inom ramen för uppgörelsen. Är någon borgens- man eller medgäldenär medansvarig för någon skuld bör dennes betalningsskyldighet bestämmas. Visserligen förlorar inte borgenä- ren som godkänner ackordsförslaget sin rätt mot en eventuell bor- gensman men eftersom borgensmannen har regressrätt gentemot gäldenären är det lämpligt att denna skuld regleras. Är fordran re- glerad med en kreditsäkerhet i tredje mans egendom bör det framgå hur skuldregleringen påverkar dennes rätt. Av ackordsförslaget måste också klart framgå huruvida några kvittningsfordringar om- fattas. Som framkommer i 8.3.3 ska en borgenär som kan få täck-

30 Englund, P. & Becker, B. & Becker T. & Bos, M. & Wissén, P, Den svenska skulden, 2015 s. 70.

247

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

ning för sin fordran genom kvittning inte delta i förhandlingen med vissa undantag. Om det är avsett att gäldenärens verksamhet eller tillgångar ska överlåtas bör villkoren för överlåtelsen noga specificeras. Parterna kan i förslaget komma överens om att gälde- nären ska nå och vidmakthålla vissa nyckeltal beträffande soliditet, likviditet m.m. under viss tid framåt. Det ska vara möjligt att som villkor i förslaget komma överens om att det råder utdelningsför- bud till gäldenärsbolagets ägare, så länge borgenärernas rätt har inskränkts. På så sätt kan man få bukt med den s.k. omvända för- månsrättsordningen som för närvarande gäller i svensk rätt.31 Här är det viktigt att begränsa företagsägarnas inflytandet över rekon- struktionsförfarandet så att dessa inte gynnas på bekostnad av bor- genärerna.

8.3.3Deltagande borgenärer

Förslag: I en ackordsförhandling deltar borgenärer vilkas ford- ringar har uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvitt- ning deltar inte i förhandlingen. Inte heller deltar en borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer, om inte övriga borgenärer som deltar i förhand- lingen medger det. Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt deltar denna i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning, deltar denne med återstående del av fordringen. En borgenär får delta i förhandlingen, även om fordringen inte är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

I 3 kap. 3 § LFR stadgas vilka borgenärer som deltar i ett offentligt ackord. Bestämmelsen är av grundläggande betydelse för ackords- förfarandet. Vid ett förslag om utvidgat ackord måste också be- stämmas vilka borgenärer som deltar i ackordet och hur fordring- arna ska bestämmas. Det är också betydelsefullt för att fastställa verkningarna av ackordet. Förslaget tar sin utgångspunkt i 3 kap.

31 Se om den omvända förmånsrättsordningen, SOU 2010:2 Del 1 s. 298-303.

248

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

3 § LFR och påminner därmed på många sätt om den bestämmel- sen. För det första omfattas endast borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. I likhet med vad som gäller vid offentligt ackord är dagen för fordrans upp- komst avgörande, inte dagen för begäran om ackordsförhandling. Fordringar som uppkommit under förfarandet omfattas inte av ackordsuppgörelsen. Fordringar som uppkommer under företags- rekonstruktionen ska betalas löpande vart efter de förfaller till be- talning. Eftersom det utvidgade ackordet emellertid förändrar vill- koren i fordringsförhållandet mellan gäldenären och borgenärerna finns det dock anledning att överväga om inte sådana fordringar borde inkluderas eftersom s.k. superförmånsrätt enligt detta förslag begränsas. Däremot ska fordringar som uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion och som är förenade med förmånsrätt eller där borgenären kan åberopa separationsrätt vara delaktiga i ackordet (se strax nedan). I de avtal som stått modell för ett ut- vidgat ackord deltar såväl säkerställda som oprioriterade borgenärer i uppgörelsen. I de rättsordningar där en rekonstruktionsplan fast- ställs av rätten är det också vanligt att planen tar upp olika typer av fordringar som kan vara förenade med särskild eller allmän för- månsrätt. Med hänsyn härtill anser utredningen att samtliga borge- närer vars fordran uppkommit före ansökan om företagsrekon- struktion deltar i ackordet. En borgenär kan dock ha rätt att använda en fordran som han eller hon har mot gäldenären till kvitt- ning. I likhet med vad som gäller enligt 3 kap. 3 § har borgenärer som får täckning för sina fordringar genom kvittning inte rätt att delta i ackordsuppgörelsen, såvida vederbörande inte avstår från sin kvittningsrätt. Detsamma gäller om borgenärens fordran endast till viss del kan täckas genom kvittning. Får borgenären endast partiell täckning för sin fordran deltar han eller hon med återstående del av fordringen. Borgenärer med efterställda fordringar deltar i likhet med vad som gäller vid offentligt ackord inte i förhandlingen om ett utvidgat ackord, om inte övriga borgenärer som deltar i för- handlingen medger det. Har en borgenär en fordran som är bero- ende av särskilt villkor eller som inte är förfallen till betalning, får vederbörande delta i ackordsförhandlingen. Det motsvarar vad som nu gäller vid offentligt ackord enligt 3 kap. 3 § fjärde stycket LFR.

Som ovan nämnts deltar i en ackordsförhandling om utvidgat ackord samtliga borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före

249

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

ansökan om företagsrekonstruktion. Det gäller såväl säkerställda som oprioriterade borgenärer. I de utländska rättsordningar där rätten fastställer en rekonstruktionsplan är de röstberättigade bor- genärerna uppdelade i olika grupper beroende på vilken typ av fordran som åberopas och vilken säkerhet som finns ställd för den. En grupp kan utgöras av säkerställda borgenärer. Här avses olika borgenärer som antingen har en äganderättsbaserad eller en för- månsberättigad säkerhet. I denna grupp kan t.ex. borgenärer med säkerhet i företagshypotek ingå men sådana borgenärer kan även utgöra en egen grupp. I finsk rätt utgör staten, vars fordringar kan drivas in med stöd av lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) en egen grupp. En annan grupp är de borgenärer som innehar oprioriterade fordringar. En tredje grupp är borgenärer som har en efterställd fordran. En fjärde grupp kan utgöras av ar- betstagare. Inom varje grupp gäller vanligtvis principen om lika rätt. Gruppbildningen syftar ofta till att utjämna intressemångfal- den inom borgenärskollektivet och därmed förbättra utsikterna för antagandet av planen. I de utländska rättsordningarna finns också regler som hindrar enskilda borgenärer och gäldenären från att ob- struera rekonstruktions- och ackordslösningar som stöds av en enkel gruppmajoritet och inte ger sämre utfall än om planen inte genomförs.32 Här kan t.ex. planen antas om en majoritet av de rös- tande tillstyrkt planen och summan av de tillstyrkandes fordringar uppgår till mer än hälften av summan av de röstandes fordringar.

En annan variant är s.k. ”cram down” vilket innebär att en plan kan fastställas trots att den inte stöds av en erforderlig majoritet av borgenärerna, om den inte ger ett sämre utfall för dessa än en reali- sering av gäldenärens tillgångar.

Utifrån ett svenskt perspektiv är frågan dels vilka borgenär som ska ha rätt att rösta om avtalsförslaget, dels vilken majoritet som krävs för att driva igenom förslaget mot minoritetens vilja. Utred- ningen anser som ovan nämnts att det utvidgade ackordet ska om- fatta samtliga borgenärer vars fordran uppkommit innan ansökan om företagsrekonstruktion. Beträffande rösträttsreglerna föreslog 2007 års Insolvensutredning att reglerna för antagande av en rekon- struktionsplan skulle motsvara vad som nu framkommer i 12 kap

32 Se SOU 2010:2 Del 1 s. 356.

250

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

11 § KonkL och 3 kap. 3 § med vissa förtydliganden och tillägg.33 Bestämmelserna om antagande av ackordsförslag i konkurs och företagsrekonstruktion som återfinns i 12 kap. 5 § KonkL respek- tive 3 kap. 4 § LFR skulle således utgöra modell för antagande av planen. Rekonstruktionsplanen skulle således anses antagen av bor- genärerna om minst två tredjedelar av de röstande hade godtagit planen och deras fordringar uppgick till två tredje delar av det sam- manlagda beloppet av de fordringar för vilka rösträtt får utövas.34 Där- emot avvisade Insolvensutredningen den modell som förekommer i utländska rättsordningar, dvs. att borgenärerna indelas i grupper. Det skulle enligt Insolvensutredningens mening utgöra ett för stort avsteg från vad som för närvarande gäller i svensk rätt.35

I de ackordsförslag som stått modell för det här föreslagna ut- vidgade ackordet och som förekommer frekvent på den svenska marknaden är det mycket vanligt att borgenärerna delas upp i olika grupper och kategorier beroende på vilken säkerhet de har eller vad deras roll i avtalet utgörs av.36 Vi delar därför inte Insolvensutre- ningens mening att det skulle vara alltför främmande eller ett för stort avsteg från den svenska rättskulturen att låta genomföra en uppdelning av borgenärerna i särskilda grupper. Att dela in borgenä- rerna i särskilda grupper innebär ett närmande till flera andra länders lagstiftning och är dessutom i linje med EU-kommissionens rekom- mendation till medlemsstaterna den 12 mars 2014 om att underlätta rekonstruktioner i insolvenssammanhang, se 5.4.2.

Enligt denna modell utgör således borgenärer som kan åberopa separationsrätt en grupp. En annan grupp utgör borgenärer vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt. En tredje grupp ut- görs av borgenärer vars fordran är förenad med allmän förmånsrätt (och då inkluderas arbetstagarnas rätt, 12 § FRL) och en fjärde grupp de oprioriterade borgenärerna. De efterställda borgenärerna skulle däremot sakna rösträtt om inte övriga borgenärer medgav det. En alternativ modell är emellertid att låta borgenärskollektivet i sin helhet utgöra den enda gruppen. I detta förslag väljs båda al- ternativen för att fastställa borgenärsmajoritet vid antagandet av ackordsförslaget för att göra förfarandet så flexibelt som möjligt

33SOU 2010:2 Del 1 s. 355–360, SOU 2010:2 Del 2 s. 172–173.

34SOU 2010:2 Del 1 s. 355–60, SOU 2010:2 Del 2 s. 79, 177.

35Se SOU 2010:2 Del 1 s. 356.

36Se t.ex. Ahlinder, E., Finansiering med fastigheter som säkerhetsunderlag, 2013 s. 62–65.

251

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

(se vidare under 8.3.7). Eftersom förhållandena i gäldenärsföre- tagen ser olika ut kan det vara en fördel att ha möjlighet att välja ett av de nämnda alternativen för borgenärsmajoritet. Utländska bor- genärer skulle också känna igen något av alternativen från sin egen rättsordning. Nackdelen kan dock ligga i valet av alternativ, ef- tersom beräkningar torde behöva göras utifrån vilken variant som i så fall når upp till det lagstadgade kravet för borgenärsmajoritet. Det kan leda till tidsutdräkt och kostnader.

8.3.4Beslut om förhandling om utvidgat ackord

Förslag: Om begäran om ackordsförhandling tas upp, ska rätten genast meddela beslut om ackordsförhandling. Samtidigt ska rätten

1.bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten,

2.kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till ett sammanträde, och

3.kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar. Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen ska

hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om denna. Vid borgenärssammanträdet ska rekonstruktören och gäldenären närvara. Detsamma gäller den borgenär som framlagt förslaget. Rekonstruktören ska tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rätt att delta i omröstningen i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas.

Vid borgenärssammanträdet ska borgenärerna rösta om för- slaget.

Om en begäran om ackordsförhandling avseende ett utvidgat ack- ord tas upp, ska rätten genast meddela beslut om ackordsförhand- ling. Bestämmelsen är utformad efter modell av 3 kap. 13 § LFR. Rättens beslut förutsätter som ovan nämnts att det finns ett skrift- ligt förslag på hur en uppgörelse med borgenärerna ska uppnås och ett intyg om att borgenärerna som till antalet utgör minst två fem- tedelar av det totala borgenärskollektivet och som omfattas av för- slaget har förklarat sig anse ackordsförslaget antaget. Om dessa

252

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

förutsättningar är för handen ska rätten genast meddela beslut om ackordsförhandling, där borgenärerna har möjlighet att rösta om ackordsförslaget. Rätten ska således bestämma tid för ett ackords- sammanträde inför rätten. Till detta sammanträde ska gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna kallas. Beslutet ska kungöras.

Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen om det utvidgade ackordet ska i likhet med vad som gäller enligt 3 kap. 17 § LFR hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om denna. Vid sammanträdet är gäldenärens och rekonstruktörens närvaro nödvändig. Om gäldenären inte inställer sig personligen eller genom ombud bör det uppfattas som att ackordsförslaget är förkastat. Detsamma gäller om rekonstruktören eller den borgenär som framlagt förslaget inte inställer sig personligen. Skälet är att det troligen är förenat med betydande svårigheter att genomföra sammanträdet om dessa nyckelpersoner inte skulle vara närvarande och kunna besvara frågor och redogöra för ackordsförslagets inne- håll. I likhet med vad som gäller enligt 3 kap. 17 § tredje stycket ska rekonstruktören tillhandahålla en borgenärsförteckning med upp- gift över vilka borgenärer som har rösträtt och för vilket belopp respektive borgenär har rätt att rösta. Förteckningen ska tjäna såsom en röstlängd. Uppgiften att ta fram en röstlängd samt att redogöra för ackordsförslaget tillsammans med gäldenären ska en- ligt utredningens mening åligga rekonstruktören. Rekonstruktören är sannolikt den som hjälpt gäldenären att ta fram ackordsförslaget och dessutom fört förhandlingar med de borgenärer som visat vilja att stödja ackordsförslaget.

Vid borgenärssammanträdet ska borgenärerna efter modell av 3 kap. 20 § rösta om ackordsförslaget.

253

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

8.3.5Borgenärsmajoritet vid fastställande av utvidgat ackord

Förslag: Ett ackordsförslag ska anses antaget av borgenärerna om

1.minst två tredje delar av borgenärerna i varje borgenärsgrupp som har deltagit i omröstningen har godtagit förslaget och

deras fordringar uppgår till minst två tredjedelar av totalbe- loppet av de fordringar som de röstande borgenärerna i gruppen har mot gäldenären, eller

2.minst åttiofem procent av det totala borgenärskollektivet som har deltagit i omröstningen har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till minst tre fjärdedelar av de röstbe- rättigade fordringarnas sammanlagda belopp.

För att en rekonstruktion inte ska förhindras där en majoritet av borgenärerna visar att de villiga att acceptera att gäldenären fortsät- ter sin verksamhet ska en majoritet av alla deltagande borgenärerna kunna driva igenom ett utvidgat ackord mot minoritetens vilja, såvida inte minoriteten kan visa att de får en större utdelning om gäldenärens verksamhet avvecklas direkt. För att majoritetskravet ska vara uppfyllt och ackordsförslaget således ska kunna fastställas krävs olika procentsatser beroende på om borgenärerna delas in i särskilda grupper eller endast utgör en grupp. Enligt alternativ 1 – dvs. om borgenärerna delas upp i olika grupper och kategorier be- roende på hur de säkerställt sin fordran – krävs ett godkännande av förslaget av två tredjedelar av borgenärerna i varje borgenärsgrupp som deltagit i omröstningen och deras sammanlagda fordringar uppgår till minst två tredjedelar av totalbeloppet av de fordringar som de röstande borgenärer i gruppen har mot gäldenären. Enligt alternativ 2 – dvs. där hela borgenärskollektivet utgörs av en enda grupp – krävs ett godkännande av förslaget av 85 % av det totala borgenärskollektivet och deras fordringar uppgår till minst tre fjär- dedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp.

Trots att en majoritet av borgenärerna har röstat för antagandet av det framlagda ackordsförslaget ska rätten inte fastställa detta om en minoritet av borgenärerna som således motsätter sig uppgörel- sen kan visa att de får en större utdelning om gäldenärens verksam-

254

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

het avvecklas och tillgångarna delas ut direkt till borgenärerna. Det åvilar borgenärerna i det fallet att styrka det förhållandet.

8.3.6Verkan av utvidgat ackord

Förslag: Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, så- väl kända som okända, som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. En borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning efter övriga borgenärer förlorar sin rätt till be- talning av gäldenären, om inte alla borgenärer som hade rätt att delta i ackordet tillgodoses fullt ut genom ackordet. Däremot förlorar inte en borgenär som godkänt ett ackordsförslag genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

För att uppnå förutsägbarhet i gäldenärens framtida verksamhet måste de rättsförhållanden som fastställs i ackordsförslaget vara bindande för samtliga, såväl kända som okända, borgenärer. Inne- börden av att det utvidgade ackordet är bindande är att borgenärer- nas rätt enligt det ursprungliga fordringsavtalet eller motsvarande har ersatts av en rätt enligt det fastställda ackordsförslaget. Att en borgenär har bibehållen rätt mot borgensmän och medgäldenärer i enlighet med deras åtaganden, såvida inget annat avtalats, är en annan sak (se 3 a kap. 8 § LFR).

Ackordsförslagets bindande verkan mot samtliga borgenärer är knutet till att dessa dels har haft rätt att rösta, dels har haft rätt att anmärka mot fordran som omfattas av ackordet innan rätten fattar beslut om att ackordet ska fastställas. Huruvida borgenären har utnyttjat denna rätt eller inte spelar inte någon roll. För att samt- liga borgenärer ska ha möjlighet att tillvarata sina rättigheter ska kallelsen till borgenärsammanträdet där omröstning om ackords- förslaget kommer att äga rum tillkännages genom kungörelse.

Genom att såväl samtliga kända som okända borgenärer är bundna av ackordsuppgörelsen ska ingen borgenär kunna rikta exekutionsrättsliga åtgärder mot gäldenären på grund av en fordran som omfattas av det utvidgade ackordet. En sådan möjlighet skulle annars kunna försvåra en framgångsrik väg framåt för gäldenären.

255

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

8.3.7Fastställelse av utvidgat ackord

Förslag: Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssamman- trädet, men finns det anledning att inte fastställa ackordet, ska ackordsfrågan prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller om det vid sammanträdet inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. Om ackordsfrågan inte ska prövas vid en förhandling, ska rätten fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan ska meddelas inom en vecka efter för- handlingen, om inte längre tid är nödvändig på grund av sär- skilda omständigheter.

I 3 kap. 23 § LFR finns bestämmelser om fastställande av offentligt ackord. Motsvarande bestämmelser bör införas beträffande ett ut- vidgat ackord. Utgångspunkten är således att det utvidgade ackor- det som antagits vid borgenärssammanträdet ska fastställas av rät- ten, såvida det inte finns anledning att inte fastställa ackordet med anledning av att ärendet t.ex. inte har handlagts på föreskrivet sätt (se strax nedan). Det utvidgade ackordet kan naturligtvis inte heller fastställas när det inte kan avgöras om ackordsförslaget har förkas- tats eller antagits av borgenärerna. Rätten får då i likhet med vad som gäller enligt 3 kap. 23 § pröva frågan om ackordets faststäl- lande vid ett särskilt sammanträde. Däremot ska rätten fastställa ackordet om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, se 3 kap. 23 § andra stycket. Eftersom det kan vara ett betydande material som behöver gås igenom i samband med fastställelsepröv- ningen kan rätten behöva ett visst anstånd innan beslut meddelas i ackordsfrågan. Med anledning härav anges därför att beslut i ackordsfrågan ska meddelas inom en vecka, om ej längre tid är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter, se 3 kap. 23 § tredje stycket.

256

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

8.3.8Vägran att fastställa ackordsförslaget

Förslag: Ett utvidgat ackord får inte fastställas om

1. ärendet inte har handlagt på förskrivet sätt och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång,

2. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på ack- ordsfrågans eller att något annat svek har ägt rum vid ackordet eller,

3. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna vägra att fastställa ackordet, om en borgenär, eller en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på grund av det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, att ackordet är till skada för borgenärerna eller att ackordet av nå- gon annan särskild anledning inte bör medges.

Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat av borgenärerna eller förfallet, ska borgenärerna på nytt pröva ackordsförslaget och ett sammanträde sättas ut för detta.

På samma sätt som för offentligt ackord under företagsrekon- struktion enligt 3 kap. 25 § LFR bör det finnas en bestämmelse som hindrar rätten att fastställa ett utvidgat ackord i vissa fall trots att det inte har bestritts av de inblandade parterna. Det bör till ex- empel inte gå att fastställa ett utvidgat ackord om inte ärendet har handlagts på föreskrivet sätt och felet inverkat på ackordsfrågans utgång. Ett utvidgat ackord får inte heller fastställas om det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet gynnat någon bor- genär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum vid ackordet. I likhet med 3 kap. 25 § första stycket 4 får inte heller ett ackord fastställas om ackordet är uppenbart till skada för borgenärerna. Vidare ges rätten möjlighet att vägra fastställelse då av någon annan särskild anledning så bör ske. Motsvarande be- stämmelse finns i 3 kap. 25 § andra stycket vid offentligt ackord.

Vägras fastställelse och är förslaget inte förkastat av borgenärer- na eller förfallet, ska borgenärerna på nytt pröva ackordsförslaget

257

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

och ett nytt sammanträde sättas ut för detta, jfr 3 kap. 25 § tredje stycket LFR.

8.3.9Tillsyn och förverkande

Förslag: Vad som sägs i 3 kap. 26 och 27 §§ LFR ska gälla på motsvarande sätt för ett utvidgat ackord.

När ett offentligt ackord har fastställts återstår för gäldenären att infria sitt åtagande enligt ackordet. Enligt 3 kap. 26 § LFR ges rät- ten möjlighet att på begäran förordna om en tillsynsman som har till uppgift att se till att gäldenären fullgör sina åligganden enligt ackordet. På samma sätt som vid ett offentligt ackord under före- tagsrekonstruktion enligt 3 kap. 26 § LFR bör rätten beträffande ett utvidgat ackord kunna förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åligganden enligt det utvidgade ackordet. Genom att rekon- struktören således utövar tillsyn över gäldenären och gör borgenä- rerna uppmärksamma på om gäldenären missköter sig, finns det möjligheter för borgenärerna att tillvarata sin rätt.

Bestämmelsen i 3 kap. 27 § LFR innebär att verkan av det of- fentliga ackordet rivs upp i vissa i paragrafen särskilt angivna fall när gäldenären grovt försummat sina åtaganden enligt ackordet.

Det sker genom att rätten förklarar den eftergift som har med- getts gäldenären genom ackordet förfallen. I enlighet med paragra- fens tredje stycke innebär förverkandet inte att ackordet i sin hel- het blir ogiltigt, utan förverkandet träffar den del som gynnar gäldenären. Borgenärerna kan göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären.

Utredningen anser att det bör finnas en bestämmelse som inne- bär att verkan av det utvidgade ackordet rivs upp i särskilt angivna fall när gäldenären grovt försummat sina åtaganden enligt ackor- det.37 Ett förverkande av ett fastställt ackord är en mycket ingri- pande åtgärd mot gäldenären som bör vara förbehållen mer allvar- liga försummelser från gäldenärens sida. Om gäldenären gjort sig

37 Se SOU 2010:2 Del 2 s. 186.

258

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

skyldig till oredlighet mot borgenär, uppsåtligt försvårande av kon- kurs eller exekutiv förrättning eller i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande ska ackordet förverkas i likhet med vad som gäller enligt 3 kap. 27 § 1 a–c LFR. Vidare kan ackordet förklaras förfallet om inte gäldenären följer tillsynsmannens anvisningar eller inte lämnar de uppgifter till till- synsmannen som denne begär, se 3 kap. 26 § och 3 kap. 27 § 2. Slutligen kan ackordet förklaras förfallet om gäldenären på något annat sätt har försummat sina åtaganden enligt ackordet, 3 kap. 27 § 3. Om gäldenären uppenbart försummar sina åtaganden enligt det utvidgade ackordet ska det kunna leda till att det förverkas. Enstaka eller kortvariga betalningsdröjsmål eller andra avvikelser från uppgörelsen som anses mindre allvarliga ska således inte med- föra att ackordet förverkas. Det bör tas hänsyn till anledningen till ett eventuellt betalningsdröjsmål eller en viss avvikelse. Om dröjs- målet eller avvikelsen är ursäktlig bör inte ackordet kunna förver- kas. Ackordet ska inte heller kunna förverkas såvida gäldenären vidtar rättelse efter en av borgenären angiven men skälig tilläggstid. Om gäldenären däremot medvetet eller vid upprepade tillfällen allvarligt avviker från ackordsuppgörelsen gentemot en eller flera borgenärer ska det kunna förverkas.38 Möjligheten till förverkande av ackordsuppgörelsen såsom påtryckningsmedel torde därmed vara tilläckligt för att ge borgenärerna tillräcklig trygghet att det utvidgade ackordet blir uppfyllt av gäldenären. Om gäldenären skulle finna det omöjlighet att uppfylla sin del av avtalet kan över- vägas om gäldenären i likhet med vad som gäller enligt lagen om skuldsanering för företagare, ska beredas möjlighet till omprövning av avtalet.39 Den frågan kan dock inte av tidsskäl utredas närmare här, men bör övervägas. Skulle dock ackordet förverkas träffar för- verkandet den del som gynnar gäldenären. Borgenärerna kan dock göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären.

38Jfr prop. 1993/94:123 s. 171 f. och prop. 2015/16:125 s. 166.

39Se prop. 2015/2016:125 s. 170 ff.

259

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

SOU 2016:72

8.4Företagsrekonstruktionens upphörande

Bedömning: Rätten borde ex officio pröva huruvida gäldenären ska försättas i konkurs i samband med att rätten beslutar att fö- retagsrekonstruktionen ska upphöra.

Om företagsrekonstruktion misslyckas kan gäldenären själv eller någon borgenär inge en konkursansökan mot gäldenären. En ansö- kan om konkurs kan dock redan ha inkommit från borgenären men blivit vilandeförklarad, 2 kap. 10 a § första stycket KonkL. Enligt gällande rätt måste i det förstnämnda fallet ärendet om företagsre- konstruktion först avslutas och en ansökan om konkurs ges in, prövas och därefter inledas som ett nytt ärende.

Ett beslut om att låta en företagsrekonstruktion upphöra kan fattas av rätten dels i samband med att en frist löper ut, dels under den tid som en frist löper. Till utredningen har dock framkommit att det inte är ovanligt att rätten fattar beslut att företagsrekonstrukt- ionen ska upphöra, därför att fristen har löpt ut utan att någon bor- genär eller gäldenären själv har ansökt om att gäldenären ska försät- tas i konkurs. Det är således oklart för samtliga parter inblandade hur det kommer att gå för gäldenärens verksamhet i framtiden.

Handläggning av ärenden om konkurs följer i princip rätte- gångsbalkens regler i den mån avvikande bestämmelser inte har meddelats i konkurslagen (se 16 kap. 2 § KonkL). Handläggningen av ärenden av företagsrekonstruktion ska ske enligt (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i LFR, 4 kap. 1 §. Kon- kursfrågor ska handläggas snabbt och konkurslagen kan därför innehålla regler för handläggningstider i vissa fall som avviker från rättegångsbalkens, jfr t.ex. 32 kap. 1 § rättegångsbalken. Om en gäldenärs konkursansökan upptas ska rätten pröva den genast, 2 kap. 14 § första stycket. Gäldenärens ansökan ska dock prövas vid en förhandling, om det enligt 2 kap. 14 § andra stycket första punk- ten det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens insolvens. Förhandlingen ska enligt 2 kap. 14 § tredje stycket hållas inom två veckor från det att ansökningen kom in till rätten.

Upptas en borgenärs konkursansökan ska rätten sätta ut en för- handling för prövning av ansökningen. Förhandlingen ska hållas

260

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

inom två veckor från det att ansökningen kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl får den hållas senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen ska parterna kallas, 2 kap. 16 §. Parterna ska i kallelsen upplysas om den i 2 kap. 19 § föreskrivna påföljden av att part uteblir. I kallelsen till gäldenären ska denna föreläggas att svara på konkursansökningen vid förhandlingen. I kallelsen ska även anges att gäldenären inte behöver inställa sig om gäldenären före förhandlingen skriftligen medger ansökningen och rätten inte särskilt underrättar vederbörande om att förhandlingen ändå ska hållas, Se även 2 kap. 15 och 17 §§ om kallelser m.m.

En borgenär som ansöker om konkurs mot gäldenären under företagsrekonstruktionsförfarandet kommer att få sin ansökan vilandeförklarad, ifall gäldenären begär det, i avvaktan på att före- tagsrekonstruktionen upphör, 2 kap. 10 a § KonkL. Vanligvis be- reds borgenärens ansökan så långt att borgenärens ansökan dels uppfyller kraven i 2 kap. 4 § KonKL, dels det inte råder någon tve- kan om borgenärens behörighet enligt 2 kap. 6 § KonkL. Om bor- genären vidhåller sin konkursansökan, ska tingsrätten i samband med företagsrekonstruktionens avslutande sätta ut en förhandling för prövning av borgenärens vilandeförklarade konkursansökan.

Om en konkursansökan varken finns anhängiggjord av gäldenä- ren eller av en borgenär kan man tycka att domstolen borde ha möjlighet att ta upp saken ex officio och då pröva graden av gälde- närens betalningssvårigheter. Ur de mindre borgenärernas och de anställdas perspektiv vore det mer förutsägbart och rättssäkert med en ex-officio prövning. Det skulle även minska risken för ett even- tuellt företrädaransvar samt ge ett mer effektivt förfarande, inte minst kostnadsmässigt. Rätten har redan fått uppgifter om gäldenä- rens tillgångar och skulder med uppgifter om varje borgenärs namn och postadress samt om det räkenskapsmaterial och de andra hand- lingar som rör gäldenärens verksamhet, jfr 2 kap. 3 § KonkL. Frå- gor om gäldenärens behörighet att företräda den juridiska personen och rättens egen behörighet är också redan klarlagda, jfr 2 kap. 1 § KonkL. Emellertid kan det finnas skäl för att gäldenären själv eller borgenärerna inte begär gäldenären i konkurs. Om inte parterna begär att gäldenären ska försättas i konkurs, kan det vara främ- mande att domstolen skulle göra det, särskilt som den varken vin- ner eller förlorar på ärendets utgång. Snarare är det borgenärerna som måste vara mer aktiva. Forskning visar att om man jämför det

261

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion SOU 2016:72

genomsnittliga antalet borgenärer som gäldenären namnger i borgenärsförteckningen med det genomsnittliga antalet närva- rande borgenärer vid borgenärssammanträdet är det cirka 10,8 % av gäldenärens borgenärer som tar en aktiv del i rekonstruktions- förfarandet.40 Förklaringen till varför borgenärerna inte är så aktiva kan diskuteras. Ett skäl kan vara att borgenärerna saknar kunskap om lagen. En annan orsak är att borgenärerna anser att företagsre- konstruktion endast är en annan form av konkurs. Borgenärerna vill därför inte ödsla tid och kraft på något som de ändå tror kom- mer leda till en förlust. Ett tredje skäl kan vara att det namn som gäldenären uppger i företagsrekonstruktionsansökan inte överens- stämmer med dess organisationsnummer. Det kan vara en förvir- rande faktor för borgenären, eftersom vederbörande kanske inte tror att saken angår honom/henne eftersom man inte känner igen gäldenärens namn.

Om en borgenär anser att företagsrekonstruktion inte är en lämplig åtgärd bör vederbörande lämna in en konkursansökan mot gäldenären och räkna med att den vilandeförklaras under förfaran- dets gång. Borgenären bör därefter aktualisera denna om vederbö- rande anser att gäldenären är insolvent och syftet med företagsre- konstruktionen inte kan uppnås. Om borgenären då vidhåller sin konkursansökan, ska tingsrätten i samband med företagsrekon- struktionens avslutande sätta ut en förhandling för prövning av borgenärens vilandeförklarade konkursansökan.

Utredningen anser att för den konkurssökande borgenären är varje fördröjning av dennes vilandeförklarade konkursansökan äventyrlig eftersom gäldenären efter rekonstruktionens avslutande har möjlighet att förfoga över sin egendom utan rekonstruktörens samtycke. Tillgångarna kan således komma att göras oåtkomlig för borgenärerna, jfr dock 4 kap. KonkL. Borgenärerna måste således ta en mer aktiv roll vid avslutandet av gäldenärens rekonstruktion, med tanke på att det är deras intressen och fordringar som står på spel. Om borgenären vill förhindra att det uppstår ett otillfredsstäl- lande vakuum i tiden mellan ett misslyckat avslutat företagsrekon- struktionsförfarande och en eventuell annalkande konkurs bör vederbörande i samband med företagsrekonstruktionens avslutande

40 Persson, A. H. & Karlsson-Tuula, M., Är lagen om företagsrekonstruktion en pappersti- ger? 2000, s. 63.

262

SOU 2016:72

Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktion

antingen anhängigöra en konkursansökan eller aktualisera en redan inlämnad sådan. Det kan dock övervägas om inte rätten borde ex officio pröva huruvida gäldenären ska försättas i konkurs i samband med att rätten beslutar att företagsrekonstruktionen ska upphöra. Något sådant förslag lämnas dock inte här.

263

9Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

9.1Ikraftträdande

Förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 ja- nuari 2018.

De lagändringar som föreslås bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid som kan beräknas gå åt för remissförfa- rande, fortsatt beredning inom Regeringskansliet, inhämtande av Lagrådets yttrande och riksdagsbehandling bör de nya bestämmel- serna kunna träda i kraft den 1 januari 2018.

9.2Övergångsbestämmelser

Förslag: Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om företagsrekonstruktion som anhängiggjorts före ikraftträ- dandet och för ärenden i vilka beslut om att inleda rekonstrukt- ion har meddelats före ikraftträdandet.

De föreslagna reglerna innebär att ansökan ska innehålla mer in- formation, skärpt beviskrav för att få inleda förfarandet och en viss inskränkning i gäldenärens rätt att förfoga över sina tillgångar ef- tersom avsaknad av samtycke från rekonstruktören ska medföra ogiltighetsverkan för vissa rättshandlingar som gäldenären företar under förfarandet. Utredningen föreslår också ändrade regler om gäldenärens avtal samt regler om obligatorisk domstolsprövning av rekonstruktörens ersättning och ett i lag reglerat skadeståndsansvar för rekonstruktören. Detta sammantaget med nya regler beträf-

265

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2016:72

fande separat ackord och utvidgat ackord gör att det är nödvändigt att äldre bestämmelser fortfarande får gälla före ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna.

266

10 Författningskommentar

10.1Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

I bestämmelsen har gjorts ett tillägg. Där finns en upplysning om att en näringsidkare med betalningssvårigheter kan ansöka om att få inleda förhandling om ett separat ackord istället för företagsre- konstruktion. Som utvecklats i den allmänna motiveringen i 8.2 ska det vara möjligt att ansöka om ackord utan att gäldenären behöver rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Det separata ackordet är avsett att vara en snabb väg till skuldnedsättning för gäldenären i fall då det i övrigt saknas behov av att rekonstruera den verksam- het som bedrivs. De förutsättningar och villkor som ställs upp för att gäldenären ska beviljas ett separat ackord framkommer dock i ett nytt kapitel, 3 b kap. 1–11 §§.

2 §

I paragrafens första stycke har det gjorts ett nytt tillägg beträffande hur gäldenären kan träffa en ekonomisk uppgörelse med sina bor- genärer. Det kan antingen ske genom ett offentligt ackord eller genom ett utvidgat ackord.

I andra stycket görs ett nytt tillägg som hänvisar till bestämmel- serna i 3 kap. och 3 a kap. i lagen. Av 1 kap. 2 § första stycket framkommer att den ekonomiska uppgörelsen mellan borgenärerna och gäldenären kan ske antingen genom ett offentligt ackord eller genom ett utvidgat ackord. De förutsättningar och villkor som

267

Författningskommentar

SOU 2016:72

ställs upp för att gäldenären ska beviljas ett offentligt eller ett ut- vidgat ackord framkommer dock av bestämmelser i 3 kap. respek- tive 3 a kap. LFR. Med hänsyn härtill görs ett tillägg som hänvisar till bestämmelserna i 3 kap. respektive 3 a kap. i lagen.

I tredje stycket erinras om att vad som sägs i lagen beträffande ackord avser såväl ett offentligt som ett utvidgat eller separat ack- ord, såvida inget annat anges i lagen.

I övrigt har gjorts vissa språkliga justeringar i paragrafen.

2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet

1 §

I paragrafens första stycke har regeln om forum har flyttats till 1 a §. I övrigt har gjorts vissa språkliga justeringar.

I andra stycket har vissa språkliga justeringar gjorts.

1 a §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1.

Enligt bestämmelsen är det regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att handlägga ärenden om företagsrekonstruktion (och ärenden om separat ack- ord, se 3 b kap. 2 §) och vilka domsområden dessa domstolar ska ha.

3 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.2 och 8.1 och 8.2.

Genom ett tillägg i första stycket första punkten framgår att gäl- denärens ansökan ska innehålla en redogörelse för den aktuella verksamheten i fråga. Härmed avses uppgifter om företagets asso- ciationsform, livslängd, bakgrund, storlek, hur många som är an- ställda och som således är i behov av lönegaranti samt i vilken bransch företaget är verksamt. Det bör även framgå förhållandet mellan aktiekapital, eget kapital och lånat kapital. Det är även lämp- ligt att ange vilka grundförutsättningar gäldenären har och särskilt om det finns en affärsidé och om denna i så fall är lönsam.

268

SOU 2016:72 Författningskommentar

I paragrafen införs ett nytt andra stycke. Enligt bestämmelsen ska ansökan innehålla en likviditetsbudget som visar att det finns likvida medel tillgängligt för att betala den löpande driften av verk- samheten under en viss period i enlighet med kontantprincipen. Av budgeten ska tydligt framgå förekomsten av externa medel och om de externa medlen är beroende av en viss omständighet, t.ex. att försäljning sker eller att kredit beviljas. Budgeten ska som utgångs- punkt avse en rekonstruktionsperiod om tre månader men om det finns särskilda skäl får budgeten avse en kortare period för vilken budget kan upprättas. Med särskilda skäl avses exempelvis att de uppgifter som föreligger i detta skede inte möjliggör en tillförlitlig budget om tre månader. En likviditetsbudget kan kompletteras i efterhand om omständigheterna är sådana att det saknas tid och det är av avgörande betydelse att rekonstruktionen omgående inleds. Skälen för att inte lämna en likviditetsbudget ska då motiveras.

Genom ett nytt tredje stycke införs en bestämmelse om att det av förslaget till rekonstruktör enligt första stycket punkt 4 ska framgå vilka borgenärer som har kontaktats, hur de är berörda samt om de har någon erinran mot den föreslagna personen. Meningen är att gäldenären och den blivande rekonstruktören vid framtagandet av ansökan om företagsrekonstruktion ska kontakta borgenärer för att höra om de har förtroende för den föreslagna personen. Förtro- endet för den blivande rekonstruktören kan vara lågt om vederbö- rande exempelvis är dömd för ekonomisk brottslighet eller har restförda skatteskulder, men det kan även röra sig om huruvida rekonstruktören är känd för sin redbarhet och kompetens baserade på tidigare erfarenheter av personen i rekonstruktionssammanhang. De borgenärer som enligt förslaget till nya 2 kap. 3 § LFR bör kon- taktas torde vara de till fordringsbeloppet största samt andra som är viktiga att ha stöd hos för att kunna genomföra en lyckad rekon- struktion. I praktiken torde det regelmässigt vara lämpligt att kon- takta Skatteverket, kreditgivare samt ett par av exempelvis de största leverantörerna. Rätten ges härigenom ett bredare underlag för sin bedömning av vem som kan utses till rekonstruktör enligt 2 kap. 11 § eftersom den personen ska ha borgenärernas förtroende.

I paragrafen har i övrigt gjorts vissa språkliga justeringar.

269

Författningskommentar

SOU 2016:72

4 §

I paragrafen införs ett nytt andra stycke som motsvarar 2 kap. 3 § tredje stycket, se vidare kommentaren till den paragrafen.

6 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4.2.

I första stycket har gjorts vissa språkliga justeringar.

Genom en ändring i andra stycket införs ett något högre bevis- krav vid prövningen om det finns anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Enligt ändringen får beslut om företagsrekonstruktion meddelas, om det finns grundad anled- ning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Till följd av det ändrade beviskravet är det inte längre tillräckligt att möjligheten av att en företagsrekonstruktion leder till att verksam- heten rekonstrueras inte framstår som utesluten (jfr prop. 1995/96:5 s. 180) utan det måste finnas realistiska förutsättningar för en lyckad rekonstruktion. Gäldenären måste verkligen ha avsikt och förmåga att fullfölja en företagsrekonstruktion.

10 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.2.

I första stycket byts rekvisitet särskilda skäl ut mot synnerliga skäl. Förslaget ger minskade möjligheter att utse fler än en rekon- struktör. Ändringen syftar i huvudsak till att hålla nere kostnader- na för förfarandet och markerar att rätten endast i undantagsfall får utse fler än en rekonstruktör. Möjligheten att utse flera rekon- struktörer är förbehållen ärenden av mycket stor omfattning eller komplicerad natur där det inte heller framstår som rimligt att re- konstruktören inhämtar tillräcklig kompletterande kompetens ge- nom sakkunnigt biträde enligt 2 kap. 12 § andra stycket.

I paragrafen har i övrigt gjorts vissa språkliga justeringar.

270

SOU 2016:72

Författningskommentar

11 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.2 och 8.1.3.

I andra stycket har gjorts ett tillägg om att den som är anställd vid Skatteverket inte får vara rekonstruktör. Detsamma gäller den som arbetar med lönegarantifrågor vid Länsstyrelse. Sedan tidigare gäller att bl.a. anställda vid Kronofogdemyndigheten inte får vara rekonstruktörer.

I ett nytt fjärde stycke anges att rekonstruktören vid fullgörandet av uppdraget inte får sätta någon annan i sitt ställe. Det är den re- konstruktör som domstolen bedömt som lämplig och särskilt kvali- ficerad för uppdraget som ska utföra de uppgifter som följer med rekonstruktörsuppdraget. I praktiken biträds rekonstruktören dock ofta av medhjälpare på sitt kontor och det är möjligt att låta dessa personer fatta olika beslut av mindre betydelse. Vid exempelvis till- fällig sjukdom hos rekonstruktören är det också möjligt för en re- konstruktör att låta någon annan inom samma organisation sköta löpande göromål som inte kan skjutas upp. Avsikten är dock att rekonstruktören själv hela tiden ska ha kontrollen över rekonstrukt- ionsärendet och vara den som fattar de för rekonstruktionen bety- delsefulla besluten. Någon möjlighet för rekonstruktören att befull- mäktiga en extern samarbetspartner att utföra rekonstruk- tionsarbetet finns inte annat än i de fall rekonstruktören gör bedömningen att det finns behov av experthjälp. I sådana fall får ett sakkunnigt biträde anlitas med stöd av 2 kap. 12 § andra stycket.

15 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.1.2.

Första stycket har ändrats så att det motsvarar bestämmelsens ly- delse som den föreslogs av Förmånsrättskommittén i slutbetänk- andet Gäldenärens avtal vid insolvensförfaranden (SOU 2001:80). Genom ändringen utsträcks gäldenärens plikt att samråda med re- konstruktören till att omfatta också fullgörelse av naturaförpliktel- ser (t.ex. leverans av före förfarandet såld men inte utgiven vara) och säkerställanden för sådana förpliktelser. I fråga om motivering till den bestämmelsen hänvisas till SOU 2001:80 s. 181 ff.

Paragrafens andra och tredje stycke har ändrats och innebär att rättshandlingar som gäldenären företar och som kräver rekonstruk-

271

Författningskommentar

SOU 2016:72

törens samtycke enligt första stycket är ogiltiga om samtycke saknas. Detta gäller dock inte om gäldenärens motpart var i god tro, dvs. inte kände till eller borde ha känt till att gäldenären inte hade rätt att företa rättshandlingen. En överlåtelse av eller ett annat förfogande över egendom som på grund av motpartens goda tro ska gälla, ska dock, om rekonstruktören utan oskäligt uppehåll begär det, gå åter mot att gäldenären ersätter borgenären vad han/hon betalat jämte nödvändig eller nyttig kostnad. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 3 kap 2 § första stycket konkurslagen och den nya bestämmelsen bör tilläm- pas på motsvarande sätt som den nämnda bestämmelsen i kon- kurslagen.

I fjärde stycket har gjorts följdändringar på grund av det ändrade första stycket.

16 a §

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.5. Av bestämmelsen framgår att efter borgenärssammanträdet ska rätten besluta att företagsrekonstruktion- en ska upphöra, om syftet med företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått. Eftersom rätten ofta fattat sitt beslut om att inleda företagsrekonstruktionen på ett ofullständigt underlag är det viktigt att rätten, med hänsyn till den mer ingående utredning som föreligger vid borgenärssammanträdet, gör en noggrann prövning om det fortfa- rande finns skäl att låta rekonstruktionen fortgå. Beviskrav vid denna prövning är högre än vid beslutet om företagsrekonstruktion enligt 6 § andra stycket.

17 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.3.

Första stycket i paragrafen har ändrats så att verkställighet för borgenärer med separationsrätt är möjlig om inte gäldenären begär att avtalet ska fullföljas.

Om gäldenären inte förklarar sig beredd att utge vederlaget eller ställa säkerhet i takt med att motparten fullgör nya prestationer ska motparten således inte bara kunna häva utan även låta verkställa ett återtagande. I fråga om motivering till bestämmelsen hänvisas till utta-

272

SOU 2016:72

Författningskommentar

landen i SOU 2001:80 s. 133–135 och s. 183–185 samt SOU 2010:2 Del 1 s. 406 och s. 415.

20 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.2.2 Innehållet i nuvarande första och andra stycket flyttas med redaktionella ändringar till nya 20 a §.

I första stycket föreslås en regel som innebär att redan ansökan om företagsrekonstruktion medför att gäldenärens motpart blir förhindrad att häva på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål. Härigenom ges gäldenären möjlighet att med rekonstruktörens samtycke kräva fullföljd av avtalet.

I andra stycket regleras dock följderna av att motparten i god tro om en företagsrekonstruktion avger en hävningsförklaring. Häv- ningen ska således gälla om det av omständigheterna framgår att motparten var i god tro och det skulle vara uppenbart oskäligt om hävningen inte blev gällande. I fråga om ytterligare motivering till bestämmelsen hänvisas till uttalanden i SOU 2001:80 s. 135–137 och s. 185–187 och SOU 2010:2 Del 1 s. 404 ff., och särskilt s. 417 samt Del 2, s. 17 och s. 117 f.

Tredje stycket tas bort och flyttas delvis till nya 20 c § men inne- bär ingen ändring i sak.

Fjärde stycket tas bort och flyttas till nya 20 h § men innebär ingen ändring i sak.

Femte stycket tas bort och flyttas delvis förändrat till 20 d §.

Det nuvarande sjätte stycket tas bort och flyttas till nya 20 h § men innebär ingen ändring i sak.

20 a §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.5.

I första stycket första meningen framkommer i likhet med 2 kap. 20 § första stycket att gäldenären med rekonstruktörens samtycke har rätt att bestämma vilka avtal som ska fullföljas. Bestämmelsen gäller alla avtal, med undantag av vad som framkommer om anställ- ningsavtal m.m. i 20 h §. Bestämmelsen är i praktiken endast till- lämplig på avtal som är ömsesidigt förpliktande och icke fullgjorda.

273

Författningskommentar

SOU 2016:72

Såsom redan är fallet enligt gällande rätt fortsätter ett avtal att löpa, trots att ett rekonstruktionsförfarande inleds. Däremot får motpar- ten häva och befria sig från skyldigheten att prestera om inte gälde- nären med rekonstruktörens samtycke begär att det ska fullföljas. Det är dock gäldenären tillsammans med rekonstruktören som bestämmer om avtalet ska fullföljas eller inte.

I första stycket i andra meningen ges motparten en rätt att oavsett om dröjsmål har ägt rum före företagsrekonstruktionen, få besked av gäldenären om avtalet ska fullföljas. Denna rätt är inte beroende av att gäldenären har gjort sig skyldig till ett hävningsgrundade dröjsmål före rekonstruktionen vilket nu är fallet.

Vad som avses med skälig tid beror på förhållandena i det en- skilda fallet. Faktorer som bör beaktas är bl.a. avtalets omfattning och den typ av vara eller tjänst som avtalet avser.1

I andra stycket framkommer vad som gäller mellan parterna om ett avtal ska fullföljas. I andra stycket första punkten anges att är tiden för motpartens fullgörelse inne, ska gäldenären på motpartens begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd medgetts beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem. Motparten ska således fullgöra sina återstående prestationer och gäldenären ska fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd medgetts beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem. I andra stycket andra punkten anges att är tiden för motpar- tens fullgörelse inte inne, har motparten rätt att erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild anled- ning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. I andra stycket återfinns således den regel som för närvarande finns i 2 kap. 20 § andra stycket LFR.

I tredje stycket finns en ny regel att om gäldenärens prestation inte kan uppdelas utan betydande olägenhet för motparten ska gäl- denären vara skyldig att utge vederlag så att olägenheten upphör, trots att det betyder att motparten får vederlag för en oprioriterad fordran. Om gäldenären ska prestera in natura är huvudregeln som ovan nämnts att gäldenären inte behöver utge sin prestation i den mån den utgör vederlag för en betalning som motparten fullgjort före rekonstruktionen. Vid successiva leveranser ska gäldenären kunna kräva betalning av leverans B trots att motparten tidigare

1 Se prop. 1995/96:5 s. 198.

274

SOU 2016:72 Författningskommentar

betalat leverans A utan att få denna. I den mån gäldenärens presta- tion inte låter sig uppdelas utan betydande olägenhet för motparten, t.ex. gäldenären ska leverera en maskin som inte låter sig uppdelas, är gäldenären skyldig att utge vederlag så att olägenheten upphör, trots att det betyder att motparten får vederlag för en oprioriterad prestat- ion som han/hon fullgjort före rekonstruktionen. I fråga om moti-

vering till bestämmelsen hänvisas till	uttalandena i SOU 2001:80
s. 135 ff., särskilt s. 139–145, s. 190–194	samt SOU 2010:2, Del 1
s. 409 f., 423 f. och Del 2, s. 18 och s. 119–121, och s. 153 f.

20 b §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.6.

I första stycket av 20 § b finns en regel som gör det möjligt för gäldenären att vid fortlöpande eller delbara prestationer kräva full- följd avseende viss tid eller viss mängd av återstoden. Gäldenären får fritt bestämma för vilken tid eller mängd fullföljd ska ske, men sedan gäldenären meddelat motparten sitt krav får den förstnämnde inte ändra detta. Vad som avses med skälig tid beror på förhållan- dena i det enskilda fallet. Faktorer som bör beaktas är bl.a. avtalets omfattning och den typ av vara eller tjänst som avtalet avser.2

Den ovan nämnda regeln om partiell fullföljd är dock begränsad, vilket framkommer i andra stycket. Om en begränsning av den framtida fullföljden skulle medföra betydande olägenheter för motparten kan gäldenären inte kräva partiell framtida fullföljd. Vid bedömningen av när en uppdelning kan medföra betydande olä- genhet för motparten kan ledning hämtas från bestämmelserna i bl.a. 43 och 44 §§ köplagen. Avtal om kreditköp med återtagande- förbehåll och finansiell leasing anses varken som fortlöpande eller delbara i detta hänseende. Har motparten sakrättsligt skydd till gäldenärens framtida prestationer har gäldenären inte rätt att kräva partiell fullföljd. I fråga om motivering, se SOU 2001:80 s. 165– 168, s. 187–190 samt SOU 2010:2 Del 1 s. 410, s. 425 och Del 2 s. 18, s. 52 samt s. 121–123.

2 Se prop. 1995/96:5 s. 198.

275

Författningskommentar

SOU 2016:72

20 § c

Paragrafen är ny, men motsvarar vad som gäller enligt 2 kap. 20 § tredje stycket i nu gällande LFR. Bestämmelsen har dock justerats så den omfattar de nya bestämmelserna i 2 kap. 20 § och 20 a–b §§.

20 d §

Paragrafen är ny och motsvaras delvis vad som gäller enligt 2 kap. 20 § 4 stycket i nu gällande LFR. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.9.

I första stycket erinras om motpartens aktiva stoppningsrätt. Be- stämmelsen motsvarar 63 § 4 st. Köplagen och nuvarande 2 kap. 20 § 4 st. LFR.

I andra stycket införs en ny bestämmelse som behandlar rätts- följden av att gäldenären under företagsrekonstruktionen förfogar över eller utnyttjar en prestation så att den inte kan återlämnas väsentligen oförändrad eller oförminskad. Bestämmelsen motsvarar 63 § femte stycket köplagen.

Enligt tredje stycket kan ett förfogande eller utnyttjande dock inte anses föreligga förrän rekonstruktören fått eller borde ha fått kännedom om att en prestation har mottagits eller om det avtal som prestationen avser. I fråga om motivering, se SOU 2001:80 s. 151-155, s. 198–200 samt SOU 2010:2 Del 1 s. 412, s. 426 f., och Del 2 s. 19, s. 52 samt s. 125 f.

20 e §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.12.

I paragrafen anges en regel som innebär att gäldenären har rätt att överlåta ett avtal under förutsättning att

1.gäldenären förklarat att avtalet ska fullföljas,

2.att tredje man har förmåga att fullgöra avtalet och

3. motparten inte väsentligt missgynnas av överlåtelsen och det i övrigt inte finns något rättsligt hinder mot överlåtelsen.

Regeln innebär att förvärvaren ska uppfylla gäldenärens återstående avtalsförpliktelser i den mån de omfattas av avtalsöverlåtelsen, me-

276

SOU 2016:72

Författningskommentar

dan motparten fullgör sin del av avtalet gentemot tredje man. Gäl- denären befrias dock från det datum då överlåtelsen äger rum från eventuella förpliktelser i det överlåtna avtalet.

Det ska vara möjligt att överlåta avtalet trots att det finns för- bud mot detta i avtalet, jfr nuvarande 20 kap. 20 § sjätte stycket LFR och föreslagna 2 kap. 20 h § att reglerna är tvingande till gäl- denärens fördel. Frågan är dock om alla avtal ska kunna överlåtas. Det kan diskuteras om gäldenären till exempel ska få överlåta ett avtal som avser en specifik tjänst som gäldenären ska utföra åt motparten. Det kan vara fråga om ett konsultuppdrag eller en lik- nande immateriell tjänst där gäldenärens person kan förmodats ha spelat en viss roll för uppdraget. I den situationen bör inte överlå- telse kunna ske, om motparten inte kan förvänta sig att få tjänsten utförd med samma kvalitet. Bedömningen huruvida avtalet får överlåtas eller inte får avgöras med beaktande av vilken typ av avtal det är fråga om och hur gäldenärens plikter har utformats i det en- skilda avtalet. Det viktigaste är dock att motparten skyddas mot att tredje man på grund av bristande ekonomisk förmåga eller av annat skäl inte kommer att fullgöra sin del av avtalet. Gäldenären måste kunna försäkra motparten om att tredje man är solvent och kom- mer att kunna fullgöra framtida prestationer enligt avtalet. Vid en bedömning huruvida ett avtal får överlåtas ska de affärsmässiga riskerna som denna överlåtelse medför för borgenären beaktas men även det värde som det innebär för gäldenären att kunna överlåta avtalet.

20 f §

Paragrafen är ny och har utformats efter förebild av 12 kap. 31 § JB. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.10.

Bestämmelsen anger att fortsätter en hyresvärd att tillhandahålla en lokal enligt ett hyresavtal med gäldenären, ska hyresvärdens fordran på hyra för nyttjandet som sker senare än en månad efter rekonstruktionsbeslutet anses ha uppkommit under rekonstrukt- ionen, såvida inte gäldenären erlägger kontant betalning för hyror som uppkommit efter rekonstruktionsbeslutet eller ställer säkerhet därför. Det innebär således att obetalda hyror som löper på tiden efter rekonstruktionsbeslutet och som gäldenären försummar att

277

Författningskommentar

SOU 2016:72

betala, kommer att vara likställda med nya fordringar, vilket med- för att de får allmän förmånsrätt enligt 10 § 4 FRL i en efterföl- jande konkurs. I fråga om motivering, jfr SOU 2001:80 s. 230 f., se prop. 2002/03:49 s. 83–86, och s. 155 ff., samt SOU 2010:2 Del 1 s. 430–433, och Del 2 s. 19, s. 52 samt s. 126.

20 g §

Paragrafen är ny och har utformats efter förebild av 5 kap. 18 § konkurslagen. Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.11.

Bestämmelsen anger att om en arbetstagare fortsätter att full- göra sina åtaganden enligt ett anställningsavtal med gäldenären, ska arbetstagarens fordran på lön eller annan ersättning för arbete som utförts senare än en månad efter rekonstruktionsbeslutet anses ha uppkommit under rekonstruktionen. Bestämmelsen kan särskilt bli aktuell vid ett s.k. separat ackord eftersom vid ett sådant förfarande utgår inte lönegaranti till arbetstagaren. I fråga om motivering, jfr SOU 2001:80 s. 230 f., se prop. 2002/03:49 s. 102–105, samt SOU 2010:2 Del 1 s. 427–430, och Del 2 s. 19, s. 52 samt s. 127.

20 h §

Paragrafen är ny men motsvarar nuvarande 20 kap. 20 § 6 st. LFR. De nya bestämmelserna i 20–20 g §§ är tvingande till gäldenärens förmån men omfattar dock inte anställningsavtal. Bestämmelserna gäller inte heller för en borgenär som innehar finansiella instru- ment, valuta eller sådana fordringar som avses i 8 kap. 10 § andra stycket konkurslagen (1987:672) som säkerhet. Beträffande sådana avtal är det inte avsett att göra någon förändring i förhållande till vad som gäller i dag.

3 a kap. Utvidgat ackord

1 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.1.

Av bestämmelsen framgår att rätten kan i ett ärende om före- tagsrekonstruktion på begäran av gäldenären eller en borgenär be-

278

SOU 2016:72

Författningskommentar

sluta om förhandling om utvidgat ackord. En förhandling om ett utvidgat ackord kan ingå som ett element i en företagsrekonstrukt- ion såsom ett offentligt ackord. För att ett utvidgat ackord ska komma till stånd fordras dock att gäldenären eller en borgenär be- gär det i det pågående ärendet om företagsrekonstruktion. En fri- stående ansökan om utvidgat ackord kan däremot inte ges in. Det finns inget hinder att gäldenären i en och samma ansökan begär att såväl företagsrekonstruktion som ackordsförhandling om ett ut- vidgat ackord inleds.

2 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.2.

Av bestämmelsen framgår att ett utvidgat ackord får avse att be- rörda fordringar mot gäldenären får sättas ner eller betalas på när- mare angivet sätt. De fordringar som avses är de som tillkommer borgenärer vilka får delta i förhandlingen. Vilka dessa är anges i 3 §. Innehållet i det utvidgade ackordsförslaget bestäms av parterna och kan innehålla allehanda villkor hur en uppgörelse mellan gäldenären och borgenärerna kan uppnås.

3 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.3.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § LFR med vissa undantag. I en ackordsförhandling deltar samtliga borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. Fordringar som uppkommit under förfarandet omfattas således inte av ack- ordsuppgörelsen. Fordringar som uppkommer under företagsre- konstruktionen ska betalas löpande vart efter de förfaller till betal- ning. Eftersom det utvidgade ackordet emellertid förändrar villkoren i fordringsförhållandet mellan gäldenären och borgenä- rerna finns det dock anledning att överväga om inte sådana ford- ringar borde inkluderas eftersom s.k. superförmånsrätt enligt detta förslag begränsas.

Däremot ska fordringar som är förenade med särskild och all- män förmånsrätt eller där borgenären kan åberopa separationsrätt delta i ackordet. En borgenär som kan få täckning för sin fordran

279

Författningskommentar

SOU 2016:72

genom kvittning deltar inte i förhandlingen. Inte heller deltar en borgenär som vid konkurs skulle ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer, om inte övriga borgenärer som deltar i för- handlingen medger det. Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt, deltar denna i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvitt- ning deltar denna med återstående del av fordringen. En borgenär får delta i förhandlingen, även om fordringen inte är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

4 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.5.

Paragrafen reglerar frågan om erforderlig borgenärsmajoritet vid ett utvidgat ackord. För att ackordsförslaget ska kunna fastställas och slutligen bli bindande för borgenärerna fordras, att en viss kva- lificerad majoritet av dessa borgenärer på borgenärssammanträdet antagit ackordsförslaget. Rekonstruktionen av gäldenärens verk- samhet ska inte kunna förhindras där en majoritet av borgenärerna visar att de är villiga att acceptera att gäldenären fortsätter sin verk- samhet. Denna majoritet av borgenärerna ska därför kunna driva igenom ett ackord mot minoritetens vilja med ett undantag, se 5 §. Majoriteten fastställs utifrån två alternativ. Enligt det första alter- nativet delas de röstberättigade borgenärerna in i olika grupper beroende på vilken säkerhet som är ställd för fordran. Enligt det andra alternativet räcker det med att en viss procentsats av det to- tala borgenärskollektivet accepterar ett antagande av avtalet.

Enligt första stycket krävs för borgenärsmajoritet att minst två tredje delar av borgenärerna i varje borgenärsgrupp som anges i andra stycket och som deltagit i omröstningen har godtagit för- slaget och deras fordringar uppgår till minst två tredjedelar av total- beloppet av de fordringar som de röstande borgenärerna i gruppen har mot gäldenären. Borgenärsmajoritet för ackordsförslaget kan också uppnås om minst åttiofem procent av det totala borgenärs- kollektivet som har deltagit i omröstningen har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till minst tre fjärdedelar av de röstbe- rättigade fordringarnas sammanlagda belopp.

280

SOU 2016:72

Författningskommentar

Som framkommit i den allmänna motiveringen kan borgenärer- na delas in i olika grupper och ska så göras vid en omröstning enligt det först nämnda alternativet för att uppnå borgenärsmajoritet för ackordsförslaget. I andra stycket anges att borgenärerna ska vid en sådan omröstning delas in i följande borgenärsgrupper; 1. borge- närer som kan åberopa separationsrätt, 2. borgenärer vars fordran är förenad med särskild förmånsrätt, 3. borgenärer vars fordran är förenad med allmän förmånsrätt och 4. oprioriterade borgenärer.

5 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.5.

I bestämmelsen stadgas att även om kraven i 4 § första alterna- tivt andra stycket är uppfyllda ska ackordsförslaget inte anses anta- get om en borgenär som röstat mot ett godkännande av det utvid- gade ackordet visar att en betalning som enligt förslaget ska tillfalla borgenären till sitt värde är mindre än vad vederbörande skulle få i gäldenärens konkurs. Det utvidgade ackordet syftar till att skapa en förmånligare ställning för borgenärerna än konkurs, varför det inte ska vara möjligt att rösta igenom ett förslag där en borgenär kan visa att han/hon får större utdelning om gäldenärens verksam- het avvecklas och tillgångarna delas ut direkt till borgenärerna. Det torde vara tillräckligt att borgenären kan ge en ungefärlig uppskatt- ning om en sådan utdelning.

6 §

Paragrafen är ny och motsvarar 3 kap. 5–7 §§ LFR.

En förhandling om ett utvidgat ackord kan ingå som ett element i en företagsrekonstruktion. Det utvidgade ackordet kan således ses som en variant till det offentliga ackordet. Med anledning härav gäller 3 kap. 5–7 §§ i LFR på motsvarande sätt för ett utvidgat ack- ord. Jfr prop. 1995/96:5 s. 206 f.

281

Författningskommentar

SOU 2016:72

7 §

Paragrafen är ny och motsvarar i huvudsak 3 kap. 8 § LFR. Paragra- fen behandlas i avsnitt 8.3.6.

Enligt första stycket är de borgenärer som enligt 3 § har rätt att delta i förhandlingen om utvidgat ackord bundna av ackordet. Det gäller även en borgenär som inte vid tiden var känd. Motsvarande bestämmelse finns för det offentliga ackordet i 3 kap. 8 § första stycket LFR.

I andra stycket finns en bestämmelse om s.k. efterställda ford- ringar. Den har också sin motsvarighet i 3 kap. 8 § andra stycket. Trots att en efterställd fordringsägare kan sakna rösträtt enligt 3 § är dock ackordet bindande gentemot denne. Efterställda borgenä- rer är ofta någon till gäldenären närstående som lämnat kredit till gäldenären på sådana villkor. För att en sådan borgenär inte ska kunna motsätta sig en uppgörelse som är till gagn för huvudelen av de andra borgenärerna saknar en sådan rösträtt. Avsaknaden av rösträtt följer samma mönster som för efterställda fordringar i ett offentligt ackord, se 3 kap. 3 § och 3 kap. 8 § LFR.

Eftersom borgenärer som har säkerhet i form av ett äganderätts- förbehåll deltar i ackordet har inget särskilt tillägg gjorts beträffade sådana borgenärer, vilket i så fall hade motsvarat 3 kap. 8 § tredje stycket LFR.

8 §

Paragrafen är ny men motsvarar 3 kap. 9 § LFR. Paragrafen be- handlas i avsnitt 8.3.6.

En borgenär som godkänt det utvidgade ackordsförslaget förlo- rar inte genom godkännandet sin rätt mot borgenmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. Är en borgensman medansvarig för gäldenärens skuld kan det dock vara lämpligt att borgensmannens betalningsskyldighet även tas upp i ackords- förslaget med tanke på eventuell regressrätt.

282

SOU 2016:72

Författningskommentar

9 §

Paragrafen är ny. Paragrafen har behandlats i 8.3.2.

I första stycket anges att en begäran om ackordsförhandling ska göras skriftligen. Ansökan görs till rätten som handlägger ärendet om företagsrekonstruktion. En sådan begäran kan läggas fram så fort rekonstruktionsförfarandet har inletts och under hela den tid som förfarandet pågår. Som ovan nämnts finns det inget hinder mot att gäldenären i en och samma ansökan begär att såväl före- tagsrekonstruktion som ackordsförhandling inleds. Begäran ska innehålla ett förslag på hur en uppgörelse med borgenärerna ska uppnås. Ansökan behöver inte ha någon särskild form med undan- tag för kravet i andra stycket i denna paragraf. Innehållet i ackords- förslaget bestäms av parterna.

Av andra stycket framgår att den part som begär att ackordsför- handlingar ska inledas ska intyga att borgenärer som till antalet utgör minst två femtedelar av det totala borgenärskollektivet och som omfattas av förslaget förklarat sig anse ackordsförslaget antag- bart. Med borgenärskollektivet avses såväl säkerställda som opriori- terade borgenärer. Regeln syftar till att visa att det finns faktiska utsikter till att borgenärerna och gäldenären kan komma överens innan ackordsförhandlingen inleds. Den part som lägger fram ack- ordsförslaget får på eget ansvar bedöma huruvida antalet borgenä- rer är behörigen företrädda. Lämplig behörighetshandling bör där- för infordras inför det fortsatta förfarandet.3

Av tredje stycket framgår att om ackordsförslaget läggs fram av en borgenär måste gäldenären medge att vederbörande ställer sig bakom förslaget. Borgenären får se till att bevisning om att gälde- nären medgivit ackordsförslaget bibringas ansökan. Om gäldenären inte vill medverka till att följa åtagandena i det föreslagna ackordet eller är negativt inställd till de villkor som uppställs i det, torde möjligheterna att rekonstruera gäldenärens verksamhet vara myck- et begränsade. Det torde vara tämligen omöjligt att hitta en lösning på gäldenärens betalningsproblem genom ett utvidgat ackord som gäldenären inte vill eller kan acceptera. Utan gäldenärens medgi- vande kan inte ett utvidgat ackord läggas fram. Gäldenären har således vetorätt mot att ett förslag om utvidgat ackord läggs fram.

3 Jfr Walin, G. & Gregow, T., Ackordslagen m.m., 1972, s. 71.

283

Författningskommentar

SOU 2016:72

Om möjligheten att få till stånd ett utvidgat ackord förkastas av gäldenären kan det leda till slutsatsen att företagsrekonstruktionen knappast kan bli lyckosam.

10 §

Paragrafen är ny och kommenteras i avsnitt 8.3.4.

I paragrafen föreskrivs att rätten genast ska meddela beslut om ackordsförhandling, om begäran tas upp till prövning. Rättens be- slut fattas på handlingar och något särskilt sammanträde ska inte vara nödvändigt. Samtidigt som rätten meddelar beslut om ack- ordsförhandling ska rätten bestämma tid för ett borgenärssamman- träde inför rätten. Till sammanträdet ska rätten kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna. Kallelsen ska kungöras. Rege- ringen får meddela föreskrifter om kungörandet av beslutet. Be- stämmelsen är utformad efter förebild av 3 kap. 13 § LFR.

11 §

Paragrafen är ny och kommenteras i avsnitt 8.3.4

I första stycket av paragrafen framgår att borgenärssammanträdet under ackordshandlingen ska hållas tidigast tre och senast fem veckor efter beslutet om denna. Bestämmelsen är utformad efter 3 kap. 17 § första stycket LFR.

Enligt andra stycket ska rekonstruktören och gäldenären närvara vid borgenärssammanträdet. Detsamma gäller den borgenär som framlagt förslaget. Rekonstruktörens och gäldenärens närvaro är således nödvändig. Om gäldenär inte inställer sig personligen eller genom ombud bör det uppfattas som att ackordsförslaget är för- kastat. Detsamma gäller om rekonstruktören eller den borgenär som framlagt förslaget inte inställer sig personligen.

Rekonstruktören ska enligt tredje stycket tillhandahålla en för- teckning över de borgenärer som har rätt att delta i omröstningen i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka röst- rätt får utövas. Rekonstruktören ska också i denna borgenärsför- teckning lämna uppgift om borgenären är prioriterad i förmåns- rättshänseende, Bestämmelsen motsvarar delvis vad som anges i 3 kap. 17 § tredje stycket LFR.

284

SOU 2016:72

Författningskommentar

I fjärde stycket erinras om att vad som sägs i 3 kap. 16 § LFR om anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet gäller i tillämpliga delar även för ett utvidgat ackord. Förteckningen som ska tillhandahållas enligt tredje stycket kan således innehålla an- teckningar om anmärkningar som framställts och i så fall mot vilka fordringar.

12 §

Paragrafen är ny och behandlas i 8.3.4. Paragrafen anger att röst- ning angående ackordsförslaget ska ske vid ett borgenärssamman- träde. Vad som föreskrivs i 3 kap. 20–21 §§ om offentligt ackord är gällande på motsvarande sätt för ett utvidgat ackord.

13 §

Paragrafen är ny och behandlas i 8.3.7.

Ett utvidgat ackord blir inte gällande utan att det fastställs av rätten. Fastställandet av det utvidgade ackordet innebär att gäldenä- rens förpliktelser mot borgenärerna förändras i enlighet med vad som anges i ackordet. Det kan i princip innehålla de villkor som gäldenären och borgenärerna finner lämpliga utifrån omständighet- erna i varje enskilt fall och en exemplifiering är därför svår att ge. De kan röra allt från åtgärder som ackord, betalningstid, och betal- ningssätt till större operativa ingrepp som att en viss division av verksamheten ska säljas eller förändringar på annat sätt m.m. Para- grafen som motsvarar 3 kap. 23 § LFR innebär dock att det utvid- gade ackordet inte får fastställas i vissa fall.

Enligt första stycket får inte ackordet fastställas när det enligt 3 a kap. 14 § i detta förslag finns anledning att inte fastställa ackor- det. Vidare ska rätten inte fastställa ackordet när det inte kan avgö- ras om förslaget antagits vid borgenärssammanträdet. Rätten ska i de angivna fallen vid en särskild förhandling pröva ackordsfrågan.

Enlig andra stycket rätten ska fastställa ackordet direkt om det inte finns något hinder enligt bestämmelserna i första stycket.

Enligt tredje stycket ska rätten meddela beslut i ackordsfrågan inom en vecka efter förhandlingen, dvs. ackordsborgenärssamman-

285

Författningskommentar

SOU 2016:72

trädet, om inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda om- ständigheter.

Eftersom 3 a kap. 13 § är utformad efter förebild i 3 kap. 23 § om offentligt ackord kan ledning hämtas därifrån vid nya bestäm- melsens tillämpning. Jfr prop. 1995/96:5 s. 213 f.

14 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i 8.3.8.

I paragrafen första stycke anges att rätten ex officio ska vägra fastställelse av det utvidgade ackordet i vissa särskilt angivna fall även om parterna är ense om att avtalet ska fastställas.

I andra stycket införs tre speciella fall där rätten kan vägra fast- ställelse, såvida en borgenär, en borgensman eller annan medgälde- när har bestritt fastställelse. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 25 § andra stycket. LFR.

I tredje stycket framgår att om fastställelse vägras enligt första stycket och är inte ackordsförslaget förkastat av borgenärerna eller förfallet, ska rätten på nytt pröva förslaget och ett nytt samman- träde sättas ut för detta. Med tanke på att det kan ha lagts ner bety- dande arbete och ekonomiska resurser på att få fram ackordsförsla- get måste t.ex. ett formellt fel i handläggningen kunna rättas till och rätten sätta ut ett nytt borgenärssammanträde. Bestämmelsen motsvarar med redaktionella anpassningar 3 kap. 25 § första stycket punkterna 1 och 3–4 samt andra och tredje stycket LFR.

15 §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i 8.3.9.

Gäldenären kan ställas under tillsyn i fråga om ackordets fullgö- rande. I paragrafen hänvisas därför till vad som sägs i 3 kap. 26 §. Gäldenären kan försumma sina åtaganden enligt det utvidgade ack- ordet, vilket kan resultera i att det utvidgade ackordet förverkas. i paragrafen hänvisas därför också till 3 kap. 27 § LFR där det ges bestämmelser om förverkande av ett offentligt ackord. I likhet med vad som gäller vid ett offentligt ackord ska det utvidgade ackordet förverkas om gäldenären grovt försummat sina åtaganden enligt avtalet. Det sker genom att rätten förklarar den eftergift som har

286

SOU 2016:72

Författningskommentar

medgetts gäldenären genom ackordet förfallet. Ett förverkande innebär inte att ackordet i sin helhet blir ogiltigt, utan förverkandet träffar den del som gynnar gäldenären. Borgenärerna kan göra avta- let i övrigt gällande mot gäldenären eller eventuella borgensmän.

3 b kap. Separat ackord

1 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.1.

En näringsidkare som har betalningssvårigheter ska kunna in- leda ett separat ackordsförfarande utan att lägga fram en rekon- struktionsplan, ett s.k. separat ackord. I paragrafen föreskrivs där- för i första stycket att det är möjligt för gäldenären att ansöka om separat ackord, vilket kan ses som ett parallellt förfarande i förhållande till den sedvanliga företagsrekonstruktionen. Det är endast gäldenären som har rätt att ansöka om separat ackord. An- sökan ska göras skriftligen och vara undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

I ansökan ska sökanden enligt andra stycket styrka de omstän- digheter som gör rätten behörig, om de inte är kända. Jfr 2 kap. 1 § LFR. Jfr även SOU 2010:2 s. Del s. 364 f., Del 2 s. 84 och s. 187 f.

2 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.1.

En ansökan om separat ackord ska göras till den domstol som är behörig att handlägga ärenden om företagsrekonstruktion. Forum för företagsrekonstruktion bestäms enligt 4 kap. 1 a § LFR. Enligt den sistnämnda bestämmelsen är det regeringen som meddelar fö- reskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att handlägga ärenden om företagsrekonstruktion och således också ärenden om separat ackord.

287

Författningskommentar

SOU 2016:72

3 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.3.

Som ovan nämnts ska en ansökan om separat ackord göras skriftligt och vara egenhändigt undertecknad av gäldenären eller gäldenärens ombud. Ansökan ska även ha visst innehåll. Det är inte avsett att ansökan ska vara så detaljerad såsom en ansökan om före- tagsrekonstruktion. Ansökningshandlingen ska dock innehålla följande: Enligt första stycket första punkten ska ansökan innehålla en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder som har upprättats av den föreslagna rekonstruktören. Förteckningen över gäldenärens tillgångar och skulder ska ha upprättats förhållandevis nära i tiden inför ansökan, nämligen den får inte vara äldre än tre månader innan ansökan om separat ackord kom in till rätten. Till ansökan ska bifogas årsredovisning eller årsbokslut avseende det senaste avslutade räkenskapsåret för näringsverksamheten. Om det har upprättats en revisionsberättelse ska även denna bifogas, se nedan 4 §. Enligt första stycket andra punkten ska gäldenären bifoga en redogörelse för orsakerna till betalningssvårigheterna. Syftet med redogörelsen är att ge borgenärerna och rätten en uppfattning om ett separat ackord ska kunna komma till stånd. Det separata ackordet syftar till att vara en snabb väg till skuldnedsättning endast i fall då det i övrigt saknas behov av att rekonstruera den verksamhet som gäldenären bedriver. Redogörelsen för orsakerna till betalnings- svårigheterna kan därmed ge ledning för såväl borgenärerna som rät- ten om den avsedda ekonomiska situationen är för handen.

Enligt första stycket tredje punkten ska till ansökan bifogas ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalning ska ske samt om säkerhet ställs för ackordet och vad det i så fall består av. Detta krav motsvarar vad som nu gäller enligt 3 kap. 10 § första stycket 2 meningen LFR.

Enligt första stycket fjärde punkten ska ansökan innehålla ett för- slag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämp- lighet för uppdraget. Det krav som gäller avseende en rekonstruk- tör i allmänhet enligt nuvarande 2 kap. 11 § LFR och enligt före- slagna ändringar ska också gälla vid en ansökan om separat ackord. Med hänsyn härtill ska det av förslaget till rekonstruktör framgå att rekonstruktören har borgenärernas förtroende. Det ska således enligt andra stycket framgå av förslaget vilka borgenärer som har

288

SOU 2016:72

Författningskommentar

kontaktats med anledning av förslaget, hur de är berörda samt om de har någon erinran mot att den föreslagna personen utses.

Enligt första stycket femte punkten ska ansökan även innehålla ett motiverat yttrande från rekonstruktören om huruvida han/hon anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna och uppgift om den utdelning som kan påräknas borgenärerna i en konkurs. Såsom gäller vid ett sedvanligt offentligt ackord kan det inte bli fråga om annat än en ungefärlig uppskattning om sådan eventuell utdelning. Däremot krävs inte en förhandsanslutning av borgenä- rerna till ackordsförslaget.

Som framkommer i den allmänna motiveringen 8.2.3 ska rekon- struktörsyttrandet vara tämligen detaljerat. Det ska framgå varför gäldenären ska beviljas ett separat ackord. Rekonstruktören ska i sitt yttrande upplysa hur gäldenären drivit sin verksamhet och således ange varför gäldenären ska beviljas ett separat ackord.

4 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.3.

Som ovan nämnts ska gäldenären till ansökan om separat ackord bifoga årsredovisning eller årsbokslut avseende det senaste avslu- tade räkenskapsåret för näringsverksamheten. Om det har upprät- tats en revisionsberättelse ska även denna bifogas. Det är även lämpligt att ansökningen kompletteras med en kontrollbalansräk- ning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) om en sådan har upprättats eller andra sammanställningar som visar gäldenärens ekomomiska status.

5 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.4.

I paragrafens första stycke föreskrivs i likhet med vad som nu gäl- ler i 3 kap. 11 § 5 LFR för offentligt ackord att vid en ansökan om separat ackord ska gäldenären betala förskott på kostnaden för ackordsfrågans handläggning hos rätten. Möjlighet finns att istället för att betala hela förskottet ställa säkerhet för återstoden.

I andra stycket anges att regeringen får meddela föreskrifter om förskottets storlek.

289

Författningskommentar

SOU 2016:72

6 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

Paragrafen innehåller, genom hänvisning till 3 b kap. 2, 3, 4 §§, regler om avvisning av en ansökan om separat ackord. Avvisning kan således komma ifråga om t.ex. ansökan inte är egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud eller inte uppfyller de krav som anges i 3 b kap. 3 och 4 §§. Motsvarande bestämmelse för företagsrekonstruktion finns i 2 kap. 5 § och 3 kap. 12 § LFR.

7 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

En förutsättning för att ett beslut om att förhandlingar om se- parat ackord ska få inledas är att det kan antas att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort. Det föreskrivs därför i första stycket att gäldenären ska vara illikvid eller det finns risk för snar illikviditet. Rekvisitet är detsamma som vid en ansökan om företagsrekonstruktion enligt 2 kap. 6 § första stycket LFR. Ett beslut om att få inleda förhand- lingar om separat ackord enligt andra stycket förutsätter också att det finns grundad anledning att anta att syftet med det separata ackordet kan uppnås. Den förutsättningen gäller också enligt det här förslaget för ett beviljande av en ansökan om företagsrekon- struktion, varför samma förutsättning bör gälla för ett beslut om att förhandling om separat ackord får inledas, se ovan 6.1. till 6.4.

8 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

Paragrafen innehåller en anvisning för rätten att om ansökan tas upp ska domstolen genast besluta att förhandling om separat ack- ord ska inledas. Att ansökan tas upp till prövning betyder att den inte avvisas eller avslås. Rättens beslut fattas på handlingar och nå- got särskilt sammanträde ska inte vara nödvändigt. Som framkom- mer ovan i författningskommentaren till 20 § innebär redan en ansökan om företagsrekonstruktion att gäldenärens motpart blir förhindrad att häva på grund av dröjsmål eller befarat dröjsmål. Vid

290

SOU 2016:72

Författningskommentar

en ansökan om separat ackord inträder hävningshindret också vid ansökan om separat ackord, eftersom enligt 3 b kap. 11 § är 2 kap. 20 § gällande på motsvarande sätt för ett separat ackord. Bestämmel- sen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 3 kap. 13 § LFR.

9 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

I paragrafens första stycke anges att samtidigt som rätten medde- lar beslut om att inleda förhandling om separat ackord, ska rätten utse en rekonstruktör och bestämma tid för ett borgenärssamman- träde inför rätten. Eftersom det separat ackordet syftar till att vara en snabb väg till skuldnedsättning ska borgenärssammanträdet äga rum senast tre veckor från beslutet om att inleda förhandling om separat ackord. Till sammanträdet ska rätten kalla gäldenären, re- konstruktören och borgenärerna. Bestämmelsen motsvarar med vissa redaktionella ändringar och ändringar 2 kap. 10 § och 3 kap. 13 och 17 §§ LFR.

10 §

Paragrafen är ny och kommenterats i 8.2.5.

I paragrafen första stycke föreskrivs att när ett beslut om att in- leda förhandlingar om separat ackord har meddelats, ska detta gen- ast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Regeringen får enligt andra stycket meddela föreskrifter om kungörandet av beslutet. Bestämmelsen motsvarar med vissa red- aktionella ändringar 3 kap. 13 § LFR.

11 §

Paragrafen är ny och har kommenterats i 8.3.1.

Ett separat ackord och en sedvanligt företagsrekonstruktions- förfarande har många likheter. Med anledning härav anges därför i bestämmelsen att det som sägs i 2 kap. 11, 14–15, 17–21 §§ och 3 kap. 2–9, 14–16, 17 § 3 stycket 19-27 §§ LFR gäller på motsva- rande sätt även för ett separat ackord.

291

Författningskommentar

SOU 2016:72

4 kap. Övriga bestämmelser

1 a §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.1.

Paragrafen innehåller en regel om forum vid företagsrekonstrukt- ion. Enligt nämnda bestämmelsen är det regeringen som meddelar föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som ska vara behöriga att handlägga ärenden om företagsrekonstruktion och ärenden om sepa- rat ackord och vilka domsområden dessa domstolar ska ha.

1 b §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.6.

Paragrafen reglerar situationen när en gäldenär eller borgenär ansökt om företagsrekonstruktion eller om separat ackord och en ansökan om konkurs ges in till rätten samma dag som ansökan om företagsrekonstruktion respektive om separat ackord gavs in eller inom kort därefter. Till följd av bestämmelsen ska ansökan om företagsrekonstruktion eller om separat ackord ha företräde fram- för en ansökan om konkurs om den senare ännu inte hunnit avgö- ras av rätten.

4 §

Paragrafen behandlas i 8.1.4.

Andra stycket har ändrats och anger att rekonstruktörens ersätt- ning bestäms av rätten. Om det har utsetts flera rekonstruktörer ska ersättning bestämmas för var och en av dem och om möjligt på samma gång. Bestämmelsen är utformad med förebild i 14 kap. 4 § första stycket KonkL. Ersättningen prövas när uppdraget är full- gjort, dvs. när rätten beslutar att företagsrekonstruktionen eller det separata ackordet ska upphöra enligt 4 kap. 7 och 8 §§ respektive föreslagna 9 a och 9 b §§.

I praktiken erhåller rekonstruktören ersättning i förskott och löpande á-conto av gäldenären under förfarandet. I de fall rätten vid sin prövning finner att rekonstruktörens ersättning inte är skä- lig och ska bestämmas till ett lägre belopp än vad rekonstruktören

292

SOU 2016:72

Författningskommentar

begärt ska rekonstruktören således återbetala den överskjutande delen av de medel som redan erhållits löpande eller i förskott. Re- konstruktörens rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som uppdraget har krävt omfattar hela uppdraget, dvs. även för arbetet med att ta fram ansökan under tiden före rättens förordnade. I de ärenden den föreslagna rekonstruktören inte förordnats av rätten ska ersättningen för det arbete som lagts ned inte prövas av rätten utan ersättningen får då i stället regleras mellan rekonstruktören och gäldenären eller borgenären i fråga.

Tredje stycket är nytt. Enligt bestämmelsen ska rekonstruktören till rätten ange det belopp som han/hon begär samt bifoga en redo- görelse för det arbete som uppdraget har medfört med en kost- nadsräkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika åtgärderna. I syfte att hålla kostnaderna för förfarandet nere bör inte krävas en alltför detaljerad redovisning av varje moment av uppdraget i räkningen. Räkningen bör kunna ha samma innehåll som en sedvanlig kostnadsräkning i tvistemål.

Kortare telefonsamtal och meddelanden med e-post, brev m.m. bör dock kunna slås samman till en post med angivande av antal åtgärder och total tidsåtgång. I redogörelsen bör anges de omstän- digheter som visar att arbetet varit påkallat för att tillvarata gälde- närens intressen eller i övrigt nödvändigt för att fullgöra uppdraget. Om ärendet har inneburit särskilda svårigheter i juridiskt hänse- ende eller på något annat sätt bör orsakerna till detta anges. Har rekonstruktören haft utlägg som uppdraget krävt, exempelvis för anlitande av sakkunnigt biträde, ska det anges i arbetsredogörelsen. Bestämmelsen är i delvis utformad med förebild i 14 kap. 6 § andra stycket KonkL. Handläggningen hos rätten bör utformas så att rätten alltid inhämtar yttrande från gäldenären när arvodet ska be- stämmas. Däremot behöver endast yttrande hämtas från de borge- närer som särskilt begärt att de ska ges tillfälle att yttra sig över arvodesframställan.

293

Författningskommentar

SOU 2016:72

4 a §

Bestämmelsen är ny.

I paragrafen anges att vad som sägs i 4 kap. 4–6 §§ beträffande kostnader för företagsrekonstruktion, även gäller vid separat ack- ord. Rekonstruktörens rätt till ersättning bestäms även i ett sådant förfarande av rätten. Kostnaden för handläggningen hos rätten liksom de ersättningar som avser rekonstruktören enligt 4 kap. 4 § ska betalas av gäldenären. I fråga om ersättning till en tillsynsman ska 4 kap. 5–6 §§ tillämpas på motsvarande sätt.

9 a §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

I paragrafens första stycke anges i vilka fall ett separat ackord ska upphöra, oberoende av att den tidsfrist som anges i 9 b § har löpt ut. Enligt första punkten ska förfarandet upphöra om sådana åtgärder vid- tagits att syftet med det separata ackordet kan anses uppnått. Har rätten fastställt ackordsförslaget får syftet med förfarandet anses upp- nått.

Enligt andra punkten upphör förfarandet om gäldenären begär det. Gäldenärens aktiva medverkan är en förutsättning för det sepa- rata ackordet. Om vederbörande inte längre vill medverka saknas förutsättningar att fortsatta förfarandet.

Detsamma gäller enligt tredje punkten om gäldenären uteblir från det i 3 b kap. 9 § angivna borgenärssammanträdet utan laga förfall. Vad som avses med laga förfall får avgöras med ledning av 32 kap. 8 § rättegångsbalken.

Vidare ska det separat ackordet upphöra enligt fjärde punkten om rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med det separata ackordet inte kan antas bli uppnått. Ett skäl till en sådan begäran kan vara att det inte finns förutsättningar för att få till stånd ett separat ackord.

Slutligen ska förfarandet avslutas enligt femte punkten om rätten får kännedom om någon omständighet – före rekonstruktören eller borgenärerna – som gör att förfarandet inte kan fortsätta. Har t.ex. åtal för brott mot borgenär väckts mot gäldenären med yrkande om omedelbar häktning kan rätten själv ta initiativ till att det separata

294

SOU 2016:72

Författningskommentar

ackordet upphör. Jfr 4 kap. 7 § LFR och prop. 1995/96:5 s. 217– 219.

9 b §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

I paragrafen ges bestämmelser om att företagsrekonstruktion i vissa fall, utöver vad som anges i 9 a § ska upphöra. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 8 § LFR med redaktionella justeringar avseende det separata ackordet.

Av första stycket framgår att den tid under vilket det separata ackordet får pågå är tre månader. När den föreskrivna fristen löpt ut, utan att någon förlängning har begärts, har således rätten att fatta beslut om att förfarandet ska upphöra, om inte ett sådant be- slut fattats enligt 9 a §. Efter fristens utgång saknar gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna möjlighet att förhindra att för- farandet upphör.

Eftersom även tre månader i vissa fall kan visa sig vara en för kort tid kan rätten enligt andra stycket på begäran av gäldenären förlänga tidsfristen med tre månader, om det finns särskilda skäl. Fristen får dock inte förlängas under längre tid än till sammanlagt sex månader, såvida det inte finns synnerliga skäl. Tanken är att förfarandet ska vara en snabb väg till skuldavskrivning varför det endast i speciella undantagsfall kan vara fråga om att förlänga förfa- randet mer än sex månader. Föreligger synnerliga skäl får rätten besluta att förfarandet får fortgå ytterligare tre månader.

9 c §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.2.5.

Ett separat ackord och ett sedvanligt företagsrekonstruktions- förfarande har många likheter. Av paragrafen följer därför att de regler som gäller för företagsrekonstruktion enligt 4 kap. 9–14 §§ gäller i tillämpliga delar även för ett separat ackord. Hänvisningen innebär t.ex. att rätten, såväl innan den meddelar beslut om att låta det separata ackordet upphöra som innan den beslutar att förlänga en löpande tidsfrist ska bereda gäldenären, rekonstruktören, och de borgenärer som var närvarande vid borgenärssammanträdet tillfälle

295

Författningskommentar

SOU 2016:72

att yttra sig. Eftersom det inte är aktuellt att utse en borgenärs- kommitté i ett separat ackord blir det aldrig aktuellt att tillämpa 4 kap. 9 § andra stycket LFR. Däremot är det avsett att regler om överklagande, 4 kap. 10–11 §§, om skadestånd, 4 kap. 11 a, 11 b och 12 §§ samt om straff m.m., 4 kap. 13–14 §§ även ska tillämpas vid ett separat ackord.

11 a §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i 8.1.5.

I första stycket första meningen anges att rekonstruktören ska er- sätta de skador som han/hon vid fullgörande av sitt uppdrag upp- såtligen eller av oaktsamhet vållar gäldenären eller en borgenär i ett företagsrekonstruktionsförfarande eller i ett separat ackord. Be- stämmelsen står i saklig överensstämmelse med vad som anses gälla redan i dag beträffande företagsrekonstruktion. Den omfattar inte rekonstruktörens skadeståndsansvar gentemot en tredje man. För utformningen av paragrafen har konkursförvaltares skadeståndsan- svar i konkurslagen stått som förebild.

Rekonstruktörens skadeståndsansvar sträcker sig principiellt sett längre än som följer av skadeståndslagens (1972:207) regler om utomobligatoriskt skadeståndsansvar, dvs. ansvar som inte har sin grund i något avtalsförhållande mellan parterna. En rekonstruktör ansvarar i överensstämmelse med skadeståndslagen för person- och sakskada som han/hon uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar bor- genär i rekonstruktionsförfarandet eller gäldenären. Rekonstruktö- ren svarar emellertid också för ren förmögenhetsskada, dvs. eko- nomisk skada utan samband med person- eller sakskada. Enligt skadeståndslagen skulle ett sådant ansvar följa först om skadan har vållats genom ett brott (jfr prop. 1986/87:90 s. 415 f.).

Det är bara de skador som rekonstruktören vållar vid fullgöran- det av sitt uppdrag som regleras av paragrafen. Om rekonstruktö- ren förorsakar t.ex. gäldenären skada genom en åtgärd som utförs vid sidan av sitt rekonstruktionsuppdrag tillämpas vanliga regler.

Vilka åtgärder eller underlåtenheter som ska leda till att ansvar inträder måste givetvis prövas i det särskilda fallet. Exempel kan vara att rekonstruktören brustit vad gäller anvisningar till gäldenä- ren om hur verksamheten ska bedrivas enligt 2 kap. 14 § andra

296

SOU 2016:72

Författningskommentar

stycket eller att rekonstruktören på något sätt brister i det sam- tycke till fullgörande av gäldenärens förpliktelser som rekonstruk- tören lämnat med stöd av 2 kap. 15 § eller i samtycket till fullföl- jande av gäldenärens avtal enligt 2 kap. 20 – 20 a–h §§. Utgångs- punkten är att eventuell skadeståndsskyldighet på grund av gäldenärens vårdslöshet under rekonstruktionen åvilar gäldenären själv. Rekonstruktören kan dock hållas ansvarig om han/hon är passiv och ser på när gäldenären handlar på ett sätt så att företaget urholkas och borgenärernas rätt äventyras om rekonstruktionen fortsätter. För att undgå ansvar åligger det i en sådan situation re- konstruktören att begära förfarandets upphörande enligt 4 kap. 7– 9 b §§. Det bör framhållas att det måste göras en nyanserad be- dömning av frågan huruvida ansvar ska inträda till följd av en viss åtgärd eller underlåtenhet. Rekonstruktören ska när han/hon full- gör sitt uppdrag verka för att borgenärernas intressen inte åsido- sätts. Man måste emellertid hålla i minnet att det inom borgenärs- kollektivet kan finnas motstridiga intressen.

Enligt första stycket andra meningen kan skadeståndet jämkas ef- ter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Omständigheterna i det enskilda fallet kan vara sådana att jämkning bör medges med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden även om detta inte anges uttryckligen i paragrafen (jfr prop. 1986/87:90 s. 417). Undantagslöst torde de rekonstruktörer som är advokater ha ansvarsförsäkring.

Enligt andra stycket ansvarar flera ersättningsskyldiga för samma skada solidariskt. Bestämmelsen är tänkt att tillämpas på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 17 kap. 1 § konkurslagen. Om rekonstruktörens ersättningsskyldighet har jämkats är han/hon solidariskt ansvarig endast med det jämkade beloppet. Flera ersätt- ningsskyldiga ska sinsemellan ta del i betalningen efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. När omständigheterna inte föranleder annat bör fördelningen ske efter huvudtalet. En prövning av fördelningsfrågan efter skälighet ska äga rum även om en av flera förvaltare som är medverkande till skadan har dömts att betala ett jämkat belopp.

297

Författningskommentar

SOU 2016:72

11 b §

Paragrafen är ny. Paragrafen behandlas i 8.1.5.

I första meningen anges inom vilken tid skadeståndstalan enligt 11 a § ska väckas. Talan ska väckas inom tre månader från den dag då beslutet att företagsrekonstruktionen eller det separata ackordet ska upphöra enligt 4 kap. 7-9 b §§ fick laga kraft. Paragrafen omfat- tar inte en talan om skadeståndsskyldighet mot rekonstruktören som väcks av tredje man. Enligt andra meningen ska skadeståndsta- lan väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstrukt- ionen eller om separat ackord är eller har varit anhängigt.

10.2Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

6 kap. 10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av underhålls- bidrag.

Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den förfallodag som ursprungligen gällde. Har en ansökan om före- tagsrekonstruktion gjorts inom treårstiden får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om företagsrekon- struktionens upphörande meddelades. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs en ändring därom i bestämmelsen, så att det nämnda undantaget från preskriptionsregeln även omfattar ett separat ackord.

10.3Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

7 kap. 9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av underhålls- bidrag.

Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag går förlorad fem år efter den förfallodag som ursprungligen gällde. Har en an- sökan om företagsrekonstruktion gjorts inom femårstiden får un- derhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Eftersom det

298

SOU 2016:72

Författningskommentar

föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs en ändring därom i bestämmelsen, så att det nämnda undantaget från preskriptionsregeln även omfattar ett se- parat ackord.

10.4Förslag till lag om ändring i lag (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter

i säljarens vård kvarbliva

3 §

En köpare kan genom lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva uppnå borgenärsskydd gentemot säljarens borgenärer, trots att det förvärvade lösöret kvarblir i säljarens besittning. Förutsättningen härför är att köparen iakttagit de formföreskrifter som anges i lagen. Har köparen upp- fyllt dessa krav löper en karenstid innan köparen erkänns borge- närsskydd. Har således en ansökan om företagsrekonstruktion inkommit inom karenstiden och konkurs följt på ansökan, som gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen ska upphöra, saknar köparen skydd mot säljarens borgenärer. Eftersom det före- slås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs en ändring i första stycket därom i bestäm- melsen, så att det nämnda även omfattar ett separat ackord.

I andra stycket görs en redaktionell ändring så att vad som sagts i första stycket äger motsvarande tillämpning om istället ett ackord fastställs. I övrigt görs språkliga justeringar i bestämmelsen.

10.5Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

10 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.2.8.

Paragrafen har ändrats och anger i fjärde punkten första meningen att s.k. superförmånsrätt endast utgår för fordran som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat

299

Författningskommentar

SOU 2016:72

under en företagsrekonstruktion eller under en förhandling om separat ackord enligt lagen om företagsrekonstruktion och förfaran- det avslutas på grund av konkurs. Om förfarandet däremot avslutas genom ett ackord (offentligt, utvidgat eller separat) som fastställs av rätten upphör den allmänna förmånrätten att gälla. Den allmänna förmånsrätten upphör dock att gälla ett år från dagen då det fast- ställda ackordet fått laga kraft. Om ackordet skulle förverkas under ettårs-fristen kommer borgenärens fordran fortsatt att vara förenad med allmän förmånsrätt i en eventuell efterföljande konkurs.

10.6Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

5 §

Av paragrafen framgår att om ett beslut om företagsrekonstruktion har meddelats på grund av en ansökan som gjorts innan skatteford- ringen har preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter ut- gången av de kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller ett ackord ska vara fullgjort. Det nämnda gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion inleds under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs en ändring i såväl första som andra stycket därom i bestämmelsen, så att den även omfattar ett separat ackord.

10.7Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

11 kap. 20 §

Paragrafen behandlar tingsrättens underrättelseskyldighet till Bo- lagsverket om ett beslut om företagsrekonstruktion meddelas för föreningen. Underrättelsesskyldighet föreligger även när en före- tagsrekonstruktion har upphört samt om högre rätt har upphävt ett beslut om företagsrekonstruktion. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs en ändring därom i första och andra stycket av bestämmelsen,

300

SOU 2016:72 Författningskommentar

så att underrättelseskyldigheten även omfattar ett separat ackord i de angivna situationerna.

10.8Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

2 kap. 10 a §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.5.

I 2 kap. 10 a § första stycket konkurslagen framgår att om en fö- retagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1996:764), om företagsre- konstruktion, ska en borgenärs ansökan om konkurs, i fall gäldenä- ren begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekon- struktionen upphör. Motsvarande bör gälla om en förhandling om separat ackord har inletts, varför en ändring därom görs i bestäm- melsen.

4 kap. 2 a §

I andra stycket i 4 kap. 2 a § anges hur fristdagen ska bestämmas när ett beslut tidigare har meddelats om företagsrekonstruktion. Då gäller som fristdag istället dagen för ansökningen därom, såvida konkursansökningen gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från att rätten beslutat att den ska upphöra. Mot- varande bör om beslut att inleda förhandling om separat ackord har meddelats, varvid en ändring därom görs i bestämmelsen.

10.9Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)

63 §

63 § fjärde stycket behandlar den s.k. aktiva stoppningsrätten. Om säljaren överlämnar en vara till köparen eller dennes konkursbo efter det att ansökan om företagsrekonstruktion har gjorts beträf- fande köparen eller köparen har försätts i konkurs, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Den aktiva stoppningsrätten ska

301

Författningskommentar

SOU 2016:72

även kunna göras gällande om varan överlämnas till köparen efter det att ansökan om ett separat ackord har gjorts beträffande köpa- ren. Med anledning härav görs en ändring i bestämmelsen därom. I övrigt görs några språkliga justeringar.

10.10Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

5 kap. 1 §

Paragrafen behandlar bl.a. ett konkursbos inträdesrätt i gäldenärens avtal. Ett avtal mellan två parter med finansiella instrument, med andra liknande rättigheter och åtaganden eller med valuta, om att förpliktelser dem emellan ska slutavräknas om en av parterna för- sätts i konkurs gäller mot konkursboet och borgenärerna i kon- kursen. Innehåller ett sådant avtal ett villkor som innebär att en slutavräkning ska ske av samtliga utestående förpliktelser för det fall företagsrekonstruktion beslutas för en av parterna gäller villko- ret mot gäldenären och de borgenärer vars fordringar omfattas av ett offentligt ackord. Eftersom det föreslås att det ska finnas möj- lighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs ändring- ar i 5 kap. 1 § andra stycket i lagen (1991:980) om handel med fi- nansiella instrument, så att det som sägs i bestämmelsen även omfattar separat ackord. Vidare ska villkoret vara gällande mot gäldenären och de borgenärer som omfattas av ett ackord, oavsett om det är fråga om ett separat, ett offentligt eller ett utvidgat ack- ord.

10.11Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

10 kap. 4 §

I 10 kap. 4 § regleras tingsrättens underrättelseskyldighet bl.a. för det fall en registrerad stiftelse är föremål för företagsrekonstruk- tion. Underrättelseskyldighet föreligger även när en företagsrekon- struktion har upphört eller högre rätt har upphävt ett beslut om företagsrekonstruktion. Eftersom det föreslås att det ska finnas

302

SOU 2016:72

Författningskommentar

möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs en ändring därom i bestämmelsen, så att underrättelseskyldigheten i de angivna situationerna även omfattar ett separat ackord.

10.12Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

43 kap. 17 §

Av riktlinjer om statligt stöd för riskkapital framgår att stöd inte får lämnas till företag i ekonomiska svårigheter. I paragrafen första stycke 2 anges därför att investeraravdrag inte får göras om det företag i vilket andelar har förvärvats vid tidpunkten för förvärvet är föremål för företagsrekonstruktion. Motsvarande bör gälla om beslut att inleda förhandling om separat ackord har meddelats, var- vid ändring därom görs i bestämmelsen.

10.13Förslag till lag om ändring

i försäkringsavtalslagen (2005:104)

9 kap. 7 §

Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav direkt mot försäkringsbolaget på ersättning enligt försäkringsavtalet, om kon- kurs har beslutats eller offentligt ackord har fastställts beträffande den försäkrade. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om offentligt ackord, utvidgat ackord och separat ackord görs ändring därom i 9 kap. 7 § första stycket 2.

15 kap. 8 §

15 kap. 8 § behandlar möjligheten att återkräva betalda livförsäk- ringspremier vid försäkringstagarens eller hans dödsbos konkurs. Återkrav på samma grunder som vid konkurs kan också ske vid offentligt ackord vid företagsrekonstruktion. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om offent- ligt ackord, utvidgat ackord och separat ackord görs ändring därom i 15 kap. 8 § tredje stycket.

303

Författningskommentar

SOU 2016:72

10.14Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

25 kap. 48 §

Beslut om konkurs och företagsrekonstruktion ska registreras i aktiebolagsregistret. Motsvarande bör gälla om en förhandling om separat ackord har inletts, varför ändring därom görs i bestämmelsen.

27 kap. 3 §

Enligt 27 kap. 3 § ska Bolagsverket genast kungöra det som har införts i aktiebolagsregistret i Post- och Inrikes Tidningar. Undan- tag från kungörelseplikten görs emellertid för registrering som avser beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion. Motsvarande bör gälla om en förhandling om separat ackord har inletts, varför ändring därom görs i bestämmelsen.

10.15Förslag till lag om ändring i lag (2016:676) om skuldsanering för företagare

13 §

Paragrafen innehåller regler om innehållet i en ansökan om skuldsanering för företagare. I 13 § 5 anges att gäldenären ska lämna uppgift om huruvida den person som driver eller har drivit näringsverksamheten är eller har varit försatt i konkurs eller ge- nomgått en förhandling om offentligt ackord. Eftersom det före- slås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om offentligt ackord, utvidgat ackord och separat ackord görs ändring därom i bestämmelsen.

14 §

Paragrafen innehåller regler om vilka dokument som ska bifogas en ansökan om skuldsanering för företagare. I tredje stycket anges att om den person som driver eller har drivit näringsverksamheten har genomgått en förhandling om offentligt ackord, ska till ansökan

304

SOU 2016:72

Författningskommentar

bifogas rekonstruktörsberättelse och bouppteckning enligt 3 kap. 11 första stycket 1 och 14 § LFR. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om offentligt ackord, utvidgat ackord och separat ackord görs ändring därom i bestäm- melsens tredje stycke. Eftersom rekonstruktörsberättelse inte upp- rättas vid ett separat ackord behöver emellertid en sådan inte inges vid en ansökan om skuldsanering för företagare.

56 §

Paragrafen reglerar förhållandet mellan s.k. F-skuldsanering å den ena sidan och konkurser och offentligt ackord å den andra sidan. Enligt 56 § tredje stycket kan ett ärende om skuldsanering förklaras vilande om den näringsverksamhet som företagaren är eller har varit engagerad i drivs av en juridisk person som är försatt i kon- kurs eller har inlett en förhandling om offentligt ackord. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om offentligt ackord, utvidgat ackord och separat ackord görs änd- ring därom i bestämmelsen.

10.16Förslag till förordning om ändring

i förordning (1979:802) om dagbok och akter i konkursärenden och ärenden om företagsrekonstruktion

2 §

När ett beslut har meddelats om konkurs eller om företagsrekon- struktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ska ett dagboksblad och ett referensblad läggas upp. Motsvarande bör gälla om en förhandling om separat ackord har inletts, varvid be- stämmelsen bör justeras därom.

305

Författningskommentar

SOU 2016:72

10.17Förslag till förordning om ändring i förordning (1996:783) om företagsrekonstruktion

1 a §

Till lagen om företagsrekonstruktion ansluter förordningen (1996:783) om företagsrekonstruktion. Eftersom det föreslås att det ska finnas möjlighet att genomgå en förhandling om separat ackord görs ändring därom i förordningen. Vad som sägs i förord- ningen har därför motsvarande tillämpning på en ansökan om sepa- rat ackord, såvida inte annat är stadgat i lagen om företagsrekon- struktion.

3 §

När företagsrekonstruktion har beslutats ska underrättelse skickas till Kronofogdemyndigheten, i vissa fall till Finansinspektionen samt till Tillsynsmyndigheten i konkurs. Som anförts under avsnitt 7.1.2 är Skatteverket behörig företrädare för det allmänna vid före- tagsrekonstruktion. I uppgiften ingår att företräda och bevaka alla statliga fordringar som vid verkställighet hos Kronofogdemyndig- heten handläggs som allmänna mål, med undantag för studieme- delsfordringar (1 och 7 §§ lag om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter (2007:324)). Skatteverkets behörighet omfattar även vissa andra fordringar som verkställs som allmänna mål men som inte är statliga (2 § förordning om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter (2007:789)). Det generella samordnings- ansvaret som Skatteverket har för det allmännas fordringar medför att Skatteverket är borgenärsföreträdare i så gott som alla företags- rekonstruktioner, även när det inte finns några skatte- eller avgifts- skulder att beakta. Detta beror på att det vanligtvis beslutas om lönegaranti i samband med rekonstruktionen. Därmed blir Skatte- verket borgenärsföreträdare i fråga om statens regressfordran på lönegaranti (28 § lönegarantilagen (1992:497)). Vilken inställning Skatteverket har och hur myndigheten väljer att agera såsom bor- genärsföreträdare i en rekonstruktion kan ha stor betydelse, inte minst vad gäller frågan om det finns tillräcklig borgenärsmajoritet för ett ackord. Med anledning härav föreslås att bestämmelsen i 3 § förordningen om företagsrekonstruktion ändras så att rätten även

306

SOU 2016:72

Författningskommentar

ska sända underrättelse till Skatteverket när företagsrekonstruktion

– men även när ett separat ackord - har beslutats eller när förfaran- det upphör.

307

Statens offentliga utredningar 2016

Kronologisk förteckning

1.Statens bredbandsinfrastruktur som resurs. N.

2.Effektiv vård. S.

3.Höghastighetsjärnvägens finansiering och kommersiella förutsättningar. N.

4.Politisk information i skolan – ett led i demokratiuppdraget. U.

5.Låt fler forma framtiden! Del A + B. Ku.

6.Framtid sökes – Slutredovisning från

den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare. S.

7.Integritet och straffskydd. Ju.

8.Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fjärde penningstvättsdirektivet – samordning

– ny penningtvättslag – m.m.

Del 1 + 2. Fi.

9.Plats för nyanlända i fler skolor. U.

10.EU på hemmaplan. Ku.

11.Olika vägar till föräldraskap. Ju.

12.Ökade möjligheter till modersmåls- undervisning och studiehandledning på modersmål. U.

13.Palett för ett stärkt civilsamhälle. Ku.

14.En översyn av tobakslagen. Nya steg mot ett minskat tobaksbruk.S.

15.Arbetsklausuler och sociala hänsyn i offentlig upphandling

– ILO:s konvention nr 94 samt en internationell jämförelse. Fi.

16.Kunskapsläget på kärnavfalls- området 2016. Risker, osäkerheter och framtidsutmaningar. M.

17.EU:s reviderade insolvensförordning m.m. Ju.

18.En ny strafftidslag. Ju.

19.Barnkonventionen blir svensk lag. S.

20.Föräldraledighet för statsråd? Fi.

21.Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. M.

22.Möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade växter i Sverige. M.

23.Beskattning av incitamentsprogram. Fi.

24.En ändamålsenlig kommunal redovisning. Fi.

25.Likvärdigt, rättssäkert och effektivt – ett nytt nationellt system

för kunskapsbedömning. Del 1 + 2. U.

26.På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar. N.

27.Som ett brev på posten. Postbefordran och pristak i ett digitaliserat samhälle. N.

28.Vägen till självkörande fordon

–försöksverksamhet. N.

29.Trygghet och attraktivitet

–en forskarkarriär för framtiden. U.

30.Människorna, medierna & marknaden. Medieutredningens forsknings- antologi om en demokrati i förändring. Ku.

31.Fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion. Fi.

32.En trygg dricksvattenförsörjning. Del 1 + 2 och Sammanfattning. N.

33.Ett bonus–malus-system för nya lätta fordon. Fi.

34.Revisorns skadeståndsansvar. Ju.

35.Vägen in till det svenska skolväsendet. U.

36.Medverkan av tjänsteleverantörer i ärenden om uppehålls- och arbets tillstånd. UD.

37.Rätten till en personförsäkring.

–ett stärkt konsumentskydd. Ju.

38.Samling för skolan. Nationella mål- sättningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet. U.

39.Polis i framtiden

–polisutbildningen som högskole utbildning. Ju.

40.Straffrättsliga åtgärder mot deltagande

ien väpnad konflikt till stöd för en terroristorganisation. Ju.

41.Hur står det till med den personliga integriteten?

–en kartläggning av Integritets kommittén. Ju.

42.Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell hand- ling, m.m. Ju.

43.Internationella säkerhetsrätter

ijärnvägsfordon m.m.

–Järnvägsprotokollet. Ju.

44.Kraftsamling mot antiziganism. Ku.

45.En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad. Fi.

46.Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar. U.

47.En klimat- och luftvårdsstrategi

för Sverige. Del 1 + Del 2, bilaga med underlagsrapporter. M.

48.Regional indelning – tre nya län. Fi.

49.En utökad beslutanderätt för Konkurrensverket. N.

50.Genomförande av sjöfolksdirektivet. A.

51.Villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. A.

52.Färre i häkte och minskad isolering. Ju.

53.Betaltjänster, förmedlingsavgifter och grundläggande betalkonton. Fi.

54.Till sista utposten. En översyn av postlagstiftningen i ett digitaliserat samhälle. N.

55.Det handlar om jämlik hälsa. Utgångspunkter för Kommissionens vidare arbete. S.

56.Ny paketreselag. Fi.

57.Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. UD.

58.Ändrade mediegrundlagar. Del 1 + Del 2. Ju.

59.På goda grunder

–en åtgärdsgaranti för läsning, skriv- ning och matematik. U.

60.Ett starkare skydd för den sexuella integriteten. Ju.

61.Fokus premiepension. Fi.

62.Ökad insyn i välfärden. S.

63.En robust personalförsörjning av det militära försvaret. Fö.

64.Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete. Fö.

65.Ett samlat ansvar för tillsyn över den personliga integriteten. Ju.

66.Det stämmer!

–ökad transparens och mer lika villkor. U.

67.En översyn av överskottsmålet. Fi.

68.Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter. Ju.

69.En inkluderande kulturskola på egen grund. Ku.

70.Ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel och annat utnyttjande av utsatta personer. Ju.

71.Snabbare omval och förstärkt skydd för valhemligheten. Ju.

72.Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet. N.

Statens offentliga utredningar 2016

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet

Genomförande av sjöfolksdirektivet. [50]

Villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. [51]

Finansdepartementet

Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fjärde penningtvättsdirektivet – samordning

– ny penningtvättslag – m.m. Del 1 + 2. [8]

Arbetsklausuler och sociala hänsyn i offentlig upphandling

– ILO:s konvention nr 94 samt en internationell jämförelse. [15]

Föräldraledighet för statsråd? [20] Beskattning av incitamentsprogram. [23]

En ändamålsenlig kommunal redovisning. [24]

Fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion. [31]

Ett bonus–malus-system för nya lätta fordon. [33]

En hållbar, transparent och konkurrenskraftig fondmarknad. [45]

Regional indelning – tre nya län. [48]

Betaltjänster, förmedlingsavgifter och grundläggande betalkonton. [53]

Ny paketreselag. [56] Fokus premiepension. [61]

En översyn av överskottsmålet. [67]

Försvarsdepartementet

En robust personalförsörjning av det militära försvaret. [63]

Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete. [64]

Justitiedepartementet

Integritet och straffskydd. [7] Olika vägar till föräldraskap. [11]

EU:s reviderade insolvensförordning m.m. [17]

En ny strafftidslag. [18] Revisorns skadeståndsansvar. [34]

Rätten till en personförsäkring – ett stärkt konsumentskydd. [37]

Polis i framtiden – polisutbildningen som högskoleutbildning. [39]

Straffrättsliga åtgärder mot deltagande i en väpnad konflikt till stöd för en terroristorganisation. [40]

Hur står det till med den personliga integriteten?

– en kartläggning av Integritets kommittén. [41]

Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. [42]

Internationella säkerhetsrätter i järnvägs- fordon m.m. – Järnvägsprotokollet. [43]

Färre i häkte och minskad isolering. [52]

Ändrade mediegrundlagar. Del 1 + Del 2. [58]

Ett starkare skydd för den sexuella integri- teten. [60]

Ett samlat ansvar för tillsyn över den personliga integriteten. [65]

Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter. [68]

Ett starkt straffrättsligt skydd mot män- niskohandel och annat

utnyttjande av utsatta personer. [70]

Snabbare omval och förstärkt skydd för valhemligheten. [71]

Kulturdepartementet

Låt fler forma framtiden! Del A + B. [5] EU på hemmaplan. [10]

Palett för ett stärkt civilsamhälle. [13]

Människorna, medierna & marknaden Medieutredningens forskningsantologi om en demokrati i förändring. [30]

Kraftsamling mot antiziganism. [44]

En inkluderande kulturskola på egen grund. [69]

Miljö- och energidepartementet

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2016. Risker, osäkerheter

och framtidsutmaningar. [16]

Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. [21]

Möjlighet att begränsa eller förbjuda od- ling av genetiskt modifierade

växter i Sverige. [22]

En klimat- och luftvårdsstrategi för Sverige. Del 1 + Del 2, bilaga med underlags- rapporter. [47]

Näringsdepartementet

Statens bredbandsinfrastruktur som resurs. [1]

Höghastighetsjärnvägens finansiering och kommersiella förutsättningar. [3]

På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveck- ling, möjligheter och utmaningar. [26]

Som ett brev på posten. Postbefordran och pristak i ett digitaliserat samhälle. [27]

Vägen till självkörande fordon

– försöksverksamhet. [28]

En trygg dricksvattenförsörjning.

Del 1 + 2 och Sammanfattning. [32]

En utökad beslutanderätt för Konkurrens verket. [49]

Till sista utposten. En översyn av postlag- stiftningen i ett digitaliserat samhälle. [54]

Entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet. [72]

Socialdepartementet

Effektiv vård. [2]

Framtid sökes – Slutredovisning från den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare. [6]

En översyn av tobakslagen. Nya steg mot ett minskat tobaksbruk. [14]

Barnkonventionen blir svensk lag. [19]

Det handlar om jämlik hälsa. Utgångspunkter för Kommissionens vidare arbete. [55]

Ökad insyn i välfärden. [62]

Utbildningsdepartementet

Politisk information i skolan – ett led i demokratiuppdraget. [4]

Plats för nyanlända i fler skolor. [9]

Ökade möjligheter till modersmåls- undervisning och studiehandledning på modersmål. [12]

Likvärdigt, rättssäkert och effektivt – ett nytt nationellt system för kunskaps- bedömning. Del 1 + 2. [25]

Trygghet och attraktivitet

– en forskarkarriär för framtiden. [29] Vägen in till det svenska skolväsendet. [35]

Samling för skolan. Nationella målsätt- ningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet. [38]

Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever

med vissa funktionsnedsättningar. [46]

På goda grunder

– en åtgärdsgaranti för läsning, skriv- ning och matematik. [59]

Det stämmer! – ökad transparens och mer lika villkor. [66]

Utrikesdepartementet

Medverkan av tjänsteleverantörer i ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd. [36]

Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. [57]