Integritet och straffskydd

Betänkande av

Utredningen om ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten

Stockholm 2016

SOU 2016:7

SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@wolterskluwer.se

Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016

ISBN 978-91-38-24404-3

ISSN 0375-250X

Till chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 28 maj 2014 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdrag att göra en översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet och vissa frågor gällande brotts- skadeersättning (dir. 2014:74).

Som särskild utredare förordnades samma dag lagmannen vid Förvaltningsrätten i Stockholm Gudrun Antemar.

Som experter att biträda utredningen förordnandes från och med den 1 september 2014 kriminalkommissarien vid Polisens Nationella Operativa Avdelning Anders Ahlqvist, rättssakkunnige vid justitie- departementet Walo von Greyerz, verkställande direktören för Tid- ningsutgivarna Jeanette Gustafsdotter, professorn vid Stockholms universitet Claes Lernestedt, verksjuristen vid Brottsoffermyndig- heten Åsa Lundmark, juristen vid Datainspektionen Nidia Nordenström, hovrättsrådet vid Svea hovrätt Stefan Nyman, kammar- åklagaren vid Åklagarmyndigheten (Utvecklingscentrum Stockholm) Ingmarie Olsson, generalsekreteraren för Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg, professorn vid Stockholms universitet Mårten Schultz, enhetsrådet vid Brottsförebyggande rådet David Shannon, ämnesrådet vid näringsdepartementet Helena Strömbäck och rättssak- kunnige vid justitiedepartementet Daniel Wållander.

Som ledamöter i en till utredningen knuten parlamentarisk refe- rensgrupp förordnades från och med den 19 december 2014 juristen Kerstin Burman, Vänsterpartiet, riksdagsledamoten Anders Hansson, Moderaterna, riksdagsledamoten Johan Hedin, Centerpartiet, juristen Karin Karlsbro, Liberalerna, politiska sekreteraren Elisabeth Lann, Kristdemokraterna, riksdagsledamoten Jonas Millard, Sverigedemo- kraterna, riksdagsledamoten Lawen Redar, Socialdemokraterna, och jur. kand. Niklas Thidevall, Miljöpartiet de gröna.

Som sekreterare i utredningen anställdes från och med den 25 augusti 2014 rådmannen Lars Wallinder. Från och med den 4 maj

2015 till och med den 14 juni 2015 samt från och med den 17 au- gusti 2015 till och med den 27 september 2015 var fil. kand. Jenny Dagudde anställd som sekreterare i utredningen och utarbetade kapitel 6 (Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet).

Statens medieråd har för utredningens räkning tagit fram avsnitt 5.2 (Sociala medier).

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Integritet och straffskydd (SOU 2016:7). Experterna har ställt sig bakom utred- ningens överväganden och förslag. Betänkandet har därför formu- lerats i vi-form.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i februari 2016

Gudrun Antemar

/Lars Wallinder

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

19

Summary ..........................................................................

33

1

Författningsförslag.....................................................

49

1.1

Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.........

49

1.2

Förslag till lag om ändring i brottsbalken .............................

51

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1998:112) om ansvar

för elektroniska anslagstavlor.................................................

56

1.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400).......................................................

58

1.5Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen

 

(2014:322)................................................................................

60

2

Utredningens uppdrag och arbete................................

61

2.1

Utredningens uppdrag............................................................

61

2.2

Utredningens arbete ...............................................................

61

3

Begreppet personlig integritet .....................................

63

3.1

Inledning..................................................................................

63

3.2

Integritetsbegreppets språkliga betydelse .............................

63

3.3

Integritetsbegreppet enligt regeringsformen ........................

64

 

3.3.1

1977 års ändringar av regeringsformen ..................

64

 

3.3.2

2011 års ändringar av regeringsformen ..................

65

5

Innehåll

SOU 2016:7

3.4

Integritetsbegreppet i annan lagstiftning ..............................

66

3.5

Integritetsbegreppet i tidigare utredningsarbete ..................

69

 

3.5.1

1966 års integritetsskyddskommitté......................

70

 

3.5.2

Tvångsmedelskommittén........................................

71

 

3.5.3

Kommittén om ideell skada....................................

71

 

3.5.4

Kommittén om genetisk integritet ........................

72

 

3.5.5

Integritetsutredningen............................................

72

 

3.5.6

Integritetsskyddskommittén..................................

73

 

3.5.7

Utredningen om integritetsskydd i arbetslivet .....

74

3.5.8Departementspromemorian Olovlig

 

 

fotografering............................................................

75

4

Personlig integritet och yttrandefrihet – två ibland

 

 

motstående intressen .................................................

77

4.1

Inledning .................................................................................

77

4.2

Regeringsformen ....................................................................

77

4.3

Europakonventionen ..............................................................

79

 

4.3.1

Allmänt ....................................................................

79

 

4.3.2

Vissa artiklar av särskild relevans ...........................

81

4.3.3Särskilt om vissa begrepp och principer enligt

Europakonventionen ..............................................

86

4.3.4Europadomstolens praxis om statens skyldighet att skydda respekten för privatlivet

 

 

och värna yttrandefriheten .....................................

89

5

Internet och annan kommunikation som sker

 

 

elektroniskt .............................................................

109

5.1

Inledning ...............................................................................

109

5.2

Sociala medier .......................................................................

109

 

5.2.1

Vad är sociala medier?...........................................

109

 

5.2.2

Anonymitet och offentlighet ...............................

112

5.2.3Tillgänglighet och kommunikationens

rumsliga spridning.................................................

114

5.2.4Arkivering och flyktighet – kommunikationens tidsmässiga

(o)beständighet .....................................................

115

6

SOU 2016:7

Innehåll

5.3Undersökningar om användningen av internet och

sociala medier i Sverige .........................................................

116

5.3.1

Rapporten Svenskarna och internet .....................

116

5.3.2

Rapporten Ungar & medier 2015 .........................

123

5.4Straffrättsliga aspekter på kommunikation som sker

elektroniskt ...........................................................................

125

5.4.1

Inledning ................................................................

125

5.4.2Möjligheterna att sprida information om

 

 

någon ......................................................................

126

 

5.4.3

Möjligheterna att hota och trakassera någon.......

128

6

Forskning om kränkningar av den personliga

 

 

integriteten på internet ............................................

131

6.1

Inledning................................................................................

131

6.2Beteenden på internet som kränker den personliga

integriteten ............................................................................

134

6.2.1

Inledning ................................................................

134

6.2.2

Cyberbullying och cyberstalking..........................

134

6.2.3

Hate speech och hatkampanjer.............................

136

6.2.4

Spridning av integritetskänsliga uppgifter ...........

137

6.3 Hot och kränkningar på internet .........................................

141

6.3.1

Inledning ................................................................

141

6.3.2

De inblandade personerna.....................................

142

6.3.3

Var sker kränkningarna? .......................................

143

6.3.4

Vad består kränkningarna i?..................................

144

6.3.5

Brottslighetens omfattning och utveckling .........

147

6.4 Nätmobbning ........................................................................

150

6.4.1

Inledning ................................................................

150

6.4.2

Nätmobbningens omfattning ...............................

152

6.4.3

Effekter av nätmobbning ......................................

156

6.4.4

Nätmobbning i relation till traditionell

 

 

mobbning ...............................................................

158

6.5 Frågor som har lyfts gällande problem och åtgärder ..........

164

7

Innehåll

SOU 2016:7

7

Det grundlagsskyddade området ................................

169

7.1

Inledning ...............................................................................

169

7.2Allmänt om det särskilda grundlagsskyddet i TF och

 

YGL

.......................................................................................

170

7.3

Formella ........krav för att TF eller YGL ska bli tillämplig

170

 

7.3.1 .....................................

Tryckfrihetsförordningen

171

 

7.3.2 ...................................

Yttrandefrihetsgrundlagen

172

7.4

Materiella .......krav för att TF eller YGL ska bli tillämplig

174

7.5

Tryck ......................................- och yttrandefrihetsbrotten

175

7.6

Självsaneringssystemet .........................................................

176

8

Allmänna ......................utgångspunkter för en reform

179

8.1Den personliga integriteten som skyddsintresse för

straffrättslig lagstiftning.......................................................

179

8.2 Sverige ska leva upp till internationella åtaganden .............

181

8.3Grundlagens bestämmelser om skydd för integriteten

och yttrandefriheten ställer krav .........................................

182

8.4Brott som kränker integriteten kan bli ett hot mot

yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen...................

182

8.5Teknikutvecklingen innebär både möjligheter och

risker......................................................................................

184

8.6 Teknikutvecklingen ställer nya krav på lagstiftningen .......

185

8.7Allt som kan beskrivas som angrepp på den personliga

integriteten kan inte vara straffbart.....................................

186

8.8Det nuvarande straffrättsliga skyddet för integriteten behöver moderniseras och det straffbara området

behöver klargöras och vidgas ...............................................

188

8.9 Våra fortsatta överväganden ................................................

190

8

SOU 2016:7

Innehåll

9

Vissa straffrättsliga överväganden kring

 

 

brottskonstruktion ...................................................

193

9.1Handlingsbrott, effektbrott, konkreta farebrott och

abstrakta farebrott.................................................................

193

9.1.1

Inledning ................................................................

193

9.1.2

Olika slag av fullbordade brott .............................

194

9.1.3

Doktrin om begreppet ”ägnat att” .......................

195

9.2Vilken brottskonstruktion ska användas och hur ska

den tillämpas?........................................................................

199

9.2.1Valmöjligheterna mellan olika

 

 

brottskonstruktioner.............................................

199

 

9.2.2

Handlingsbrott? ....................................................

199

 

9.2.3

Effektbrott? ...........................................................

201

 

9.2.4

Konkret farebrott? ................................................

203

 

9.2.5

Abstrakt farebrott?................................................

203

 

9.2.6

Hur kan det abstrakta farebrottet tillämpas?.......

204

 

9.2.7

Sammanfattande slutsats .......................................

206

10

Olaga integritetsintrång............................................

207

10.1

Inledning................................................................................

207

10.2

Något om gällande rätt .........................................................

207

 

10.2.1

Det straffrättsliga skyddet i brottsbalken ............

208

 

10.2.2

Integritetsskydd enligt personuppgiftslagen .......

216

 

10.2.3

Integritetsskydd enligt sekretesslagstiftningen ...

221

10.2.4Möjligheter till ersättning enligt

 

skadeståndslagen och brottsskadelagen ...............

224

10.3 Tidigare överväganden om straffrättsligt skydd för den

 

personliga integriteten ..........................................................

225

10.3.1

1966 års integritetsskyddskommitté ....................

225

10.3.2

2004 års integritetsskyddskommitté ....................

230

10.3.3

Yttrandefrihetskommittén....................................

234

10.4 Regleringen i några andra länder ..........................................

240

10.4.1

Inledning ................................................................

240

10.4.2

Tyskland.................................................................

240

10.4.3

Norge .....................................................................

243

10.4.4

Finland ...................................................................

246

9

Innehåll

SOU 2016:7

10.4.5

Danmark ................................................................

253

10.4.6

England och Wales ................................................

257

10.5 Behovet av och inriktningen för en reform ........................

263

10.5.1

Inledning................................................................

263

10.5.2Nya tekniker för att sprida information och kommunicera innebär nya risker för

integriteten ............................................................

263

10.5.3Europakonventionen och grundlagen ställer

krav på ett tillräckligt skydd för integriteten ......

266

10.5.4Nuvarande skydd genom straffrätt, civilrätt

och offentlig rätt är inte tillräckligt .....................

271

10.5.5Det behövs ett nytt straffrättsligt skydd i

brottsbalken mot allvarliga intrång i privatlivet .. 275

10.6 Utredningens förslag............................................................

282

10.6.1En ny straffbestämmelse om intrång i

privatlivet genom spridning av

 

integritetskränkande uppgifter.............................

282

10.6.2Spridning av uppgifter om sexualliv bör inte

 

ges någon särställning i BrB..................................

297

10.6.3

Vad ska det innebära att sprida uppgifter? ..........

299

10.6.4

Undantag från straffansvar ...................................

302

10.6.5Endast uppsåtliga gärningar ska omfattas av

 

 

straffansvar ............................................................

303

 

10.6.6

Brottsrubricering och straffskala .........................

304

 

10.6.7

Åtalsbegränsning...................................................

306

 

10.6.8 Olaga förföljelse och fridskränkningsbrotten.....

307

 

10.6.9

Sekretessfrågor ......................................................

308

11

Olaga hot ................................................................

315

11.1

Bestämmelsens lydelse .........................................................

315

11.2

Något om statistik................................................................

316

11.3

Gällande rätt .........................................................................

317

 

11.3.1 Tillkomsten av den ursprungliga lydelsen ...........

317

 

11.3.2 Doktrin och praxis om brottsrekvisiten ..............

320

10

SOU 2016:7

Innehåll

11.3.3Underrättspraxis om olaga hot – särskilt

 

 

genom olika former av elektronisk

 

 

 

kommunikation .....................................................

324

11.4 Behovet av och inriktningen för en reform.........................

330

 

11.4.1

Vårt uppdrag ..........................................................

331

 

11.4.2 Hot om brott som mot den personliga

 

 

 

integriteten omfattas inte alltid av

 

 

 

bestämmelsen om olaga hot ..................................

332

 

11.4.3 Det är inte ovanligt med hot om att utsätta

 

 

 

andra för brott mot den personliga

 

 

 

integriteten.............................................................

333

 

11.4.4 Bestämmelsen om olaga hot behöver utvidgas ....

335

 

11.4.5 Särskilt om förtäckta hot ......................................

337

 

11.4.6

Bestämmelsen om olaga hot bör utvidgas till

 

 

 

att också gälla hot mot frihet eller frid.................

338

 

11.4.7 Det finns tillräckliga möjligheter inom ramen

 

 

 

för befintlig lagstiftning och straffskala att

 

 

 

beakta särskilda aspekter som finns när hot

 

 

 

framförts genom internet eller annan

 

 

 

elektronisk kommunikation .................................

340

 

11.4.8 Lagtexten bör ange nivån för straffbarhet så

 

 

 

att den ger ett ändamålsenligt skydd i

 

 

 

praktiken ................................................................

342

11.5

Utredningens förslag ............................................................

344

 

11.5.1 Ett hot ska vara straffbart om det är ägnat att

 

 

 

hos den hotade framkalla allvarlig oro .................

344

 

11.5.2 Bestämmelsen om olaga hot utvidgas till att

 

 

 

också omfatta hot som är ägnade att hos den

 

 

 

hotade framkalla allvarlig oro för sin egen eller

 

 

 

annans säkerhet till frihet eller frid.......................

345

 

11.5.3 Bestämmelsen förenklas och moderniseras

 

 

 

språkligt..................................................................

347

12

Ofredande ..............................................................

349

12.1

Bestämmelsens lydelse..........................................................

349

12.2

Något om statistik ................................................................

349

11

Innehåll

SOU 2016:7

12.3 Gällande rätt .........................................................................

351

12.3.1

Tillkomsten av den ursprungliga lydelsen ...........

351

12.3.2

Doktrin och praxis om brottsrekvisiten ..............

353

12.3.3Underrättspraxis om ofredande – särskilt genom olika former av elektronisk

kommunikation.....................................................

358

12.3.4Förhållandet mellan ofredande och sexuellt

ofredande ...............................................................

368

12.4 Behovet av och inriktningen för en reform ........................

372

12.4.1 Vårt uppdrag..........................................................

372

12.4.2Teknikutvecklingen ger nya sätt att kränka

någons frid .............................................................

373

12.4.3Vilka slag av angrepp bör bestämmelsen

skydda mot? ..........................................................

376

12.4.4Bestämmelsen om ofredande behöver få en ny

 

 

utformning .............................................................

380

 

12.4.5

Bestämmelsens tillämpningsområde bör

 

 

 

utvidgas något ........................................................

382

12.5

Utredningens förslag............................................................

382

 

12.5.1 Ofredandebrottet ska utformas som ett

 

 

 

abstrakt farebrott ..................................................

383

 

12.5.2 Ofredandebrottet ska omfatta hänsynslöst

 

 

 

agerande mot någon annan ...................................

384

 

12.5.3 Brottet fullbordas när angreppet uppfattas .........

386

 

12.5.4 Ofredandebestämmelsen blir tillämplig på

 

 

 

många olika slags ageranden .................................

388

13

Förtal

.....................................................................

397

13.1

Bestämmelsens lydelse .........................................................

397

13.2

Något ................................................................om statistik

398

13.3

Gällande .........................................................................rätt

399

 

13.3.1 ...........Tillkomsten av den ursprungliga lydelsen

399

 

13.3.2 ..............Doktrin och praxis om brottsrekvisiten

403

 

13.3.3 ...........................................................

Grovt förtal

415

 

13.3.4 Underrättspraxis om förtal – särskilt genom

 

 

.......

olika former av elektronisk kommunikation

416

12

SOU 2016:7 Innehåll

13.4

Den särskilda åtalsprövningsregeln......................................

427

 

13.4.1

Bestämmelsens lydelse ..........................................

427

 

13.4.2

Bakgrunden till bestämmelsen..............................

428

 

13.4.3

Närmare om bestämmelsens innebörd.................

430

13.5

Behovet av och inriktningen för en reform.........................

432

 

13.5.1

Vårt uppdrag ..........................................................

433

 

13.5.2

Skyddsintresset för bestämmelsen om förtal.......

433

 

13.5.3

Kravet på uppgifternas bestämdhet ......................

439

 

13.5.4

Bedömningen av om brottet är grovt ...................

447

 

13.5.5

Avvägningen mellan yttrandefriheten och

 

 

 

skyddet för den personliga integriteten ...............

448

13.6

Utredningens förslag ............................................................

450

 

13.6.1

En språklig modernisering och

 

 

 

innehållsmässig anpassning av

 

 

 

förtalbestämmelsen................................................

450

 

13.6.2

Rekvisiten för grovt brott .....................................

451

14

Förolämpning..........................................................

455

14.1

Bestämmelsens lydelse..........................................................

455

14.2

Något om statistik ................................................................

455

14.3

Gällande rätt..........................................................................

456

 

14.3.1

Tillkomsten av den ursprungliga lydelsen............

456

 

14.3.2

Doktrin och praxis om brottsrekvisiten ..............

458

 

14.3.3

Underrättspraxis om förolämpning – särskilt

 

 

 

genom olika former av elektronisk

 

 

 

kommunikation .....................................................

460

14.4

Straffrättsanvändningsutredningens betänkande ................

461

 

14.4.1

Straffrättsanvändningsutredningens

 

 

 

bedömning gällande förolämpningsbrottet .........

461

 

14.4.2

Remissynpunkter på

 

 

 

Straffrättsanvändningsutredningens

 

 

 

betänkande .............................................................

463

14.5

Behovet av och inriktningen för en reform.........................

464

 

14.5.1

Vårt uppdrag ..........................................................

464

13

Innehåll

SOU 2016:7

14.5.2Motsvarar bestämmelsen om förolämpning

det skyddsintresse som finns i dag? .....................

465

14.5.3 Åtalsprövningsregeln innebär att

 

bestämmelsen inte tillämpas ofta .........................

466

14.5.4 Det finns skäl som talar mot en

 

avkriminalisering ...................................................

467

14.5.5Bestämmelsen om förolämpning bör skydda

självkänsla och värdighet ......................................

468

14.6 Utredningens förslag............................................................

469

14.6.1Förolämpningsbrottet ska gälla gärningar som är ägnade att kränka någons självkänsla eller

 

 

värdighet ................................................................

470

 

14.6.2

Förolämpningsbrottet ska innefatta

 

 

 

förolämpningar genom beskyllningar,

 

 

 

nedsättande uttalanden och förödmjukande

 

 

 

beteenden...............................................................

471

15

Olaga hot, förtal och förolämpning som tryck- och

 

 

yttrandefrihetsbrott ..................................................

473

15.1

Vårt uppdrag .........................................................................

473

15.2

Tryck- och yttrandefrihetsbrott ..........................................

473

15.3

Utredningens förslag............................................................

474

 

15.3.1

Inledning................................................................

474

 

15.3.2 Våra förslag till ändring av bestämmelsen om

 

 

 

olaga hot bör gälla även i TF och YGL ................

475

15.3.3Våra förslag till ändringar av bestämmelserna om förtal och förolämpning bör gälla även i

 

 

TF och YGL ..........................................................

476

16

Ansvaret för tillhandahållare av elektroniska

 

 

anslagstavlor ...........................................................

479

16.1

Inledning ...............................................................................

479

16.2

Gällande rätt .........................................................................

480

 

16.2.1

BBS-lagens syfte....................................................

480

 

16.2.2

BBS-lagens tillämpningsområde...........................

481

 

16.2.3

Ansvarig enligt BBS-lagen ....................................

485

14

SOU 2016:7

 

Innehåll

16.2.4

Begränsningar i tillämpningsområdet...................

485

16.2.5 Skyldighet att lämna viss information..................

486

16.2.6 Skyldighet att hålla uppsikt och att ta bort

 

 

vissa meddelanden .................................................

487

16.2.7

Straff och förverkande...........................................

491

16.3 Direktivet och lagen om elektronisk handel .......................

496

16.3.1 Allmänt om direktivet och e-handelslagen ..........

496

16.3.2 Särskilt om förbudet mot allmän

 

 

övervakningsskyldighet.........................................

497

16.4 Behovet av och inriktningen för en reform.........................

498

16.4.1Allmänt om möjligheten att utvidga

straffansvaret enligt BBS-lagen.............................

498

16.4.2Särskilt om en utvidgning av straffansvaret

 

 

enligt BBS-lagen.....................................................

504

16.5

Utredningens förslag ............................................................

515

 

16.5.1

Inledning ................................................................

515

 

16.5.2 Ska olaga hot inkluderas? ......................................

517

 

16.5.3 Ska olaga integritetsintrång inkluderas?...............

519

 

16.5.4

Ska ofredande inkluderas?.....................................

521

 

16.5.5

Ska förtal inkluderas? ............................................

522

 

16.5.6

Ska förolämpning inkluderas?...............................

523

17

Brottsskadeersättning vid ärekränkningsbrott..............

525

17.1

Inledning................................................................................

525

17.2

Kränkningsersättning enligt skadeståndslagen ...................

526

17.3

Brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen ...................

529

 

17.3.1

Regleringen i brottsskadelagen .............................

529

 

17.3.2

Brottsoffermyndighetens tillämpning..................

531

 

17.3.3 Bakgrunden till dagens reglering om

 

 

 

brottsskadeersättning för kränkning genom

 

 

 

ärekränkningsbrott ................................................

533

 

17.3.4

Brottsoffermyndighetens praxis gällande

 

 

 

ärekränkningsbrott ................................................

542

15

Innehåll

SOU 2016:7

17.4

Behovet av och inriktningen för en reform ........................

543

 

17.4.1 En begränsad utvidgning av rätten till

 

 

brottsskadeersättning............................................

543

 

17.4.2 Betydelsen av åtalsprövningsregeln......................

549

 

17.4.3 Om en bestämmelse om olaga

 

 

integritetsintrång införs begränsas de fall som

 

 

bör ge brottsskadeersättning för grovt förtal......

557

17.5

Utredningens förslag............................................................

559

18

Andra frågor som utredningen har behandlat ..............

563

18.1

Inledning ...............................................................................

563

18.2

Integritetskränkande brott som hot mot

 

 

yttrandefriheten....................................................................

564

 

18.2.1 Integritetskränkande brott kan utgöra en fara

 

 

för yttrandefriheten ..............................................

565

 

18.2.2 Finns det skäl att se över det straffrättsliga

 

 

skyddet för yttrandefriheten? ..............................

568

18.3

Skyddet för integriteten när många personer agerar på

 

 

ett sätt som kan upplevas som ett kollektivt angrepp ........

570

 

18.3.1 Angrepp från flera kan upplevas som en mobb...

570

 

18.3.2 Krävs det någon särskild lagstiftning? .................

571

19

Konsekvenser av utredningens förslag ........................

575

19.1

Inledning ...............................................................................

575

19.2

Ekonomiska konsekvenser...................................................

576

 

19.2.1 Våra förslag innebär en viss utvidgning av det

 

 

straffbara området och en viss ökning av

 

 

antalet lagförda brott ............................................

576

 

19.2.2 Utvidgningar av straffansvaret leder till

 

 

merarbete och vissa kostnader .............................

579

 

19.2.3 Kostnader för information och utbildning

 

 

m.m. .......................................................................

581

 

19.2.4 Kostnaderna för staten kommer att öka något ...

582

16

SOU 2016:7 Innehåll

19.3

Konsekvenser för brottsligheten och det

 

 

brottsförebyggande arbetet ..................................................

582

19.4

Övriga konsekvenser ............................................................

583

20

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............

585

20.1

Ikraftträdande .......................................................................

585

20.2

Övergångsbestämmelser.......................................................

586

21

Författningskommentar ............................................

589

21.1

Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen ...

589

21.2

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ........................

590

21.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:112) om

 

 

ansvar för elektroniska anslagstavlor ...................................

618

21.4

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

 

 

sekretesslagen (2009:400).....................................................

621

21.5

Förslaget till lag om ändring i brottsskadelagen

 

 

(2014:322)..............................................................................

622

Bilagor

 

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2014:74 ...........................................

625

Bilaga 2 Deltagande myndigheter och organisationer vid

 

 

hearingar ........................................................................

641

Bilaga 3 Deltagare vid praxismöten ...........................................

643

Bilaga 4 Källförteckning till kapitel 6 ........................................

645

17

Sammanfattning

Vårt uppdrag

Vår övergripande uppgift har varit att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar. Vårt uppdrag har varit att analysera om det straffrättsliga skyddet är ändamålsenligt eller om det bör förändras. Enligt våra direktiv bör en väsentlig del av den analysen inriktas på hur samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen har förändrat möjligheterna till kommunikation och följaktligen möjligheten att begå sådana gärningar som innebär hot och kränkningar. Med den analysen som grund har uppdraget gått ut på att särskilt ta ställning till om

straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande, förtal och föro- lämpning och – om det behövs – andra straffbestämmelser till skydd för den personliga integriteten bör förtydligas, utvidgas eller ändras på något annat sätt,

det straffrättsliga skyddet bör kompletteras när det gäller sprid- ning av integritetskränkande uppgifter utanför det grundlags- skyddade området,

det bör införas ett utvidgat straffansvar för den som tillhanda- håller en elektronisk anslagstavla och som inte tar bort eller på annat sätt förhindrar spridning av meddelanden som kränker en- skildas personliga integritet och

om mer kvalificerade ärekränkningsbrott bör kunna ge rätt till brottsskadeersättning.

19

Sammanfattning

SOU 2016:7

Våra allmänna utgångspunkter

Vårt uppdrag handlar om att förstärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. Vi har inte kunnat ge något kort eller entydigt svar på vad som inbegrips i den personliga integrite- ten. Ofta beskrivs det som att människan är omgiven av en sfär som är skyddsvärd på flera olika sätt. Det straffrättsliga skyddet bör då för det första gälla angrepp utifrån – fysiskt eller psykiskt – mot denna sfär. Grundläggande behov hos människan att känna trygghet och välbefinnande fordrar att hon skyddas och fredas från sådana angrepp. Det straffrättsliga skyddet bör utöver det gälla den del av den privata sfären som brukar beskrivas som privatlivet och avse personlig information och uppgifter om privatlivet, sådant som varje individ själv bör få hålla för sig själv och bestämma i vilken mån det ska komma till andras kännedom och därmed lämna den skyddande privata sfären.

Sverige ska leva upp till internationella åtaganden och vår grundlag ställer krav när det gäller både skyddet för privatlivet och skyddet för yttrandefriheten. Straffrätten bör utformas så att det blir en rimlig balans mellan integritet och yttrandefrihet. I artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) föreskrivs att var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och i artikel 10 anges att var och en har rätt till yttrandefrihet. Straffbestämmelser som syftar till att skydda integriteten och privatlivet kan samtidigt inskränka yttrandefriheten. Det måste därför göras en avvägning mellan de ibland motstående intressen som kommer till uttryck i dessa artik- lar i Europakonventionen. Av regleringen i 2 kap. regeringsformen (RF) följer också att det behöver vara en god balans mellan inte- gritet och yttrandefrihet och att yttrandefriheten bara får inskrän- kas till det som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Skyddet för integriteten har också den funktionen att det blir ett skydd för den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten och därmed i förlängningen ett skydd för demokratin. Yttrandefriheten kan angripas genom att människor inte vågar yttra sig. Hot mot journalister, debattörer, opinionsbildare och andra kan riskera att den hotade avstår från att yttra sig eller delta i den offentliga de- batten. Det finns därför ett starkt samhällsintresse av att männi- skor känner trygghet i att kunna kommunicera, förmedla nyheter

20

SOU 2016:7

Sammanfattning

och delta i samhällsdebatten och i det fria åsiktsutbytet utan att deras personliga integritet på olika sätt angrips.

Teknikutvecklingen innebär både möjligheter och risker. Genom olika forum på internet finns det i dag – i förhållande till vad som gällde tidigare – väsentligt större möjligheter för männi- skor att uttrycka sina åsikter, ifrågasätta andras ståndpunkter och att väcka och bilda opinion. Fördelarna med denna utveckling är uppenbara, inte bara för individer utan också för det demokratiska samhället. Samtidigt är det uppenbart att de nya sätten att kommu- nicera och sprida information innebär risker för integriteten, i den meningen att enskilda kan utsättas för integritetskränkningar från andra enskilda. Det gäller bl.a. sådant som den stora spridning som information via internet får, svårigheterna att få bort sådant som en gång tillgängliggjorts via internet, de ökade möjligheterna att nå andra människor med hot och kränkningar samt de gynnsamma förutsättningarna för anonymitet. Denna utveckling innebär att det straffrättsliga skyddet måste ses över så att det på ett tydligare sätt kan omfatta nya kommunikationsformer och andra relevanta företeelser som inte fanns vid lagstiftningens tillkomst. Det finns också flera forskningsrapporter som visar att kvinnor och flickor utsätts för integritetskränkande brott av sexualiserad natur. Forskningen visar också att pojkar utsätts för kränkningar kopp- lade till sexualitet och utseende. Vidare kan det framhållas att in- tegritetskränkande brott ofta utgör s.k. hatbrott.

Samhällsutvecklingen – främst de ökade möjligheterna till kom- munikation och informationsspridning – innebär att det straffbara området kan behöva vidgas.

Det straffrättsliga skyddet bör inriktas på sådant som inte kan motverkas med andra medel. En kriminalisering bör förutsätta att det är fråga om beteenden som kan orsaka skada eller personligt lidande i sådan grad att det finns ett samhälleligt intresse av att tillhandahålla ett straffrättsligt skydd. Det straffrättsliga skyddet bör därför omfatta angrepp på integriteten som är så allvarliga att det är nödvändigt att använda kriminalisering.

21

Sammanfattning

SOU 2016:7

Vi föreslår en ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång

Vi föreslår att det införs en ny straffbestämmelse i 4 kap. brotts- balken (BrB) om olaga integritetsintrång. Den nya bestämmelsen innebär ett straffansvar för den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida bild eller annan uppgift på ett sätt som är ägnat att medföra kännbar skada för den som uppgiften rör.

Genom internet och annan elektronisk kommunikation har möjligheterna att sprida integritetskränkande uppgifter om andra ökat väsentligt. Nya skyddsintressen har därför uppkommit och enligt vår mening medfört ett väsentligt ökat behov av ett bättre utformat straffrättsligt skydd för privatlivet och den personliga integriteten.

Sverige har en positiv skyldighet enligt artikel 8 i Europakon- ventionen att ge enskilda ett verkningsfullt skydd för privatlivet. Samtidigt måste beaktas att en ny straffrättslig reglering ska inne- bära en god balans mellan skyddet för privatlivet och skyddet för yttrandefriheten. De nuvarande straffrättsliga, civilrättsliga och offentligrättsliga regler som finns till skydd mot spridning av in- tegritetskränkande uppgifter har delvis andra utgångspunkter och skyddsintressen än integritet och privatliv och de ger enligt vår bedömning inte ens sammantaget ett tillräckligt skydd. Vi har där- för kommit fram till att ett nytt straffrättsligt skydd i 4 kap. BrB mot allvarligare fall av intrång i privatlivet genom spridning av in- tegritetskränkande uppgifter bör införas – genom en bestämmelse om olaga integritetsintrång.

Den nya bestämmelsen bör enligt vår bedömning endast om- fatta allvarliga och uppenbara fall av intrång i privatlivet och kränk- ningar av den personliga integriteten. Bestämmelsen avgränsas därför till de slag av uppgifter som den enskilde typiskt sett har starka skäl att hemlighålla.

Den nya straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång ska gälla den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida

bild eller annan uppgift om någons sexualliv,

bild eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,

bild eller annan uppgift om att någon utsatts för ett allvarligt brott,

22

SOU 2016:7

Sammanfattning

bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller

bild på någons nakna kropp.

Bestämmelsen ska inte vara uteslutande begränsad till dessa slag av uppgifter utan straffansvaret ska också gälla spridning av liknande bild eller uppgift om någons privatliv.

Endast då spridningen av bilderna eller uppgifterna var ägnad att medföra kännbar skada för den som uppgiften rör ska det föreligga ett straffansvar. Med skada avser vi skada på privatlivet och den personliga integriteten. Genom att privata uppgifter sprids till andra mot någons vilja (eller i vart fall utan dennes giltiga sam- tycke) sker det ett intrång i privatlivet hos den person som upp- giften rör. Kravet på att spridningen ska medföra kännbar skada innebär att det bör handla om situationer där en spridning av upp- gifter kan leda till psykiskt lidande och andra allvarliga negativa personliga konsekvenser för den enskilde.

En uppgift ska enligt vårt förslag anses spridd om den är till- gängliggjord för fler än ett fåtal personer. Straffansvaret ska vara oberoende av vilken teknik för spridning som har använts, t.ex. genom internet eller annan elektronisk kommunikation, genom papperskopior eller muntligen.

Enligt vårt förslag ska det gälla ett undantag från straffansvar i de fall där spridningen, med hänsyn till syftet och övriga omstän- digheter, var försvarlig. Vid bedömningen av frågan om straffansvar ska det göras en avvägning mellan skyddet för privatlivet och vär- nandet av yttrandefriheten. Det kan t.ex. gälla i fall då det funnits ett tydligt allmänintresse av att uppgiften sprids.

Straffet för brott av normalgraden ska vara böter eller fängelse i högst två år. Enligt vårt förslag ska det även införas ett grovt brott. Straffet för grovt brott ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen, med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll, det sätt som spridningen skett och omfattningen av sprid- ningen, har varit ägnad att medföra mycket kännbar skada för den som bilden eller uppgiften rör.

Sekretess ska gälla i domstol när mål om olaga integritetsintrång prövas. Det ska vara fråga om samma slag av sekretess som idag gäller i bl.a. mål om sexualbrott, brott mot tystnadsplikt, utpress- ning och människohandel.

23

Sammanfattning

SOU 2016:7

Olaga integritetsintrång ska enligt vårt förslag åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är på- kallat från allmän synpunkt.

Vi föreslår därutöver att straffbestämmelsen om olaga förföljelse i 4 kap. 4 b § BrB ska utvidgas till att omfatta även gärningar som utgör olaga integritetsintrång. Fridskränkningsbrotten i 4 kap. 4 b § BrB kommer att omfatta olaga integritetsintrång utan att det behöver göras någon lagändring.

Vi har gjort en översyn av befintliga straffbestämmelser i brottsbalken till skydd för den personliga integriteten

Olaga hot

Vi föreslår att bestämmelsen om olaga hot i 4 kap. 5 § BrB ändras i två avseenden. Dels anges i vårt förslag att ett hot blir straffbart om det är ägnat att framkalla allvarlig oro, i stället för som tidigare all- varlig fruktan. Dels föreslår vi att bestämmelsens tillämpningsom- råde vidgas genom att det blir straffbart att hota med fler slag av brottsliga gärningar än i dag.

Vi bedömer att bestämmelsen om olaga hot inte motsvarar de behov av ett straffrättsligt skydd som finns i dag. Nya möjligheter till elektronisk kommunikation ökar risken för brott mot den per- sonliga integriteten. Det medför enligt vår bedömning behov av ett straffrättsligt skydd mot hot som går ut på att utsätta någon för brott mot integriteten. Tillämpningsområdet för bestämmelsen om olaga hot bör därför utvidgas till att avse hot om brott mot den enskildes frihet eller frid. Vårt förslag innebär att det kan vara straffbart att hota med att sprida mycket integritetskränkande bilder och andra uppgifter om någon annan, dvs. att hota med att utsätta någon för ett olaga integritetsintrång. Det kan också vara straffbart att hota någon med ett hemfridsbrott. En utvidgning av bestämmelsen om olaga hot innebär också enligt vår bedömning att förtäckta hot om brottsliga gärningar kan träffas av straffansvar i större utsträckning än i dag.

Vi föreslår också att bestämmelsen om olaga hot förtydligas och att nivån för straffbarhet på ett tydligare sätt ger uttryck för hur bestämmelsen har tillämpats av domstolarna. Genom den nya ly- delse som vi föreslår, förutsätts inte längre att hotet ska ha varit

24

SOU 2016:7

Sammanfattning

ägnat att framkalla allvarlig fruktan, utan det räcker med att hotet har varit ägnat att framkalla allvarlig oro. I praktiken innebär den nya lydelsen enligt vår bedömning i första hand en anpassning till och kodifiering av hur bestämmelsen i stor utsträckning redan till- lämpas av domstolarna.

Genom den lydelse som vi föreslår, blir det straffbart att hota någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig oro för sin egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid.

Ofredande

Vi föreslår att bestämmelsen om ofredande i 4 kap. 7 § BrB ändras i några avseenden. Det tydliggörs i vårt förslag att gärningar som kan innebära kännbara fridskränkningar omfattas av straffansvar. Be- stämmelsen anpassas dessutom till nya sätt för människor att kommunicera och utvidgas i viss mån.

Vi har bedömt att bestämmelsen om ofredande bör modernise- ras på så sätt att den tydligt omfattar även nya sätt på vilka männi- skor kan kommunicera och närma sig andra på sådant sätt att det kränker andras frid. Det avgörande för straffansvar bör därför vara om en kännbar fridskränkning kan uppkomma – inte det sätt på vilket det kan ske.

Bedömningen ska utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Straffansvaret måste dock avgöras utifrån en allmänt hållen norm för vad som utgör ett oacceptabelt beteende och vad man som enskild inte bör förväntas tåla. Detta kommer genom vårt för- slag till uttryck genom att det för straffansvar förutsätts att det är frågan om ett hänsynslöst agerande mot någon annan som varit ägnat att kränka den andres frid på ett kännbart sätt.

Den tidigare exemplifieringen av olika straffbara handlingar i bestämmelsen utgår. Genom bestämmelsens nya lydelse omfattas olika slags hänsynslösa ageranden mot någon annan som innebär angrepp på den andres privata och fredade sfär. Det innebär att straffbestämmelsen inbegriper en rad olika hänsynslösa beteenden som

angrepp på den fysiska och rumsliga sfären,

25

Sammanfattning

SOU 2016:7

andra angrepp som stör någons lugn, harmoni och sinnestill- stånd och

ageranden som tvingar någon att tåla olägenheter eller utföra dispositioner inom den privata sfären.

Genom den nya lydelse som vi föreslår ska den som agerar hän- synslöst mot någon annan på ett sätt som är ägnat att kränka den andres frid på ett kännbart sätt dömas för ofredande. Den nya ly- delsen innebär att bestämmelsen på ett tydligare sätt omfattar nya sätt att kommunicera och rikta angrepp mot någon annan genom internet. För straffansvar ska inte längre förutsättas att ett angrepp måste ha uppfattats av den angripne redan när det företas. Brottet fullbordas när det sker ett fysiskt gränsöverskridande eller när angreppet uppfattas av den angripne. Vårt förslag innebär också att ett enstaka yttrande under vissa förhållanden ska kunna innebära ett straffbart ofredande, i de fall innehållet och sättet meddelandet framförs på kan anses utgöra en kännbar fridskränkning. Detta innebär i viss mån en utvidgning av det straffbara området.

Förtal och grovt förtal

Vi föreslår att bestämmelsen om förtal i 5 kap. 1 § BrB modernise- ras och utformas i linje med hur den kommit att tillämpas. Där- utöver föreslår vi att rekvisiten för grovt förtal i 5 kap. 2 § BrB förtydligas.

Vi har analyserat det straffrättsliga skyddet för den s.k. objek- tiva äran, mot bakgrund av samhällsutvecklingen och de nya sätt att kommunicera mellan människor som hela tiden utvecklas. Förtals- brottets tillämpningsområde bör enligt vår bedömning utvecklas i linje med hur bestämmelsen tillämpats i praxis och ha ett skydds- intresse som svarar mot dagens behov av att skydda enskilda från att få anseendet skadat. Förtalsbrottet bör också liksom hittills ge utrymme för en avvägning mellan yttrandefriheten och skyddet för privatlivet och bestämmelsens tillämpning bör kunna utvecklas i takt med samhällsförändringarna och praxis från Europadomstolen. Bedömningen av vilka uppgifter som bör vara straffbara att lämna – och även tillämpningen av åtalsprövningsregeln – måste enligt vår

26

SOU 2016:7

Sammanfattning

bedömning tolkas i ljuset av hur samhällsvärderingarna ändras över tid.

Vi har även analyserat om bestämmelsen – beträffande den grad av bestämdhet som krävs – på ett lämpligt sätt ger uttryck för vilka slags uppgifter som bör omfattas eller om gränsen i praxis satts för högt eller för lågt. Vi har kommit fram till att kravet på bestämdhet hos de uppgifter som kan omfattas av förtal har kommit att sättas relativt lågt i praxis. Gränsen har dock inte satts för lågt i praxis. Det finns enligt vår bedömning inte skäl att söka åstadkomma en utveckling där gränsen sätts ännu lägre och heller inte högre. Den nedre gräns för en uppgifts bestämdhet som har definierats i praxis bör därför ha fortsatt giltighet.

Enligt den nya lydelse som vi föreslår, ska den som lämnar upp- gift om att någon är brottslig eller annan nedsättande uppgift om någon dömas för förtal, om uppgiften var ägnad att skada anseen- det hos den som uppgiften avser. Enligt vårt förslag har rekvisitet

”klandervärd i sitt levnadssätt” utmönstrats, eftersom uttrycket i dag framstår som en överflödig exemplifiering som närmast tar sikte på moraliska värderingar gällande vissa levnadssätt. Uppgifter om någons levnadssätt, levnadsvanor, beteenden eller liknade om- ständigheter omfattas i stället enligt vårt förslag av en allmän regel som straffbelägger lämnande av nedsättande uppgifter.

Det ska liksom tidigare inte dömas till ansvar om det var för- svarligt att lämna uppgiften och den var sann eller den som lämnade uppgiften hade skälig grund för den. Det innebär att domstolen i det enskilda fallet har möjlighet att göra en avvägning i förhållande till intresset av yttrandefrihet.

Vid bedömningen av om ett förtalsbrott är grovt bör enligt vår mening i tydligare omfattning än idag vissa aspekter gällande inter- net och annan elektronisk kommunikation kunna beaktas. Det åstadkoms genom att frågan om en uppgifts spridning bedöms på ett mer nyanserat sätt. Vid avgörandet av om ett förtalsbrott är grovt ska enligt vårt förslag uppgiftens innehåll, sättet för spridning av uppgiften och omfattningen av spridningen beaktas.

27

Sammanfattning

SOU 2016:7

Förolämpning

Vi föreslår att det i bestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § BrB tydliggörs att gärningar som kan kränka någons självkänsla eller värdighet omfattas av straffansvar. Genom vårt förslag mo- derniseras också beskrivningen av vilka gärningar som kan utgöra en förolämpning.

Vi gör den bedömningen att det ursprungligt angivna skydds- intresset gällande förolämpningsbrottet – att skydda mot angrepp på någons ärekänsla och s.k. subjektiva ära – i dag framstår som förlegat. Bestämmelsen torde enligt vår bedömning inte heller idag fullt ut tillämpas med detta som utgångspunkt. Det finns dock enligt vår mening inte skäl att upphäva bestämmelsen. Bestäm- melsen om förolämpning bör uttryckligen straffbelägga endast gärningar som kan vara kränkande för någon annans självkänsla eller värdighet. Bedömningen ska utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Straffansvaret måste dock avgöras utifrån en allmänt hållen norm för vad som utgör ett oacceptabelt beteende och vad man som enskild inte bör förväntas tåla. Detta kommer till uttryck genom att det i bestämmelsen anges att gärningen ska vara ägnad att kränka någons självkänsla eller värdighet.

Beskrivningen av det brottsliga handlandet i bestämmelsen änd- ras och moderniseras. Enligt den lydelse som vi föreslår ska straffansvar förutsätta att någon genom beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende agerar mot någon annan på ett sätt som är ägnat att kränka den andres självkänsla eller värdig- het.

Olaga hot, förtal och förolämpning som tryck- och yttrandefrihetsbrott

Olaga hot, förtal och förolämpning är tryck- och yttrandefrihets- brott eftersom de ingår i tryckfrihetsförordningens s.k. brotts- katalog. Vi föreslår att brottsbeskrivningarna i den brottskatalogen anpassas språkligt och innehållsmässigt till de ändringar vi föreslår i BrB gällande olaga hot, förtal och förolämpning. Genom den hän- visning som görs i yttrandefrihetsgrundlagen kommer ändringarna även få genomslag även på YGL:s tillämpningsområde.

28

SOU 2016:7

Sammanfattning

Vi föreslår att ansvaret för tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor ska utvidgas

Vi föreslår att straffansvaret enligt lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) utvidgas i några avseenden.

I BBS-lagen föreskrivs ett straffansvar i vissa fall för den som tillhandahåller en s.k. elektronisk anslagstavla, dvs. en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden där användare kan sända in egna och ta del av andras meddelanden. Syftet med BBS-lagen är att lägga ett visst ansvar på den som tillhandahåller en elektronisk an- slagstavla att utöva tillsyn och dessutom en skyldighet att agera så att meddelanden som uppenbart innebär vissa brott, bl.a. uppvig- ling och hets mot folkgrupp, tas bort eller hindras från att spridas vidare.

Vi har konstaterat att det finns ett behov av att se över BBS- lagen på ett övergripande och samlat sätt i ljuset av den teknikut- veckling som skett sedan lagens tillkomst. Det ligger dock inte inom ramen för vårt uppdrag. Vi har bedömt att en utvidgning av det straffbara området – förutsatt att det finns tillräckliga skäl – kan göras inom ramen för den nuvarande BBS-lagen.

Vi har kommit fram till att det finns behov av att utvidga ansva- ret enligt BBS-lagen till mer allvarliga brott mot den personliga integriteten, eftersom ett ansvar för tillhandahållaren i vissa fall kan vara det enda medel som står till buds mot spridning av integritets- kränkande brott via internet. Vi har konstaterat att ett för om- fattande ansvar för tillhandahållaren skulle innebära en opropor- tionerlig inskränkning av yttrandefriheten och en risk för en omo- tiverat hård självcensur och i förlängningen att enskilda erbjuds färre forum för att uttrycka åsikter och bilda opinion. Vår bedöm- ning är att en utvidgning av tillhandahållarens ansvar kan göras om den inte blir större än att yttrandefriheten fortfarande värnas och kraven på rättssäkerhet och legalitet tillgodoses.

Vi föreslår att olaga hot och olaga integritetsintrång bör omfat- tas av en utvidgning av straffansvaret enligt BBS-lagen. Gällande dessa brottstyper finns det enligt vår bedömning ett stort behov både för den som utsatts för ett brott och för samhället av att spridning via elektroniska anslagstavlor kan förhindras. För båda dessa brottstyper har dessutom tillhandahållaren en realistisk möj- lighet att ta ställning till om ett meddelande är sådant som avses i

29

Sammanfattning

SOU 2016:7

respektive straffbestämmelse. Detta gäller enligt vår bedömning även med beaktande av kravet i BBS-lagen på att det ska vara uppenbart för tillhandahållaren att meddelandet är sådant.

Vi föreslår att rätten till brottsskadeersättning ska utvidgas till vissa ärekränkningsbrott

Vi föreslår att möjligheterna till brottsskadeersättning enligt brotts- skadelagen (2014:322) ska vidgas i ett avseende.

Enligt de nuvarande reglerna kan brottsskadeersättning betalas för den skada det innebär att någon allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet eller frid. Att ”ära” inte uppräknas, innebär att brottsskadeersätt- ning inte kan betalas ut för kränkning genom något av ärekränk- ningsbrotten.

Vi har konstaterat att möjligheterna att sprida bilder eller andra uppgifter om andra har ökat väsentligt genom utvecklingen av in- ternet och annan elektronisk kommunikation. Det leder till större risker för att enskilda utsätts för brott som innebär allvarliga in- trång i den personliga integriteten eller skador på anseendet. Det finns därför starka skäl som talar för att utvidga möjligheten till brottsskadeersättning till att gälla när någon utsätts för ett allvarligt ärekränkningsbrott. Vi föreslår därför att rätten till brottsskade- ersättning ska omfatta kränkning som sker genom grovt förtal och att brottskadeersättningen ska bestämmas enligt de regler som gäller för de brott som idag kan ge rätt till ersättning för kränkning.

Om vårt förslag om att införa en ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång införs i 4 kap. BrB kommer vissa brott som idag bedöms som grovt förtal i stället att falla in under bestämmelsen om olaga integritetsintrång. Det innebär en rätt till brottskade- ersättning på samma sätt som för andra brott som regleras i 4 kap. BrB.

30

SOU 2016:7

Sammanfattning

Andra frågor som vi har behandlat utan att lägga fram förslag

De förslag vi lägger fram innebär en viss utvidgning av det straff- bara området samtidigt som straffbestämmelserna blir mer mo- dernt och tydligt utformade. Det leder till att brott som kränker den personliga integriteten kan lagföras i högre utsträckning än idag. Bestämmelserna är generellt utformade och de föreslagna ändringarna innebär ett utvidgat skydd för alla som utsätts för brott mot den personliga integritetren. I det ligger också att de som utsätts för integritetskränkande brott av sexualiserad natur och de som utsätts för brott som har rasistiska motiv får ett starkare straffrättsligt skydd.

Utöver detta har vi i utredningsarbetet konstaterat att angrepp mot olika grupper av personer kan aktualisera särskilda frågeställ- ningar.

Utifrån bl.a. olika rapporter som vi tagit del av, har vi konstate- rat att olaga hot och andra integritetskränkande brott som riktar sig mot journalister, debattörer eller andra opinionsbildare före- kommer ofta och kan utgöra ett hot mot yttrandefriheten. Enligt vår bedömning kan det därför finnas skäl att överväga ett förstärkt straffrättsligt skydd mot brott som sker i syfte att hindra någon från att utöva sin yttrandefrihet eller angripa någon som har utövat den rättigheten. Denna fråga ligger dock vid sidan av våra direktiv. Vi har dessutom konstaterat att det uppkommer flera principiella frågor om hur ett sådant förstärkt straffrättsligt skydd skulle kunna utformas och avgränsas. Denna fråga ryms därför inte inom vårt uppdrag.

Om någon utsätts för ett flertal nedsättande och kränkande ut- talanden från olika personer kan det upplevas som ett kollektivt angrepp. Detta är till stor del förknippat med de ökade möjligheter som finns att kommunicera och uttrycka sig via internet. Genom de förslag vi lägger fram kommer sådana aspekter i större utsträck- ning kunna få genomslag vid straffrättsliga bedömningar, sam- mantaget med att de generella reglerna om gärningsmannaskap och medverkan till brott blir tillämpade. Att införa särskilda bestäm- melser – tillämpliga på sådant som kan upplevas som kollektiva angrepp genom internet – har vi bedömt som svårgenomförbart och frågan måste i så fall övervägas i annat sammanhang.

31

Summary

Our remit

Our overarching remit was to conduct a broad review of the protection provided by criminal law for individuals’ personal privacy, particularly with regard to threats and other violations. Further, the remit involved analysing whether the protection provided by criminal law is fit for purpose or whether it should be changed. Our terms of reference stressed that an essential part of the analysis should concentrate on how developments in society and technology have changed opportunities to communicate and thus also the possibility of committing acts that involve threats and violations. In terms of our review, the remit included paying particular attention to whether:

the penalty provisions for unlawful threats, molestation, defamation and insulting behaviour and – if necessary – other penalty provisions for the protection of personal privacy should be made clearer, expanded or amended in some other way;

the protection provided by criminal law should be supple- mented concerning dissemination of information that violates people’s privacy beyond the area protected by the constitution;

greater criminal liability should be introduced for those who provide an electronic bulletin board and who do not remove or in another way prevent the dissemination of messages that violate an individual’s personal privacy; and

it should be possible to give criminal injuries compensation for more sophisticated offences against libel laws.

33

Summary

SOU 2016:7

Our starting points

Our remit is about strengthening the protection provided by criminal law for personal privacy. We have not been able to give a short or clear-cut answer to what is included in personal privacy. It is often described as though the individual is surrounded by a sphere that is worthy of protection in various ways. The protection provided by criminal law should, then, primarily apply to external attacks – physical or psychological – against this sphere. The basic need of individuals to have their safety and well-being safeguarded requires that they are protected and defended against such attacks. The protection provided by criminal law should also apply to the part of the private sphere that is normally described as private life and refers to personal information and information about a person’s private life – the kind of information whereby every individual should be allowed to decide for themselves the extent to which it should come to the knowledge of others and thus leave the protected private sphere.

Sweden must live up to international commitments and our constitution when it comes to the protection of people’s private lives and freedom of expression. Criminal law should be designed such that there is a reasonable balance between privacy and freedom of expression. Article 8 of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (European Convention on Human Rights) prescribes that every- one has the right to respect for his private life and Article 10 states that everyone has the right to freedom of expression. The penalty provisions aimed at protecting people’s privacy and private life may also restrict freedom of expression. A balance has to be struck therefore between the sometimes conflicting interests that are manifested in these articles of the European Convention on Human Rights. It also follows from the provisions contained in Chapter 2 of the Instrument of Government that there needs to be a good balance between privacy and freedom of expression, and that freedom of expression may only be restricted to the extent necessary in a democratic society.

Protection of privacy is also protection of the free formation of opinions and, ultimately, of democracy. There may be a risk that threats against journalists, debaters or opinion-makers result in the

34

SOU 2016:7

Summary

person threatened refraining from expressing him- or herself or participating in the public debate. There is, therefore, a strong interest in society that people feel safe communicating, providing news and taking part in the public debate and in the free exchange of opinions without their personal privacy being attacked in various ways.

Technological developments entail both opportunities and risks. Through various internet forums there are currently – compared with what used to apply – significantly greater possibilities for people to express their views, question others’ positions and stimulate and form opinions. The advantages of this development are clear, not just for individuals but also for democratic society. At the same time, it is clear that these new ways of communicating and spreading information entail risks for privacy in the sense that an individual may be subjected to violations of their privacy by other individuals. This includes the wide dissemination of information via the internet, difficulties of removing information once made available on the internet, the increased opportunities for reaching other people with threats and violations, and the favourable conditions for anonymity. This development means that the protection provided in criminal law must be reviewed so that it more clearly covers new forms of communication and other relevant phenomena that did not exist when the legislation came into being. There are also several research reports showing that women and girls are subjected to offences of a sexual nature that violate their privacy. At the same time, the research shows that boys, too, are subjected to violations linked to sexuality and appearance. Moreover, it can be pointed out that offences that violate people’s privacy often constitute what are known as ‘hate crimes’.

Developments in society – primarily the increased opportunities for communication and information dissemination – also mean that the criminal area may need to be expanded.

The protection provided by criminal law should concentrate on things that cannot be combated with other means. A prerequisite for criminalisation should be that the behaviour can cause harm or personal suffering to such a degree that there is an interest in society to provide protection in the form of criminal law. The protection provided by criminal law should, therefore, cover

35

Summary

SOU 2016:7

attacks on people’s privacy that are so serious that criminalisation is necessary.

We propose a new penal provision on unlawful violation of privacy

We propose the introduction of a new penalty provision in Chapter 4 of the Swedish Penal Code on unlawful violation of privacy. It will entail criminal liability in certain cases for those who violate someone else’s private life by spreading images or other information in a way that is intended to cause tangible harm to the person who is the subject of the information.

Through the internet and other electronic communication, the possibilities of spreading information about other people that violates their privacy have increased considerably. New protection interests have therefore arisen and there is, in our view, a considerably greater need for criminal law to protect people’s private life and personal privacy.

Sweden has a positive obligation under Article 8 of the European Convention on Human Rights to give individuals effective protection of their private life. However, it must be ensured that a new criminal law provision strikes a good balance between protection of people’s private life and protection of freedom of expression. The current criminal law, civil law and public law provisions that exist to protect against the spread of information that violates people’s privacy have, to some extent, other points of departure and protection interests than privacy and private life, and are in our view not at all adequate. We have therefore come to the conclusion that new protection in criminal law in Chapter 4 of the Swedish Penal Code against more serious cases of violation of a person’s private life through the spread of information that is sensitive in terms of privacy should be introduced – unlawful violation of privacy.

In our view, the new provision should only cover serious and obvious cases of violation of a person’s private life and violations of personal privacy. The provision is therefore limited to the kind of information that an individual would typically have strong reasons for keeping secret.

36

SOU 2016:7

Summary

The new penalty provision on unlawful violation of privacy is to apply to a person who violates another person’s private life by spreading:

images or other information about someone’s sex life;

images or other information about the state of someone’s health;

images or other information about someone being subjected to a serious crime;

images of someone in a very vulnerable situation; or

images of someone’s naked body.

The provision is not to be limited exclusively to this information; criminal liability is to also apply to the spreading of similar images or information about someone’s private life.

Criminal liability exists only when the spreading of the images or information was intended to cause tangible harm to the person who is the subject of the information. By harm, we mean harm to a person’s private life or personal privacy. When private information is spread to others against someone’s will (or at least without their valid consent), a violation has occurred of the private life of the person who is the subject of the information. The requirement that the spreading must have caused tangible harm means that this should refer to situations in which the spreading of information may result in mental suffering and other serious negative personal consequences for the individual.

Under our proposal, information is to be deemed to have been spread if it has been made accessible to more than a few people. Criminal liability is to be independent of the technology used to spread the information, e.g. via the internet or other electronic communications, through paper copies or orally.

Under our proposal there must be an exemption from criminal liability in cases in which the act was defensible considering the purpose and other circumstances. When assessing the issue of criminal liability, a balance must be struck between protection of private life and safeguarding freedom of expression. This may apply, for example, in cases where there was a clear public interest in the information being spread.

37

Summary

SOU 2016:7

The penalty for ordinary offences is to be a fine or a maximum of two years’ imprisonment. Under our proposal, there is also to be a category for gross offences. For a gross offence, the punishment is to be imprisonment for at least six months and at most four years. When assessing whether the offence is gross, special attention must be given to whether the act – considering the content of the image or information, the way in which it was spread and how widely it was spread – was intended to cause very tangible harm to the person who is the subject of the image or the information.

Secrecy is to apply in court when a case of unlawful violation of privacy is examined. The same kind of secrecy must apply as currently applies to cases of sexual offences, offences against the duty of confidentiality, extortion and human trafficking.

Under our proposal, unlawful violation of privacy is to be prosecuted by a prosecutor only if the injured party reports the offence for prosecution or if prosecution is in the public interest.

In addition, we propose that the penalty provision on unlawful harassment in Chapter 4, Section 4(b) of the Swedish Penal Code be expanded to also cover acts that constitute unlawful violation of privacy. The violation of integrity offences described in Chapter 4, Section 4(b) of the Swedish Penal Code will cover unlawful violation of privacy without the need for any legislative amendment.

We have conducted a review of the current penalty provisions in the Swedish Penal Code for the protection of personal privacy

Unlawful threats

We propose that the provision on unlawful threats in Chapter 4, Section 5 of the Swedish Penal Code should be amended in two respects. Firstly, our proposal states that a threat is punishable if it is intended to cause serious concern, instead of serious fear, as previously. Secondly, the provision’s area of application is to be expanded by making it punishable to issue threats through more types of criminal act than is currently the case.

38

SOU 2016:7

Summary

We have made the assessment that the provision on unlawful threats does not match the needs that currently exist for protection in criminal law. New opportunities for electronic communications increase the risk of crimes against personal privacy. In our assess- ment, this brings with it the need for protection in criminal law against threats that are intended to subject someone to crimes against their privacy. The area of application of the provision on unlawful threats should therefore be expanded to include threats of crimes against an individual’s freedom or peace. Our proposal means that it could be punishable to threaten to spread images of another person that are very sensitive in terms of personal privacy, i.e. to threaten to subject someone to an unlawful violation of privacy. It may also be punishable to threaten someone with a breach of domiciliary peace. A broadening of the provision on unlawful threats also means, in our assessment, that veiled threats of criminal acts may be subject to criminal liability to a greater extent than at present.

We also propose that the provision on unlawful threats be made clearer and that the level for criminality should more clearly reflect how the provision has been applied by the courts. With the new wording that we propose, it will no longer be a prerequisite that the threat was intended to cause serious fear; it will suffice for the threat to have been intended to cause serious concern. In practice, the new wording means, in our assessment, above all an adaptation to and a codification of how the provision is largely already applied by the courts.

Through the wording that we propose, an individual is to be prosecuted for unlawful threats if he or she has threatened another person with a criminal act in a way that is intended to cause the threatened person serious concern for their own or another’s safety in terms of their physical well-being, property, freedom or integrity.

Molestation

We propose that the provision on molestation in Chapter 4, Section 7 of the Swedish Penal Code be amended in certain respects. Our proposal makes clear that acts that may be tangible

39

Summary

SOU 2016:7

violations of integrity are covered by criminal liability. The provision is also adapted to new ways in which people communicate.

We have assessed that the provision on molestation should be modernised so that it also clearly covers new ways in which people can communicate and come close to others in such a way that violates the integrity of others. The decisive factor for determining criminal liability should therefore be if a tangible violation of integrity could occur – not the manner in which it could occur.

The assessment is to be based on the circumstances in the individual case. However, criminal liability must be determined on the basis of a generally held norm for what represents unacceptable behaviour and what individuals should not be expected to tolerate. This is expressed in our proposal in that a prerequisite for criminal liability is that the matter at hand is a ruthless act against another person that was intended to violate that person’s integrity in a tangible way.

The previous examples of various punishable acts in the provision will be removed. The provision’s new wording covers various types of ruthless acts against another person that involve attacks on the other person’s private and protected sphere. This means that the penalty provision covers a range of different ruthless behaviour, such as:

attacks on the physical and spatial sphere;

other attacks that disturb a person’s peace, harmony and state of mind; and

acts that force another person to tolerate nuisances or carry out arrangements within their private sphere.

Through the new wording we propose, the person acting ruthlessly against another person in a way that is intended to violate that person’s integrity in a tangible way will be prosecuted for molestation.

The new wording means that new ways of communicating and directing attacks against another person via the internet will become more clearly punishable. For criminal liability to apply, there will no longer be the prerequisite that an attack must have been perceived as an attack by the victim at the time it occurred. The offence is completed when a physical line is crossed or when the attack is perceived as such by the victim. Our proposal also

40

SOU 2016:7

Summary

means that one-off comments under certain circumstances will constitute punishable molestation in cases where the content and way they are communicated can constitute a tangible violation of integrity. This means an expansion of the criminal area to a certain extent.

Defamation and gross defamation

We propose that the provision on defamation in Chapter 5, Section 1 of the Swedish Penal Code be modernised and designed in line with how it has been applied. Moreover, we propose that the criteria for gross defamation in Chapter 5, Section 2 of the Swedish Penal Code be made clearer in one respect.

We have analysed the protection provided in criminal law for what is known as ‘objective honour’ against the background of developments in society and the new ways people communicate, which are constantly developing. The area of application of the defamation offence should, in our view, be developed in line with how the provision is applied in practice and have a protection interest that corresponds to the current need to protect individuals from having their reputation damaged. The defamation offence should also, as has so far been the case, provide scope for a balance between freedom of expression and protection of private life, and it should be possible to develop the provision’s area of application in pace with changes in society and case-law from the European Court of Human Rights. The assessment of which information it should be punishable to disclose – and also the special rule on assessing whether prosecution proceedings can be initiated – must in our view be interpreted in the light of how values in society change over time.

We have also analysed whether the provision – concerning the degree of determination that is required – suitably reflects what type of information should be included or whether the threshold in practice has been set too high or too low. We have concluded that the requirement for determination in the information that can be covered by defamation has been set relatively low in practice. However, the threshold has not been set too low in practice. In our view, there is no reason to try to achieve a development in which

41

Summary

SOU 2016:7

the threshold is set even lower, nor is there reason to set it higher. The lower threshold for the determination of a piece of information that has been defined in practice should therefore continue to apply.

Under the new wording we propose, the person who discloses information about someone being criminal or any other disparaging information about someone will be prosecuted for defamation, if the information was intended to damage the reputation of the person who is the subject of the information.

Under our proposal, the criterion ‘reprehensible in their way of life’ has been removed, as the expression now seems to be a superfluous example that directly focuses on moral values concerning certain ways of life. Under our proposal, information about someone’s way of life, living habits, behaviour or similar circumstances is instead covered by a general rule that criminalises the disclosure of disparaging information.

As previously, no one should be made liable if it was justifiable to disclose the information and it was true, or the person who disclosed the information had reasonable grounds for doing so. This means that the court, in each individual case, has the possibility of striking a balance in relation to the interest of freedom of expression.

When assessing whether a defamation offence is gross, it should in our view be possible to a greater extent than is currently the case to consider certain aspects concerning the internet and other electronic communications. This is achieved by assessing the spreading of information in a more nuanced way. Under our proposal, when determining whether a defamation offence is gross, the content of the information, the way it was spread and how widely it was spread should be considered.

Insulting behaviour

We propose that the provision on insulting behaviour in Chapter 5, Section 3 of the Swedish Penal Code make clearer that only acts that can violate a person’s self-esteem or dignity are covered by criminal liability. Through our proposal, the description of which acts can constitute insulting behaviour will also be modernised.

42

SOU 2016:7

Summary

We have made the assessment that the originally stated protection interest concerning the defamation offence – to protect against attacks on a person’s sense of honour and their ‘subjective honour’ – now appears obsolete. In our view, the provision is probably not currently fully applied with this starting point either. However, in our view there is no reason to abolish the provision. Instead, the provision should explicitly define as a criminal offence only acts that may be a violation of another person’s self-esteem or dignity. The assessment is to be based on the circumstances in the individual case. However, criminal liability must be determined on the basis of a generally held norm for what represents unacceptable behaviour and what individuals should not be expected to tolerate. This is expressed by the provision stating that the act must have been intended to violate someone’s self-esteem or dignity.

The description of the criminal act in the provision is to be amended and modernised. Under the wording we propose, criminal liability will presuppose that someone through accusations, disparaging comments or humiliating behaviour acts against another person in a way that is intended to violate the other person’s self- esteem or dignity.

Unlawful threats, defamation and insulting behaviour as offences under the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law on Freedom of Expression

Unlawful threats, defamation and insulting behaviour are offences under the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law on Freedom of Expression as they are included in the catalogue of offences in the Freedom of the Press Act. We propose that the descriptions of the offences in the catalogue of offences be adapted in terms of language and content to the amendments we propose to the Swedish Penal Code regarding unlawful threats, defamation and insulting behaviour. Through the reference in the Fundamental Law on Freedom of Expression, the amendments will also have an impact on the area of application of this Law.

43

Summary

SOU 2016:7

We propose broadening the liability of providers of electronic bulletin boards

We propose that criminal liability under the Act on Responsibility for Electronic Bulletin Boards (1998:112) (the BBS Act) be expanded in certain respects.

The BBS Act establishes criminal liability in certain cases for a person who provides an electronic bulletin board, a service for electronic communication of messages where users can send in their own messages and read those of others. The purpose of the BBS Act is to place a certain responsibility on those who provide electronic bulletin boards to exercise supervision and also an obligation to take action so that messages that clearly constitute certain offences, such as inciting rebellion and incitement to racial hatred, are removed or prevented from being spread further.

We have noted that there is a need to review the BBS Act in a comprehensive and coherent way in light of the technological developments that have taken place since the Act came into existence. However, this is not within the framework of our remit. We have nonetheless assessed that an expansion of the criminal area – provided that there are sufficient grounds – could be undertaken within the framework of the current BBS Act.

We have arrived at the conclusion that there are strong grounds for broadening liability under the BBS Act to cover more serious offences against personal privacy because liability for the provider can in some cases be the only available means to prevent the spread of violation of privacy offences via the internet. However, we have noted that too broad a liability for the provider may result in a disproportionate restriction of freedom of expression and the risk of an unjustifiably strict self-censorship, ultimately leading to a situation in which individuals are offered fewer forums to express their views and form opinions. In our assessment, the provider’s liability can be broadened, if it is not broadened to such an extent that freedom of expression cannot be protected and the requirement for legal certainty and legality cannot be met.

We propose that unlawful threats and unlawful violation of privacy should be covered by a broadening of criminal liability under the BBS Act. With regard to these types of offences, there is, in our view, a great need – as far as both the person subjected to

44

SOU 2016:7

Summary

the crime and society as a whole are concerned – to be able to prevent spreading via electronic bulletin boards. For both of these types of offence, the provider also has the realistic possibility of deciding whether a message constitutes what is referred to in the different penalty provisions. In our view, this also applies taking into consideration the requirement that it must be clear to the provider that the message is of such nature.

We propose that the right to criminal injuries compensation be expanded to cover certain offences against libel laws

We propose that the possibilities to receive criminal injuries compensation under the Criminal Injuries Compensation Act (2014:322) be expanded in one respect.

Under the current rules, criminal injuries compensation can be paid for the harm caused by someone seriously violating another person by committing an offence that is an attack on that person, their freedom or integrity. The fact that ‘honour’ is not included here means that criminal injuries compensation cannot be paid for a violation through an offence against libel laws.

We have noted that the possibilities of spreading images or other information about others have grown considerably through the development of the internet and other electronic communications. In our view, this entails a greater risk of individuals being subjected to crimes that involve serious violations of their personal privacy or damage to their reputation. There are therefore strong grounds for expanding the possibility of receiving criminal injuries compensation to cover situations in which someone has been subjected to a serious offence against libel laws. We therefore propose that the right to criminal injuries compensation should apply to violations involving gross defamation and that criminal injuries compensation be determined according to the rules that apply for offences that currently entail the right to compensation for a violation.

If our proposal for a new penalty provision for unlawful violation of privacy is introduced in Chapter 4 of the Swedish Penal Code, certain offences that are currently considered to be gross defamation will instead come under the provision on

45

Summary

SOU 2016:7

unlawful violation of privacy. This entails the right to criminal injuries compensation in the same way as other offences regulated in Chapter 4 of the Swedish Penal Code do.

Other issues we have considered without making proposals

The proposals we have presented entail a certain expansion of the criminal area and at the same time the penalty provisions will become more modern and clearly worded. This means that it will be possible to prosecute more offences that violate personal privacy than is the case today. The provisions are generally worded and they provide for greater protection for everyone who is subjected to offences against their personal privacy. This also means that those who are subjected to offences of a sexual nature that violate their privacy and those who are subjected to offences with racist motives receive greater protection in criminal law.

In addition to this, we have noted in our inquiry work that attacks against various groups of people may raise special questions.

On the basis of various reports and other material that we have read, we have noted that unlawful threats and other offences that violate privacy targeting editors, journalists, debaters and other opinion-makers occur frequently and can be a threat to freedom of expression. In our view, there may therefore be grounds to consider greater protection in criminal law against offences that are committed with the aim of preventing someone from exercising their freedom of expression or attacking someone who has exercised that right. However, this issue lies beyond our terms of reference. We have also noted that several principle issues arise concerning how this kind of greater protection in criminal law could be designed and delimited. This issue is therefore not within our remit.

If someone is subjected to a number of disparaging and abusive comments from various people, this can feel like a collective attack. This is largely linked to the greater opportunities that exist for communicating and expressing oneself via the internet. The proposals we have presented will help such aspects have a greater

46

SOU 2016:7

Summary

impact on criminal law assessments, along with the fact that the general rules on perpetratorhood and complicity in an offence are applied. We have reached the conclusion that the introduction of special provisions – applicable to acts that could be experienced as collective attacks via the internet – would be difficult to implement. This would therefore have to be considered in a different context.

47

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4 §1

Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet ska såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara enligt lag:

--------

 

 

 

 

14. förtal,

varigenom

någon

14. förtal,

varigenom någon

utpekar

annan såsom

brottslig

lämnar uppgift om att någon är

eller klandervärd i sitt levnadssätt

brottslig eller en annan nedsätt-

eller annars lämnar uppgift som

ande uppgift om någon som är

är ägnad att utsätta denne för

ägnad att skada anseendet hos den

andras missaktning, och, om den

som uppgiften avser och, om den

förtalade

är

avliden, gärningen

förtalade är avliden, gärningen är

är sårande för de efterlevande

sårande för de efterlevande eller

eller annars kan anses kränka

annars kan anses kränka den

den frid, som bör tillkomma den

frid, som bör tillkomma den

avlidne, dock inte om det med

avlidne, dock inte om det med

hänsyn

till

omständigheterna

hänsyn till

omständigheterna

var försvarligt att lämna uppgift

var försvarligt att lämna uppgift

i saken och han eller hon visar

i saken och han eller hon visar

1 Senaste lydelse 2014:1370.

49

Författningsförslag SOU 2016:7

att uppgiften var sann eller att

att uppgiften var sann eller att

han eller hon hade skälig grund

han eller hon hade skälig grund

för den;

för den;

 

 

15. förolämpning, varigenom

15. förolämpning, varigenom

någon smädar annan genom

någon genom beskyllning, ned-

kränkande tillmäle eller beskyll-

sättande uttalande eller föröd-

ning eller genom annat skymfligt

mjukande beteende

agerar

mot

beteende mot honom eller henne;

någon annan på ett sätt som är

 

ägnat att kränka den andres

 

självkänsla eller värdighet;

 

16. olaga hot, varigenom

16. olaga hot,

varigenom

någon hotar annan med brottslig

någon hotar någon annan med

gärning på ett sätt som är ägnat

brottslig gärning på ett sätt som

att hos den hotade framkalla

är ägnat att hos den hotade

allvarlig fruktan för egen eller

framkalla allvarlig oro för sin

annans säkerhet till person eller

egen eller annans säkerhet till

egendom;

person, egendom,

frihet

eller

--------

frid;

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

50

SOU 2016:7

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 4 kap. 4 b, 5, 7 och 11 §§ samt 5 kap. 1–3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 6 b § och 4 kap. 6 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

4 kap.

 

 

 

 

 

 

 

4 b §2§

 

 

 

Den som förföljer en person

Den som förföljer en person

genom brottsliga gärningar som

genom brottsliga gärningar som

utgör

 

 

 

 

utgör

 

 

 

1. misshandel

enligt

3 kap.

1. misshandel

enligt

3 kap.

5 § eller försök till sådant brott

5 § eller försök till sådant brott

som inte är ringa,

 

 

 

som inte är ringa,

 

 

2. olaga tvång

enligt

4 kap.

2. olaga tvång

enligt

4 kap.

4 § första stycket,

 

 

 

4 § första stycket,

 

 

3. olaga hot enligt 4 kap. 5 §

3. olaga hot enligt 4 kap. 5 §

första stycket,

 

 

 

 

första stycket,

 

 

 

4. hemfridsbrott

eller

olaga

4. hemfridsbrott eller

olaga

intrång enligt 4 kap. 6 §,

 

intrång enligt 4 kap. 6 §,

 

5. kränkande

fotografering

5. kränkande

fotografering

enligt 4 kap. 6 a §,

 

 

 

enligt 4 kap. 6 a §,

 

 

 

 

 

 

 

6. olaga

integritetsintrång

 

 

 

 

 

enligt 4 kap. 6 b §,

 

 

6. ofredande enligt 4 kap. 7 §,

7. ofredande enligt 4 kap. 7 §,

7. sexuellt

ofredande

enligt

8. sexuellt

ofredande

enligt

6 kap. 10 §,

 

 

 

 

6 kap. 10 §,

 

 

 

8. skadegörelse enligt 12 kap.

9. skadegörelse enligt 12 kap.

1 § eller försök till sådant brott,

1 § eller försök till sådant brott,

9. åverkan

enligt

12 kap. 2 §

10. åverkan enligt 12 kap. 2 §

första stycket, eller

 

 

första stycket, eller

 

10. överträdelse

av kontakt-

11. överträdelse

av kontakt-

2 Senaste lydelse 2013:366.

51

Författningsförslag

SOU 2016:7

förbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärn- ingarna har utgjort led i en upp- repad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

förbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärn- ingarna har utgjort led i en upp- repad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

5 §3

Om någon lyfter vapen mot

Den som hotar någon annan

annan eller eljest hotar med

med brottslig gärning på ett sätt

brottslig gärning på sätt som är

som är ägnat att hos den hotade

ägnat att hos den hotade fram-

framkalla allvarlig oro för sin

kalla allvarlig fruktan för egen

egen eller annans säkerhet till

eller annans säkerhet till person

person, egendom, frihet eller

eller egendom, döms för olaga

frid, döms för olaga hot till

hot till böter eller fängelse i

böter eller fängelse i högst ett

högst ett år.

år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

6 b §

Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida 1. bild eller annan uppgift om

någons sexualliv,

2. bild eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,

3. bild eller annan uppgift om att någon utsatts för ett allvarligt brott,

4. bild på någon som befinner sig in en mycket utsatt situation,

5. bild på någons nakna kropp, eller

6. annan liknande bild eller uppgift om någons privatliv

döms, om spridningen var

3 Senaste lydelse 1993:207.

52

SOU 2016:7

Författningsförslag

ägnad att medföra kännbar skada för den som bilden eller uppgiften rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år.

Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.

 

 

 

6 c §

 

 

 

 

 

 

Är

brott som avses

i

6 b §

 

 

 

grovt, döms för grovt olaga

 

 

 

integritetsintrång till fängelse i

 

 

 

lägst sex månader och högst fyra

 

 

 

år.

 

 

 

 

 

 

Vid

bedömningen

av

om

 

 

 

brottet är grovt ska särskilt beaktas

 

 

 

om gärningen med hänsyn till

 

 

 

bildens

eller uppgiftens

innehåll

 

 

 

eller sättet för och omfattningen

 

 

 

av spridningen var ägnad att

 

 

 

medföra mycket kännbar

skada

 

 

 

för den som bilden eller uppgiften

 

 

 

rör.

 

 

 

 

 

7 §4

 

 

 

Den

som

handgripligen

Den som agerar hänsynslöst

antastar eller medelst skottlossning,

mot någon annan på ett sätt som

stenkastning, oljud

eller annat

är ägnat att kränka den andres

hänsynslöst beteende eljest ofredar

frid på ett kännbart sätt, döms

annan, döms för ofredande till

för ofredande till böter eller

böter eller fängelse i högst ett

fängelse i högst ett år.

 

 

år.

 

 

 

 

 

 

4 Senaste lydelse 1993:207.

53

Författningsförslag

SOU 2016:7

 

 

 

 

 

11 §5

 

 

 

 

 

 

 

Hemfridsbrott

eller

olaga

Hemfridsbrott

 

eller

olaga

intrång som inte är grovt,

intrång som inte är grovt,

kränkande

fotografering

eller

kränkande

fotografering

eller

förberedelse

till

sådant

brott,

förberedelse

till

sådant

brott,

olovlig avlyssning som inte för-

olaga

integritetsintrång,

olovlig

övats på allmän plats eller

avlyssning som inte förövats på

förberedelse

till

sådant

brott,

allmän

plats eller

förberedelse

ofredande som inte förövats på

till sådant brott, ofredande som

allmän plats eller intrång i förvar

inte förövats på allmän plats

får åtalas av åklagare endast om

eller intrång i förvar får åtalas av

målsäganden

anger

brottet till

åklagare endast om målsäganden

åtal eller om åtal är påkallat från

anger brottet till åtal eller om

allmän

synpunkt.

Detsamma

åtal är påkallat från allmän

gäller olaga tvång genom hot att

synpunkt.

Detsamma

 

gäller

åtala eller ange annan för brott

olaga tvång genom hot att åtala

eller att om annan lämna menligt

eller ange annan för brott eller

meddelande

samt

försök

eller

att om annan lämna menligt

förberedelse till sådant brott.

meddelande

samt

 

försök

eller

 

 

 

 

 

 

förberedelse till sådant brott.

 

 

 

 

 

 

5 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

 

 

 

 

Den

som

utpekar

någon

Den som lämnar uppgift om

såsom brottslig eller klandervärd i

att någon är brottslig eller en

sitt levnadssätt eller eljest lämnar

annan

nedsättande

uppgift

om

uppgift som är ägnad att utsätta

någon döms, om uppgiften var

denne

för andras

missaktning,

ägnad att skada anseendet hos

dömes för förtal till böter.

 

den som uppgiften avser, för

 

 

 

 

 

 

förtal till böter.

 

 

 

 

 

Var han skyldig att uttala sig

Om han eller hon var skyldig

eller var det eljest med hänsyn

att uttala sig eller om det annars

till omständigheterna försvarligt

med hänsyn till omständig-

att lämna uppgift i saken, och

heterna var försvarligt att lämna

visar han att uppgiften var sann

uppgiften, och visar han eller hon

eller att han hade

skälig

grund

att uppgiften var

sann

eller

att

5 Senaste lydelse 2013:366.

54

SOU 2016:7 Författningsförslag

för den, skall ej dömas till

han eller hon hade skälig grund

ansvar.

 

 

 

för den, ska det inte dömas till

 

 

 

 

ansvar.

 

 

 

 

 

2 §

 

 

Är brott som i 1 § sägs att

Är brott som avses i 1 § grovt

anse som grovt, skall för grovt

döms för grovt förtal till böter

förtal dömas till böter eller

eller fängelse i högst två år.

 

fängelse i högst två år.

 

 

 

 

Vid

bedömande huruvida

Vid bedömningen av

om

brottet är grovt skall särskilt

brottet är grovt ska särskilt

beaktas, om uppgiften genom sitt

beaktas om gärningen med hän-

innehåll eller den omfattning i

syn till uppgiftens innehåll eller

vilken den blivit spridd eller eljest

sättet för och omfattningen av

var ägnad att medföra allvarlig

spridningen var ägnad att med-

skada.

 

 

 

föra allvarlig skada för den som

 

 

 

 

uppgiften avser.

 

 

 

 

 

3 §

 

 

Den

som smädar

annan

Den som genom beskyllning,

genom kränkande

tillmäle eller

nedsättande

uttalande

eller

beskyllning eller

genom

annat

förödmjukande

beteende agerar

skymfligt

beteende

mot

honom,

mot någon annan på ett sätt som

dömes, om gärningen ej är

är ägnat att kränka den andres

belagd med straff enligt 1 eller

självkänsla eller värdighet döms,

2 §, för förolämpning till böter.

om gärningen inte är belagd med

 

 

 

 

straff enligt 1 eller 2 §, för föro-

 

 

 

 

lämpning till böter.

 

Är brottet grovt, dömes till

Är brottet grovt, döms till

böter eller fängelse i högst sex

böter eller fängelse i högst sex

månader.

 

 

 

månader.

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 5 kap. 1, 2 och 3 §§ och i övrigt den 1 juli 2017.

55

Författningsförslag

SOU 2016:7

1.3Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor

Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

5 §6

 

 

 

 

 

Om en användare sänder in

Om en användare sänder in

ett

meddelande

till

en

ett

meddelande

till

en

elektronisk anslagstavla ska den

elektronisk anslagstavla ska den

som

tillhandahåller

tjänsten ta

som tillhandahåller

tjänsten

ta

bort meddelandet från tjänsten

bort meddelandet från tjänsten

eller på annat sätt förhindra

eller på annat sätt förhindra

vidare spridning av meddelandet,

vidare spridning av meddelandet,

om

 

 

 

 

om

 

 

 

 

 

1. meddelandets

innehåll

1. meddelandets

 

innehåll

uppenbart är sådant som avses

uppenbart är sådant som avses

i bestämmelserna i

16 kap. 5 §

i bestämmelserna i

4 kap.

5 §

brottsbalken

om

uppvigling,

brottsbalken om olaga hot, 4 kap.

16 kap. 8 § brottsbalken om hets

6 b § brottsbalken om olaga integr-

mot

folkgrupp, 16 kap.

10 a §

itetsintrång,

16 kap.

5 §

brotts-

brottsbalken om barnpornografi-

balken

om

uppvigling,

16 kap.

brott

eller

16 kap.

10 c §

8 § brottsbalken om hets mot

brottsbalken om olaga vålds-

folkgrupp, 16 kap. 10 a § brotts-

skildring, eller

 

 

 

balken

om

barnpornografibrott

 

 

 

 

 

eller 16 kap. 10 c § brottsbalken

 

 

 

 

 

om olaga våldsskildring, eller

 

2. det är uppenbart att använd-

2. det är uppenbart att använd-

aren har gjort intrång i upphovs-

aren har gjort intrång i upphovs-

rätt eller i rättighet som skyddas

rätt eller i rättighet som skyddas

genom föreskrift i 5 kap. lagen

genom föreskrift i 5 kap. lagen

(1960:729) om upphovsrätt till

(1960:729)

om upphovsrätt

till

litterära och

konstnärliga

verk

litterära och konstnärliga verk

genom att sända in meddelandet.

genom att sända in meddelandet.

6 Senaste lydelse 2010:401.

56

SOU 2016:7 Författningsförslag

För att kunna fullgöra sin skyldighet enligt första stycket har den som tillhandahåller tjänsten rätt att ta del av meddelanden som förekommer i tjänsten.

Skyldigheten enligt första stycket och rätten enligt andra stycket gäller också den som på tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten.

7 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. I ringa fall ska inte dömas till ansvar.

Första stycket tillämpas inte, om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt brottsbalken eller lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Brott mot 5 § första stycket får i de fall meddelandets innehåll är sådant som avses i bestämmelsen i

4 kap.

6 b § brottsbalken

om

olaga

integritetsintrång åtalas

av

åklagare endast om målsäganden

anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

57

Författningsförslag

SOU 2016:7

1.4Förslag till

lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 kap.

12 §7

Sekretess gäller hos domstol

Sekretess gäller hos domstol

för uppgift om en enskilds pers-

för uppgift om en enskilds pers-

onliga eller ekonomiska förhåll-

onliga eller ekonomiska förhåll-

anden, om det kan antas att den

anden, om det kan antas att den

enskilde eller någon närstående

enskilde eller någon närstående

till denne lider skada eller men

till denne lider skada eller men

om uppgiften röjs och uppgiften

om uppgiften röjs och uppgiften

förekommer i mål om ansvar för

förekommer i mål om ansvar för.

1. sexualbrott,

1. sexualbrott,

2. utpressning,

2. utpressning,

3. brytande av post- eller tele-

3. brytande av post- eller tele-

hemlighet,

hemlighet,

4. intrång i förvar,

4. intrång i förvar,

5. olovlig avlyssning,

5. olovlig avlyssning,

6. dataintrång,

6. dataintrång,

7. brott mot tystnadsplikt,

7. brott mot tystnadsplikt,

8. brott genom vilket infekt-

8. brott genom vilket infekt-

ion av HIV har eller kan ha över-

ion av HIV har eller kan ha över-

förts,

förts,

9. människorov, eller

9. människorov,

10. människohandel.

10. människohandel, eller

 

11. olaga integritetsintrång.

Motsvarande sekretess gäller i mål om ersättning för skada med anledning av brott som anges i första stycket.

7 Senaste lydelse 2010:372.

58

SOU 2016:7

Författningsförslag

Därutöver gäller sekretess hos domstol för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål om

1.ansvar för barnpornografibrott,

2.ersättning för skada med anledning av sådant brott, och

3.förverkande av skildring med sådant innehåll.

Sekretessen enligt första och tredje styckena gäller även i ärende som rör brott som anges i denna paragraf.

Sekretessen enligt denna paragraf gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

59

Författningsförslag

SOU 2016:7

1.5Förslag till

lag om ändring i brottsskadelagen (2014:322)

Härigenom föreskrivs att 5 § brottsskadelagen (2014:322) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

5 §

 

 

 

Brottsskadeersättning betalas

Brottsskadeersättning betalas

för den skada det innebär att

för den skada det innebär att

någon

allvarligt

kränker

någon

någon allvarligt

kränker

någon

annan

genom

brott

som

annan

genom

brott

som

innefattar ett

angrepp

mot

innefattar ett

angrepp

mot

dennes person, frihet eller frid

dennes person, frihet eller frid

(kränkning).

 

 

(kränkning). Brottskadeersättning

 

 

 

 

betalas också för den skada det

 

 

 

 

innebär

att någon allvarligt

 

 

 

 

kränker

någon

annan

genom

 

 

 

 

grovt förtal.

 

 

Brottsskadeersättning för kränkning bestäms enligt 5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen (1972:207).

I den utsträckning en domstol i sak har prövat ett yrkande om skadestånd för kränkning får brottsskadeersättningen i denna del inte bestämmas till ett lägre belopp än vad som följer av domstolens avgörande, om inte annat följer av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

60

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

Direktiven för vårt uppdrag beslutades vid regeringssammanträdet den 28 maj 2014 (dir. 2014:74). Av direktiven framgår att utred- ningens övergripande uppgift har varit att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, sär- skilt när det gäller hot och andra kränkningar. Uppdraget har inne- burit att analysera om det straffrättsliga skyddet är ändamålsenligt eller om det bör förändras. Utredningen har utöver det haft i upp- drag att överväga det straffrättsliga ansvaret för den som tillhanda- håller en elektronisk anslagstavla och om brottsskadeersättning ska kunna beviljas även för kvalificerade ärekränkningsbrott.1

2.2Utredningens arbete

Arbetet har bedrivits på sedvanligt sätt. Utredningen har haft tio sammanträden med experterna, varav ett tvådagarssammanträde i internatform. Det har dessutom förekommit omfattande under- handskontakter med experterna.

Utredningen har haft fem sammanträden med den parlament- ariska referensgruppen.

Utredningen har under arbetet haft kontakt och samråd med olika myndigheter och organisationer, bl.a. Justitiekanslern, Brottsoffermyndigheten, Statens medieråd, Myndigheten för ung- doms- och civilsamhällesfrågor och Diskrimineringsbyrån Uppsala. Utredningen har även träffat företrädare för Facebook. Utredningen

1 Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1.

61

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2016:7

har utöver det sammanträffat med flera olika forskare. Bl.a. gjordes den 14 november 2014 ett besök i Landskrona, där utredningen sammanträffade med forskare verksamma vid Internetinstitutet vid Lunds universitet.

Utredningen har anordnat två hearings på temat ”Hot och kränkningar på internet” med olika myndigheter och organisat- ioner som inte varit företrädda genom att ha experter i utred- ningen. I bilaga 2 anges vilka myndigheter och organisationer som medverkade vid dessa tillfällen.

Utredningen har anordnat två praxismöten med advokater och åklagare. I bilaga 3 anges vilka som deltog vid dessa möten.

Utredaren och sekreteraren har den 17 september 2015 besökt Helsingfors, Finland, och sammanträtt med finska forskare, advokater och företrädare för det finska Justitiedepartementet.

Utredningen har samrått med Integritetskommittén (Ju 2014:09), Mediegrundlagskommittén (Ju 2014:17), 2014 års sexualbrottskom- mitté (Ju 2014:21), Utredningen om tillsynen över den personliga integriteten (Ju 2015:02), Utredningen om politisk information i skolan (U 2014:13) och Medieutredningen (Ku 2015:01).

Riksåklagaren har genom en skrivelse överlämnat en hovrätts- dom för utredningens kännedom.

62

3 Begreppet personlig integritet

3.1Inledning

Vårt uppdrag innebär att vi ska göra en bred översyn av det straff- rättsliga skyddet för enskildas personliga integritet. I våra direktiv anges att innebörden av begreppet ”personlig integritet” har varit föremål för överväganden av flera utredningar och att någon en- tydig och allmänt accepterad definition av begreppet har varit svår att finna.

Som en utgångspunkt för våra fortsatta överväganden görs i detta kapitel en genomgång av den språkliga betydelsen av begrep- pet ”personlig integritet” och hur begreppet har behandlats i olika lagstiftningsärenden.1

3.2Integritetsbegreppets språkliga betydelse

I Svenska Akademiens ordlista beskrivs ordet integritet som orub- bat tillstånd; okränkbarhet; oberoende.

Enligt Nationalencyklopedin kommer ordet ”integritet” från latinets inte´gritas, av i´nteger, ”orörd”, ”hel”, ”fullständig”, ”oför- vitlig”, ”hederlig”. Det innebär enligt NE.se en rätt att få sin per- sonliga egenart och inre sfär respekterad och att inte utsättas för personligen störande ingrepp (personlig integritet). Personlig integritet har enligt NE.se ett nära samband med människans värdighet. Kränkning av den personliga integriteten kan enligt NE.se ske på fysisk väg (våld, tvång, aga) eller psykisk väg (förned- ring, diskriminering, indoktrinering). Ordet ”integritetskränkning” för enligt NE.se tankarna till personlighetsskyddet. Varje person

1 I avsnitt 8.1 (i kapitlet om allmänna utgångspunkter) redovisas hur utredningen ser på begreppet personlig integritet och i vilka avseenden det kommer att behandlas i betänkandet.

63

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

har rätt att ha ett område som är skyddat mot intrång. Den som inte respekterar den personliga integriteten kan, i de fall som okränkbarheten uttryckligen har kriminaliserats, dömas för brott.

3.3Integritetsbegreppet enligt regeringsformen

3.3.11977 års ändringar av regeringsformen

I 1 kap. 2 § regeringsformen (RF) finns en målsättningsparagraf som i fjärde stycket anger att det allmänna ska verka för att demo- kratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden och värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1977 och ingick i en proposition som syftade till att utvidga och förstärka de med- borgerliga fri- och rättigheterna.2 Bestämmelsen grundade sig på fri- och rättighetsutredningens betänkande Medborgerliga fri- och rättigheter (SOU 1975:75). Utredningen behandlande skyddet för den personliga integriteten och i betänkandet konstaterades att det redan fanns ett sådant skydd i RF genom reglerna som skyddar mot husrannsakan, intrång i brev och dylikt. Utredningen tog upp om det bland RF:s fri- och rättigheter borde införas något ytter- ligare mer allmänt rättsligt skydd gentemot det allmänna för en- skilds privatliv. Utredningen underströk att begreppet personlig integritet visserligen förekom i svensk lagstiftning men inte hade kunnat ges någon klar avgränsning. Utredningen såg ett allmänt integritetsskydd i grundlagen som uteslutet om det utformades som en rättsregel.3 När det inte var möjligt att föra in någon rätts- regel, fann utredningen att skyddet för integriteten i stället skulle uttryckas som ett målsättningsstadgande om att den offentliga makten bör utövas så att den enskildes privat- och familjeliv skyddas.

Regeringen delade utredningens uppfattning att grundsatsen om den enskildes rätt till en fredad sektor är av så väsentlig betydelse i en demokratisk stat att den borde komma till ett mera allmänt

2Prop. 1975/76:209 s. 136.

3SOU 1975:75 s. 168 f.

64

SOU 2016:7

Begreppet personlig integritet

uttryck i RF. Regeringen anslöt sig också till uppfattningen att det inte var möjligt att utforma en regel av sådan innebörd och med ett så klart avgränsat innehåll att den kunde göras rättsligt bindande, och anslöt sig till att den borde avfattas som ett målssättningsstadgande om skydd för den enskildes privatliv. Att i detta sammanhang, som några remissinstanser hade förordat, använda det ”för många män- niskor svårbegripliga uttrycket personlig integritet” fann regeringen mindre lämpligt.4

3.3.22011 års ändringar av regeringsformen

I kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. RF har det numera införts en uttrycklig bestämmelse till skydd för den personliga integriteten. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 2011.5 I 2 kap. 6 § andra stycket RF föreskrivs det att – utöver vad som sägs i första stycket om skydd mot bl.a. påtvingade kroppsliga ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan – var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Be- stämmelsen innebär att enskilda, vid sidan av vad som redan följer av första stycket, är skyddade mot åtgärder från det allmännas sida som innefattar betydande intrång i den personliga integriteten. Bestämmelsen träffar inte åtgärder som en enskild vidtar i förhål- lande till en annan enskild.6

Ändringen byggde på Integritetsskyddskommitténs slutbetänk- ande Skyddet för den personliga integriteten (SOU 2008:3). Kom- mittén konstaterade i det betänkandet att begreppet personlig integritet är svårt att fånga genom någon positiv och heltäckande beskrivning, eftersom det rymmer alltför många aspekter för att det ska vara möjligt. Kommittén anförde vidare att tidigare försök på grundlagsnivå hade resulterat i att man inte funnit det möjligt. Kommittén anförde därefter:7

4Prop. 1975/76:209 s. 131.

5Prop. 2009/10:80.

6A. prop. s. 80.

7SOU 2008:3 s. 245.

65

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

Det sagda hindrar inte att det finns vissa moment i den personliga integriteten som är särskilt viktiga att ha i åtanke när rättighets- inskränkande åtgärder övervägs. Det rör dels en rätt till skydd som tar sikte på den enskildes privata tankar och förtroliga kommunikation med andra, den egna kroppen samt möjligheten att själv avgöra om känsliga uppgifter, som rör t.ex. hälsa eller sexualliv, skall spridas till andra, dels en rätt att stänga om sig, dvs. att kunna avskärma sig från omgivningen. Dessa särskilt viktiga moment som formar uppfatt- ningen om vad som utgör en människas personliga integritet bildar också en utgångspunkt för kommitténs överväganden huruvida skyd- det för den personliga integriteten behöver och bör förstärkas genom ny lagstiftning.

I förarbetena togs också upp frågan om innebörden av begreppet personlig integritet. Regeringen konstaterade att det tidigare hade gjorts försök att definiera begreppet personlig integritet, och an- förde därefter:8

Någon entydig och allmänt accepterad definition av begreppet synes emellertid svår att finna. Möjligen kan det sägas att kränkningar av den personliga integriteten utgör intrång i den fredade sfär som den en- skilde bör vara tillförsäkrad och där intrång bör kunna avvisas. Som Integritetsskyddskommittén framhåller är det emellertid knappast nödvändigt att formulera en allmängiltig definition av begreppet per- sonlig integritet för att kunna bedöma vilka intressen som har ett sådant skyddsvärde att de bör omfattas av ett särskilt starkt skydd mot omotiverade ingrepp.

3.4Integritetsbegreppet i annan lagstiftning

Begreppet ”personlig integritet” används i ett stort antal författ- ningar.9 Begreppet förekommer i de flesta fall i författningar som reglerar olika myndigheters hantering av register och personupp- gifter. Som exempel kan nämnas kustbevakningsdatalagen (2012:145), försäkringsrörelseförordningen (2011:257), varumärkes- förordningen (2011:594) och förordningen (2004:331) om anmäl- ningsplikt avseende viss finansiell verksamhet. I kameraöver- vakningslagen (2013:460) förekommer begreppet vid bedömningen av tillstånd ska ges till kameraövervakning. Motsvarande funktion

8Prop. 2009/10:80 s. 175.

9En sökning i rättsdatabasen Rättsbanken utvisar att begreppet ”personlig integritet”, (i olika böjelser) förekommer i över 50 olika författningar.

66

SOU 2016:7

Begreppet personlig integritet

har begreppet i lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning. I lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet används begreppet under sökbegrepp för signalspaning.

I lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor förekommer begreppet vid bedömningen om etikpröv- ning ska behöva göras. I förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen används begreppet vid regleringen av myn- dighetens möjligheter att sälja uppgifter från register. Motsvarande användning av begreppet förekommer i förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen. I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård används begreppet vid regleringen av möjligheterna att inskränka besöksrätten.

I många författningar hänvisas till regleringen i personuppgifts- lagen (1998:204), (PUL), när det gäller den personliga integriteten. I PUL görs en viktig avgränsning av lagens tillämpningsområde, delvis utifrån begreppet personlig integritet. Enligt 5 a § PUL gäller undantag från lagens bestämmelser om hur personuppgifter ska hanteras när uppgifterna behandlas i s.k. ostrukturerat material. Undantaget gäller behandling av personuppgifter som inte ingår i eller är avsedda att ingå i en samling av personuppgifter som har strukturerats för att påtagligt underlätta sökning efter eller samman- ställning av personuppgifter. Det innebär att den som behandlar personuppgifter t.ex. i löpande text i ordbehandlingsprogram, i e- post eller på internet samt i enstaka ljud- eller bildupptagningar inte behöver beakta de flesta regler om behandling av person- uppgifter i PUL.10 Enligt andra stycket i 5 a § PUL, gäller inte undantaget om behandlingen innebär en kränkning av den registrerades personliga integritet.

I förarbetena utvecklade regeringen utförligt vad som kan ut- göra en kränkning av den personliga integriteten.11 Regeringen konstaterade att det inte finns någon definition av begreppet och att det är svårt att formulera en entydig och allmänt accepterad definition. Enligt regeringen är man hänvisad till att på mer eller mindre kasuistisk basis ta ställning till vad som omfattas av det skyddsvärda området. Det ligger i sakens natur att tillämpningen av en bestämmelse som den föreslagna får bygga på en intresseavväg-

10Prop. 2005/06:173 s. 58.

11A. prop. s. 26 ff.

67

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

ning där den registrerades intresse av en fredad, privat sfär vägs mot andra motstående intressen in det enskilda fallet.

Enligt förarbetena bör graden av känslighet hos de personupp- gifter som behandlas vara en faktor bland flera som bör beaktas vid en samlad bedömning. Bedömningen av vad som är en kränkning ska alltså enligt regeringen inte göras schablonartat enbart utifrån vilka uppgifter som behandlas utan måste även ta sin utgångspunkt i t.ex. vilket sammanhang uppgifterna förekommer, för vilket syfte de behandlas, vilken spridning de har fått eller har riskerat att få samt vad behandlingen kan leda till. Regeringen anförde därefter:12

Om uppgifter samlas in eller annars behandlas med syfte att förfölja eller skandalisera en person, får behandlingen givetvis anses innebära en kränkning av den personliga integriteten. Det kan exempelvis gälla publicering på Internet av bilder på en f.d. pojk- eller flickvän i eller utan badkläder eller av rent personliga detaljer om dennes beteende. Ett annat exempel som kan anföras är behandling, i form av t.ex. spridning, av uppgifter om meningsmotståndare i syfte att möjliggöra angrepp på dessa på grund av t.ex. deras politiska uppfattning, sexuella läggning eller etniska ursprung.

En enskild person torde ofta ha rätt att kräva att ingen har en i det närmaste fullständig kunskap om honom eller henne. Redan det för- hållandet att en personuppgiftsansvarig samlar en stor mängd upp- gifter om en person utan något godtagbart ändamål måste därför oftast ses som en kränkning av den personliga integriteten. Som exempel kan tas en hyresvärd som närmast av nyfikenhet samlar bilder på och an- teckningar i löpande text om iakttagelser av en hyresgäst. Vidare får det anses innebära en kränkning av den registrerades personliga integritet om den personuppgiftansvarige medvetet behandlar person- uppgifter som är klart felaktiga eller missvisande.

Begreppet ”personlig integritet” används inte i någon straff- bestämmelse, vare sig i BrB eller i någon annan författning. Där- emot används begreppet ”integritet” i flera bestämmelser i 4 kap. brottsbalken (BrB). I 4 kap. 4 a § BrB föreskrivs att den som begår vissa angivna gärningar mot en närstående döms för grov frids- kränkning alternativt grov kvinnofridskränkning, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Begreppet finns också i bestämmelsen om olaga för- följelse i 4 kap. 4 b § BrB. Den som förföljer annan genom

12 A. prop. s. 27 f.

68

SOU 2016:7

Begreppet personlig integritet

brottsliga gärningar som utgör bl.a. misshandel och olaga hot döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse. Vad som ska förstås med en persons integritet berörs inte i förarbetena till någon av bestämmelserna.13 Straffbestämmelsernas konstruktion måste dock förstås på så sätt att brottet innebär att integriteten kränks.

Begreppet ”integritet” återfinns även i brottsbeskrivningen för brottet sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket BrB. Det anges där att den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet, döms för sexuellt ofredande. Bestämmelsen fick denna utformning den 1 april 2005 genom 2005 års sexualbrotts- reform.14 Inte heller i detta lagstiftningsärende gjordes något för- sök att definiera vad som menas med begreppet, i detta fall ”sexuell integritet”. Begreppet fylldes dock med visst innehåll genom exemplifieringar i författningskommentaren.15 Det angavs att brot- tet endast avser handlingar som har en sexuell inriktning genom att de på något sätt syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsman- nens sexualdrift. Som exempel angavs andra beröringar och handlingar än sådana som kan anses innefattas i begreppet ”sexuell handling”, yttranden som har en tydlig sexuell inriktning och tyd- liga sexuella kontakter per telefon eller e-post.

3.5Integritetsbegreppet i tidigare utredningsarbete

Frågan om hur begreppet ”den personliga integriteten” ska förstås och möjligen definieras har behandlats i ett flertal utredningar.

13Prop. 1997/98:55 och 2010/11:45.

14Prop. 2004/05:45.

15A. prop. s. 149.

69

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

3.5.11966 års integritetsskyddskommitté

I betänkandet Skydd mot avlyssning (SOU 1970:47) anförde 1966 års integritetsskyddskommitté att grundtanken med personlig integritet torde kunna uttryckas så, att den enskilde kan göra an- språk på en fredad privat sektor inom vilken han kan avvisa in- blandning från utomstående. Integritetsbegreppet kunde i det sammanhanget ses som liktydigt med den enskildes anspråk på att information om hans privata angelägenheter inte ska vara tillgänglig för eller få begagnas av utomstående mot hans vilja.16 Kommittén konstaterade att denna bestämning dock inte innebär mer än en ram inom vilken den enskildes privatliv kan skyddas mot angrepp. I vad mån sådant skydd verkligen borde beredas den enskilde berodde enligt kommittén därutöver på en avvägning av den enskildes integritetsanspråk mot det intresse som föranledde angreppet.

Kommittén underströk särskilt att dess bestämning av integrit- etsbegreppet inte syftade till att närmare ange vilka företeelser som borde betraktas som den enskildes privata angelägenheter. Det torde enligt kommittén inte heller vara möjligt att åstadkomma en komplett uppräkning av dessa företeelser. Praktiskt sett hängde frågan samman med arten av det angrepp som hotade den enskilde. Frågan fick lösas i samband med att olika angreppsformer be- handlades.

Vidare framhöll kommittén att det integritetsbegrepp av generell räckvidd som kommittén hade angett, främst var ett ut- tryck för en grundläggande rättspolitisk värdering. Samtidigt gav det en allmän föreställning om de slag av intressen som åsyftas.

I slutbetänkandet Privatlivets fred (SOU 1980:8) återkom kom- mittén till begreppsfrågan. Kommittén konstaterade att åtskilliga försök hade gjorts att definiera integritetsbegreppet. Kommittén hänvisade bl.a. till ett engelskt lagförslag från år 1969 som innehöll följande definition:17

Rätt till privatliv innebär rätt för envar till skydd mot intrång riktat mot hans person, hem, familj, egendom och affärsangelägenheter samt mot hans relationer och kommunikationer med andra; i synnerhet när intrånget företas genom (a) spioneri, snokande, övervakning eller annat ofredande, (b) olovlig avlyssning eller registrering av samtal,

16SOU 1970:47 s. 58.

17SOU 1980:8 s. 70.

70

SOU 2016:7

Begreppet personlig integritet

(c) olovlig avbildning, (d) olovlig läsning eller kopiering av handlingar,

(e) olovlig användning eller olovligt avslöjande av förtroliga uppgifter eller av omständigheter (inräknat namn, identitet och bild) när av- sikten antingen är att orsaka honom obehag, förargelse eller förlägen- het eller att få honom att framstå i falsk dager samt (f) olovligt utnyttjande av namn, identitet eller bild för annans vinning.

3.5.2Tvångsmedelskommittén

Tvångsmedelskommittén, som hade till uppgift att göra en översyn av tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål, använde sig i betänkandet Tvångsmedel, anonymitet, integritet (SOU 1984:54) av följande indelning av begreppet integritet som utgångspunkt för sitt arbete:18

Den rumsliga integriteten (hemfrid, jfr 2 kap. 6 § RF),

den materiella integriteten (egendomsskydd, jfr 2 kap. 18 § RF),

den kroppsliga integriteten (skydd för liv och hälsa, mot ingrepp i eller mot kroppen, kroppsvisitation, kroppsbesiktning m.m., jfr 2 kap. 6 § RF),

den personliga integriteten i fysisk mening (skyddet för den personliga friheten och rörelsefriheten, jfr 2 kap. 8 § RF) och

den personliga integriteten i ideell mening (skyddet för personligheten och för privatlivet inklusive den privata eko- nomin, jfr 1 kap. 2 § RF).

3.5.3Kommittén om ideell skada

Kommittén om ideell skada framhöll i sitt betänkande Ersättning för kränkning genom brott (SOU 1992:84), att termen integritet i rättsliga sammanhang från början hade förekommit främst med avseende på sådana bestämmelser som slår vakt om den kroppsliga eller fysiska integriteten, t.ex. straffstadganden om misshandel.19 Med tiden hade termen integritet emellertid kommit att alltmer avse också skyddet för rent immateriella (ideella) värden. Till be-

18SOU 1984:54 s. 42 f.

19SOU 1992:84 s. 187 f.

71

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

lysning av begreppets numera vidsträckta betydelse i rättsliga sam- manhang, hänvisade kommittén till Tvångsmedelskommitténs indelning av integritetsbegreppet. Beträffande det immaterialrätts- liga skyddet framhöll kommittén att detta skydd avsåg kränkningar i upphovsmannens skapande personlighet sådan den kommit till uttryck i verket.

3.5.4Kommittén om genetisk integritet

I betänkandet Genetik, integritet och etik (SOU 2004:20) kon- staterade Kommittén om genetisk integritet att ordet integritet kommer från ett latinskt ord som betyder orörd, hel.20 Begreppet kunde enligt kommittén delas upp så att man gör en distinktion mellan fysisk och psykisk integritet. När det gäller fysisk integritet är den helhet som avses kroppen. Det innebär bl.a. att ingen har rätt att undersöka någon annans kropp utan den andres samtycke. När det gäller mental eller psykisk integritet, är den helhet som är utgångspunkten det samlade komplexet av individens värderingar, föreställningar, åsikter och önskningar, liksom individens trosföre- ställningar och mentala liv. Det som avses med integriteten får enligt kommittén inte bli föremål för intrång eller manipulation.

3.5.5Integritetsutredningen

Integritetsutredningen gjorde i betänkandet Personlig integritet i arbetslivet (SOU 2002:18) följande överväganden beträffande ”vad som egentligen innefattas i begreppet personlig integritet”:21

Utredningen har gjort en genomgång av åtskillig svensk och utländsk litteratur i ämnet för att söka finna svaret på denna fråga. Det har emellertid visat sig att begreppet personlig integritet inte är så lätt- fångat. Stora ansträngningar har gjorts för att definiera det men någon kortfattad generell konkretisering av begreppets språkliga innebörd har utredningen inte kunnat finna. Men som en klar gemensam näm- nare framstår i vart fall uppfattningen att begreppet personlig integritet innebär att alla människor har rätt till en personlig sfär där ett oönskat intrång, såväl fysiskt som psykiskt, kan avvisas.

20SOU 2004:20 s. 106.

21SOU 2002:18 s. 52 f.

72

SOU 2016:7

Begreppet personlig integritet

De flesta människor har också en bestämd uppfattning om vad per- sonlig integritet innebär för deras egen del och de uttrycker detta mestadels på motsvarande sätt som nyss nämnts. Men uppfattningen om storleken av den privata sfären kan variera kraftigt mellan olika människor beroende framför allt på deras kulturella, etniska, religiösa och sociala bakgrund. Omfånget av den personliga sfären uppfattas inte heller som statiskt, inte ens för den egna individen, utan kan för- ändras med hänsyn till bl.a. vunna erfarenheter och den aktuella situationen.

3.5.6Integritetsskyddskommittén

Integritetsskyddskommittén hade i uppdrag att kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga integriteten. Kommittén skulle överväga om RF:s bestämmelse om skyddet för den personliga integriteten borde ändras och i så fall föreslå en ny grundlagsreglering. I uppdraget ingick även att överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning, behövdes generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga integriteten, och i så fall lämna förslag till en sådan reglering. I delbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten – Kartläggning och analys (SOU 2007:22) redovisades uppdraget till viss del. I det avsnitt som be- handlade begreppet personlig integritet konstaterade kommittén att det inte är möjligt eller i varje fall inte för ändamålet menings- fullt att försöka ge en positiv bestämning av den personliga integriteten.22 Kommittén ansåg dock att den hade en ganska bra bild av vad den förväntades undersöka och analysera och att kart- läggningsarbetet skulle begränsas till att i huvudsak avse vad som med en sammanfattande benämning kan kallas den personliga integriteten i ideell mening.23 Utanför föll då skyddet för ägande- rätten, för den personliga friheten och rörelsefriheten eller för liv och hälsa. Utanför föll även bl.a. straffbestämmelserna vid sexuella och andra kroppsliga övergrepp. Vidare anfördes att utanför under- sökningen i huvudsak föll en lång rad beteenden som är straffrätts- ligt sanktionerade av väsentligen andra skäl än hänsynen till den personliga integriteten men som under vissa omständigheter lika-

22SOU 2007:22 s. 52.

23A.a. s. 63 ff.

73

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

fullt kan upplevas som integritetskränkande (såsom olika former av frids- och egendomsbrott).

Kommittén anförde därefter följande avseende begreppet ”per- sonlig integritet”:24

En gemensam nämnare för tidigare försök att beskriva vad som egent- ligen avses med personlig integritet kan sägas vara att man har uppfat- tat integriteten som en ”sfär” som i olika skikt omsluter den enskilde. De yttre skikten rör den enskildes integritet i rent fysisk mening lik- som den rumsliga, materiella och kroppsliga integriteten. Dessa yttre skikt inkluderar en mångfald vitt skilda företeelser som onekligen i viss mening är integritetskränkande – fängelsestraff, expropriation, tvång att använda bilbälte etc. – men som i varje fall i den allmänna debatten inte främst brukar förknippas med problemområdet person- lig integritet. De innersta skikten, sfärens kärnområden, är däremot intimt förbundna med individen och oupplösligt sammanflätade med dennes personlighet. En avgränsning som tar sin utgångspunkt i in- formationen om den enskilde och som även befattar sig med använd- ningen av identifieringsdata synes i allt väsentligt fånga in just dessa inre skikt av den personliga integriteten och är därför väl lämpad att användas som huvudsaklig arbetsmetod för kommitténs kartläggning av skyddet för den personliga integriteten.

Integritetsskyddskommittén föreslog i slutbetänkandet Skyddet för den personliga integriteten – bedömningar och förslag (SOU 2008:3) dels ett förstärkt skydd i RF för den personliga integriteten (se tidigare i detta avsnitt under 3.3.2). Därutöver föreslogs att det i BrB skulle införas en bestämmelse om olovlig fotografering, som i princip gjorde det förbjudet att utan lov fotografera eller filma per- soner som befinner sig på platser dit allmänheten inte har insyn. I slutbetänkandet gjorde kommittén vissa uttaladen om begreppet personlig integritet (se tidigare i detta avsnitt under 3.3.2).

3.5.7Utredningen om integritetsskydd i arbetslivet

Utredningen om integritetsskydd i arbetslivet hade till uppdrag att föreslå lagstiftning till skydd för den enskildes personliga integritet i arbetslivet. Uppdraget redovisades i betänkandet Integritetsskydd i arbetslivet (SOU 2009:44). Utredningen anförde att det i stort sett är omöjligt att åstadkomma en entydig och allmänt accepterad

24 A.a. s. 65.

74

SOU 2016:7

Begreppet personlig integritet

definition av uttrycket personlig integritet eller andra liknande uttryck som används i diskussionen.25 Efter att gått igenom vad som sagts i olika sammanhang anförde utredningen under avsnittet om begreppets påverkan på valet av reglering:26

Vi kan konstatera att det under årens lopp har hävdats att en mängd olika företeelser anses kunna hänföras till den personliga integriteten. Vad som ska skyddas kan beskrivas på två sätt.

För det första hävdas det ofta att det är den privata sfären som är det centrala. Med det synsättet blir det viktiga för individen att i olika av- seenden kunna hävda ett eget personligt utrymme, såväl i fysisk som psykisk mening, och att dessutom kunna avvisa oberättigade intrång i denna sfär.

För det andra görs det också gällande att det centrala är individens möjligheter att själv bestämma över och förfoga över information om den egna personen. Att märka är att det från det perspektivet inte är andras avsaknad av information om den egna personen som ger per- sonlig integritet, utan den upprätthålls genom att individen själv kan bestämma över, eller i vart fall kontrollera eller påverka, vilken information andra har tillgång till.

Självfallet kan dessa båda perspektiv kombineras. Det är också van- ligt att så sker på olika sätt.

3.5.8Departementspromemorian Olovlig fotografering

Frågan om kriminalisering av olovlig fotografering, som Integritets- skyddskommittén hade behandlat (se tidigare i detta avsnitt under 3.5.6), övervägdes på nytt i departementspromemorian Olovlig fotografering (Ds 2011:1). I promemorian föreslogs en i förhåll- ande till kommitténs förslag annorlunda utformad straffbestäm- melse om olovlig fotografering. Enligt förslaget skulle den som olovligen, på ett sätt som är ägnat att kränka den enskildes personliga integritet, fotograferar eller annars med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme dömas för olovlig fotografering. Bestämmelsen skulle också om- fatta olovlig fotografering eller annan bildupptagning som sker på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet som privat-

25SOU 2009:44 s. 190.

26A.a. s. 208.

75

Begreppet personlig integritet

SOU 2016:7

person.27 I promemorian fördes inga särskilda diskussioner om vad som omfattas av begreppet personlig integritet. Departements- promemorian låg till grund för lagstiftningen om kränkande foto- grafering (4 kap. 6 a § BrB). I den straffbestämmelsen är straff- ansvaret avgränsat till fotografering av personer som befinner sig på vissa i bestämmelsen angivna platser. Bestämmelsen har inte något rekvisit som uttryckligen tar sikte på kränkning av den personliga integriteten.

27 Ds 2011:1 s. 25.

76

4Personlig integritet och yttrandefrihet – två ibland motstående intressen

4.1Inledning

Enligt våra direktiv ska vi beakta att det måste finnas en rimlig balans mellan olika skyddade intressen och särskilt balansen mellan respekten för privatlivet och yttrandefriheten. De olika förslag som vi lämnar i syfte att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten ska möjliggöra en avvägning mellan dessa intressen i rättstillämpningen. I detta kapitel beskrivs regleringen i regeringsformen (RF) och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihet- erna (Europakonventionen), och de krav som där ställs på att en reglering ska göra det möjligt att beakta dessa skyddade intressen och göra en rimlig avvägning mellan dem. När det gäller Europa- konventionen gör vi också en genomgång av praxis från Europa- domstolen i ett antal olika fall som blir av betydelse för våra överväganden.

4.2Regeringsformen

I RF finns bestämmelser som syftar till att värna den personliga integriteten och privatlivet och bestämmelser som syftar till att slå vakt om yttrandefriheten.

Bestämmelser till skydd för den personliga integriteten återfinns i både 1 och 2 kap. RF. Enligt 1 kap. 2 § RF ska det allmänna värna den enskildes privatliv och familjeliv. I 2 kap. 6 § andra stycket RF anges att var och en är skyddad gentemot det allmänna mot be-

77

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

tydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den en- skildes personliga förhållanden. Bakgrunden till dessa bestämmelser och vad de innebär har tidigare beskrivits i avsnitt 3.3.

Bestämmelsen till skydd för yttrande- och informationsfriheten finns i 2 kap. 1 § RF. I bestämmelsen anges att var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet (frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor). Vidare anges i bestämmelsen att var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad informations- frihet (frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden).

RF:s yttrandefrihetsbegrepp sammanfaller i allt väsentligt med motsvarande begrepp i tryckfrihetsförordningen (TF).1

Då bestämmelsen i 2 kap. 1 § RF infördes, angavs i författnings- kommentaren att åtskilliga slags yttranden definitionsmässigt faller utanför grundlagsskyddet i RF och därmed kan bli föremål för straffrättsliga ingripanden utan särskilt grundlagsstöd.2 Yttranden i tal eller skrift kan enligt förarbetena nämligen ingå som ett led i ett stort antal brottsliga gärningar utan att man för den skull kan tala om begränsningar av yttrandefriheten om man ingriper mot dem. Som exempel angavs brott där vilseledande eller hot är en brotts- förutsättning. I författningskommentaren angavs vissa straffbestäm- melser i brottsbalken (BrB) som inte utgör begränsningar av den yttrandefrihet som RF skyddar.3 Bland straffbestämmelserna nämndes bl.a. olaga tvång (4 kap. 4 § BrB), olaga hot (4 kap. 5 § BrB), ofredande (4 kap. 7 § BrB), hot mot tjänsteman (17 kap. 1 § BrB) och brott mot medborgerlig frihet (18 kap. 5 § BrB). Vidare fram- hölls att inte heller yttranden som utgör led i bedrägeri, utpressning eller andra förmögenhetsbrott omfattas av RF:s yttrandefrihets- begrepp.

Vissa s.k. hotbrott (olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak och brott mot medborgerlig frihet) togs 2002 in i TF:s och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL:s) brottskatalog,4 varvid de även

1Holmberg m.fl., Grundlagarna (1 jan. 2015 Zeteo), kommentaren till 2 kap. 1 RF.

2Prop. 1975/76:209 s. 141.

3A. prop. s. 141 ff.

4Prop. 2001/02:74.

78

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

blev s.k. tryck- och yttrandefrihetsbrott.5 Mot denna bakgrund har det anförts i doktrinen att det finns skäl att ifrågasätta uppfatt- ningen att RF:s och TF:s yttrandefrihetsbegrepp är så parallella som det förutsattes vid 1976 års reform.6

I 2 kap. 20 § RF anges att vissa fri- och rättigheter enligt RF, bland annat yttrandefriheten och informationsfriheten, i den utsträckning som medges i RF får begränsas genom lag. Begräns- ningar får enligt 2 kap. 21 § RF göras endast för att tillgodose ända- mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

I 2 kap. 23 § RF anges därutöver särskilt i vilka fall yttrande- och informationsfriheten får begränsas. Det får ske med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverk- samhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl för- anleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

4.3Europakonventionen

4.3.1Allmänt7

Europakonventionen har utarbetats i Europarådet.8 Till skillnad från FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna innehåller Europakonventionen regler som innebär konkreta för- pliktelser för staterna.

5Se avsnitt 7.5 angående tryck- och yttradefrihetsbrott.

6Holmberg m.fl., Grundlagarna (1 jan. 2015 Zeteo), kommentaren till 2 kap. 1 RF.

7Detta avsnitt bygger på Yttrandefrihetskommitténs framställning i SOU 2012:55 s. 255 ff.

8Konventionen trädde i kraft 1953.

79

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

Europakonventionen innebär att de anslutna staterna åtar sig att garantera vissa fri- och rättigheter (artikel 1). Vilka rättigheter som avses framgår av en omfattande och relativt detaljerad katalog över fri- och rättigheter (artiklarna 2–18). Konventionen har vidare kompletterats med olika tilläggsprotokoll.

Ett viktigt inslag i Europakonventionen är att det finns ett internationellt system för kontroll av att staterna uppfyller sina för- pliktelser enligt konventionen. Huvudelementen i detta system är den rättsliga kontroll som utförs av Europadomstolen i Strasbourg (Europadomstolen) och att enskilda människor kan föra talan inför domstolen. Ett klagomål hos Europadomstolen förutsätter bl.a. att den enskilde först har uttömt alla nationella rättsmedel.

Om Europadomstolen tar upp klagomålet till behandling i sak, kan prövningen utmynna i att domstolen konstaterar att den berörda medlemsstaten har brutit mot konventionens bestäm- melser.

Sverige ratificerade Europakonventionen 1952. Det dröjde till 1966 innan Sverige förklarade sig underställt Europadomstolens kompetens. Konventionens ställning i svensk rätt präglades under lång tid av en relativt försiktig och avvaktande inställning från stats- makternas sida. Under den här tiden genomfördes endast mindre förändringar i lagstiftningen för att tillmötesgå de krav som följer av Europakonventionen.

Europakonventionens status i Sverige ändrades när konvent- ionen i dess helhet 1995 inkorporerades i svensk rätt genom en särskild lag, lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundlägg- ande friheterna. Konventionen blev därmed direkt tillämplig som svensk lag och ska tillämpas av domstolar och myndigheter i enskilda mål och ärenden. Samtidigt infördes ett förbud i RF mot konventionsstridig normgivning. Enligt 2 kap. 19 § RF får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.9

9 Se vidare om konventionens ställning i den svenska rättsordningen i bl.a. SOU 1993:40, prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24 och SOU 2008:125.

80

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

4.3.2Vissa artiklar av särskild relevans

Europakonventionen behandlar en mängd olika rättigheter. Bland dessa kan nämnas rätten till liv (artikel 2), förbud mot tortyr samt omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 3), rätten till personlig frihet (artikel 5) och rätten till domstols- prövning och en rättvis rättegång (artikel 6). För de frågeställ- ningar som behandlas i detta sammanhang är främst två artiklar av särskild relevans; rätten till respekt för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens (artikel 8) och rätten till yttrandefrihet (artikel 10). Dessa bestämmelser beskrivs därför i detta avsnitt.

Artikel 8 – respekt för privatliv

1.Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2.Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättig- het annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Allmänt om artikelns utformning och tillämpningsområde

Rätten till respekt för privatlivet är svårdefinierad och inrymmer flera olika aspekter. Många företeelser kan hänföras till privatlivet och först genom rättspraxis kan begreppet få en någorlunda tydlig avgränsning.10 Artikel 8 har beskrivits som den minst definierade och mest ostyriga av rättighetsartiklarna.11 En konsekvens av att inget av skyddsintressena (dvs. privatliv, familjeliv, hem och kor- respondens) är definierade, blir att räckvidden av det skydd som artikeln erbjuder ständigt ökar. Det har anförts att Europadom- stolens expansiva förhållningssätt innebär att tolkningen av artikeln kan ske i linje med den tekniska och sociala utvecklingen.12

10Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 346.

11Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, third edition, 2014, s. 522.

12A.a. s. 522 f.

81

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

Många andra rättigheter i andra artiklar i konventionen kan samtidigt sägas beröra privatlivet, bland annat skyddet mot tortyr och förnedrande behandling (artikel 3) och skyddet mot frihets- berövanden (artikel 5). Det är rimligt att anse att bestämmelserna om sådana särskilt reglerade rättigheter är exklusivt tillämpliga som lex specialis inom sina områden och att artikel 8 endast fångar upp de aspekter av privatlivet som faller utanför specialbestämmelserna. Vid sidan av rätten till respekt för privatlivet behandlas även rätten till respekt för familjelivet samt för hem och korrespondens. Dessa rättigheter är nära förbundna med rätten till respekt för privatlivet; om det exempelvis sker en husrannsakan är det både ett ingrepp i rätten till respekt för hemmet och i rätten till respekt för privat- livet. I doktrinen har det framhållits att det därför ofta framstår som konstlat att behandla dessa olika aspekter av artikel 8 separat.13

Lydelsen av artikel 8 innebär en förpliktelse för staten att avhålla sig från ingrepp i den skyddade rättigheten. Den primära skyldig- heten för staten i dessa fall kan alltså beskrivas som en negativ skyldighet att inte handla på ett visst sätt. Med artikel 8 följer dock utöver det en positiv plikt för staten att handla och se till att den enskilda människan kommer i åtnjutande av konventionsrättighet- erna också i förhållande till andra enskilda rättssubjekt. Denna positiva skyldighet kan innebära ett krav på att lagregler införs för att ge ett grundläggande skydd, t.ex. mot vissa ingrepp i privatlivet eller mot våld i hemmet. Det kan även innebära ett krav på inrät- tande av offentliga organ som ingriper mot övergrepp eller utövar en mer effektiv kontroll för att hindra skador i miljön.14 Det har uttyckts i doktrinen att de krav på skyddsåtgärder som ställs på staten måste vara rimliga. Vad som i huvudsak kan förväntas är att staten utfärdar lagar som ger ett tillfredsställande skydd för privat- liv, familjeliv, hem och korrespondens och att de rättsvårdande myndigheterna håller kontroll över att dessa lagar respekteras.15

Den positiva förpliktelsen för staten att skydda enskilda i för- hållande till andra enskilda mot överträdelser av konventionsrättig- heterna enligt artikel 8, har kommit till uttryck i ett stort antal av- göranden från Europadomstolen. Bland avgörandena kan nämnas X

13Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 347.

14SOU 2010:87 s. 150 f.

15Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 347.

82

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

och Y mot Nederländerna, A mot Kroatien, Hajduová mot Slovakien och Georgel och Georgeta Stoicescu mot Rumänien.

Europadomstolen prövar först om ett klagomål faller in under artikelns tillämpningsområde, dvs. det som anges i 8(1). Därefter måste domstolen avgöra om den frågeställning som målet gäller ska behandlas utifrån statens negativa eller positiva skyldigheter. Om det är fråga om statens negativa skyldigheter, dvs. om frågan är huruvida staten själv har inkräktat i den av artikel 8(1) skyddade rättigheten, prövar domstolen om ingreppet omfattas av undan- tagsbestämmelsen i artikel 8(2). Om det däremot är en positiv skyldighet för staten som aktualiseras, prövar domstolen om vikten av de intressen som står på spel för klaganden fordrar att staten åläggs positiva skyldigheter, efter en avvägning av de motstående intressen som kan finnas i det aktuella fallet.16

Artikel 10 – yttrandefrihet

1.Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsikts- frihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2.Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säker- heten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätt- hålla domstolars auktoritet och opartiskhet.

Allmänt om artikelns utformning och tillämpningsområde

Att yttrandefriheten utgör en av demokratins grundvalar har flera gånger framhållits av Europadomstolen (se bl.a. Handyside mot Förenade kungariket). Av detta följer att inskränkningar av yttrande-

16 Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, third edition, 2014, s. 524.

83

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

friheten måste hållas inom snäva gränser och, för att kunna accepteras som konventionsenliga, vara grundade på övertygande skäl.17

Enligt första stycket i artikel 10 skyddar bestämmelsen mot ingrepp i yttrandefriheten från offentliga myndigheter. Yttrande- friheten, som den skyddas i artikel 10, innebär alltså främst att staten ska avhålla sig från att hindra eller bestraffa fri spridning av tankar och idéer.

Som för många andra fri- och rättigheter enligt konventionen anses dock bestämmelsen även medföra en positiv skyldighet för konventionsstaterna att skydda yttrandefriheten från ingrepp av enskilda personer eller andra institutioner som det allmänna inte svarar för. Det kan t.ex. innebära att en stat måste vidta åtgärder mot sådant som innebär att spridningen av en viss åsikt hindras av politiska motståndare under en demonstration.18

Av andra stycket i artikeln framgår att yttrandefriheten kan begränsas. Det uppställs tre grundläggande krav för att en inskränk- ning ska vara förenlig med konventionen. För det första ska be- gränsningar ske i lag. För det andra ska inskränkningen syfta till att tillgodose något av följande ändamål: statens säkerhet, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, förebyg- gande av oordning eller brott, skyddande av hälsa eller moral eller annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrande av att förtroliga underrättelser sprids eller upprätthållande av domstolars auktoritet och opartiskhet. För det tredje ska inskränkningarna

”vara i ett demokratiskt samhälle nödvändiga” för att tillgodose något av de ändamål som anges i bestämmelsen.

Ett problem som ofta diskuteras när det gäller skyddet för fri- och rättigheter rör vad som ska gälla om olika rättigheter riskerar att kollidera. Det kan då bli aktuellt att göra avvägningar mellan olika intressen som behöver skyddas. På yttrandefrihetens område aktualiseras frågeställningen inte sällan i relation till skyddet för privatlivet och den personliga integriteten enligt artikel 8. I doktrinen har det beskrivits, att det ur Europadomstolens praxis

17Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 429.

18A.a. s. 430.

84

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

framgår bl.a. följande allmänna principer för hur en sådan avväg- ning ska göras.19

1.Politiker och ämbetsmän i beslutande funktioner måste på grund av sin ställning vara beredda på att utsättas för stark kritik, även sådan som kan skada deras anseende.

2.Journalister ska ha stor frihet att rapportera om händelser av allmänt intresse, och det måste tolereras att de ibland gör sig skyldiga till överdrifter och osakliga kommentarer om personer som varit inblandade i sådana händelser. Samtidigt har de ett ansvar för att i rimlig utsträckning före publicering försöka verifiera att uppgifter som kan skada andra personer är korrekta. Av betydelse är också om den journalist som publicerat nedsät- tande uppgifter om en annan person har gett honom eller henne tillfälle att kommentera uppgifterna.

3.En skillnad måste göras mellan värdeomdömen och uppgifter om fakta. Ett värdeomdöme reflekterar en subjektiv uppfattning hos den som fäller omdömet men kan ibland vara så grovt att det inte behöver tolereras. Uppgifter om fakta kan verifieras och befinnas sanna eller osanna, och den som lämnar osanna upp- gifter kan behöva visa att han eller hon haft fog för att anse uppgifterna vara sanna eller att de i vart fall lämnats i god tro. Sanningsbevisning bör därför tillåtas om de ärekränkande upp- gifterna gäller fakta.

4.Även om situationen är sådan att det är legitimt och förenligt med yttrandefriheten att döma till straff eller skadestånd för kränkning, måste också själva straffet eller skadeståndet till sitt omfång vara proportionerligt. Blir påföljden oproportionerligt sträng, leder enbart detta förhållande till att yttrandefriheten anses kränkt.

19 A.a. s. 447.

85

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

4.3.3Särskilt om vissa begrepp och principer enligt Europakonventionen20

Europakonventionen som rättskälla m.m.

Det är viktigt att se Europakonventionen som en helhet. Tolk- ningen av en bestämmelse måste göras på ett sådant sätt att det inte uppstår konflikt med någon annan bestämmelse i konventionen.

Det finns förarbeten till konventionen, men de har getts begränsad betydelse i Europadomstolens praxis. Ett skäl till det är att konventionen, som Europadomstolen ofta har framhållit, bör tolkas dynamiskt, dvs. i ljuset av samhällsutvecklingen och för- ändringar i rättsuppfattningen i konventionsstaterna. En princip som har nära samband med detta är den s.k. effektivitetsprincipen. Denna viktiga princip genomsyrar hela Europakonventionen. Den innebär i korthet att de rättigheter som skyddas genom konvent- ionen inte får vara teoretiska eller illusoriska, utan de ska vara praktiska och effektiva.

I sina domar och beslut hänvisar Europadomstolen ofta till resonemang hämtade från domstolens egen praxis (case-law).

Samtidigt bör understrykas att domstolen inte är bunden av sin egen praxis. Den tillämpar således inte principen om s.k. rule of precedent i strikt mening. I de fall där domstolen avser att frångå tidigare praxis brukar den emellertid motivera detta.

Vid läsning av domstolens domar bör man ha i åtanke att dom- stolens uppdrag och sammansättning speglar 47 skilda konvent- ionsstater med inbördes mer eller mindre varierande rättssystem. Det är ett skäl till att domstolens resonemang ofta är relativt kasuistiskt, dvs. präglat av omständigheterna i det enskilda fallet. Detta medför i sin tur att det ibland kan vara svårt att utläsa om det finns några allmänna principer i en viss fråga och på vilket sätt dessa i så fall kan tillämpas i olika situationer.

Vidare råder det delade meningar om domar mot enskilda stater har någon – och i så fall vilken – verkan i förhållande till andra kon- ventionsstater. Staternas skyldighet att rätta sig efter domstolens domar gäller nämligen bara i mål i vilka de är parter, samtidigt som de är förpliktade att garantera att alla som befinner sig inom deras

20 Detta avsnitt bygger på framställningen på s. 140–150 i Utredningen om det allmännas ansvar enligt Europakonventionens betänkande (SOU 2010:87).

86

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

jurisdiktion kommer i åtnjutande av konventionens fri– och rättig- heter.

Kravet på rättssäkerhet (the rule of law)

I preambeln till konventionen finns en hänvisning till medlems- staternas gemensamma arv i fråga om bl.a. krav på rättssäkerhet (the rule of law). Vidare gäller att de inskränkningar som får göras i olika rättigheter ska ske med stöd av lag. Därutöver måste lagen vara utformad med den precision som krävs för att inskränkningen ska kunna vara någorlunda förutsägbar för den som kan komma att påverkas av den.

Autonom tolkning

För att en gemensam miniminivå ska kunna uppnås krävs att kon- ventionen tolkas så att den får samma materiella innehåll för alla stater. De begrepp som förekommer i konventionen måste därför ges en självständig eller autonom tolkning, dvs. en tolkning som inte är direkt beroende av vilken innebörd som ges åt motsvarande begrepp i de nationella rättssystemen.

Konventionsstaternas bedömningsmarginal

Europadomstolen ska inte överpröva de nationella avgörandena i hela deras vidd. Dess främsta uppgift är i stället att kontrollera att konventionens krav har tillgodosetts av nationella domstolar och myndigheter.

Ett viktigt skäl till denna ordning är att de nationella dom- stolarna brukar ha ett bättre och mer fullständigt underlag för att göra vissa bedömningar, särskilt i fråga om bevisvärdering och til- lämpning av inhemsk lag. Det nationella förfarandet har också oftast varit utförligt och gett parterna möjlighet att anföra bevis och rättsligt argumentera för sin sak.

Saken har uttryckts på det sättet att staterna, och därmed olika funktioner inom staterna som t.ex. de nationella domstolarna, har en viss diskretionär prövningsrätt eller bedömningsmarginal (margin of

87

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

appreciation).21 Innebörden och omfattningen av denna bedöm- ningsmarginal varierar beroende på vilken rättighet som avses och i vilket sammanhang den åberopas. Så länge det inte finns en någorlunda sammanhållen uppfattning bland konventionsstaterna i en viss fråga, anses staterna ha en bredare bedömningsmarginal. Denna kan dock krympa i takt med att synsättet i de olika staterna utvecklas i en viss riktning. I de fall där två olika rättigheter som båda skyddas av Europakonventionen står mot varandra, och svåra avvägningar måste göras, har staterna dock ofta en vid bedöm- ningsmarginal. Detta har bl.a. kommit till uttryck i avgörandet Neij och Sundi Kolmisoppi mot Sverige.

Proportionalitetsprincipen

En annan viktig princip som enligt Europadomstolens praxis anses genomsyra konventionen är den s.k. proportionalitetsprincipen. En åtgärd som innebär en inskränkning i konventionsskyddade rättig- heter kan godtas om den är proportionerlig, dvs. om åtgärden står i rimlig relation till det intresse den är avsedd att tillgodose. Om åtgärden är oproportionerlig eller mer långtgående än vad som framstår som rimligt för det angivna ändamålet, kan den innebära brott mot konventionen. Prövningen enligt proportionalitets- principen innefattar en bedömning av om inskränkningen i de rättigheter som anges i artiklarna 8–11 är nödvändig i ett demo- kratiskt samhälle. Det är alltså främst när inskränkningar i förhål- lande till konventionens rättigheter övervägs eller genomförs som konventionsstaterna har en viss bedömningsmarginal.

21 Läran om margin of appreciation har utvecklats i fråga om rättigheterna enligt artikel 8–11, de s.k. frihetsrättigheterna, se SOU 2010:87 s. 147.

88

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

4.3.4Europadomstolens praxis om statens skyldighet att skydda respekten för privatlivet och värna yttrandefriheten

Allmänt om Europadomstolens praxis

Det vi ska behandla enligt våra direktiv är frågan hur det straffrätts- liga skyddet för den personliga integriteten ska utformas. Det innebär att artikel 8 har relevans för våra överväganden. Den gäller de positiva skyldigheter som konventionen lägger på medlems- staterna att hindra att enskildas privatliv kränks och att se till att det finns ett skydd för en persons rykte, dvs. en rätt till skydd mot förtal eller nedsättande uppgifter. Denna rättighet måste balanseras mot rätten till yttrandefrihet enligt artikel 10 som har en lika stor relevans för våra överväganden. Föreligger det ett tillräckligt starkt intresse av att negativ information eller negativa omdömen om en person publiceras eller på annat sätt vidarebefordras, kan yttrande- friheten ta överhanden, vilket innebär att skyddet enligt artikel 8 får vika. I andra fall kan det vara ett brott mot artikel 8 om nation- ell rätt inte ger ett tillräckligt skydd mot ärekränkande uppgifter.22 I Europadomstolens avgöranden görs alltså en avvägning mellan dessa ibland motstående intressen.

Europadomstolen har ett flertal gånger uttalat sig om denna av- vägning. Domstolen har då anfört att de rättigheter som garanteras enligt artikel 8 respektive 10 förtjänar samma respekt och att utgången av ett fall i princip inte ska variera beroende på huruvida klagomålet har gjorts utifrån artikel 8 eller 10. Vidare har anförts att domstolen ska ha starka skäl för att frångå den nationella dom- stolen om denna gjort en avvägning av de motstående rättigheterna enligt de kriterier som lagts fast. I fallet Delfi AS mot Estland uttalades bl.a. följande gällande avvägningen:

139. The Court has found that, as a matter of principle, the rights guaranteed under Articles 8 and 10 deserve equal respect, and the outcome of an application should not, in principle, vary according to whether it has been lodged with the Court under Article 10 of the Convention by the publisher of an offending article or under Article 8 of the Convention by the person who has been the subject of that article. Accordingly, the margin of appreciation should in principle be the same in both cases ---- Where the balancing exercise between

22 Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 355.

89

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen SOU 2016:7

those two rights has been undertaken by the national authorities in conformity with the criteria laid down in the Court’s case-law, the Court would require strong reasons to substitute its view for that of the domestic courts ---- In other words, there will usually be a wide margin afforded by the Court if the State is required to strike a balance between competing private interests or competing Convention rights.

----

Närmare om Europadomstolens praxis

I doktrinen har det gjorts en ämnesmässigt anknuten genomgång av Europadomstolens avgöranden gällande artikel 8.23 Avgörandena har delats in i personlig identitet; moralisk, fysisk och psykologisk integritet; medicinsk omsorg och vård; sexuella aktiviteter; press- publiceringar; hemlig övervakning; tvångsmedel; insamling, lagring och avslöjande av personuppgifter; tillgång till data; familj och per- sonliga förhållanden; frågor om vårdnad och bortförande av barn; immigration; anställning och politiska förhållanden; hem- och bostadsfrågor; miljörättigheter; fångar. Delvis utifrån denna indel- ning redovisas i detta avsnitt avgöranden som kan vara av intresse för våra överväganden.

Moralisk, fysisk och psykologisk integritet

X och Y mot Nederländerna gällde en mentalt handikappad kvinna som hade utsatts för sexuellt angrepp. Enligt då gällande neder- ländsk lag kunde åtal för brottet väckas endast efter angivelse av målsäganden. Kvinnan hade på grund av sitt mentala tillstånd inte varit kapabel att göra en sådan angivelse. Nederländerna ansågs skyldigt till brott mot artikel 8 genom att inte ha skapat ett till- fredsställande rättsligt skydd i en sådan situation. Det skydd som civilrättsliga regler kunde erbjuda ansågs inte tillräckligt, utan det påkallades straffrättsliga åtgärder.

I Costello-Roberts mot Förenade kungariket behandlades om den bestraffning som hade ägt rum i en skola mot en sjuåring genom tre slag med en gymnastiksko utanpå byxorna, hade utgjort brott

23 Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, third edition, 2014, s. 536 ff.

90

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

mot artikel 3.24 Bestraffningen ansågs inte tillräckligt allvarlig för att omfattas av artikel 3. Domstolen uteslöt inte att artikel 8 under vissa omständigheter kunde erbjuda ett mer långtgående skydd för det utsatta barnet. Domstolen fann dock inte att omständigheterna hade varit tillräckligt allvarliga för att komma upp till miniminivån för skydd enligt artikel 8.

I K.U. mot Finland hade en okänd person lagt ut ett med- delande på internet om att K.U. (en 12-årig pojke) var intresserad av en sexuell relation med en annan pojke. K.U. hade anmält saken till polisen, som hade funnit att det saknades laglig möjlighet att tvinga internetoperatören att lämna uppgift om vem som låg bakom meddelandet. Europadomstolen fann att det borde ha funnits regler som tillät en avvägning mellan intresset av sekretess på internet och enskilda personers rätt att skyddas mot brott eller ingrepp i sin personliga integritet. Avsaknaden av regler utgjorde ett brott mot artikel 8. Även i detta fall var det enligt domstolen ett straffrättsligt förfarande som krävdes.

I Remetin mot Kroatien fann domstolen att ett brott hade skett mot artikel 8. Fallet gällde misstankar om att en man hade attackerat en 13-årig flicka i samband med bråk på en lekplats. Misstankarna hade preskriberats till följd av otillräckliga insatser från myndig- heterna. Även om det fanns nödvändig straffrättslig lagstiftning, fann domstolen att ett brott hade skett mot artikel 8, eftersom det sätt på vilket lagstiftningen genomförts var bristfälligt.

I Söderman mot Sverige prövades om Sverige brutit mot sina förpliktelser enligt artikel 8, i ett fall som gällde dold filmning av en underårig flicka när hon hade befunnit sig naken i sitt badrum. Något straffrättsligt ansvar för filmningsförsöket kunde enligt den nationella domstolen inte dömas ut. Europadomstolen fann att gärningen i detta fall hade inkräktat på klagandens integritet och att det förstärktes av att hon var underårig, att gärningen hade begåtts i hennes hem där hon borde kunna känna sig trygg och av att fö- rövaren var hennes styvfar. Eftersom det varken funnits straffrätts- liga eller civilrättsliga åtgärder på plats som kunde möjliggöra ett

24 Förbudet mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling.

91

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

effektivt skydd av klagandens personliga integritet, fann domstolen att det hade skett ett brott mot artikel 8.25

I Reklos och Davourlis mot Grekland gällde saken att en fotograf på ett sjukhus utan tillstånd från föräldrarna hade fotograferat ett nyfött barn. Sjukhuset hade sedan vägrat att lämna ut negativen till föräldrarna. Europadomstolen ansåg att det förelåg en kränkning av artikel 8 genom att klagandenas talan vid den nationella domstolen inte hade fått något gehör. Domstolen lyfte fram att fotografen hade tillåtits att behålla negativen och att bilderna på det nyfödda barnet – som i sig var harmlösa – kunde komma att användas av fotografen utan den avbildades eller hennes föräldrars samtycke.

I M.A.K. och R.K. mot Förenade kungariket ansåg domstolen att det hade varit i strid med artikel 8 att på ett sjukhus utan föräldrar- nas medgivande ta blodprov och närgångna fotografier av en under- årig flicka.

I rätten till skydd för privatlivet ingår alltså enligt Europadom- stolen vissa krav på skydd genom lag. Är en person utsatt för konkreta hot eller trakasserier, kan det vara en skyldighet för myn- digheterna att vidta rimliga åtgärder för att avvärja hotet eller få trakasserierna att upphöra.26 En sådan situation förelåg i Osman mot Förenade kungariket, där slutsatsen dock blev att myndighet- erna inte hade brustit i sin skyldighet att skydda en familj mot trakasserier från en utomstående person. I Jankovic´ mot Kroatien ansågs däremot att en kvinna inte hade beretts tillräckligt skydd mot en fysisk attack från andra personer. I Georgel och Georgeta Stoicescu mot Rumänien ansågs Rumänien ha brutit mot artikel 8 genom att de kommunala myndigheterna i Bukarest inte hade vid- tagit tillräckliga åtgärder för att skydda befolkningen mot herrelösa hundar.

I doktrinen har det pekats på att det inte alltid är lätt att se var- för domstolen i vissa fall finner att en överträdelse av konventionen har skett och inte i andra.27

25Harris m.fl. kommentarar att det var något överraskande att domstolen kom fram till att fallet inte var så allvarligt att det krävdes straffrättsliga åtgärder. Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, third edition, 2014, s. 542.

26Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 348.

27Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, third edition, 2014, s. 542 f.

92

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

Presspubliceringar

Europadomstolen har etablerat som utgångspunkt att alla män- niskor – även de som lever i offentligheten – är berättigade till en privat zon. Domstolen ställer ofta frågan om klaganden hade en rimlig eller legitim förväntan på privatliv eller integritet. I flera fall har någon sådan inte ansetts föreligga när klaganden frivilligt har delat med sig av information om sig själv.28

I Toma mot Rumänien hade en arresterad person mot sitt med- givande och i strid med artikel 8 fotograferats av massmedia – som bjudits in för detta av myndigheterna – varvid bilderna publicerats i television och i pressen. En överträdelse av artikel 8 ansågs före- ligga.

I Alkaya mot Turkiet ansåg en välkänd skådespelare att hennes rättigheter hade kränkts när en tidning hade publicerat hennes adress i samband med att det rapporterades om ett inbrott i hennes bostad. Domstolen fann att det hade förelegat ett allmänintresse i att rapportera om inbrottet men inte att publicera de exakta detalj- erna kring klagandens adress. Domstolen fann med andra ord att hemadressen var personlig information som var skyddad av artikel 8.

Målet von Hannover mot Tyskland gällde bilder av prinsessan Caroline av Monaco som s.k. paparazzi-fotografer hade tagit av henne i helt privata situationer. Publiceringen gällde inte uppgifter som var kränkande eller nedsättande. Tyska domstolar hade kom- mit fram till att sådana bilder fick publiceras i yttrandefrihetens namn. Europadomstolen fann att bilderna visserligen omfattades av yttrandefriheten men att de var känsliga utifrån integritetsaspekter, varför en avvägning mellan dessa intressen måste göras. Domstolen uttalade att gränsen mellan yttrandefriheten och skyddet för den personliga integriteten ska dras med hänsyn till om bilderna kan anses ha ett allmänintresse. Offentliga personer måste visserligen utstå mer än ”vanliga” människor, men inte när det saknas ett legitimt allmänt intresse av den information som bilderna förmedlar. Domstolen menade att spridningen av bilderna hade som enda syfte att tillfredsställa nyfikenheten hos läsare med detaljer om prinsessans privatliv och att de inte kunde anses bidra till en debatt

28 A.a. s. 551.

93

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

om allmänna frågor. Domstolen menade därför att det i sådana fall är berättigat med en snävare tolkning av yttrandefriheten och att tidningarnas kommersiella intressen fick stå tillbaka för skyddet för den personliga integriteten. Tyskland ansågs ha brutit mot artikel 8 då det inte hade gjorts en rättvis avvägning mellan de två rättighet- erna i artikel 8 och 10 och det därmed inte vidtagits tillräckligt positiva åtgärder för att skydda den enskildes privata sfär. Dom- stolen anförde bl.a. att större vaksamhet för att skydda privatlivet är nödvändig med hänsyn till nya kommunikationsformer som gör det möjligt att lagra och reproducera personliga data.

Ett andra mål von Hannover (nr 2) mot Tyskland gällde publiceringen av fotografier av prinsessan Caroline och hennes make under en skidsemester. Tysk domstol hade tillåtit public- eringen av ett fotografi som ansetts av allmänt intresse därför att det tagits under en period då prinsessan Carolines far hade varit svårt sjuk (och att bilderna därför publicerades i ett sammanhang där det fanns ett allmänintresse). Europadomstolen accepterade den tyska domstolens resonemang och fann ingen överträdelse av artikel 8.

I målet Peck mot Förenade Kungariket hade klaganden försökt beröva sig livet på en offentlig plats utanför sitt hem. Händelsen hade filmats av en övervakningskamera. För att illustrera nyttan med övervakningen hade sedan kommunen publicerat bilderna, bl.a. i TV. Detta ansågs vara en allvarlig och oproportionerlig kränkning av rätten till privatliv.

Även om den enskilde kompenserats av den nationella dom- stolen kan ett brott ha skett mot artikel 8. I Armoniene mot Litauen hade uppgifter publicerats i en tidning om att klagandens make var HIV-positiv. På grund av lagliga begränsningar hade endast en liten summa tillerkänts i skadestånd. Domstolen fann att de kraftiga restriktioner som fanns i den nationella rättsordningen gällande skadestånd, innebar att klaganden inte hade ett tillräckligt skydd för privatlivet.

I Gurgendize mot Georgien hade klaganden i tidningsartiklar anklagats för att ha stulit ett manuskript av en känd författare. Artiklarna hade illustrerats med ett fotografi av klaganden. Det var fråga om en obestyrkt anklagelse, och publiceringen av fotografiet tillgodosåg inget allmänt intresse. I detta fall ansåg domstolen att det inte hade gjorts en rimlig avvägning av de motstående intres-

94

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

sena och publiceringen stred mot klagandens rätt till respekt för privatlivet.

Utöver kränkningar av privatlivet kan publiceringar utgöra ett brott mot artikel 8 om det kränker någons rykte och anseende. Det har varit kontroversiellt i vilken omfattning rykte och anseende är skyddat av artikel 8.29 Detta mot bakgrund av att begreppen rykte och anseende (reputation) inte nämns i artikel 8. Genom olika av- göranden har dock skyddet för anseendet och ryktet blivit en del av det som omfattas av artikel 8. I Chauvy m.fl. mot Frankrike anförde domstolen att en persons rykte skyddas av artikel 8 som en del av skyddet för privatlivet. Denna ståndpunkt bekräftades i Pfeifer mot Österrike. I det målet avhandlades att Pfeifer i en tidningsartikel hade anklagats för att genom skarp kritik av en professor drivit denne till att begå självmord. Europadomstolen fann att den nationella domstolen genom att ogilla klagandens ärekränknings- talan hade brutit mot artikel 8.

Vid avvägningen mellan skyddet för äran och intresset för ytt- randefrihet, beaktar domstolen i sina avgöranden vilka uttalanden som gjorts och vem det handlar om. Acceptansen för kritik är större för politiker och andra offentliga personer än för privat- personer. En annan viktig sak i domstolens bedömning är om det funnits ett tillräckligt faktaunderlag för publiceringen. I Polanco Torres mot Spanien accepterade domstolen att journalisten som skrivit den artikel som målet handlande om hade använt alla till- gängliga möjligheter att kontrollera påståendena om en persons in- blandning i kriminella aktiviteter. Även om inte journalisten kunde visa att anklagelserna var riktiga, utgjorde inte publiceringen något brott mot artikel 8. I ett annat fall behandlades anklagelser om samarbete med sovjetisk säkerhetstjänst (Petrenco mot Moldavien). Eftersom anklagelserna inte hade något faktaunderlag fann dom- stolen att det skett ett brott mot artikel 8.

Mosley mot Förenade Kungariket föregicks av att klaganden hade tillerkänts skadestånd av den nationella domstolen efter att bilder på honom i sexuella situationer och uppgifter om dessa hade publicerats av en tidning i tryckt form och på dess hemsida. Frågan i Europadomstolen gällde om det funnits en skyldighet att i förväg informera klaganden om den planerade artikeln för att skapa möj-

29 A.a. s. 53.

95

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

lighet att hos domstol begära förbud mot publiceringen. Dom- stolen fann att en sådan underrättelseplikt skulle innebära en alltför långtgående inskränkning i den journalistiska verksamheten och att den därför inte kunde följa av artikel 8.

Även i fallet Wegrzynowski och Smolczewski mot Polen behand- lades om ett brott hade skett mot artikel 8, trots att skadestånd hade utgått till klagandena. Klagandena hade vunnit en civilprocess i hemlandet mot en tidning för publicering av en artikel om att klagandena bistått politiker i ljusskygga affärer. Klagandena hade fört en ny talan i nationell domstol och begärt att artikeln skulle tas bort från tidningens webbsida. Detta hade avslagits. Klagandena gjorde gällande att detta innebar en kränkning av deras rättigheter enligt artikel 8. Europadomstolen framhöll att rätten till privatliv – särskilt när det gällde journalistisk verksamhet – måste balanseras mot yttrandefriheten som garanteras i artikel 10. Domstolen kon- staterade att presskåren inte får kliva över vissa gränser, vad gäller skyddet för andras rykte. Domstolen uttalade sig därefter särskilt om publiceringar på internet:

The Court has held that the Internet is an information and com- munication tool particularly distinct from the printed media, especially as regards the capacity to store and transmit information. The electronic network, serving billions of users worldwide, is not and potentially will never be subject to the same regulations and control. The risk of harm posed by content and communications on the Internet to the exercise and enjoyment of human rights and freedoms, particularly the right to respect for private life, is certainly higher than that posed by the press. Therefore, the policies governing reproduction of material from the printed media and the Internet may differ. The latter undeniably have to be adjusted according to technology’s specific features in order to secure the protection and promotion of the rights and freedoms concerned.

Allmänhetens tillgång till internetarkiven var enligt domstolen en legitim rättighet enligt artikel 10. Det hade heller inte framkommit att klagandena skulle ha saknat möjlighet att begära att artikeln på internet kompletterades med information om förtalsdomen eller dylikt. Domstolen ansåg därför att klagandena hade haft ett till- räckligt rättsligt skydd och ogillade talan.

96

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

Avslöjande av uppgifter

Europadomstolen har behandlat ett stort antal mål gällande myn- digheters hantering av personuppgifter. Av betydelse för våra överväganden är några fall som gällt myndigheters avslöjande av personuppgifter och huruvida det har ansetts utgöra en över- trädelse av artikel 8.

I Craxi mot Italien ansåg Europadomstolen att en överträdelse av artikel 8 hade skett eftersom innehållet i en telefonavlyssning hade röjts till media och det inte hade funnits tillräcklig säkerhet och inte heller hade gjorts någon undersökning om läckaget. I Sciacca mot Italien hade fotografiet av en person misstänkt för skattebrott lämnats ut till pressen. Europadomstolen ansåg att detta var ett ingrepp i klagandens rätt till respekt för privatlivet eftersom utlämnandet inte skett med stöd i lag (eftersom frågan var oreglerad i Italien).

I C.C. mot Spanien hade det i en dom i en försäkringstvist nämnts att C.C. var HIV-positiv. Det var relevant men enligt Europadomstolen samtidigt ett känsligt förhållande som den nat- ionella domstolen bort behandla mer varsamt, t.ex. genom att be- gränsa allmänhetens rätt att ta del av domen eller genom att ersätta C.C.:s namn med initialer. Spanien ansågs därför ha brutit mot C.C.:s rätt till respekt för sitt privatliv.

I Mikolajová mot Slovakien behandlades att uppgifter om en nedlagd förundersökning, som dock utvisade att klaganden hade begått ett brott, hade lämnats ut till en privat försäkringsgivare. Domstolen fann att det inte förelegat tillräckliga skyddsåtgärder för att skydda klagandens rätt. Klagandens rätt till respekt för privatlivet hade därigenom blivit kränkt.

I Z mot Finland anfördes att medicinska data om klaganden, inklusive detaljer om hennes HIV-infektion, hade blivit avslöjade och publicerade vid en brottmålsrättegång. Europadomstolen fann att avslöjandet av uppgifterna hade varit nödvändiga i brottmåls- processen men att publiceringen av namnet på klaganden och hen- nes HIV-status i domen inte hade varit berättigad.

97

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

Olika former av ordningsstöranden från enskilda riktade mot andra enskilda (hem- och bostadsfrågor samt miljörättigheter)

I fallet Surugiu mot Rumänien behandlandes att klaganden under flera år hade blivit trakasserad av en annan enskild genom att denne kommit in på gården och även dumpat gödsel där. Domstolen fann att artikel 8 hade kränkts genom att myndigheterna inte hade hindrat trakasserierna.

Respekten för hemmet enligt artikel 8 omfattar inte bara fysiska intrång, utan kan även gälla sådant som ljud, lukter, utsläpp och andra störningar.30 Frågor om bullerstörningar från en flygplats uppkom i Hatton m.fl. mot Förenade kungariket. Frågan var om staten hade en positiv skyldighet enligt artikel 8 att vidta ytterligare åtgärder för att skydda rätten till respekt för hem och privatliv. Domstolen fann att de brittiska myndigheterna hade gjort en rimlig avvägning av motstående intressen. I Moreno Gómez mot Spanien var bakgrunden att människor hade störts i sin nattsömn av oväsen från barer, krogar och diskotek. Bullret hade överstigit tillåtna gränser utan att myndigheterna hade ingripit, och de hade där- igenom brustit i respekt för hem och privatliv varför det skett en överträdelse av artikel 8. Frågan var även uppe i Mileva m.fl. mot Bulgarien. En bostadshyresgäst hade störts av att det bedrivits klubbverksamhet med bl.a. datorspelande och alkoholförsäljning dygnet runt. Europadomstolen fann att klagandens rätt till respekt för hem och privatliv hade kränkts genom att staten inte uppfyllt sina positiva skyldigheter att skydda den rättigheten.

Spridning av uppgifter om privatlivet i förhållande till yttrandefriheten

Skyldigheten enligt artikel 8 ska vägas mot den negativa skyldig- heten i artikel 10 att inte på ett omotiverat sätt inskränka enskildas yttrandefrihet. Att inte motverka spridning av uppgifter om privat- livet kan i vissa fall alltså innebära ett brott mot artikel 8. I andra fall har dock nationella domstolar ingripit mot publiceringar eller annan spridning av uppgifter om privatlivet, och dessa åtgärder har då i sin tur prövats i Europadomstolen på initiativ av den som

30 A.a. s. 582.

98

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

drabbats av åtgärden och då med stöd av artikel 10. Vad som då prövats är inte om det var nödvändigt med stöd av artikel 8 att för- hindra publiceringen/spridningen, utan prövningen har gällt om vidtagna åtgärder varit förenliga med yttrandefriheten enligt artikel 10. I vissa fall har Europadomstolen ansett att myndighetsingrip- anden varit i strid med artikel 10. I Plon (Société) mot Frankrike behandlades att ett bokförlag kort efter president Mitterands död hade gett ut en bok, i vilken Mitterands läkare i strid med läkar- sekretessen hade redogjort för hur han fått i uppdrag av presidenten att hemlighålla att denne led av cancer och att lämna falska upp- gifter om dennes hälsotillstånd. Europadomstolen fann att ett första interimistiskt förbud hade varit försvarligt med beaktande av läkarsekretessen och av att publiceringen hade skett kort tid efter Mitterands död. Fastställandet av beslutet hade dock skett långt senare då de förhållanden som beskrevs i boken redan var kända. Förbudet mot spridning tjänade vid den tidpunkten inte längre ett angeläget ändamål och hade enligt Europadomstolen varit i strid med artikel 10.

Axel Springer AG mot Tyskland gällde förbud mot publicering av information om en känd TV-skådespelare (främst känd för sin roll som polis) som vid en fest hade arresterats på grund av att han hade innehaft kokain. Förbudet ansågs inte nödvändigt för att skydda den personliga integriteten och det hade därför utgjort ett brott mot artikel 10.

I Karhuvaara och Iltalehti mot Finland hade en tidning och dess chefredaktör dömts att betala ett högt skadestånd till en riksdags- ledamot. Chefredaktören hade dessutom dömts till böter för att tidningen publicerat artiklar om riksdagsledamoten i samband med att hennes man åtalats för att ha uppträtt störande och attackerat en polis. Europadomstolen konstaterade att artiklarna inte hade innehållit oriktiga uppgifter om riksdagsledamoten och att ingrep- pet i hennes privatliv hade varit begränsat. Därtill hade påföljden varit så sträng att den inte stått i rimlig proportion till den skada som riksdagsledamoten kunde ha lidit. Genom domen hade klagandenas rättigheter enligt artikel 10 därigenom blivit kränkta.

I Lahtonen mot Finland hade en tidning i en artikel om en polisman som åtalats för en bilstöld publicerat polismannens namn och återgett att han skulle genomgå en psykiatrisk undersökning. Med anledning av denna publicering hade chefredaktören dömts till

99

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

böter, skadestånd och kostnadsersättning till höga belopp. Europa- domstolen fann att yttrandefriheten inte hade respekterats. Som skäl anfördes att uppgifterna hade baserats på offentliga domstols- handlingar och att målet hade varit av allmänt intresse vilket gjorde publiceringen försvarlig. Vidare beaktades de stränga påföljder som hade dömts ut.

I Fressoz och Roire mot Frankrike behandlades att klagandena i nationell domstol hade dömts för att de i en satirisk veckotidning hade publicerat sekretessbelagda uppgifter om en chefs löneförhål- landen. Enligt Europadomstolen stod den fällande domen vid nationell domstol i strid med artikel 10.

I andra fall har ingripanden mot publiceringar ansetts vara för- enliga med artikel 10.

I Shabanov och Tren mot Ryssland ansågs det inte ha varit för- svarligt att i en tidning publicera innehållet i ett läkarintyg gällande en viss person, trots att det hade föredragits vid en domstolsför- handling. Det hade därför enligt Europadomstolen inte skett någon överträdelse av artikel 10 när ingripanden hade skett mot public- eringen.

I Campmany y Diez de Revenga och Lopez-Gaöiacho Perona mot Spanien ansågs det inte strida mot artikel 10 att två journalister hade ålagts att betala skadestånd för att de hade publicerat upp- gifter om en intim förbindelse mellan två kända personer och kom- prometterande fotografier som styrkte uppgifterna. Det var enligt Europadomstolen fråga om privata förhållanden som fick anses sakna allmänt intresse.

I Egeland och Hanseid mot Norge hade tidningar publicerat fotografier av en gråtande kvinna. Fotografierna hade tagits utan kvinnans samtycke direkt efter att hon hade dömts för mord till ett långt fängelsestraff. Chefredaktörerna för tidningarna hade dömts för publiceringen till böter, vilket Europadomstolen inte ansåg hade varit i strid med artikel 10. Enligt Europadomstolen hade målet varit av allmänt intresse och fotograferingen hade skett på allmän plats. Det rörde sig dock om en mycket känslig situation för kvinnan, då intresset av att skydda hennes integritet fick tillmätas särskild vikt.

I Krone Verlag GmbH och Krone Multimedia GmbH & Co KG mot Österrike och Kurier Zeitungsverlag und Druckerei GmbH mot Österrike behandlades att tidningarna i artiklar om sexuella över-

100

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

grepp på en 10-årig flicka hade röjt hennes identitet och i ett fall publicerat ett fotografi av henne. Tidningsförlagen hade dömts att betala skadestånd, vilket Europadomstolen inte ansåg vara i strid med artikel 10.

Oproportionerliga sanktioner som kränkningar av artikel 10

En sanktion mot exempelvis en publicering är oproportionerligt sträng kan – som redan berörts i detta avsnitt – i sig anses utgöra en överträdelse av artikel 10.

Europadomstolen har i flera rättsfall uttalat att ett fängelsestraff för förtal och förolämpningar vid ett mediebrott (press offence) endast under exceptionella omständigheter är förenligt med yttr- andefriheten för journalistik som garanteras enligt artikel 10. Detta kan vara fallet om andra grundläggande rättigheter då har kränkts, såsom vid fall av s.k. hate speech och vid uppmaningar till våld. Denna ståndpunkt har domstolen intagit i Długołęcki mot Polen, Cumpǎnǎ och Mazǎre mot Rumänien, Niskasaari mot Finland och Saaristo m.fl. mot Finland.

Europadomstolen har i dessa avgöranden påpekat att Europa- rådets parlamentariska församling i oktober 2007 har antagit resolution 1577 (2007) Towards decriminalisation of defamation. I den resolutionen behandlas yttrandefrihetens roll som en hörnsten för det demokratiska samhället och pressens roll när det gäller ut- övandet av yttrandefriheten. Den parlamentariska församlingen uppmanar i resolutionen medlemsstaterna bl.a. att utan dröjsmål upphäva bestämmelserna om fängelsestraff i sin lagstiftning om ärekränkningsbrott, att möjliggöra fängelsestraff endast för hattal (hate speech) eller uppmaningar till våld och främjande av för- nekelse (promotion of negationism) samt att införa rimliga och proportionerliga maximum för vilket skadestånd som kan dömas ut i ärekränkningsmål.

Ansvar för andras yttranden på en webbsida

Ansvaret för innehållet på en hemsida – utifrån frågan om kränk- ning av artikel 10 – har nyligen behandlats i Delfi AS mot Estland. Klaganden (Delfi) ägde en av de största nyhetsportalerna på inter-

101

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

net i Estland. På dess webbplats kunde läsarna anonymt och utan någon föregående registrering kommentera nyhetsartiklar som publicerades på webbplatsen. Delfi kunde inte redigera kommen- tarerna innan de publicerades. Det fanns dock en möjlighet för Delfi att ta bort kommentarer, antingen genom ett automatiskt filtreringssystem kopplat till vissa obscena ord eller efter påpek- anden från läsare enligt ett system med s.k. ”notice and take down”. I vissa fall tog även bolagets administratörer bort olämpliga kommentarer på eget initiativ. På webbplatsen hade det publicerats en kritisk artikel, som hade lett till en mängd kommentarer på webbplatsen. Kommentarerna hade innehållit hot och de gav uttryck för aggressivitet riktat mot en person som hade förekommit i artikeln. Sex veckor efter det att kommentarerna hade laddats upp på webbsidan hade de tagits bort efter påpekande från den person som angripits genom kommentarerna. Delfi hade förpliktats av domstol i Estland att betala skadestånd för förtal till den person som hade angripits genom kommentarerna.

Delfi gjorde gällande inför Europadomstolen att dess yttrande- frihet enligt artikel 10 hade kränkts genom att bolaget hade ålagts skadestånd för andras uttalanden. Europadomstolen (stor kam- mare) fann att det inte skett någon överträdelse av artikel 10.

Domstolen konstaterade att användargenererade forum på internet tillhandahåller möjligheter till yttrandefrihet utan tidigare motstycke. Vid sidan av dessa fördelar kan det även innebära faror. Olagliga yttranden, såväl nedsättande som hattal (hate speech) och sådana som anstiftar till våld, kan spridas globalt och därefter vara fortsatt tillgängliga. Domstolen pekade på att rättigheterna enligt artiklarna 8 och 10 därför måste balanseras mot varandra.

Mot bakgrund av internets natur, fann domstolen att de skyl- digheter och det ansvar som kan åläggas en nyhetsportal på internet kan skilja sig från motsvarande för en traditionell publicist, när det gäller innehåll som härrör från tredje man.

Domstolen konstaterade att detta fall gällde en yrkesmässigt driven nyhetsportal som utifrån affärsmässiga syften hade tillhanda- hållit en plattform för användargenererade kommentarer. Vidare konstaterade domstolen att de aktuella kommentarerna huvud- sakligen hade bestått av hattal (hate speech) samt yttranden som hade förespråkat våld och att de därför uppenbarligen hade varit olagliga till sin natur. Yttrandena hade enligt domstolen varit av sådan art att

102

SOU 2016:7 Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

de i sig inte kunde anses åtnjuta något skydd enligt artikel 10. Frågan var om den nationella domstolens beslut att hålla Delfi ansvarigt för uttalandena hade stått i strid med bolagets frihet att vidarebefordra information; såsom den garanteras enligt artikel 10.

Domstolen fann att Delfi hade utövat en betydande kontroll över de postade kommentarerna och inte bara utgjort en passiv och endast teknisk tillhandahållare av kommentarerna. Domstolen konstaterade att den som utsätts för anonyma kommentarerna har osäkra möjligheter att rikta några krav mot dess upphovsmän, något som talade för att den nationella domstolens utslag var väl- grundat. Med beaktande av den kontroll som Delfi hade utövat över hemsidan, fann domstolen att det i princip inte hade utgjort något oproportionerligt ingrepp i bolagets yttrandefrihet att bolaget hade varit skyldigt att redan i samband med publicering utan dröjsmål ta bort de aktuella kommentarerna.

Domstolen anförde att det inte kunde likställas med ”privat censur” att genom moderering förhindra hattal (hate speech) eller uppmaningar till våld. Domstolen anförde i det avseendet (p. 157):

Having regard to the fact that there are ample possibilities for anyone to make his or her voice heard on the Internet, the Court considers that a large news portal’s obligation to take effective measures to limit the dissemination of hate speech and speech inciting violence – the issue in the present case – can by no means be equated to “private censorship”. While acknowledging the “important role” played by the Internet “in enhancing the public’s access to news and facilitating the dissemination of information in general” ----, the Court reiterates that it is also mindful of the risk of harm posed by content and communications on the Internet ---.

Delfi anförde att det borde beaktas att bolaget hade infört ett s.k. notice and take down system. Om det förenas med effektiva procedurer för att skyndsamt ta bort meddelanden, kan ett sådant system enligt domstolen i många fall vara ett tillräckligt verktyg och utgöra en lämplig balans mellan de olika intressena. När det gällde kommentarer av det slag som nu var aktuellt, fann dom- stolen dock att det inte hade stått i strid med artikel 10 att hålla tillhandahållaren ansvarig för underlåtenhet att skyndsamt ta bort kommentarer, även då detta inte hade påtalats av den utsatte eller tredje man.

Det skadestånd som bolaget hade ålagts att betala var enligt domstolen på intet sätt oproportionerligt. Vidare konstaterades att

103

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

Delfi inte på grund av domen hade blivit tvunget att ändra sina affärsrutiner och att bolaget fortfarande är en av de största inter- netportalerna i Estland och den populäraste beträffande att posta kommentarer. Sammanfattningsvis anförde domstolen att det inte hade skett någon överträdelse av artikel 10.

Distinktionen mellan uppgifter och värdeomdömen i Europadomstolens praxis

Av Europadomstolens praxis framgår flera olika principer för hur avvägningen ska göras mellan intresset för yttrandefrihet och den enskildes intresse av att inte utsättas för ärekränkande uttalanden.31 En skillnad måste – enligt en av dessa principer – göras mellan värde- omdömen och uppgifter om fakta. Ett värdeomdöme reflekterar en subjektiv uppfattning hos den som fäller omdömet och det kan ibland vara så grovt att det inte behöver tolereras. Ett värde- omdöme skiljer sig från uppgifter om fakta som kan verifieras och befinnas sanna eller osanna. Den som lämnar osanna uppgifter kan behöva visa att han eller hon haft fog för att anse uppgifterna vara sanna eller att de i vart fall lämnats i god tro. Sanningsbevisning bör därför enligt Europadomstolens praxis tillåtas om de ärekränkande uppgifterna gäller fakta.

När Europadomstolen ställs inför uttalanden som den nationella domstolen funnit nedsättande, ärekränkande eller förolämpande, undersöks först om uttalandet ska kategoriseras som uppgifter om fakta eller som värdeomdömen.32 Uppgifter om fakta kräver bevis om sin sanningshalt, vilket väcker frågor om bevisbördan och bevis- föringen. Värdeomdömen å andra sidan anses inte mottagliga för bevisning. Denna distinktion är viktig eftersom uttalanden som beskrivs som värdeomdömen åtnjuter större skydd i termer av

”standard and onus of proof”.33

Europadomstolen har i bland annat Gorelishvili mot Georgien, Lingens mot Österrike och Jerusalem mot Österrike uttalat att det är oförenligt med artikel 10 att kräva sanningsbevisning av en svar-

31Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 447.

32Harris m.fl., Law of the European Convention on Human Rights, third edition, 2014, s. 697 f.

33A.a. s. 698.

104

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

ande när ärekränkningsmålet gäller värdeomdömen, och att det i de nationella domstolarna därför måste göras en distinktion gällande detta och att det hade inneburit en överträdelse av artikel 10 att ställa ett krav på sanningsbevisning när det har varit fråga om värdeomdömen.

Domstolen har dock i bl.a. Busuioc mot Moldavien uttalat att även värdeomdömen ska kunna underbyggas på något sätt för att de inte ska anses överdrivna (excessive) – vilket därmed kan berät- tiga ett ingripande som är godtagbart enligt artikel 10.

Europadomstolen har prövat ett antal mål, utifrån frågan om rättsliga ingrepp mot värdeomdömen varit godtagbara enligt andra stycket i artikel 10. I de flesta fall har det varit fråga om presspubli- ceringar, och domstolen har då betonat vikten av en fri press som garant för yttrandefriheten. Av betydelse kan vara vem ett uttal- ande avser. Politiker och ämbetsmän i beslutande funktioner anses på grund av sin ställning behöva vara beredda på att utsättas för stark kritik, även för sådant som kan skada deras anseende.34 Särskilda hänsyn gör sig dock gällande när nedsättande uttalanden riktar sig mot domare eller andra personer inom rättsväsendet. Domstolarnas auktoritet anges i andra stycket i artikel 10 som ett av de skyddsvärda intressena. Av betydelse är också de begränsade möjligheter som företrädare för rättsväsendet har att värja sig mot angrepp och delta i den offentliga debatten.35

Vad gäller frågor av allmänt intresse och uttalanden i sådana sammanhang mot politiker, har ett grovt språk bedömts behöva tolereras. Europadomstolen har ansett att det varit i strid med artikel 10 att ingripa mot att en politiker hade kallats för ”idiot”

(Oberschlick mot Österrike), eller att personer i ett politiskt parti hade kallats för ”källarnazister” (Scharsach och News Verlagsgesellschaft mot Österrike). I Lindon, Otchakovsky–Laurens och July mot Frankrike (stor kammare) ansågs däremot inte en dom gällande ärekränkning stå i strid med artikel 10, när författarna till en bok hade kallat Le Pen och medlemmar i partiet Front National för ”ett gäng mördare” och ”vampyrer”.

I fallet Wabl mot Österrike, som inte i sig gällde tidnings- publicering, hade upprinnelsen varit att klaganden blivit avkrävd av

34Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4 uppl., 2012, s. 447.

35A.a. s. 453.

105

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

SOU 2016:7

en polisman i en tidningsartikel att han skulle aidstestas. Wabl hade replikerat att det var ”nazijournalistik”. Han hade förbjudits av domstol att upprepa det uttalandet. Europadomstolen fann att Wabls uttalande hade varit mycket kränkande och att förbudet mot att upprepa det inte kunde anses oproportionerligt.

Fallet Prager och Oberschlick mot Österrike gällde en tidnings- artikel som hade kritiserat österrikiska brottmålsdomare. Särskilt en domare hade anklagats för att ha haft förutfattade meningar i vissa mål och för att ha uppträtt arrogant och översittaraktigt. Europadomstolen erinrade om att domare har begränsade möjlig- heter att försvara sig mot ogrundade angrepp. Att tidningen hade fällts för ärekränkning utgjorde enligt Europadomstolen inte någon överträdelse av artikel 10.

Några fall gällande uttalanden om enskilda personer är också av intresse.

I Nilsen och Johnsen mot Norge (stor kammare) var bakgrunden att en professor uppgivit att polisen i Bergen hade gjort sig skyldig till ett stort antal övergrepp på enskilda. Nilsen och Johnsen, som företrädde en polisorganisation, hade svarat med att på ett häftigt sätt ifrågasätta professorns motiv för att uttala sig på det sättet. Nilsen och Johnsen hade förpliktats av nationell domstol att betala skadestånd för sina yttranden. De uttalanden som klagandena gjort fann dock Europadomstolen omfattades av deras yttrandefrihet, varför det hade skett en överträdelse av artikel 10.

I Urbino Rodrigues mot Portugal behandlades följande. Urbino Rodrigues hade i en artikel kritiserat en politisk utnämning. En annan journalist hade i en annan tidning anklagat Urbino Rodrigues för att ljuga och göra enfaldiga uttalanden. Urbino Rodrigues hade replikerat med att den andre journalisten tillämpade ”maffia- metoder”. Efter en brottsanmälan från den andre journalisten hade

Urbino Rodrigues dömts till böter och skadestånd. Europa- domstolen fann att det hade varit fråga om en debatt i en fråga av allmänt intresse och att det hade varit oförenligt med yttrande- friheten att ingripa med sanktioner mot den ene av dem för värdeomdömen som denne fällt under debatten.

I Hoffer och Annen mot Tyskland hade klagandena dömts för ärekränkning mot en läkare för att de i en pamflett vid en demonstration mot abort hade angivit att läkaren var ”specialist på att döda” och gjort en jämförelse med nazisternas dödande av

106

SOU 2016:7

Personlig integritet och yttrandefrihet– två ibland motstående intressen

judar. Anklagelsen ansågs så kränkande att domen för ärekränkning inte hade stått i strid med artikel 10.

I fallet Tammer mot Estland behandlades publicering av en intervju med en kvinna som hade haft ett utomäktenskapligt för- hållande med en känd estnisk politiker under en tid då denne varit gift. Kvinnan hade fått ett barn med politikern. Kvinnan hade anförtrott åt sina föräldrar att ta hand om barnet. I den publicerade intervjun hade nedsättande uttryck om kvinnan använts, vilka be- tecknade en person som förstör en annans äktenskap och en kvinna som överger sina barn. Journalisten hade dömts i nationell domstol för ärekränkning. Europadomstolen fann att uttrycken hade varit kränkande och att de inte hade gällt frågor av vikt för allmänheten. Påföljden fick också anses proportionerlig, varför någon över- trädelse inte hade skett av artikel 10.

107

5Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

5.1Inledning

En väsentlig del av våra överväganden om ett förbättrat straffrätts- ligt skydd för den personliga integriteten bör enligt våra direktiv inriktas på hur samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen har förändrat möjligheterna till kommunikation och följaktligen möjligheten att begå sådana gärningar som innebär hot och kränk- ningar.

I detta kapitel belyser vi teknikutvecklingen och nya sätt att kom- municera. Inledningsvis beskrivs i avsnitt 5.2 vad som avses med sociala medier och vilka funktioner sådana har i olika avseenden. I avsnitt 5.3 återges därefter två undersökningar gällande använd- ningen av sociala medier och tillgången till internet i Sverige. I avsnitt 5.4 redovisas slutligen olika aspekter på internet och annan elektronisk kommunikation ur ett straffrättsligt perspektiv.

5.2Sociala medier1

5.2.1Vad är sociala medier?

Det sociala medielandskapet förändras snabbt, det dyker ständigt upp nya plattformar och funktioner, samtidigt som andra försvin- ner. Till skillnad mot traditionella medier är användare och innehåll ett och detsamma i de sociala medierna. Medan exempelvis en

1 Detta avsnitt är i sin helhet framtaget för utredningens räkning av Statens medieråd.

109

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

roman kan publiceras utan att någon läser den, skulle Twitter utan användare inte ha något innehåll över huvud taget. Den tekniska utvecklingen går fort och nya kommunikationssätt växer fram. Följande avsnitt är så allmänt hållet som möjligt, i ett försök att skjuta upp den oundvikliga inaktualiteten så långt som möjligt.

Sociala medier är mångfacetterade och komplexa kommunikat- ionskanaler som sträcker sig från i huvudsak interpersonell kom- munikation med vissa möjligheter till bredare social interaktion (chatappar som t.ex. Kik) till de komplexa sociala system som t.ex. Facebook eller Instagram utgör. Det är därför mycket svårt att ge en enkel, generisk förklaring till hur de fungerar eller hur en kränk- ning i sociala medier ser ut. Det kan handla om allt från vanliga offentliga konversationer som spårar ur, till systematiska kränk- ningar i forum som är skapade för att kränka andra människor. Så kallad hämndporr, där sex- eller nakenbilder postas för att hämnas på personen på bilderna är ett extremt exempel.

Att dela texter och diskutera med andra över digitala nätverk kan ses som ursprunget till dagens sociala medier. Detta skedde först i enklare diskussionsforum via BBS:er (bulletin board systems, direktuppringda databaser som användes innan internets genom- brott), via IRC (Internet Relay Chat, ett globalt konferenssystem), webbsidor och sedan även bloggar. Sociala medier har utvecklats från enkla textbaserade plattformar och funktioner, till multi- mediala tjänster för kommunikation.

I dag existerar en mängd olika plattformar och tjänster, men lite förenklat kan man ändå säga att sociala medier är utformade för att användarna ska kunna:

1.Dela med sig av information i form av texter, bilder, filmer, ljudfiler som antingen laddas upp på plattformen i fråga eller länkas till på andra sociala medier eller webbplatser.

2.Kommentera sina egna och andras delningar.

Olika sociala medier har olika funktioner – vissa är särskilt utform- ade för visuell kommunikation – exempelvis bilddelningstjänster som Instagram, eller videodelningsplattformar som YouTube. Andra är utformade för snabb, främst textbaserad kommunikation, som exempelvis Twitter och Kik. I vissa sociala medier sker kom- munikationen flyktigt i avgränsade grupper (i chattappar som

110

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

exempelvis Snapchat), i andra handlar det om en mer beständig kommunikation i identitetsbaserade sociala nätverk som exempel- vis Facebook. Flera sociala medier kan också kopplas till tradit- ionella medier. Exempelvis använder sig flera tidningars webb- upplagor av en koppling mot sociala medier (t.ex. Facebook) som kommentarsfält i stället för att ha en egen kommentarfunktion på sajten. På diskussionsforum som t.ex. Flashback och Familjeliv kan användare samtala om i princip allt i en enorm mängd diskus- sionstrådar. Denna typ av forum har också en mycket varierande grad av moderering.

En viktig aspekt av den förändring som sociala medier genom- gått under de senaste åren, är kopplingen till det fysiska rummet. Tidigare var sociala medier anpassade till stationära eller bärbara datorer genom uppkoppling via webben, medan sociala medier nu är anpassade för att användas i mobiltelefonen. Vissa sociala medier existerar inte ens på webben utan går enbart att använda genom en app i en smart mobiltelefon. De sociala mediernas ökade mobilitet innebär att man snabbare och enklare kan lägga upp information än tidigare. Förr behövde man ta en bild och sedan föra över den till en dator innan man kunde lägga upp den på Facebook. I dag sköts allt omedelbart i en smart mobiltelefon.

Att de sociala medierna har olika funktionalitet innebär också att de attraherar olika typer av användare och att de formar olika typer av användarbeteende samt olika kommunikativa uttryck och innehåll. Exempelvis är Twitter en plattform som lämpar sig för snabb och kort textbaserad kommunikation mot en stor publik. På grund av att kommunikationsutrymmet är begränsat (Twitter till- låter endast 140 tecken per meddelande) består också Twitter-kom- munikationen till stor del av länkar till andra sociala medier eller webbaserade tjänster. Den textbaserade chattkommunikationen på Kik är däremot mer anpassad för realtidskommunikation mellan användare i mer avgränsade nätverk, exempelvis i kompisnätverk. Kommunikationen på Facebook är ofta kopplad till användarens privatsfär, medan kommunikationen via yrkesnätverket LinkedIn handlar om att bygga en slags virtuell platsannons i vilken ens yrkesroll och yrkesnätverk presenteras för potentiella arbetsgivare.

I dag finns det många tekniska möjligheter för användaren att sammanlänka olika sociala medier, exempelvis genom att delning av information sker automatiskt på flera plattformar. Det är möjligt

111

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

att ta en bild med mobiltelefonen, dela den på t.ex. Instagram, som kopplats till Facebook och till en blogg. På så sätt så sker delningen samtidigt på dessa tre plattformar. Begränsningen i delningen per plattform beror på hur man som användare konfigurerat delning- arna.

Sociala plattformar kan också användas som inloggningsnyckel till andra tjänster och applikationer. I stället för att skapa nya konton till alla nya tjänster, kan man exempelvis välja att logga in med sitt Facebook-konto. Många kommentarfält på webbtidningar (t.ex. Aftonbladet) är kopplade till Facebook.

För att skapa en större förståelse för hur sociala medier används och vilken typ av kommunikation de möjliggör, samt hur dessa förhåller sig till frågor som handlar om interpersonell integritet – presenteras i det följande ett avsnitt som rör kommunikationens anonymitet, spridning och beständighet. Vidare diskuteras använd- arnas kontroll, eller möjlighet till kontroll, i relation till dessa.

5.2.2Anonymitet och offentlighet

Möjligheten att vara anonym (eller att agera under pseudonymitet genom att använda ett alias) har varit en central komponent av digital nätverksbaserad kommunikation sedan internets barndom. I många fall har anonymiteten också framhållits som en viktig demo- kratisk faktor för kommunikationen över internet. Anonymitet är centralt för möjligheten att göra sig hörd i samhällen där det råder ett öppet förtryck mot oliktänkande, vilket framgick tydligt under protesterna under den arabiska våren. Även i demokratier som Sverige, är det för många viktigt att kunna kommunicera anonymt, exempelvis i sammanhang där innehållet handlar om att informera om missförhållanden, eller där kommunikationen gäller känslig information knuten till den personliga integriteten. Det finns gott om vittnesmål om hur HBTQ-personer på mindre orter genom internet kunnat skaffa sig en social plattform, något som hade varit omöjligt eller lett till trakasserier utan anonymitet. Att kunna välja anonymitet är något som många anser är en rättighet på nätet. Sam- tidigt gör anonymiteten det lättare att sprida hat, hot, kränkningar eller desinformation över nätet.

112

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

Man kan i detta sammanhang skilja mellan två olika former av anonymitet. Den första handlar om användarens anonymitet gent- emot den som tillhandahåller en tjänst. Denna form av anonymitet är ofta begränsad, eftersom det krävs vissa personuppgifter vid registrering, att användarens IP-adress loggas etc. Den andra anonymitetsformen gäller i vilken utsträckning användarens identitet är skyddad gentemot andra användare.

Bland de olika sociala medierna, finns det funktioner och platt- formar som sträcker sig över hela skalan; från (nästan) total ano- nymitet till full offentlighet. Exempelvis är kommunikation i kom- mentarsfält på bloggar, nyhetsmedier eller diskussionsforum där man använt anonymiseringstjänster som Tor i det närmaste full- ständigt anonym, dvs. det finns mycket små möjligheter att kunna identifiera användaren bakom Tor-dirigerade kommentarer som inte har en avsändare. Vid användningen av det sociala mediet LinkedIn är anonymitet meningslös, då själva plattformen är tänkt att fungera som en kontaktyta mellan användaren och aktörer på arbetsmarknaden. Många sociala medier möjliggör användar- anonymitet, dvs. där identifierbara uppgifter hålls hemliga av den som äger tjänsten. Exempelvis är Twitter är en sådan plattform – här väljer användaren själv om kontot ska vara identifierbart och kopplat till en person. Det finns även tjänster vars affärsmodell är att tillhandahålla användarna fullständig anonymitet. Vissa av dessa innebär också att användaren kan vara anonym i relation till den som tillhandahåller tjänster, t.ex. Cloaq. Vid användningen av Facebook är anonymitet knappast eftersträvansvärt, då plattformen är till för att bygga och utveckla sociala nätverk med andra an- vändare. Dessutom är det enligt Facebooks användarvillkor inte tillåtet att ange falska personuppgifter, vilket kraftigt begränsar möjligheten till total anonymitet. Frågan om anonymitet eller offentlighet tangerar också kommunikationens rumsliga spridning, dvs. om och hur användarna ska kunna kontrollera vilka som kan ta del av kommunikationen, samt hur cirkulationen av meddelanden ser ut när de är publicerade.

113

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

5.2.3Tillgänglighet och kommunikationens rumsliga spridning

En central fråga som aktualiseras i relation till användningen av sociala medier handlar om hur pass offentlig, eller tillgänglig, in- formationen som läggs upp blir för andra. En närbesläktad fråga är hur pass stor kontroll den enskilde användaren har över hur informationen sprids. På Facebook kan användaren själv avgöra om användarprofilen ska vara sökbar på sökmotorer som Google, av människor som inte är inloggade, eller av medlemmar på nätverket. Vidare finns inställningar som reglerar informationens synlighet och därmed potentiella spridning inom nätverket och huruvida den ska vara sökbar från sökmotorer. Liknande inställningar finns på de flesta sociala medier som exempelvis Instagram och Twitter. Användarna kan också avgöra hur tillgängliga delningar ska vara för andra användare. Exempelvis kan man bestämma om bara en speci- fik person, en särskild utvald grupp, alla ens vänner, eller alla som över huvud taget använder det sociala nätverket ska kunna se del- ningen.

Mycket av informationen i sociala medier distribueras och cirkuleras i slutna grupper. Det kan vara på ett socialt nätverk, där man kommunicerar i stängda grupper, chattrum eller liknande. Det kan även handla om diskussionsforum, där man behöver skapa ett konto och ibland även ansöka om och godkännas för medlemskap för att få ta del av innehållet och publicera inlägg. Viktigt att på- peka är att även kommunikation i helt slutna sociala medier kan bli föremål för större spridning genom att andra medlemmar delar det vidare i andra sammanhang.

Frågan om kommunikationens spridning i sociala medier hänger inte enbart samman med de tekniska möjligheter som erbjuds an- vändaren. När meddelanden (text, bild, film, ljud) väl är public- erade finns det många tekniska möjligheter (i telefonen och datorn) att spara och distribuera dem vidare. Användarens presum- tiva kontroll över sin information minskar därför ju fler användare som är mottagare av meddelandet i det första ledet. Följaktligen kan kommunikation som var avsedd för ett fåtal mottagare i ett slutet sammanhang, genom andra användares vidaredelningar ändå komma att cirkuleras i ett potentiellt obegränsat digitalt rum. Därför blir frågan om användarkontroll och spridningsrestriktioner

114

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

också föremål för en större diskussion kring användarkultur och socialt förtroende i relationen mellan användare i sociala medier. Det finns anledning att anta att information som postas i en liten, sluten grupp där användarna uppträder under sina verkliga identiteter sprids vidare i mindre utsträckning än information som läggs upp i ett offentligt forum med i huvudsak anonyma använd- are.

5.2.4Arkivering och flyktighet – kommunikationens tidsmässiga (o)beständighet

En annan aspekt av sociala medier handlar om kontrollen över vad som händer med informationen över tid. Vissa sociala medier är uppbyggda som linjära tidsdokument över användarens digitala handlande, t.ex. Facebook, och till viss del även Instagram. Här är bevarandefaktorn inbyggd i det sociala mediets infrastruktur. I chattappar som Snapchat och Kik är kommunikationen mer flyktig, och dessa tjänster bygger inte på en bevarandefunktion som kopp- las till användarens personliga identitet. En av Snapchats mer omdiskuterade funktioner är att bilder som skickas, raderas auto- matiskt från mottagarens telefon efter maximalt 10 sekunder. Det finns dock inget som hindrar mottagaren från att ta en skärmdump på bilden ifråga, och bilderna lagras också under viss tid på Snapchats server. Det finns också appar som t.ex. Periscope eller Meerkat som användaren kan koppla till andra sociala medier (t.ex. Twitter eller Facebook) för att sända film i realtid från sin mobil- telefon. Filmen strömmas då direkt från mobiltelefonens kamera till det sociala medium som appen är kopplad till. Filmen sparas inte i efterhand utan kan endast ses live.

På sociala medier kan en viss användarkontroll ges över vad som bevaras, exempelvis kan en Facebookanvändare radera eller för- ändra information publicerad i sin egen profil, men inte på andras. Det går dock inte att skapa kontroll eftersom den som delar ett inlägg, inte kan gardera sig mot att den som ursprungligen postade det ändrar innehållet, vilket innebär att man i efterhand riskerar att dela något med en helt annan innebörd. På Twitter kan inlägg raderas i efterhand, och Twitters bevarandefunktion är betydligt mindre utvecklad jämfört med Facebooks. Vid kommunikation i andra sociala medier, som exempelvis i diskussionsforum eller i

115

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

kommentarsfält på webbplatser och bloggar, finns det mycket små (eller inga) möjligheter för användarna att kontrollera kom- munikationens tidsmässiga beständighet. Således blir frågan om kommunikationens bevarande eller inte, helt avhängig vilket socialt medium som avses samt hur de specifika inställningarna som styr kommunikationens funktioner ser ut.

5.3Undersökningar om användningen av internet och sociala medier i Sverige

5.3.1Rapporten Svenskarna och internet

IIS (Internetstiftelsen i Sverige)2 är en oberoende allmännyttig organisation som bl.a. ansvarar för internets svenska toppdomän

.se, med registrering av domännamn samt administration och tek- nisk drift av det nationella domännamnsregistret. Stiftelsen ger årligen ut rapporten Svenskarna och internet. I den årliga rapporten kartläggs internetanvändningens utveckling och förändring hos den svenska befolkningen. I 2014 års rapport redovisas bl.a. spridning och användning av internet, tid och plats för användning av inter- net och användning av sociala medier.3

Allmänt om spridning och användning av internet

I EU:s statistik (Eurostat June 2014) toppar Sverige tillsammans med Island, Norge, Danmark, Nederländerna och Finland listan över länder med den högsta internetanvändningen, med drygt 90 procent användare i befolkningen.4 Fortfarande efter tjugo år fort- sätter internet att spridas till allt fler. Detta gäller både tillgång och användning. Ökningen är inte stor eftersom man i många ålders- grupper redan nått taket där nästan alla redan använder internet. Bland de äldre och bland de yngsta är dock ännu inte alla inter- netanvändare. Det är också gällande dessa grupper, särskilt bland de

2Tidigare benämnd Stiftelsen för internetinfrastruktur (.se).

3Findahl, Svenskarna och internet 2014.

4A.a. s. 9 ff.

116

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

yngre pensionärerna, som ökningen under det senaste året har varit störst.

Det är i dag lika många som har tillgång till internet som har tillgång till dator. 2014 hade 91 procent av befolkningen över 18 år tillgång till en dator och 91 procent hade tillgång till internet. 88 procent hade tillgång till bredband hemma.

I åldrarna från 6 till 65 år använder i dag minst 90 procent inter- net, åtminstone ibland. I åldrarna från 12 till 55 år är andelen an- vändare nära 100 procent. Bland förskolebarn och yngre pensionärer är omkring 80 procent internetanvändare och bland de äldsta, över 75 år, uppgår andelen till drygt 30 procent.

90 procent av befolkningen i åldern 12 till 45 år är dagliga an- vändare. Omkring 75 procent är dagliga användare i åldern 9 till 11 år samt i åldern 46 till 65 år. Hälften av de yngre pensionärerna och de yngsta skolbarnen är också dagliga användare, en tredjedel av de yngre skolbarnen och en fjärdedel av de äldsta, över 75 år.

Tid och plats vid användning av internet

Den genomsnittliga tiden som användarna ägnar åt internet i hem- met har under de senaste fyra åren legat på omkring 11,5 timmar i veckan (eller drygt 1,5 timmar om dagen)5. Under det senaste året har det skett en ökning med en timme i veckan. Det är en ökning som beror på den ökande användningen av smarta mobiler och surfplattor. Inte bara datorn utan också de mobila apparaterna an- vänds till stor del i hemmet, uppkopplade till det egna trådlösa hemnätverket.

Ökningen av internettiden har skett tydligast bland de äldre ungdomarna (16–25 år) och i föräldragenerationen (36–45 år). Hos de äldre är skillnaderna små. De lägger ner ungefär lika mycket tid på internet som tidigare.

Hemmet är den plats där mest tid ägnas åt internet. För dem som förvärvsarbetar fördelar sig tiden ganska lika mellan arbete och hem. Ökningen för dem som studerar och arbetar har under senare år huvudsakligen skett i hemmet.

5 A.a. s. 13 ff.

117

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

Under det senaste året har tiden som ägnas åt internet ökat överlag med undantag för pensionärerna, där användningen av smarta mobiler och surfplattor är begränsad. Både de förvärvs- arbetande och de studerande har lagt ner mer tid på internet såväl hemma som på arbete respektive i skola.

Användningen av sociala medier6

Allmänt om användningen

Facebook är fortfarande det sociala nätverk som dominerar.7 70 pro- cent av internetanvändarna använder Facebook åtminstone någon gång och nästan alla som besöker sociala nätverk besöker också Facebook. Bildbaserade nätverk får allt större spridning, särskilt bland de unga. Instagram ökar mest, totalt 40 procent av internet- användarna använder nu den tjänsten. Snapchat används däremot främst av tonåringar. Både Twitter och LinkedIn används av en av fem internetanvändare. Fortfarande är det traditionell e-post och korta snabbmeddelanden som dominerar den dagliga kommunikat- ionen på internet.

Facebook

Andelen som är medlemmar på Facebook har ökat något för varje år och 2015 är inget undantag.8 2012 var det 64 procent av inter- netanvändarna som någon gång besökte Facebook. Det steg till 66 procent 2013, till 68 procent 2014 och uppgår nu till 70 procent. Denna ökning beror främst på att allt fler äldre börjat besöka Facebook. Det uppväger den minskande populariteten som Facebook fått bland de unga (12–15 år). Bland de yngsta har, sedan flera år, alternativa bildbaserade nätverk som bl.a. Instagram, Snapchat och Kik fått stor spridning samtidigt som Facebook inte används lika frekvent. Nästan alla som är lite äldre, över 15 år,

6Findahl m.fl., Svenskarna och internet 2015, s. 3 (Endast kapitlet om sociala medier i 2015 års version av Svenskarna och internet hade vid betänkandets färdigställande blivit publicerat).

7A.a. s. 3.

8A.a. s. 3 ff.

118

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

besöker Facebook och dessa gör det dagligen. Facebook används alltså av de flesta och besöks flitigt.

Instagram

Instagram används till största del av unga.9 I åldersgruppen 12–15 år används tjänsten någon gång av 85 procent och i åldersgruppen 16–25 år uppgår den andelen till 67 procent. 40 procent av inter- netanvändarna i åldersgruppen 36–45 år använder också Instagram någon gång. Användningen av Instagram fortsätter att öka kraftigt i alla åldrar. Den årliga ökningen har varit 12 procentenheter, från 16 procent 2013 till 28 procent 2014 och nu 40 procent 2015.

Det är 40 procent av alla internetanvändare som använder Instagram 2015. Nästan en fjärdedel, 23 procent, gör det dagligen. Det är dock stor skillnad mellan åldersgrupperna. Med stigande ålder är det färre och färre som använder Instagram. Det är fler kvinnor än män som använder Instagram i alla åldersgrupper. De flitigaste Instagramanvändarna är de yngre tonårstjejerna, i ålders- gruppen 12–15 år, där 83 procent använder Instagram dagligen.

Snapchat

Snapchat är i likhet med Instagram ett sätt att kommunicera med bilder.10 Vid användning av Snapchat försvinner bilden efter ett antal sekunder. Bilden försvinner dock inte helt utan finns kvar i minnet. Snapchat är en tjänst som de unga, i åldersgruppen 12–25 år, använder i nästan lika stor utsträckning som de använder Instagram. Fyra av fem i åldersgruppen 12–15 år använder Snapchat någon gång och tre av fem använder Snapchat dagligen. De flitig- aste Snapchatanvändarna är flickor i åldersgruppen 12–15 år, där tre av fyra använder det dagligen. Dagliga Snapchatanvändare över 35 år är däremot sällsynta.

9A.a. s. 6.

10A.a. s. 7.

119

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

LinkedIn

LinkedIn är det sociala nätverk som utmärker sig genom att majoriteten av användarna inte ingår i de yngsta åldersgrupperna.11 Totalt sett är det lika stor andel som använder LinkedIn som Twitter. Det är 22 procent som någon gång använder LinkedIn och 2 procent som gör det dagligen. Den dagliga användningen av LinkedIn är inte stor. De flitigaste dagliga besökarna återfinns bland kvinnor i åldersgruppen 36–45 år (6 procent) och män i ålders- gruppen 26–35 år (5 procent).

Twitter

Twitter är en mikroblogg med en utrymmesbegränsning på 140 tecken.12 Den har samma spridning som LinkedIn. Även om använd- ningen av Twitter nästan har fördubblats på tre år, från 12 procent 2012 till 22 procent 2015, är det inte ens var fjärde internet- användare som någon gång använt tjänsten. De flitigaste använd- arna är unga män (åldersgruppen 16–25 år) där 16 procent använder tjänsten dagligen. Dagliga Twitteranvändare över 55 år är däremot sällsynta. Twitter ett av få sociala medier där andelen användare är högre bland män än bland kvinnor. Skillnaden är stor mellan den andel som besöker och följer Twitter eller andra mikrobloggar och den andel som själv deltar med inlägg. Det är mer än dubbelt så många som är följare än som aktivt deltar. 4 procent av internet- användarna skickar en tweet (ett inlägg) åtminstone en gång i veckan, och 11 procent är under samma tidsperiod på Twitter och läser.

Kommunikation och sociala medier

Direkt kommunikation via traditionell e-post och korta snabbmed- delanden (instant messages) via olika tjänster dominerar fort- farande den dagliga kommunikationen på internet. Alternativen att via olika sociala nätverk vända sig till många ökar dock hela tiden.13

11A.a. s. 8.

12A.a. s. 9.

13A.a. s. 12 ff.

120

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

På sådana är följarna mångdubbelt fler än de som själva skriver och postar.

Källa: Svenskarna och internet 2015.

Vanliga bloggar, utan begränsning i utrymmet, läses av 40 procent av internetanvändarna. Så har det sett ut under många år. Som tidigare är det unga kvinnor som dominerar. Det finns dock förändringar bland de yngsta, upp till 25 år. Andelen av flickorna i åldersgruppen 12–15 år som någon gång läser en blogg har minskat från 81 pro- cent 2012 till 62 procent 2015. De som själva någon gång skriver på en blogg har minskat från 23 procent 2012 till 5 procent i dag. Över hälften av flickorna i åldersgruppen 12–25 år skrev eller hade skrivit på en egen blogg 2012.

121

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

Källa: Svenskarna och internet 2015.

De yngre är mer aktiva än de äldre på de sociala nätverken. De yngsta, i åldersgruppen 12–25 år, tillhör de mest aktiva att upp- datera sig och posta eget innehåll (till exempel text, bild eller video). 52 procent uppdaterar sig och 33 procent postar eget inne- håll åtminstone någon gång i veckan. Hälften av dem i ålders- gruppen 12–55 år som besöker sociala nätverk postar någon gång i veckan meddelanden och kommentarer och en tredjedel i ålders- gruppen 16–35 år skickar vidare eller delar material med andra.

Det är inte de yngsta som är mest aktiva utan de som är lite äldre, i åldersgruppen 16–45 år. Kvinnorna är genomgående både mer frekventa besökare och mer aktiva skribenter än männen.

Även om en del unga är aktiva på de sociala nätverken med att uppdatera och kommentera andras inlägg, så är huvuddelen av de som någon gång gör ett besök inte särskilt aktiva. 57 procent av dem som besöker Facebook uppdaterar sig någon gång i månaden eller mer sällan.

De flesta, 70 procent, är inte heller särskilt aktiva att dela och länka vidare intressanta saker som de sett. Majoriteten gör det högst någon gång i månaden eller mer sällan.

122

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

5.3.2Rapporten Ungar & medier 2015

Ungar & medier är en undersökning som Statens medieråd har genomfört sex gånger sedan 2005. Rapporten är resultatet av den största nationella enkätundersökningen i Sverige som kartlägger medievanor och attityder om medier hos barn mellan 0 och 18 år. Den publiceras i tre rapporter; Småungar & medier, om barn 0–8 år, Ungar & medier, om barn och unga 9–18 år samt Föräldrar & medier, där vårdnadshavare till barn 9–18 år uttalar sig om barnens medievanor och upplevelser. I rapporten Ungar & medier 2015 redo- visas bl.a. undersökningsresultat gällande användningen av internet och sociala medier i åldersgruppen 9–18 år.14

Tillgången till datorer och internet

Tillgången till medieteknik i åldersgruppen 9–18 år är överlag hög; för tv, dator och internet närmar den sig 100 procent i samtliga åldersgrupper – förutsatt att man räknar in dem som delar medie- teknik med andra i familjen.15 Även innehavet av stationära spel- konsoler är mycket stort. 87 procent av alla i åldersgruppen 9–16 år har tillgång till stationära spelkonsoler i hemmet.

Den totala tillgången till datorer – inkluderat svarsalternativet ”delar med andra” – ligger alltjämt på mellan 95 och 100 procent. En noterad nedgång i datorägande i förhållande till tidigare under- sökningar kan förklaras med den kraftiga ökningen av innehavet av surfplattor, som i många avseenden fyller samma funktioner som datorer.

Innehavet av surfplattor har alltså ökat kraftigt sedan den förra undersökningen, främst bland de yngre. Bland nioåringarna har det nästan fyrdubblats, från 12 procent till 46 procent. Innehavet är lägre bland de äldre; surfplattor tycks alltså främst vara medie- teknik för barn.

I åldersgrupperna 13–16 år och 17–18 år närmar sig innehavet av mobiltelefon 100 procent. Smarta mobiler dominerar helt jämfört med äldre varianter av mobiltelefoner, också i åldersgruppen 9–12 år. Det är enligt undersökningen endast någon eller några procent

14Statens medieråd, Ungar & medier 2015.

15A.a. s. 15 ff.

123

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

som delar mobiltelefon med andra i familjen. Flickor i samtliga åldersgrupper har i något högre utsträckning än pojkar en smart mobil. Den totala tillgången till mobiltelefoner – smarta mobiler och traditionella sammanlagt – skiljer sig dock inte åt mellan könen.

Användningen av internet

I rapporten redovisas medieanvändningens frekvens i förhållande till andra aktiviteter utanför skoltid.16

Internetanvändning är en av de vanligaste dagliga aktiviteterna, liksom att lyssna på musik, vara med familjen och att använda mobilen. I åldersgruppen 9–12 år ligger den dagliga internetanvänd- ningen generellt lägre än i de äldre åldersgrupperna. Den största skillnaden gäller användningen av sociala medier. 74 procent (i ålders- gruppen 13–16 år) respektive 80 procent (i åldersgruppen 17–18 år) uppger att de ägnar sig åt detta varje dag jämfört med 30 procent i åldersgruppen 9–12 år.

Att använda internet (65 procent) samt att se på film eller tv- program (59 procent) är, näst efter att vara med familjen (85 pro- cent), de vanligaste dagliga sysselsättningarna i åldersgruppen 9–12 år. Film/tv-tittandet avtar med stigande ålder, vilket internet- användningen inte gör.

Användningen av sociala medier har endast ökat i åldersgruppen 9–12 år. Från 25 procent daglig användning 2012/13 har den ökat till 30 procent 2014. Jämfört med tidigare undersökningar kan man bland annat se att andelen som använder mobilen varje dag fortfar- ande ökar. Ökningen handlar om enstaka procentenheter i de båda äldre åldersgrupperna, men är mer påtaglig i åldersgruppen 9–12 år.

I tidigare undersökningar har gruppen högkonsumenter av medier definierats som de som använder en specifik medieform mer än tre timmar en vanlig dag. I 2015 års rapport slås det fast att begreppet högkonsument – som det tidigare definierats – vid det här laget har tappat relevans. I åldersgruppen 13–16 år visar näm- ligen undersökningen att, gällande internetanvändning, uppgår andelen högkonsumenter till 62 procent. Sett till mobilanvändning är denna andel 53 procent. Det anförs i rapporten att avgräns-

16 A.a. s. 24 ff.

124

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

ningen förlorar sin betydelse som markör mot genomsnittet, när andelen högkonsumenter närmar sig eller överstiger 50 procent. Nedbrutet på årskullar och kön kan andelen högkonsumenter enligt rapporten framstå som ännu större, t.ex. använder 78 procent av 16-åriga flickor mobiltelefonen mer än 3 timmar per dag och samma andel av de 18-åriga pojkarna använder internet mer än 3 tim- mar per dag.

5.4Straffrättsliga aspekter på kommunikation som sker elektroniskt

5.4.1Inledning

Vårt utredningsuppdrag gäller främst sådana kränkningar av den personliga integriteten som inte utförs genom angrepp på den fysiska integriteten. Om ett angrepp inte sker fysiskt (dvs. genom exempelvis våld mot andra människor eller genom skadegörelse) kan det ske på andra sätt. Ett angrepp kan ske genom någon form av kommunikation (antingen ensidigt från en person till en eller flera andra personer eller som en del av en ömsesidig kommunikation) som kan uppfattas genom syn, hörsel eller andra sinnen.

Sådan kommunikation kan kränka den personliga integriteten om den antingen riktar sig till en person (och uppfattas av den personen) eller riktar sig till andra personer men handlar om en viss person (då den också kan anses kränka den berörde personens ära och anseende).

I många fall kan kommunikationen rikta sig till en person och samtidigt nå andra personer och då även handla om den personen. Exempelvis kan någon skrika nedsättande saker till en person när denne befinner sig tillsammans med andra människor eller skriva något, riktat till en annan person, på en chattforum som andra också har tillgång till.

Möjligheterna till kommunikation via internet och andra elektr- oniska kommunikationsformer har radikalt ändrat förutsättningarna både för att kommunicera direkt till en person och för att kom- municera uppgifter om en person till andra.

Utifrån dessa aspekter försöker vi, utan anspråk på att vara ut- tömmande, att i den kommande uppräkningen lyfta fram olika aspekter på internet och annan elektronisk kommunikation som på

125

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

olika sätt kan ha betydelse vid utförande av integritetskränkande brott och vid den straffrättsliga bedömningen av sådana handlingar. I de kommande kapitlen kommer vi att återkomma till dessa aspekter när vi analyserar vilka behov det finns att reformera lag- stiftningen.

5.4.2Möjligheterna att sprida information om någon

De är möjligt att utan någon dyr utrustning eller särskild utbild- ning fotografera, filma och spela in rösten på andra människor och tillgängliggöra detta via internet.

Genom enkel och lättillgänglig teknik kan digitala bilder och filmer manipuleras på ett enkelt sätt.

Den som vill sprida bilder, texter eller annan information kan göra informationen tillgänglig för ett mycket stort antal män- niskor, geografiskt spridda över hela jorden.

Det är möjligt att åstadkomma en stor spridning av uppgifter utan att det innebär någon betydande ekonomisk kostnad för den enskilde. Tvärtom handlar det ofta om mycket låga kost- nader som inte heller blir större genom att spridningen blir omfattande.

Hur många människor som verkligen tar del av den information som tillgängliggjorts beror på flera olika faktorer. Det finns möjlighet att på olika sätt genom aktiva åtgärder påverka att in- formation sprids vidare på ett sådant sätt att andra människor också tar del av den.

Det kan vara ett aktivt val att lägga ut information på en plats som besöks av många, och därigenom verka för att många andra människor tar del av informationen. I vissa fall är en sådan kon- sekvens förutsägbar, t.ex. genom antalet följare eller mot- svarande.

Via andra användare som i första läget är mottagare av informat- ionen kan information spridas vidare från en tjänst till en annan, samt från en begränsad miljö till en annan och på detta sätt få en snabb exponentiell spridning.

126

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

Olika nätverkstjänster kan möjliggöra att många personer tar del av information (bl.a. genom medvetandegörande av att in- formation finns tillgänglig) utan att det förutsätter några aktiva åtgärder från någon.

Det är möjligt att genom olika sökmotorer söka efter informat- ion och därigenom kan informationen nå inte bara dem som får informationen sänd/skickad till sig utan även andra som söker efter den.

Information om någon kan kommuniceras till en enda mot- tagare. Mottagaren kan utan avsändarens acceptans sprida in- formationen vidare. Detta kan precis som vid den initiala sprid- ningen antingen ske till en eller flera angivna personer, en be- gränsad grupp, eller genom tillgängliggörande till många utan någon typ av åtkomstkontroll.

Den som tillgängliggör något på internet kan aldrig – även om informationen riktar sig till en begränsad krets av personer och inledningsvis endast denna krets kan ta del av den – säkerställa att informationen inte görs tillgänglig för andra och därigenom får en mycket stor spridning. Vidarespridningen är en aktiv handling utförd av dem som initialt varit mottagare av in- formation.

Informationen finns tillgänglig så länge den inte tas bort från exempelvis den webbplats eller den tjänst där den lagts upp eller tills webbplatsen eller tjänsten stängs. Genom möjligheterna att kopiera och spara information, går det aldrig att utesluta att det som en gång spritts blir fortsatt tillgängligt. Information som tidigare lagts ut och blivit tillgänglig kan långt senare uppmärk- sammas på nytt och genom aktiva förfaranden få ny stor sprid- ning. Genom olika tjänster kan man ”tråla efter” information och sådant som tagits bort på de flesta ställen kan på så sätt aktualiseras på nytt.

Det är möjligt att tillvita en person negativa egenskaper eller extrema åsikter genom att skapa ett falskt användarkonto i någons namn eller genom att olovligen bereda sig tillträde och ändra någons konto, och därifrån lägga ut bilder eller skicka olika budskap som ger sken av att det är den personen som står bakom publiceringen.

127

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

Uppgifter på sociala medier kan ges nya och annorlunda inne- börder och betydelser i efterhand när olika användare lägger till en annan mening genom kommentarer och liknande. Vem som därför ”lämnar uppgift” eller ”utpekar någon” kan därför vara diffust. Det kan därför i vissa fall vara mer av en process än en enskild handling som formar hot och kränkningar inom sociala media. Den lokala kontexten, de specifika nätverk där användaren verkar, kan då ha avgörande betydelse för hur hot och kränkningar tar form.

5.4.3Möjligheterna att hota och trakassera någon

Ett meddelande till någon kan kommuniceras genom ett forum som är tillgängligt för mycket stort antal användare utan att dessa behöver göra något speciellt (som att registrera sig som användare för en tjänst), eller i ett forum som är tillgängligt för en begränsad krets av användare, eller direkt och exklusivt till mottagaren.

Kretsen av personer i slutna forum kan antingen vara bestämd genom att varje användare måste godtas av tillhandahållaren, med eller utan krav på betalning, eller genom att personer på egen hand ansluter sig till forumet eller tjänsten. Efter denna initiala anslutning kan användare antingen kommunicera och ta del av information utan något godkännande eller enbart efter att tillhandahållaren godkänner kommunikationen, inklusive in- formationen som tillhandahålls. I vissa fall sker detta godkän- nande före tillgängliggörande. I andra fall kan meddelanden modereras (tas bort) i efterhand efter att innehållet rapporterats som t.ex. stötande eller att innehållet inte stämmer med målet med existensen för forumet (s.k. ”notice and takedown” proces- ser).

Det är möjligt att kommunicera med någon genom olika typer av anonymitet, såväl i meddelanden som skickas direkt och exklusivt till någon som i olika former av forum där flera personer kommunicerar och tar del av varandras meddelanden. Den enskilde mottagaren har i vissa fall begränsade möjligheter

128

SOU 2016:7

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

att ta reda på vem som finns bakom ett alias och är hänvisad till polisens möjligheter att spåra denne.

Möjligheterna till anonymitet gör att bevisläget i en domstols- process ibland är besvärligt. Genom att det som sägs på internet går att dokumentera är dock bevisläget i vissa fall betydligt bättre än vid exempelvis hot och ofredanden som sker munt- ligen och där det endast finns muntlig bevisning.

Tillgången till datorer i hemmen, mobiltelefoner och abonne- mang med internetaccess och dylikt gör att de flesta personer kan bli nådda när som helst på dygnet och var som helst i världen.

Det är möjligt att rikta meddelanden och kommunicera in- formation till någon utan att mottagaren dessförinnan har accepterat att ta emot meddelandet eller informationen.

Det är möjligt att skicka ett stort antal meddelanden till någon. Detta kan ske utan någon större kostnad för varje extra med- delande som skickas.

Det är möjligt att via olika forum ansluta sig till andra personers hot eller kränkande meddelanden om någon genom att själv ut- trycka sig på liknande sätt, skicka vidare meddelandet eller att

”gilla” meddelandet. Detta kan leda till att många personer ut- trycker sig nedsättande om någon, att allt fler tar del av detta och påverkas att göra likadant och att det blir en samlad mobb mot en enskild. Det kan då också vara lätt att gömma sig i mas- san.

Genom att kommunikationen sker elektroniskt är det (i vart fall när det gäller textmeddelanden och dylikt) svårare för mot- tagaren att bedöma avsändarens avsikter och sinnesstämning, jämfört med yttranden som sker verbalt i varandras närvaro eller genom telefon. På samma sätt är det svårare för avsändaren att bedöma hur mottagaren uppfattar budskapet (om denne blir rädd, sårad etc.). Det gäller alltid vid ensidig kommunikation, men även vid konversationer över internet genom chatt och dylikt.

129

Internet och annan kommunikation som sker elektroniskt

SOU 2016:7

Möjligheterna att söka efter information om någon gör det möj- ligt att kartlägga och få aggregerad information om denne vilket kan användas i trakasserande syfte.

De maktförhållanden som finns i det fysiska livet kan ändras i relationer och kontakter via internet. Den som är fysiskt svag kan framstå som stark på nätet.

130

6Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

6.1Inledning1

Enligt våra direktiv ska vi beakta hur samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen har förändrat möjligheterna till kommunik- ation och följaktligen möjligheten att begå sådana gärningar som innebär hot och kränkningar. För att belysa dessa frågeställningar har denna forskningsöversikt tagits fram inom ramen för utred- ningsarbetet. Forskningsöversikten redogör för olika typer av nät- kränkningar, deras generella innehåll och frekvens samt beskriv- ningar av personer som är inblandade vid kränkningar på nätet, med utgångspunkt i både svensk och internationell forskning på området. Avslutningsvis presenteras frågor som i olika samman- hang har lyfts gällande problem och åtgärder kring nätkränkningar. Det kan framhållas att översikten till stor del beskriver forskning gällande nätmobbning mot barn och ungdomar. Övervikten i detta avseende beror på att detta är ett område som en mycket stor del av forskningen behandlar.

Internets utveckling öppnar för nya möjligheter till informat- ionsspridning. Samtidigt ökar riskerna för att integritetskänsliga uppgifter kan komma i omlopp på internet. Hot och kränkningar på internet har under de senaste åren uppmärksammats i allt högre utsträckning och internet har blivit en arena för nya sätt att kränka människor.2 Den bild som media förmedlar beskriver kränkningar

1Detta kapitel har utarbetats av fil. kand. Jenny Dagudde. I bilaga 4 finns en särskild käll- förteckning för detta kapitel.

2Brå 2015:6, s. 7, 42; Budde 2014, s. 49; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 9–23; Perry & Olsson 2009, s. 185; Ungdomsstyrelsen 2014, s. 50.

131

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

på nätet som ett samhällsproblem som drabbar alltifrån minoritets- grupper till enskilda individer.3

Suler beskriver att när vi människor interagerar på internet tenderar vi att vara mer öppna och kommunicera mer ohämmat jämfört med när vi interagerar med personer ansikte mot ansikte. Han beskriver ”The online disinhibition effect”, som handlar om hur vi människor tycks bli mindre begränsade vid kommunikation via dator och internet.4

Olika faktorer bidrar på olika sätt till denna effekt som sedan resulterar i att vi agerar ut mer på internet jämfört med när vi interagerar utanför nätet. Suler poängterar att vi kan se detta som en konstellation av hur vi beter oss och interagerar med andra snarare än att vi är ”vårt sanna jag” på internet. Han menar att det närmast handlar om att man interagerar i olika situationer och miljöer beroende av både personlighet, sinnesstämning och av den rådande omgivningen. Det innebär exempelvis att en och samma person, beroende på sinnesstämning etc. kan uppträda blygt i ett sammanhang på internet och utåtagerande i ett annat sammanhang på internet. Att en person känner sig mindre hämmad på internet och vågar uttrycka sig annorlunda där jämfört med vid kom- munikation ansikte mot ansikte, innebär inte att det är personens ”sanna jag” som kommer fram vid kommunikation på internet.5

Suler beskriver att ”The online disinhibition effect” består av åtminstone sex olika delar som tillsammans utlöser den mer ohäm- made effekten vid kommunikation på internet. Dessa sex delar består av upplevd anonymitet, osynlighet, asynkronitet (att man inte pratar i realtid), ”solipsistic introjection” (att gränserna för jaget ändras), upplevt/bortkopplad fantasi samt minskad/förändrad effekt av status och auktoritet.6

Anonymiteten på internet bidrar till den mer ohämmade inter- aktionen då vi oftast inte ser personen vi kommunicerar med. Vi får inga direkta fysiska responser på det vi säger eller skriver. Den anonymitet som Suler diskuterar innebär inte nödvändigtvis en anonymitet i den bemärkelsen att vi inte vet vem personen som vi

3Arpi 2013; Carp 2013; Fjellman 2015; Haimi 2013a; Haimi 2013b; Ritzén 2015; Rosén 2013; Sandahl 2012; Svahn 2015; TT 2012; TT 2014; Wikén 2015.

4Suler 2004, s. 321.

5Suler 2004, s. 321–325.

6Suler 2004, s. 321–322.

132

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

kommunicerar med är, utan mer en upplevd anonymitet då man inte kommunicerar ansikte mot ansikte. Anonymiteten gör att vi upplever ett avstånd mellan vår personlighet och det vi säger eller skriver, vilket gör oss mindre sårbara och därtill mer ohämmade.7

Det faktum att interaktion via internet gör att vi inte alltid kom- municerar i realtid gör oss också mindre hämmade, då vi slipper den andra personens omedelbara reaktion på det vi säger eller skriver. Det tycks på så sätt vara lättare att kringgå sociala normer på nätet då vi inte omedelbart blir påverkade av andras reaktioner på vad vi kommunicerar. Suler beskriver även att textbaserad kom- munikation via internet kan ge upphov till att vi litar mer på den vi pratar med jämfört med om vi hade pratat med personen i telefon eller ansikte mot ansikte. Det handlar om att vi läser det som skrivs med vår egen inre röst. Detta ökar sannolikheten för att vi ska lita på det som kommuniceras, då vi inte är lika kritiska till oss själva som till andra.8

Yttre faktorer såsom kroppsspråk, uttal och klädsel symboliserar ofta auktoritet och status och påverkar normalt vår interaktion med andra. Dessa yttre faktorer finns oftast inte närvarande vid inter- aktion på internet. Detta kan göra att, trots att vi kanske pratar med en för oss känd person på internet och vet vilken auktoritet och status denna person har, kan avsaknaden av dessa yttre faktorer påverka hur vi kommunicerar med personen just på internet. På internet finns det däremot andra sätt att få status och auktoritet, till exempel genom att vara en högt rankad spelare i ett online-spel. Det faktum att ens status utanför internet kan vara en helt annan gör också att gränserna för ens personlighet på nätet kan förändras och man kan uppleva internet som en parallell värld.9

7Kowalski, R. M., Giumetti, G. W., Schroeder, A. N., Lattanner, M. R. 2014, s. 1107; Kowalski & Limber 2007, s. 22–30; NOU 2015, s. 83–84; Suler 2004, s. 321–325.

8Suler 2004, s. 322–323.

9Suler 2004, s. 323–325.

133

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

6.2Beteenden på internet som kränker den personliga integriteten

6.2.1Inledning

Enarsson problematiserar definitionen av hat och kränkningar på nätet och menar att det kan vara svårt att jämföra svenska studier i ämnet med internationell forskning då begrepp som cyberbullying, cyberstalking och hate speech har olika betydelser och definieras på olika sätt i olika studier. Enarsson refererar till ett seminarium som hölls av Dunkels vid Umeå universitet 2014 där fenomenet kränk- ningar på nätet delades in i två kategorier; politiskt respektive per- sonligt näthat. Det politiska näthatet består främst av kränkningar med motiv som sexism, rasism och homofobi och det är framför allt vuxna personer som utsätts för dessa kränkningar via nätet. Det personliga näthatet ses i stället som en del av mobbningen som sker mellan barn och unga.10

De olika begreppen har gemensamt att de innefattar kränkande beteenden på internet. Trots att många av dessa handlingar upplevs som kränkande för den som utsätts är alla dessa handlingar inte kriminaliserade i svensk lag.11 Resultaten från en studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) gällande hot och kränkningar på internet visar exempelvis att 12 procent av de polisanmälda nät- kränkningarna som granskades i studien lades ner med hänvisning till att händelsen som hade polisanmälts inte var en brottslig gär- ning.12

6.2.2Cyberbullying och cyberstalking

Det finns ingen allmänt vedertagen definition av vad cyberbullying innebär, men övergripande brukar man beskriva det som olika kränkande handlingar som sker mot enskilda personer på internet. Cyberbullying inkluderar bland annat kränkande e-postmed- delanden, sms, publicering av kränkande kommentarer, skällsord och bilder. Kränkningarna sker ofta på olika typer av sociala medier.

10Enarsson 2015, s. 874–893.

11Duffy & Sperry 2012, s. 58; Enarsson 2015, s. 874–893; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 15.

12Brå 2015:6, s. 12.

134

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

Cyberbullying kan även innebära att någon tar över en annan persons konto på ett socialt nätverk, som exempelvis Facebook, för att sedan publicera saker i dennes namn. Cyberbullying sker, enligt en studie bland grundskoleelever i USA, främst via direkta meddelanden, i chattrum samt via e-post.13

När det gäller cyberstalking finns det, liksom vid cyberbullying, inte någon allmänt accepterad definition och det finns dessutom en hel del likheter mellan cyberstalking och cyberbullying.14 Cyber- stalking beskrivs ofta som en form av upprepad kränkning, mot en person eller grupp, som sker via internet. Förövaren vid cyber- stalking beskrivs ofta samla information om den utsatte, och inte sällan gör sig gärningspersonen på olika sätt påmind genom att skicka flertalet meddelanden till den utsatte. Vid cyberstalking kan den som utsätts uppleva att dennes personliga integritet kränks då förövaren upplevs förfölja den utsatte genom att bevaka vad denne gör på internet. Forskare beskriver även att identitetsstölder kan vara en del av cyberstalking, och att händelser där gärningsper- sonen beställer varor på internet i den utsattes namn också kan vara en del i kränkningen vid cyberstalking.15

Internationell forskning har visat att det vid cyberstalking tenderar att vara främst män som kränker kvinnor medan män som utsätts för cyberstalking angrips i lika stor utsträckning av andra män som av kvinnor.16 I en studie med över 6 000 undersöknings- deltagare i Tyskland visade resultaten att 6,3 procent av deltagarna hade utsatts för cyberstalking. Studien visade att majoriteten av de drabbade personerna var kvinnor och att det oftast var en manlig före detta partner som var gärningsperson.17 Cyberstalking tycks vara något som främst vuxna utsätter andra vuxna för, medan cyberbullying förefaller vara ett fenomen som främst sker mellan barn och ungdomar.18 Både cyberbullying och cyberstalking be-

13Brå 2015:6, s. 41; Duffy & Sperry 2012, s. 58; Kowalski & Limber 2007, s. 22; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 15.

14Brå 2015:6, s. 41.

15Brå 2015:6, s. 41–42; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 17–19.

16McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 22, 42–46.

17Dreßing, Bailer, Anders, Wagner & Gallas 2014, s. 61.

18McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 22, 42–46.

135

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

skrivs i forskningen kunna leda till att den som utsätts upplever rädsla, mentalt lidande och psykisk ohälsa.19

6.2.3Hate speech och hatkampanjer

Hate speech på internet består bland annat av olika typer av hatiska yttranden, mot grupper och enskilda individer, och innefattar allt- ifrån enstaka rasistiska, nedsättande eller diskriminerande kom- mentarer till hemsidor vars huvudsakliga syfte är att sprida hatiska meddelanden och åsikter.20 En typ av hatkampanj är den företeelse som Brå har belyst i sin studie om hot och kränkningar på nätet, där en gärningsperson skapar ett användarkonto som handlar om den utsatta personen och där kontot ofta döpts till exempelvis ”alla vi som hatar (den utsattes namn)”. I Brå:s studie av anmälda nät- kränkningar fanns exempel där både flickor, pojkar och kvinnor hade drabbats av den här typen av handlingar.21

Media har under de senaste åren rapporterat allt oftare om olika former av hatkampanjer på internet och i samhällsdebatten benämns ofta fenomenet under samlingsbegreppet näthat.22 Uttrycket näthat har också använts som en sammanfattning på brottsliga kränk- ningar i rättsliga framställningar.23 Media har bland annat upp- märksammat att kvinnor utsätts för hot och kränkningar på nätet. Hoten anspelar ofta på den utsatta kvinnans kön eller sexualitet.24 Ett uppmärksammat exempel är det s.k. Gamergate, en debatt om misogyni och sexism i spelvärlden.25 Flera forskare på området menar att många hatkampanjer på internet har en tydlig könsaspekt där kvinnor utsätts för sexualiserade kränkningar i avsevärt större utsträckning än män. Forskarna menar att ett av problemen med dessa typer av kränkningar är att de riskerar att reducera kvinnors möjligheter att uttrycka sina åsikter på nätet. Det kan i förläng-

19Berne 2014; Juvonen & Gross 2008, s. 496; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 75–78; Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362; Raskauskas & Stoltz 2007, s. 564; Ybarra & Mitchell 2004a, s. 1308; Ybarra, Mitchell, Wolak & Finkelhor 2006, s. 1169.

20Banks 2010, s.233; Brå 2015:6, s. 42.

21Brå 2015:6, s. 11, 62–63.

22Arpi 2013; Carp 2013; Fjellman 2015; Haimi 2013a; Haimi 2013b; Ritzén 2015; Rosén 2013; Sandahl 2012; Svahn 2015; TT 2012; TT 2014; Wikén 2015.

23Sackemark & Schultz 205.

24Arpi 2013; Carp 2013; Haimi 2013a; Haimi 2013b; Ritzén 2015.

25Bengtsson 2014; Björkman 2015.

136

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

ningen leda till en självcensur som i ett större perspektiv skulle kunna ses som ett hot mot jämställdheten och yttrandefriheten.26

6.2.4Spridning av integritetskänsliga uppgifter

Det kan upplevas som mycket kränkande då uppgifter om en per- sons privatliv sprids på nätet. Forskning har visat att det som upp- levs som mest integritetskränkande i sammanhanget är då kränk- ande bilder och videoklipp publiceras på internet.27 Forskning har även påvisat att en uppgift om att någon är kriminell också är en sådan integritetskänslig uppgift som kan uppfattas som kränkande då den sprids på nätet. Det har visat sig att var fjärde ung kvinna är orolig för att andra personer ska uppfatta henne på ett negativt sätt på grund av de uppgifter som finns om henne på nätet.28

När integritetskänsliga uppgifter sprids på internet är det en direkt följd att uppgifterna kan vara i omlopp under obestämd tid. Även om den som ursprungligen publicerade de integritetskänsliga uppgifterna väljer att ta bort dem från internet kan uppgifterna redan ha spridits vidare till andra forum på nätet.29

Spridning av integritetskänsliga uppgifter kan vara en del i att kränka en person i en hatkampanj alternativt genom så kallad cyberstalking. Forskning har visat att bland vuxna som utsätts för cyberstalking har nära hälften känt sig besvärade och stressade av att inte veta vad förövaren kan komma att göra härnäst. Detta kan innebära stor oro för att förövaren ska publicera exempelvis kränk- ande bilder och videoklipp på internet, något som har visat sig upplevas som mycket integritetskränkande.30 I Brå:s studie om hot och kränkningar på nätet visar resultaten att personuppklaringen generellt är låg för de fall som Brå har granskat. De anmälningar om förtalsbrott som har lett till åtal har rubricerats som grovt förtal och i de allra flesta fall har åtalen avsett nakenbilder alternativt andra bilder som har publicerats ihop med kränkande kommentarer om den utsattes sexuella vanor.31

26Jane 2014, s. 558–570; Keats Citron 2009, s. 373–415.

27Berne 2014, s. 4–108.

28Svensson & Dahlstrand 2014, s. 36–37, 91–93.

29McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 75.

30Berne 2014; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 75–78.

31Brå 2015:6, s. 11, 100–101.

137

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

Det finns exempel på mer planerade tillvägagångssätt för att kränka enskilda individer genom spridning av integritetskänsliga uppgifter på internet. Forskning på området benämner ibland de mer planerade beteendena som ”trolling attacks”, där spridning av privata uppgifter på internet i specifika sammanhang kan skapa stor skada för den enskilde. Ett exempel på detta är då personer har klickat på vad de tror är en annons om sexuella tjänster på internet och sedan skrivit in sina kontaktuppgifter såsom namn, e-post- adress och telefonnummer. Personen bakom den falska annonsen har sedan spridit dessa privata uppgifter, i bland annat sammanhang rörande sexuella tjänster på nätet, i syfte att skada de enskilda individerna.32

Personer som får integritetskänsliga uppgifter spridda på inter- net riskerar att uppleva ökad misstro till andra människor och känna otrygghet över att publicera saker på internet. Det har lyfts fram att detta kan leda till att de drar sig tillbaka från internetmiljön och censurerar sig själva.33 Det har med anledning av detta påpekats att det är angeläget för rättsväsendet att se över problematiken kring olika former av kränkningar på nätet för att främja yttrandefriheten i samhället.34

Hämndporr

Ett specifikt fenomen som har uppmärksammats i både svensk och internationell media beträffande spridning av integritetskänsliga uppgifter på internet är fenomenet hämndporr.35 Internationell media samt internationell forskning gällande hämndporr använder ofta begreppet ”revenge porn” och beskriver fenomenet som att någon publicerar nakenbilder och/eller bilder och filmer med sexuellt innehåll på en individ utan dennes samtycke. Publiceringen sker ofta av en person som den utsatta tidigare har haft en kärleks- relation med och motivet bakom publiceringen är oftast att skada, förödmjuka eller på annat sätt hämnas på den utsatta personen

32Gaus 2012, s. 354–355.

33McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 75–78.

34Brå 2015:6, s. 37.

35Brå 2015:6, s. 37, Budde 2014, s. 407–408; Ritzén 2015.

138

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

efter att kärleksrelationen har upphört.36 Nedan följer ett citat från Buddes rapport om hämndporr. Uttalandet kommer ursprungligen från en person som blivit utsatt för att få integritetskänsliga bilder spridda på internet.

[A]s a victim of Revenge Porn, I am not victimized one time. I am victimized every time someone types my name into the computer. The crime scene is right before everyone’s eyes, played out again and again, and, ironically, I am treated as if I am the one who has committed the crime. I am victimized every time someone tells me that it’s my fault because I consented to the taking of the photos.37

Brå:s studie om hot och kränkningar på nätet belyser en del fall som skulle kunna handla om så kallad hämndporr, även om Brå inte hänvisar specifikt till detta begrepp i sin resultatredovisning. Resultatet av Brå:s studie visar att det finns ett antal polisanmäl- ningar där sexuella bilder på den utsatte, i de flesta fall en yngre kvinna, har spridits. Det finns även fall där bilder har manipulerats för att framställa kvinnan som delaktig i vissa påstådda sexuella sammanhang. I de ärenden som Brå har granskat i sin studie var det ibland gärningspersonen som hade tagit bilden eller spelat in filmen. Ibland hade den utsatta personen själv skickat bilden eller filmen till gärningspersonen.38

Engvall har i sin bok Virtuell våldtäkt – om unga och sexbilder på nätet intervjuat både personer inom rättsväsendet gällande nätkränk- ningar och också personer som själva har varit utsatta för kränk- ningar på internet. En flicka som Engvall har intervjuat berättar att hon skickade sexuella bilder på sig själv till okända vuxna personer på nätet som en del av sitt självskadebeteende.39 Berne har i sin studie lyft fram att flickorna som har publicerat bilder på sig själva på nätet har berättat att de sökte bekräftelse och uppskattning genom att lägga ut bilder på sociala medier.40 Flera av flickorna som Engvall har pratat med och som har blivit utsatta för att naken- bilder och/eller bilder med sexuellt innehåll på dem har spridits på nätet, berättar att de inte förstod att bilderna skulle spridas vidare på nätet. En del flickor hade exempelvis endast skickat bilder på sig

36Brå 2015:6, s. 37; Budde 2014, s. 407; Humback 2014, s. 215–218; Stroud 2014, s. 168.

37Budde 2014, s. 408.

38Brå 2015:6, s. 9, 63.

39Engvall 2015, s. 83.

40Berne 2014, s. 4–108.

139

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

själva till sina vänner eller partners och förbisåg risken med att bilderna skulle kunna komma i omlopp, exempelvis efter gräl mellan vänner eller efter uppbrott från kärleksrelationer.41

Media har under flera år belyst problemet med att sexuella bilder och filmer sprids på internet.42 Ett exempel på hur spridningen av integritetskänsliga uppgifter, såsom sexuella videoklipp och bilder, kan upplevas beskrivs av en kvinna i en tidningsartikel i Dagens Nyheter från 2015. Kvinnan berättar att hon blev utsatt för en gruppvåldtäkt flera år tidigare och att en av gärningsmännen sedan publicerade videoklipp av händelsen på internet. Rubriken till artikeln är ”Filmerna var nästan värre än våldtäkten”, vilket ger en indikation på att spridning av integritetskänsliga uppgifter på nätet kan förorsaka betydande skada för den utsatte.43 Även Engvall skriver om hur unga personer som får bilder av sig själva spridda på nätet kan få sin psykiska hälsa skadad.44

Internationell forskning om hämndporr belyser också effekterna av att integritetskänsliga bilder sprids på nätet. Där beskrivs bland annat att utsatta personer har upplevt stor förödmjukelse efter att någon har publicerat nakenbilder av dem på nätet. De utsatta har framförallt känt sig besvärade över att bilderna kan komma att ses av den egna familjen, vänner samt av arbetsgivare.45

Engvall redogör för hur en 15-årig kanadensisk flicka, som efter mycket påtryckningar blev övertalad att skicka en nakenbild på sig själv till en kille, fick sin bild ofrivilligt publicerad på internet. Flickans vänner och familj såg bilden på nätet och hon mådde så psykiskt dåligt efter händelsen att hon till sist tog sitt liv. I Engvalls bok finns flera exempel på unga tjejer som på grund av public- erandet av nakenbilder på internet har mått mycket dåligt och i vissa fall tagit sina liv. En flicka i USA hade skickat lättklädda bilder på sig själv till sin pojkvän som sedan spreds, varpå hon tog sitt liv, endast 18 år gammal. Engvall beskriver även hur en 13-årig svensk flicka, som efter chattkonversationer med en man på inter-

41Engvall 2015, s. 83.

42Arpi 2013; Budde 2014, s. 407–408; Rosén 2013; TT 2012; TT 2014.

43Ritzén 2015.

44Engvall 2015, s. 119.

45Stroud 2014, s. 168, 173–174.

140

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

net hotades med att bilder som föreställde henne skulle spridas till bland annat hennes lärare på skolan, begick självmord 2013.46

I Brå:s studie presenteras resultat från intervjuer med flera åklagare och där tas bland annat upp problem med att spridning av nakenbilder i dag inte ryms inom befintliga lagrum. Åklagarna menar att domstolarna har bedömt att det krävs mer än en naken kropp för att det ska vara fråga om förtal. De framhåller att det också som regel krävs en nedsättande kommentar om personen i fråga, utöver själva nakenbilden, för att gärningen ska bedömas som förtal. Enligt Brå:s rapport anses dagens lagstiftning ha allvarliga brister när det gäller skydd mot spridning av integritetskänsliga bilder och filmer på internet.47

6.3Hot och kränkningar på internet

6.3.1Inledning

I en studie av Svensson och Dahlstrand redogör författarna för hur samhällets normer kring kränkningar på nätet ser ut. I tidigare studier har man kunnat se att det inte finns några egentliga sociala normer till stöd för exempelvis upphovsrättsreglerna kring musik och film på internet, medan man vet att det finns tydliga sociala normer mot hastighetsöverträdelser i trafiken. I Svenssons och Dahlstrands studie konstateras att de sociala normerna mot kränk- ningar på nätet är i likvärdig styrka med normerna mot hastighets- överträdelser i trafiken. Resultaten visar att det finns en tydlig social norm mot kränkningar på internet och att denna norm är på en så pass stark nivå att man kan tala om att det föreligger kon- sensus i samhället om vad som bör vara tillåtet och inte rörande nätkränkningar.48

Att människor utsätts för hot och kränkningar på internet kan medföra att de som en effekt av detta avstår från att uttrycka sig på nätet, vilket i förlängningen kan leda till att de undviker forum på nätet som berör viktiga samhällsfrågor och debatter.49 Med utgångs-

46Engvall 2015, s. 55–65.

47Brå 2015:6, s. 16.

48Svensson & Dahlstrand 2014, s. 58–59.

49Jfr vad som sägs i förordet till Brå:s rapport, Brå 2015:6, s. 5.

141

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

punkt i detta är det av vikt att förstå fenomenet nätkränkningar, vad de består i, var på internet de förekommer samt vilka de inblandade personerna är. Det är även angeläget att titta på brotts- lighetens omfattning och utveckling. Samtliga dessa teman behandlas därför i de kommande avsnitten.

6.3.2De inblandade personerna

Brå:s rapport om hot och kränkningar på internet visar att majori- teten av de som utsätter andra för nätkränkningar är män. De ärenden där kvinnor främst är gärningspersoner är sådana där de som utsatts för kränkning är vuxna män eller flickor. Resultaten visar vidare att gärningspersonen och den som utsätts för kränk- ningen generellt är jämngamla. I omkring 80 procent av ärendena där den utsatte var en ung person (under 18 år) var gärningsper- sonen också under 18 år. Det var väldigt få unga gärningspersoner i ärenden där den utsatte var en vuxen person (18 år och äldre).50 Både då den utsatta personen var en pojke och en flicka i Brå:s studie, är en stor andel av ärendena relaterade till skolan. Gärnings- personen är inte sällan en skolkamrat.51

Resultaten visar vidare att i ärenden där den utsatta personen var ung (under 18 år) var 6,5 procent under 12 år, 33 procent var mel- lan 12 och 14 år och 50 procent var mellan 15 och 17 år (för rester- ande cirka 10 procent saknas information om ålder). I ärenden där den utsatta personen var vuxen (18 år och äldre) var 9 procent mellan 18 och 20 år, 28 procent var mellan 21 och 30 år, 19,5 pro- cent var mellan 31 och 40 år, 21 procent var mellan 41 och 50 år, 8,5 procent var mellan 51 och 60 år och endast 6 procent var äldre än 60 år (för resterande andel saknas uppgift om den utsatta personens ålder).52

Resultaten visar också att nära hälften av de utpekade gärnings- personerna i Brå:s studie tidigare har varit lagförda för brott. Det är vanligare att gärningspersonen tidigare har varit lagförd för brott i fall där den utsatte är en vuxen person. Av de identifierade gär- ningspersonerna i studien är 32 procent kvinnor och tidigare lag-

50Brå 2015:6, s. 8–9, 54–57.

51Brå 2015:6, s. 72–73.

52Brå 2015:6, s. 54–55.

142

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

föringar är i genomsnitt lägre för de kvinnliga gärningspersonerna än för de manliga. Närmare 60 procent av de manliga gärnings- personerna i studien är tidigare lagförda för brott medan mot- svarande andelen i gruppen kvinnor endast är drygt 30 procent.53

Studien visar även att i omkring en femtedel av fallen hade den som utsattes för hot och kränkningar en pågående eller förfluten parrelation till gärningspersonen och när man tittar specifikt i gruppen vuxna kvinnor var denna andel 44 procent. Utöver detta visar resultaten att i omkring 40 procent av fallen hade den utsatte och gärningspersonen en vänskaps- eller bekantskapsrelation. I omkring en tredjedel av fallen var gärningspersonen anonym eller obekant för den utsatte.54

6.3.3Var sker kränkningarna?

Av Brå:s rapport rörande hatbrott kan man utläsa att 11 procent av de anmälda hatbrotten begicks via internet. Utöver dessa begicks 9 procent via telefon eller sms. Flera olika brottstyper kan utgöra hatbrott, men statistiken ger ändå viss indikation om brottslighet- ens omfattning på internet gällande integritetskränkande brott.55

Brå:s studie om nätkränkningar visar att av de polisanmälda hot och kränkningar som omfattats av undersökningen är Facebook det vanligaste forumet på internet där kränkningar sker. Att nätkränk- ningar sker på Facebook är framför allt vanligt då de inblandade personerna är unga. När den som utsätts för kränkning är flicka sker 58 procent av kränkningarna på Facebook. Motsvarande andel för gruppen pojkar uppgår till 73 procent. Även Instagram är ett vanligt forum för nätkränkningar när det gäller ärenden där den utsatta personen är ung. När det gäller kränkningar där den utsatta per- sonen är vuxen är Facebook också ett vanligt forum men även e-post är frekvent förekommande; 35 procent av kränkningarna sker via e- post när det gäller kvinnliga utsatta och 29 procent av kränkningarna sker via e-post när det gäller manliga utsatta.56

53Brå 2015:6, s. 54–57.

54Brå 2015:6, s. 9–10, 74.

55Brå 2014:14, s. 44.

56Brå 2015:6, s. 8, 58–59.

143

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

I de fall det är flickor som utsätts är, enligt Friends senaste rap- port om nätkränkningar, det vanligaste forumet olika sociala medier. Det vanligaste forumet där pojkar blir utsatta är i olika onlinespel.57 I vissa fall sker kränkningarna på fler än ett forum på internet. Några andra forum som har lyfts fram är MSN, Skype, Kik och WhatsApp. Då integritetskänsliga bilder och/eller filmer på den utsatta har publicerats på nätet sker inte sällan detta på YouTube. I de ärenden där gärningspersonen antingen har kapat den utsatta personens användarkonto eller skapat ett falskt sådant i den utsattas namn, skedde detta främst på Facebook eller på någon dejtingsajt som till exempel Badoo. I en tredjedel av de ärenden som Brå har granskat har kränkningarna skett både på och utanför internet i kombination.58

6.3.4Vad består kränkningarna i?

De nätkränkningar som vuxna män utsätts för består ofta av att den utsatte framställs som kriminell. De nätkränkningar som vuxna kvinnor ofta utsätts för är i stället olika typer av nedsättande kom- mentarer eller påståenden. Kränkningarna mot kvinnor sker ofta via sms, telefonsamtal eller ansikte mot ansikte i kombination med internet. I vissa fall är det inte innehållet i sig som är kränkande utan det faktum att gärningspersonen ihärdigt fortsätter att ta kontakt med kvinnan, trots att hon inte vill ha någon kontakt.59

Brå:s studie omfattade endast ett fåtal ärenden gällande brotten grov fridskränkning och olaga förföljelse. I dessa ärenden var kvin- norna oftast de utsatta. I flera ärenden hade kvinnan upprepade gånger blivit kontaktad av en man som hon ursprungligen haft en ytlig bekantskap med. Mannen i dessa fall ville ofta ingå en kärleks- relation med kvinnan och skrev vanligtvis inte något otrevligt eller hotfullt till kvinnan. Kränkningen i dessa ärenden bestod i stället i att mannen fortsatte att kontakta kvinnan trots att hon varit tydlig med att hon inte var intresserad av någon kärleksrelation. Gär- ningspersonen i dessa ärenden tog ofta kontakt med den utsatta kvinnan både på och utanför nätet. I en del av ärendena blev man-

57Friends 2015, s. 10.

58Brå 2015:6, s. 58–59, 62–63.

59Brå 2015:6, s. 8–9.

144

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

nens kontakt med kvinnan med tiden otrevlig. I några av ärendena gällande grov fridskränkning och olaga förföljelse hade gärnings- personen och den utsatta personen tidigare haft en relation och då skedde i vissa fall även överträdelser av kontaktförbud.60

I de ärenden i Brå:s studie som i polisanmälan hade rubricerats som olaga hot, bestod oftast innehållet av hot om dödligt våld (39 procent), hot om våld (15 procent) samt hot om sexuellt våld (6 procent). Hoten bestod främst av skriftliga hot på Facebook, via e- post eller chattmeddelanden och innehöll även mer indirekta och förtäckta hot (31 procent). I de ärenden som i studien har rubric- erats som ärekränkningsbrott, var någon form av offentlig skriftlig kränkning på nätet den vanligaste typen av handling.61

I de ärenden som har rubricerats som ofredande har gärnings- personen ofta skrivit något nedsättande eller på annat sätt kränk- ande meddelande till den utsatta. Några exempel som har lyfts fram

är kränkande texter såsom ”du ska brinna i helvetet” och ”jag önskar att du tar livet av dig”. Några av de ärenden som Brå har granskat har handlat om hot om att publicera nakenbilder. Detta var mest vanligt att flickor utsattes men det förekom i alla grupper oavsett ålder och kön. Det fanns även ärenden där gärningspersonen redan hade publicerat bilder och/eller filmer av sexuell karaktär på den utsatta då polisanmälan gjordes. Dessa bilder och filmer hade ofta publicerats tillsammans med en kränkande text om den utsatta personen.62

Kränkningar på nätet har även visat sig bestå av att en gärnings- person skapar ett användarkonto i den utsattas namn alternativt tar över den utsattas användarkonto på ett forum på nätet. Detta görs ofta i syfte att skriva kränkande meddelanden och kommentarer som får det att framstå som att det är den utsatte själv som public- erar texterna. 17 procent av de ärenden som i Brå:s studie gällde ofredande berörde just fall där gärningspersonen skapat ett falskt användarkonto i den utsatta personens namn alternativt tagit över den utsatta personens användarkonto. Ibland hade gärnings- personen skapat ett konto som handlade om den utsatta personen och döpt kontot till exempelvis ”alla vi som hatar (den utsattas

60Brå 2015:6, s. 59–60.

61Brå 2015:6, s. 60–61, 64.

62Brå 2015:6, s. 62–63.

145

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

namn)”. Dessa slags gärningar drabbar enligt Brå både flickor, pojkar, kvinnor och män. En del av dessa ärenden har även rubric- erats som dataintrång, och själva ofredandet består då ofta i att gär- ningspersonen skriver texter och/eller publicerar bilder på användar- kontot och får det att se ut som att det är den utsatta personen som publicerar texten eller bilderna.63 Omkring en tredjedel av ärendena i Brå:s studie där gärningspersonen är anonym eller obekant för den utsatta avser just skapande alternativt kapande av olika användar- konton.64

Bland pojkar är den vanligaste typen av brott på internet någon form av hot om våld där texterna oftast innehåller hot om grova brottsliga gärningar, som att den utsatta personen ska bli dödad eller hot om våld med vapen. I de fall där pojkar utsätts för kränk- ningar på nätet utöver hot, är ordet ”bög” vanligt förekommande liksom bilder med tillhörande text där den utsatta framställs som homosexuell. Nätkränkningar mot gruppen pojkar består även i att de påstås använda droger, att de våldtar och/eller misshandlar andra eller att de har någon diagnos eller sjukdom som till exempel ADHD. En del kränkningar mot pojkar innehåller texter som relaterar till deras nationalitet, ideologiska åsikt eller hudfärg, som exempelvis påståenden om att den utsatte är nazist.65

Bland kvinnor är den vanligaste typen av anmälda brott någon form av ofredande som ofta skett både på och utanför internet, medan männen oftast anmäler att någon har publicerat en offentlig skriftlig kränkning om dem på internet. Kränkningarna i dessa fall består ofta i att mannen framställs som kriminell, och inte sällan påstås han vara pedofil eller våldtäktsman. Både vid nätkränkningar mot män och mot kvinnor är det vanligt att gärningspersonen sprider rykten om att den utsatta personen har problem med eko- nomin, att den utsatta använder droger eller missköter sina djur. Det förekommer också att nätkränkningar mot vuxna består i ned- sättande kommentarer där den utsatta påstås vara lat på jobbet eller vara en dålig förälder samt nedsättande uttryck såsom ”slyna” eller ”hora”.66

63Brå 2015:6, s. 11, 62–63.

64Brå 2015:6, s. 74.

65Brå 2015:6, s. 11, 62–63, 65–68.

66Brå 2015:6, s. 11, 62–63, 65–68.

146

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

Den vanligaste händelsen som gruppen flickor anmäler enligt Brå:s studie är fall där gärningspersonen har publicerat en bild på dem. Bilderna har inte sällan en sexuell anspelning och publiceras ofta med nedsättande kommentarer om den utsattas påstådda sexuella erfarenheter. Nära vart fjärde fall i studien som gäller flickor som utsatta avser sådana händelser, medan motsvarande andel hos gruppen pojkar endast är 14 procent. I grupperna där den utsatta är en vuxen kvinna eller man förekommer dessa händelser relativt sällan, endast i 7 procent respektive 2 procent av ärendena inom dessa grupper. Brå beskriver att gärningspersonen i de allra flesta fall använder sig av en bild på den utsatta personen som redan finns på internet och sedan skriver en text med kränkande innehåll som inte sällan anspelar på sex.67

De skolrelaterade kränkningar som framför allt identifierats bland unga personer i Brå:s studie visar sig ofta vara kopplade till en tidigare konflikt i skolan, utanför nätet, och i närmare hälften av dessa ärenden sker kränkningen både på nätet och i skolan. I om- kring 20 procent av dessa ärenden, oavsett om den utsatta personen är en pojke eller flicka, uppges kränkningarna som polisanmälts vara ett led i upprepade trakasserier eller upprepad mobbning.68

6.3.5Brottslighetens omfattning och utveckling

Inledning

Media har under de senaste åren belyst hur internet har blivit en ny arena för hot och kränkningar.69 Kränkande uppgifter om andra människor som sprids på internet kan nå en oöverskådlig publik och forskare har påtalat problemen med hatkampanjer som sprids på internet. Dessa hatkampanjer kan drabba alltifrån minoritets- grupper till enskilda individer och kan av den eller de som utsätts upplevas som mycket kränkande.70

Hot och kränkningar som sker på internet regleras inte i en sär- skild straffrättslig bestämmelse. Det innebär att det inte förs statistik

67Brå 2015:6, s. 9, 65–66.

68Brå 2015:6, s. 72–73.

69Arpi 2013; Carp 2013; Fjellman 2015; Haimi 2013a; Haimi 2013b; Ritzén 2015; Rosén 2013; Sandahl 2012; Svahn 2015; TT 2012; TT 2014; Wikén 2015.

70McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 19–23; Perry & Olsson 2009, s. 185.

147

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

som visar hur stor andel av de hot och kränkningar som anmäls som har skett på internet.71 Det är därmed svårt att med säkerhet uttala sig om brottslighetens faktiska omfattning. Den utveckling och den statistik som presenteras i detta avsnitt bör därför tolkas med försiktighet. Det finns trots detta en hel del studier om omfatt- ningen av hot och kränkningar på nätet, och i detta avsnitt presenteras både svensk och internationell forskning på området.

Svensk och internationell forskning

Forskning om brottslighetens omfattning visar upp spridda resultat, vilket bland annat beror på hur kränkningar på nätet har definierats i olika studier och på hur lagstiftningen kring dessa företeelser ser ut i olika länder.72

I en studie bland universitetsstudenter i USA och Kanada upp- gav 33,6 procent att de hade blivit kränkta på nätet under sin studietid. Motsvarande andel som angav att de hade blivit kränkta utanför nätet under samma period var 28,4 procent.73 En annan studie visade att 9 procent har blivit kränkta på nätet under 2004/2005. Av dessa visste 43 procent vem gärningspersonen var och i resterande 57 procent var gärningspersonen en okänd person som den utsatta hade fått kontakt med via internet.74

Enligt en internationell studie i England 2006, där över 11 000 barn och ungdomar mellan 11 och 15 år tillfrågades om sina erfaren- heter av kränkningar på internet, svarade 7 procent av deltagarna att de hade blivit kränkta på nätet. Studien visade att nätkränk- ningar var vanligare bland flickor än bland pojkar och att en viss ökning kunde ses mellan år 2002 och 2005, främst bland flickorna.75

En internationell studie bland barn och ungdomar i åldersgrup- pen 10–17 år visade att 9 procent hade varit utsatta för kränkningar på nätet det närmaste året innan studiens genomförande. 32 pro- cent av dessa personer uppgav att de hade blivit kränkta fler än tre gånger det senaste året. Studien visade vidare att 45 procent av de

71Brå 2015:6, s. 39.

72Flygare & Johansson 2013, s. 136.

73Beran, Rinaldi, Bickham & Rich 2012, s. 562.

74Wolak, Mitchell & Finkelhor 2007, s. 54.

75Slonje & Smith 2008, s. 147.

148

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

som hade utsatts för nätkränkningar visste vem gärningsmannen var sedan tidigare.76

Brå har under 2013 gjort en studie om utsatthet och oro för trakasserier, hot och våld bland förtroendevalda. Studien visar att en av fem har upplevt sig utsatt för hot, våld eller trakasserier kopplat till sitt politiska uppdrag under 2012. Den vanligaste formen av utsatthet visade sig vara hot och trakasserier, och majoriteten av dessa brott skedde enligt de förtroendevalda via sociala medier. Endast 14 procent av hoten och trakasserierna polisanmäldes. Enligt Brå:s studie är den främsta anledningen till detta bland kvinnor att utsattheten ses som en del i uppdraget. Männen hänvisar den låga anmälningsbenägenheten till att de inte tror att en polisanmälan av detta slag ska leda till något.77

I Brå:s rapport Nationella trygghetsundersökningen 2014 pre- senteras resultaten av en årlig studie som genomförs i syfte att bland annat beskriva allmänhetens otrygghet och utsatthet för brott. Studien visar att 5 procent uppger att de har blivit trakasserade under 2013. Dessa 5 procent motsvarar cirka 374 000 personer mellan 16–79 år och resultatet visar på en ökning från tidigare år. Föregående år angav 4,1 procent att de utsatts för trakasserier och år 2010 var andelen 3,5 procent. Kvinnor anger att de blivit utsatta för trakasserier i högre utsträckning än män och unga personer (16–24 år) är den grupp av befolkningen som oftare än andra ut- satts för trakasserier. Unga kvinnor är alltså en grupp som i särskilt stor utsträckning uppger att de har utsatts för trakasserier under 2013.78 Ovanstående siffror från Brå gällande utsatthet för trakas- serier gäller dock trakasserier generellt och inte specifikt trakasserier på internet, eftersom sådan statistik i dagsläget inte finns att tillgå.

Resultatet av Svenssons och Dahlstrands studie om nätkränk- ningar visar att nära hälften av deltagarna i undersökningen har blivit kränkta på internet. Kvinnorna är enligt studien i högre ut- sträckning än männen utsatta för kränkningar på nätet och gruppen unga (16–25 år) anger oftare än gruppen äldre (3–40 år) att de upplevt sig kränkta på nätet. Nätkränkningar tycks dock vara något som många har upplevt någon enstaka gång medan gruppen som

76Ybarra, Mitchell, Wolak & Finkelhor 2006, s. 1169.

77Brå 2014:9, s. 6–8.

78Brå 2015:1, s. 3, 54–57.

149

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

upplevt nätkränkningar ofta endast utgör omkring 1 procent av studiens deltagare. Studien visar vidare att 15 procent i den yngre gruppen anger att de själva har publicerat en text eller en bild på internet som har varit kränkande mot någon annan. I undersök- ningens kvalitativa del, dvs. intervjuer med särskilda s.k. fokus- grupper, framstod nätkränkningar också som en vanlig företeelse bland ungdomarna. De menade att det inte var ovanligt att de uttryckte sig nedsättande gentemot andra på nätet. Till detta till- kommer att var femte ungdom inte visste om de hade uttryckt sig på ett kränkande sätt mot andra eller inte på internet.79

I Friends senaste rapport om barns och ungdomars erfarenhet av internet har 1 041 barn och unga i åldersgruppen 10–16 år svarat på frågor om kränkningar på internet. Rapporten visar att så många som var tredje person har blivit utsatt för kränkningar på nätet det senaste året. Dessa resultat skiljer sig inte från resultatet i Friends nätrapport från året dessförinnan, vilket indikerar att nätkränk- ningarna varken har ökat eller minskat sedan 2014.80 Gällande frågan om hur brottsligheten har utvecklats, finns dock forskning som beskriver att kränkningar på internet har ökat samtidigt som andra studier visar att nätkränkningar varken har ökat eller minskat de senaste åren.81

6.4Nätmobbning

6.4.1Inledning

Mycket av den forskning som har gjorts gällande kränkningar på internet handlar om fenomenet nätmobbning. De flesta forskarna beskriver detta som ett relativt nytt och outforskat område, varför det kan vara svårt att uttala sig om både dess struktur, omfattning samt långsiktiga effekter.82

Berne har i en studie undersökt fenomenet nätmobbning och understryker att det är en ny typ av företeelse, vilket gör att det

79Svensson & Dahlstrand 2014, s. 91–93.

80Friends 2015, s. 8–9.

81Svensson & Dahlstrand 2014, s. 7.

82Flygare & Johansson 2013, s. 134–137; Law, Shapka, Hymel, Olson & Waterhouse 2012; Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362; Slonje & Smith 2008, s. 147; Wade & Beran 2011, s. 44; Ybarra & Mitchell 2004a, s. 1308.

150

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

finns en begränsad förståelse kring fenomenet. Berne har studerat utseenderelaterad nätmobbning och undersökt vad elever anser att de skulle göra om de utsattes. Hon har även tittat på köns- och åldersskillnader vid nätmobbning samt studerat hur olika fråge- formulär för att mäta nätmobbning fungerar. Bernes studie är ut- förd i Göteborgsområdet och eleverna i studien gick i årskurs 4, 6 och 9. Resultatet av studien visar att eleverna beskrev att nätmobb- ning ofta handlar om kränkningar som rör den utsattes utseende och att det är vanligare att flickor utsätts än pojkar. Både flickorna och pojkarna fick enligt studien ofta nedlåtande kommentarer om sina kroppar där flickorna ofta kallades tjocka medan pojkar fick höra att de inte vara tillräckligt muskulösa. Flickor kallades oftast för ”hora” medan pojkarna fick höra att de såg ”bögiga” ut.83

Många elever ser inte kränkningar på internet som mobbning. Det gäller både de som blir utsatta, de som kränker någon och de som agerar passiv publik.84 I en studie bland 10–18-åringar visade resultatet att personerna som hade varit inblandade vid mobbnings- incidenter på internet varken såg sig själva som mobbare, utsatta för mobbning eller som observatörer av mobbning. De inblandade personerna medgav att de varit med och agerat på nätet, men såg inte det inträffade som en form av mobbning. Forskarna bakom studien menar att detta kan bero på att de som utsätts för mobbning på nätet känner sig mer kapabla att slå tillbaka jämfört med vid traditionell mobbning. Forskarna resonerar kring att maktstruktur- erna på nätet kan se annorlunda ut jämfört med vid traditionell mobbning, som främst sker ansikte mot ansikte. När de tradition- ella maktstrukturerna suddas ut på nätet påverkas alla inblandades syn på och tolkning av vad som faktiskt sker på internet.85

83Berne 2014, s. 4–108.

84Dunkels 2013, s. 154–167.

85Law, Shapka, Domene & Gagné 2012, s. 664–672.

151

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

6.4.2Nätmobbningens omfattning

Internationell forskning

Internationell forskning om nätmobbningens omfattning visar på mycket spridda resultat, vilket bland annat beror på hur mobbning på nätet har definierats i olika studier och i vilken åldersgrupp de studerade barnen och ungdomarna har ingått i. Den internationella forskningen på området visar alltså på en stor variation och studier pekar på att mellan 2 och 72 procent i gruppen barn och ungdomar har utsatts för nätmobbning.86

En studie av Wade och Beran visar på att 22 procent av eleverna i årskurs 6, 7, 10 och 11 i Kanada har varit involverade i nätmobb- ning. Flickor tenderar att vara mer utsatta än pojkar när det gäller mobbning på nätet. Wade och Beran har i sin forskning också sett att nätmobbning är mindre omfattande bland äldre elever än bland yngre.87

I en studie bland elever i grundskoleålder kunde man se att nära hälften av alla elever var utsatta för mobbning, varav en fjärdedel av dessa även hade utsatts för nätmobbning. Över hälften av studiens deltagare angav att de kände någon som hade blivit mobbad på nätet. Pojkar var i större utsträckning mobbare på nätet medan flickor tenderade att oftare vara utsatta för nätmobbning.88 En annan undersökning bland barn och ungdomar i grundskoleålder visade att nära hälften av alla elever, 49,5 procent, angav att de hade blivit mobbade på nätet, och 33,7 procent angav att de själva hade utsatt andra för nätmobbning.89

I en studie från USA bland elever i årskurs 6–10 redovisas resultatet av ett nationellt representativt urval av ungdomar och deras erfarenheter av kränkningar på internet. Studien visar att 13,6 procent av eleverna någon gång under en tidsperiod av två månader innan studiens genomförande hade varit involverade i nätmobb- ning. Studien visade också att flickor i högre utsträckning är utsatta för kränkningar på nätet medan pojkar i högre utsträckning mobbar andra på nätet.90

86Flygare & Johansson 2013, s. 136.

87Wade & Beran 2011, s. 44.

88Li 2006, s. 157.

89Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362.

90Wang, Iannotti & Nansel 2009, s. 368.

152

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

En annan nationellt representativ undersökning från USA visar att 19 procent av barn och ungdomar mellan 10–17 år har varit involverade i nätmobbning någon gång under en ettårsperiod innan studiens genomförande. Studien skiljer på huruvida deltagarna hade varit utsatta, mobbare eller varit involverade i båda delarna. Resultaten visar att 4 procent angav att de har varit utsatta för nät- mobbning, 12 procent angav att de har mobbat andra på nätet och 3 procent angav att de hade varit involverade i nätmobbning både i rollen som mobbare och som utsatt.91

En studie av Li visade att en av fem elever i grundskoleålder har varit utsatt för nätmobbning och över hälften av eleverna i studien hade antingen själva utsatts för eller fått vetskap om nätmobb- ningsincidenter i deras närhet. För nära hälften av de elever som hade utsatts för mobbning på nätet var gärningsmannen okänd för de utsatta.92 En annan studie av Li visade att 60 procent av de elever som hade utsatts för nätmobbning var flickor medan över 52 pro- cent av de som mobbat andra på nätet var pojkar.93

En studie bland barn och ungdomar mellan 11–19 år i England 2005 visade att 20 procent hade blivit hotade eller mobbade på nätet och 11 procent angav att de antingen hade tagit emot eller skickat hotfulla eller kränkande meddelanden till andra på nätet.94 Gradinger, Strohmeier och Spiel fann i sin studie att 5,4 procent av undersökningsdeltagarna hade mobbat andra på nätet och att 7,1 procent hade blivit utsatta för nätmobbning.95

I en studie bland grundskoleelever i USA fann man att 11 pro- cent av eleverna hade blivit mobbade på nätet under de närmaste månaderna innan studien utfördes. 4 procent av eleverna uppgav att de hade mobbat andra på nätet och 7 procent angav att de hade varit involverade i nätmobbning, både som mobbare och som offer för mobbning på nätet. Nära hälften av dem som hade utsatts för mobbning på nätet uppgav att de inte visste vem gärningsmannen var.96

91Ybarra & Mitchell 2004a, s. 1308.

92Li 2007a, s. 435.

93Li 2007b, s. 1777.

94Slonje & Smith 2008, s. 147.

95Gradinger, Strohmeier & Spiel 2009, s. 205–213.

96Kowalski & Limber 2007, s. 22.

153

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

I en studie bland 12–17-åringar visade det sig att 72 procent hade blivit utsatta för kränkningar på internet det närmaste året innan studiens genomförande. Två tredjedelar av deltagarna uppgav att de visste vem som utsatte dem för mobbning på internet och 85 procent av dem som hade blivit utsatta för nätmobbning hade även utsatts för traditionell mobbning i skolan. Studien visade vidare att det fanns ett samband mellan mobbning på internet och ökad social oro. Trots detta uppgav hela 90 procent att de inte hade berättat för någon vuxen om nätmobbningen.97

I Sverige

Liksom den internationella forskningen på området visar svensk forskning om nätmobbningens omfattning också på spridda resultat. Även här beror det på hur mobbning på nätet har definierats i olika studier och vilken åldersgrupp de studerade barnen och ungdom- arna har ingått i.

Brå beskriver att det från skolans värld kommer indikationer på en ökad utsatthet för nätmobbning bland ungdomar.98 Berne, som har sammanställt flera andra studiers resultat kring nätmobbning, lyfter fram att undersökningsresultaten angående nätmobbningens omfattning varierar stort. De olika studierna har visat på att mellan 1 och 45 procent av undersökningsdeltagarna i de olika studierna har blivit utsatta för nätmobbning.99

Svensson och Dahlstrand beskriver att andelen ungdomar i gymnasieålder som anger att de blivit mobbade inte har ökat i takt med internetanvändningens uppgång.100 Friends betonar i stället i sin studie att antalet timmar som ungdomar använder dator, mobil och surfplatta i genomsnitt inte har förändrats de senaste åren.101 Enligt Friends rapport om kränkningar på internet visar resultaten att 6 procent av ungdomarna uppger att de har blivit nätmobbade, vilket motsvarar 1–2 elever i varje klass. Dessa resultat ligger i linje med resultaten av Friends nätrapport från året dessförinnan, vilket

97Juvonen & Gross 2008, s. 496.

98Brå 2015:6, s. 5.

99Berne 2014, s. 4–108.

100Svensson & Dahlstrand 2014.

101Friends 2015, s. 6–7.

154

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

enligt Friends indikerar att nätkränkningarna varken har ökat eller minskat mellan 2014 och 2015.102

Enligt Skolverkets rapport uppger 1 procent av eleverna att de har blivit utsatta för nätmobbning och 2,8 procent att de har blivit kränkta på nätet. Svenska barn är mer utsatta för kränkningar på nätet än snittet i EU-länderna och flickor är enligt Skolverkets rap- port mer utsatta än pojkar på forum på internet där man använder alias i stället för personers riktiga namn.103

I Statens Medieråds senaste rapport Småungar och medier fram- kommer det att 1 procent av barnen i åldersgruppen 5–8 år har utsatts för nätmobbning. I undersökningen presenteras också för- äldrarnas oro för att barnen ska komma i kontakt med något obehagligt på internet. Resultatet visar att 27 procent av föräldrarna är oroliga för att barnen ska bli kränkta eller hotade på nätet och att 18 procent oroar sig för att deras egna barn ska publicera opassande material på nätet.104

Statens Medieråds rapport Föräldrar och medier undersöker bland annat attityder till internet hos föräldrar till barn mellan 9–18 år. I den senaste undersökningen av detta slag framkommer att majoriteten av föräldrarna upplever att skyddet för unga på internet är bristfälligt. De är mer oroliga för att flickor, jämfört med pojkar, ska råka illa ut när de använder internet och kvinnor oroar sig generellt mer än män. 86 procent av föräldrarna uppger att det finns material på internet som kan vara skadligt för barnen att komma i kontakt med och denna andel oroliga föräldrar har ökat kraftigt sedan 2012/2013.105

En påtaglig majoritet av föräldrarna menar att de själva har det största skyddsansvaret för barnens internetanvändning men påtalar samtidigt att både skolan, staten och olika branscher också har stort ansvar för att skydda de unga på nätet. Flickor anses av för- äldrarna vara mer utsatta på nätet än pojkar och det gäller både utsatthet för hot, mobbning och sexuella kommentarer på inter- net.106

102Friends 2015, s. 8–9.

103Dunkels 2013, s. 154–167.

104Statens Medieråd 2015b, s. 11.

105Statens Medieråd 2015a, s. 7–8.

106Statens Medieråd 2015a, s. 7–8.

155

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

6.4.3Effekter av nätmobbning

Flera forskningsstudier om nätmobbning och dess effekter har visat på samband mellan att vara utsatt för mobbning på internet och psykisk ohälsa.107 Ungdomar som utsatts för nätmobbning har bland annat uppvisat tecken på depression i större utsträckning än ungdomar som inte har någon erfarenhet av nätmobbning. Man har även funnit samband mellan att vara utsatt för nätmobbning och att känna rädsla för att gå till skolan.108

Berne beskriver att elever som utsätts för nätmobbning i högre utsträckning än andra elever har låg självkänsla, löper större risk att få ångest samt att utveckla depression. Berne redogör för hur flickor respektive pojkar resonerar kring effekter av mobbning och kränkningar på nätet. Flickorna i Bernes studie beskriver att de skulle dra sig tillbaka, bli inåtvända och undvika sociala relationer på och utanför nätet om de utsattes för nätmobbning. Flickorna beskriver att de skulle få lägre självkänsla och känna sig nedstämda. Pojkar tycks i högre grad resonera kring att de skulle ignorera nät- mobbningen med effekten att de inte lika ofta skulle ta illa upp. Pojkar nämner dock i högre utsträckning än flickor att de skulle hämnas genom att använda våld mot förövaren, om de utsattes för kränkningar på nätet. Bernes studie visar även att de elever som hade utsatts för nätmobbning var mer missnöjda med sina kroppar och sitt utseende än de elever som inte hade varit utsatta. Flickor som hade varit utsatta var mer missnöjda med sitt utseende än pojkar som hade varit utsatta.109

I en studie bland barn i grundskoleålder i USA kunde forskare konstatera att det finns ett signifikant samband mellan nätmobb- ning och låg självkänsla. Resultatet från studien visar att både de som mobbar andra på internet och de som blir utsatta för nätmobbning generellt har lägre självkänsla än barn som inte har någon erfaren- het av mobbning på nätet.110 Man har även sett att elever i grund- skoleåldern som har utsatts för nätmobbning rapporterar att de har

107Berne 2014; Juvonen & Gross 2008, s. 496; Kowalski, R. M., Giumetti, G. W., Schroeder, A. N., Lattanner, M. R. 2014, s. 1073; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 75–78; Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362; Raskauskas & Stoltz 2007, s. 564; Ybarra & Mitchell 2004a, s. 1308; Ybarra, Mitchell, Wolak & Finkelhor 2006, s. 1169.

108Raskauskas & Stoltz 2007, s. 564.

109Berne 2014, s. 4–108.

110Patchin & Hinduja 2010, s. 614.

156

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

känt sig arga, ledsna och deprimerade efter att ha utsatts för mobb- ning på nätet.111

I en studie från USA kunde forskare se att de barn och ung- domar som varit involverade i nätmobbning, både som mobbare och som utsatta, uppvisade psykosociala problem, depression och andra problembeteenden.112 Effekterna hos dem som har utsatt andra för nätmobbning har inte studerats i lika stor utsträckning som effekten hos de utsatta. Den forskning som finns på området visar att de som har mobbat andra på nätet uppvisar känslor av skuld efteråt. När elever som utsatt andra för nätmobbning har tillfrågats om varför de gjorde detta, angav flera att nätmobbningen gjorde att de kände sig populära, roliga och mäktiga.113

En studie bland 10–17 åringar visade att de barn och ungdomar som hade någon form av psykiska problem, som exempelvis border- line, löpte signifikant högre risk att utsättas för kränkningar på nätet. Även barn och ungdomar som i andra forum hade utsatts för kränkningar, exempelvis utanför nätet, löpte högre risk att utsättas för nätkränkningar.114

Mest integritetskränkande

Berne har i sin studie kommit fram till att det som upplevs som mest integritetskränkande vid nätmobbning är att kränkande bilder och videoklipp publiceras på internet.115 I studien av Svensson och Dahlstrand framkommer att det agerande på nätet som upplevs som mest kränkande är hot om våld, kränkningar med sexuella inslag samt identitetsstöld, i den meningen att någon utger sig för att vara den drabbade personen. Därefter upplevdes det vara relativt kränk- ande att bli uthängd som kriminell eller att bli utsatt för hatbrott, medan kommentarer om någons utseende eller alkoholberusning ansågs som minst kränkande av de variabler som användes i under- sökningen.116

111Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362.

112Ybarra & Mitchell 2004a, s. 1308.

113Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362.

114Ybarra, Mitchell, Wolak & Finkelhor 2006, s. 1169.

115Berne 2014, s. 4–108.

116Svensson & Dahlstrand 2014, s. 36–37, 93.

157

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

I en studie bland barn och ungdomar mellan 10–17 år visade resultaten att av de som hade utsatts för kränkningar på nätet upp- levde 38 procent någon form av ångest eller obehag efter händ- elserna. De barn och ungdomar som hade utsatts för kränkningar av vuxna, till exempel att någon vuxen sade åt dem att skicka utman- ande bilder på sig själva, visade sig vara de som upplevde signifikant mer obehag efter händelserna.117

6.4.4Nätmobbning i relation till traditionell mobbning

Inledning

Berne redogör för att en traditionell definition av mobbning inne- bär att tre kriterier ska vara uppfyllda: intention att skada, repetition samt obalans i makt. Nära hälften av frågeformulären som Berne tog del av i sin sammanställning av andra studier använde andra begrepp än nätmobbning, såsom nätkränkningar eller internetmobbning, vilket gör det svårt att jämföra resultaten. Få av definitionerna innehöll kriterierna repetition och obalans i makt. Dessa kriterier skulle kunna se annorlunda ut vid nätmobb- ning jämfört med traditionell mobbning. Kriteriet obalans kan se annorlunda ut på nätet, då det exempelvis kan vara oklart för den utsatte vem förövaren är och hur många som deltar i mobbningen, antingen som aktiva mobbare eller som åskådare. Att inte ha kontroll över detta kan leda till en ökad känsla av maktlöshet och utsatthet för offret. Även kriteriet repetition kan se annorlunda ut på nätet jämfört med vid traditionell mobbning. När andra per- soner än mobbaren går in på ett kränkande inlägg och ”gillar” eller delar inlägget, kan detta upplevas som en upprepad kränkning för den utsatta, även om mobbaren själv endast skickat ett kränkande inlägg till den utsatta.118

Ungdomsstyrelsen (numera Myndigheten för ungdoms- och civil- samhällesfrågor) betonar i en rapport problemet med att kränkande kommentarer kan ligga kvar en längre tid på internet och däri- genom göras synliga för ett stort antal människor. Detta kan också innebära att de kränkande kommentarerna hinner få ytterligare

117Ybarra, Mitchell, Wolak & Finkelhor 2006, s. 1169.

118Berne 2014; Smith & Steffgen 2013, s. 28–34.

158

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

spridning på nätet, vilket kan medföra än mer skada för den som utsätts.119

Friends har i sin senaste rapport om barn och ungdomars er- farenheter av kränkningar på internet gjort skillnad på begreppen mobbning och mobbning via mobil, dator eller surfplatta. Friends definierar mobbning som ”… när någon har blivit utsatt för kränk- ningar av en eller flera personer vid flera olika tillfällen. Den som är utsatt för mobbning kan uppleva sig i underläge och kan ha svårt att försvara sig”. Friends förtydligar även hur man ser på mobbning på internet genom följande tillägg: ”Vid mobbning via mobil, dator eller surfplatta så har vi valt att förtydliga repetitionskriteriet efter- som förutsättningarna skiljer sig från andra arenor, som exempelvis skolgården. Vi använder därför tillägget: Det kan vara både flera olika kränkningar eller att en kränkande kommentar/bild/film delats eller spridits till många”.120

Dunkels menar att, för att man ska kunna applicera studier som gjorts kring traditionell mobbning på nätmobbning, så krävs att det görs en distinktion av vilka delar av internet som kan jämställas med de olika arenorna som finns vid traditionell mobbning.121

Likheter och skillnader

En del forskningsstudier har funnit att traditionell mobbning är mycket vanligare än mobbning på nätet.122 Modecki, Minchin, Harbaugh, Guerra, och Runions fann exempelvis i sin metaanalys att mobbning på internet förekommer i hälften så stor utsträckning som traditionell mobbning.123 Det råder dock delade meningar inom forskningen huruvida mobbning på internet är en del av traditionell mobbning eller om det är en särskild typ av mobbning.124 Vissa forskare menar att nätmobbning och traditionell mobbning är distinkta från varandra i vissa kritiska avseenden, trots att de i mångt

119Ungdomsstyrelsen 2014, s. 50–51.

120Friends 2015, s. 30.

121Dunkels 2012, s. 75–79.

122Gradinger, Strohmeier & Spiel 2009, s. 211; Li 2006, s. 157–170; Raskauskas & Stoltz 2007, s. 564–575; Smith, Mahdavi, Carvalho, Fisher, Russell & Tippett 2008, s. 376–385.

123Modecki, Minchin, Harbaugh, Guerra, och Runions 2014, s. 602, 608.

124Dunkels 2013, s. 154–167; Flygare & Johansson 2013, s. 135.

159

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

och mycket liknar varandra. Bland annat lyfts det fram att nät- mobbningen kan ske anonymt och under dygnets alla timmar.125

Flera forskningsstudier har påvisat ett samband mellan att vara utsatt för traditionell mobbning och att mobbas på nätet respektive att utsätta andra för traditionell mobbning samt mobbning på internet.126 I flera studier har forskare kunnat se att de barn och ungdomar som både varit utsatta för nätmobbning och som sam- tidigt har mobbat andra på nätet i hög utsträckning också har varit involverade vid traditionell mobbning. Personer som varit utsatta för mobbning på nätet har i mycket hög utsträckning också varit utsatta för traditionell mobbning.127

Beckman har i sin studie sett att nätmobbning och traditionell mobbning skiljer sig åt i vissa avseenden. Hennes resultat visar att flickor i högre utsträckning än pojkar är utsatta för nätmobbning medan nästan ingen könsskillnad kunde konstateras hos offer för traditionell mobbning (bland ungdomar mellan 13–15 år). Pojkar är i högre utsträckning än flickor mobbare vid traditionell mobbning medan det inte finns någon könsskillnad gällande vilka som har mobbat på nätet. Beckman menar att traditionell mobbning och nät- mobbning bör betraktas som ett fenomen men på olika arenor.128

Berne konstaterar att nätmobbning och traditionell mobbning i mångt och mycket liknar varandra men att de skiljer sig åt i vissa avseenden. Berne nämner bland annat att det vid nätmobbning kan vara svårt att hitta en fristad, då kränkningarna kan pågå dygnet runt och få snabb spridning på nätet. Även anonymiteten i det av- seendet att den utsatte kan ha svårt att veta vem mobbaren är, sär- skiljer nätmobbning från traditionell mobbning. Berne beskriver också att det vid nätmobbning kan vara andra än mobbaren som går in på internet och ”gillar” eller sprider en kränkande bild eller kom- mentar, något som kan upplevas som en upprepad kränkning för den utsatte.129

Även Flygare och Johansson poängterar att nätmobbning till viss del särskiljer sig från traditionell mobbning. De menar att

125Kowalski, R. M., Giumetti, G. W., Schroeder, A. N., Lattanner, M. R. 2014, s. 1107–1108.

126Gradinger, Strohmeier & Spiel 2009, s. 212; Kowalski & Limber 2007, s. 22–30; McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 46; Raskauskas & Stoltz 2007, s. 564; Smith, Mahdavi, Carvalho, Fisher, Russell & Tippett 2008, s. 376.

127Juvonen & Gross 2008, s. 496; Ybarra & Mitchell 2004a, s. 1308.

128Beckman 2013.

129Berne 2014, s. 4–108.

160

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

mobbning på nätet bland annat karakteriseras av möjligheten för mobbare att vara anonyma, att den utsatta kan ha problem med att undvika mobbningen, att antalet åskådare av mobbningen potenti- ellt är större och att det kränkande innehållet kan få okontrollerat stor spridning.130

Ybarra och Mitchell fann i sin studie bland 10–17-åringar att 15 procent hade utsatt andra för nätmobbning, och av dessa personer hade 51 procent själva blivit utsatta för traditionell mobbning och 20 procent för mobbning på nätet.131 En annan studie visade att personer som har utsatt andra för traditionell mobbning även tenderar att mobba personer på nätet, samt att även personer som har utsatts för traditionell mobbning i relativt hög utsträckning tycks utsätta andra för nätmobbning. Personer som utsatts för mobbning på nätet tenderar i hög grad att också ha utsatts för traditionell mobbning.132

Raskauskas och Stoltz fann i sin studie att nästan alla elever som hade utsatt andra personer för nätmobbning även utsatte personer för traditionell mobbning, samtidigt som nästan alla elever som var utsatta för nätmobbning även hade utsatts för traditionell mobb- ning.133 I en annan studie fann forskare däremot att endast 10 pro- cent av eleverna som hade utsatts för traditionell mobbning också var utsatta för mobbning på nätet.134

Resultatet från en av Lis studier på området visar att över hälften av de tillfrågade eleverna hade blivit utsatta för traditionell mobbning och att en fjärdedel av dessa även hade utsatts för nät- mobbning. Nära en av tre elever angav att de hade mobbat andra utanför nätet och 15 procent angav att de hade mobbat andra på internet.135

130Flygare & Johansson 2013, s. 135.

131Ybarra & Mitchell 2004b, s. 326–327, 330.

132Smith, Mahdavi, Carvalho, Fisher, Russell & Tippett 2008, s. 376, 376–385.

133Raskauskas & Stoltz 2007, s. 564–575.

134Slonje & Smith 2008, s. 147–154.

135Li 2007b, s. 1777.

161

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

Konsekvenser av nätmobbning respektive traditionell mobbning

Med tanke på att nätmobbning är ett relativt nytt och outforskat fenomen är det svårt att uttala sig om dess långsiktiga effekter.136 Forskning som finns på området hittills visar dock att det finns ett samband med psykosomatiska besvär, både vid traditionell mobb- ning och nätmobbning, och detta oavsett om personen varit offer för mobbning, mobbare eller båda delarna.137

Dunkels resonerar kring att de som blir kränkta på internet tycks ha en högre förmåga att kunna slå tillbaka, vilket är ovanligt vid traditionell mobbning. Det är även lättare för den utsatte att undvika kränkningarna på internet genom att till exempel ta bort kränkande inlägg och blockera kränkande användare. Detta leder till en mer jämnt fördelad maktbalans mellan mobbaren och den som utsätts. Relationen och de olika rollerna tenderar även att sud- das ut eller flyta ihop något på internet. Det som skrivs ses ofta som en motattack mot tidigare påhopp snarare än som mobb- ning.138

En avsevärd skillnad mellan nätmobbning och traditionell mobb- ning är den snabba spridningen som kan ske på nätet. Lärare är väldigt viktiga vid förebyggandet av och arbetet mot traditionell mobbning och de har mycket svårare att upptäcka mobbning på nätet jämfört med i skolan.139 Dunkels hänvisar till Brå:s rapport om grooming140 och menar att den utvisar att barn som far illa i livet löper högre risk att fara illa också på internet. Rapporten gällde sam- band mellan utsatthet för grooming och problem i skolan/i nära relationer, vilket indikerar att barn som far illa i livet riskerar att i högre utsträckning också kunna utsättas för brott på nätet.141

Nätmobbning och traditionell mobbning tycks vidare enligt Dunkels generera olika emotionella effekter. Vid traditionell mobb- ning har det visat sig att den utsatte ofta känner sig generad medan detta sällan tycks inträffa vid nätmobbning. Ilska är en gemensam effekt av båda typerna av mobbning medan mobbning via mobil-

136Flygare & Johansson 2013, s. 134–135, 137.

137Beckman 2013.

138Dunkels 2013, s. 154–167.

139Dunkels 2013, s. 154–167.

140Brå-rapport 2013:14, Bestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte.

141Dunkels 2013, s. 154–167.

162

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

telefon inte tycks skapa samma känslor av ensamhet som vid andra former av mobbning.142

Maktrelationer

Relationer kan se olika ut på nätet jämfört med i skolan. Forsk- ningen är tudelad. Vissa forskare hävdar att maktrelationer spelar mindre roll på internet då det till exempel inte spelar någon roll om du är stor och stark rent fysiskt då du mobbar någon på nätet, den utsatte är inte i samma underläge sett till maktrelationer. Andra forskare menar dock att maktrelation inte suddas ut på nätet men att andra egenskaper kan bli viktiga i maktrelationen på nätet jäm- fört med på skolgården, till exempel tekniska kunskaper snarare än fysisk styrka.143

Detta kan ställas i relation till det som Suler menar händer med oss då vi interagerar med andra på internet. Han beskriver hur yttre faktorer såsom till exempel kroppsspråk, som utanför nätet kan symbolisera makt och status, oftast inte är närvarande vid inter- aktion på internet. Denna brist på traditionella makt- och status- symboler kan bytas ut på nätet, där den som exempelvis är mest tekniskt kunnig i stället har mer makt och status än den som är stor och stark. Detta kan påverka hur vi kommunicerar med varandra på nätet jämfört med utanför nätet.144 Det faktum att kränkningar inte sker ansikte mot ansikte tycks medföra att kränkningarnas innehåll blir grövre då en respons från den utsatte ofta dröjer, vilket före- faller underlätta för mobbaren att uttrycka elakheter.145

Forskning har vidare visat att pojkar tenderar att i högre ut- sträckning vara utsatta av andra pojkar än flickor när det kommer till mobbning på internet. Detta i kontrast till flickor, som tycks utsättas för nätmobbning av pojkar och andra flickor i lika stor ut- sträckning.146

142Dunkels 2013, s. 154–167.

143Dunkels 2013, s. 154–167; Flygare & Johansson 2013, s. 136.

144Suler 2004, s. 321–325.

145Flygare & Johansson 2013, s. 135.

146McQuade, Gentry & Fisk 2012, s. 40–46.

163

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

6.5Frågor som har lyfts gällande problem och åtgärder

I Brå:s studie om nätkränkningar redovisas i vilken omfattning polisanmälda hot och kränkningar via internet leder till åtal och lagföring. Resultatet visar att personuppklarningen är låg för de ärenden som Brå har granskat. Endast fyra procent av de granskade ärendena hade lett fram till personuppklarning, i samtliga fall genom ett åtalsbeslut.147 De intervjuer med åklagare som genom- fördes inom ramen för Brå:s studie visade att en del av dem anser att det finns gränsdragningsproblem vid internetrelaterade fall av kränkningar. Åklagarna har bland annat lyft fram att det finns en viss osäkerhet gällande befintliga lagrum och dess tillämpbarhet på kränkningar på internet. Ett exempel är att ofredande enligt en del av åklagarna i första hand ska täcka in händelser som sker direkt, ofta rent fysiskt, mellan den utsatte och gärningspersonen. När en kränkning sker via ett offentligt forum på internet är det oklart om den kan anses ha skett i form av en direkt kontakt mellan de inblandade personerna och gärningen kan därmed vara svår att inrymma i den rådande ofredandebestämmelsen.148

Brå lyfter även fram att en del av dess resultat visar på en tydlig överlappning mellan vissa händelser som rubriceras som ofredande och/eller ärekränkning. Tillvägagångssättet och innehållet i dessa ärenden liknar varandra i mångt och mycket och i vissa fall har händelserna till och med rubricerats som både ofredande och äre- kränkning. Brå menar att då brottskategorierna överlappar varandra på detta sätt kan det tyda på en osäkerhet kring vilka lagrum som de olika händelserna ska sorteras in under.149

De personer som intervjuades i Brå:s studie tog också upp pro- blemet med spridandet av nakenbilder på internet. I intervjuerna lyftes fram att det enligt dagens straffbestämmelser ofta inte är brottsligt att publicera bilder och filmer med sexuella inslag mot en persons vilja, trots att det som publiceras kan uppfattas som mycket kränkande för den som utsätts. Brå betonar att det i dag i svensk lagstiftning alltså inte finns något skydd mot själva sprid-

147Brå 2015:6, s. 11.

148Brå 2015:6, s. 15.

149Brå 2015:6, s. 65.

164

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

ningen av kränkande bilder och filmer med sexuella inslag. Det framhålls att det krävs att det som publiceras bedöms påverka om- givningens föreställning om den utsatte för att det ska vara en brottslig gärning. Brå för en diskussion om bestämmelsen om kränkande fotografering. Av de åklagare som har intervjuats inom ramen för deras studie är det flera som betonar att det bör till- komma ett nytt lagrum som reglerar själva spridningen av integritetskänsliga bilder.150

Även media lyfter fram behovet av en anpassad lagstiftning för att komma åt problematiken kring kränkningar på nätet. Rosén redogör för ett av Datainspektionens remissvar i en artikel i Dagens Nyheter från 2013. Där problematiseras bristen på tillämpbart lag- rum för att komma åt de handlingar som kränker den personliga integriteten på internet. Det handlar bland annat om fall där en person exempelvis sprider integritetskänsliga bilder på en före detta sambo i syfte att hämnas.151

I de ärenden som Brå har granskat i sin studie hade gärningsper- sonen ibland publicerat bilder och/eller filmer av sexuell karaktär på den utsatta personen på internet. I dessa fall handlade det fram- för allt antingen om bilder eller filmklipp som gärningspersonen själv tagit eller spelat in eller bilder eller filmklipp som den utsatta personen själv skickat till gärningspersonen.152 Engvall lyfter också upp problemet med spridningen av integritetskänsliga bilder och filmer på internet. Hon skriver att lagstiftningen har luckor och att barn och ungdomar som från början själva har delat med sig av nakenbilder och/eller lättklädda bilder på sig själva till någon inte skyddas genom lagstiftning mot ytterligare spridning av dessa bilder, som sker utan de utsatta personernas samtycke. Engvall diskuterar också problematiken kring att bestämmelsen om kränkande foto- grafering inte omfattar den eventuella spridningen av integritets- känsliga bilder och filmer.153

Dunkels diskuterar nätets baksidor och hur vuxenvärlden tenderar att vilja lösa problem med ungas risktagande på nätet på ett ofördelaktigt sätt. Dunkels menar att det finns risker med att se en begränsning av ungas internetanvändning som en preventiv

150Brå 2015:6, s. 100–101.

151Rosén 2013.

152Brå 2015:6, s. 63.

153Engvall 2015, s. 120–124.

165

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

åtgärd för att undgå att utsättas för brott på nätet. Dunkels poängterar också att det är viktigt att försöka se till andra lösningar än de rent tekniska, som att skolor stänger ner specifika hemsidor för att elever på skolan har utsatts för påhopp på dessa inter- netsidor. Dunkels menar att en mycket viktig aspekt för att skydda barn från brott på internet i stället handlar om utbildning, att

”prata om internet och utveckla ett förhållningssätt”. Det handlar exempelvis om att skapa en förståelse hos unga och vuxna gällande att saker som läggs ut på internet kan finnas på internet för alltid och kan spridas i evighet.

Dunkels problematiserar vad hon anser vara medias hysteri kring farorna på nätet och menar att en snedvriden bild av ungas användning av internet i stället kan orsaka skada, då vuxenvärlden försöker åtgärda något de tror är ett stort problem för unga på internet. Dunkels samt Flygare och Johansson redogör för att ung- domar är oroliga att deras föräldrar ska få veta att andra exempelvis kommenterar deras bilder på internet. Ungdomarna är rädda för att de vuxna ska begränsa deras internetanvändning och barnen och ungdomarna själva tycks uppleva att vuxenvärlden överreagerar och överdramatiserar det som sker på internet.154

Även Berne konstaterar att det inte är någon lösning att för- bjuda eller begränsa ungas nätanvändning om de berättar om mobbning på nätet. Hon skriver att det kan hämma deras benägen- het att berätta om kränkningar på nätet.155 I Bernes studie anges elevernas egna förslag på vad de skulle göra om de utsattes för nät- mobbning: 70,5 procent skulle berätta för någon om händelsen, varav 39,5 procent skulle berätta för sina föräldrar, 20,2 procent för sina lärare och 2,6 procent för en kompis. Yngre elever tenderade att oftare vilja vända sig till en vuxen medan valet att berätta för en kompis var vanligare bland de äldre eleverna. Flickor skulle oftare än pojkar berätta för en förälder, en lärare eller en kompis medan pojkar i högre utsträckning skulle hämnas genom att slå för- övaren.156

Enligt en studie av Li var majoriteten av dem som utsatts för nätmobbning mycket obenägna att berätta om kränkningarna för

154Dunkels 2012, s. 64–65, 72–75; Flygare & Johansson 2013, s. 36–137.

155Berne 2014, s. 4–108.

156Berne 2014, s. 4–108.

166

SOU 2016:7

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

någon vuxen. Flickor som utsatts för nätmobbning var i högre ut- sträckning än pojkar i samma situation mer benägna att berätta för en vuxen om kränkningarna.157 En annan internationell studie visade att elever som haft erfarenhet av nätmobbning mycket sällan berättade om det för någon alls.158 Enligt Lis studie angav majoriteten av eleverna att de inte hade berättat om nätmobb- ningen för någon vuxen.159

Enligt lärarna i Dunkels rapport förstår eleverna inte vidden av sitt agerande på nätet. Eleverna själva resonerar kring att människor generellt vågar vara mer elaka på nätet. Elever tycks vänja sig vid kränkningar på internet, vilket kan skapa en viss acceptans i längden. Dunkels problematiserar även anonymiteten på nätet och menar att unga ofta kommunicerar på ställen på internet där man oftast inte är anonym, exempelvis på Facebook. Dunkels poängterar också att publiken vid kränkningar på internet i praktiken inte behöver vara större än utanför nätet bara för att den på internet är potentiellt oändlig.160

Dunkels lyfter även fram frågan om föräldraövervakning och menar att det inte har någon positiv effekt på barns säkerhet utan snarare kan få negativa effekter, som att barn exempelvis inte vill berätta för vuxna då de är rädda för sanktioner, t.ex. att inte få använda internet lika mycket i framtiden. Barnen är även rädda för att det ska komma fram att de har skvallrat för någon vuxen om vad som inträffat. Dunkels belyser slutligen möjligheterna kring att forska mer kring mobbning på nätet samt att utreda brott på inter- net, då kränkningarna där ofta är lättare att dokumentera. Dunkels menar att problemen med kränkningar på internet handlar om relationer snarare än teknik och hon poängterar vikten av utbild- ning. Hon lyfter även fram Skolverkets beslut om skolans skyldig- het att ingripa mot mobbning på nätet.161

Avslutningsvis har Svensson och Dahlstrand lyft fram frågan om att hot och kränkningar på nätet kan utgöra ett demokratiskt problem, då risken finns att individer väljer att avstå från att ut- trycka sina åsikter på nätet, med hänvisning till deras rädsla att råka

157Li 2006, s. 157.

158Mishna, Cook, Gadalla, Daciuk & Solomon 2010, s. 362.

159Li 2007b, s. 1777.

160Dunkels 2013, s. 154–167.

161Dunkels 2013, s. 154–167.

167

Forskning om kränkningar av den personliga integriteten på internet

SOU 2016:7

ut för hot och kränkningar. Författarna poängterar att det i deras studie framkommit att det finns en tydlig social norm emot nät- kränkningar och att det därmed finns stöd för tydligare signaler från rättsväsendet om vikten av att motarbeta kränkningar på nätet.162

162 Svensson & Dahlstrand 2014, s. 14, 94.

168

7 Det grundlagsskyddade området

7.1Inledning

Vårt uppdrag omfattar till viss del straffrättsliga bestämmelser som också utgör tryck- och yttrandefrihetsbrott enligt tryckfrihets- förordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det gäller bestämmelserna om olaga hot, förtal och förolämpning. Om vi föreslår ändringar i dessa bestämmelser får vi, enligt våra direktiv, också föreslå nödvändiga ändringar i brottsbeskrivningarna i TF och YGL för att uppnå en språklig och systematisk överensstämmelse.

Tillämpningsområdet för TF och YGL (det grundlagsskyddade området) har också relevans för den del av vårt uppdrag som består i att vi ska lämna ett förslag till ett utvidgat straffrättsligt skydd mot spridning av bilder eller andra uppgifter med ett integritets- kränkande innehåll. Vårt förslag ska enligt direktiven endast gälla sådant som sker utanför det grundlagsskyddade området, dvs. upp- giftsspridning som inte omfattas av regleringen i TF eller YGL.

Som en bakgrund till våra fortsatta överväganden ges i detta av- snitt en övergripande beskrivning av tillämpningsområdet för TF och YGL. Därefter behandlas vad som utgör tryck- och yttrande- frihetsbrott och hur denna reglering är konstruerad. Slutligen berörs systemet med s.k. självsanering som finns inom detta område.1

1 Detta avsnitt grundar sig i allt väsentligt på Yttrandefrihetskommitténs redogörelse i SOU 2012:55 s. 160–173, 363–375 samt 423–424.

169

Det grundlagsskyddade området

SOU 2016:7

7.2Allmänt om det särskilda grundlagsskyddet i TF och YGL

I avsnitt 4.2 presenteras de bestämmelser i regeringsformen (RF) som syftar till att skydda den fria opinionsbildningen; bl.a. yttrandefriheten och informationsfriheten. Genom bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket RF görs det ett viktigt undantag från RF, som innebär att tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i radioprogram, television och liknande överföringar samt offentliga uppspelningar ur en databas och i tekniska upptagningar i stället regleras i TF och YGL.

TF och YGL innehåller ett mycket detaljerat skyddssystem för tryck- och yttrandefriheten. Systemet vilar på ett antal grund- principer som syftar till att ge ett särskilt starkt skydd för tryckta skrifter och vissa andra medieformer. En viktig komponent i skyddet är också att inga andra begränsningar i tryck- och yttrandefriheten får göras än de som följer av de två grundlagarna. Begränsningar av det slaget förutsätter alltså grundlagsändring.

Det brukar framhållas att TF och YGL vilar på vissa grundprin- ciper. Ett vanligt framställningssätt är att tala om att systemet bygger på principerna om

censurförbud,

etableringsfrihet,

ensamansvar,

meddelarskydd,

en särskild brottskatalog och

en särskild rättegångsordning.

7.3Formella krav för att TF eller YGL ska bli tillämplig

Den särskilda grundlagsregleringen av tryck- och yttrandefriheten har konstruerats på så sätt att den bara omfattar vissa kommunikat- ionstekniker. I TF och YGL pekas tre huvudsakliga förmedlings- sätt ut; maskinellt framställda skrifter, tekniska upptagningar och

170

SOU 2016:7

Det grundlagsskyddade området

elektromagnetiska vågor. Dessa tekniker omfattar ett antal olika medieformer. Här kan bl.a. nämnas böcker, tidningar, cd-skivor, dvd-filmer, radio, tv och olika webbplatser.

En viktig konsekvens av att TF och YGL har kopplats till använd- andet av viss teknik, är att s.k. direkt kommunikation inte omfattas av det särskilda grundlagsskyddet. Det innebär att yttranden som framförs vid t.ex. demonstrationer, teaterföreställningar eller konstutställningar inte skyddas av TF och YGL om det inte sker genom någon av de grundlagsskyddade teknikerna. För dessa yttrandeformer gäller i stället det skydd som följer av RF och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonvent- ionen).

Ett annat grundläggande drag hos TF och YGL är att det upp- ställs ett krav på spridning. Det vilar på tanken att den särskilda tryck- och yttrandefrihetsregleringen ska skydda friheten att sprida yttranden till allmänheten. Däremot omfattas inte privat kom- munikation mellan enskilda personer av grundlagsskyddet i TF eller YGL.

7.3.1Tryckfrihetsförordningen

I fråga om kommunikationstekniken är det två typer av skrifter som omfattas av TF (se 1 kap. 5 §).

Den första typen avser skrifter som har framställts i tryckpress. Den andra typen av skrifter avser sådana som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller något liknande tekniskt för- farande. I de fallen uppställs det också krav på att utgivningsbevis gäller för skriften eller att den har försetts med s.k. ursprungs- uppgifter.

Kravet på spridning kommer till uttryck i 1 kap. 6 §. Där anges att en tryckt skrift ska vara utgiven för att vara en sådan. Utgiv- ningskravet är uppfyllt om skriften har blivit utlämnad till försälj- ning eller för spridning på något annat sätt i Sverige.

Enligt den s.k. bilageregeln kan TF (1 kap. 7 § andra stycket) bli tillämplig även på radioprogram och tekniska upptagningar som avses i YGL och som oförändrat återger hela eller delar av inne-

171

Det grundlagsskyddade området

SOU 2016:7

hållet i en s.k. periodisk skrift. Programmet eller upptagningen anses då utgöra en bilaga till skriften.

7.3.2Yttrandefrihetsgrundlagen

YGL är i huvudsak tillämplig på två olika kommunikationstekniker. Den första avser överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Detta benämns i grundlagen som

”ljudradio, television, och vissa liknande överföringar” (1 kap. 1 § första stycket). Den andra tekniken som omfattas är tekniska upp- tagningar. I YGL formuleras detta genom uttrycket ”filmer, video- gram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar”.

Bestämmelsen om radioprogram omfattar i första hand tradit- ionella ljudradio- och tv-sändningar. Genom ett särskilt tillägg har bestämmelsen gjorts tillämplig även på vissa direktsända och inspel- ade program ur en databas. Här avses i första hand s.k. webbsänd- ningar på internet.

Andra databasöverföringar än webbsändningar kan omfattas av grundlagsskyddet genom den s.k. databasregeln (1 kap. 9 §). Bestäm- melsen ger skydd åt t.ex. dagstidningars nätupplagor och vissa andra publikationer på internet. En förutsättning för att databasregeln ska bli tillämplig är att innehållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten.

I första hand omfattar databasregeln verksamhet som bedrivs av mer traditionella massmedieföretag. Hit räknas bl.a. redaktioner för tidningar och radioprogram samt förlag, tryckerier och nyhets- byråer. I dessa fall gäller ett s.k. automatiskt grundlagsskydd.

Databasregeln gör det även möjligt för andra aktörer än tradit- ionella massmedieföretag att få grundlagsskydd för t.ex. en webb- plats på internet. För det krävs att utgivningsbevis har utfärdats för verksamheten.2 Ett av kraven för att få utgivningsbevis är att data- basöverföringarna utgår från Sverige. Man brukar här tala om att skyddet är frivilligt eftersom den som driver verksamheten kan välja om denna ska omfattas av YGL eller inte. Skyddet upp- kommer med andra ord inte automatiskt.

2 Utgivningsbevis söks hos Myndigheten för radio och tv.

172

SOU 2016:7

Det grundlagsskyddade området

Med tekniska upptagningar avses upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel (1 kap. 1 § fjärde stycket). Några exempel på tekniska upptagningar är filmer, video- gram, kassettband, cd-skivor och dvd-skivor.

När det gäller kravet på spridning av tekniska upptagningar lik- nar regleringen den som gäller för skrifter. YGL är tillämplig på tekniska upptagningar som är utgivna (1 kap. 10 §). En upptagning anses utgiven då den har lämnats ut för att spridas till allmänheten i Sverige genom att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på något annat sätt. I fråga om upptagningar som sprids genom utlämning av exemplar krävs det att dessa framställs eller avses framställas i till- räckligt många exemplar för att kunna lämnas ut för spridning till andra än dem som befinner sig i en mindre, sluten krets.

En förutsättning för att en databas ska ha grundlagsskydd är, enligt databasregelns ordalydelse, att innehållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten. Av förarbetena framgår dock att detta inte utesluter grundlagsskydd för material som publiceras i databasen på uppdrag av den som driver tjänsten.3

Att en webbplats innehåller s.k. omodererade användarkom- mentarer, dvs. inlägg som inte granskas av webbplatsens utgivare innan de publiceras, behöver inte heller det innebära att hela data- basen saknar grundlagsskydd. Det förutsätter dock att kommen- tarerna är avskilda från resten av databasen och därmed kan anses utgöra en egen databas (se NJA 2014 s. 128).

Yttrandefrihetskommittén menade att databasregeln bör för- tydligas så att det framgår av lagtexten att grundlagen inte gäller de delar av databasen som kan påverkas av någon annan än den som driver verksamheten.4 Enligt kommittén bör tillhandahållaren av databasen vara skyldig att tydligt avgränsa de delar där innehållet kan påverkas av andra.5 Kommittén presenterade dock inte något förslag till lagtext.

Frågan är nu på nytt föremål för utredning. Mediegrundlags- kommittén (Ju 2014:17) ska, med utgångspunkt bl.a. i Yttrandefri- hetskommitténs överväganden, ta ställning till om det av YGL bör

3Prop. 2001/02:74 s. 98 och SOU 2001:28 s. 483.

4SOU 2012:55 s. 371.

5A.a. s. 378.

173

Det grundlagsskyddade området

SOU 2016:7

framgå att grundlagsskyddet inte alltid är beroende av att data- basens innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten,6 (dvs. vilken betydelse det ska ha för grundlagsskyddet att data- basen t.ex. tillåter omodererade kommentarer). Om kommittén kommer fram till att grundlagsskyddet ändå ska kunna bestå, ska den ta ställning till hur avgränsningen ska göras mellan olika delar av en databas och vilka konsekvenser ett bristande avskiljande bör få. Analysen ska omfatta både databaser med automatiskt grund- lagsskydd och databaser med utgivningsbevis.

7.4Materiella krav för att TF eller YGL ska bli tillämplig

För att skyddet i TF och YGL ska tillämpas är det inte tillräckligt att de formella kraven har tillgodosetts, dvs. att viss teknik har använts och att det aktuella massmediet har spritts. Det finns där- utöver vissa tillkommande förutsättningar som ska vara uppfyllda. De tar sikte på yttrandenas innehåll och kommer till uttryck i flera undantag från grundlagarnas tillämpningsområden. När hänsyn har tagits till dessa undantag framträder det materiella tillämpnings- området för TF och YGL.

Undantagen är av två slag. Det finns för det första ett antal undantag som uttryckligen har skrivits in i TF och YGL. TF och YGL är exempelvis inte tillämpliga på pornografiska bilder av per- soner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under 18 år (1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 § YGL). Barnpornografibrottet faller alltså under brottsbalken (BrB). Vidare kan, något förenklat, viss hantering av pornografiska eller förråande bilder m.m. bestraffas enligt BrB trots att de förekommer i grundlagsskyddade medier.

För det andra finns det oskrivna undantag som har sin grund främst i en tolkning av grundlagarnas innebörd och syfte. Om ett visst yttrande inte omfattas av grundlagarnas innebörd och syfte, blir inte TF och YGL tillämpliga. Yttrandet ligger då utanför det materiella tillämpningsområdet. Det kan bli fallet om ett grundlags- skyddat medium används för att begå bedrägeri, oredligt förfar- ande, svindleri eller något liknande brott. Gärningar av det slaget

6 Dir. 2014:97.

174

SOU 2016:7

Det grundlagsskyddade området

prövas enligt BrB. Vilka principer som ska gälla vid den här tolk- ningen är en av de mest komplicerade frågeställningarna inom tryck- och yttrandefrihetsrätten.

Det bör påpekas att de materiella undantagen som regel inte innebär att TF eller YGL undantas helt. Ofta kan resultatet bli att vissa delar av grundlagarna inte tillämpas (t.ex. de straffrättsliga aspekterna) medan de fortfarande gäller i andra avseenden (t.ex. i fråga om censurförbudet).

7.5Tryck- och yttrandefrihetsbrotten

TF innehåller en uppräkning av de gärningar som utgör tryck- frihetsbrott när de begås genom tryckt skrift ”och är straffbara enligt lag” (7 kap. 4 § TF). En gärning som begås genom tryckt skrift som omfattas av TF är alltså bara straffbar om den omfattas av TF:s uppräkning. Här kan nämnas ärekränkningsbrotten (förtal och förolämpning) samt flera brott som innefattar hot i olika avse- enden (olaga hot, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak och brott mot medborgerlig frihet).

Genom en hänvisning i YGL ska tryckfrihetsbrotten anses som yttrandefrihetsbrott om de begås i en framställning som omfattas av YGL och är straffbara enligt lag (5 kap. 1 § YGL). På samma sätt förutsätts för straffbarhet att brottet omfattas av den särskilda upp- räkningen.

Gemensamt för tryck- och yttrandefrihetsbrotten är att det krävs att gärningen också är straffbar enligt lag (principen om

”dubbel straffbarhet”). Det innebär att om riksdagen ändrar i BrB och tar bort ett visst brott, t.ex. uppvigling, försvinner även möj- ligheten att döma till ansvar för motsvarande tryck- och yttrande- frihetsbrott. Däremot kan inte ansvarsområdet för tryck- och yttrandefrihetsbrott utvidgas endast genom en ändring i BrB. För det krävs också en ändring av TF och YGL.

En annan innebörd av principen om dubbel straffbarhet är att ett brott inte kan införas enbart som ett tryck- eller yttrandefri- hetsbrott. Det krävs alltså att motsvarande straffbestämmelse också finns i vanlig lag (normalt i BrB). En viss gärning ska alltså vara straffbar även om den utförs på andra sätt än genom en framställ- ning som omfattas av TF eller YGL. En utvidgning av tillämp-

175

Det grundlagsskyddade området

SOU 2016:7

ningsområdet för något av tryck- eller yttrandefrihetsbrotten måste, enligt den här principen, motsvaras av samma utvidgning i BrB.

TF och YGL innehåller en särskild reglering om åtal och rätte- gång vid tryck- och yttrandefrihetsbrott (9 och 12 kap. TF samt 7 och 9 kap. YGL). Justitiekanslern är för det första ensam allmän åklagare i mål om tryck- och yttrandefrihetsbrott. Något annat som särskiljer tryck- och yttrandefrihetsbrott från prövningen av andra brott, är att åtalet i vissa fall först prövas av en jury om nio ledamöter. Rätten kan i mål om tryck- och yttrandefrihetsbrott besluta om konfiskering av en tryckt skrift eller en teknisk upptag- ning som innehåller tryck- eller yttrandefrihetsbrott. Ett sådant ingripande innebär att alla exemplar som är avsedda för spridning förstörs och att det vidtas åtgärder för att förhindra ytterligare spridning (t.ex. genom att omöjliggöra fortsatt tryckning).

TF (1 kap. 4 §) och YGL (1 kap. 5 §) innehåller genom den s.k. instruktionen en särskild erinran om vilket synsätt som ska tillämpas av den som tillämpar grundlagarna, främst JK och domstolarna. Instruktionen innebär att den som dömer över missbruk av yttr- andefriheten eller vakar över denna ska betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, uppmärksamma syftet mer än framställningssättet och hellre fria än fälla.

7.6Självsaneringssystemet

Sedan början av 1900-talet har det i Sverige funnits en av press- branschen inrättad självsanerande verksamhet. Syftet med denna är att upprätthålla god publicistisk sed och ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det som lagen erbjuder. Verksamheten är fristående från staten och bekostas av branschens organisationer. Den självsanerande verksamheten bedrivs i dag genom Allmänhetens Pressombudsman (PO) och Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO och PON kan pröva publiceringar som sker i periodiska skrifter men också i vissa fall publiceringar på webbplatser. Pröv- ningen sker utifrån de pressetiska regler som har beslutats av pres- sens huvudorganisationer. Av en s.k. portalparagraf till reglerna framgår att det vid publiceringar gäller att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet. I portalparagrafen anges också

176

SOU 2016:7

Det grundlagsskyddade området

att reglerna ska vara ett stöd för en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.

Flera av reglerna rör respekten för den personliga integriteten, bl.a. regel 7 som anger följande.

Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Vidare innehåller regel 15 följande anvisning.

Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart all- mänintresse kräver att namn anges.

Till PO bör utses en person med särskilda insikter inom området för pressetik. PO utses av ett kollegium som består av chefsjustitie- ombudsmannen, ordföranden i Sveriges advokatsamfund och ordföranden i Pressens samarbetsnämnd.

PO prövar klagomål från enskilda om anmälaren själv är ut- pekad och personligen berörd av de publicerade uppgifterna. Om PO anser att en tidning eller en tidskrift har avvikit från god publicistisk sed och tillfogat anmälaren en oacceptabel publicitets- skada, kan PO hänskjuta saken för avgörande i PON. Om PO skriver av en anmälan kan anmälaren överklaga avskrivningen till PON.

PON består av en ordförande, tre vice ordförande och fjorton ledamöter. Ordföranden och vice ordförandena bör enligt stadgarna för nämnden vara jurister med erfarenhet som ordinarie domare.

PON:s utlåtanden kallas för opinionsuttalanden. Om en publicist har överträtt publicitetsreglerna kan denne klandras enligt en tre- gradig skala; den ansvarige har ”åsidosatt”, ”brutit mot” eller ”grovt brutit mot” god publicistisk sed. En tidning som har klandrats är skyldig att publicera nämndens uttalande och att betala en expedit- ionsavgift. Enligt vad utredningen har inhämtat är många av dem som en fälld publicering gäller nöjda med publiceringen av nämndens uttalande. Någon annan form av upprättelse för den enskilde, t.ex. skadestånd, finns inte heller inom ramen för självsanerings- systemet.

177

8Allmänna utgångspunkter för en reform

8.1Den personliga integriteten som skyddsintresse för straffrättslig lagstiftning

Vårt uppdrag är att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyd- det för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar.

En naturlig utgångspunkt för våra överväganden blir därför det som kan anses inrymmas i begreppet ”personlig integritet” och de olika sätt på vilka den personliga integriteten kan angripas.

På övergripande nivå kan många eller samtliga av de bestäm- melser i brottsbalken (BrB) som straffbelägger brott mot person sägas skydda medborgarna från angrepp på den personliga integr- iteten. Området för vår utredning är snävare än så och behandlar det straffrättsliga skyddet för vissa delar av den personliga integriteten som mer handlar om rätten till privatliv och frid, till skillnad från angrepp mot integriteten som exempelvis gäller brott mot liv och hälsa i 3 kap. BrB eller sexualbrott i 6 kap. BrB.

I kapitel 3 redovisas hur begreppet ”personlig integritet” har behandlats och beskrivits i tidigare lagstiftningsarbeten – och då i den snävare betydelse som vi kommer att använda vid våra över- väganden inom ramen för denna utredning. Det framgår där att det tidigare har gjorts försök att hitta en heltäckande definition av vad begreppet innebär, men att någon sådan definition inte har kunnat åstadkommas. Detta är också något som anförs i våra direktiv och vi tolkar inte vårt uppdrag så att vi behöver formulera en entydig och allmänt accepterad definition av begreppet personlig integritet. Att ge något kort eller entydigt svar på vad som inbegrips i den personliga integriteten låter sig inte heller enligt vår bedömning göras utan det är något som kan och bör utvecklas över tid.

179

Allmänna utgångspunkter för en reform

SOU 2016:7

Den beskrivning som direktiven använder – att kränkningar av den personliga integriteten innebär intrång i den fredade sfär som den enskilde bör vara tillförsäkrad och där intrång bör kunna av- visas – har tidigare använts av lagstiftaren vid flera tillfällen, senast när den särskilda bestämmelsen i regeringsformen (RF) till skydd för den personliga integriteten infördes 2011.1

Just föreställningen att människan omges av en ”sfär” som inte får angripas fysiskt eller psykiskt återkommer när begreppet per- sonlig integritet används och beskrivs i olika sammanhang. Även om beskrivningen givetvis kan fyllas med olika innehåll och ges vitt skilda innebörder gör vi bedömningen att den kan användas vid våra överväganden. Med vår straffrättsliga utgångspunkt skulle det kunna betyda att den privata sfären bör skyddas på flera olika sätt.

Skyddet bör för det första gälla angrepp utifrån – fysiskt eller psykiskt. Grundläggande behov hos människan att känna trygghet och välbefinnande fordrar att hon skyddas och fredas från sådana angrepp.

Det straffrättsliga skyddet bör därutöver gälla den del av den privata sfären som brukar beskrivas som privatlivet och avse per- sonlig information och uppgifter om privatlivet, sådant som varje individ själv bör få bestämma i vilken mån det ska komma till andras kännedom och därmed lämna den skyddande privata sfären.

Vid sidan av detta bör också skyddet för den personliga integriteten utformas utifrån att varje människa förtjänar respekt och att bemötas med värdighet. I grunden kan det sägas handla om respekten för varje människas värde som individ, och i förläng- ningen upprätthållandet av människovärdet som ett grundfunda- ment i den mänskliga samvaron i samhället.

Angrepp på den personliga integriteten kan leda till stora skade- verkningar. Det kan gälla allt ifrån känslor av otrygghet och obehag till psykisk ohälsa. Allvarliga sociala skadeverkningar i form av självvald isolering eller uteslutning från olika gemenskaper kan bli svåra effekter av angrepp på den personliga integriteten.2 Forsk- ningen om olika slag av intrång i privatlivet ger kunskap om vilka delar av den privata sfären som är särskilt känsliga för angrepp och identifierar nya skyddsintressen.

1Prop. 2009/10:80 s. 175.

2Jfr t.ex. vad som redovisas i avsnitt 6.4.3 om forskning gällande effekter av nätmobbning.

180

SOU 2016:7

Allmänna utgångspunkter för en reform

Ett skyddsändamål som tar sikte på den personliga integriteten behöver alltså tillgodose olika skyddsintressen, kopplade både till rätten till trygghet och psykiskt välbefinnande och till rätten till privatliv och en insynsskyddad sfär. Det straffrättsliga skyddet för integriteten behöver därför erbjuda olika slag av skydd för olika situationer.

8.2Sverige ska leva upp till internationella åtaganden

I kapitel 4 redovisas vad som följer av artikel 8 och 10 i den euro- peiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och hur den uttolkats av Europadomstolen (avsnitt 4.3). Som närmare framgår där har medlemsstaterna enligt artikel 8 en positiv skyldighet att införa och tillämpa rättsregler som ger enskilda ett skydd mot angrepp på privat- och familjeliv, hem och korrespond- ens. Medlemsstaterna har dessutom ett åtagande enligt artikel 10 att värna yttrandefriheten. Den får enligt artikel 10 endast under- kastas inskränkningar som är nödvändiga för vissa särskilt angivna ändamål. Vid utformning av bestämmelser som inskränker yttrande- friheten måste det därför ske en avvägning mellan de motstående intressen som kommer till uttryck i artikel 8 och 10.

Europadomstolen uttolkar medlemsstaternas skyldigheter uti- från doktrinen om ”margin of appreciation”, vilket innebär att Europadomstolen ger medlemsstaterna viss diskretionär prövnings- rätt eller bedömningsmarginal. Innebörden och omfattningen av denna bedömningsmarginal varierar beroende på vilken rättighet som avses och i vilket sammanhang den åberopas. Europadom- stolens omfattande praxis ger vägledning i vilken omfattning och i vilka situationer Sverige har en konventionsenlig plikt att skydda privatlivet och den personliga integriteten och samtidigt en plikt att värna yttrandefriheten. Nuvarande regler i vår lagstiftning måste därför tolkas och användas i ljuset av Europakonventionen och hur den uttolkas av Europadomstolen. Detsamma gäller för våra över- väganden vid utformningen av förslag som ska ge ett starkare straff- rättsligt skydd för den personliga integriteten.

181

Allmänna utgångspunkter för en reform

SOU 2016:7

Motsvarande skydd för såväl privatlivet och familjelivet som för yttrandefriheten finns i artiklarna 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

8.3Grundlagens bestämmelser om skydd för integriteten och yttrandefriheten ställer krav

Enligt 1 kap. 2 § RF ska det allmänna värna den enskildes privatliv och familjeliv vilket innebär att det måste finnas en fungerande lagstiftning till skydd för den personliga integriteten. Det finns även särskilt angivet i 2 kap. 6 § andra stycket RF, att var och en är skyddad gentemot det allmänna mot betydande intrång i den per- sonliga integriteten. Bestämmelsen gäller visserligen inte angrepp från enskilda men visar den vikt som den personliga integriteten tillmäts i RF.

Yttrandefriheten är garanterad i RF, genom stadgandet i 2 kap. 1 § RF. Begränsningar i yttrandefriheten får enligt 2 kap. 21 § RF göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen som en av folkstyrelsens grundvalar.

Grundlagsskydden i RF gäller för all kommunikation – inte bara den som sker på internet. Av regleringen i 2 kap. RF följer att det behöver vara en god balans mellan integritet och yttrandefrihet och att yttrandefriheten bara får inskränkas till det som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det blir en grundläggande utgångspunkt för våra överväganden.

8.4Brott som kränker integriteten kan bli ett hot mot yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen

I såväl RF som i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrande- frihetsgrundlagen (YGL) slås det fast att varje svensk medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad rätt att uttrycka tankar och åsikter (2 kap. 1 § RF, 1 kap. 1 § TF och 1 kap. 1 § YGL). Detta

182

SOU 2016:7

Allmänna utgångspunkter för en reform

innebär – som vi anför tidigare i detta avsnitt – att lagstiftaren måste vara restriktiv med att begränsa möjligheterna för enskilda att yttra sig, inte minst med beaktande av risken för självcensur.

Risker för yttrandefriheten kan uppkomma genom ingripanden från det allmänna eller genom att enskilda angriper andras integri- tet.

Det har också blivit allt mer vanligt att yttrandefriheten hotas genom att den som uttrycker åsikter i den offentliga debatten – såväl i etablerade medier som i andra forum – får motta hot, för- olämpningar och andra kränkande uttalanden från andra personer.3 Lika vanligt är det att åsikter på andra arenor kan medföra hot och kränkningar.

I de fall någon angrips med anledning av att denne utnyttjat sin yttrandefrihet, blir brottet i sig ett angrepp på dennes rätt till yttrandefrihet. Om den enskilde avstår från att yttra sig igen eller i vart fall begränsar sitt ämnesval av rädsla att utsättas för hot eller andra kränkningar, kan sägas att den personens rätt till yttrandefri- het inte endast är angripen utan dessutom i praktiken har blivit beskuren.

I de fall journalister avstår från att rapportera om händelser eller samhällsfenomen på grund av risken för att utsättas för brott, är det alltså inte enbart en kränkning av den enskildes fri- och rättig- heter. På samma sätt är det inte endast en förlust för den enskilde opinionsbildaren om denne avstår från att föra debatt eller försöka bilda opinion av rädsla för att utsättas för brott, vare sig denne verkar inom etablerade medier eller via andra forum.

I ett demokratiskt samhälle är yttrandefrihet och tryckfrihet nödvändiga hörnstenar. I 1 kap. 1 § RF framhålls att den svenska folkstyrelsen bygger på bl.a. fri åsiktsbildning. Att journalister har möjlighet att fritt rapportera om olika ämnen och granska såväl myndigheter som organisationer och enskilda som utövar makt, är centralt för att människor ska få en bild av samhället och själva kunna bilda sig en egen uppfattning. Det är av lika stor vikt att olika åsikter kan framföras och debatteras av enskilda i olika slags forum. Fri nyhetsförmedling och opinionsbildning är därför en

3 Jfr kapitel 6 om vad som redovisas i forskningsöversikten och vad som redovisas i Medie- utredningens delbetänkande Medieborgarna & medierna (SOU 2015:94) s. 201 ff samt i Utgivarnas rapport Hot mot mediehus och medarbetare (Rapport 2015:1 s. 7).

183

Allmänna utgångspunkter för en reform

SOU 2016:7

förutsättning för ett demokratiskt samhälle. I förlängningen riskeras demokratin, om nyhetsförmedlingen eller opinionsbild- ningen undertrycks genom olika former av brottsliga angrepp.

Utöver enskildas behov av och rätt till ett straffrättsligt skydd mot kränkningar av integriteten finns det ett starkt samhällsintresse av att människor känner trygghet i att kunna kommunicera, förmedla nyheter och delta i samhällsdebatten och i det fria åsikts- utbytet utan att deras personliga integritet på olika sätt blir angripen.

8.5Teknikutvecklingen innebär både möjligheter och risker

Möjligheterna till elektronisk kommunikation och internets ut- veckling har på ett fundamentalt sätt ökat möjligheterna att kom- municera med andra människor, både i slutna nätverk och globalt. Detsamma gäller förutsättningarna för att sprida och tillgodogöra sig information. Denna utveckling har på många olika sätt bidragit till stora förbättringar både för samhället och för enskilda individer. Det har blivit möjligt att ge uttryck för sina åsikter utan nationella gränser eller andra hinder. Fler möjligheter att upprätthålla kon- takten med andra människor och skapa nya kontakter har utvecklats. Vidare innebär givetvis förutsättningarna för spridning och inhämt- ande av information oräkneliga förenklingar i vardagen och för samhällslivet i stort.

Internets framväxt har inneburit positiva förändringar för yttrandefriheten, den demokratiska debatten och möjligheterna till opinionsbildning. Möjligheterna för var och en att utan kostnader och utan någon uppbackning eller etablerade nätverk kunna yttra sig och framföra åsikter på internet, kan sägas vara en landvinning för yttrandefriheten. Genom olika forum på internet finns det i dag

– i förhållande till vad som gällde tidigare – väsentligt större möj- ligheter för människor att uttrycka sina åsikter, ifrågasätta andras ståndpunkter och att väcka och bilda opinion.

Samtidigt är det uppenbart att de nya sätten att kommunicera och sprida information innebär risker för integriteten, i den meningen att enskilda kan utsättas för integritetskränkningar från

184

SOU 2016:7

Allmänna utgångspunkter för en reform

andra enskilda. Det ställer krav på lagstiftaren att ingripa mot intrång av olika slag som måste anses oacceptabla.

I kapitel 5 har vi redovisat olika sätt som används för att samla och sprida information via internet och annan elektronisk kom- munikation och vad som kan ha betydelse vid straffrättsliga bedöm- ningar av integritetskränkningar och även beaktas vid utformningen av det straffbara området (avsnitt 5.4). Det gäller bl.a. sådant som den stora spridning information får genom internet, svårigheterna att få bort sådant som en gång tillgängliggjorts via internet, de ökade möjligheterna att nå andra människor med hot och kränk- ningar samt de gynnsamma förutsättningarna för anonymitet.4

8.6Teknikutvecklingen ställer nya krav på lagstiftningen

Att internet och annan elektronisk kommunikation erbjuder nya möjligheter att nå andra människor med olika former av med- delanden och information, innebär inte med nödvändighet att det behövs någon form av särlagstiftning för angrepp på integriteten som sker via internet. Tvärtom är det en självklar utgångspunkt att samma regler ska gälla i alla delar av samhället och för olika former av kommunikation. Det underlättar förståelsen för regelverket och förutsättningarna för en normbildning att det är samma regler som gäller oavsett hur och var ett brott begås.

Lagstiftningen om olaga hot, ofredande, förtal och förolämp- ning tillkom 1962 och byggde i sin tur på ett betänkande från 1953. Att många av de befintliga straffrättsliga reglerna till skydd för den personliga integriteten tillkom för över 50 år sedan, innebär att de möjligheter till elektronisk kommunikation som finns nu inte kunde beaktas vid bestämmelsernas utformning. Det kan både gälla vilka beteenden som bör vara straffbara och vilka omständigheter som har betydelse för bedömningen att ett brotts straffvärde. Denna utveckling innebär att det straffrättsliga skyddet måste ses över så att det på ett tydligare sätt kan omfatta nya kommunikat-

4 I en annan bemärkelse kan internets utveckling givetvis innebära hot mot den personliga integriteten, genom de ökade möjligheterna för stater och andra offentliga organ eller organisationer att övervaka och kartlägga medborgarna. Sådana frågor är dock inte föremål för våra överväganden.

185

Allmänna utgångspunkter för en reform

SOU 2016:7

ionsformer och andra relevanta företeelser som inte fanns vid lag- stiftningens tillkomst.

8.7Allt som kan beskrivas som angrepp på den personliga integriteten kan inte vara straffbart

På många olika sätt och genom många olika beteenden kan en människa uppleva sin personliga integritet som kränkt. Att straff- lagstiftningen inte kan erbjuda skydd mot varje sådan handling är enligt vår mening en självklarhet. I sammanhanget kan det finnas skäl att återge vad 2004 års integritetsskyddskommitté uttalade i denna fråga – vilket kan tjäna som en utgångspunkt också för våra överväganden:5

Uppfattningen att den enskilde bör ha tillgång till en fredad zon kom- mer i svensk rätt till uttryck främst genom materiella bestämmelser i vanlig lag. Skyddet för den personliga integriteten består dels av bestämmelser i särlagstiftning som gäller inom särskilda samhälls- områden, exempelvis inom socialtjänsten eller gränskontrollen, och dels av bestämmelser av mer generell karaktär i exempelvis brotts- balken. Gemensamt för alla bestämmelser som syftar till att skydda den personliga integriteten är att de bottnar i övertygelsen att varje människa har rätt till respekt för sin värdighet och sin rätt till själv- bestämmande.

Av flera skäl kan skyddet för den personliga integriteten inte vara absolut. Skyddet kan och bör inte omfatta obetydliga och bagatell- artade störningar i vad den enskilde uppfattar som sin personliga integritet. En människas dagliga kontakter med andra människor, myn- digheter, arbetsgivare, skola osv. innefattar en mängd irritations- moment, förtretligheter och ibland även förödmjukelser utan att det för den skull är berättigat att tala om ett otillåtet angrepp på den per- sonliga integriteten. Den människa som inte själv undandrar sig social gemenskap måste finna sig i och tolerera att utsättas för åtskilliga kränkningar av sin omgivning.

En strafflagstiftning som skulle inbegripa varje olämpligt eller otrevligt beteende som med fog kan upplevas som störande, sårande eller kränkande – skulle enligt vår mening bli orimligt om- fattande.

5 SOU 2008:3 s. 284.

186

SOU 2016:7

Allmänna utgångspunkter för en reform

En kriminalisering förutsätter att det är fråga om ett beteende som kan orsaka skada eller personligt lidande i sådan grad att det finns ett samhälleligt behov av att åstadkomma ett straffrättsligt skydd. Det sammanfaller med vad som sägs i det återgivna citatet – att den enskilde måste tolerera att utsättas för åtskilliga kränk- ningar av sin omgivning utan att det därför ska anses utgöra något straffbart angrepp.

Vårt uppdrag blir att utifrån nuvarande förhållanden analysera var gränsen ska gå mellan det straffbara och det straffria området.

I olika sammanhang har det framförts att begreppet ”kränk- ning” har använts så ofta och för så många olika – för den enskilde icke önskvärda – beteenden, att det riskerar att devalveras eller helt tappa sin mening. Samma risk kan finnas om allt mer beskrivs som kränkningar av den personliga integriteten. Å ena sidan kan inte alla företeelser som kan upplevas som sårande eller kränkande om- fattas av kriminalisering. Å andra sidan är det inte godtagbart att förringa gärningar som innebär allvarliga angrepp på den personliga integriteten. Särskilt när det gäller kommunikation på internet eller med hjälp av annan teknik finns det risk för att kunskapen om vad som är straffvärda beteenden och vad som inte är det inte är till- räcklig och att de straffbestämmelser som står till buds och rätts- väsendets resurser inte räcker för att dra en tydlig linje mellan det som bör vara straffbart och det som inte bör vara det.

Utvecklingen med nya kommunikationsmönster och nya möj- ligheter att nå andra med hjälp av teknik, innebär att det behövs en analys av vilka skyddsintressen som finns i dag, vad som bör skyd- das av straffrätten och vad som bör kunna lösas i sociala samman- hang. Det krävs att lagstiftningen utgår från kunskaper om dagens förhållanden och skiljer mellan olika slag av företeelser och urskiljer vad som utgör angrepp på skyddsvärda intressen. På det sättet und- viker man att färgas av förenklande föreställningar om att alla numera är för ”lättkränkta”.

Sammanfattningsvis bör kriminaliseringen endast omfatta det som utgör straffvärda angrepp mot någon annans personliga integritet och vi bör i våra överväganden tydligt ange att det finns en undre gräns och var den bör dras.

Alla angrepp mot den personliga integriteten kan alltså inte omfattas av straffansvar. Den enskilde måste i många fall kunna uttrycka sig på ett obekvämt, otrevligt eller stötande sätt i förviss-

187

Allmänna utgångspunkter för en reform

SOU 2016:7

ningen om att det inte föranleder straffansvar. Det innebär dock inte att sådana beteenden alltid är godtagbara eller att dess negativa effekter ska förringas. I arbetet mot sådana företeelser behövs ett mer samlat arbete, vid sidan av det som straffrätten och rättsväsen- det kan åstadkomma, genom insatser i skolor, ideella föreningar och i andra delar av civilsamhället.

8.8Det nuvarande straffrättsliga skyddet för integriteten behöver moderniseras och det straffbara området behöver klargöras och vidgas

Det nuvarande straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten tillkom i ett annat samhälle. De bestämmelser som finns i dag har i stort sett inte ändrats utan det är domstolarna som genom sin rättstillämpning har utvecklat det straffrättsliga skyddet till vad det är i dag. Att bestämmelserna innehåller begrepp som är föråldrade och i vissa fall knappast ingår i normalt språkbruk, kan försvåra förståelsen hos allmänheten för vad som är straffbelagt. Att reglernas ålderdomliga utformning kan utgöra ett hinder vid utbildning och annan normbildande verksamhet – inte minst riktat till unga – har bekräftats av både myndigheter och organisationer vid en hearing som utredningen anordande6.

Det kan också vara så att den gällande lagtexten innehåller begrepp som inte i alla delar i dag är relevanta för att beskriva de handlingar som bör vara straffbara och det skyddsintresse som bestämmelserna bör värna. Samhällsutvecklingen kan också inne- bära att vissa normativa begrepp – särskilt avseende vilken fara eller skada som förutsätts för straffrättsligt ansvar – behöver ses över i sak.

Brottsförebyggande rådet (Brå) har i sin rapport Polisanmälda hot och kränkningar mot enskilda personer via internet, redovisat olika svårigheter med att utreda brott utförda via internet. En faktor som framkommit i Brå:s utredning är att det hos polis och åklagare upplevs att det behöver göras svåra gränsdragningar mellan

6 Hearing den 28 januari 2015 (se bilaga 2).

188

SOU 2016:7

Allmänna utgångspunkter för en reform

olika lagrum vid hanteringen av internetrelaterade ärenden och att frågan om vilket lagrum som är tillämpligt är komplex.7

Rättssäkerheten fordrar att var och en kan förstå vad straff- bestämmelser betyder, dvs. vad som är förbjudet. För att undvika utredningssvårigheter är det viktigt att bestämmelserna är tydliga och enkla att använda för rättsväsendets aktörer och att det inte finns oklara gränsfall och osäkerhet om vilken paragraf som är till- lämplig.

Forskning och kriminalstatistik visar att integritetskränkande brott i stor utsträckning drabbar kvinnor. Olika undersökningar framhåller att integritetskränkande brott mot flickor och kvinnor i väsentligt högre grad är av sexualiserad natur, jämfört med brott riktade mot pojkar och män. Det kan gälla allt ifrån nedsättande och kränkande kommentarer med sexuell inriktning till spridning av filmer och bilder med någon form av sexuellt innehåll.8 Under- sökningar visar också att pojkar utsätts för kränkningar kopplade till sexualitet och utseende.

Av vissa undersökningar framgår dessutom att integritets- kränkande brott – inte minst sådana som sker via internet och annan elektronisk kommunikation – ofta utgör led i den förföljelse som vissa män utsätter kvinnor de haft har en relation med tidigare eller annars mot bakgrund av andra omständigheter väljer att trakassera. Denna bild kom också fram vid den hearing som utred- ningen anordnade med olika frivilligorganisationer, bland annat flera kvinnojourer.9

Integritetskränkande brott, t.ex. olaga hot eller ofredande, har inte sällan rasistiska eller homofobiska syften. Brott med sådana motiv beskrivs ofta som hatbrott.10 Av Brås rapport Hatbrott 2014 framgår att den enskilt vanligaste förekommande typen av huvud- brott i hatbrottsanmälningarna 2014 var olaga hot och ofredande,

7Brå-rapport 2015:6 s. 9.

8Se avsnitt 6.2.4, 6.3.4 och 6.4 och det som där framgår av forskningsöversikten.

9Hearing den 28 maj 2015 (se bilaga 2).

10Inom den samlade forskningen påpekas att det saknas en vedertagen definition av hatbrott. I Brå:s rapport Hatbrott 2014 (se s. 14 ff.) används som definition av hatbrott, att det är fråga om brott mot person, grupp, egendom, institution eller representant för dessa, som motiveras av rädsla för, fientlighet eller hat mot den utsatta grundat på hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning samt könsöverskridande identitet eller uttryck som gärningspersonen tror, vet eller uppfattar att personen eller gruppen har. I andra länder har därtill inkluderats bland annat brott som har som motiv att kränka någon på grund av dennes funktionsnedsättning.

189

Allmänna utgångspunkter för en reform

SOU 2016:7

vilka svarade för 43 procent av de polisanmälningar som hade rubricerats som hatbrott. I rapporten framgår vidare att gärnings- mannen i 28 procent av fallen agerade på distans, exempelvis via internet eller telefon/sms.11 Vid den hearing som utredningen anord- nade med olika frivilligorganisationer12 lyftes också fram att sådana motiv ofta ligger bakom hot och andra kränkningar via internet.

Sammantaget finns det alltså ett stort behov av att modernisera och förtydliga lagstiftningen. Samhällsutvecklingen – främst de ökade möjligheterna till kommunikation och informationssprid- ning – innebär dessutom att det straffbara området kan behöva vidgas.

8.9Våra fortsatta överväganden

I kapitel 9 behandlar vi vissa frågor kring straffbestämmelsers kon- struktion.

I kapitel 10 överväger vi behovet av en särskild bestämmelse om intrång i integriteten genom spridning av integritetskränkande uppgifter och hur en sådan bestämmelse bör vara utformad.

I kapitel 11–14 gör vi en översyn av befintliga straffbestäm- melser till skydd för den personliga integriteten; olaga hot, ofred- ande, förtal och förolämpning. Översynen görs mot bakgrund av samhällsutveckligen med nya former för kommunikation och informationsspridning och därtill i syfte att modernisera och för- tydliga bestämmelserna. I kapitel 15 överväger vi om de ändringar vi föreslår ska få genomslag i de fall olaga hot, förtal och förolämp- ning utgör tryck- och yttrandefrihetsbrott.

I kapitel 16 överväger vi ansvaret för tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor.

I kapitel 17 behandlar vi frågan om brottsskadeersättning vid ärekränkningsbrott.

I kapitel 18 tar vi upp andra frågor som utredningen behandlat men där vi inte lägger några förslag.

11A.a. s. 42.

12Hearing den 28 maj 2015 (se bilaga 2).

190

SOU 2016:7

Allmänna utgångspunkter för en reform

I kapitel 19 redovias ekonomiska och andra konsekvenser av våra förslag och i kapitel 20 behandlar vi ikraftträdande- och över- gångsbestämmelser.

191

9Vissa straffrättsliga överväganden kring brottskonstruktion

9.1Handlingsbrott, effektbrott, konkreta farebrott och abstrakta farebrott

9.1.1Inledning

I bestämmelsen om olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken (BrB), straff- beläggs den som lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom. Samma konstruktion används även i bestämmelsen om förtal (5 kap. 1 § BrB). Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, döms för förtal. Brott med detta rekvisit kallas vanligtvis för abstrakta farebrott. Åklagaren behöver vid olaga hot inte visa att ett hot faktiskt har framkallat allvarlig fruktan för att åtalet för olaga hot ska vara styrkt. Åklagaren behöver däremot visa att gärningen varit sådan att den varit ägnad att framkalla sådan fruktan. På samma sätt behöver åklagaren i ett mål om förtal inte visa att någon faktiskt utsatts för andras missaktning, endast att de lämnade uppgifterna varit ägnade att utsätta den utpekade för detta.1

Frågan om vad som är en lämplig brottskonstruktion aktualiseras när vi gör vår översyn av bestämmelserna i BrB o